Scenkonstpensionerna
Interpellation 2013/14:352 av Gille, Agneta (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-03-13
- Anmäld
- 2014-03-13
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2014-03-21
- Sista svarsdatum
- 2014-03-27
- Besvarad
- 2014-04-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 mars
Interpellation
2013/14:352 Scenkonstpensionerna
av Agneta Gille (S)
till statsrådet Stefan Attefall (KD)
Det finns ett förslag från 2009 om hur de statliga scenkonstpensionerna ska finansieras i framtiden, däremot har frågan ännu inte fått en färdig lösning. Dagens pensionssystem innebär att scenkonstorganisationerna har stora kostnader som gör det svårt att planera verksamheten. Kostnaderna för pensionerna kan bli så höga att enskilda institutioner kan behöva minska ned antalet repertoarer om inte frågan får en snar lösning, eftersom pengar måste avsättas för eventuella pensionskostnader. Om institutionernas pengar låses upp i ett dåligt pensionssystem blir det mindre pengar över till verksamhet, och detta kan knappast vara meningen. Regeringen har tidigare sagt att frågan bör hanteras av parterna på scenkonstens område, men det är fortfarande oklart vilka de ekonomiska ramarna är.
Kulturministern har sagt att en avveckling av den nuvarande statliga pensionsordningen inte kommer att medföra några minskade statliga anslag till institutionerna. Därigenom skapas förutsättningar för parterna på scenkonstens område att nå en överenskommelse. Samtidigt som regeringen vill överlåta pensionsfrågan till parterna vill regeringen genom ett nytt pensionsavtal frigöra pengar för kvalitetshöjande insatser inom scenkonsten.
Mina frågor till civil- och bostadsminister Stefan Attefall lyder:
Avser ministern att ta initiativ till förhandlingar för att lösa de knutar som finns inom detta pensionsområde?
När bedömer ministern att det nya pensionssystemet för scenkonstens aktörer kan införas?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:352
Webb-tv: Scenkonstpensionerna
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:101 Tisdagen den 15 aprilProtokoll 2013/14:101 10 § Svar på interpellationerna 2013/14:352 och 377 om scenkonstpensioner och övergångsregler
Protokoll från debatten
Anf. 31 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Agneta Gille har frågat civilministern om han avser att ta initiativ till förhandlingar för att lösa frågan om scenkonstpensionerna. Dessutom har Agneta Gille frågat när ministern bedömer att det nya pensionssystemet för scenkonstens aktörer kan införas. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Tina Ehn har frågat mig om jag avser att ge besked i frågan om vilka övergångsregler som ska gälla vid avvecklingen av den så kallade PISA-förordningen och om jag kan informera riksdagen om hur frågan med scenkonstpensionerna fortlöper.
Frågorna från Agneta Gille och Tina Ehn berör övergången till ett nytt pensionssystem på scenkonstområdet. Jag väljer därför att svara på frågorna samlat.
Jag är väldigt glad över att regeringen nu kan ge besked om förutsättningarna för ett reformerat pensionssystem på scenkonstområdet. Det har länge funnits en enighet om att det nuvarande pensionssystemet behöver reformeras, och nu finns grunderna för en lösning på scenkonstpensionsfrågan på plats.
En viktig fråga för branschen har varit de så kallade antastbara pensionerna - de som inte utgör intjänade pensionsrätter även om arbetsgivaren har betalat premier för dem. Jag kan nu lämna besked om att dessa pensioner kommer att omvandlas till nya förmåner från och med 65 års ålder. Regeringen kommer att återkomma med detaljerna för hur detta tekniskt ska utformas.
Regeringen har tidigare aviserat att arbetsmarknadens parter bör ta över ansvaret för att genom kollektivavtal reglera pensionsvillkoren på scenkonstområdet i likhet med vad som gäller på den övriga arbetsmarknaden. Därutöver har regeringen lämnat besked till parterna om de ekonomiska ramarna för förhandlingarna.
