Till innehåll på sidan

Social snedrekrytering till högskola, universitet

Interpellation 2006/07:107 av Damberg, Mikael (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-11-29
Anmäld
2006-11-29
Besvarad
2006-12-12
Sista svarsdatum
2006-12-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 november

Interpellation

2006/07:107 Social snedrekrytering till högskola, universitet

av Mikael Damberg (s)

till utbildningsminister Lars Leijonborg (fp)

Enligt en färsk sammanställning från Högskoleverket varierar andelen ungdomar som börjar studera vid universitet och högskolor innan de fyllt 26 år kraftigt mellan olika kommuner i landet. I Lund har hela 80 % påbörjat högskolestudier vid 25 års ålder, medan motsvarande siffra i Norrtälje är 36 % och andelen i Bjurholm bara är 20 %.

Den tidigare socialdemokratiska regeringens målmedvetna satsning på flera högskoleplatser och nya universitet och högskolor i hela landet har inneburit att flera människor som traditionellt sett inte har studerat vidare i dag gör det.

Men det finns fortfarande ett tydligt samband mellan social bakgrund och benägenhet att söka till högskolan. Barn till akademiker läser vidare i högre grad än barn till föräldrar med kort utbildning, vilket blir tydligt också i kommunstatistiken. Högskoleverket konstaterar vidare att närheten till ett lärosäte är en viktig faktor för att unga ska studera vidare.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till utbildningsministern:

Avser utbildningsministern att vidta några åtgärder med anledning av att andelen ungdomar som väljer att studera vidare på universitet och högskolor varierar kraftigt mellan olika kommuner?

Har utbildningsministern gjort någon bedömning av om regeringens stopp för nya högskoleplatser, i en situation när ungdomskullarna växer i gymnasiet, kommer att påverka denna snedrekrytering till högskolor och universitet?

Vilka konkreta åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att minska den sociala snedrekryteringen till högre studier?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:107, Social snedrekrytering till högskola, universitet

Interpellationsdebatt 2006/07:107

Webb-tv: Social snedrekrytering till högskola, universitet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 24 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av att andelen ungdomar som studerar vid universitet och högskolor varierar kraftigt mellan olika kommuner, hur jag bedömer de växande ungdomskullarnas påverkan på snedrekryteringen och vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska den sociala snedrekryteringen. Mikael Damberg och jag är eniga om att den sociala snedrekryteringen till högre utbildning ska motverkas. Som regeringen framhöll i budgetpropositionen för 2007 ska inte den högre utbildningen vara stängd för vissa människor beroende på kön, etnicitet eller någon annan faktor som individen själv inte kan påverka. Enligt högskolelagen ska lärosätena aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan. Universitet och högskolor har fastställt handlingsplaner avseende perioden 2006-2008 för hur detta arbete ska ske. Av redovisningar från universitet och högskolor framgår att många insatser görs och att man arbetar på många olika sätt för att främja en bred rekrytering. Regeringen vill särskilt betona vikten av att arbetet med att motverka snedrekryteringen ses på lång sikt och att det bygger på ett helhetsgrepp där alla utbildningsnivåer innefattas. En grundförutsättning är högre kvalitet i grund- och gymnasieskolan. De insatser som regeringen nu gör för att öka kvaliteten i gymnasieutbildningen kommer att ha en positiv inverkan på en breddad rekrytering till högre utbildning. Regeringen har i budgetpropositionen lyft fram behovet av kvalitetssatsningar inom högre utbildning. Den kraftiga expansionen av den högre utbildningen har inneburit att kvaliteten i utbildningen eftersatts under lång tid. Åtgärder för att förbättra kvaliteten kommer enligt regeringens bedömning också att främja en breddad rekrytering. Med sjunkande söktryck till högskolan har sannolikt en kvalitetssatsning större effekt på rekryteringen än en fortsatt utökning av antalet platser. Med förstärkta resurser till grundutbildningen ges också möjligheter till en effektivare studievägledning.

