Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Myndigheters placering och nedläggning av skattekontor runt om i landet

Interpellation 2013/14:537 av Tina Ehn (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2014-05-28
Överlämnad
2014-05-30
Anmäld
2014-06-02
Sista svarsdatum
2014-06-16
Besvarad
2014-06-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Myndigheters placering och nedläggning av skattekontor runt om i landet(pdf, 95 KB)

Interpellationen

till Statsrådet Stefan Attefall (KD)

 

Sverige är ett land med en stark urbanisering. De stora städerna växer, och många små samhällen, orter och kommuner minskar i befolkning.

Sällan är det en enda politisk fråga som avgör stora strukturförändringar, till exempel vart människor flyttar, utan beror det på flera faktorer.

En av de förändringar som pågår är myndigheters placeringar. I Stockholm ser vi att myndigheter vill vara placerade centralt, trots att det både kan spara pengar och lämna utrymme för andra verksamheter att placera sig en bit utanför innersta centrum.

Ekonomistyrningsverket har i en utredning pekat på hur utvecklingen ser ut för myndigheters placering i Stockholm. I samma utredning visar det sig vid beräkningar att om myndigheterna skulle flytta ut från området innanför tullarna i Stockholm till ett mindre centralt område skulle detta kunna medföra betydande besparingar för staten på runt 200–300 miljoner kronor om året.

Sedan maktskiftet i Sverige 2006 har 55 nya statliga myndigheter kommit till. Mer än hälften av dem har hamnat i huvudstaden, enligt en granskning av tidningen Riksdag & Departement.

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att varje beslut om lokalisering av statlig verksamhet bör föregås av noggranna överväganden om möjligheten att i första hand välja länscentrum eller vissa andra orter i eller i anslutning till nationella regionalpolitiska stödområden. Alternativ lokalisering kan vara regioner där statlig verksamhet läggs ned eller som i övrigt är mindre väl försörjda med sådan verksamhet, skriver vidare tidningen Riksdag & Departement. Samtidigt finns det principer som antagits och som det råder politisk enighet om. I arbetsmarknadsutskottets betänkande från 1996 står det ”En annan lokaliseringsort än Stockholm bör regelmässigt övervägas”, principer som näringsutskottet sedan dess ställt sig bakom.

Men det är inte endast myndigheter i Stockholm som drabbas av centralisering. Det pågår centralisering av myndigheter på flera platser runt om i landet. Det har lagts ned och slagits ihop ungefär 100 skattekontor endast under ett år (2008). Nu är det dags igen; Skatteverket vill lägga ned sina lokalkontor i Åmål och Mora och flytta verksamheten till kontoren i Karlstad respektive Falun. Skattekontoret i Åmål med drygt 30 anställda hotas av flytt till Karlstad.

Personal på skattekontoret har uttalat sig i lokaltidningen att det är fel av offentliga myndigheter att flytta jobb från landsbygden:

– ”Vi tycker att de ska ta sitt ansvar och bevara och skapa arbetstillfällen på landsbygden. Det är mer kostnadseffektivt att bedriva verksamhet på landsbygden.”

Personalen på skattekontoret i Åmål skulle få pendla i drygt två timmar om flytten till Karlstad blir verklighet. Men man uttrycker inte det som den värsta oron utan det faktum att när man flyttar statliga jobb från mindre orter på landsbygden så leder det till att man tar bort möjligheten till akademiska jobb på landsbygden och driver på en urbanisering till större orter och städer.

Skattekontoren är ett exempel, men det finns fler områden. De mindre högskolorna är också drabbade.

Det finns åsikter, och det finns människor som protesterar. Att på område efter område låta saker ske utan att ha uttalade mål om hur och var verksamheter ska vara till för kan i sig ses som ett politiskt ställningstagande.

Från Västra Götalandsregionen har man reagerat genom en skrivelse via Fyrbodals kommunalförbund till Sveriges Kommuner och Landsting.

Man har bland annat med anledning av frågan om nedläggning av skattekontoret i Åmål efterlyst en regionalpolitisk analys av den statliga lokaliseringspolitiken, och man redogör även för konsekvenser som kan bli effekten. Bland annat skriver man från Fyrbodals kommunalförbund:

”De aspekter som vägs in vid förändringarna av kontorsstrukturen tar inte hänsyn till den betydelse som kontoren har för arbetsmarknaden i de mindre och medelstora kommunerna.”