Övergången till ett nytt kollektivavtalsreglerat pensionssystem bör inledas den 1 januari 2015. Inom ramen för ett reformerat pensionssystem ska det finnas möjlighet till omställning och karriärväxling för yrkesgrupper som av konstnärliga eller fysiska skäl inte kan arbeta inom sina konstnärliga yrken till 65 år. Systemet ska upprätthålla arbetslinjen och se till att en hög konstnärlig kvalitet möjliggörs vid institutionerna.
En ordning med pensionsvillkor som motsvarar villkoren för den övriga arbetsmarknaden, med möjlighet till omställning och karriärväxling, kommer att kosta mindre än det nuvarande pensionssystemet. De medel som frigörs ska gå till kvalitetsförstärkningar inom scenkonstområdet.
En dialog kommer snarast att inledas med berörda aktörer på scenkonstområdet om inriktningen på kvalitetsförstärkningarna, och de första förslagen kommer att presenteras i budgetpropositionen för 2015.
Sammanfattningsvis är det positivt att vi nu kan gå vidare för att skapa bättre förutsättningar för scenkonsten i hela landet.
Anf. 32 Agneta Gille (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är med förvåning jag ser att det är kulturministern som ger svaret i dag. Jag och flera kolleger i kulturutskottet har tidigare ställt frågor om scenkonstpensionerna till kulturministern. Vi har då blivit tillrättavisade och hänvisade till civilminister Attefall med motiveringen att det är han som har ansvaret för frågan.
Kulturministern har till och med fått frågan på kulturutskottet och har svarat att hon inte har ansvar för den här frågan. Vi har då fått kalla till oss civilministern, och han har gästat kulturutskottet ett flertal gånger på begäran av oss, eftersom han har varit ansvarig för scenkonsten.
När jag nu återigen skrev en interpellation om scenkonstpensionerna ställde jag den till civilminister Attefall med den kunskap jag hade efter de många år som vi har diskuterat den här frågan, men då hänvisades jag tillbaka till kulturministern. Det förvånade mig mycket. Någonting har hänt med ansvarsfördelningen i Regeringskansliet. Det skulle vara intressant att höra vad som har hänt. Nu har det gått snart åtta år, och kulturministern har inte velat ha med den här frågan att göra under den tiden. Hon var den förra regeringens största kritiker gällande att det inte hände någonting med scenkonstpensionerna, men nu när det finns en liten öppning vill kulturministern ha tillbaka frågan från civilministern. Kan det vara så? Jag tycker att det vore intressant att få veta.
Jag känner mig mycket nöjd med att jag och Tina Ehn från Miljöpartiet har lagt fram våra interpellationer om scenkonstpensionerna. Vi kan se att det har haft en tydlig effekt. Jag trodde att det skulle komma någonting i vårpropositionen, men det var inte med där. Regeringen har snart haft åtta år på sig att komma med en öppning och ett resultat i frågan om scenkonstpensionerna. Ett enigt kulturutskott har vid minst två tillfällen gjort tillkännagivanden, och det har finansutskottet också gjort, med uppdrag till regeringen att komma med en lösning på frågan.
Samtidigt som vi fick vårt skriftliga svar på interpellationerna gick regeringen och kulturministern ut i en debattartikel med budskapet att frågan är löst, och man är ganska nöjd med det. Det är bra att det finns en öppning och att det är ett första steg. Men kommentarerna i dag och det som sades i interpellationssvaret är långt ifrån en total lösning på frågan. Förvirringen är ganska stor, kulturministern. Det är bra att regeringen slår fast att intjänande pensionsrättigheter ska respekteras, men frågan är kvarstående: Hur ska det här ske?
Nu har ministern möjlighet att klargöra regeringens ställning i frågan. Jag vet att Kultursverige och scenkonstens aktörer är mycket intresserade av denna fråga och följer vår debatt just nu.
