Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Regeringens linje inför omförhandlingarna av EU-konstitutionen

Interpellation 2006/07:493 av Andersson, Max (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-04-26
Anmäld
2007-04-26
Besvarad
2007-05-11
Sista svarsdatum
2007-05-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 april

Interpellation

2006/07:493 Regeringens linje inför omförhandlingarna av EU-konstitutionen

av Max Andersson (mp)

till statsrådet Cecilia Malmström (fp)

Mycket tyder på att EU kommer att försöka omförhandla EU-konstitutionen nu under våren. Det tyska ordförandeskapets mål verkar vara att de förändringar som görs ska vara rent kosmetiska och att ingenting ska ändras i sak. Ett exempel på förslag som diskuteras är att stryka den paragraf som fastslår EU:s nationella symboler som EU-flagga och Europahymn.

Jag är medveten om att den svenska regeringen stöder Tyskland i dess försök att paketera om EU-konstitutionen utan att förändra dess innehåll. Men det verkar inte sannolikt att väljarna i länder som redan röstat nej till EU-konstitutionen kommer att acceptera att man erbjuds samma sak en gång till. Det verkar inte heller troligt att Tjeckien och Storbritannien skulle ställa upp på det liggande förslaget. Det troliga är därför att det kommer att bli förhandlingar om substantiella förändringar. Jag betvivlar visserligen att det kommer att bli så stora omförhandlingar som Miljöpartiet de gröna önskar, men sannolikt kommer det att uppstå ett visst förhandlingsutrymme.

Miljöpartiet förespråkar en folkomröstning om det kommande fördraget och vill se en ordentlig omförhandling av EU-konstitutionen från grunden. Men även om förhandlingarna inte blir så långtgående som vi skulle önska finns det många frågor som Sverige borde kunna driva.

Det vore intressant att veta hur regeringen har för avsikt att ställa sig, om det i stället för en enkel ompaketering av EU-konstitutionen blir fråga om verkliga omförhandlingar där det finns möjlighet att förbättra innehållet i det liggande förslaget.

En viktig fråga som jag hoppas att regeringen agerar i är frågan om ett gemensamt EU-försvar. Om vi vill bevara vår handlingsfrihet i framtiden kan vi inte gå med på ett principbeslut om att det ska skapas ett EU-försvar, vilket ingår i paragraf 41.2 i förslaget till EU-konstitution. Det förslaget måste bort, och ett skickligt agerande från regeringens sida borde kunna åstadkomma detta.

Artikel 41.3 i det liggande förslaget innehåller formuleringen ”Medlemsstaterna skall åta sig att gradvis förbättra sin militära förmåga”, vilket i praktiken innebär att man skriver in ett förbud mot nedrustning i EU:s grundlagar. Det vore en dålig politik och det hör definitivt inte hemma i en grundlag.

Under förhandlingarna om EU-konstitutionen uttalade sig samtliga partier i Sveriges riksdag, med undantag av Socialdemokraterna, emot förslaget om en EU-president. Om det uppstår ett läge i förhandlingarna då det finns möjlighet att nå framgång i frågan bör Sverige agera.

Under förhandlingarna uttalade sig den svenska riksdagen för att varje medlemsland i EU skulle ha en egen ledamot i EU-kommissionen. Den linjen vann tyvärr inte framgång när förslaget till EU-konstitution togs fram, men de farhågor som fanns på den tiden om att kommissionen skulle bli för stor för att fungera effektivt efter utvidgningen har inte besannats. Det kan vara läge att ta upp frågan igen.

EG-domstolen har historiskt sett utvidgat EU:s makt på medlemsstaternas bekostnad genom kreativa tolkningar av fördragen. Det beteendet har vid olika tillfällen väckt stor irritation bland medlemsstaterna, och nu vid omförhandlingen av EU-konstitutionen borde det vara möjligt att få in nya skrivningar i fördragen för att tygla den tendensen.

Mina frågor till statsrådet är:

Avser statsrådet att driva att artikel 41.2, som fastslår att EU ska skaffa sig ett gemensamt försvar, ska ändras?

Avser statsrådet att verka för en strykning i den föreslagna artikel 41.3 om att ”medlemsstaterna skall åta sig att gradvis förbättra sin militära förmåga”?

Avser statsrådet, om tillfälle uppstår, att driva att förslaget om en EU-president ska strykas?

