Polistätheten

Anf. 103 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Carl-Oskar Bohlin har frågat mig om jag accepterar att Dalarna och andra jämförbara län har en lägre polistäthet per 100 000 invånare än riket som helhet. Interpellanten har även frågat om det finns någon nedre gräns för mig gällande hur låg polistäthet per geografisk ytenhet som är acceptabel i ett län, givet de långa inställelsetider som dagens ordning medför.

Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Det förutsätter ett starkt rättsväsen och en tillgänglig polis. Att det polisiära arbetet stärks och att fler poliser kan bekämpa brottslighet och öka tryggheten i hela landet är prioriterade frågor för regeringen. I Polismyndighetens uppdrag ingår att göra en resursallokering som innebär att man lever upp till sina åtaganden i hela landet.

Jag delar interpellantens uppfattning att antalet polisanställda behöver öka och att mer behöver göras även om utvecklingen är positiv. Att antalet polisanställda ökar är en förutsättning för bättre tillgänglighet i hela landet. De senaste årens ökning av antalet poliser som lämnar yrket har planat ut. Förra året var ett rekordår på flera sätt. Polismyndigheten hade för första gången över 30 000 anställda, och det var också rekordmånga som sökte till polisutbildningen. Det är glädjande att Polismyndighetens attraktionskraft verkar öka.

Med ambitionen att fortsätta den positiva trenden arbetar Polismyndigheten vidare bland annat med att effektivisera och modernisera antagningsprocessen till polisutbildningen för att öka inflödet av nya poliser. Samtidigt pågår ett arbete tillsammans med arbetstagarorganisationerna för att få färre polisanställda att sluta och för att än mer öka attraktionskraften för en anställning vid Polismyndigheten. Det pågår också ett gemensamt arbete med Polisförbundet för att uppvärdera polisyrket.

Från regeringens sida är vi fast beslutna att genomföra den expansion som aviserats så att Polismyndigheten kan öka med 10 000 anställda till 2024, en ökning som ska komma hela landet till del. Polismyndigheten ska i årsredovisningen för 2018 redovisa i vilken utsträckning det finns likvärdiga möjligheter att få akut hjälp från polisen över hela landet.

Sammanfattningsvis kan jag försäkra Carl-Oskar Bohlin om att regeringen arbetar intensivt med att skapa de förutsättningar som krävs för en ökad polistäthet i såväl tätort som glesbygd.

Anf. 104 Carl-Oskar Bohlin (M)

Fru talman! Även jag vill hälsa Mikael Damberg välkommen i hans nya uppdrag som inrikesminister. Det finns onekligen mycket att göra på detta område.

Låt oss börja med en ögonblicksbild, fru talman. Vi har i dag nästan exakt lika många poliser i tjänst som vi hade 2014, när den nuvarande regeringen tillträdde. Det är något färre nu än då, 20-30 personer, men ungefär lika många.

Under denna tidsperiod har Sveriges befolkning vuxit med ungefär 300 000 människor. Vad detta har gjort för samhällsbilden blir tydligt i den dagliga nyhetsrapporteringen. Vi har i dag en mycket svår situation för svensk polis. Detta är en diskussion.

Den andra diskussionen är den som jag tar upp i min interpellation. Jag välkomnar och är glad över att det finns en politisk samsyn om vikten av att få 10 000 poliser. Vi kan diskutera vilka vägar dit vi ser. Vi moderater tror att det är viktigt med en särskild lönesatsning, vilket regeringen hittills har ställt sig lite sval till. Men det är en annan diskussion.

Det jag frågar om i den här interpellationen är om inrikesministern accepterar att det i vissa län, till exempel i Dalarna, är bara nästan hälften så hög polistäthet som i riket i genomsnitt. I Dalarna har vi 120 poliser per 100 000 invånare, vilket kan jämföras med 200 poliser per 100 000 invånare i riket i snitt, trots att skillnaden är ytterst marginell när det gäller antalet anmälda brott.

Hade Dalarna bara haft hälften så stor brottslighet som genomsnittet av Sverige hade jag möjligen kunnat förstå prioriteringen, men så är ju inte fallet. Det är bara en marginell skillnad gentemot riksgenomsnittet när det gäller antalet anmälda brott. Ändå tvingas vi stå ut med bara nästan halva polistätheten.