Det vore intressant att höra av ministern vad som gäller de stora frågor som ändå kvarstår. Vad gäller för sångare och dansare som redan gått i pension från scenkonstinstitutionerna under de senaste åren? De känner stor oro i dag. Vad händer när de vid 65 års ålder också går i pension?
Oron är stor för att det gamla systemet avvecklas innan ett nytt avtal finns på plats. Därför vill jag höra hur ministern ser på det.
Anf. 33 Tina Ehn (MP)
Herr talman! Jag vill tacka kulturministern för svaret. Det finns många frågor som är besvärliga och svåra att finna gemensamma lösningar på, men scenkonstpensionerna borde inte tillhöra dem. Frågan har funnits med länge och under både borgerliga och socialdemokratiska regeringar.
Ett pensionssystem ändras självklart inte på fläcken, men nu har man under flera år vittnat om skenande pensionskostnader och kulturscener och operahus som går på knäna, och då måste vi politiker lyssna och försöka förstå. Frågan har funnits med hela tiden under min tid i kulturutskottet. Det är snart 20 år sedan Sverige beslutade om en övergång från ATP till det nya allmänna pensionssystemet. Redan då påpekade representanter för scenkonstnärerna att det var nödvändigt att anpassa tjänstepensionerna för dansare och sångare för att enskilda individer inte skulle drabbas.
För fem år sedan tillsatte regeringen en utredning. Den lämnade förslag som fick ganska brett stöd av remissinstanserna. Sedan hände inte så mycket. Frågan har varit uppe i kulturutskottet, och vi har fått tillkännagivanden både i kulturutskottet och i finansutskottet under den här mandatperioden. Vi försöker få besked och flytta fram positionerna.
I höstas kom beskedet om att parterna ska lösa det i ett kollektivavtal, och det beskedet var välkommet på många håll. Men för att man ska kunna ta det här ansvaret och komma vidare behöver man också veta hur förutsättningarna ser ut. Jag ställer i min interpellation en fråga om övergångsregler och information. Jag hör att det svaras på vissa delar, och det handlar om de antastbara pensionerna som är viktiga för branschen och som inte utgör intjänade pensionsrätter, även om arbetsgivarna har betalat premier för dem.
Ministern lämnar besked om att de här pensionerna kommer att omvandlas till nya förmåner från och med 65 års ålder men att man återkommer med detaljerna och den tekniska utformningen. Det är ett svar som jag tror leder till nya frågor. Man bli orolig, undrar hur det här kommer att se ut och vad som kommer i nästa steg.
Sedan säger ministern också att man har lämnat besked till parterna om de ekonomiska ramarna för förhandlingarna. Men det verkar råda en oenighet om det. Jag hör, ser och läser att parterna inte riktigt är nöjda med det.
Kulturministern svarar också att man är noga med att en hög konstnärlig kvalitet möjliggörs och att medel som frigörs när det gäller pensionssystemet ska gå till kvalitetsförstärkningar inom scenkonstområdet. Vad menas med det i detalj? Det är oroande, och det är lätt att tänka sig att det handlar om en uppskjuten lön som är inbetald. Vad finns det för andra tankar? Det dyker upp fler frågor på det här området, och det finns all möjlighet att utveckla svar.
Anf. 34 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag ska börja med att svara på Agneta Gilles frågor om vem som egentligen har ansvaret. Det här är egentligen ett ansvar för hela regeringen, men det är helt riktigt att det är civilminister Stefan Attefall som har ansvaret för pensionsfrågorna. Det var också därför som frågan först landade hos honom. Vi delar inte upp det mellan olika departement. Det är inte så att socialministern har hand om det som handlar om läkarnas pensioner. Därför hör frågan hemma där.
