Rättssäkerhet i sjukförsäkringen

Interpellation 2006/07:552 av Zethraeus, Pernilla (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-05-23
Anmäld
2007-05-23
Besvarad
2007-06-04
Sista svarsdatum
2007-06-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 maj

Interpellation

2006/07:552 Rättssäkerhet i sjukförsäkringen

av Pernilla Zethraeus (v)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Antalet JO-anmälningar mot Försäkringskassan för bristande rättssäkerhet har flerdubblats på några år och JO:s kritik mot hur handläggningen av sjukskrivningsärenden skötts har varit både omfattande och skarp. Detta har Vänsterpartiet påtalat i en tidigare interpellation. Problemen med bristande rättssäkerhet kvarstår dock. Rapporterna om godtycke och rättsosäkerhet i sjukförsäkringssystemet fortsätter att dugga tätt.

HSO i Västernorrland har nyligen genomfört en undersökning där man granskat 115 fall av indragen sjukpenning. Undersökningen visar att yngre och lågutbildade löper störst risk att få sin sjukpenning indragen, liksom personer med smärta i rörelseorganen. Samma tendens syns i Försäkringskassans egen statistik. Bedömningen av hur olika sjukdomstillstånd påverkar arbetsförmågan varierar kraftigt mellan försäkringsläkarna och de regionala skillnaderna i hur olika sjukdomstillstånd bedöms är stora.

En tidigare avhandling från Linköpings universitet (med. dr Berit Ydreborg) har visat att det inte är medicinska faktorer som avgör om en person får sjukersättning. Det är inte de friskaste eller de mest arbetsföra som fått avslag. Däremot har de som fått avslag oftare varit socialt utsatta, haft låg utbildning, varit arbetslösa eller födda utanför Norden. De har också ofta haft en låg självskattad hälsa med flera sjukdomar samtidigt och svårigheter att formulera sina problem.

Allt fler överklagar Försäkringskassans beslut. Allt fler avslagsbeslut ändras också efter omprövning eller beslut i länsrätten. Den som är resursstark, inte alltför sjuk och har ork och förmåga att lägga fram sin sak på rätt sätt har alltså goda möjligheter att få rätt i högre instans.

De som blivit av med sin sjukpenning hamnar däremot i stora svårigheter enligt Försäkringskassans statistik. Bara hälften återgår i arbete. Av dem minskar 30 procent sin arbetstid på grund av sjukdomen. En del som återgick i arbete lyckades byta arbetsgivare eller arbetsuppgifter på grund av sina funktionshinder. 16 procent blev sjukskrivna igen, varav hälften utan ersättning från Försäkringskassan. Resten hamnade hos Ams, socialtjänsten eller i försörjning av make eller maka.

Radioprogrammet Kaliber granskade nyligen några fall då personer fått sin sjukersättning indragen efter att ett företag i Stockholm genomfört rehabiliteringsutredningar på Försäkringskassans uppdrag. Utredningarna var undermåliga och innehöll många felaktigheter, i flera fall rena falsarier. Ändå hade de utgjort grund för beslut om indragen sjukersättning. Trots att de uppenbara felaktigheterna påpekats, omprövades aldrig besluten.

Signalerna är samstämmiga. Rättssäkerheten i sjukförsäkringssystemet har urgröpts kraftigt. Människor friskskrivs på felaktiga grunder. Den som kan lägga fram sin sak på rätt sätt eller orkar kämpa vidare genom överklaganden har den största chansen att få ersättning vid sjukdom eller handikapp, medan de svagaste blir utan.

En hårdragen tolkning är att vi håller på att få en sjukförsäkring för starka, välutbildade, svenskfödda män i övre medelåldern med hjärt-kärlsjukdomar, medan yngre, lågutbildade, utlandsfödda kvinnor med kroniska smärttillstånd hamnar utanför.

Mina frågor är:

1. Vilka konkreta förändringar i Försäkringskassans handläggningsrutiner har JO:s kritik föranlett statsrådet att ta initiativ till?

