Mänskliga rättigheter på EU-nivå

Interpellation 2012/13:160 av Jansson, Eva-Lena (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2012-11-29
Anmäld
2012-11-29
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2012-12-07
Sista svarsdatum
2012-12-13
Besvarad
2012-12-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 november

Interpellation

2012/13:160 Mänskliga rättigheter på EU-nivå

av Eva-Lena Jansson (S)

till statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)

I ett av många kriser plågat EU ökar främlingsfientligheten. Skändligheter mot olika grupper verkar kunna göras hur lång som helst. Personer som är av olika ursprung, tillhörande grupper som exempelvis romer/judar/muslimer utsätts för hatbrott. I Ungern har det fascistiska partiet Jobbik uppmanat den ungerska regeringen att upprätta listor på personer med judiskt ursprung. Jobbik är ett uttalat främlingsfientligt parti med tydlig nazistisk koppling och vars politik kretsar kring en negativ syn på romer boende i landet. I dag utgör romer från Ungern en stor grupp av de personer som söker asyl i Kanada, detta på grund av romernas svåra situation i sitt hemland.

I Sverige har medlemmar i den judiska församlingen utsatts för angrepp, bland annat genom ett sprängdåd i Malmö. I samhället Forserum har det varit den somaliska föreningens medlemmar som utsatts för glåpord och hot om våld. I Arboga attackerades en flyktingförläggning, och flera boende blev misshandlade.

Det som skett i Sverige och Ungern är inte separata händelser utan är något som vi kunnat se under en längre tid i hela EU när kriser avlöser varandra, arbetslösheten ökar och främlingsfientliga partier skördar politisk framgång genom populistiska förlag. Det verkar som få har förmåga eller vilja att ta lärdom av vår gemensamma historia från 1900-talet.

Utvecklingen i Europa visar att frågor som berör mänskliga rättigheter: rättigheter för minoritetsgrupper, hbt-personers rättigheter, kvinnors rätt till sin egen kropp, beskärs eller till och med förvägras.

Min fråga till statsrådet Birgitta Ohlsson är följande:

Avser statsrådet att ta några initiativ på EU-nivå för att lyfta frågan om minoriteters ställning i unionen och behovet av att stärka arbetet för mänskliga rättigheter?

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att säkerställa att kvinnors rättigheter stärks inom EU?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:160, Mänskliga rättigheter på EU-nivå

Interpellationsdebatt 2012/13:160

Webb-tv: Mänskliga rättigheter på EU-nivå

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 240 Statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)
Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att ta några initiativ på EU-nivå för att lyfta upp frågan om minoriteters ställning i unionen och därmed stärka arbetet för mänskliga rättigheter på EU-nivå. Eva-Lena Jansson har också frågat om jag planerar att vidta några åtgärder för att säkerställa att kvinnors rättigheter stärks inom EU. Jag vill börja med att säga att jag delar Eva-Lena Janssons oro. EU:s fundament är människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Det är gemensamma värderingar för alla medlemsstater utan undantag, och de är dessutom inskrivna i Lissabonfördragets artikel 2. Trots det kan vi i kölvattnet av den ekonomiska krisen se hur intoleransen jäser på sina håll i Europa. Fundamentalister hotar det fria ordet med våld. Främlingsfientliga partier vinner mark, och etablerade politiker kommer med förslag om att kartlägga judar. För att bli medlem i EU i dag ställs det tuffa krav på efterlevnad av mänskliga rättigheter enligt fördraget. När man sedan blivit medlem saknas det effektiva verktyg i EU för att kontrollera hur de grundläggande rättigheterna efterlevs. Kraven att upprätthålla EU:s grundläggande värderingar ska naturligtvis bestå även när ett land blivit medlem. Redan förra året i juni lyfte jag på GAC, allmänna rådet, behovet av en granskning av medlemsstaterna för att fastställa hur intentionerna i artikel 2 i Lissabonfördraget uppfylls. För mig är denna fråga oerhört angelägen. Jag och svenska regeringen kommer att arbeta aktivt inom EU för att få till stånd en effektiv granskning för att syna hur medlemsländer respekterar de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. EU-kommissionens ordförande Barroso betonade i sitt tal Tillståndet i unionen 2012 att EU ska stå upp för mänskliga rättigheter och att unionen behöver bättre utvecklade instrument för att slå vakt om de grundläggande rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratin. Jag kommer att arbeta aktivt för en fortsatt diskussion i EU om hur dessa förutsättningar kan förbättras. I sammanhanget bör även nämnas Europarådets roll och dess granskning av sina medlemsländer, där som bekant samtliga EU-länder ingår. Herr talman! När det gäller frågan om att stärka kvinnors rättigheter inom EU vill jag framhålla att jag arbetar mycket målmedvetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla EU-processer. Det är det mest effektiva sättet i dag att tillgodose kvinnors rättigheter. Som ett exempel vill jag peka på att vi lyckats väl i ambitionen att ge jämställdhet en betydligt mer framskjuten plats i EU-programmet som heter Rättigheter, medborgarskap och jämlikhet än vad som var fallet i kommissionens ursprungliga förslag. Jag kommer förstås att driva arbetet med jämställdhetsintegrering inom alla EU:s processer. Ett exempel är inte minst tillväxtdiskussionerna inom ramen för Europa 2020. Där saknar vi ett tydligt budskap om främjandet av lika villkor för kvinnor och män på arbetsmarknaden. Beträffande frågan om minoriteters ställning vill jag peka på att Sverige har ratificerat två Europarådskonventioner som syftar till att säkra rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Det är dels ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, dels europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Arbetet kring minoriteter, speciellt romerna som Eva-Lena Jansson nämner, har på EU-nivå handlat om att utarbeta nationella strategier för romers integrering, vilket Sverige också gjort. Kommissionen kommer årligen att se över genomförandet av de nationella strategierna. Herr talman! Jag vill avslutningsvis återigen peka på behovet av att EU agerar snabbt, effektivt och juridiskt välgrundat när en medlemsstat inte uppfyller sina rättsliga MR-åtaganden. Behovet av en granskning är tydligt. Vilka åtgärder som är påkallade för att åstadkomma en effektiv granskning är för tidigt att säga, men frågan är angelägen och står högt upp på min agenda som EU-minister.

