Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

lönediskriminering i Regeringskansliet

Interpellation 2002/03:161 av Billström, Tobias (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-02-05
Anmäld
2003-02-05
Besvarad
2003-02-18
Sista svarsdatum
2003-02-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 februari

Interpellation 2002/03:161

 av Tobias Billström (m) till vice statsminister Margareta Winberg om lönediskriminering i Regeringskansliet

Jämställdhetsministern kritiserar ofta näringslivet för att det finns för få kvinnor på beslutande poster. Regeringen överväger en lagstiftning som ska tvinga bolag att kvotera in kvinnor i styrelserna. Men vid en närmare granskning av regeringens förhållande till jämställdhet framkommer det att regeringen själv inte är något föredöme. Regeringens jämställdhetspolitik är inte trovärdig.

Lönesättningen på Regeringskansliet är ett bevis på regeringens passivitet när det gäller jämställdhetsfrågor. Bland handläggarna i exempelvis Justitiedepartementet tjänar männen runt 4 000 kr mer i månaden än kvinnorna enligt statistik från september 2002. Löneskillnaderna på Regeringskansliet har ökat med nästan 1 100 kr sedan augusti 2001.

Ny statistik från Statistiska centralbyrån visar att det generella lönegapet mellan män och kvinnor är 22 %. Enligt en LO-rapport från januari 2002 har skillnaden i faktiska tal ökat med ca 1 000 kr i månaden. Trots att Socialdemokraternas mål varit att jämna ut löneskillnaderna kvarstår gapet, i synnerhet när regeringen själv sätter lönerna. En kvinnlig generaldirektör tjänar i genomsnitt 7 % mindre än sin manlige kollega.

Enligt en TEMO-undersökning gjord bland Juseks medlemmar, som arbetar som jurister, ekonomer, samhälls-, system- och personalvetare understiger kvinnornas livsinkomst männens med tre miljoner kronor.

Sverige är inte längre Europas mest jämställda land när det gäller löner. Enligt EU:s statistikbyrå Eurostat hade Sverige 1995 den minsta skillnaden i lön mellan män och kvinnor, men sedan dess har både Belgien och Luxemburg gått förbi. Sverige tillhör också, tillsammans med Portugal och Österrike, de enda tre länder inom EU där skillnaderna ökar.

Det är anmärkningsvärt att en regering som påpekar vikten av lika lön för lika och likvärdigt arbete samtidigt låter lönediskriminering fortsätta och öka på det egna Regeringskansliet. Det är viktigt att den politiska ledningen i ett land är ett föredöme i jämställdhetsfrågor.

Med hänvisning till dessa fakta vill jag till vice statsminister Margareta Winberg ställa följande frågor:

1.Vilka initiativ avser ministern att vidta för att löneskillnaderna ska minska i Regeringskansliet?

2.Vilka initiativ avser ministern att vidta för att löneskillnaderna ska minska generellt i samhället?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:161, lönediskriminering i Regeringskansliet

