strandskydd

Interpellation 2000/01:162 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2000-12-01
Anmäld: 2000-12-05
Besvarad: 2001-02-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 november
Interpellation 2000/01:162
av Carina Adolfsson Elgestam (s) till miljöminister Kjell Larsson om strandskydd

Att leva och bo i glesbygd gör många av oss riksdagsledamöter. Glesbygd finns inom hela vårt land och inte bara i vissa delar. De problem som utflyttningen från små orter aktualiserar gäller dels att den bofasta befolkningen försvinner och dels de följdverkningar detta har, bl.a. i form av nedläggning av skola och butiker. I Kronobergs län finns det en befolkningsminskning och detta är en trend som funnits under flera år. Detta gäller ju för ett stort antal län i vårt land, så vi är inte ensamma om problemet. Det som är angeläget är att försöka hitta lösningar, inte en och samma lösning för alla, utan specifika lösningar för varje ort.

Trots att Kronobergs län har en hög sysselsättning och mycket låg arbetslöshet flyttar ändå invånarna till andra regioner, kanske på grund av att länet är ett utpräglat industrisamhälle och att de unga inte ser någon framtid i dessa traditionella arbeten. Att börja pendla långt till ett arbete känns säkerligen inte så attraktivt, då är det bättre att flytta och genom detta mister länet kanske en hel familj.

Vi måste satsa på nya arbeten och nya försörjningsmöjligheter för att förmå människor att stanna kvar även inom små orter. I detta förändringsarbete måste man ta hänsyn till varje plats egenart. I vårt län har vi många turister, främst danska och tyska, som gärna gästar vårt län. Detta är glädjande och vi ser gärna att det både fortsätter och ökar. Men då måste vi ha möjlighet att möta turisternas behov och önskemål, så att de finner vår bygd attraktiv.

Vi har många sjöar i länet, och dessa ger rika möjligheter till friluftsliv, fiske och bad. Att få tillbringa semestern i en stuga mitt i naturen, i närheten av en sjö är något som är oerhört attraktivt för utländska turister. Vår allemansrätt är i det närmaste unik i världen och det är många turister som upptäckt att vi i Sverige har denna rätt.

Vad turisterna vill ha, utöver naturupplevelser, är självklart någonstans att bo och en butik att handla mat i. I takt med att småorterna avfolkas blir det allt svårare att samla dessa önskemål på en liten ort. Det är därför angeläget att man får möjlighet att bygga övernattningsstugor och att kunna ha möjlighet till en butik.

Vårt strandskydd ger möjligheter att bevilja dispenser för byggande sjönära men det är svårt att få dispens. Om man kan bygga t.ex. ett tiotal stugor vid en sjö, där det finns badmöjlighet och fiskemöjlighet, kan det innebära att ortens butik inte behöver slå igen utan kan överleva med hjälp av de inkomster som turismen ger. Säkerligen finns det andra möjligheter om man engagerar sig i turismen, cykeluthyrning, kanotpaddling etc.

För att man ska kunna vända den negativa utvecklingen på småorter fordras att man tar regionala hänsyn när dispensansökningar vad gäller strandskyddet kommer in till myndigheten. Det är en sak att bygga för åretruntboende och en helt annan sak att bygga för turism, som till största delen finns under sommaren och eventuellt någon vintervecka.

I tidningen har vi kunnat läsa om att man i Nacka i Stockholm ämnar bygga, inte sjönära utan även i sjön, på pålar i vattnet. Man planerar för 600 lägenheter och ett antal övriga lokaler. Detta är verkligen att förstöra intentionen med strandskyddet, för det innebär att andra än de boende inte kan vistas där och därmed har grunden i allemansrätten förverkats. Sådana projekt tycker jag inte är acceptabla, därför att vi utestänger människor från de ytor som bör vara gemensamma. Däremot anser jag bestämt att om man bygger en stugby intill en sjö, så hindrar detta inte människor i övrigt att få tillträde till sjön och allemansrätten kan fortfarande gälla.

Jag vill fråga om ministern är beredd att verka för att en översyn av dispensreglerna vad gäller camping- och turiststugor kommer till stånd.

