Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Regeringens köp av utsläppskrediter

Interpellation 2010/11:114 av Holm, Jens (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-12-03
Anmäld
2010-12-03
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2010-12-06
Sista svarsdatum
2010-12-17
Besvarad
2010-12-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 december

Interpellation

2010/11:114 Regeringens köp av utsläppskrediter

av Jens Holm (V)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Enligt regeringens egen klimat- och energipropositionen är regeringens viktigaste klimatstrategi köp av utsläppskrediter i andra länder för att nå det svenska klimatmålet till 2020. Av de ca 10 miljoner ton utsläppsminskningar som återstår för att klimatmålet ska nås vill regeringen göra cirka två tredjedelar, 6,5 miljoner ton, i andra länder.

I sin senaste budgetproposition aviserade regeringen att den tänker öka inköpen av utsläppskrediter från andra länder. Det var också vad de borgerliga partierna lovade i sitt så kallade jobbmanifest inför valet: ”Klimatinvesteringarna i andra länder utökas” (jobbmanifestet, den 26 augusti, s. 35). Energimyndigheten, som är den myndighet som ansvarar för Sveriges CDM-projekt, skriver i ett pressmeddelande från den 25 november 2010 att myndigheten därmed ökat inköpen av utsläppskrediter. Sverige finansierar nu klimatprojekt utomlands som ”minskar utsläppen med nära en miljon ton”. Energimyndigheten skriver vidare att ”genom projekten hjälper vi till att finansiera investeringar i miljövänlig teknik i utvecklingsländer som annars inte skulle blivit av” och att ”vi bidrar därmed till en hållbar utveckling i de länder där de genomförs”.

Jag ser tyvärr väldigt stora problem med att så kraftigt basera klimatpolitiken på uppköp av utsläppskrediter på det sätt som regeringen gör. Från forskarhåll och från miljö- och utvecklingsorganisationer riktas kraftig kritik mot CDM-projektens miljöeffektivitet. Dessutom finns det mycket som tyder på att CDM inte leder till hållbar utveckling i mottagarländerna. Vidare innebär den kraftiga fokuseringen på klimatåtgärder utomlands att den viktiga klimatomställningen i Sverige skjuts på framtiden. Regeringsförklaringen från den 5 oktober i år var en tydlig illustration på detta. Statsminister Fredrik Reinfeldt konstaterar helt enkelt att det inte behövs några nya åtgärder för att nå målet om minskade utsläpp med 40 procent: ”Regeringens bedömning är att redan vidtagna och aviserade åtgärder för de närmaste åren räcker för att nå målet” (regeringsförklaringen den 5 oktober 2010). Så kan en statsminister uttala sig som företräder en klimatpolitik där huvudansvaret förläggs till andra länder.

En av de rapporter som ifrågasätter CDM-projektens klimateffektivitet är Is the CDM fulfilling its environmental and sustainable development objectives? från tyska Öko-Institut (november 2007), som menar att ungefär 40 procent av projekten troligen inte leder till minskade utsläpp då de inte är additionella. Rapporten Measuring the Clean Development Mechanism’s performance and potential? från Stanford University i USA (2009) anger att så mycket som hälften av de klimatprojekt som rika länder satsar på i utvecklingsländer inte ger några minskningar av utsläppen av växthusgaser. Den amerikanska miljö- och människorättsorganisationen International Rivers hävdar att mer än en tredjedel av alla registrerade projekt i oktober 2008 redan var färdigbyggda när de registrerades (Rip-offsets: The failure of the Kyoto Protocol’s Clean Development Mechanism, 2008). Stockholm Environment Institute visar i rapporten Industrial N2O Projects Under the CDM: Adipic Acid – A Case of Carbon Leakage? (oktober 2010) att flera företag som använder CDM-projekt flyttar sin verksamhet till andra länder utan att utsläppen minskar. Den minskning som sägs ha skett vid fabriker i Kina och andra länder skulle ha skett ändå. Projekten är inte additionella och därmed ökar de globala utsläppen.

Den svenska regeringen köper mycket utsläppskrediter från Kina genom att satsa på vindkraft i landet. En rapport från en konferens vid Lunds universitet (Workshop report, CDM Post-2012: Practices, Possibilities, Politics, Palaestra, Lunds universitet, maj 2008) visar att 99 procent av alla nya vindkraftsprojekt i Kina ansöker om att bli ett klimatprojekt inom Mekanismen för ren utveckling (alltså CDM-projekt), samtidigt som den kinesiska staten aktivt förespråkar vindkraft. Kina är en av världens största vindkraftsproducenter. Det är inte så svårt att tänka sig att vindkraften skulle ha byggts även utan de svenska pengarna.

Jag är också intresserad av att få ett tydliggörande av miljöminister Andreas Carlgren hur den svenska regeringen ser på det stora kryphålet den potenta växthusgasen HFC-23 utgör inom CDM-systemet. HFC-23 är ett köldmedium och en restprodukt vid kylgastillverkning. Genom att investera i CDM-projekt som tar bort HFC-23 ur tillverkningen kan man skaffa sig utsläppskrediter. Problemet är att utsläpparna av HFC-23, ofta kylgasfabriker i Kina, tjänar mer än dubbelt så mycket på HFC-krediter än vad de gör på just den kylgas de tillverkar. Detta ger fabrikerna ett incitament att öka produktionen av HFC-gaser när de sedan kan tjäna stora pengar på dessa inom ramen för CDM-projekt. Under hösten har EU-kommissionen fått upp ögonen för att HFC-relaterade CDM-projekt snarare tycks öka än minska utsläppen av fluorinerade växthusgaser och ge rakt motsatt effekt än den ursprungliga tanken bakom reformen.