Ett aktuellt exempel är den planerade nedläggningen av skattekontoret i Åmål. Men det gäller även andra nedläggningar av lokala kontor för till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Förändringar är även föreslagna i Mora; där finns förslag om att 40 anställda på skattekontoret ska flyttas till Falun. Man minskar således små företags möjligheter till stöd från det lokala skattekontoret. Detta är en utveckling som går stick i stäv med det engagemang som finns för små orter att öka sin attraktivitet, sin besöksnäring och det levande samhälle som alla säger sig vilja ha, men där man låter utvecklingen drivas åt ett annat håll.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Attefall på vilket sätt han kan säkerställa att en grundläggande service för människor och företag finns tillgänglig även på mindre orter.

Jag vill vidare fråga på vilket sätt statsrådet Attefall avser att se till att myndigheterna lever upp till de principer som Sveriges riksdag är enig om.

Slutligen vill jag även fråga om statsrådet Attefall avser att påverka hur många lokalkontor en myndighet kan lägga ned samt var dessa i så fall bör placeras.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:537, Myndigheters placering och nedläggning av skattekontor runt om i landet

Interpellationsdebatt 2013/14:537

Webb-tv: Myndigheters placering och nedläggning av skattekontor runt om i landet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Stefan Attefall (KD)
Anf. 95 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Tina Ehn har frågat mig på vilket sätt jag kan säkerställa att en grundläggande service för människor och företag finns tillgänglig även på mindre orter. Tina Ehn har vidare frågat mig på vilket sätt jag avser att se till att myndigheterna lever upp till de principer som Sveriges riksdag är enig om. Tina Ehn har slutligen frågat om jag avser att påverka hur många lokalkontor en myndighet kan lägga ned samt var dessa i så fall bör placeras. Alla beslut om hur förvaltningen ska organiseras vägleds av att förvaltningens organisation ska vara tydlig, ändamålsenlig och kostnadseffektiv. Myndigheterna ska ha goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet på ett effektivt och rättssäkert sätt. Detta ska återspeglas även i valet av lokaliseringsort. En myndighets lokaliseringsort omprövas inte kontinuerligt, utan fastställs i allmänhet genom beslut i samband med nybildande eller större ombildningar av myndigheter. Regeringen har i budgetpropositionen för 2014 uttalat vikten av att överväga om statliga myndigheters lokalisering i ökad utsträckning kan få en spridning över landet. Det handlar om att noga pröva om myndigheterna kan lokaliseras utanför storstäderna, i första hand till länscentrum eller andra större orter. Regeringens förvaltningspolitik bygger samtidigt på att myndigheterna i stor utsträckning själva, utifrån de mål för verksamheten som riksdagen och regeringen fastställer, avgör hur den egna verksamheten ska organiseras för att på bästa sätt tillgodose medborgares och företags behov. Det innebär att regeringens styrning av statsförvaltningen bygger på en långtgående delegering. Myndigheterna har ett stort ansvar att utifrån tilldelade uppgifter och resurser utforma sina verksamheter och sin organisation på det sätt som är mest ändamålsenligt. I den förvaltningspolitiska propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt har regeringen angett att utgångspunkten för de statliga myndigheternas service ska vara en så långt som möjligt likvärdig tillgång till service för alla. Det är dock den enskilda myndigheten som, inom ramen för de generella styrinstrumenten, avgör hur dess tjänster utvecklas, genom vilka kanaler de finns tillgängliga och hur samverkan sker med andra myndigheter. Varje myndighet ansvarar också för att medborgarkontakter och service inom myndighetens område uppfyller behoven hos medborgare och företag i hela landet. Regeringens övergripande mål för utvecklingen av medborgarkontakter och service är vidare att kontakterna sker via de kanaler som, med beaktande av rättssäkerhet och kvalitet, mest effektivt tillgodoser medborgares och företags behov. Utvecklingen av lokala servicekontor och annan kontorsnärvaro bör präglas av balans mellan möjligheter till samordning, lokala förutsättningar samt möjligheter till och utveckling av service genom andra kanaler.
Tina Ehn (MP)
Anf. 96 Tina Ehn (MP)