Anf. 25 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka utbildningsministern för svaret på min interpellation. Bakgrunden till mina frågor till statsrådet är den rapport från Högskoleverket som visar att andelen ungdomar som väljer att studera vidare på universitet och högskolor skiljer sig kraftigt åt mellan olika kommuner i landet. En snabb genomläsning av kommunsiffrorna visar det märkliga i situationen. I Lund är det 79 ½ % av alla ungdomar som studerar vidare. På Lidingö är det 70 % som väljer att studera vidare. I Norrtälje är det 36 % och i Bjurholm bara 20 %. Fru talman! Man kan fundera lite över den här statistiken. Är det egentligen ett problem, eller är det bara tillfälligheter? Är det utslag av individens fria val? För min del är det ganska enkelt. Det verkar finnas en begåvningsreserv av ungdomar i många kommuner som inte tas till vara i dag. Jag vägrar nämligen att tro att andelen begåvningar i Lund är fyra gånger högre än i Bjurholm. Jag tror inte att det ser ut på det sättet i Sverige. Det finns uppenbarligen andra faktorer som påverkar om unga människor vill eller vågar studera vidare. Det finns begränsningar och hinder. Som socialdemokrat vill jag förändra detta och ge alla ungdomar i vårt land samma chans att förverkliga sina utbildningsdrömmar och sina livsprojekt. Högskoleverket pekade i rapporten på ett antal faktorer som påverkar övergångar till högskolan i dag, föräldrarnas utbildningsbakgrund, arbetsmarknadsläget, närheten till en högskola, förändringar i antalet nybörjarplatser och så vidare. Därför blev jag uppriktigt glad över att utbildningsministern svarar att snedrekryteringen ska motverkas. Jag kan därför också lova Lars Leijonborg att jag årligen kommer att följa upp hur regeringen lyckas med ambitionen att minska snedrekryteringen till högre studier. Problemet för regeringen och Lars Leijonborg är ju annars att man inte kan peka på någon egentlig konkret åtgärd eller insats för att minska snedrekryteringen. Tvärtom driver den borgerliga regeringen en målmedveten politik för att göra det trängre, svårare och krångligare att komma in på högskolan i framtiden. Låt mig ge några exempel. Två av tre utbildningsvägar i framtidens gymnasieskola ska inte ge högskolebehörighet. Det ska bli tusentals färre utbildningsplatser på universitet och högskolor jämfört med det socialdemokratiska budgetalternativet. Intag via 25:4-regeln, som i dag ger vuxna med arbetslivserfarenhet en möjlighet till högre studier, ska stoppas. Det ska bli kraftiga nedskärningar på komvux parat med sämre ekonomiska villkor för vuxnas studiemöjligheter. Det är fyra konkreta förslag från den borgerliga regeringen som kommer att förvärra, inte förbättra, situationen. Det är fyra förslag som begränsar utbildningschanserna mest för dem som redan från början har minst chanser. Jag vill därför följa upp min obesvarade fråga i interpellationen. Har Lars Leijonborg gjort någon egen bedömning av på vilket sätt dessa fyra förslag påverkar snedrekryteringen till högskolor och universitet?