Nu har EU-kommissionen föreslagit att handel med krediter från HFC-23 och från lustgas (N2O) vid produktionen av adipinsyra ska förbjudas från och med 2013 i EU:s utsläppshandel. Det är förstås mycket välkommet. Men flera EU-länder är tveksamma till ett totalt stopp av HFC-krediter. Det finns också ett mycket olyckligt kryphål i förslaget. De nya reglerna ska enligt EU-kommissionens förslag gälla endast företag; medlemsländer kommer att kunna fortsätta att köpa och sälja CDM-krediter med HFC-23 under förutsättning att de motiverar denna handel för EU-kommissionen. Jag har ännu inte hört något ställningstagande från den svenska regeringen om hur den ställer sig till EU-kommissionens förslag.

I ett läge när det riktas så kraftig kritik mot CDM är det enligt min mening helt fel att utöka satsningarna på CDM. Vänsterpartiet kräver att regeringen genast ska tillsätta en grundlig utvärdering av denna klimatstrategi. Tills en sådan granskning gjorts borde regeringen stoppa sin satsning på denna tveksamma metod.

Mina frågor till miljöminister Andreas Carlgren är:

1. Med hur mycket mer avser ministern att öka andelen uppköp av utsläppskrediter under denna mandatperiod?

2. Vilket ställningstagande gör miljöministern gällande CDM:s effekt på utsläppen av växthusgaser och hållbar utveckling i mottagarländerna?

3. Vilket ställningstagande gör miljöministern gällande de svenska vindkraftsprojektens miljöeffekter i Kina?

4. Avser miljöministern att tillsätta en grundlig utvärdering av CDM:s miljöeffekter med anledning av den kritik som framförts mot metoden?

5. Avser miljöministern att verka för att stoppa Sveriges köp av utsläppskrediter tills en grundlig utvärdering av CDM har gjorts?

6. Avser minsitern att agera inom EU för att förbjuda köp av HFC-krediter för såväl företag som medlemsländer?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:114, Regeringens köp av utsläppskrediter