Herr talman! Jag får tacka så mycket för svaret. Jag har ställt tre frågor till statsrådet. Sedan maktskiftet i Sverige 2006 har 55 statliga myndigheter kommit till, men hälften av dem har hamnat i huvudstaden, enligt en granskning som tidningen Riksdag & Departement gjorde. Samtidigt har riksdagen vid flera tillfällen uttalat att varje beslut om lokalisering av statlig verksamhet bör föregås av noggranna överväganden om möjligheter att i första hand välja länscentrum eller vissa orter i eller i anslutning till nationella regionalpolitiska stödområden. Det är i mångt och mycket i det regionalpolitiska perspektivet som jag lyfter den här frågan. Det finns flera principer. I arbetsmarknadsutskottets betänkande från 1996 står det att annan lokaliseringsort än Stockholm regelmässigt bör övervägas. Det är principer som näringsutskottet sedan har ställt sig bakom. Samtidigt pågår det centralisering av myndigheter på flera platser runt om i landet. Det har lagts ned och slagits ihop ungefär hundra skattekontor bara under ett år, år 2008. I min interpellation skriver jag: "Nu är det dags igen." Jag tar upp frågan om lokalkontoren i Åmål och Mora. Åmåls skattekontor har man sagt ska flytta till Karlstad och Mora skattekontor till Falun. Jag kommer själv från Västra Götalands län, så jag har tittat på vad man har sagt från politiken där. Från Västra Götalandsregionen har man reagerat genom en skrivelse via Fyrbodals kommunalförbund till Sveriges Kommuner och Landsting. Med anledning av den här frågan och många andra frågor, inte minst frågan om nedläggning av skattekontoret i Åmål, har man efterlyst en regionalpolitisk analys av den statliga lokaliseringspolitiken. Det finns mycket att säga runt detta. Å ena sidan försvinner det arbetsplatser från en ort när man flyttar eller lägger ned kontoren. Å andra sidan försvinner det också akademiska platser, eftersom det många gånger krävs akademisk utbildning. Dessutom försvinner det service till många verksamheter. Man minskar ett företags möjligheter till stöd från de lokala skattekontoren. Det är en utveckling som går stick i stäv med det engagemang som finns för små orter att öka sin attraktivitet, där man jobbar hårt för att öka besöksnäringen och få företag att etablera sig. Men sedan drar staten undan möjligheter eller bryr sig kanske inte om att detta pågår på något sätt. Jag tycker inte att vi ska bestämma och i detalj säga var olika lokalkontor och myndigheter ska ligga. Men när vi ser den utveckling som pågår tycker jag att vi har principer som vi har kommit överens om som vi på något sätt kanske behöver följa upp. Vi behöver förstå att det kommer att leda till effekter som jag inte tror att någon av oss vill ha. Jag har en fråga. Vi har alla de principer som vi har uttalat och det som finns skrivet i den regionalpolitiska propositionen från 2002, där man tryckte på större regionala hänsyn när skattemyndigheter placeras. Jag tycker inte att frågan har fått ett fullödigt svar, utan jag tycker att det finns mycket som fattas.
Stefan Attefall (KD)
Anf. 97 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Principerna för hur vi styr statlig förvaltning är kanske unika utifrån ett internationellt perspektiv, eftersom vi har en mycket långtgående delegering. Myndigheterna har stor självständighet för att själva bestämma hur den uppgift ska verkställas som regeringen lägger på en myndighet och som riksdagen beslutar om. Det gäller hur bemanningen ska se ut, hur organisationen ska se ut, hur man ska arbeta och hur ska man uppnå målen. Det styrinstrument som vi har är egentligen, när myndigheten bildas, att fastställa huvudort, sätesort, att utse generaldirektör och genom budget, instruktioner och uppdrag ge myndigheten olika roller. Men själv bestämmer myndigheten bemanning, organisation och liknande saker. Vi har också ett kostnadstryck på alla myndigheter. Vi vill hushålla med skattebetalarnas pengar. Det innebär att de varje år måste bli lite effektivare. De principerna finns det ett brett stöd för i Sveriges riksdag, och jag hoppas också att Miljöpartiet ställer upp bakom de principerna. Det innebär att vi får lite olika uttryck runt om i landet. Jag kan inte svara för de enskilda myndigheterna, särskilt inte de som inte ligger under mitt ansvarsområde. Men generellt sett gäller att det kan ta sig lite olika utryck. Då måste man fråga sig: Vad är det viktigaste? Det är väl att ge bra service till medborgarna och företagen. Man kan ta Skatteverket som ett exempel. Då kan man säga att de har gjort en