Debatt

(12 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2000/01:162

Webb-tv: strandskydd

Protokoll från debatten

KJELL LARSSON (Miljöminis)

Anf. 32 KJELL LARSSON (Miljöminister)

Fru talman! Jag tror att det finns väldigt stora ris- ker med att nu skapa en nordisk miljöunion inom EU och alltså definitionsmässigt utesluta Island och Nor- ge från det samarbetet. Jag tror att det skulle innebära väldigt stora risker för det nordiska samarbetet när vi i själva verket nu försöker ha en bra kontakt och bra diskussioner med Norge och Island när det gäller EU- politiken så att de kan finnas med och genom oss ta del av politiken, påverka den, följa med vad som händer och ändå ha en diskussion med de nordiska länder som är EU-medlemmar. Jag sade tidigare att jag är intresserad av att fun- dera på om flexibel integration kan vara någonting att satsa på inom miljöområdet. Då är det naturligtvis Danmark, Finland och Sverige som tillhör de länder som skulle kunna ingå i en grupp som ligger lite framför de andra. Men det är fler länder också. I en sådan integration tror jag inte att man ska sätta grän- sen vid Norden, utan man ska naturligtvis försöka få med t.ex. ett sådant relativt framgångsrikt miljöland som Holland i det samarbetet. Då får vi något helt annat än den nordiska union som Eskil Erlandsson beskriver i sin interpellation. Jag tror starkt på värdet av ett ytterligare fördjupat miljösamarbete inom Norden. Jag tror att vi ska gå vidare på den modell som vi har valt, intensifiera det ytterligare, samarbeta både när det gäller EU- politiken och när det gäller den globala miljöpoliti- ken. Vi hade ett väldigt gott samarbete inom Norden i det globala miljömöte som ägde rum i Nairobi i förra veckan om att söka oss fram på det sättet.

C. ADOLFSSON ELGSTAM (S)

Anf. 33 C. ADOLFSSON ELGSTAM (S)

Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig om jag är beredd att verka för att en översyn av dispensreglerna vad gäller camping- och turiststugor kommer till stånd. Jag vill inledningsvis säga att jag delar uppfatt- ningen att vår allemansrätt är i det närmaste unik i världen. Tillgång till stränder längs sjöar och vatten- drag, liksom längs kusterna och skärgårdarna, upp- fattas som en viktig del av allemansrätten. Stränderna är en av de mest värdefulla tillgångarna för rekreation och friluftsliv i alla dess former, och det finns all anledning att tro att kommande generationer kommer att vara lika benägna som vi att söka sig till orörda stränder. Strandområdena är även betydelsefulla för det växt- och djurliv som är beroende av vattenmiljöer. Strändernas ekologiska betydelse ligger främst i att de är en viktig spridningslokal. För den biologiska mångfalden är vissa områden särskilt skyddsvärda, t.ex. havsstrandängar med stor betydelse som häck- nings- och rastplats för många fågelarter och med en vegetation av salttåliga arter som saknas i inlandet. Det är mot denna bakgrund bestämmelserna om strandskydd kommit till. De finns numera i miljöbal- ken och innebär i huvudsak följande. Strandskyddet omfattar generellt land- och vat- tenområde intill 100 meter från strandlinjen men kan utvidgas till högst 300 meter om det behövs för att tillgodose något av strandskyddets syften. Strand- skyddet syftar till att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och till att bevara goda livs- villkor på land och i vatten för växt- och djurlivet. Inom strandskyddsområdet är det därför förbjudet att bl.a. uppföra ny byggnad eller anläggning. Undantag från detta förbud kan medges om det finns särskilda skäl. Beträffande möjligheten att få undantag sägs dock i propositionen till miljöbalken att tillämpningen ska vara restriktiv. Stränderna hyser alltså stora värden samtidigt som många, delvis motstående, intressen koncentreras till denna zon. De möjligheter till friluftsliv, bad och fiske som dessa områden ger innebär att de är attrak- tiva för turismen. Turismen i sin tur har stor betydelse för glesbygden och dess möjligheter till sysselsätt- ning. Turismens intresse av att nyttja stränderna som en resurs och intresset av att bevara strändernas unika värden måste dock samverka eftersom intressena är ömsesidigt beroende. Det innebär att camping- och turistanläggningar bör utformas så att skada på na- turmiljön inom strandskyddsområdet så långt möjligt motverkas och begränsas. Det exempel som Carina Adolfsson Elgestam nämner i sin fråga avser ett ärende angående upphä- vande av strandskydd i Kronobergs län som för när- varande bereds inom Regeringskansliet. Ärendet avser en turistanläggning med uthyrningsstugor vid sjön Vasen i Lessebo kommun. Jag kan naturligtvis inte föregripa regeringens kommande beslut och ge något besked om resultatet av prövningen i detta eller i andra enskilda fall. Detta gäller även ärendet i Nacka som avser en ännu inte antagen detaljplan. Däremot vill jag allmänt framhålla att allmänhetens tillträde till den stadsnära naturen är viktig. Jag kan inte oreserverat dela interpellantens upp- fattning att en stugby vid en sjö inte skulle innebära en inskränkning i andra människors tillträde till om- rådet. Dessutom avses med strandskyddet även att skydda växt- och djurlivet. Min uppfattning är också att en förutsättning för en utveckling av turismen i glesbygden delvis beror av hur man förmår bevara de värden som ligger bakom reglerna om strandskydd. Jag är övertygad om att det i många fall går att bygga stugbyar på ett sätt som är förenligt med strandskyd- det. Bedömningen av om undantag från strandskyddet ska medges måste dock ändå göras efter en avvägning av intressena i det enskilda fallet. När det gäller frågan om strandskydd har jag gi- vetvis uppmärksammat den diskussion som under senare tid pågått om bl.a. den praktiska tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna och då inte minst tillämpningen i glesbygdsområden. Av den anled- ningen avser regeringen att ge Naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga och analysera tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna samt omfattningen och utformningen av länsstyrelsernas beslut om delega- tion av dispensbefogenhet till kommunerna. Efter en sådan kartläggning och analys är jag beredd att ta ställning till om och i så fall vilka åtgärder som kan behöva vidtas när det gäller bestämmelserna om bl.a. dispensreglerna för strandskydd.