Avser statsrådet, om tillfälle uppstår, att driva att varje medlemsstat ska få behålla var sin ledamot i EU-kommissionen?

Avser statsrådet att verka för att det skrivs in nya paragrafer i fördragen som motverkar EG-domstolens tendens att utvidga EU:s makt på medlemsstaternas bekostnad genom kreativa tolkningar av fördragen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:493, Regeringens linje inför omförhandlingarna av EU-konstitutionen

Interpellationsdebatt 2006/07:493

Webb-tv: Regeringens linje inför omförhandlingarna av EU-konstitutionen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Cecilia Malmström (Fp)
Anf. 48 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Max Andersson har ställt en lång rad frågor till mig, och därför är svaret något längre än vanligt. Max Andersson har frågat mig om jag avser att driva att det konstitutionella fördragets artikel 41.2, som slår fast att EU ska skaffa sig ett gemensamt försvar, ska ändras, och dessutom om jag avser att verka för en strykning av artikel 41.3 om att "medlemsstaterna ska åta sig att gradvis förbättra sin militära förmåga". Max Andersson har också frågat om jag avser att driva att förslaget om en EU-president ska strykas samt driva att varje medlemsstat ska få behålla sin ledamot i EU-kommissionen. Slutligen har Max Andersson frågat om jag avser att verka för att det skrivs in nya paragrafer i fördragen som motverkar EG-domstolens tendens att utvidga EU:s makt på medlemsstaternas bekostnad genom kreativa tolkningar av fördragen - det senaste är ett citat. Till att börja med vill jag klargöra för Max Andersson - eller Ulf Holm - att den svenska regeringen nu precis som tidigare står bakom det konstitutionella fördraget i dess helhet. 18 medlemsstater har i dag godkänt fördraget genom nationella beslut, två har sagt nej i folkomröstningar och flera länder, däribland Sverige, har inte slutfört sina nationella förfaranden. Eftersom Frankrike och Nederländerna har sagt nej till det konstitutionella fördraget i folkomröstningar är det uppenbart att vissa förändringar av den ursprungliga texten måste ske. Det tyska ordförandeskapet har fått i uppdrag att lägga fram en rapport i frågan till Europeiska rådets möte den 21-22 juni. Ordförandeskapet lägger stor vikt vid att söka en gemensam grund hos medlemsstaterna för att föra frågan vidare, och samtal pågår nu som bäst mellan ordförandeskapet och samtliga medlemsländer. Den svenska regeringens utgångspunkt i diskussionerna är det breda stöd som finns för innehållet i det konstitutionella fördraget. Det stödet delas också av majoriteten i riksdagen. De kompromisser och lösningar som nåddes under flera år av förhandlingar är på det hela taget väl avvägda och balanserade. Därför är det regeringens uppfattning att balansen och helhetslösningen i det liggande förslaget bör upprätthållas, och att innehållet i sak inte bör öppnas för nya förhandlingar. Den idé som nu presenteras av det tyska ordförandeskapet innebär att det nya fördraget får formen av ett ändringsfördrag som ersätter gällande fördrag bara i de delar som är nya. Så stora delar som möjligt av lösningarna i det nya konstitutionella fördraget kan bevaras genom ett ändringsfördrag, men texter som har symbolisk betydelse kan tas bort. Det är viktigt att ett nytt fördrag kommer på plats för att göra beslutsfattandet mer demokratiskt och effektivt, öka insynen och dessutom säkra den fortsatta utvidgningen av unionen. Sverige har därför aviserat att vi kan acceptera formen av ett ändringsfördrag, och mycket talar för att en sådan kompromiss kan accepteras brett av de övriga medlemsstaterna. Den positionen förankras också i riksdagen. Så till försvarspolitiken. I artikel 41:2 i det konstitutionella fördraget står att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Det kommer att leda till ett gemensamt försvar, när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta. Det konstitutionella fördraget förutsätter alltså fullständig enighet bland medlemsländerna om ett gemensamt försvar ska bli aktuellt. En liknande formulering finns i det nuvarande EU-fördraget. Jag vill också understryka att det konstitutionella fördraget - liksom de fördrag som gäller nu - slår fast principen att antalet ledamöter i kommissionen