Interpellationsdebatt 2002/03:161

Webb-tv: lönediskriminering i Regeringskansliet

Protokoll från debatten

Margareta Winberg (S)
Anf. 1 Margareta Winberg (S)
Herr talman! Tobias Billström har frågat mig vil- ka initiativ jag avser att vidta för att löneskillnaderna ska minska i Regeringskansliet samt vilka initiativ jag avser att vidta för att löneskillnaderna ska minska generellt i samhället. I interpellationen hänvisas till löneskillnader mellan kvinnor och män i gruppen "handläggare" i Justitiedepartementet samt till att löneskillnaderna mellan kvinnor och män i gruppen "handläggare" har ökat under perioden augusti 2001 till september 2002 med nästan 1 100 kr. Genom att jämföra löner i gruppen "handläggare" får man inte relevant information om eventuella löne- skillnader mellan män och kvinnor i Justitiedeparte- mentet eller Regeringskansliet i stort. Gruppen hand- läggare är inte en homogen yrkesgrupp i Regerings- kansliet med lika eller likvärdiga arbetsuppgifter. I gruppen ingår allt från yngre departementssekreterare till ämnesråd med 40-årig erfarenhet. Den grupp som Tobias Billström refererar till an- vänds inte som indelningsgrund i den kartläggning och handlingsplan för jämställda löner som Reger- ingskansliet överlämnade till JämO den 31 januari 2003. Handlingsplanen innehåller ett flertal olika grup- per av arbeten som innehåller arbetsuppgifter som är att betrakta som lika. Alla dessa grupper sammantag- na kan i dagligt tal sägas ha handläggande arbetsupp- gifter, men de har olika innehåll, svårighetsgrad och ansvar. För att kunna se om osakliga löneskillnader finns mellan kvinnor och män behöver gruppindel- ning göras efter arbetsuppgiften och dess svårighets- grad. Handlingsplanen innehåller en kartläggning, ana- lys och ett antal åtgärder som ska vidtas. De redovi- sade åtgärderna ska genomföras så snart som möjligt och senast inom tre år. Justering av löner ska göras på respektive departement med början vid kommande lönerevision i februari i år. I övrigt kan det framhållas att kvinnornas medel- lön ökat mer än männens medellön i Regeringskans- liet under den senaste tvåårsperioden. Detta beror dels på att särskilda satsningar gjorts i de senaste lönerevi- sionerna, dels på att andelen kvinnor på kvalificerade befattningar ökat. Regeringskansliet försöker alltså på bästa sätt ar- beta enligt den skärpta jämställdhetslagen som trädde i kraft den 1 januari 2001. I interpellationen hänvisas även till EU-statistik om ökande löneskillnader i Sverige under åren 1995- 1999. Som alltid ska man vara mycket försiktig med att lita på uppgifter i tidningspressen eller dra slutsat- ser på basen av dessa. EU-statistiken som interpel- lanten hänvisar till kan inte tillämpas på jämförelse mellan länderna. Hela den offentliga sektorn - försva- ret, utbildning, hälso- och sjukvård, sociala tjänster och andra samhälleliga samt personliga tjänster - saknas i jämförelsen, för att nämna de viktigaste områdena. EU-statistik täcker endast privat sektor och enbart heltidsanställda - 40 % av kvinnorna på den svenska arbetsmarknaden finns inte med. Jag vill understryka att det inte är regeringen som sätter lönerna på arbetsmarknaden. Detta är arbets- marknadernas parters ansvar. Regeringen lagstiftar (jämställdhetslagen) och kan bidra med statistiskt underlag (Medlingsinstitutet och Statistiska central- byrån) samt metoder för att kartlägga och analysera löneskillnader (JämO). Med bättre och mer finförde- lad statistik kommer vi att få en mer objektiv bild av löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Löneskillnaderna i Sverige är oförändrade sedan flera år tillbaks enligt den svenska lönestatistiken. När man tar hänsyn till arbetstagarens ålder, utbild- ning, sektor, arbetstid omräknat till heltid och yrkes- grupp är kvinnornas lön 92 % av männens. Inom offentlig sektor är kvinnornas lön 95 % och inom privat sektor 90 % av männens. Regeringen arbetar på många plan för att motar- beta lönediskriminering. Vad gäller de strukturella skillnaderna försöker regeringen genom utbildnings- politik och arbetsmarknadspolitik bryta den köns- segregerade arbetsmarknaden. Trots satsningarna har flickors och pojkars yrkesval inte påverkats nämn- värt. Regeringen har nu tillsatt en utredning för att undersöka orsakerna till varför det är så svårt att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden. Vad gäller att motarbeta lönediskriminering hos en viss arbetsgivare är jämställdhetslagen det verktyg som kan användas. Lagen är vårt politiska verktyg att verka för minskade löneskillnader. Det största ansva- ret ligger dock på arbetsgivarna och facket. År 2004 kommer det att utvärderas hur den skärpta jämställd- hetslagen har fungerat i praktiken.