Interpellationsdebatt 2010/11:114

Webb-tv: Regeringens köp av utsläppskrediter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Andreas Carlgren (C)
Anf. 60 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jens Holm har ställt ett antal frågor till mig som rör Sveriges förvärv av så kallade CDM-krediter. Låt mig till att börja med understryka att det inte är fråga om köp av utsläppskrediter i största allmänhet utan noggrant analyserade och förhandlade kontrakt om projekt i utvecklingsländer som uppfyller FN:s krav på att de ska bidra till hållbar utveckling och minskade utsläpp. Sveriges och andra industriländers ansvar för utsläppsminskningar begränsas inte till åtgärder inom landet. Detta framgår av klimatkonventionen och dess Kyotoprotokoll samt Köpenhamnsackordet. En bärande princip i regeringens klimatpolitik är att vi ska minska utsläppen av växthusgaser globalt, både på hemmaplan och i andra länder. Industriländerna måste ta ansvar och gå före genom åtgärder inte bara i det egna landet utan även i utvecklingsländer. Vi i Sverige har valt att göra detta på ett mycket ambitiöst sätt där användningen av så kallade CDM-projekt har fått ökad prioritet. Projekten stimulerar till tekniköverföring och hållbar utveckling samt till utsläppsreduktioner i värdlandet som annars inte skulle ha skett. Projekten bidrar även till att bygga upp ett ökat förtroende mellan industriländerna och utvecklingsländerna och bidrar till ökad politisk medvetenhet om klimatproblematiken i länder som Indien och Kina. Sverige har som mål att minska utsläppen med 40 procent mellan 1990 och 2020. Alliansregeringen har tidigare höjt koldioxidskatten. Det tillsammans med flera klimatskatteförändringar som träder i kraft nu till årsskiftet och sedan stegvis under kommande år är viktiga inslag för att nå målet. Andra viktiga inslag är klimatrelaterade åtgärder som följer av det svenska miljöarbetet inom EU och som resultat av gemenskapslagstiftning. Dessutom gjordes bedömningen att en tredjedel av utsläppsminskningen från 1990 till 2020 vid behov kan ske genom internationella insatser, till exempel genom förvärv av CDM-krediter. För det första: Ny statistik visar nu att Sveriges utsläpp av växthusgaser minskar mer än vad som förutspåddes i Alliansens klimatproposition. Om denna trend håller i sig kommer behovet av internationella insatser för att uppfylla målet till 2020 att minska. Avslutningsvis, i den delen, vill jag påpeka att Sveriges klimatpolitik har ett avsevärt längre perspektiv än till år 2020. Regeringen har som ambition att Sverige år 2050 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären. Utsläppsutvecklingen följs noga och regeringen har infört en klimatpolitisk kontrollstation 2015. De närmaste åren kommer anslaget för internationella insatser att minska, men regeringen avser att återkomma om ytterligare och fortsatt finansiering av det pågående och viktiga arbetet av insatser för internationella klimatinvesteringar. För det andra: Det svenska CDM-programmet fokuserar på projekt inom förnybar energi och energieffektivisering. Genom att finansiera utsläppsminskningar i utvecklingsländerna stimulerar vi även till tekniköverföring och hållbar utveckling i enlighet med värdlandets prioriteringar. CDM-projekten bidrar också till att bygga upp ett ökat förtroende mellan industriländerna och utvecklingsländerna, ett viktigt bidrag om framsteg ska kunna nås i de internationella klimatförhandlingarna. Vikten av dessa förtroendeskapande åtgärder upplevde jag på plats i Cancún. Att förtroendet mellan de utvecklade länderna och utvecklingsländerna hade ökat var helt avgörande för att vi kunde nå så långt i Cancún som vi ändå gjorde. För det tredje: Vad gäller frågan om vindkraften i Kina kan man konstatera att vindkraft är en förnybar, effektiv och ren energikälla som kan ersätta elkraftsproduktion från kolkraftverk. CDM har fundamentalt ändrat förutsättningarna för vindkraftssektorn i Kina. Utan det stöd som CDM möjliggör hade inte dessa vindkraftverk byggts. Kina förespråkar visserligen en vindkraftsutbyggnad, men det är de facto dyrare att i dag producera el med vindkraft än med kol. CDM gör utbyggnaden möjlig. För det fjärde: I Cancún var den helt dominerande uppfattningen att CDM måste förstärkas och fortsätta samtidigt som också förbättringar i regelverket förhandlas fram. Den svenska delegationen arbetade flitigt och aktivt för sådana ändringar. Det handlar till exempel om hur man ska möjliggöra ökad regional spridning av projekten och hur man ska möjliggöra utsläppsminskningar i större skala för att ytterligare öka effekten av CDM. Miljöintegriteten är här ett ledord, och jag kommer att vara bland de första att agera när jag ser att den åsidosätts. För det femte: Då den internationella granskningen och analysen är mycket omfattande ser jag inget skäl att göra egna granskningar eller stoppa Sveriges engagemang här. Däremot måste vi ständigt följa utvecklingen och anpassa vår hållning till aktuella frågor. Vi avser även att låta Energimyndigheten under 2011 utvärdera de internationella klimatinvesteringarnas effektivitet. För det sjätte: Avslutningsvis vill jag säga något kort om HFC. De projekt som genomförts har givit reella reduktioner av en mycket stark växthusgas, drygt 10 000 gånger starkare än koldioxid, men det finns anledning att söka andra vägar än CDM för att hantera detta i framtiden. Vi studerar nu kommissionens förslag och kommer att ta ställning i god tid.
Jens Holm (V)
Anf. 61 Jens Holm (V)