2. Vad avser statsrådet i övrigt att vidta för åtgärder för att stärka rättssäkerheten och likvärdigheten i sjukförsäkringssystemet?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:552, Rättssäkerhet i sjukförsäkringen

Interpellationsdebatt 2006/07:552

Webb-tv: Rättssäkerhet i sjukförsäkringen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 8 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Pernilla Zethraeus har frågat mig vilka initiativ jag har tagit till konkreta förändringar i Försäkringskassans handläggningsrutiner utifrån den kritik som JO har framfört. Pernilla Zethraeus har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i övrigt för att stärka rättssäkerheten och likvärdigheten i sjukförsäkringssystemet. Jag vill börja med att framhålla att jag anser att det är av allra största vikt att den enskilde får en korrekt behandling av Försäkringskassan. Försäkringskassan måste arbeta aktivt med att garantera den enskilde en korrekt och lika behandling. En rättssäker handläggning är avgörande för förtroendet för socialförsäkringen. För att stärka rättssäkerheten krävs bland annat förändrade beslutsformer inom Försäkringskassan. Dagens beslutsform, där vissa ärenden beslutas av socialförsäkringsnämnder, är inte tillräcklig ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Jag har därför tagit initiativ till att avveckla socialförsäkringsnämnderna. Regeringen fattade nyligen beslut om en proposition med detta innehåll som nu har överlämnats till riksdagen. På regeringens uppdrag har en ny, mer rättssäker beslutsordning tagits fram av Försäkringskassan. Jag har även tagit initiativ till en utredning som ska se över tillsynen inom socialförsäkringsområdet. Det saknas i dag en fristående tillsyn över socialförsäkringen, vilket är en brist ur rättssäkerhetsperspektivet. Utredningen ska utvärdera möjliga organisatoriska former för systemtillsyn och effektivitetsgranskning inom socialförsäkringsområdet. Utredningen ska ha sin utgångspunkt i att stärka rättssäkerheten och effektiviteten inom socialförsäkringsområdet. En annan aspekt på rättssäkerhet är att vi måste kunna lita på att systemen når dem som är berättigade samtidigt som misstag och brott förebyggs och bekämpas. Om inte detta sker riskeras trovärdigheten och det blir svårt att ha råd att behålla systemen. Felaktiga utbetalningar kan aldrig helt undvikas. Men de måste bli så få och så små som möjligt. I dag är många system i våra utbetalande myndigheter utformade utifrån att alla gör rätt från början utan att detta behöver kontrolleras. Dagens kontroller bygger därför på granskning i efterhand när felen redan har uppstått. När trygghetssystemen har utvecklats har man ägnat alldeles för lite tanke åt hur ansökningar ska kunna kontrolleras så att det blir rätt redan från början. Delegationen mot felaktiga utbetalningar påpekar i en aktuell rapport att våra utbetalande myndigheter prioriterar snabb utbetalning framför att utbetalningen blir rätt. Det finns inga effektiva stöd för kontroll i systemen och ibland saknas rutiner. Felaktiga eller bristfälliga ansökningar slinker därför lätt igenom. Det är även viktigt att systemen är enkla för den enskilde medborgaren. En felaktig utbetalning, särskilt om den pågår under en lite längre tid, kan allvarligt skuldsätta en person. Också av det skälet är det viktigt att systemen får högre precision och inte är alltför krångliga. Försäkringskassan genomför nu en stor omorganisation. Den syftar till att förbättra servicen till den enskilde och stärka rättssäkerheten i handläggningen. Genom en modernisering och utveckling av Försäkringskassan kommer också förutsättningarna för en rättssäker handläggning att öka ytterligare. Jag har förtroende för Försäkringskassan och stöder myndigheten i dess utvecklingsarbete. En mer effektiv socialförsäkringsadministration är den bästa garanten för en rättssäker socialförsäkring.