Anf. 241 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Birgitta Ohlsson för ett utförligt svar, ett ganska bra svar. Det kanske ministrar inte är så vana vid att höra, men i det här fallet måste jag säga att ministern har ansträngt sig och skrivit ett riktigt bra svar. Bakgrunden till min interpellation om mänskliga rättigheter på EU-nivå är att i det av många kriser plågade EU ökar främlingsfientligheten. Vi ser det dagligen. Vi ser hur en ungersk politiker i helgen deltog i en antijudisk demonstration. En romsk kvinna, konsthistoriker i Budapest, vill inte att hennes dotter går ut på kvällen, för hon ser mer romsk ut än sina bröder. Nyligen dömdes en man som hade hotat två personer. Orsaken till att han hade hotat och varit våldsam mot dem var att det är muslimer; det här var i Sverige. Söndagens inslag i Agenda om hot och trakasserier mot judar i Malmö var mycket skrämmande. I Sverige har medlemmar i judiska församlingar utsatts för angrepp. I samhället Forserum har en av den somaliska föreningens medlemmar utsatts för glåpord, hot om våld och stenkastning. I Arboga attackerades en flyktingförläggning, och flera boende blev misshandlade. Som jag beskriver i min interpellation är det som händer i Sverige och i Ungern inte isolerat. Vi ser den här utvecklingen, och det verkar som att man inte lär sig av historien. Går historien i repris med ekonomiska kriser, höjd arbetslöshet, främlingsfientlighet, antiziganism, antisemitism, islamofobi, homofobi och rasism? Kvinnors rättigheter är på tillbakagång. Kvinnans rätt till sin egen kropp beskärs eller till och med förvägras. I dag kom det nyheter om att man i Ryssland - det är naturligtvis inte i EU, men det påverkar närområdet - lagstiftar om information om hbt-personer. Det är fruktansvärt. Jag tror att EU kan vara en hävstång i de här frågorna om man jobbar bra. Därför har jag några frågor till statsrådet med anledning av hennes svar. Det står så här: "Jag och svenska regeringen kommer att arbeta aktivt inom EU för att få till stånd en effektiv granskning för att syna hur medlemsländer respekterar de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen." Då undrar jag: Hur kommer regeringen att agera? Ministern nämner att sedan man blivit medlem saknas det effektiva verktyg för kontroll. Är det detta ministern avser att man ska försöka åstadkomma? Jag vill gärna få reda på det. Här i Sverige har vi haft olika kampanjer. Det som statsminister Göran Persson drog i gång, Levande historia, har varit viktigt. Men det är också viktigt att hela Europa håller historien levande. Kan det finnas sådana initiativ även på Europanivå? Hur gör man för att stärka kvinnors rätt till sin egen kropp? Vi ser att den frågan är högt upp på dagordningen, inte bara i Europa utan också i USA. Vi vet att det hänger ihop med att när kvinnor hindras från att komma in på arbetsplatser beskärs även andra rättigheter. De frågorna skulle jag gärna se att statsrådet utvecklade.