HARALD NORDLUND (Fp)

Anf. 34 HARALD NORDLUND (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka miljömi- nistern för svaret på min interpellation. Jag vill också inledningsvis säga att det inte är lagstiftningen om strandskyddet som jag vill att man ska se över, utan det är tillvägagångssättet för hur dispenser kan med- ges, och att man då tar regional och lokal hänsyn. Av den anledningen är det positivt att ministern är beredd att ge Naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga och analysera tillämpningen av strandskyddsbestäm- melserna. Min förhoppning är då att man även kart- lägger och analyserar de lokala förutsättningarna. Det svenska landskapet ser så väldigt olika ut i olika delar av landet. Därför tycker jag att det är viktigt att man tar hänsyn till det när man har ett dispensärende och det behandlas. I mitt län, Kronoberg, exempelvis så har vi 650 mil strandlinje. Ytterst lite av den är bebyggd. I min interpellation försökte jag belysa ett av de hinder som finns för samhällsbyggande och utveckling i glesbyg- den. Det pågår i dag en befolkningsomflyttning i landet från glesbygds- till tillväxtorter. Trots att vi i Kronoberg har hög sysselsättning och mycket låg arbetslöshet så flyttar invånarna till andra regioner. En av orsakerna är säkert att vi är ett utpräglat in- dustrisamhälle. Många av ungdomarna ser ingen framtid i de traditionella arbetena. För oss som vill bo kvar i Kronoberg och i gles- bygden så måste det finnas alternativa sysselsättning- ar till industrin. En sådan kan vara turistnäringen. För att kunna vända den negativa utvecklingen på många småorter fordras det att man tar regional hänsyn. Ett sätt är att kommunerna i sina översiktsplaner arbetar mer långsiktigt och gör en inventering av mer eller mindre känsliga sjö- och rekreationsområden som kan vara lämpliga för dispenser från strandskyddet. I dessa undersökningar måste man självfallet också beakta betydelsen för växt- och djurlivet och att man inte inskränker människornas tillträde till området. Jag tror ändå att vi i vårt översiktsplanarbete på något sätt lyfter in de frågorna. Där kan det finnas möjlighet att ta den regionala hänsynen. I de fall då eventuellt undantag från strand- skyddslagen föreligger så måste man också ta hänsyn till vad som är funktionellt och vad som är tekniskt. Det är därför angeläget att öka kunskaperna inom plan- och miljövården och att kommunerna arbetar mer förebyggande i sitt plan- och detaljplanarbete. Ibland kan det handla om antal meter hit eller dit. Det kan inte vara det som är det allra viktigaste, utan det viktigaste är att vi har en öppen strandlinje dit både människor och djur har möjlighet att komma. Det handlar också om att där det redan är bebyggt i dag så är det betydligt enklare att få dispens för ökat byggande. Det gäller bl.a. det som kallas för luck- tomter. I och med att det är lättare att få dispens för lucktomter kan man fråga sig om det på det sättet blir lättare med tillgängligheten. På något sätt kan jag uppleva att tillgängligheten kan bli mindre. Om vi skapar förutsättningar med hänsyn tagen till de lokala förutsättningarna så tror jag att vi kan skapa ett rikt friluftsliv med avkoppling och förnöjel- se för såväl människor som djur och såväl kommu- ninvånare som turister.