Vad betyder då detta för ett vidsträckt län som Dalarna? Jo, det innebär att vi per geografisk ytenhet får en exponentiell funktion av den bristande polistätheten. Det vill säga att vi har en fyra gånger högre polisgleshet per geografisk yta. I Dalarna går det en polis på 80 kvadratkilometer. I riket är den siffran en polis på 20 kvadratkilometer. Detta gör naturligtvis att vi i termer av effektivt polisarbete får ännu mindre tillbaka för våra skattepengar, för poliserna tvingas använda större delen av sin arbetstid ute på fältet till att transportera sig - att resa de långa avstånd som vi har hemma i Dalarna.

Ett exempel från verkligheten är hämtat från oktober-november i år, då vi hade en situation uppe i Malung där ett allvarligt brott fick vänta i 2 timmar och 45 minuter på att en polispatrull skulle komma till platsen. Detta är verkligheten som den ser ut. Det jag undrar över är: Tycker inrikesministern att det är rimligt att ett län som Dalarna får bara halva polistätheten? Oavsett om det är rimligt eller inte skulle jag vilja veta vad som är skälet till att vi i Dalarna har blivit så förfördelade i förhållande till resten av riket när vi inte har en synbart lägre brottslighet, annat än möjligen på marginalen.

Anf. 105 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Tack, Carl-Oskar Bohlin, för både interpellationen och välkomnandet som ny inrikesminister!

Jag tror att vi har en gemensam utgångspunkt. Det är ju en orimlig situation inte bara i Dalarna utan i många delar av Sverige, där polisen i dag på grund av att man har en så liten organisation tvingas till prioriteringar som egentligen är orimliga. Det är där som grundproblemet ligger.

Man måste sätta den här frågan i perspektiv. Det är inte bara Dalarna eller Polisregion Bergslagen som har problem, utan det är många polisregioner där polisen ibland måste välja bort vissa insatser eller komma väldigt sent för att man inte har resurser. Utgångspunkten att få hela polisorganisationen att växa med det ambitiösa målet om 10 000 fler polisanställda till 2024 är verkligen en lösning, inte bara på Bergslagens problem utan på hela Sveriges problem med för liten bemanning. Jag vill understryka hur viktigt detta är.

Detta vet vi i riksdagen. Men utgångspunkten är att det är Polismyndigheten som avgör hur resurser ska fördelas internt inom organisationen och vilka åtgärder som ska vidtas för att man ska kunna fullgöra de arbetsuppgifter man har.

Jag tror att det i grunden är en klok ordning. Jag tror inte att det vore bättre att till exempel jag själv, regeringen eller ens riksdagens justitieutskott skulle börja fördela polisresurser utan den kunskap och erfarenhet som Polismyndigheten har. Men jag säger inte att Polismyndigheten har en enkel uppgift att göra dessa bedömningar, och därför vill jag inte recensera dem. Myndigheten ska redovisa hur man fullföljer sitt uppdrag.

Om vi tittar på verksamhetsstatistiken för hela regionen kan vi se en viss positiv utveckling det senaste året, där man har ökat antalet anställda med 50 personer sedan december 2017. Man börjar se effekt av de växande resurserna, och de som nu kommer ut från utbildningarna kan börja anställas, men det kommer att ta ett tag innan vi är framme vid det vi har önskat.

En ambition med den nya polisorganisationen - när den nya organisationen genomfördes fick den ganska mycket kritik, och en del till och med lämnade polisen i samband med det - var att jobba med lokalpolisområdesnivån och få ut fler poliser nära i verksamheten. När det gäller resurserna i Bergslagen har man fått en klar förbättring sedan 2015 när det gäller att få ut lokalpolisorganisationen. Återigen: Jag säger inte att det är bra, men jag säger att utvecklingen går åt rätt håll. Det området förstärks, och det ser jag som något positivt. Det är ju grundläggande att man har en närvarande lokal polis.

Jag ska också ge lite beröm till Polismyndigheten för att man faktiskt har ökat antalet fall som redovisats till åklagare med 4,6 procent. Det går åt rätt håll, men det kommer att ta ett tag.

Låt oss tillsammans i bred politisk enighet försöka fullfölja detta! Det handlar om att göra polisyrket mer attraktivt, så att fler vill stanna i yrket eller återvända till yrket och så att man också klarar nyrekryteringen. Här är stora insatser från Polismyndigheten på gång. Det finns två nya polishögskolor. Jag besökte den ena, i Malmö, häromdagen. Vi ser nu också till att det utbildas fler, för det är den enda förutsättningen för att man ska få fler poliser på plats också i Dalarna.