fantastisk resa. Från att vara en mycket utskälld myndighet som upplevdes oerhört otillgänglig och svår att ha att göra med har de till och med fått pris för att vara årets myndighet och liknande, eftersom de har förbättrat sin service radikalt genom exempelvis tjänster på hemsidan, telefon och liknande. De har använt nya tekniska metoder för att öka servicegraden. De kanske också har varit tvungna att titta på andra organisationsformer. Då har de mött upp behovet av att finnas lokalt runt om i Sverige genom att ha servicekontor. Det är ett drygt hundratal runt om i Sverige, vilket har möjliggjort att Skatteverket i dag finns på en del orter där de inte fanns förut. Som exempel kan vi ta att Skatteverket tidigare inte har haft service men nu har det via så kallade lokala servicekontor på orter som Gislaved, Hisingen, Västra Frölunda, Nässjö, Botkyrka, Sundbyberg och Älmhult. Det finns en rad olika orter där man kanske annars hade tvingats ned verksamheten, om man inte hade haft de här servicekontoren. Då kan man nämna Arvidsjaur, Vilhelmina, Gällivare, Ljusdal, Bollnäs, Tierp, Tranås, Strängnäs, Köping, Fagersta, Borlänge etcetera - det är en lång rad till. Det innebär inte att jag inte delar den oro som man också kan känna för att enskilda kloka beslut, väl grundade i olika myndigheter, sammantaget kan bidra till att man får en sämre service än man annars skulle behöva få eller att man skulle få en sämre närvaro än vad som annars skulle vara möjligt. Det är något som man ständigt måste jobba med. Men jag tror inte att lösningen är att staten dikterar exakt hur man ska organisera sig i de olika myndigheterna. Uppgiften om att det har blivit 55 nya statliga myndigheter är en sanning med stor modifikation. För de flesta av de här myndigheterna har det varit omorganisation av befintliga myndigheter som har slagits ihop eller som har delats på ett nytt sätt. Då har det funnits befintlig personal som har jobbat i myndigheten, och så har man gjort en ny organisation. Det är klart att det är ganska dålig personalpolitik att då säga: Nu tappar ni alla jobb, för nu flyttar myndigheten rätt upp och ned, och det skulle också bli en stor kompetensförlust. Det har prövats på en del ställen, inte alltid med bästa resultat. Jag kan nämna myndigheter som har bildats nyligen: Statens servicecenter med säte i Gävle, Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg, som delvis är gamla Fiskeriverket, som låg i Göteborg, men också består av en del verksamhet från Naturvårdsverket, som har sitt säte i Stockholm. Det sker alltså ett antal etableringar runt om i Sverige, så det är en mer komplex bild än vad Tina Ehn vill ge sken av.
Tina Ehn (MP)
Anf. 98 Tina Ehn (MP)
Herr talman! Jag tycker att statsrådet inte ser de problem som jag upplever. Visst är det mer komplicerat, för det är ju inte bara en orsak till att vi har en urbanisering i Sverige som går ganska snabbt och att landsbygden förändras på många håll. Det finns positiv utveckling också, men någonstans gäller det att alla parter tar sitt ansvar. Jag hade i går en debatt om nedläggningshot över Marinens Musikkår, som spelar runt om i landet. I dag har jag den här debatten om myndighetsnedläggning runt om i landet. I förrgår debatterade jag en fråga om folkbildning. I den debatten lyfte jag frågan om en viss typ av tolkutbildning, där det finns hot om att den försvinner på flera håll i landet. För en tid sedan debatterade jag frågan om högskolornas verksamhet och nedläggning av vissa utbildningar på flera håll i landet. Jag har tagit upp myndighetsfrågan tidigare och lyft frågor om lågtrafikerade järnvägar och minskad service av postutdelning. Varför drar jag upp det? Jag gör det eftersom det finns ett genomgående mönster i alla de här politiska områdena och många fler. Det sker en centralisering och en förändring där verksamheter och möjligheter försvinner från mindre orter till större orter eller städer. Det är på det sättet denna regering påverkar den urbanisering och de förändringar som pågår, alltså genom att inte ta ett ansvar i alla delar, genom att inte säga att man vill göra någonting och genom att i många fall låta någon annan ta ansvaret. Jag får ofta svaret att ansvaret ligger på en viss skola eller en viss myndighet, att det är Postens beslut eller att det är någon annans beslut. Men jag håller inte riktigt med om den förklaringen alla gånger. Jag tror att vi kan göra mer. Jag är mån om att man är försiktig med att gå in och styra i