Den här frågan har varat väldigt länge. Det har både Agneta Gille och Tina Ehn varit inne på. Och precis som Agneta påminde om - tack för det - tog jag upp frågan när jag satt i kulturutskottet i opposition och Agneta Gilles parti styrde på Kulturdepartementet.
Det fanns möjlighet att lösa frågan under tio, nästan tolv, års tid. Det gjorde inte Socialdemokraterna. Frågan fanns där, men ni löste den inte. Det var någonting som vi kritiserade och som hela Scenkonstsverige kritiserade.
I början av förra mandatperioden, 2008, tillsatte vi därför en utredning, Scenkonstpensionsutredningen, som var färdig något år senare. Agneta Gille och, tror jag, Tina Ehn hänvisade till den. Den var bra på många sätt, inte minst därför att den gav en bra bild av de problem som finns på scenkonstområdet och som har funnits länge. Jag kommer säkert att återkomma till ett antal av de bekymmer som fanns.
Vi flyttade fram positionerna. Vi bestämde oss för att vi måste lösa denna fråga. Agneta Gille och Tina Ehn vet att frågan har varit uppe i riksdagen och i kulturutskottet och att det inte har varit en helt lätt fråga. Tre departement har varit involverade. Det har naturligtvis också varit diskussioner med de olika parterna, bland annat Operan, som har hyst stor oro för vad som ska hända med exempelvis dansarna. Men inriktningen har varit helt klar: Denna fråga måste vi lösa.
En viktig fråga, som inte var självklar, handlade just om de så kallade antastbara pensionerna, som redan betalats in. Det är oerhört mycket pengar - det handlar om någon miljard kronor. Det var inte givet, ska jag säga, att de skulle finnas kvar i systemet. Man kan tycka att det skulle kunna vara självklart, men några sådana regler finns inte. Det är också därför som det heter antastbara pensioner.
Vi har argumenterat och vunnit gensvar för detta. Självklart ska dessa pengar finnas kvar och kunna omvandlas till pensioner för dansare, sångare och musiker när de går i formell pension vid 65 års ålder. Jag tycker att det är otroligt glädjande att vi har lyckats med detta.
Det besked som vi gav i budgeten i höstas var att vi inte kommer att gå vidare med de förslag som fanns i utredningen, bland annat därför att utredaren inte tog upp att parterna skulle lösa detta själva. Vi tyckte att det var en rimlig ordning att de skulle göra det, eftersom de har kunskapen, på samma sätt som man gör på resten av arbetsmarknaden. Det var oerhört välkommet, från Svensk Scenkonst, Teaterförbundet och övriga som är engagerade i frågan. Så blir det nu också.
När budgeten klubbades i december sade att vi skulle återkomma om ramarna, och det har vi nu gjort. Jag kan villigt säga att det hade varit roligt om vi kunnat göra det någon månad tidigare. Men det är väldigt komplicerade frågor, och det är också därför som det har tagit denna tid. Det var väldigt viktigt för mig att kunna lämna dessa besked.
Skälet till att det är jag som står här i dag och inte Stefan Attefall är att det är vi på Kulturdepartementet som kommer att ha de fortsatta diskussionerna med parterna när det gäller just kvalitetsarbetet.
Anf. 35 Agneta Gille (S)
Herr talman! Det är bra - då vet jag att det hädanefter är kulturministern som jag ska ha debatt och dialog med när det gäller scenkonsten, och inte Stefan Attefall. Det där är lite knixigt.
Ministern tar upp de ramar som regeringen nu har satt, och jag vill säga att de ramarna är för snäva och att övergångsreglerna är för tuffa. Det vittnar också de kommentarer som jag har sett från Teaterförbundet och några andra, som tycker att detta inte är helt klockrent.
Ja, ministern, det är intressant att läsa gamla protokoll när man sitter i riksdagen. Jag kan informera ministern om att hon ställde en skriftlig fråga den 23 mars 2006, ungefär motsvarande tid som nu fast det var en socialdemokratisk regering, och hon pressade den dåvarande kulturministern. Man kan läsa att Lena Adelsohn Liljeroth i opposition skriver att den här frågan är så viktig för scenkonstnärerna.