Fru talman! Tack, Andreas Carlgren, för svaret! Det är viktigt att diskutera CDM, clean development mechanism, eftersom det är en bärande del av den borgerliga regeringens klimatpolitik. Möjligheten att använda sig av CDM-krediter som ett sätt att minska sina nationella åtaganden i klimatpolitiken finns formulerad i bland annat Kyotoprotokollets artikel 12. Där sägs, vilket är intressant, att den möjligheten finns för att hjälpa Annex I-länderna, de rika utvecklade länderna, att kunna möta sina åtaganden. Det står alltså relativt tydligt att det är ett sätt att hjälpa i-länderna att uppnå sina klimatmål. Det är i alla fall inte i första hand ett sätt att ge klimatbistånd eller liknande i utvecklingsländerna. Det har alltid varit en gemensam uppfattning, tror jag i alla fall, att man ska vara restriktiv vad gäller användningen av CDM. Huvudparten ska användas där problemen finns, nämligen på hemmaplan, vilket också klimatkonventionen slår fast. De rika länderna har skapat klimatproblemen och ska därför gå före och minska utsläppen. Om vi tittar på den borgerliga regeringens klimatpolitik ser vi att en tredjedel av alla utsläppsreduktioner ska göras genom CDM-projekt. Det motsvarar ungefär 6,5 miljoner koldioxidekvivalenter. Merparten av den borgerliga regeringens CDM-projekt finns i världens största diktatur, Kina. Som miljöministern mycket riktigt sade handlar det till största delen om uppköp av vindkraftsprojekt. Det är viktigt att påpeka att det inte är några unika svenska projekt som man bedriver i Kina, utan man har helt enkelt köpt in sig i japanska vindkraftsprojekt. Japan är alltså den stora investeraren. Sverige är bara en delinvesterare. Det också viktigt att understryka att utbyggnaden av vindkraft är en prioritering för den kinesiska staten. Att då som miljöministern säga att ifall vi inte hade några CDM-projekt för vindkraft i Kina skulle utbyggnaden av vindkraften avta. Det tycker jag är att ta i lite väl mycket. Jag är rätt säker på att dessa projekt hade kommit till stånd ändå. Nu blir det helt enkelt gratis för Kina, och Sverige slipper göra åtaganden på hemmaplan. Det är tråkigt att miljöministern i sitt svar säger att han inte avser att göra någon särskild granskning av den svenska CDM-verksamheten. Det vore bra om den svenska regeringen kunde göra det, särskilt i ljuset av den omfattande kritik som kommit från svenska forskare och miljöorganisationer och inte minst från den internationella forskning som jag refererar till i min interpellation. En regering med självförtroende, en som tror på sin CDM-politik, borde kunna göra en granskning av den. Avslutningsvis skulle jag vilja beröra industrigaserna. HFC-gaserna och lustgasen är extremt potenta gaser, och man kan tillgodoräkna sig mycket stora utsläppsreduktioner om man satsar på det. EU-kommissionen vill nu fasa ut dessa gaser, och i dag säger Vattenfall i tidningen Veckans Affärer att man helt tänker göra upp med industrigasprojekten. Det är mycket välkommet, men jag vill ha ett klart besked om även miljöministern anser att det är bra att ta bort dessa industrigaser ur EU:s utsläppshandelssystem. Det borde vi få svar på i dag.
Åsa Romson (Mp)
Anf. 62 Åsa Romson (Mp)
Fru talman! Jag tackar miljöministern för att han är i kammaren och diskuterar dessa ömmande klimatfrågor med oss. Jens Holms interpellation är på sin plats, för CDM är en viktig del av den svenska klimatpolitiken. Frågan diskuterades också på klimatmötet i Cancún, där vi båda deltog. Miljöpartiet har också den ståndpunkten att Sverige bör göra sina åtaganden på hemmaplan. Naturligtvis ska man vara aktiv även utomlands, men då utöver de åtaganden man gör i Kyotoprotokollet. I dag blir det lätt en ursäkt för att inte göra så mycket på hemmaplan att i stället göra mycket på de här områdena. CDM är inte alls okontroversiellt, även om det är en legitimerad princip i det internationella systemet. Sverige bör dock ha en åsikt om hur man ska använda sig av de här mekanismerna. Regeringens klimatpolitik är uppenbarligen att CDM är ett ypperligt sätt att lösa de svenska klimatåtagandeproblemen. Man sätter heller ingen gräns för hur stor del av de svenska åtagandena som man ska lösa på det sättet. Då är det intressant vad Sveriges position är när det gäller vad man vill att CDM ska vara. Det har ju förts en stor debatt om detta här i riksdagen, och det verkar finnas en samsyn om att CDM borde vara mer regionalt spritt. Jag vill gärna höra om miljöministern delar den samsynen. I dag är det ju framför allt tre ganska starka ekonomier som använder CDM. Det är dessutom tre ekonomier som Sverige vill ska göra minskningsåtaganden. Man får då en intressant balansgång mellan att man å ena sidan ska ge stöd i Kina och att man å andra sidan kräver att de ska göra minskningsåtaganden. Samtidig får svenska vindkraftverk inte stöd. Det är kanske inte helt enkelt att reda ut detta. Mer specifikt skulle jag vilja ta upp Sveriges agerande när det gäller CCS. Där fanns det en omfattande kritik under Cancúnmötet. EU, med Sverige som drivande part, var, som en del av sin agenda för att öka möjligheterna att använda CDM, pådrivande för att man skulle öppna upp för CCS, vilket också blev ett olyckligt och kritiserat beslut i Cancún. Det går precis tvärtemot hur Miljöpartiet vill se utvecklingen av CDM. Om man ska använda CDM måste det bli bättre och gå att använda i en modern internationell klimatregim, och då måste det tydligare riktas regionalt mot de länder där det verkligen är additionella projekt och där man verkligen behöver få i gång en tekniköverföring. Då handlar det inte i huvudsak om Korea, Kina eller Indien, som det har varit hittills, och inte heller om sådana tekniker som industriländerna eller oljeländerna använder. Annars öppnar man ju upp möjligheten att de med svenska klimatpengar ska kunna göra CCS. Andreas Carlgren, jag vill fråga dig om du verkligen tycker att det är en rimlig hållning - en utveckling av CDM där man ska få en ökad regional spridning men där detta ska gå i huvudsak till oljeproducerande länder för stora projekt inom CCS? Det är projekt som vi i Sverige fortfarande brottas med hur man ska hantera lagstiftningsmässigt. EU brottas också fortfarande med det, och man ifrågasätter om man ska ha statliga subventioner till denna teknik. Det är kanske något som oljeproducenterna och kolkraftägarna själva borde driva fram. Om man får statliga subventioner och dessutom gör investeringarna utomlands breddar det inte CDM till de ekonomier som främst skulle behöva det internationella stödet.