Anf. 106 Carl-Oskar Bohlin (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är klart att det skulle vara välkommet om vi fick de 10 000 nya polisanställda på plats, helst i morgon dag. Men frågan är om det löser problemet med fördelningsnyckeln inom myndigheten. Ska vi fortsatt ha en snedfördelning av resurser som inte riktigt korrelerar med antalet anmälda brott? Det är inte riktigt att slå in på rätt väg.

Jag håller förvisso i grunden med statsrådet om att det ytterst är Polismyndigheten som har att göra sina egna prioriteringar, men det yttersta ansvaret är alltid politiskt. Till syvende och sist kan prioritering av resurser göras till en politisk fråga om man uppfattar att olika delar av landet inte riktigt får utväxling på sina inbetalda skattekronor.

Jag är inte säker på att jag tycker att man får utväxling på sina inbetalda skattekronor i till exempel Malung, där man får vänta i 2 timmar och 45 minuter när ett allvarligt brott har begåtts och där allmänheten får hålla kvar en misstänkt förövare. Det är liksom inte detta som vi förväntar oss av vårt samhällskontrakt.

Därför skulle jag vilja återvända till frågeställningen: Vad är den nedre gränsen för snedfördelning innan ministern tycker att det börjar bli problematiskt? Jag är rädd för att den här ordningen riskerar att bli ett självspelande piano på ett negativt sätt. Om människor på landsbygden får vänta 2 timmar och 45 minuter på att polisen ska komma när de ringer och det har inträffat ett allvarligt brott eller en allvarlig händelse slutar de till sist att ringa och anmäla. Detta leder i sin tur till att både Polismyndigheten och politikerna kan säga: I den här regionen begås det inga allvarliga brott, och därför kan vi allokera resurserna någon annanstans.

Det är jag livrädd för. Dels innebär det att samhället sviker sina medborgare. Dels riskerar det att leda till att människor börjar ägna sig åt parallell rättstillämpning och lösa sina problem vid sidan om lagen. Jag tror att vi båda är överens om att detta vore en extremt olycklig utveckling.

Oavsett de 10 000 poliserna eller inte är det viktigt att se hur resurserna fördelas. Mikael Dambergs partikamrat Göran Johansson, frid över hans minne, sa en gång: Det spelar ingen roll hur stort hjulet är; det finns bara ett nav. Jag tror att man ska passa sig för att göra misstaget titta på polisregionsnivå när man säger att man har ökat antalet anställda, för det är en klen tröst om det blir fler poliser i Örebro stad när det begås allvarliga brott i Malung.

Man måste titta på fördelningen inom hela regionen för att kunna konstatera om fördelningen har varit av godo eller inte, annars riskerar man att missa väsentliga delar. Det riskerar allmänhetens förtroende för polisen om man upplever att det inte finns några poliser i den del av landet där man bor - något som tyvärr är en del av hur vardagen ser ut i dag.

Anf. 107 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Det här är en viktig interpellation. Polisens lokala förankring är viktig för trovärdigheten, legitimiteten och känslan av samhällskontrakt.

Jag valde att fokusera på regionnivå eftersom vi där har statistik som visar på en växande organisation. Det spelar såklart roll om regioner växer eller krymper för de resurser som kan finnas lokalt på respektive plats.

Men jag tog också upp lokalpolisområdesnivån eftersom 58 procent av Polisregion Bergslagens resurser går till lokalpolisområdesnivå, vilket är en klar förbättring jämfört med 2015. Det är lite tekniskt, detta, men det är en indikation på att man sedan 2015 har tryckt ut mer resurser i lokalpolisorganisationen i regionen, vilket jag tolkar som en positiv utveckling.

Det betyder inte att polisen kommer att ha tillräckliga resurser i alla delar av Sverige de närmaste åren. Vi vet att det är så, och då blir det viktigt att polisen kan göra snabba förändringar och omfördela resurser när en brottsutveckling sker eller när otryggheten flammar upp. Polisen har blivit duktigare på att göra sådana insatser, vilket också är en tanke med den nya organisationen.