Anf. 9 Pernilla Zethraeus (V)
Herr talman! Jag tackar för svaret. Antalet sjukskrivningar fortsätter att minska. Men rapporterna om bristande rättssäkerhet i sjukförsäkringen duggar också tätt. JO har redan tidigare fått mängder av anmälningar och riktat en omfattande kritik mot hur ärendena handläggs. Dålig ordning på papperen, långa handläggningstider, bristfälliga underlag, handlingar som helt enkelt har försvunnit och sjuka som nekats tillgång till handlingar som man har rätt att ta del av är några exempel. Nu har HSO i Västernorrland också gjort en undersökning som i mycket faller samman med de slutsatser som finns i Försäkringskassans egen statistik och som visar på ett tydligt mönster. Diagnoser med utbredd smärta som ett av symtomen leder oftare till avslag, medan ansökningar på grund av hjärt- och kärlsjukdomar oftare beviljas. Bland dem som fått avslag får många rätt i nästa instans, vid omprövning eller beslut i länsrätten. Men det är inte de sjukaste som får rätt. Det är de starka, de som kan tala för sin sak. Kvinnor, yngre, utlandsfödda och lågutbildade är överrepresenterade bland dem som har fått avslag. Det talas mycket om att träffa rätt, och jag är glad för statsrådets intresse för en ökad rättssäkerhet i sjukskrivningen och att hon också understryker den principen. Problemet nu är inte snarast att det betalas ut för mycket pengar, utan det stora problemet är att människor allt oftare friskskrivs på felaktig grund. De som har förlorat sin sjukpenning eller sin sjukersättning, det vet vi också genom de här rapporterna, får det svårt. Många är för sjuka för att arbeta. Bara hälften återgår i arbete. Av dessa minskar 30 procent sin arbetstid på grund av sjukdomen. 16 procent blir sjukskrivna igen. Resten hamnade hos Ams, socialtjänsten eller med försörjning av make eller maka. Arbetsförmedlingarna har redan tidigare noterat en ökad tillströmning av människor som egentligen är för sjuka för att arbeta. I radioprogrammet Kaliber intervjuades en kvinna som tvingats återgå i arbete med ständig värk. En annan kvinna, med whiplashskada, hade på Försäkringskassans uppdrag utretts av ett företag i Stockholm. Utlåtandet därifrån var späckat med fel. Där angavs en felaktig diagnos och felaktiga uppgifter om både vilken behandling kvinnan hade fått och hur utredningsarbetet hade gått till. Ändå använde Försäkringskassan utlåtandet som grund för att dra in sjukersättningen. Trots att felaktigheterna påpekades ändrades inte beslutet. Som statsrådet påpekat i interpellationssvaret är en rättssäker handläggning av största vikt. En oberoende tillsyn av socialförsäkringen kan säkerligen vara ett steg i rätt riktning. Men de åtgärder som presenterats i övrigt är otillräckliga. Det finns inget som tyder på att avvecklingen av socialförsäkringsnämnderna har lagt grunden för någon ökad rättssäkerhet. Det finns inte heller något som tyder på att JO:s fundamentala kritik över huvud taget har lett till några skärpta rutiner eller någon uppstramad handläggningsrutin när det gäller att stärka rättssäkerheten. Signalerna är snarast de motsatta. Här måste det till förändringar. Som det är nu riskerar vi att få en sjukförsäkring för starka, välutbildade, svenskfödda medelålders män med hjärt-kärlsjukdomar medan lågutbildade, unga, utlandsfödda kvinnor med smärtdiagnoser hamnar utanför. Så vill vi inte ha det.