ESKIL ERLANDSSON (C)

Anf. 35 ESKIL ERLANDSSON (C)

Fru talman! Problemet med tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna är enligt min och Folk- partiets mening inte i första hand att det är svårigheter att få dispensansökningar beviljade, utan svårigheter- na är att oerhört många dispenser har beviljats. Det var ju också miljöministern inne på. Jag deltar i debatten därför att jag vill diskutera med miljöministern den del av svaret som handlar om att regeringen ska se över detta, men som andas att man ska se över det i syfte att underlätta. Jag hoppas att en sådan tolkning är felaktig och att översynen mycket väl också kan landa i ett ställningstagande om att försvåra möjligheterna till dispenser. Det är näm- ligen det som är problemet i dag. Lagstiftningen och de hårda skrivningarna i mil- jöbalken till trots har oerhört många dispenser bevil- jats. Man har alltså successivt urholkat strandskyddet. Enligt vår mening är det illa med tanke på den nyck- elroll som strandområden har - och som miljöminis- tern också mycket riktigt pekade på - för fågelliv och fiske och för att det ska gå att använda sig av alle- mansrätten. Man gör också attraktiviteten för många orter större tack vare att man ser till att bevara just strandskyddet.

ULLA-BRITT HAGSTRÖM (Kd)

Anf. 36 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (Kd)

Fru talman! Strandskyddet syftar till att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och till att bevara goda livsmiljöer på land och i vattnet för växter och djur. Därom kan vi vara överens. Miljömi- nistern har också sagt att dispens från det förbud som strandskyddet är kan medges om det finns särskilda skäl. Jag skulle vilja ta upp en sak, och ställa en fråga till miljöministern. Är inte miljöministern och rege- ringen nu mogna för att överväga om man inte skulle kunna lyfta ned beslutsfattandet kring dispensgivning från strandskyddet från den nationella nivån till den folkvalda församlingen primärkommunen? Det skulle för det första stärka den kommunala demokratin - den offentliga demokratin. För det and- ra skulle det ge en möjlighet för kommuner inom vilkas kommungränser det inte finns s.k. nationella intressen att ta till vara att utveckla sina bygder på ett sätt som många kommuner i dag behöver för att de över huvud taget ska kunna fortleva på lite längre sikt. Befolkningsutvecklingen är ju ytterst besvärande i bra många kommuner i vårt stora och avlånga land. Jag tror att ett lokalt beslutsfattande kring denna fråga om strandskyddet skulle ge en möjlighet för många av dessa kommuner att vända en mycket trå- kig och negativ utveckling som man ser i dessa kommuner. Carina Adolfsson Elgestam har ju på ett förtjänst- fullt sätt, tycker jag, redovisat hur problematiken ser ut i vårt hemlän där vi har bra många mil strandområ- den som skulle kunna användas för annat än det som strandskyddet egentligen har tillkommit för, nämligen att bereda allmänheten tillträde. Det skulle kunna utvecklas genom att man där lokalt finge besluta om hur man vill utveckla dessa strandområden.