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 63 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag tänkte beröra den intressanta frågeställningen om handel med utsläppsrätter från ett något annorlunda perspektiv. Det gäller det faktum att Sverige är på väg att samla på sig ett stort överskott av utsläpp. Sverige fick ju ett måttfullt åtagande enligt Kyotoprotokollet, och det är ett åtagande som vi har klarat med råge. Det beror på många olika faktorer. Det beror på kloka beslut av tidigare politiska majoriteter och kanske också en del beslut under den här politiska majoriteten, men det beror också på att människor runt om i Sverige har arbetat i stort och smått för att minska utsläppen. Kommuner har pratat om hur man kan bygga ut fjärrvärme, människor har valt att cykla i stället för att ta bilen, man har tittat på sina konsumtionsmönster och så vidare. Vi har verkligen haft en kollektiv ansträngning i Sverige för att minska våra utsläpp av växthusgaser och ta vårt miljöansvar. Detta har lett till att vi i Sverige har släppt ut betydligt mindre än vad vi så att säga har rätt att göra enligt Kyotoprotokollet. Om jag inte missminner mig handlar det om 10-12 procent. Det motsvarar 70 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Enligt Kyotoprotokollet finns det en möjlighet att sälja dessa. De kallas för AAU, assigned account units. Jag menar att det vore en fullkomlig antiklimax i klimatpolitiken om vi i Sverige efter alla de ansträngningar som har gjorts på individnivå, kommunnivå och riksnivå valde att låta allt detta arbete gå upp i rök i ett polskt kolkraftverk, för det är faktiskt det som skulle kunna bli följden. Det skulle vara ett slag i ansiktet på hela Miljösverige att det extra bidrag som vi har gett inte kommer att betyda någonting, för det kommer att ge en extra möjlighet att släppa ut någonstans. Jag vet att Storbritannien redan har beslutat att man inte kommer att sälja. Man kommer att annullera sina extra AAU. Vi i de rödgröna partierna menar att även Sverige borde annullera. Det vore ett tydligt budskap om att vi tar detta med att gå före på allvar. Det var inte bara snack - vi menade allvar när vi sade att vi var beredda att göra lite mer. Det skulle vara en jättefin julklapp om miljöministern här i dag kunde säga att vi också ska annullera. Centerpartiet har kallat sig Alliansens gröna röst. Då borde ni som parti tydligt visa vägen i den här frågan i regeringen. Man kan ibland ana eller till och med läsa i utdrag ur amerikanska diplomatrapporter genom Wikileaks att det finns olika åsikter i olika frågor, inte minst klimatfrågan, inom regeringen. Vi har kunnat se det i hur tydlig man ska vara mot USA:s missbruk i utsläppen av växthusgaser. Det hedrar Andreas Carlgren att han har en radikalare ståndpunkt än regeringen annars har. Jag tror också att han ofta vill gå längre och ibland kanske har mer gemensamt med oss i De rödgröna än med vissa av allianspartierna. Det är inget konstigt i det. Det är så det är i politiken. Trovärdigheten skulle öka mycket om vi skulle säga att vi annullerar dessa utsläppsrätter och att vi inte kommer att sälja de ansträngningar att minska Sveriges klimatutsläpp som vi har gjort under så många år. Min fråga till Andreas Carlgren är: Kommer vi att göra detta?
Andreas Carlgren (C)
Anf. 64 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jag märker direkt att vi är överens på en viktig punkt, nämligen att det verkligen har gjorts en stor gemensam, kollektiv ansträngning i det svenska samhället för att minska våra utsläpp. Det har varit otroligt inspirerande och glädjande att som miljöminister se den vilja att minska utsläpp som finns och som också har lett till särskilt stora resultat de här åren. När regeringen tillträdde var vår avvikelse 7 procent i förhållande till 1990. I dag tyder de preliminära siffrorna på att Sverige har minskat utsläppen med 17 procent jämfört med 1990. Det har alltså, vilket siffrorna tyder på, skett en tydlig forcering av utsläppsminskningarna under alliansregeringens år. Det är glädjande, och det beror naturligtvis på åtgärder som både vi och andra tidigare har vidtagit. Ett exempel på det är priset på koldioxid genom koldioxidskatten. Det beslutades av Centerpartiet, Socialdemokraterna och andra partier i ett majoritetsbeslut i början av 1990-talet. Det genomfördes under den borgerliga regeringen och har sedan något höjts av en socialdemokratisk regering och sedan ytterligare av en alliansregering. Det kommer nu att ytterligare höjas från årsskiftet. Vi vill i första hand, precis som ni säger, ha utsläppsminskningar på hemmaplan. Mellan 1990 och 2007 minskade utsläppen med 6,5 miljoner ton. Nu återstår alltså två tredjedelar av minskningen, och den största delen av de utsläppsminskningarna sker också på hemmaplan. Lägg åt sidan det där med att vi skulle se CDM som den bärande delen! Det är åtgärder på hemmaplan som är och förblir den bärande delen i den svenska