Tobias Billström (M)
Anf. 2 Tobias Billström (M)
Herr talman! Den här interpellationen skrevs framför allt av en anledning: Det finns ett konkret behov av att kontrollera varför regeringen alltid tycks komma till slutsatsen att egna jämförelser smakar bäst. Ingenstans blir detta tydligare än i statsrådets uppfattning om skillnaderna i arbetsuppgifter för handläggarna på Regeringskansliet. Statsrådet menar ju själv att regeringen inte bör ingripa med lagstiftning i lönefrågor. Arbetsmarkna- dens parter ska själva lösa frågan om löneskillnader mellan män och kvinnor. Så långt är allting väl. Men om det nu är så, varför har då Regeringskansliet av alla enheter i staten i alla fall så pass stora skillnader? Margareta Winberg hävdar att det beror på skilda arbetsuppgifter vad gäller innehåll, ansvar och svå- righetsgrad. Javisst, så är det säkert. Men dessa skäl gäller ju andra områden i samhället också, såväl i privat som offentlig sektor. Det finns alltså anledning att fundera över innebörden i det här begreppet. Statsrådet Margareta Winberg brukar vara mycket förtjust i uttrycket "osakliga löneskillnader". Det tycks vara tillämpligt på snart sagt alla samhällssekto- rer, men man kan inte undgå att det uppenbarligen inte gäller Regeringskansliet. Vidare menar Marga- reta Winberg att man inte ska ta alltför allvarligt på uppgifterna i dagspressen. Man väntar med spänning på hur hon ska bortförklara SACO:s kommande stu- die om att nyexaminerade kvinnor får lägre ingångs- lön än män. Och att dessa löneskillnader förstärks senare i yrkeslivet genom att män i högre grad be- fordras till chefer vet vi alla. Akrobatiska övningar med statistik tycks passa statsrådet bra när hon vill bortförklara de interna problemen och göra ned den privata sektorn. Sedan måste jag säga att statsrådet rent generellt svävar på målet i fråga om jämförelser. Först kritiserar statsrå- det i sitt svar Europeiska unionen för att den utgår från privat sektor och heltidssiffror. Det är möjligen riktigt. Men ett stycke senare i svaret redovisas plöts- ligt de svenska siffrorna som just heltid, och statsrå- det hävdar att kvinnornas lön är 92 % av männens. Men vart tog då de deltidsarbetande kvinnorna vä- gen? Uppdelningen av kvinnor och män mellan olika sektorer och yrken är ett stort problem för jämställd- heten. Kvinnor arbetar i större utsträckning än män inom den offentliga sektorn, och kvinnor arbetar ofta halvtid just inom den offentliga sektorn. År 2001 var 67 % av alla kvinnor i åldern 20-64 år sysselsatta på heltid och 33 % på deltid. Motsvarande siffror för männen var 92 % respektive 8 %. Och detta är SCB:s siffror. Margareta Winberg försöker dölja detta och räk- nar helt enkelt om kvinnors halvtid till heltid och får då en presentabel siffra inför denna kammare. Det är helt orimligt, och det är det som jag kritiserar.
Tina Acketoft (Fp)
Anf. 3 Tina Acketoft (Fp)
Herr talman! Det gläder mig att denna debatt fak- tiskt initieras av Moderaterna. Det tyder faktiskt på att man har insett att det finns ett viktigt strukturellt problem här. Det är inte längre bara upp till den en- skilda kvinnan att rycka upp sig. Det har alltid stått i en bjärt kontrast till Vänsterns traditionella syn på kvinnor som ett kollektiv med lösningar därefter - kvotering, reglering, utbyggnad av den offentliga sektorn. Men hur mycket jag än funderar på vad som är det verkliga problemet för jämställdheten kommer vi tillbaka till den krassa verkligheten - pengarna. Och där tror jag att vi alla är överens. Fördomar och tradi- tioner må så vara. Men eftersom vi kvinnor faktiskt tjänar mindre än män - 82 % respektive 92 %, vi har hört många siffror här - har vi inte samma makt som män över vårt eget liv. Och så länge som vi inte har samma inkomster kommer vi inte heller att få jäm- ställdhet. För en liberal är det självklart att vi alla är indivi- der. Det är enskilda kvinnor som får lägre lön än sina manliga kolleger, och det är enskilda kvinnor som känner maktlöshet. Men det är strukturerna som måste förändras, men inte genom att alla kvinnor placeras i samma mall. Faktum kvarstår, nämligen att löneskillnaderna inte har minskat och att vi har en starkt könssegregerad arbetsmarknad. Ska vi lösa dessa problem måste vi ha fler kvinnor på ledande befattningar och en allmän press uppåt på lönerna inom de