Anf. 242 Statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)
Herr talman! Som Eva-Lena Jansson mycket riktigt sade är inte Europa en isolerad ö, och Sverige är inte en isolerad ö i Europa, utan vi påverkas såklart. Den ekonomiska kris som pågår just nu är den värsta sedan 1930-talets dagar. I skuggan av den har vi en tydlig värderingskris. Jag kan hålla med om vartenda ord du sade när du beskrev hur fältet ser ut i dag. Vi ser en öppen registrering av judar från högerextrema partier i Ungern, som Jobbik. Vi ser hur länder i Öst- och Centraleuropa behandlar romer som skräp. Vi ser hur minoriteter är rädda för sin egen säkerhet. Det är fullkomligt oacceptabelt med tanke på att EU:s grund handlar om frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Jag tycker att det är ganska mäktigt att denna dag diskutera mänskliga rättigheter i och med att det är faktiskt är årsdagen av då en av de största på det här fältet i Europa avled, nämligen Tjeckoslovakiens sista president och Tjeckiens första president Václav Havel. Han sade någonting väldigt starkt och kraftfullt om kampen för de mänskliga rättigheterna. Han sade att i vår värld angår allt alla just för att visa på att vi måste engagera oss. Vad specifikt kan vi göra? EU-kommissionen lovade i ett meddelande redan 2003 att man skulle ta fram en mer stram syn på hur respekten för mänskliga rättigheter efterlevs i unionens 27 länder. Det har hänt alldeles för lite. Där måste vi få tydlighet. Jag tror att det första steget är att få fram en årlig granskning av läget för de mänskliga fri- och rättigheterna i unionens 27 länder. Jag tror att det är ett bra första steg. Sedan får man diskutera vidare hur vi ska göra. Jag är glad över att den här debatten, som var död för bara ett år sedan, åter har blivit levande. Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle har varit tydlig, och kommissionens ordförande Barroso har diskuterat frågan. Kommissionärerna Cecilia Malmström och Viviane Reding är väldigt engagerade i frågan. Det kan vara ett första verktyg. Under EU-kommissionären Cecilia Malmströms ledning har det startats ett nätverk som jobbar med antiradikalisering. När högerextrema partier växer och när totalitära rörelser blir starka har det en extremistisk grund. Där måste vi jobba mer på EU-nivå. Därför är jag väldigt glad över att Sverige har fått i uppdrag - det lanserades den 10 december i London - att leda ett projekt där man kartlägger högerextremismen i ett antal EU-länder. Det är ett exempel på hur vi kan samarbeta mer. Vi vet att den fråga som rör kvinnors rätt till fria, lagliga och säkra aborter, som jag tror att både jag och Eva-Lena Jansson tycker är en självklar mänsklig fri- och rättighet, inte hör till EU:s kompetens, utan det ska bestämmas i denna kammare av riksdagsledamöter. Vi vet också att det inte är säkert att det skulle vara en liberal lagstiftning som vann om det kom upp på EU-nivå. Men där tror jag att det viktigaste man kan göra är att stödja de kvinnorättsaktivister som finns på plats i länder som exempelvis Polen, Irland eller Malta, där det finns en väldigt sträng lagstiftning. Det handlar om att ge dem sitt fulla stöd. Det gör jag ofta när jag åker till Polen. Jag träffar motsvarigheten till RFSU med flera och ger dem det stöd som behövs. Det är väldigt viktigt. Vi kan dock notera något i dag. Även om det var en marginell, mycket liten, förändring aviserade den irländska regeringen ett par lättnader i sin mycket stränga abortlagstiftning. Det är alldeles för lite. De borde göra mycket mer. Jag skulle önska att lagstiftningen var lika liberal som den är i Sverige. Men det var ändå ett par steg i rätt riktning, och det tycker jag att vi ska uppmärksamma. När det gäller homo- och bisexuella och transpersoners rättigheter är det en skandal och en sorg att Prideparader fortfarande år 2012 förbjuds och stoppas i EU-huvudstäder. Det är oacceptabelt, för rätten till mötesfrihet och yttrandefrihet är EU:s grund. Jag träffade i förra veckan, på ILGA Worlds möte i Stockholm, flera aktivister inom ILGA Europe som jobbar med just hbt-frågor i EU. Och jag tänker fortsätta det samarbetet.