klimatpolitiken. Vi ska vara det gröna föregångslandet, och det gäller i högsta grad på klimatpolitiken. Låt mig ta upp frågorna jag fick. Först tar jag den om Kina. Jag tycker att det var rätt att ge stöd till vindkraft. Jag håller dock med om att det finns en obalans när det gäller den regionala fördelningen och framför allt fördelningen mellan fattigare och rikare u-länder. Därför är det en viktig del av den reformering som måste ske. När det gäller utvärdering, missförstå mig inte! Det är självklart att vi behöver utvärdera både de satsningar som görs internationellt och dem vi själva från svensk sida gör. Vad jag säger i interpellationssvaret är att det görs så omfattande internationella utvärderingar att det inte finns skäl att studera just den delen. Vi ska genom den svenska energimyndigheten gå igenom våra egna insatser. Jag ser nu till, och det är inte bara något vi ska göra, att Sverige går före när det gäller en del av de nödvändiga omprövningarna. En del i det är att omfördela fler CDM-projekt till fattiga länder i framför allt Afrika. Vi ska också öka kraven när det gäller miljöintegritet och framför allt när det gäller reformer internationellt. Jag välkomnar fortsatt samarbete och diskussioner i de frågorna, precis som jag underströk i den allmänpolitiska debatten. När det gäller HFC har jag redogjort för vår syn i interpellationssvaret. Det betyder också att vi självklart inte vill betala för CDM-projekt som får motsatt effekt. Vi vill reformera systemet i denna del. När det gäller CCS är det självklart att Sverige inte har varit pådrivande inom EU när det gäller att ha med CCS. Vi är inga glada vänner av CCS, men vi accepterar att CCS är en nödvändig del såsom världen ser ut. Vi har inga svenska projekt som är CCS-projekt. Till sist till frågan om AAU:er välkomnar jag självklart alla ansträngningar som har gjorts. De ska inte gå upp i rök. Det dilemma som regeringen har, och som oppositionen är fri att strunta i, är att det finns internationella regler som man inte utan vidare lämnar. Det skulle skapa oklarhet om kolmarknadens fortsatta utveckling. Det andra är att detta är en stor post i den svenska bokföringen. Svara på det också, annars är ni inte riktigt så seriösa som kanske Jonas Sjöstedt vill ge intryck av.
Jens Holm (V)
Anf. 65 Jens Holm (V)
Fru talman! Det är flera saker jag skulle vilja ta upp här. Jag börjar bli lite hes. Det är min femte interpellationsdebatt i dag. Det är i varje fall rekord för mig. Jag skulle vilja börja med att kommentera de ökade minskningarna av utsläppsgaser som noterades av miljöministern i ett pressmeddelande nyligen. Det är jättebra att utsläppen minskade med 3,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter under 2009. Kom då ihåg att en stor del av det, nästan 1 miljon ton, kommer från klimatinvesteringsprogrammet som den borgerliga regeringen nu lägger ned. Det är väldigt synd. Diskussionen om CDM är så viktig. Ju mer CDM man använder, desto mindre måste man göra på hemmaplan. Fredrik Reinfeldt sade i sin regeringsförklaring att han kunde avisera att det inte skulle komma några nya åtgärder på klimatområdet. Då blir man riktigt orolig. Det tycker jag att miljöministern ska kommentera. Miljöministern nämner att koldioxidskatten ska gå upp något. Det är visserligen ett gammalt beslut, men det är bra. Men nog måste det finnas mer åtgärder på klimatområdet som regeringen vill avisera. I ljuset av den ökade minskningen av utsläpp av växthusgaser borde miljöministern här kunna deklarera att genom att minska mer här i Sverige behöver den svenska regeringen inte använda lika mycket CDM i framtiden och inte använda dessa 6,5 miljoner ton. Andreas Carlgren kanske till och med skulle kunna säga: Nu räcker det. Vi håller fast vid de projekt som Energimyndigheten hittills har fastslagit, men vi köper inte upp några nya CDM-projekt. Jag är inte alls nöjd med miljöministerns svar vad gäller industrigaserna, HFC och lustgasen. I dag är Vattenfall ute och säger att det drar sig ur dessa projekt helt och hållet. EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard har tydligt markerat att hon vill lyfta ut industrigaserna ur handelssystemet. Det är väldigt bra och klara besked. Andreas Carlgren säger i dag i sitt skriftliga svar till mig: Vi studerar nu kommissionens förslag och kommer att ta ställning i god tid. Ifall man ska få inflytande i förhandlingarna ska man säga precis som det är: Connie Hedegaard har rätt. Vattenfall gör rätt. Vi ska dra oss ur projekten. Vi kommer att verka för att projekten inte ska vara en del av EU:s handelssystem med utsläppsrätter. Kommentera gärna det igen. Jag vill avslutningsvis säga att det låter som att miljöministern delvis har tagit åt sig av kritiken om den stora fokuseringen på projekt i Kina och att miljöministern i framtiden vill se mer av projekt med högre miljöintegritet och projekt som ligger i fattigare länder i Afrika. Det är i varje fall rätt inriktning. Men det bästa hade varit om regeringen sagt: Vi ska göra en egen analys av detta, och vi är beredda att dra konsekvenserna av den analysen. Det hade varit det absolut bästa svaret.
Åsa Romson (Mp)
Anf. 66 Åsa Romson (Mp)