detaljer. Men någonstans har man en princip och en möjlighet att påverka. Jag tycker inte att vi i politiken ska se för mycket i stuprör utan se helheten. Jag kan inte säga vad som är den stora lösningen på detta. Men när jag granskar politikområden tar jag på mig landsbygdsglasögonen och tittar vad som händer och så vidare. Då ser jag att det finns många områden där små steg leder till den förändring som pågår nu, och det är det som jag vill ta upp. Detta leder till förändringar för landsbygden som många gånger är förlorare. Men det kan finnas saker som är bra också. Det är inte så ofta jag blir hyllad av olika organisationer som verkligen tar kontakt med mig. I går blev jag uppringd av företrädare för organisationen Företagarna. De gav mig sitt fulla stöd för att jag lyfte fram denna fråga. Att en organisation som organiserar företagare ställer sig bakom att man verkligen vill ha skattekontor på plats tycker jag är fantastiskt i sig. Det är nog lite unikt också. Vi politiker ställer krav på företagare. Vi vill ha företagare som vågar och vill. Det är inte alltid en enkel resa att vara företagare. Det är många gånger en livsstil. Vi ställer stort hopp till att det är företagarna på landsbygden som ska fixa jobb och utveckling. Men om vi politiker inte ställer upp och tar dessa förändringar på allvar då tappar de tilltron och respekten för de regler som vi har för företagare. Allt detta sade inte organisationens företrädare, men de gav mig sitt fulla stöd till att jag lyfte fram denna fråga utifrån deras perspektiv. Det kändes mycket bra. Just nu handlar det om till exempel att skattekontoret i Åmål ska läggas ned och verksamheten flyttas till Karlstad. Jag har varit i kontakt med människor som är nära den verksamheten och som verkligen ifrågasätter vad grunden för detta är.
Stefan Attefall (KD)
Anf. 99 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag kan inte uttala mig om vad grunden är i de enskilda besluten. Jag är inte heller ansvarig för Skatteverket. Men frågan är ställd mer generellt förvaltningspolitiskt. Jag ser de problem som kan uppstå om vi får en utveckling med en sämre service. Men jag vill påstå att bilden inte är så entydig även om jag håller med om att detta problem finns i den meningen att vi har en urbanisering och att vi har färre statliga arbetsplatser runt om i landet. För att komplettera bilden ska jag säga att vi många gånger har bättre service runt om i landet därför att vi använder ny teknik för att serva medborgare. Förut var man kanske beroende av att bo nära en myndighet för att få del av servicen och kunna utnyttja den på nära håll. I dag kan man utnyttja servicen ungefär likvärdigt i hela landet oavsett om man bor i glesbygd eller någon annanstans. Vi behöver därför ha även dessa bilder med oss. Men jag håller helt med om att det finns en problematik i detta sammanhang och att det är värdefullt att vi för en offentlig debatt om detta. En del av lösningen av problemet ligger i trender i ett samhälle och hur beslutsfattare värderar vad som är lämpliga lokaliseringsorter. Det finns ibland en övertro på den stora stadens roll som en god plats att vara på, när personaltryggheten, kompetensen och lojaliteten kan vara större på en mindre ort än i storstäderna där det är svårt att rekrytera och där det är en stor genomströmning av människor och liknande. Å andra sidan måste vi ha respekt för att det på många platser runt om i Sverige kan vara svårt att rekrytera den kompetens som man behöver på en del myndigheter. Det ser alltså lite olika ut beroende på vilken verksamhet man talar om. Jag noterade att Tina Ehn sade att hon inte kan säga hur den stora lösningen ser ut. Nej, det är det som är det intressanta. Det finns få konkreta förslag på vad man ska göra åt det hela om man vill behålla den långtgående delegeringen, om man vill att det fortsatt ska vara ett kostnadstryck på myndigheterna och om man vill ställa krav på att servicen ska förbättras, vilket ändå måste vara huvudsyftet. Statlig verksamhets huvudsyfte är inte att ha så många anställda som möjligt. Vi måste ändå vara på det klara med det. Statlig verksamhets huvudsyfte är att utföra de myndighetsuppgifter man har och ge den service som man ska till medborgare och företag. Det är det viktiga. Servicekontoren tror jag är en metod som kan göra att det blir mer tillgänglig service på flera fysiska platser, inte minst för människor som kanske inte är så väl bevandrade i de nya tekniska metoderna. Där för