Anf. 10 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag har tittat på den statistik som finns nu och anmälningar till JO. Jag håller med interpellanten om att det är självklart helt oacceptabelt med brister i rättssäkerheten. Det har tidigare varit likadant med kritiken mot sjukvården. Det ska man naturligtvis ta på största allvar. Antalet JO-anmälningar och andelen ärenden 2006 jämfört med 2005 har gått ned. JO har också kritiserat handläggningstiderna. De har också gått ned under 2006 jämfört med tidigare. Min förhoppning är att mycket är på gång och att mycket händer i och med att antalet JO-anmälningar också sjunkit. När det gäller överklaganden i Västernorrland - om jag inte har helt fel - har vi sett en kraftig ökning. Men för landet i övrigt går det faktiskt ned. Av 1 000 ärenden hos Försäkringskassan får ungefär 985 positivt besked och 15 får avslag. Av de 15 är det ungefär 5 som överklagar, och av dem är det ungefär 2 som får rätt i den instansen. Okej, det var 2 felaktiga besked. Men jämfört med 1 000 ärenden är det kanske inte helt anmärkningsvärt. Men självklart ska vi även här jobba med nollvisioner. Jag vet att det också är Försäkringskassans ambition. Försäkringskassan bildades 2005 på beslut av denna kammare. Det var den dåvarande regeringen, med bland annat Pernilla Zethraeus parti som stödparti, som föreslog bildandet av en försäkringskassa, en enmyndighet med en styrelse med fullt eget ansvar. Man ordnade inte med någon tillsyn. Det var före detta Riksförsäkringsverket som hade tillsyn över de gamla försäkringskassorna. Här fanns ingen tillsyn. Det har varit lite ad hoc. Det har varit JO, Statskontoret, Riksrevisionen och lite olika myndigheter, men det har inte varit någon kraftfull tillsyn. Låt oss då enas om att det är bra att jag har tillsatt denna utredning redan efter ett antal månader. Jag såg denna myndighet, som betalar ut 435 miljarder kronor om året, 1,2 miljarder om dagen, som handskas med 60 miljoner ansökningar och 50 miljoner ersättningar om året. Det är en gigantisk organisation. Att lämna denna organisation helt utan en kraftfull oberoende tillsyn är nästan skamligt. Nu kommer utredningen i oktober. Jag lovar, Pernilla Zethraeus, att jag kommer att göra allt för att det här ska bli en kraftfull tillsyn över Försäkringskassans verksamhet och effektivitet. Det inkluderar också handläggningstiderna. När det gäller Kaliber får det självklart inte gå till så. Nu har Försäkringskassan gett ett uppdrag till Socialstyrelsen att titta över hur det har blivit så. Jag håller med om att det inte får vara så. Det är inte bra att människor kommer i kläm mellan systemen. Jag brukar exemplifiera med att i min lilla by, kommun, finns Försäkringskassan i ena ändan av byn och arbetsförmedlingen i den andra. De har öppet några timmar i veckan. Däremellan ligger vårdcentralen och den instans dit man kan vända sig för att få kommunens socialförsörjningsstöd. Mellan dessa får personen i fråga många gånger springa, ofta utan att få hjälp. Min och arbetsmarknadsminister Littorins ambition är att se om vi på något sätt kan stödja och hjälpa till för att få en större enhetlighet i att personen i fråga kan få en ingång och få hjälp och stöd i stället för att bollas vidare.

Anf. 11 Pernilla Zethraeus (V)
Herr talman! Det är rätt att kritiken spiller över på den gamla majoriteten. Vänsterpartiet satt inte i regeringen men samarbetade naturligtvis med den. Signalerna om bristande rättssäkerhet - att människor friskskrivs mot läkarintyg, mot läkarutlåtanden och mot egna uppgifter om att de inte kan arbeta - har kommit på senare år, i kölvattnet av den hårdnande attityden, fuskdebatten och uppstramningen. En kvinna som har skrivit ett desperat brev till politiker är elallergiker och överkänslig mot amalgam. Hon har varit sjukskriven i omgångar sedan 2000. Hon har nu ställts helt utan försörjning av både försäkringskassa och socialtjänst. De anser att hennes sjukdomar inte finns. Här ser vi också ett exempel på en glidande praxis i dag. Allt oftare underkänns sjukdomar som man anser inte kan styrkas medicinskt, det vill säga de syns inte i enkla blodprov. En annan kvinna har nekats sjukpenning därför att hennes sjukdom, också elöverkänslighet, har ifrågasatts av Försäkringskassan. De medicinska orsakerna är oklara och inte vetenskapligt underbyggda, anser Försäkringskassan. Det här resonemanget har dock underkänts av länsrätten, som fastslagit att kvinnan även fortsättningsvis ska beviljas hel sjukpenning. Man menar att det inte går att värdera en diagnos och därmed automatiskt koppla ihop den med arbetsförmågan. Såsom kassan har resonerat går det inte att resonera. Det här visar på en tendens. Vi ser oftare att kvinnor med komplexa sjukdomstillstånd som inte går att verifiera med hjälp av enkla provsvar ofta underkänns. Det finns också exempel där den nedsatta arbetsförmågan har varit solklar, borde ha varit det för alla inblandade, men där Försäkringskassan ändå har bedömt att den sjuka har haft arbetsförmåga kvar. Det gällde elektrikern med en nyopererad axel som fick order av sin läkare att inte röra sig ur fläcken på flera månader men som av Försäkringskassan bedömdes kunna jobba deltid. Det gällde byggnadsarbetaren som hade ramlat och fått en spricka i revbenen men ändå bedömdes ha arbetsförmåga kvar. Det finns sådana solklara exempel. Känslan är att det har ökat i kölvattnet av jakten på fuskare. Den nollvision som statsrådet talar om får inte vara bara en vision. Det här är en grundläggande fråga om rättssäkerhet. De desperata människor som skriver brev till oss politiker är människor som inte vet hur de ska kunna köpa mat i morgon. Det är människor som inte kan betala sina räkningar, som inte har någon som helst försörjning. Ett enda sådant fall är ett fall för mycket. Jag vill än en gång tacka för att statsrådet ändå skriver under på principen att en rättssäker sjukförsäkring är av största vikt. Jag hoppas på konkreta åtgärder i positiv riktning.