Fru talman! Det var lite klargörande besked, även om jag håller med Jens Holm om att det inte var så klart som man hade kunnat önska, när det gällde industrigaserna. När det gäller CCS blir jag mest förbryllad. De signaler jag fick från den svenska förhandlingsdelegationen direkt var att man stödde CCS. Efter påpekanden och diskussioner är det ett väldigt tragiskt ställningstagande. Å andra sidan tycker jag att miljöministern borde stå upp för det och inte säga: Vi hade inte önskat det, och vi är minsann inte någon påskyndare av det. Ni använder er av det, och det är en stor del av den svenska klimatpolitiken att använda CDM. Ni stödde att positionen från EU drevs igenom att man skulle öppna för CCS. Det kommer i så fall inte att gå Sveriges väg när det gäller att få en ökad regional balans om man menar fattiga länder i Afrika. Det är snarare ganska rika länder på Afrikas nordostligaste horn, eller snarare åt Saudiarabiens håll. Det är väl bara att konstatera att CDM inte går Sveriges väg och att man borde ha en rättrådig analys över hur stor del den ska spela av den svenska klimatpolitiken för att den ska vara en trovärdig politik och en helhetspolitik när det gäller klimatproblematiken. Jag välkomnar att du nu verkar vara medveten om problemen med industrigaserna. Den svenska regeringen, som är fullständig ägare av Vattenfall, följer bolaget när det nu någon gång gör något som är bra och viktigt. Det förstår att det är farligt för marknaden att det blir så starkt ifrågasatt på området. Det är snarare ett värnande av den marknaden som gör Vattenfall nu agerar och stöder ett EU-förbud. När det väl har gjort det utifrån synpunkten vore det småaktigt om inte en svensk miljöminister skulle kunna vara tydligare än i sitt svar och säga att svenska regeringen stöder ett förbud i EU av de gaserna i CDM.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 67 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Som miljöministern mycket riktigt påpekade var beslutet om inrättande av en CO2-skatt i Sverige unikt och framsynt när det fattades. En stor del av våra framgångar kan förklaras med att vi vågat använda skatteinstrumentet, och det har fungerat utmärkt. Jag vill beklaga att allianspartierna sjöng i kör i denna valrörelse och framhöll ganska måttfulla höjningar av miljöskatter som vår tids Harmagedon i Sverige. Det gäller kilometerskatt, bensinskatt och annat. Man måste orka ibland att också ge de obehagliga budskapen. Visst finns det internationella regler om handeln med AAU:er. Men dessa regler förhindrar oss inte annullera det överskott vi har. Det visar Storbritanniens exempel. Vi begär inte att man inte ska respektera internationella regler. Vi begär att man ska använda dem maximalt för att öka vår trovärdighet i miljöfrågan. Kan Storbritannien så kan Sverige. Det har ett pris. Skulle vi sälja möjligheterna att släppa ut de växthusgaser som vi inte använt oss av skulle det i dag kanske inbringa 7 miljarder kronor. Jag kan förstå att man räknar på det på Finansdepartementet och ser det som en möjlighet. Men i samma ögonblick som man säljer rätten att släppa ut det vi har sparat in och eldar upp det i ett polskt kolkraftverk eldar man också upp alla de ansträngningar som svenska folket har gjort gemensamt för att minska utsläppen av växthusgaser. Det priset är det inte värt. Vi måste kunna säga att vi avstår från det och att vi i stället vill göra allt vi kan för att rädda jordens klimat. Det låter stort, men det är faktiskt vad det handlar om: att ta sitt ansvar för jordens klimat. Jag hoppas att Andreas Carlgren om inte i dag så en annan gång kan ge löftet om annullering. Sedan kan jag inte låta bli att vara lite nyfiken på detta med Wikileaks. Är det så att Reinfeldt utfärdade en liten bannbulla, kanske inte i skrift men väl i ord, att man inte fick kritisera USA för mycket när det gäller klimatpolitiken. Eller är det kanske en fullständig missuppfattning?
Andreas Carlgren (C)
Anf. 68 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jag konstaterar först att vi är överens om att huvuddelen av åtgärderna ska göras på hemmaplan. Glöm inte det i något läge av vare sig dagens eller kommande debatter. Vi är också överens om att koldioxidskatten är ett viktigt styrmedel. Orden om Harmagedon var möjligen roliga men rätt överdriva med tanke på att detta är en åtgärd som vi själva har vidtagit. Vi har höjt koldioxidskatten. Vi kommer vid årsskiftet att höja koldioxidskatten. Det kommer att ske nya höjningar av koldioxidskatten framöver. Diskussionen har bara gällt hur mycket man behöver höja den just på bensinen. Vi vidtar åtgärder som i själva verket minskar utsläppen långt mer än den bensinskattehöjning som ni vill genomföra. Jens Holm citerade regeringsförklaringen fel. Det står, och framgår av din egen interpellation: "Regeringens bedömning är att redan vidtagna och aviserade åtgärder för de närmaste åren räcker för att nå målet." Det betyder att vi ska nå målet. Vi kommer att följa upp att vi gör det. Men i ordet aviserade ligger både de beslut som delvis redan är tagna men också hela raden av åtgärder som vi har angett i valplattformen och som ligger bakom regeringsförklaringens ord. Det är alltså rader av åtgärder som väntar på att genomföras under denna period. Det är inte i närheten av att vi skulle låta det vara stiltje. Jag måste kommentera frågan om CDM. Hela din utgångspunkt, Jens Holm, är att vi egentligen ska ha så lite CDM-projekt som möjligt. Men det har inte varit den rödgröna ståndpunkten, om jag har förstått den rätt. Den rödgröna ståndpunkten är bara att Sverige inte ska tillgodoräkna sig detta. Annars har hela er poäng varit att ni minsann skulle göra minst lika mycket CDM-projekt och gröna klimatinvesteringar som regeringen. Ibland skulle det vara mer. Det är möjligt att detta är en del av den politik som nu är under omprövning och reträtt. Jag ska lämna den möjligheten öppen. Men min poäng är att vi båda har intresse av att det sker en reformering. När det gäller HFC stöder vi definitivt Connie Hedegaards syften med de förslag som kommissionen nu förbereder. Jag har under min tid som miljöminister lärt mig att man ska ha respekt för