KJELL LARSSON (Miljöminis)

Anf. 37 KJELL LARSSON (Miljöminister)

Fru talman! Jag vill instämma i Carina Adolfsson Elgestams försök att vända den negativa utvecklingen i småorter. Jag är beredd att gå så långt att man också ska kunna pröva strandskyddet för åretruntboende i glesbygdsområden med mycket sjöar och stränder. Om hela Sverige ska leva, måste vi kunna ta mycket mera regionala hänsyn. Om vi låter flyttlass på flytt- lass gå från landsbygden, kommer infrastruktur vad gäller vägar och framkomlighet också att försämras. Jag besökte i fredags Länsstyrelsen i Luleå. Det framkommer mycket tydligt i Haparanda och i Tor- nedalen hur olika bestämmelser präglar olika natio- ner. Vid finska gränsen kan bebyggelsen gå ned till vattnet. I Sverige gäller 300 eller 100 meter. Därför är det positivt att miljöministern avser att kartlägga och analysera tillämpningen av strandskyddet i gles- bygdsområdena. Det är i dag kommunerna som ger dispenserna. Men det har visat sig att alltfler dispen- ser överklagas av Naturvårdsverkets experter. Fru talman! Vi måste finna nya vägar för att få människor intresserade att bosätta sig på landsbyg- den. Strandskyddet ger i dag ett stort skydd av områ- den som är av intresse för naturvården. Strandskyddet skyddar allemansrätten. Så långt är ministern och jag överens. Men om vi utarmar landsbygden minskar också allemansrätten i betydelse. Det blir alltför få människor på alltför glesa områden och många sjöar som över huvud taget knappast någon besöker. En medelväg skulle kunna vara att stränder av måttligt intresse för det rörliga friluftslivet kan få bebyggelse 50 meter från stranden. I anslutning till strandområ- den vid befintliga bebyggelsegrupper skulle, vilket Carina Adolfsson Elgestam var inne på, enstaka nya bostadshus kunna få byggas. Här kan berörda kom- muner ansvara för en fördjupning av översiktsplanen. Därför är det positivt att Naturvårdsverket samlar in erfarenheter för en mer nyanserad tillämpning som också kan ge en mer tillämpad anpassning efter orts- förhållanden. Det är dock tveksamt att Naturvårds- verket har besvärsrätt över kommunerna. Jag håller med Eskil Erlandsson i fråga om detta. Här bör det kommunala självstyret gälla. Rätten att medge un- dantag kan överföras till kommunerna och länsstyrel- serna för att få in det regionala intresset. De skulle kunna erhålla en prövningsrätt liknande den som finns enligt 12 kap. plan- och bygglagen. Fru talman! Det är viktigt att de strandområden som är mest värdefulla för friluftslivet inventeras. De som saknar betydelse för friluftslivet måste också redovisas. För de värdefulla stränderna kan orsaken till att de är viktiga för det rörliga friluftslivet anges, t.ex. strövområde, fiske, båtuppläggningsplats, vacker landskapsbild, osv. Men i miljöministerns svar fram- kom inte någon parameter för i vilka fall ministern skulle vara beredd att ändra dispensreglerna för strandskyddet. Har miljöministern i dag något svar på detta?

C. ADOLFSSON ELGSTAM (S)

Anf. 38 C. ADOLFSSON ELGSTAM (S)