Hon skriver också: "Problemet ligger uppenbarligen i bristande kommunikation mellan Kultur- och Finansdepartementen, trots att det inte handlar om mer än drygt 300 personer.
På flera institutioner vågar nu många dansare och sångare inte gå i pension, trots att de inte kan erbjudas några roller. Resultatet har blivit att unga, nyutbildade dansare och sångare inte kan få anställningar utan riskerar att utbildas till arbetslöshet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga kulturminister Leif Pagrotsky när regeringen kommer med en fullgod lösning för de scenkonstnärer som drabbats särskilt hårt av reglerna" när det gäller pensioner.
Sex månader senare bytte vi regering. Efter en turbulent tid vad gällde kulturministerposten fick Lena Adelsohn Liljeroth till sist ta över som minister i Kulturdepartementet. Det är snart åtta år sedan, och hon borde ha kunnat agera mycket snabbare. Ministern var så på hugget 2006 och ville ha en snabb lösning, men det kom ingenting.
Jag hävdar fortfarande att de ramar som regeringen nu har satt upp är för snäva och att övergångsreglerna är lite för tuffa. Jag tycker att regeringen ska fundera ett varv till när det gäller de delarna.
Anf. 36 Tina Ehn (MP)
Herr talman! Jag ska villigt erkänna att det inte är lätt att debattera de här frågorna i kammaren, för det är ganska mycket detaljer - det är det inte alltid är när man debatterar politiska frågor. Jag tänkte inte snurra in på vem som har gjort vad och inte gjort vad.
Det var bra att man tillsatte en utredning. Det är bra att kulturministern vill driva frågan vidare, och jag kan förstå att det inte alltid är lätt. Vi hör talas om att det handlar om flera departement och att det är problem. Vi har som riksdagsledamöter känt det som att vi har blivit bollade i den här frågan. Ingen har velat ta i det när vi har ställt frågor, och de har gått från den ena ministern till den andra. Man funderar på vem det är som ytterst har ansvaret.
Det handlar om flera saker, som även Agneta Gille tog upp. Även om frågan nu diskuteras och är under process och så vidare kom det ingenting i vårbudgeten som löste det hela. Sedan har kulturministern varit ute - i går, tror jag - och talat om hur vi ska komma vidare. Men jag tycker inte att det är riktigt tydligt hur man kommer vidare.
Utifrån det vi vet verkar det, precis som Agneta säger, vara väldigt snäva ramar. De så kallade övergångsreglerna ser ut att bli oerhört tuffa. Med tanke på att vi har ett tidsperspektiv fram till januari 2015, när det i så fall ska träda i kraft, slår ju organisationerna bakut lite grann då man inte ser hur detta ska vara möjligt.
Jag har även läst de yttranden som har kommit, och där ställer man flera frågor. Teaterförbundet och Sveriges Yrkesmusikerförbund ställer frågor om hur behovet av karriärväxling ska hanteras. Man tycker inte att det finns utrymme i de kommande lösningarna. Man säger att det inte finns någon lösning för de sångare och dansare som redan har gått i pension från scenkonstinstitutionerna under de senaste 20 åren och som riskerar att bli fattiga pensionärer när de fyller 65.
Det är som sagt flera detaljfrågor som är oerhört komplicerade, men jag tycker att det finns all anledning för kulturministern att försöka vara klar och tydlig och fortsätta ge oss besked i de här frågorna.
Anf. 37 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag ska försöka ge besked så långt det nu går.
Jag börjar med de inbetalda pensionerna. De så kallade antastbara blir kvar i systemet. Det är en väldig trygghet för dem som går i pension vid 65 års ålder. Det var inte givet, men det ska vara sjysta pensionsvillkor. Det var ett krav från vår sida. Pensionssystemet blir billigare helt enkelt eftersom folk inte behöver känna den oron.
