Vård inom rehabiliteringsgarantin

Interpellation 2012/13:425 av Johansson, Wiwi-Anne (V)

den 20 maj

Interpellation

2012/13:425 Vård inom rehabiliteringsgarantin

av Wiwi-Anne Johansson (V)

till statsrådet Ulf Kristersson (M)

Regeringens så kallade rehabiliteringsgaranti har enligt en utvärdering från Karolinska Institutet inte haft den avsedda effekten. Sjukskrivna som deltagit i rehabilitering inom ramarna för garantin har inte återvänt till arbete i högre grad än andra. I vissa fall har sjukskrivningarna till och med ökat.

En av de brister som uppmärksammats är att det vetenskapliga underlag för val av behandlingsmodell för lättare psykisk ohälsa som gjordes vid utformningen av garantin är otillräckligt. Det finns inget vetenskapligt stöd för att hävda att en och samma behandling är den mest verkningsfulla och mest effektiva för alla patienter. All behandling inom vården ska utgå från och anpassas till patientens behov för att vara effektiv. I många fall är också en kombination av olika behandlingsmetoder det som ger bäst effekt.

Att endast en modell för behandling är tillåten innebär också att det saknas valfrihet och inflytande för patienten. Det strider mot Hälso- och sjukvårdslagen 3a §: ”När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar.”

De psykologiska behandlingarna inom rehabiliteringsgarantin utförs dessutom i många fall av icke legitimerade terapeuter som inte har tillräcklig utbildning och därför har låg eller ingen kompetens för psykoterapeutiskt arbete. Detta har blivit följden av att personal inom vården erbjöds snabbutbildning för att råda bot på bristen på terapeuter när rehabiliteringsgarantin infördes.

Inom andra delar av sjukvården är det en självklarhet att behandling utförs av legitimerad personal, och det finns också ett starkt stöd i forskningen för att kunskap och kompetens är av avgörande betydelse för behandlingsresultatet.

Jag vill därför fråga statsrådet Ulf Kristersson:

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att öka mångfalden av behandlingar inom rehabiliteringsgarantin för att förbättra resultaten och tillgodose lagens krav på patientinflytande?

Kommer statsrådet att verka för att öka kvaliteten på den psykologiska behandlingen inom rehabiliteringsgarantin genom att införa högre krav på terapeuternas utbildning och kompetens genom att exempelvis ställa krav på legitimation?