i framtiden ska vara lägre än antalet medlemsstater. Det innebär att platserna i kommissionen ska rotera mellan medborgare från alla medlemsstater. Varje land ska i det avseendet behandlas lika, oavsett storlek. Frågan om en ordförande för Europeiska rådet, en EU-president, avgjordes i slutförhandlingarna av det konstitutionella fördraget, och regeringen ser inga skäl att rubba balansen i fördragets innehåll genom att ta upp den frågan till nya förhandlingar. Slutligen, fru talman, vill jag påpeka att EG-domstolen har ett mycket viktigt uppdrag för att garantera respekten för EG-rätten och uttolkningen av dess innehåll. Denna roll för domstolen ska självfallet inte ändras. Jag delar inte Max Anderssons syn på domstolen som att den utövar makt på medlemsstaternas bekostnad. EU är ett samarbete mellan 27 självständiga stater. I vissa frågor har vi valt att utöva beslutsfattandet gemensamt i frågor som angår oss alla och där vårt agerande tillsammans är starkare än det vi kan förmå på egen hand. Med innehållet i det konstitutionella fördraget på plats ökar dessutom rollen för både nationella parlament och Europaparlamentet, vilket leder till förbättrad insyn och ökad demokrati i EU-samarbetet. Då Max Andersson, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Ulf Holm i stället fick delta i överläggningen.
Ulf Holm (Mp)
Anf. 49 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Interpellationsdebatten har tyvärr i dag dragit ut på tiden så Max Andersson sitter nu i en debatt i förstakammarsalen om just EU, tillsammans med talmannen och andra prominenta personer. Man diskuterar just framtiden i EU. Det är lite förvirrande vad som egentligen är regeringens åsikter. Regeringen gick till val på ett smalare men vassare EU. Det var en viktig utgångspunkt. Frågan är om man verkligen kan se att det här EU-fördraget är smalare men vassare. Jag tycker inte det. Det finns en rad punkter i sakfrågorna i fördraget som är intressanta och som faktiskt gör att EU får mer att säga till om. EU:s makt ökar med det nya fördraget. Vi vet att två medlemsstater i EU, Frankrike och Nederländerna, har sagt nej till förslaget i folkomröstningar. Strategin är nu att man gör en del kosmetiska ändringar och sedan lägger fram samma förslag igen och då tror man att folk ska säga ja. Är det inte att underskatta folks förmåga att förstå vad EU håller på med? EU är inte berett att på en enda punkt förflytta en position. Det måste ju finnas orsaker till att medlemsstater har sagt nej till det liggande förslaget. Man öppnar nu för en diskussion om innehållet. Borde inte Sverige då ta tillfället i akt och föra fram synpunkter, inte minst det som borgerliga politiker förde fram under den förra mandatperioden? Det gäller till exempel frågan om EU-president. Det var ingen borgerlig politiker i riksdagen som egentligen ville ha det. Man ser det som att man ökar EU:s makt. EU närmar sig allt mer att bli en stat med en EU-president. Det finns förslag om kommissionen, som vi diskuterade mycket i denna kammare under den förra mandatperioden. Vi slog fast att det borde vara så att varje medlemsland i EU ska ha en egen kommissionär. Nu säger man att det inte kommer att fungera när EU växer. EU är ju i dag 27 medlemsländer. Det finns 27 EU-kommissionärer. På vilket sätt fungerar det inte i dag? Det fungerar alldeles utmärkt. Jag tror inte att det skulle försvåras, även om EU skulle utvidgas med ett par stater och det blev ett par EU-kommissionärer till. Det är viktigt för förståelsen hos folket i de enskilda länderna att man har en person i EU-kommissionen som förvisso inte ska vara politiskt styrd, men som man ändå kan identifiera EU med. Det gör till exempel många svenskar när det gäller Margot Wallström, som är den svenska EU-kommissionären. Jag tror att det är viktigt om man ska behålla någon sorts demokratisk legitimitet för EU. Regeringen borde ta tillfället i akt och försöka lyfta upp frågorna i diskussionerna med det tyska ordförandeskapet om ett eventuellt förändrat fördrag. Man måste ta tillfället i akt och föra fram dessa synpunkter. Är det kanske så att andra länder ska föra fram synpunkter på vad som skulle kunna förändras i EU-konstitutionen? Jag undrar om Sverige bara ska sitta på åskådarläktaren och säga: Ni får bestämma hur EU:s framtid ska se ut. Vi har inga synpunkter. Vi är helt nöjda med det som förhandlades fram för två år sedan. Vi har inga nya synpunkter alls. Vi accepterar det som var innan. Jag tycker att det är fegt att ha den inställningen till EU-samarbetet. Jag tycker inte att andra länder ska lägga fram förslag på hur EU:s framtid ska se ut. Det ska göras gemensamt. Det är ju det som EU ska vara - en gemenskap.