Fru talman! Jag gläder mig åt att det åtminstone från de flesta deltagarna i debatten finns ett väldigt starkt stöd för de grundläggande tankarna med strandskyddet. Det är viktigt att också se strandskyd- det som något som vi inte bara förfogar över i den generation som är aktiv nu. Det enda sättet att för framtiden skydda de omistliga stränder som vi har, om än väldigt många sjöar och väldigt långa kuster, är att ha en restriktiv tillämpning av dessa regler och att ha tuffa och starka regler. Jag blev däremot lite orolig över Ulla-Britt Hagströms inlägg, därför att jag tyckte att det var många av hennes resonemang som i sin förlängning avsevärt skulle urholka det strandskydd som vi har i dag. Att generellt - i fråga om detta är jag också lite orolig när det gäller Eskil Erlandsson - lägga be- slutsmöjligheterna helt och hållet på kommunerna tror jag skulle få ganska besvärliga effekter i vissa delar av landet. Man kan möjligen t.o.m. säga att ett av problemen i dag där man har tillåtit mycket strandbebyggelse har varit att man har haft mycket frikostiga dispensmöjligheter. Vi har ju delar i Sveri- ge där man nästan inte kan hitta någon strandremsa som inte på något sätt är bebyggd. I fråga om detta håller jag med Carina Adolfsson Elgestam om att det ser ut på olika sätt i olika delar av landet. Det gäller inte bara fördelningen mellan glesbygdsbebyggelse och tätortsbebyggelse utan också hur strandskyddet faktiskt har tillämpats. Jag förstår de människor som bor i glesbygden och lever med tuffa regler för strandskyddet och kommer till Stockholms skärgård och ser hur man har hanterat stränderna i denna unika miljö där det är oerhört exploaterat och väldigt strandnära bebyggelse. Man har gjort en undersökning av hur generösa kommunerna är när det gäller dispensgivning när de har den möjligheten jämfört med länsstyrelserna i deras bedömningar. Och den tyder på att kommuner- na är betydligt generösare, eller, om man så vill, mer släpphänta när de har denna dispensmöjlighet. Jag vill också till Ulla-Britt Hagström säga att det inte är något problem som jag ser det att Naturvårds- verket har en överklagandemöjlighet. Problemet är att Naturvårdsverket inte har resurser att överklaga så mycket som jag tycker vore rimligt. Det gör att det bara är enstaka strandskyddsbeslut som blir överkla- gade och därmed prövade på regeringsnivå. Och en av de tankar som jag har när jag ska göra denna över- syn är att se till att vi får en dispenssituation som är lite bättre kontrollerad och där jag kan ha lite större förtroende för att resultatet av det blir bra och rättvist också mellan olika delar av Sverige.

HARALD NORDLUND (Fp)

Anf. 39 HARALD NORDLUND (Fp)

Fru talman! Jag tycker att det är bra att miljömi- nistern nämner denna frikostighet och exploatering av bl.a. Stockholmsområdet och vad som har hänt histo- riskt. Jag kan spontant säga att det som vi som bor i glesbygden upplever är att vi får lida för att man på vissa håll har bebyggt nästan varenda meter med bostäder och att man kanske inte ens når stranden. I sitt svar har miljöministern också skrivit om vil- ken betydelse turismen i glesbygden har för syssel- sättningen. Det är ganska enkelt att räkna på detta. Man kan tänka sig en liten by eller ett litet samhälle med ett par hundra invånare där det kanske är svårt att få butiken att gå runt. Som en konsekvens av detta kanske den läggs ned. I södra Sverige har vi många danska och tyska turister. Och jag tycker att det är bra om vi kan få dem att komma till våra små byar och samhällen och handla i våra butiker, vilket påverkar omsättningen. På det viset kanske butiken kan leva vidare. Men det har också betydelse för turismen och bebyggelsen. Om vi kan bygga små gäststugor, över- nattningsstugor, där t.ex. de danska och tyska turis- terna kan övernatta så kan vi ta betalt för det. På det sättet får vi tillbaka pengar. I dag har många av dessa turister husbilar som de kör ned ända till strandkanten och övernattar där helt gratis. Vi smålänningar är ju ganska kända för att vara snåla. På detta sätt skulle vi kunna tjäna mer pengar på turisterna. Och det tycker jag att Sverige som land ska bli bättre på.

ESKIL ERLANDSSON (C)

Anf. 40 ESKIL ERLANDSSON (C)

Fru talman! Problemet i dag när det gäller över- klaganden av dispensbeslut är ju inte att Naturvårds- verket i ett stort antal fall överklagar och vinner såda- na överklaganden. Problemet är ju delvis att man inte hinner överklaga, men det handlar också om att det är en mycket krånglig process att få ett dispensbeslut ändrat. Så i hög grad är det som gäller i realiteten fråga om lokala beslut i dag. Att man ytterligare skulle flytta ut det här och få en större omfattning av dispenser är inte någonting som gynnar naturvården, friluftslivet och den biologiska mångfalden. Jag vill se åtgärder från regeringens sida som syftar till att strama åt dispensmöjligheterna ytterligare.