Det finns ingen quick fix i denna fråga eftersom polisen i dag tvingas till nästan orimliga prioriteringar. Det pågår mycket grov brottslighet varje dag; det räcker att öppna tidningen för att se den väldigt elakartade brottslighet som polisen måste slå till mot. Skulle vi acceptera denna typ av brottslighet skulle samhällskontraktet rämna.

Positivt är att polisens arbete resulterar i många häktningar. Det begås visserligen många brott, men nästan varje dag häktas också folk efter dessa brott. Det betyder att det jackar i och att polisen lyckas leverera och snabbt plocka bort en del av dessa människor från gatan.

Polismyndigheten är tydlig med att det lokala arbetet är det som långsiktigt avgör. Så ambitionen är att få lokalorganisationen att bli starkare och tydligare.

Tillbaka till utbildningsfrågan. Jag hoppas att vi kan ha en konstruktiv diskussion om detta. Vi räknar med att det går ut 1 300 polisstudenter, vilket är den högsta siffran sedan 2010. Det är helt avgörande att vi lyckas med polisutbildningen om vi ska klara dessa frågor.

Polismyndigheten kan rekrytera och anställa fler människor, och man passerade nyligen 30 000 anställda för första gången. Men många är civilanställda, och de behövs för att utredningar ska fullföljas och människor lagföras. Men ska man ha synligt folk på plats är det riktiga poliser som gäller, och då måste polisutbildningen både växa och hålla en hög nivå under ett antal års tid.

Anf. 108 Carl-Oskar Bohlin (M)

Fru talman! Jag börjar där statsrådet slutade, i utbildningsfrågan. Jag håller med om att det är en viktig fråga att lösa, och därför har vi moderater varit tydliga med att vi tror att det som krävs för att fylla utbildningsplatserna är den särskilda lönesatsning som vi har föreslagit. Det är ett verktyg för att öka attraktiviteten i polisyrket och fylla platserna, för det är ju en klen tröst att ha många utbildningsplatser om de inte kan fyllas av kvalificerade sökande.

Åter till frågan om fördelningen av resurser inom polisregionerna och landet i stort. Låt mig återvända till Västerdalarna. Under hösten såg vi braskande rubriker om att Sälen skulle få tio permanenta poliser under vintern. Det slogs upp som höstens mest positiva nyhet, och folk jublade.

Men låt oss sätta det i relation till resten av Sverige. Nu går vi in i sportlovstider, och Sälen går från att vara en by till att bli en stad med 100 000 invånare. Tyvärr är det inte bara hederliga skidåkare som åker dit, utan det gör också en stor del av Sveriges kriminella elit. De firar också sportlov och har semester men passar samtidigt på att begå brott. I vilken annan del av landet hade vi hurrat och kallat det en framgång att en stad med 100 000 invånare har tio permanenta poliser? Det är denna kontrast vi behöver ha med oss när vi tittar på polisfördelningen i Sverige.

Anf. 109 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Det är viktigt att vi fortsätter att bygga ut polisen, för annars kommer vi ständigt att ha den här dragkampen om resurser. Det är det vi landar i.

Jag vill inte polemisera, men det är också viktigt att se att vi har byggt ut utbildningarna kraftigt. Nu går dubbelt så många polisutbildningen jämfört med när vi tog över. Det är viktigt, för annars kommer vi inte att klara polisutbildningen framöver.

Låt mig ge ledamoten rätt i andra delen. Det krävs också bra villkor för våra poliser, och alla de pengar till Polismyndigheten som riksdagen fattade beslut om, inklusive resurstillskotten för löneutveckling, finns nu hos Polismyndigheten. Varenda krona finns där, och jag förutsätter att de använder dem både för att växa som organisation och för att förbättra villkor. Detta sagt för att kommentera den viktiga frågan om polisernas löner och villkor.

Avslutningsvis: Jag tror att det tyvärr förs ganska många lokala debatter om att polisens resurser inte räcker till. Jag hoppas och tror att vi hittar ett sätt där vi driver detta tillsammans. Det vore olyckligt om regering och riksdag börjar styra polisens resurser från sitt perspektiv. Det vore inte en bra utveckling långsiktigt.

Polismyndigheten måste ha mandat att göra resursfördelningen och se till att polisen har en stark ställning på de platser där brottsligheten är stor och otryggheten biter sig fast. Polisen förtjänar också viss respekt för det svåra uppdraget att fördela dagens för små och begränsade resurser. Vårt gemensamma ansvar att förstärka dem de kommande åren är därför viktigt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.