Anf. 243 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Tack, statsrådet, för ytterligare information om hur regeringen jobbar! Man kan titta på EU och på de senaste mötena, som jag och Birgitta Ohlsson följer via EU-nämnden, bland annat. Fokus är på den ekonomiska krisen. Det jag försöker säga är att när vi ser den ekonomiska krisen och när vi ser att arbetslösheten ökar är det viktigt att få till en bra politik som gör att människor tror på politiken. När människor tappar tron på politiken växer extrema rörelser fram. Vi har sett det i till exempel Grekland, där nazistpartiet har kommit in i parlamentet. Man agerar också hotfullt och med våld mot andra människor i landet. Jag är rädd för den här utvecklingen, om man inte kan få stopp på det och om inte EU nu kan visa att man är en kraft som kan ha en politik för en bra ekonomi men också för ett bra samhälle där människor kan få jobb och känna trygghet. Det handlar om att det finns en välfärd. Därför är det viktigt att man lyfter upp de demokratiska värderingarna om mänskliga rättigheter, så att det inte bara handlar om nedskärningar och kris. Vi måste kunna göra båda sakerna samtidigt. Jag känner att allt fokus i EU har legat på den ekonomiska krisen, av självklara orsaker. Men därför är det viktigt, tycker jag, att regeringen, via Birgitta Ohlsson men även andra statsråd, lyfter fram de här frågorna tydligt. Jag tycker, som sagt, att utvecklingen förskräcker. Jag ställde en fråga. Jag uppfattade inte om jag fick ett svar. Statsrådet skriver att hon och regeringen kommer att arbeta aktivt för att få till stånd en effektiv granskning. Tänker man sig att det är EU som ska stå för den granskningen, eller kan man tänka sig att NGO:er, det vill säga icke-regeringsorganisationer, skulle kunna stå för den för att på så sätt kunna få en effektiv granskning? Det finns ju redan i dag organisationer som gör den typen av granskningar av stater för att se hur man lyckas uppfylla vissa rättigheter. Bland annat kvinnors rättigheter har granskats av många NGO:er, kvinnoorganisationer. Med det, herr talman, hoppas jag kunna få några svar till från statsrådet.

Anf. 244 Statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)
Herr talman! Det som Eva-Lena Jansson säger är korrekt när det gäller hur extremistiska, främlingsfientliga och populistiska partier har vunnit kraft under den ekonomiska krisen. Finanskrisen slog till på allvar 2008. Vi kan se hur många partier i dessa länder nästan har fördubblats och fått oerhört stark kraft. Vi ser också hur de pekar ut redan sårbara grupper. I den ekonomiska krisens kölvatten växer antiziganismen, antisemitismen och islamofobin, och redan sårbara minoriteter blir mer utsatta. Det är otroligt viktigt att ta det på absolut största allvar. Sedan var det frågan om vad vi menar mer specifikt när det gäller just att få ett mer robust system för att se till att man lever upp till mänskliga rättigheter i unionen. Jag tycker att det är intressant att titta på de krav som ställs på länder som vill bli medlemmar. Jag tror starkt på utvidgningen. Jag tror att ett EU-medlemskap är den bästa motor vi har för att västra Balkan ska demokratiseras och för att mänskliga rättigheter ska bli stärkta i den regionen. Det hör jag varje gång jag besöker Kosovo, Bosnien, Serbien och Montenegro. Det är väldigt viktigt. Men vi måste få samma robusta system. Hur det här exakt kommer att se ut, vem som ska leda granskningen och vilket upplägg det ska vara är kanske lite för tidigt att säga. Jag är glad över en sak. När jag lyfte frågan för ett och ett halvt år sedan var jag ganska ensam. Nu är det fler, både kommissionärer och ministrar i andra länder, som har tagit frågan på allvar. Det tycker jag är väldigt positivt. Men det är för tidigt att säga hur det kommer att bli. Redan i dag sker det en granskning inom unionen när det gäller specifika projekt. Just nu har man ett omfattande projekt hos Fundamental Rights Agency, där man studerar antisemitismen i flera EU-länder, nio medlemsstater. Man granskar också hur man ska se till att romers mänskliga fri- och rättigheter inte kränks. Och under det ungerska ordförandeskapet tog alla länder fram en romastrategi. Nu måste man se till att den implementeras, så att det inte bara blir tomma ord och vackra fraser utan också verklighet. Det är viktigt att se, att komma tillbaka och att få ett robust system. Hur exakta detaljer kommer att se ut få vi nog återkomma till lite längre fram, men det här är en synnerligen prioriterad fråga. Det är egentligen ganska märkligt. Vi har ett Lissabonfördrag som har en artikel 2 som är jättetydlig. Vi har ett Lissabonfördrag med en artikel 7 som också är tydlig med vad som händer när man inte lever upp till artikel 2. Ändå har vi inte arbetat fram ett tillräckligt bra system. Det här visar på att ingen, inte ens i denna kammare, någonsin kan ta de mänskliga fri- och rättigheterna för givna. De måste återerövras av varje generation. Och man måste hela tiden kämpa för dem. Det visar inte minst den situation som vi bägge har beskrivit under debatten.