Anf. 12 Christopher Ödmann (Mp)
Herr talman! Det är en viktig interpellation som har lagts fram som lyfter fram en svår fråga. Den har blivit mer och mer aktuell de senaste åren. Det är initierade och bra frågeställningar som har lyfts fram av Pernilla Zethraeus. Jag blir orolig om det är som Pernilla Zethraeus säger, nämligen att det beror på hur stark man är om man får rätt hela vägen i olika rättsliga instanser. Så ska det inte vara, och så får det inte vara. Det här är en försäkring som alla betalar, och jag tror att alla människor utgår från att de ska få del av den när de behöver den. Jag tycker också att statsrådet gav ett initierat och bra svar, men jag har ändå några frågor och funderingar om en del av det statsrådet sade. Bland annat gäller det att våra utbetalande myndigheter prioriterar snabb utbetalning framför att utbetalningen blir rätt. Om vårt snabba samhälle ska fungera vill det till att våra myndigheter är snabba. Att det blir snabbt och rätt är naturligtvis att föredra, men det är fara å färde när man inte lyckas få till utbetalningar. Det är mer knepigt för människor, och det råder större risk att de skuldsätter sig, om de inte får utbetalningarna från försäkringarna, ersättningarna, än om de får ersättningar och det sedan kommer fram att de har varit felaktiga. Där måste myndigheten själv, Försäkringskassan, ta ett ansvar. Om Försäkringskassan har fattat ett beslut om en felaktig ersättning måste Försäkringskassan vara beredd på att se till att det blir en vettig gång ut ur betalningen. Nu får många människor reda på från klar himmel att den sjukdom de har, till exempel en lättare cp-skada, som tidigare ansågs vara något de kunde få ersättning för, plötsligt inte ger ersättning längre. Det är flera olika delar som jag tycker är väldigt viktiga att lyfta fram. Jag funderar lite grann: Anser statsrådet ändå att det är viktigare att den stora problematiken nu handlar om dem som har rätt till ersättning men inte får det än om dem som får ersättning och inte har rätt till det?