Anf. 26 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Fru talman! Jag vill tacka Lars Leijonborg för svaret och också Mikael Damberg för den interpellation om social snedrekrytering som han har ställt. Jag kan bara hålla med om många av de saker som alliansregeringen har lyft fram här. Vi i Centerpartiet har varit med om att bygga ut högskolan och göra den tillgänglig för betydligt flera människor än vad den har varit historiskt sett. Mikael Damberg pekar på fyra åtgärder som alliansregeringen har vidtagit för att stänga vägar in till högskolan. Jag skulle vilja peka på ett antal saker som vi också gör för att öppna. Den enskilt viktigaste delen för att bredda den sociala rekryteringen för alla grupper till högskolan är att grund- och gymnasieskolan gör sitt jobb så att elever i grund- och gymnasieskolan når målen. Det är den absolut viktigaste delen. Vi vet i dag att barn till föräldrar med kort utbildning är kraftigt överrepresenterade i gruppen som inte når målen i grundskolan och gymnasieskolan. På det sättet är också vägen delvis stängd för de här eleverna när inte grund- och gymnasieskolan uppfyller kvalitetskraven. Det finns några andra viktiga delar när det gäller tillgängligheten till högskolan för unga människor. Jag tror att det, när man tittar på möjligheten till utbildning, var man ska utbilda sig och så vidare, är otroligt viktigt att man känner att det är en god kvalitet på utbildningen. Därför känns alliansens åtgärder för att höja kvaliteten i högskolan oerhört viktiga för att flera ska göra den kalkylen att det lönar sig att utbilda sig. I många familjer och grupper är det fullständigt naturligt att gå vidare till högskolan, men i grupper där det inte är naturligt är det ännu viktigare att den kalkylen går ihop, att det lönar sig, att det är en god kvalitet på utbildningen och så vidare. Det sista jag skulle vilja lägga till är den studiesociala delen och studiemedlen över huvud taget. Vi i alliansen ser det som väldigt viktigt att under den här mandatperioden göra en utredning av den studiesociala delen för att titta på studiemedelssystem och andra delar för att på så sätt öka möjligheten för alla stora grupper som vi vill öppna högskolan för. Jag vill också säga något kort när det gäller att vi skulle stänga vägen till högskolan genom den gymnasiereform som alliansen har aviserat. Först drog vi tillbaka gymnasiereformen 2007, men vi avser att återkomma med mer genomgripande förändringar där en väldigt viktig del är att skapa valfrihet för elever, inte stänga möjligheter på olika typer av program. Vi vill ha kvar en möjlighet att läsa in högskolebehörighet oavsett program. Men vi ska inte heller ställa kravet att man ska göra det just mellan 16 och 19 år. Vi vill skapa möjligheter att återkomma till den delen. Fru talman! Jag vill än en gång tacka för svaret och lyfta fram att jag tror att den studiesociala utredning som väntar är väldigt viktig. En fortsatt väldigt viktig åtgärd är att höja kvaliteten i högskolan i alla de delar där högskolan är utbyggd i Sverige i dag.

Anf. 27 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Mikael Damberg sade att han var uppriktigt glad för en formulering i mitt svar. Jag kan kontra med att säga att jag är uppriktigt glad att Mikael Damberg tar upp denna fråga. Jag tror att vi ständigt behöver påminna oss om vikten av att jobba med detta problem. Mikael Damberg hade en formulering om att han som socialdemokrat vill att alla människor ska kunna förverkliga sina drömmar och livsprojekt. Jag kan ju bara byta ut socialdemokrat mot liberal och säga exakt detsamma. Om man ska vara seriös påverkas det problem vi nu diskuterar av en mycket lång rad faktorer, boendesegregation, skattepolitik och den så kallade utbildningspremien, det vill säga hur mycket man får ut av att lägga ned tid och pengar på att vidareutbilda sig. Det påverkas av föräldrarnas studiebakgrund och mycket annat. Man kan göra en så lång lista att det till sist blir nästan omöjligt att diskutera därför att alla departement och alla delar av samhället kommer att dras in i debatten. Men man kan ändå skikta ut några saker som är viktigare än andra. Jag vill också tacka Ulrika Carlsson för hennes inlägg. Hon fokuserade, liksom jag i svaret, på kvaliteten i de underliggande utbildningarna. Om alliansregeringen lyckas med det vi verkligen har föresatt oss, att få bättre kvalitet i svensk grundskola och gymnasieskola, är de stora vinnarna i det projektet barn från hem utan studietradition. Låt mig vara ännu mer rakt på sak. Det är arbetarbarnen, som man sade förr, som är de stora vinnarna i ett sådant projekt. Därmed kommer rekryteringen till högre utbildning att bli mer jämlik på längre sikt. Man kan uttrycka det så att när vi i Sverige - och vi vet ju alla att det är Socialdemokraterna som har regerat de flesta åren i detta land - har låtit grundskolan och gymnasieskolan förfalla på det sätt som skett har vi framför allt slagit mot barn och ungdomar från hem utan studietradition. Jag vill bekräfta det Ulrika Carlsson säger. Vi avser att tillsätta en utredning av de studiesociala frågorna. Det är alldeles klart att studiefinansieringssystemet är en del av lösningen på detta. Vi behöver ett bra studiefinansieringssystem för att ungdomar, oavsett ekonomisk bakgrund, ska vilja söka in på högskola och ha råd att studera där. Det finns brister i studiemedelssystemet som vi behöver ta tag i. Detta är ett långsiktigt arbete. Det är ett svårt arbete, men vi är från regeringens sida mycket engagerade i att komma framåt. Om det hade räckt att bara expandera antalet högskoleplatser skulle det här problemet vara löst. Statistiken visar att det inte har hjälpt. Det har egentligen påverkat snedrekryteringen förvånansvärt lite. Det behövs också andra grepp som vi är inställda på att ta.