Cecilia Malmström (Fp)
Anf. 50 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Det är glädjande att Ulf Holm tycker att Sverige ska vara aktivt och pådrivande i EU. Det är ju därför vi är medlemmar i EU. Ju mer aktiva och pådrivande man kan vara, desto bättre kan man naturligtvis påverka. Vi försöker göra det. Det finns en rad exempel på att Sveriges regering har drivit på i många sakfrågor. Det gäller Turkiet och klimatfrågorna till exempel. Det kan vi återkomma till. Fördraget är ett viktigt redskap för att kunna leverera resultat. Ambitionen var att kunna fatta beslut i ett alltmer utvidgat EU i en situation med frågor där många medborgare i Europa känner att EU måste kunna fatta beslut. Det handlar om miljö och sådant som rör migration, polissamarbete, utrikespolitik och så vidare. Det fanns också ett behov av att få en tydlighet i hur beslut fattas. Det ledde efter en öppen process fram till det här konstitutionella fördraget. Det var naturligtvis inte perfekt i alla delar, men det var en hygglig kompromiss som den förra regeringen sade sig stödja, med stöd från samtliga borgerliga partier som i dag sitter i regeringen. Jag vet att Ulf Holm och hans parti hade invändningar då precis som nu. Den här positionen har gjort att vi har sällat oss till de 18 länder som har ratificerat och tycker att det här är bra. Det är inte defensivt; det är offensivt. Vi tycker att det var en mängd viktiga reformer som kom igenom som ökade demokratin, insynen, de nationella parlamentens inflytande och, inte minst, medborgarnas ställning. Därför tyckte vi att vi vill bevara det som vi lyckades åstadkomma. Nederländerna och Frankrike röstade nej, som Ulf Holm sade. Då har man ställt frågan till dem: Vad vill ni förändra? Mycket av det som finns tyckte ju de också var bra. De - framför allt Nederländerna - har haft processer i sina länder och förankrat detta på olika sätt och haft samtal i sina parlament. Man verkar kunna landa i positionen att detta är rimligt. Det är fortfarande lite tidigt att säga vad Frankrike vill ha. De har också uttryckt sitt stöd för ett mindre fördrag - ett minifördrag, har Sarkozy sagt. Det verkar vara i den här linjen. En del länder - väldigt få - har under resans gång rest frågan om specifika paragrafer som bör omförhandlas. En förkrossande majoritet har sagt att man inte vill öppna detta. Då blir det en Pandoras ask. Då tar varje land fram sin hobbyhäst. Resultatet blir att vi får väldigt långdragna förhandlingar, säkert flera år framöver. Jag är övertygad om att det inte kommer att gynna små länder eller Sveriges position. Därför har vi värnat om helheten. Om man värnar om helheten och säger att ingen annan får ändra blir det konstigt om Sverige säger att ingen annan får ändra, men vi vill gärna tycka något. Ett 20-tal länder har avhållit sig från att komma med förslag. Det kommer att bli fler fördragsändringar. EU:s historia är full av fördragsändringar. Men just nu känns det viktigt att få igenom detta. Och det verkar som om man tar en nedbantad version. Man tar bort symboler som flagga, hymn och motto. Man kallar det inte konstitution, utan man gör det till en traditionell fördragsändring eftersom detta är någonting som några av länderna har varit emot. Sedan diskuteras ett fåtal tillägg. Och det som det verkar finnas enighet om i dag är att det blir någonting på klimat- och miljöområdet. Sedan diskuteras några andra frågor, men vi har inte riktigt landat där. Regeringen konsulterar regelbundet såväl EU-nämnden som det sammansatta utskottet där Ulf Holm sitter, så han vet hur läget är. Sverige sitter alltså inte på åskådarplats, utan vi slår vakt om väldigt viktiga demokratiska reformer som vi tror kan stärka EU:s handlingskraft. Vi vill att detta ska komma på plats nu - naturligtvis inte till vilket pris som helst - därför att en annan väldigt viktig fråga som har stöd i Sveriges riksdag, också hos Miljöpartiet, tror jag, är att vi vill att EU så småningom när man är redo ska kunna ta in fler medlemsländer. Det är väldigt svårt med Nicefördraget att göra det. Det öppnar för att man gör en del institutionella förändringar som inte är beroende av att vi stannar vid 27 medlemsländer.