ULLA-BRITT HAGSTRÖM (Kd)

Anf. 41 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (Kd)

Fru talman! Kommunerna i Sverige sköter sedan lång tid tillbaka bygglovsprövningen. Det finns ett s.k. kommunalt planmonopol. Därmed tycker jag att vi från samhällets sida i övrigt har sagt att kommu- nerna är bäst på att planera inom sina kommunala gränser. Därtill finns det lagkrav sedan ett tiotal år tillbaka om att varje kommun ska göra en översikts- plan över hela den yta som kommunen omspänner, men det man inte får hantera är strandskyddsdispen- sen. Jag tror att förnuftiga kommunalkvinnor och kommunalmän, om de fick möjligheter, skulle kunna hantera även den frågan och därmed bidra till utveck- lingen i sina respektive kommuner. Jag vill alltså vädja till miljöministern att åtminstone överväga att flytta den här frågan också till den demokratiskt valda församlingen, primärkommunen.

KJELL LARSSON (Miljöminis)

Anf. 42 KJELL LARSSON (Miljöminister)

Fru talman! Jag tror nog att miljöministern och jag är överens om att vi ska skydda omistliga strän- der, att vi ska ha tuffa och starka regler och att vi inte ska urholka strandskyddet generellt. Det är inte så jag känner. Men jag är också smålänning, och jag vet hur mycket sjöar det finns ute i landet, på många olika håll i glesbygden där folk inte bor. Och vi måste ju se till att vi kan göra de här områdena mera levande genom att ta till vara den vackra natur som vi har. Jag tror att kommuner i samförstånd med länssty- relser ska kunna göra någonting bra av det här och att Naturvårdsverket skulle kunna vara en kunskapskälla, stå för uppföljning osv. Man skulle ha kunskapen, så att kommuner kan vända sig till Naturvårdsverket mer för att få rådgivning. Man ser ju hur otroligt olika det är i landet. När Bo01 invigs kommer vi ju att se att man i hamnen i Malmö bor ända ute i vattnet. Det har t.o.m. diskute- rats hur man ska kunna stänga dörrarna i det sista huset om det blir en väldig blåst t.ex. Samtidigt har vi då stora vackra vidder i landet långt upp i norr. Vi har Småland. Vi har Värmland. Jag menar absolut inte att vi ytterligare ska exploatera skärgården. Det är inte det som det handlar om. Det tror jag att miljöminis- tern förstår. Jag önskar nu lycka till med utredningen av det här i framtiden och tror att vi ska kunna bli överens, så att det blir till allas bästa.

C. ADOLFSSON ELGSTAM (S)

Anf. 43 C. ADOLFSSON ELGSTAM (S)

Fru talman! Jag får tacka Ulla-Britt Hagström för att hon nu också har instämt i en unison bekännelse till behovet av ett starkt strandskydd. Jag vill arbeta för att vi ska ha ett starkt strandskydd, inte bara för vår egen skull utan för många kommande generatio- ner. Sedan ska vi naturligtvis också ha ett klokt strandskydd. Det är det som den översyn som jag nu har aviserat syftar till. I det kloka strandskyddet ingår ju att vi inte ska acceptera en sådan ojämn tillämp- ning av strandskyddet som vi upplever i dag i Sveri- ge. Och även om man naturligtvis kan ge kommuner- na ett inflytande, vilket i dag sker med all dispensgiv- ning, måste vi samtidigt också ha möjligheter att med överklaganden och annat försöka skapa en något så när enhetlig och strikt syn på hur strandskyddet till- lämpas. Vi måste trots allt säga att strandskyddet är en na- tionell miljöpolitisk angelägenhet och inte bara nå- gonting som varje kommun ska ha rätt att helt be- stämma själv över. Så vi får hitta en balans mellan ett rimligt kommunalt och lokalt inflytande och de ga- rantier som vi ändå behöver för att ha ett starkt och tufft strandskydd också i framtiden. Det är det som den här översynen syftar till att lägga grunden för. Sedan tänker jag fullfölja det med att se vilka praktis- ka åtgärder, vilka förändringar av olika slag, som krävs för att vi ska känna oss tillfredsställda med strandskyddet i framtiden också.

Intressenter

Frågeställare

Adolfsson Elgestam, Carina (s) Socialdemokraterna

Besvarad av

miljöminister Kjell Larsson Socialdemokraterna