Det finns möjligheter till karriärväxling, till omställning. Det ligger i det här - 30 miljoner kronor är avsatta till detta. Det är en summa som har tagits fram när man har jämfört med hur det ser ut på arbetsmarknaden i övrigt.
Pengarna som sedan frigörs under år 1 beräknas till 60 miljoner kronor. De kommer att användas till att förstärka kvaliteten. Men det är ju inte regeringen som talar om vad som är kvalitet i scenkonstsektorn. Det vet parterna allra bäst själva.
Det var också viktigt för oss att ingenting skulle försvinna i systemet. Ramarna är kvar. Det finns medel till karriärväxling och till omställning. Medel kommer också att kunna gå till höjning av kvaliteten - mer för varje år, dessutom, eftersom det blir billigare och eftersom fler kommer att kunna arbeta. Dansare som inte hade hittat något jobb vid 41 års ålder hade kanske tvingats gå i pension. De kommer nu efter en omställning eller en karriärväxling, som det kallas - kanske vidareutbildning inom det egna området; det är inte alls omöjligt - att kunna arbeta.
Arbetslinjen gäller. Gillar man inte arbetslinjen kan man ha problem med det här förslaget, men de som arbetar som sångare, musiker eller dansare älskar ju sina jobb. De vill kunna arbeta vidare inom sektorn även om kroppen inte håller för det som de tidigare kanske har utbildats för. Det finns mycket annat man kan göra inom denna vida sektor.
Det var också roligt att höra mina egna ord läsas upp igen. Vad jag förstod var de från 2006, bara något halvår innan jag fick möjlighet att börja bita ordentligt i den här frågan. Det var en fråga som jag ställde till min företrädare Leif Pagrotsky. Han gjorde uppenbarligen ingenting. Det hände inget.
Man kan tycka att det borde ha gått fortare, men vi löser den här frågan nu. Det är inte lätt. Det har inte varit lätt. Men nu löser vi den, och det på ett sätt som är absolut bäst för scenkonsten själv. Det är där som kunskapen finns.
Ramarna är kvar. 300 miljoner blir kvar i sektorn. År 1 går 210 miljoner till pensionskostnader, 30 miljoner till omställning, karriärväxling, och 60 miljoner till kvalitet. Alltihop blir kvar i sektorn. Dessutom kan man förstärka kvalitetsarbetet framöver.
Men vad man vill göra inom scenkonsten, på konserthus, på operahus och på teatrar, det är någonting som vi kommer att ta itu med och diskutera så snart påsken är över och alla äggen är uppätna. Det kan jag garantera, för det är ett samtal som ska föras mellan tjänstemännen på Kulturdepartementet och parterna, det vill säga Svensk Scenkonst, Symf och Teaterförbundet. Jag är övertygad om att det kommer att gynna inte bara scenkonstens aktörer utan i allra högsta grad också publiken.
Anf. 38 Agneta Gille (S)
Herr talman! Tack, ministern! Jag vet inte om jag blev jättemycket klokare, men vi har fått lite siffror. Ärendet har tagit fart även om det har tagit åtta år. Jag kan tycka att åtta år är lång tid, kulturministern, men man har ändå börjat och tagit ett första steg.
Jag har ytterligare en fråga om oklarheterna och otydligheterna som man uppfattar inom scenkonsten vad gäller att redan inbetalda premier i sin helhet ska komma anställda till del efter 65 års ålder. Det finns de som funderar över detta med tjänstepension för anställda. Vilka övergångsregler gäller för dem som är frilansare nu men kanske har varit anställda tidigare? Det är många som har ställt sig frågor om just hur man löser ut det hela. De nya övergångsreglerna - vad gäller där för dem som är frilansar?