Ulf Holm (Mp)
Anf. 51 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Cecilia Malmström säger två saker. Å ena sidan ska det vara som det har varit; det är utgångspunkten i konstitutionen. Å andra sidan säger hon själv att vi måste diskutera mindre ändringar och att det krävs mindre reformer för att alla ska acceptera det. Jag antar att hon syftar på Frankrike och Holland som har haft folkomröstningar där man har sagt nej till det. Där måste man nu gå igenom texten. Och det finns förslag på att ta bort vissa saker. Det som har nämnts är EU-hymnen och lite andra kosmetiska saker. Men jag uppfattar ändå att det nu tydligen finns en diskussion bilateralt mellan länderna om att det kanske krävs andra mindre reformer. Cecilia Malmström säger själv att det kanske ska vara någonting om miljö- och energifrågan. Men då är vi ju inne och ändrar på sakfrågorna och maktförhållandena. Hur mycket makt ska ligga på EU respektive de nationella staterna? Hur ska frågorna avgöras? Då är man inne och petar på de konkreta sakfrågorna. Då måste vi här i kammaren få veta vilka andra punkter som tas upp. Det duger inte att man hänvisar till att det finns ett sammansatt utskott i riksdagen där detta diskuteras bakom stängda dörrar. Det måste ut till allmänheten för diskussion. Vilka förändringar är på gång i EU-samarbetet när det gäller konstitutionen? Är det bara kosmetiska saker, eller är det som EU-ministern antyder, nämligen att det också kan finnas andra sakfrågor som vi måste titta på. Då måste vi ha en debatt om detta. Då för vi från Miljöpartiet fram att vi tycker att det är viktigt att titta på formuleringar som gäller 41.2 om att vi ska ha ett gemensamt försvar. Är det verkligen rätt formulerat som det står i konstitutionen att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska omfatta en gradvis utformning av unionens gemensamma försvarspolitik? Det kommer att leda till ett gemensamt försvar. Är det egentligen rätt formulerat och som vi vill ha det från svensk sida när vi diskuterar EU:s roll i världen? Är det inte så att denna formulering tvärtom kan bidra till en gradvis upprustning av försvarspolitiken och militariseringen ur ett globalt perspektiv? Det finns också artikel 41.3 att medlemsstaterna ska åta sig att gradvis förbättra sin militära förmåga. Vart tog nedrustningen vägen, det som vi har kämpat för så länge? Vi kämpade för att få bort muren och konflikten mellan öst och väst. Det är det som det handlar om, alltså den gradvisa nedrustningen. Och nu skrivs det in i fördraget att det ska vara en gradvis upprustning av den militära förmågan. Är det rätt formulerat ur ett svenskt perspektiv? Är det så vi tror att freden ska bevaras i Europa - att ha ett gemensamt försvar? Det är dessa sakfrågor i konstitutionen som måste diskuteras. Det kan vara så att det finns andra medlemsstater som också tittar på dessa formuleringar nu. Har EU-ministern kontakter med de 26 andra länderna för att diskutera möjliga förändringar i sakfrågorna eftersom det nu tydligen är så att man är inne och tittar på sakfrågorna och inte bara på de kosmetiska frågorna? I så fall tycker jag att det ska redovisas här i riksdagen också, så att vi kan ha en öppen debatt. Den nya regeringen har ju sagt att öppenheten är det viktigaste när det gäller EU-samarbetet och att vi måste ha en diskussion om EU:s framtid. Men varför lägger man då locket på och kör bilaterala förhandlingar med bara ordförandelandet Tyskland och inte talar om vad som är på gång och vilka förändringar som vi från svensk sida vill se och vilka förändringar som regeringen vill se? Därför måste vi från Miljöpartiet föra fram att vi ser dessa förändringar som viktiga. Vi kan diskutera EU-medlemskapet, men nu är vi konstruktiva och försöker se förändringar när det gäller hur vi skulle kunna få ett bättre europeiskt samarbete i fråga om konstitutionen. Det är dessa frågor som vi måste ha svar på för att kunna föra en seriös diskussion om EU:s framtid.