beredningen, och jag är övertygad om att om någon av er någon gång får chansen att vara miljöminister skulle ni ha samma respekt för beredningen. Det visar sig alltid finnas synpunkter som är värda att ta till vara i en sådan beredning. Men vår principiella inställning finns det ingen som helst tvekan om. Men vi kommer, precis som vi säger, studera detta. Jag kommer att vara noga med att jag vet precis vad det är jag säger ja till när jag också tar ställning till tekniken. När det gäller reformeringen måste fler av projekten hamna i fattiga länder. Det är bland annat därför som vi inom EU har drivit på hårt för öronmärkning. Vi fick delvis igenom det i klimat- och energipaketet som EU beslutade om 2008, och det gäller även för vår egen del att vi öronmärker en del av de svenska CDM-projekten för de fattigaste länderna, särskilt i Afrika. Vi ska öka miljöintegriteten. Det är vi helt överens om. Vi ska också bygga det på egen analys för att sedan driva på i reformprocessen och i reformkraven. När det gäller CCS inom CDM konstaterade jag i mitt förra svar att vi har accepterat det. Det är helt korrekt. Men vi använder det över huvud taget inte själva i våra svenska projekt. Motfrågan till dig, Åsa Romson, som du får svara på i en annan debatt, om du gör detta till en profilfråga är vilken väg som ni ser för att åstadkomma rening av den kol som tyvärr ändå kommer att produceras. När det gäller AAU är det trots allt så att utsläppsrätter under utsläppshandeln inte ökar utsläppen. Det ska vi ändå ha klart för oss. Vi kommer ändå inte vilja ha en ordning som innebär att vi bidrar till ökade utsläpp. Vi vill följa de spelregler som gäller, och det är därför som vi bereder de svar som ska tas fram, och vi kommer att ge det svaret i god tid.
Jens Holm (V)
Anf. 69 Jens Holm (V)
Fru talman! När det gäller regeringsförklaringen citerade miljöministern den helt korrekt. Fredrik Reinfeldt sade "att redan vidtagna och aviserade åtgärder för de närmaste åren räcker för att nå målet", alltså målet om att minska utsläppen. Men jag tror att åtminstone de som röstade på Centerpartiet, Alliansens gröna röst, och Andreas Carlgren vill ha nya åtgärder. De vill att det ska hända mer saker i klimatpolitiken. Jag tror inte att de tycker att det som man redan har aviserat och det som till exempel den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde med klimatinvesteringsprogram och så vidare räcker. De vill att det ska hända mer saker. Jag hoppas att det som miljöministern säger om att ni helt stöder Connie Hedegaard och att industrigaserna ska ut ur systemet stämmer. Men då borde du väl ha sagt det i det skriftliga svaret till mig, och då borde du säga det klart och tydligt här i kammaren så att vi verkligen kan få på pränt att det är den officiella svenska linjen. Jag tror också att det skulle kunna ta bort en del av det som sprids. Jag vet inte om det är missförstånd eller rykten eller om det finns fog för det. Men jag hör nämligen från andra håll att det inte är den linje som Sverige driver i Bryssel. Det vore därför bra med tydlighet. Eftersom de svenska utsläppen minskar mer vore det bra om vi kunde få ett klart besked om det blir mer eller mindre CDM-användning i framtiden. Enligt regeringens klimatpolitik ska man använda CDM-projekt till en tredjedel. Kan miljöministern säga att man nu drar ned på CDM-användningen? Vi rödgröna säger att vi också vill göra internationella insatser. Men det behöver inte vara i form av CDM-projekt. Den stora skillnaden är att det som vi vill göra internationellt gör vi som klimatinvesteringar i utvecklingsländer där vi inte tillgodoräknar oss det som om det hade varit minskningar på hemmaplan. Det är den avgörande skillnaden.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 70 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jag börjar med att tacka för denna debatt. Jag tycker att det är roligt att debattera med er, och jag tycker också att er medverkan och ert engagemang är ett lyft i debatten. Det här är en av de saker som jag tycker är en klar uppgradering under den nya mandatperioden. Ni har tagit upp många väsentliga frågor. Det är också därför som jag säger att vi kommer att behöva gå vidare med en reformering av CDM. Vi ska göra förändringar i vår egen användning av CDM - vi håller på med detta arbete - men vi måste också medverka till bättre regler internationellt och där EU kan gå fram också inom EU. Däremot var det lite surrigt när det gällde regeringsförklaringen. Bara för att den diskussionen inte ska leva vidare i sin surriga form ska det vara helt klart att vi självklart kommer att vidta nya åtgärder. Det är ett faktum att både vidtagna och aviserade åtgärder räcker för att nå målet. Men regeringen har med regeringsförklaringen och framför allt med valplattformen från Alliansen och med de ambitioner som vi nu har lagt upp för mandatperioden, och som framgår till exempel i budgetpropositionen, visat att det är rader av nya åtgärder och ökade ambitioner som förbereds. Det visar också att det är en alliansregering som vill göra Sverige till det gröna föregångslandet. Vi har en mycket klar och tydlig sammanhållning om det. Det är inga dokument eller muntliga tillrättavisningar som har hindrat mig från att driva detta också internationellt. Det är ett arbete som jag också ser fram emot att kunna göra med er. Det finns viktiga delar i detta där jag ser att vi har en gemensam inriktning. Då tycker jag att det är bra att se att möjligheten finns att göra dessa saker tillsammans. Jag ser också fram mot en fortsatt debatt och diskussion och önskar en god jul och ett gott nytt år.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.