Anf. 13 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Antalet personer som har drabbats av långtidssjukskrivningar de senaste tio åren har varit all-time-high. 2002 är det värsta år som vi har upplevt, och jag hoppas att vi aldrig mer kommer att uppleva ett år till med så många förtidspensionerade och så många långtidssjukskrivna. Det var långtidssjukskrivningar som gick över i en förtidspension, en förtidspension utan återvändo. Förtidspension utan återvändo kallade också Riksrevisionen sin rapport där de tittade på vad som händer med alla personer. 140 personer per dag blev förtidspensionerade under de senaste tio åren. Man kunde konstatera att det var bara 1 procent av de personer som fick förtidspension som kom tillbaka. Det handlar alltså om att försöka hjälpa människor i tid, ge dem vård i tid i stället för att låta dem köa och se till att handläggningen fungerar. Jag vill inte välja mellan att den ska vara snabb och att den ska vara rättssäker, utan vi måste självklart ha båda delar. Vi måste se till att sjukskrivningsprocessen fungerar, att folk inte skickas hem i passivitet i åratal. Redan efter tre månader är det risk för ett utanförskap. Vi kan inte längre titta på en diagnos och säga vem som ska ha rätt till förtidspension. Jag tyckte att interpellanten nämnde cp, cerebral pares. Det vore skrämmande om vi tog upp diagnoser och jämt talade om arbetsförmågan. Jag vet väldigt många som har stora funktionshinder och som gör fantastiska arbetsinsatser ute på arbetsmarknaden. Låt oss titta på arbetsförmågan hos alla människor oavsett om de har ett svårare handikapp eller en lättare nedsättning av arbetsförmågan. Det kan inte vara rätt att gå efter en diagnos, utan vi ska försöka hjälpa människor tillbaka. Det är därför den nya regeringen säger så här: Okej! Det är inte lätt att bara öppna dörren och säga välkommen ut i arbetslivet. Vi måste också anpassa arbetslivet, erbjuda dessa personer möjlighet att komma tillbaka, bli anställningsbara och attraktiva på arbetsmarknaden, genom nystartsjobb med sänkta arbetsgivaravgifter lika länge som de har varit utanför arbetsmarknaden och genom fler lönebidrag. Vi måste på olika sätt stödja och hjälpa dessa personer till arbete. När det gäller fuskdelen var det faktiskt den tidigare regeringen som tillsatte FUT-delegationen, Delegationen mot felaktiga utbetalningar, där 18 myndigheter nu ser om de kan samordna sin information. Pernilla Zethraeus och jag borde i vår första interpellationsdebatt enas om att säga: Låt oss se till att det blir rättssäkert för den enskilde individen, att personer som är sjuka och arbetsskadade får rätt till sin ersättning och känner sig trygga med det. Anna Hedborg har i sin senaste utredning skrivit att det i dag är många personer som har fått förtidspension av arbetsmarknadsskäl. Det kan vi aldrig acceptera om vi ska värna en trygg socialförsäkring.

Anf. 14 Pernilla Zethraeus (V)
Herr talman! Nej, men risken är att pendeln slår över åt andra hållet just nu och att alla ska rehabiliteras tillbaka till arbete oavsett om det är möjligt eller inte. Det finns människor som är så sjuka att de aldrig mer kommer att kunna arbeta i hela sitt liv. Även sådana människor får nu lappar i brevlådan om att de ska in i rehabiliteringsprojekt, att de ska utredas eller att deras arbetsförmåga ska prövas. Det är en väldig rädsla som breder ut sig bland dessa människor. Hos många sjuka håller det på att krypa in en känsla innanför skinnet av att de inte längre kan lita på att de får sjukpenning den dag de behöver det eller att de kan behålla sin sjukpenning eller sjukersättning trots att de vet att de aldrig mer kommer att kunna arbeta. Det är det som håller på att hända i kölvattnet av ambitionen att jaga fuskare och att rehabilitera fler, och också att åstadkomma en förbättrad rehabilitering, vilket också behöver göras. Det är därför jag skulle vilja höja ett varningens finger för den pendeleffekt som nu håller på att uppstå, att alla ska tillbaka i arbete, att det ska ske till vilket pris som helst och att vi håller på att få betala ett mycket högt pris för den saken. Jag noterar att statsrådet menar att det är skrämmande om vi skulle tala om diagnoser och utifrån dem värdera arbetsförmågan. Det är bra att Cristina Husmark Pehrsson fastslår den principen. Det är nämligen tyvärr precis det Försäkringskassan har gjort. Det är sådana fall som nu har underkänts i en länsrättsdom, där man helt enkelt säger att en viss diagnos inte går att styrka medicinskt eller att det inte finns vetenskapligt underlag för en diagnos. Därmed säger man automatiskt att den sjuke är fullt arbetsför. Så kan man inte resonera i ett rättssäkert samhälle.