Anf. 28 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag konstaterar att Lars Leijonborg ännu inte har svarat på min fråga. Min fråga handlade om de fyra konkreta åtgärder som regeringen nu vidtar. Man vill förändra gymnasieskolan så att två av tre utbildningsvägar i framtiden inte ska ge högskolebehörighet. Det är tusentals färre utbildningsplatser på universitet och högskola jämfört med det socialdemokratiska budgetförslaget. Det är ett stoppat intag via 25:4-regeln som ger vuxna med arbetslivserfarenhet möjlighet till högskolestudier. Det är kraftiga nedskärningar på komvux parat med sämre ekonomiska villkor för vuxna studenter. Hur påverkar dessa fyra konkreta förslag från regeringen övergången till högskolan och snedrekryteringen? Det är en ganska konkret fråga. Det här är ju områden som Utbildningsdepartementet förfogar över. Ni kan bestämma om ni vill genomföra det eller inte. Min bestämda uppfattning är att alla de här fyra åtgärderna försvårar och försämrar möjligheten för ungdomar med studieovana föräldrar att gå vidare till högre utbildning. Det begränsar och smalnar av möjligheten till högre utbildning. Det var grundtanken i min interpellation. Du svarar inte på frågan: Kommer det här att påverka? Du säger att det är en mängd faktorer som påverkar. Visst är det så. Men ditt ansvar på Utbildningsdepartementet är hur de här insatserna påverkar övergången. Vi socialdemokrater har bedrivit en ganska målmedveten politik för att bygga ut högskolan, mycket tillsammans med Centerpartiet, med fyra nya universitet och med kanske 100 000 nya utbildningsplatser över en period för att ge unga människor möjlighet att studera på högskolan. Vi har haft ett 50-procentsmål, att 50 % av en årskull unga människor ska kunna studera vidare. Vi vill också förbereda Sverige för en global konkurrens. Vi är ett litet land och vi behöver ta vara på våra kunskaper och begåvningar. Vi har gjort en kraftig forskningssatsning och vi har haft en målmedveten politik för att minska snedrekryteringen. Det började ge resultat. På tio år har antalet arbetarbarn på högskolan fördubblats. Andelen nybörjare med utländsk bakgrund är nu i paritet med deras andel av befolkningen. Det är ganska spännande och unikt för ett land. Det är bra. Det ska vi bygga vidare på. Vi vet att andelen ungdomar som pluggar på gymnasiet blir alltfler de kommande åren. De kommer att lämna gymnasieskolan och gå över till högre studier. Vi kan titta på demografin. Vi ser att ungefär 46 % av de ungdomar som föddes 1980 fick möjlighet att plugga vidare på högskolan. Om man inte bygger ut högskolan nu kommer bara 37 % av de ungdomar som är födda 1990 att få möjlighet att studera vidare på högskola och universitet. Det försvårar ju de här ungdomarnas möjligheter att förverkliga sina drömmar och få de jobb de önskar. Det är fortfarande många tusen flera som söker till högskolan än vad som kommer in. Bara i min hemregion, Stockholmsregionen, innebär skillnaden mellan våra budgetförslag kanske 2 500 högskoleplatser. 2 500 gymnasieelever som har behörighet till högre utbildning nekas den möjligheten i ett sammanhang när Sverige säger att man måste konkurrera med kunskap och kvalitet för att klara jobben i framtiden. Som jag ser det är det klart att det här hänger ihop med en låglönesatsning från den borgerliga regeringen. Man hoppas att pigjobb och annat ska lösa arbetslöshetsproblemen. Om vi på lång sikt ska klara den globala konkurrensen måste vi satsa på högre utbildning och forskning. Jag är oroad för den väg som regeringen har slagit in på. Jag hoppas att Lars Lejonborg avslutningsvis kan svara på frågan: Vilka insatser gör regeringen för att öka kvaliteten på gymnasieutbildningen?