Cecilia Malmström (Fp)
Anf. 52 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Det finns ingen konspiration, Ulf Holm. Det pågår inte någonting hemligt bakom lyckta dörrar som alla utom Ulf Holm och Miljöpartiet är delaktiga i. Det som händer är att Tyskland har fått i uppdrag att undersöka bland länderna hur långt man kan komma, och om man kan presentera ett slags skelett, ett slags utkast, ett mandat, som det sedan blir en regeringskonferens om. Och den regeringskonferensen kan man eventuellt besluta om till toppmötet i midsommarhelgen. Och den regeringskonferensen kommer naturligtvis att involvera Sveriges riksdag på det sätt som är brukligt och som Ulf Holm har lång och konstruktiv erfarenhet av. Det som händer är att vi har ett fördrag, en konstitution eller vad man väljer att kalla det, som har tagits fram på ett väldigt bra sätt. Vi hade naturligtvis stora ambitioner om att försöka specificera vad EU ska göra, hur det ska göras och hur det ska kunna öppnas upp och förtydligas. Jag tycker att vi nådde en bra bit på väg i den konstitution som man enades om 2005. Jag är säker på att Ulf Holm hade kunnat skriva en annan version och att jag också hade kunnat skriva en annan version. Men detta var ändå ett bra förslag. Det är så långt som vi kan komma nu. Läget är inte att man ska börja om från början och gå in i varje sakfråga och försöka ha ett nytt konvent. Det ska man inte göra nu. Det kanske man kan göra någon gång i framtiden. Nu är det inte så. Nu handlar det om att göra ett antal väldigt konkreta institutionella reformer för att möjliggöra att EU ska kunna fungera och för att möjliggöra en utvidgning för att öka demokratin, insynen och tydligheten och för att kunna fatta effektiva beslut inom ett antal områden där vi vet genom vetenskapliga undersökningar att medborgarna förväntar sig att det fattas beslut. Därför står vi kvar med denna institutionella del. Därför har Sverige och en förkrossande majoritet av de andra medlemsländerna känt att det nu är de institutionella frågorna som ska räddas. Vi öppnar inte det kapitlet eftersom det kommer att leda till en lång och segdragen diskussion som kan ta flera år och som inte för oss vidare. Sedan har det kommit fram några frågor. De handlar bland annat om att ta bort dessa symboler, vilket vi har redovisat. Sedan finns det från några medlemsländer uttryck om att man kanske mot bakgrund av vad som har hänt under de senaste åren inom klimat- och energiområdet ska uppdatera EU, vilket jag tror att Ulf Holm är positivt inställd till. Om det ska i juridisk form eller bara som något slags politisk markering, att detta är ett viktigt framtida uppdrag, är inte riktigt klart än. Sedan har det i några medlemsländer cirkulerat några andra förslag som mer är av karaktären politiska markeringar. Inför det franska presidentvalet förde Ségolène Royal fram tankar om ett socialt protokoll. Detta specificerades aldrig, och det lades aldrig fram något konkret förslag till tyskarna, och det finns i dag inget sådant förslag och vad ett sådant skulle kunna innebära. Vi har inte känt att det nu är läge att föra en stor och bred diskussion om EU:s säkerhetspolitiska uppdrag i framtiden och så vidare. Det kan komma senare på ordinarie rådsmöten och i den procedur som finns inom EU och naturligtvis i bred diskussion med svenska folket och i riksdagen och så vidare. Nu handlar det om de institutionella frågorna, och vi vill försöka bevara dem i så stor utsträckning som möjligt. Man måste alltså skilja detta från konventsprocessen som var en process. Den var bra. Nu är det en annan där vi ska försöka rädda detta och försöka göra det inom rimliga tidsramar, inte minst för att vi vill se till att EU kan fortsätta att fungera och kunna fatta beslut på ett ännu mer effektivt sätt och för att möjliggöra utvidgningen. Vi är oroliga för att detta ska bli en process som drar ut väldigt mycket på tiden. Det skulle kunna få dåliga konsekvenser för EU-samarbetet. Det är detta som det handlar om.
Ulf Holm (Mp)