Anf. 15 Christopher Ödmann (Mp)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att inse att dagens arbetsmarknad totalt sett är oerhört mycket hårdare och kräver mycket mer av människorna än för 10-15 år sedan. Väldigt många människor jobbar på gränsen av sin kapacitet. Jag tänker på dem som är väldigt friska och starka. Även de jobbar på precis samma sätt som alla andra, att man lever precis på marginalen. Det är dyrt att bo i en storstad, och det är dyrt att få sitt liv att gå ihop. Det är svårt att hålla sig frisk ända fram till 65 års ålder. Mellan varven kommer man in i ett så högt tempo, på den hårda arbetsmarknad som vi har i dag på väldigt många håll, att man blir sjuk. Det kan vara lättare sjukdomar, som inte leder till att man behöver förtidspensioneras, men man kan mellan varven behöva möjlighet att ta igen sig för att just kunna komma tillbaka. Många människor tycker nog att de läkare som de går till borde veta bäst, som pratar med dem med viss regelbundenhet och så vidare. Men här har Försäkringskassan läkare som överprövar dessa läkares utlåtanden. Det Försäkringskassan i dag sysslar med är egentligen en oerhört hård kritik mot Sveriges läkare, när de anser att läkarna har fel i sak när det gäller att bedöma om en person behöver få möjlighet till ersättning för att kunna komma tillbaka till sitt arbete. Det är också oerhört viktigt att titta på den offentliga sektorn. I dag går man i pension vid 59 års ålder, och sedan kan vi politiker prata hur länge som helst om att det är 65 som gäller. Man går ändå i förtidspension. Jag tror att vi måste försöka finna andra vägar än att bara omorganisera Försäkringskassan. Vi måste inse att vi kanske behöver låta fler människor komma in på arbetsmarknaden, och också korta arbetstiderna.

Anf. 16 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Först till Christopher Ödmann, som säger att det är svårt att hålla sig frisk på dagens arbetsmarknad. Då kan jag konstatera att för första gången på 40 år går arbetslösheten ned men också siffrorna för ohälsan. Det borde väl i så fall vara tvärtom. Nej, 2002, när vi hade den tidigare regeringen, var det all-time-high - aldrig har Sverige haft så många sjuka, långtidssjukskrivna och i förtidspension. Då ska vi glädja oss åt att vi i dag har en arbetsmarknad där ohälsan går ned, tack och lov. Till Pernilla Zethraeus: Det är klart att diagnoser måste bygga på vetenskap och beprövad rätt, oavsett vad vi tycker om detta. Jag kan åtminstone säga att jag ser att det skulle vara svårt för Försäkringskassan att ha den medicinska kunskapen att de kan avgöra en diagnos som inte bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag inser också att det här kan vara svårt. Det var en fråga till - jag vet att Pernilla Zethraeus inte har rätt till ytterligare inlägg. Vi har i dag någonting som heter tidsbegränsad förtidspension. Det innebär att det inte är en livslång förtidspension utan att den ska omprövas. Jag fick frågan i vilken brevlåda vi inte ska lägga en lapp som handlar om möjligheter till omprövning. Jag skulle vilja fråga: Hur ska jag kunna avgöra detta? Det är självklart att vi måste hjälpa alla människor tillbaka. Särskilt unga personer vill inget hellre än att vi kontaktar dem, och de säger: Hjälp oss tillbaka! I dag får tio ungdomar om dagen förtidspension, men inte på grund av ett funktionshinder - de har varit ute på arbetsmarknaden - utan på grund av psykisk ohälsa. De vill inte bli förtidspensionerade för resten av livet. De vill ha stöd, hjälp och en god rehabilitering, som ger dem hjälp och stöd att komma tillbaka till arbetsmarknaden och till ett socialt liv. Låt oss i stället hjälpas åt att se till att människor inte hamnar i utanförskap!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.