kvinnodominerade yrkena. Och där har fak- tiskt vi och våra kolleger ute i landet ett stort arbets- givaransvar. Näringslivet verkar faktiskt ha fattat budskapet, och vi kommer helt plötsligt att få ett rekordår, vilket gläder oss alla, med kvinnor i ledande befattningar. Där ser man vad hot kan ha för effekt. Men det är tydligen lite värre med regeringen själv. Alla vill vi ha jämställdhet, men metoderna är ju olika. Folkpartiet ser monopolet som ett stort hot mot jämställdheten. Med mer än en arbetsplats ökar möj- ligheten att påverka arbetstid, arbetsvillkor och lön. Varför denna kompakta motvilja från regeringen att ge till exempel sjuksköterskor möjlighet att välja arbetsgivare och att konkurrera med sin kompetens, att starta och driva egen verksamhet på vettiga vill- kor? Det är en som sitter och skakar på huvudet nu. Vi har redan argumenten klara. När kommunerna tvingades anlita bemanningsfö- retag började lönerna helt plötsligt stiga. Är det till- fälligheter? Färre sjukskrivningstimmar, fler som säger att de har större inflytande och att de trivs på den privata arbetsmarknaden, är det också tillfällig- heter? Till sist inte bara klagomål, utan jag vill komma med en liberal strategi för jämställda löner. Detta är faktiskt lite av ett moment 22. Vi vill nämligen höja kvinnornas status. Men för att höja denna status krävs det fler män i yrket. Och för att få in fler män i yrket krävs det högre status. 90 % av de anställda i vården är kvinnor. Det vet vi i dag. Höjda löner och en poli- tik som ger bättre arbetsvillkor, till exempel karriär- vägar eller kompetensutveckling, kan vara ett steg på vägen. Som vice statsministern indirekt påpekade är lö- nestatistiken, tydliga modeller för arbetsvärdering och rätt titel till rätt tjänst väldigt viktiga för att kunna avskaffa den direkta lönediskrimineringen. Och jäm- ställdhetslagstiftningen råder inte bot på detta som den ser ut i dag. Därför vill Folkpartiet se över jäm- ställdhetslagstiftningen och kanske till och med skär- pa den. Sist men inte minst: Vi är nu en bit på väg, och vi kommer ytterligare en bit efter vårens alla möten. Fler kvinnliga chefer. Det måste till ett medvetet och genomtänkt arbete för att rekrytera kvinnliga chefer. Om fler kvinnor skulle få en chans att driva ett litet företag - vi börjar nämligen inte att driva ett företag som Nokia - skulle vi snart arbeta upp en bredare bas att rekrytera från upp till det absoluta toppskiktet.
Margareta Winberg (S)
Anf. 4 Margareta Winberg (S)
Herr talman! Jag ska börja med att ta upp ett litet missförstånd från Tobias Billström. När man jämför Sverige och Eurostat måste man göra det på en jäm- förbar basis. Det är därför som vi i Sverige räknar om deltider till heltider. Men i EU räknar man bara dem som arbetar heltid. Alla som arbetar deltid faller alltså bort. Dessutom faller hela den offentliga sektorn bort. De som arbetar där finns inte med i statistiken. Efter- som lönegapet för de offentliganställda i Sverige är mindre än lönegapet för dem som arbetar i privat sektor slår det naturligtvis också när man gör jämfö- relser mellan Eurostat och Sverige. Man kan alltså inte göra jämförelsen på det sättet. Och vi försöker att på olika sätt förändra Eurostat så att det ska bli möj- ligt att göra jämförelser. Det är inte möjligt i dag. Det är klart att man kan säga att vi ska jämföra hur kvinnor jobbar, och kvinnor som jobbar deltid ska då jämföras med män som jobbar heltid. Det är ett annat sätt att se på det. Men om man ska få fram lönegapet mellan lika och likvärdigt arbete då måste man naturligtvis se vad en heltidsarbetande man och vad en heltidsarbetande kvinna tjänar oaktat att kvin- nan jobbar deltid. Man måste ju se funktionen och inte personerna som för tillfället innehar detta. Detta är den vedertagna strategi som man arbetar med, inte bara i Regeringskansliet utan i alla myndig- heter. Och framför allt är det Statistiska centralbyrån som har ansvaret att göra denna jämförande statistik. Och det är hela tiden från denna myndighet som jag hämtar mitt material. Det är ingenting som jag sitter på min kammare och hittar på för att det ska bli så snygga siffror som möjligt i denna kammare. Sedan kan man fundera lite grann när man lyssnar till en moderat som går på så här. Hur skulle ni vilja lösa detta? Ni var emot en skärpning av jämställd- hetslagen. Den kan användas, och jag tycker att den används för lite. Det är möjligt att den behöver skär- pas, som en kommentar till Tina Acketoft. Och vi ska se över detta 2004. Jag kan i