Jag vill också ställa en sista fråga till ministern. Det gör jag utifrån hennes debattartikel i går. Hon skriver på slutet: Regeringen har däremot förnyat kulturpolitiken och presenterar konkreta reformer för att förbättra villkoren för den nyskapande kulturen.
Vi som sitter i kulturutskottet och jag som sitter i opposition här lyfter på ögonbrynen och skulle vilja ha ett svar av ministern. Vad är det för konkreta reformer som har skett, och hur är den nya kulturpolitiken förnyad under ministerns ansvar?
Anf. 39 Tina Ehn (MP)
Herr talman! Som jag sade ändras inte pensionssystemet på fläcken. Vi har hört om skenande pensionskostnader och om kulturens scener och operahus som går på knäna. Vi måste lyssna, förstå och lösa problemen.
Jag som kulturpolitiker tycker att det är pinsamt att den här frågan ibland behöver debatteras om och om igen, men så är det ju i politiken.
Den här yrkeskategorins möjlighet till omställning och att växla över till ett nytt yrke är viktigt. Det är viktigt för individen, men det är också viktigt för den konstnärliga kvaliteten i stort. Att vi politiker tar ansvar för det vi säger är viktigt, och det behöver bevisas på det här området. När människor satsar hårt på utbildningar, tar studielån och ger sig ut på en ganska osäker arbetsmarknad och när dessutom spelreglerna förändras och inte blir riktigt bra, då är det dags att försöka få dem att bli bra.
Jag tror inte att någon av oss här tycker att vi ska avråda människor från att ge sig in i ett yrke som dansare eller sångare. Vi tycker nog snarare att det är någonting som vi generellt vill uppmuntra.
Kulturministern sade att vi löser den här frågan nu och pratade om påskägg. Jag skulle vilja säga att de påskäggen behöver innehålla en dialog. Det är min uppfattning. Man kan inte bara säga att det löser sig och gå framåt med förslag som många av parterna tycker är för snäva och ifrågasätter, utan här behövs påskägg fyllda med dialog.
Anf. 40 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Det blev mycket på en gång, men vi kan hugga in lite grann på det som Agneta Gille var inne på.
Vad har egentligen hänt? Väldigt mycket, skulle jag vilja säga. Det är bara att nämna några exempel: samverkansmodellen som har givit kulturen en skjuts i hela landet, MU-avtalet som ger konstnärer möjlighet till ersättning när de samarbetar med exempelvis museer och konsthallar, arbetsstipendier i stället för passiva livstidslöner, renoveringen av Nationalmuseum som pågår - någonting som ni skulle ha kunnat ta itu med men inte gjorde - en ny, modernare bibliotekslag, Kulturbryggan som är ett sätt att få in pengar till nyskapande kultur, rätt för stiftelser att ge stöd till kulturändamål utan att beskattas för det, Skapande skola plus de utredningar som har gjorts och utredningar som är i gång. Vi skulle kunna nämna mycket mer.
Vi är också de mest kulturaktiva i hela Europa. Vi går mer på teater, vi går mer på konserter och vi går mer på opera än några andra.
I den förra budgeten, den som kom i höstas och som gäller innevarande år, sade vi också att vi gör en storsatsning på Stockholmsoperan på upp till 2 miljarder kronor. Arbetet är i full gång tillsammans med bland andra Statens fastighetsverk, Operan, dem som jobbar och är anställda där och naturligtvis också andra som kan ha intresse, exempelvis Riksantikvarieämbetet.
Vi satsade på musikarvet och filmarvet. Vi gjorde satsningar på läsning, och vi sade att vi löser pensionsfrågan. Det har vi nu gjort. Vi garanterar att pengarna finns kvar. Hur man sedan förhandlar inom de här ramarna är upp till parterna. Det ska inte politikerna lägga sig i, utan det ska de som kan frågorna bäst göra. Jag är oerhört glad över att den här frågan äntligen är löst.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.