Anf. 53 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! När man kräver öppenhet i EU-samarbetet för att få veta hur förhållandena är och vilka positioner som olika EU-länder intar, beskylls man för att vara konspiratorisk. Jag tycker att det är lite dålig stil. Jag tror nämligen att både jag och EU-minister Cecilia Malmström är överens om att det behövs en öppenhet och en större diskussion om EU:s framtid. Det är inte konspiration. Till och med Margot Wallström, Sveriges EU-kommissionär sade i en debatt i onsdags, då Cecilia Malmström var med, att det nya förhandlingssätt som det tyska ordförandeskapet har skapat är lite problematiskt genom att man har bilaterala samtal med de olika länderna, där man inte vet vilka synpunkter som de andra medlemsländerna för fram. Jag hoppas att Cecilia Malmström inte tycker att Margot Wallström är konspiratorisk när hon uttalar något sådant. Vi måste ta det här på allvar. Jag frågar ärligt: Vilken diskussion förs om det kommer att bli några sakändringar i konstitutionen? Det har ni själva öppnat för genom att säga att vi kanske ska lägga till någonting om klimat- och energipunkterna. Det finns kanske andra frågor som det finns diskussioner om som också måste lyftas fram. Finns det kontakter med Polen, Tjeckien och England om det finns andra punkter som man måste titta på för att nå en bred uppgörelse om detta och framför allt för att få medborgarna i EU att tycka att det är bra ändringar? Det är viktigt med folkomröstningar just för att få ett godkännande från medborgarna om att EU är på rätt väg. Det är lite dumt att försöka undvika folkomröstningar och säga att det bara är kosmetiska ändringar och att det inte är så stora saker som ska göras. Jag tycker att det är lite dumt. Förra veckan var det en diskussion om tolv frågor som det tyska ordförandeskapet har ställt till Sverige. Vad har Sverige svarat? Vad har andra länder svarat? Var finns möjligheterna att hitta ändringar? Jag tycker till exempel inte att frågan om att varje land ska ha en EU-kommissionär är för mycket att lyfta fram i diskussionen. Jag tror att det är väldigt viktigt för EU:s framtid.
Cecilia Malmström (Fp)
Anf. 54 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Vi är helt överens om att öppenheten är bra. Öppenheten är generellt bra och viktig. Den kan öka betydligt inom EU. Jag har själv i många år jobbat med att försöka åstadkomma detta. Med förslaget till fördrag som nu diskuteras ökar också öppenheten, till exempel inom rådet. Tydligheten när det gäller budgeten, att man för över hela budgeten till Europaparlamentet, ökar synligheten i jordbrukspolitiken, som utgör nästan hälften. Det ökar öppenheten och gör att besluten kommer ut i en större offentlighet. Det tycker jag är bra. De två förändringarna är inte okontroversiella bland medlemsländerna. Om vi tar upp och vill ändra antalet kommissionärer kommer det att finnas andra länder som vill ändra på den punkten eller minska riksdagens och andra nationella parlaments makt. Alla de här punkterna är kontroversiella på något sätt i något land. Risken är att det nästan inte blir kvar någonting alls. Vi tycker att de här framgångarna ändå är så pass viktiga att de är värda att försvara och att vi kan leva med den helhetskonstruktion som detta utgör. Det har också varit det ställningstagande i den förra riksdagen som den här riksdagen har konfirmerat. Vi försöker att hålla riksdagen informerad så mycket det är möjligt. Inget annat land är så öppet med detta som just Sverige. Vi har sett till att det sammansatta utskottet har fått tillgång till enkäten. Vi har diskuterat hur vi ska svara. Statssekreterare Nicola Clase var i går - tror jag, eller om det var i förrgår - i utskottet och redovisade diskussionerna. Vi har inte inblick i exakt hur de andra länderna har lämnat in sina enkäter; det är ingen offentlig handling. En del av de här frågorna är mycket känsliga. De för sina samtal nationellt. Naturligtvis för vi samtal med de länder som vi tror är allierade i vissa frågor. Klimatfrågorna är inte kontroversiella, men det gäller till exempel formuleringen om ett socialt Europa, som vi inte tycker är på sin plats; den är för luddig. Det finns en diskussion om man ska föra in Köpenhamnskriterierna också. Där har vi förhållit oss skeptiska - inte till Köpenhamnskriterierna naturligtvis, utan till att föra in dem. Vi försöker att vara så öppna som möjligt i frågan.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.