Anf. 29 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Fru talman! Mikael Damberg lyfte fyra frågor om igen. Jag vill också lyfta upp de delar som jag lyfte i mitt första inlägg. För att barn och ungdomar ska få utveckla och förverkliga sina drömmar och styra över sina liv måste det enskilt viktigaste vara att se till att grundskolan och gymnasieskolan har så hög kvalitet att man känner att man går därifrån med stärkt självkänsla och med kunskaper som gör att man klarar att göra olika val i livet. Antalet platser inom den högre utbildningen är något som man ändå tittar på. Den första viktiga delen blir ju att höja kvaliteten i utbildningen. Jag träffar ganska många unga människor som har gått olika typer av utbildningar i olika delar av Sverige. Jag möter i flera fall en besvikelse. Man känner att den högskoleutbildning som man har gått inte höll den kvalitet som man trodde att den skulle göra. Därför känns det oerhört viktigt att, som alliansen har sagt, vi inte fortsätter att bygga ut platserna. Vi måste satsa på kvaliteten. Det är av respekt för de ungdomar som gör en så stor satsning med studiemedel. Man måste få valuta för både den arbetsinsats och den ekonomiska satsning som man gör på en högre utbildning. För att komma till rätta med den sociala snedrekryteringen är det viktigaste som alliansen jobbar med att alla barn klarar skolan med godkända kunskaper för att öka valfriheten och kvaliteten så att flera ungdomar kan förverkliga sina drömmar. Med en hög kvalitet på universitet, forskning och högskolor får man möjlighet att vara en del av den globala konkurrensen. Jag tror att det viktigaste för att minska den sociala snedrekryteringen är satsningen på grund- och gymnasieskola och satsningen på stärkt kvalitet inom högskolan.

Anf. 30 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Verklighetsbilden är ju viktig. Vi politiker går till statistik och vi tolkar den rätt olika i det här fallet. Min bild är att efter många års socialdemokratiskt styre kvarstår en mycket sned social rekrytering till högre utbildning. Det skedde under några år en viss förbättring. Den har planat ut. Jag tolkar det som att den samlade politik som Socialdemokraterna förde inte räcker. Vi måste ta andra och delvis större grepp. Vi måste vara på det klara med att lösningen på detta inte är att alla läser på högskolan. Om vi hade som mål att 100 % ska läsa på gymnasiet och att 100 % ska läsa på högskolan skulle i någon statistisk mening problemet vara löst. Det är ingen bra lösning. Den socialdemokratiska regeringen hade ett tag målet att 50 % skulle läsa på högskolan. Faktum är att det övergavs strax före valet. Den dåvarande utbildningsministern Leif Pagrotsky såg ju också att med de ungdomskullar vi nu har skulle inte den socialdemokratiska politiken klara av att erbjuda 50 % av en kull högskoleplats. Jag tror att det för närvarande är fel att ha ett sådant kvantitativt mål. När det gäller gymnasiet skickar vi ut i världen att i Sverige börjar 99 % av alla ungdomar från grundskolan på gymnasiet. Det är sant den första veckan när man skrivs in på årskurs 1 i gymnasiet. Men när månaderna går under den första hösten i årskurs 1 gör ju avhoppen att andelen sjunker. Svensk gymnasieskola gör varje år tusentals, ja tiotusentals, ungdomar till loser eftersom den utbildning de erbjuds inte motsvarar de förväntningar de har. Den har inte alls den kvalitet som de har rätt att kräva för att få en bra grund för resten av livet. På den här punkten ligger vår politik faktiskt ganska nära LO:s. LO är också djupt bekymrat över att många års socialdemokratiskt styre har lett till en nedrustning av de yrkesinriktade programmen i svensk gymnasieskola. Den grupp som avbryter gymnasiestudierna är en av de mest problematiska i svensk utbildningspolitik, enligt min mening. Om vi kan minska andelen avhopp i gymnasiet tror jag att det kan medverka till att flera söker sig till högskolan. Då delar jag ju också den uppfattning som Ulrika Carlsson hade: Om man till exempel får en högre lärartäthet i högskolan är det studenter från hem utan studiebakgrund, eller med dålig studiebakgrund, som är de stora vinnarna. Ert svar på det här problemet var rätt mycket kvantitet. Ska man grovt sammanfatta mina och Ulrika Carlssons resonemang blir det att vårt svar är kvalitet. Vi tror att högre kvalitet också motverkar social snedrekrytering.