vi också diskussioner om hur vi ytterligare kan förbättra förutsättningarna för myndigheter att jobba via servicekontor. Jag kan hålla med om att det kan finnas ett problem i dagens system när det gäller att en myndighets beslut, som kan vara rationellt utifrån den myndighetens situation, kan medföra att andra myndigheters möjligheter att verka på denna ort i servicekontor raseras. Vi har haft en del sådana tendenser ibland, där man alltså tittar i sitt stuprör och glömmer att tänka bredare. Där pågår diskussioner om hur vi kan bli bättre från regeringens sida på detta område också. Jag ska ge ytterligare en motbild. Det är inte så att den största andelen av Sveriges befolkning som jobbar i statliga myndigheter finns i Stockholm. Dessa människor finns i Uppsala, därefter Norrbotten, därefter Västerbotten och därefter Blekinge. Först på femte plats kommer Stockholms län. Den del av Sverige som har störst behov av att klaga på bristande antal statliga anställningar är sydöstra Sverige. Där finns de största luckorna om man ska se det ur detta perspektiv - ett slags rättvis fördelning av de statliga anställningarna i proportion till befolkningen.
Tina Ehn (MP)
Anf. 100 Tina Ehn (MP)
Herr talman! I det svar som jag har fått från statsrådet säger han: "I den förvaltningspolitiska propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt har regeringen angett att utgångspunkten för de statliga myndigheternas service ska vara en så långt som möjligt likvärdig tillgång till service för alla." Då funderar jag på vem som bedömer det. När det gäller likvärdig tillgång till service för alla är det mycket olika vad man behöver. Jag kan lyfta fram en småföretagare på landsbygden, till exempel i området runt Åmål, som har ett par anställda. Om dessa personer behöver komma till skattekontoret och träffa personer fysiskt där kanske de inte har möjlighet att åka till Karlstad eftersom det blir en mycket längre resa. Småföretagare är mycket sårbara i detta samhälle om vi anser att de kan få sin service via den nya tekniken och om det inte fungerar. När det gäller servicekontor som vi alla tycker är intressant att utveckla har jag hört att det ser mycket olika ut i fråga om hur man kan tillgodose alla behov som finns och som servicekontor ska täcka upp när all annan verksamhet försvinner från många ställen. Förmodligen behöver vi utveckla och se över hur man kan täcka upp när servicekontor försvinner från många platser. Statsrådet skriver i svaret: "Varje myndighet ansvarar också för att medborgarkontakter och service inom myndighetens område uppfyller behoven hos medborgare och företag i hela landet." Bara det är ett krav som man inte lever upp till i dag.
Stefan Attefall (KD)
Anf. 101 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag håller alltså med om att det finns en problematik i detta sammanhang. Det finns en urbaniseringstendens som slår igenom i hela samhället och även berör den statliga sektorn. Ibland finns det rationella skäl till det. Men ibland tycker jag inte, i alla fall inte utifrån mitt perspektiv, att det finns rationella skäl till det. Därför är det viktigt att vi debatterar frågan och ligger på även de enskilda myndigheterna. Det är viktigt att vi i den politiska debatten också diskuterar hur styrinstrumenten kan se ut från statens sida utan att vi ifrågasätter den grundläggande rollfördelningen mellan regering och myndighet som jag tror är viktig och riktig. Alla gånger jag talar med generaldirektörer och andra statliga chefer försöker jag betona det jag kallar den grundläggande principen för statsförvaltningen: Vem är vi till för? Vi är till för medborgarna, för de företag och organisationer vi ska serva. Det handlar om att hela tiden titta på den egna verksamheten från det perspektivet. Får vi det tänkandet att vara djupt och väl grundat - ännu mer än det är i dag - tror jag också att vi får många fler övervägningar som landar i att man kanske inte alla gånger ska lösa saker på det enkla sättet. Ibland kanske inte centralorten är lösningen, utan det kanske finns andra orter. Vi ska som sagt ha klart för oss att fokus måste vara att människorna i hela Värmland och Dalsland ska ha en bra service från i det här fallet Skatteverkets sida. Det är det viktiga. Exakt var en enskild tjänsteman sedan sitter är kanske en andrahandsfråga, även om det i sig också är viktigt.

Intressenter

Frågeställare

Tina Ehn
Tina EhnMiljöpartiet

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.