Anf. 245 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Regler och artiklar är bra. Fördomar är starka, och vi måste bekämpa dem. Alla människors lika rätt och lika värde är någonting som vi socialdemokrater står för. För mig är det viktigt att jag som riksdagsledamot tar mitt ansvar. Men det är också viktigt att landstingspolitiker, kommunpolitiker och EU-politiker tar sitt ansvar i den här frågan, på alla nivåer, och bekämpar rasism och främlingsfientlighet överallt. Människor med olika religioner och olika etniska ursprung ska kunna röra sig fritt i Sverige utan att känna hot och utan att behöva dölja vilken religion man tillhör eller om man inte är född i Sverige utan kommer från en annan etnisk grupp. Det är bra att statsrådet Birgitta Ohlsson tar frågorna på allvar. Jag uppfattar att statsrådet har ett genuint intresse och ett engagemang i de här frågorna. Jag tycker att det känns bra. Jag vill skicka med att det inte bara är Birgitta Ohlsson som har ett ansvar. Alla statschefer, alla premiärministrar och framför allt Sverige statsminister har naturligtvis ett mycket stort ansvar för att lyfta fram frågorna. Det kan inte lämnas över till en enskild minister, utan det måste vara hela regeringen som sätter ned foten och i alla avseenden, i alla frågor, betonar människors lika rätt och värde och mänskliga rättigheter. Det handlar också om att betona kvinnors rättigheter, för vi ser att de beskärs i dag. Med det, herr talman, önskar jag Birgitta Ohlsson lycka till med sitt arbete i Europa. God jul och gott nytt år!

Anf. 246 Statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)
Herr talman! Denna höst har Europeiska unionen tilldelats Nobels fredspris. Jag tror att det är viktigt att vi verkligen ser det priset som en väckarkloka. Det handlar om att EU minns sina rötter, att den här unionen bildades för att man aldrig mer ville se blodiga krig på europeisk mark. Man ville aldrig se Auschwitz igen. Man ville se ett Europa där konflikter inte var norm, utan där man levde tillsammans i fred och frihet. Det tror jag är viktigt. Jag tror att vi faktiskt kan använda fredspriset för att få mer fokus på detta, så att toppmötena inte bara kommer att handla om den ekonomiska akuta krisen utan också om Europas grund. Det är nog ett budskap som vi båda två kan skriva under på. Jag skulle vilja avsluta med att citera Václav Havel som var en väldigt klok och stark europeisk politiker som verkligen förstod vad som händer i ett Europa där man inte står upp för solidariteten, mänskliga rättigheter och öppenhet. Han visade just EU:s kraft genom att säga: Vi lever i ett system där ord kan skaka en hel regering, där ord kan bevisa sig mäktigare än tio militära divisioner. Det är det som är Europas kraft. Det är en värderingsbärare. Det handlar inte bara om kränkningar av mänskliga rättigheter på hemmaplan, i de 27 länderna. Det handlar också om vilken förebild man blir gentemot resten av världen. Om man slarvar med mänskliga rättigheter i medlemsstater kan man aldrig få ett globalt förtroende när det gäller att vara den starka frihetsrörelse som vi vill att EU ska vara. Det är väldigt viktigt. Jag hoppas att debatten kommer att fortsätta. Vi kommer säkerligen att diskutera mer i denna kammare och i EU-nämnden. Och jag kommer att komma tillbaka när vi vet mer om hur ett sådant här system kan byggas upp. Jag vill också passa på att önska Eva-Lena Jansson, de ledamöter som är kvar i kammaren och presidiet god jul och gott nytt år.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.