Anf. 31 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag vill börja med att än en gång instämma i någonting som utbildningsministern säger: Jag tror att det är väldigt viktigt med kvalitet i högskola och forskning. Den verksamhet som bedrivs vid våra högskolor och universitet måste hålla hög kvalitet, och det är väl roligt att se att de resurser som högskolor och universitet får är ungefär i paritet med våra budgetalternativ. Det visar ju att satsningen på kvalitet också måste ske i högskolan. Men sedan får man inte göra det för enkelt för sig och påstå att Socialdemokraterna säger att alla ska läsa på högskolan eftersom alla läser på gymnasiet. Det är ju inte det jag har påstått, och det är inte det jag säger. Det som var grunden för den här interpellationen var att 20 % av ungdomarna i Bjurholm studerade vidare, medan 70 % på Lidingö gjorde det. Det är på något sätt inte bara begåvning som gör att det blir på det sättet. Det finns andra faktorer. Vill man ge alla barn och ungdomar i det här landet samma utbildningschanser måste man se de här problemen och vilja göra något åt dem. Högskoleverket pekar i sin rapport på att antalet nybörjarplatser påverkar övergången till högre studier, och då blir ju frågan igen: Hur kommer tusentals färre utbildningsplatser på universitet och högskolan att påverka det här? Stoppat intag enligt 25:4-regeln och kraftiga nedskärningar i komvux begränsar och försvårar möjligheterna att komma in på högskolan just för de grupper som har svårt att ta sig dit i dag, och det tycker jag har bekräftats i dag. Sedan har du talat om att satsa på grunden. Jag tror också att det är viktigt att satsa på grund- och gymnasieskolan. Men att påstå att regeringen gör insatser för gymnasieskolan i dag blir ju lite löjligt. Vilka beslut har ni fattat om gymnasieskolan? Ni har fattat beslut om att stoppa den kvalitetshöjning vi socialdemokrater hade föreslagit och som riksdagen har röstat igenom. Ni har sagt nej till en vässad gymnasieexamen - där ser vi en fortsatt allmän behörighet. Ni har sagt nej till satsningar på yrkeslinjerna, nej till modern lärlingsutbildning, nej till ämnesbetyg och nej till höjda kvalitetskrav på gymnasiearbetet, och till detta kommer nedskärningar på komvux. Ni gör ju ingenting! Politiken för breddad rekrytering är var god dröj i väntan på utredningar, översyner och framtida gymnasiepolitik. Det duger inte, tycker jag.

Anf. 32 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Ingen som har lyssnat på den här debatten kan tveka om att det finns en stor enighet om att detta är ett problem som vi måste attackera. I Sverige har det på senare år skett en enorm platsexpansion i högskolan. Till mycket stor del har det varit enighet om den. Vi är överens så långt att i den värld vi lever i behöver Sverige många ungdomar som läser på högskola, och det ska naturligtvis vara de ungdomar som är bäst lämpade. Så är det inte i dag eftersom det finns en social snedrekrytering. Grundproblemet nu är dock inte platstillgången. Det är vår bestämda övertygelse, och där skiljer vi oss möjligen något åt. Vi läser statistiken så att den enorma platsexpansionen inte i grunden har löst det här problemet. Det handlar om marginella förbättringar som skedde några år, och det finns snarast en tendens att de har planat ut de allra senaste åren. Det behövs alltså andra grepp, och ett sådant grepp är ett bättre gymnasium. Där är vår bedömning att det förslag ni hade lagt fram visserligen innehöll en och annan bra detalj eller bra sak, men helheten var inte tillräckligt bra. Därför har vi föresatt oss att göra en mycket bättre gymnasiereform, och för att gymnasieskolan inte ska behöva gå igenom två reformer på bara några få år har vi lagt er reform på is i avvaktan på att vi ska återkomma med en väldigt mycket bättre. Mikael Damberg kan alltså vara helt lugn på den punkten. Alliansregeringen kommer under mandatperioden, snarare förr än senare, att lägga fram ett förslag till en kvalitetsreform för svensk gymnasieskola. Tack för debatten!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.