dag inte säga på vilket sätt. Men det är möjligt att det behövs en skarpare lagstiftning. Men Moderaterna var emot detta. Ni ville till och med avskaffa jämställdhetslagen. Det har ni motione- rat om. När Moderaterna talar om löneskillnader, särskilt i offentlig sektor - Regeringskansliet är en del av den offentliga sektorn - låter det som om kvinnor- na borde få mer betalt. Samtidigt ska ni dra ned stats- bidragen till kommunerna, för att ta ett exempel, med många miljarder. Det ger ju inte kvinnorna i kommu- ner och landsting mer betalt. Det trycker ju ned löne- nivån. Det skulle därför vara intressant att få höra en kommentar till det. Jag delar helt Tina Acketofts syn på detta. Det är strukturellt. Men det är klart att det också finns en annan typ av löneskillnad, och det handlar om löne- skillnader för individer för lika och likvärdigt arbete. Det är där som vi kan använda lagen, och det är där som vi också i Regeringskansliet nu har en hand- lingsplan för hur vi ska komma åt det som vi miss- tänker vara osakliga löneskillnader. Det är för vissa grupper som detta kan synas. Vi har lämnat in en handlingsplan till JämO. JämO tycker att den är väl- digt bra, och nu ska vi arbeta med den. Vi ska arbeta på så sätt att vi redan i vår lägger ut särskilda pengar, lite drygt 500 000 kr per månad, för att rikta dem till de personer som vi tror har oskäliga löner. Det är i huvudsak kvinnor. Det kan i några enstaka fall också var män. Vi har gått igenom allt detta, och vi tror att vi har bilden ganska klar för oss.
Tobias Billström (M)
Anf. 5 Tobias Billström (M)
Herr talman! Margareta Winbergs uppfattning om den moderata jämställdhetspolitiken är självfallet värd att kommentera. Vi anser från moderat håll att jämställdheten utgår från alla människors lika värde och varje människas rätt till respekt för sin person, sina val och sina känslor vilka de än är. Det är en fråga om rättvisa att ingen ska särbehandlas negativt på grund av sitt kön eller av andra orsaker. All form av diskriminering och generalisering måste motver- kas. Människor har rätt att betraktas som individer och inte som delar av en viss grupp som godtyckligt tillskrivs vissa egenskaper. Men jämställdhet, Margareta Winberg, betyder inte en statistiskt jämn könsbalans utan ett skydd mot diskriminering, jämställdheten i relation mellan män och kvinnor som innebär lika rättigheter och möjlig- heter. Därför är ett fungerande diskrimineringsskydd av yttersta vikt. En matematisk rättvisa innebär där- emot inte nödvändigtvis jämmställdhet, vilket skiljer oss och Socialdemokraterna åt, därför att diskrimine- ring kan förekomma på en arbetsplats som har 50 % män och 50 % kvinnor. Och kvotering, som statsrådet också talar sig så varm för i alla sammanhang, löser inte alla problem, tvärtom. En konstgjord könsbalans kan i stället dölja och permanenta en reell ojämlikhet. Den statistiska könsbalansen är alltså ett alibi som döljer den verkliga situationen. Och det tycks mig som om detta är precis vad statsrådet ägnar sig åt i fråga om situationen på Regeringskansliet.
Tina Acketoft (Fp)
Anf. 6 Tina Acketoft (Fp)
Herr talman! Oavsett statistiken i EU och oavsett om vi kommer överens om det är 10 % eller 20 % osaklig löneskillnad i Sverige, som det så vackert heter, oavsett om vi är sämre eller bättre än vi var för ett eller två kvartal eller för fem år sedan och oavsett om vi är bättre eller sämre än Tyskland eller något annat land kan vi väl ändå vara överens om att situa- tionen i Sverige inte är tillfredsställande. Vice statsministern säger att mer pengar till kom- munerna ska lösa problemen eftersom det är den kvinnodominerade offentliga sektorn som vi återigen talar om. Det är faktiskt så att den offentliga sektorn i dag håller sysselsättningen uppe. Det är där som tillväxten, i alla fall vad gäller arbetade timmar, sker. Kommunerna får mer pengar, och kommunerna kommer att nyanställa. Men varifrån ska pengarna komma? Det bidrar ju knappast till tillväxt och de möjligheter man vill ha att kollektivt höja kvinnolö- nerna - något som ju varit de senaste årens mantra. Min fråga är väldigt kort och kommer med anled- ning av Tobias Billströms interpellation, som jag fortfarande ställer mig väldigt frågande till: Vilka initiativ avser ministern att vidta för att löneskillna- derna ska minska generellt i samhället?
Margareta Winberg (S)
Anf. 7 Margareta Winberg (S)
Herr talman! Jag måste säga, Tobias Billström, att jag inte riktigt förstår talet om individen och indivi- dens rätt och om alla människors lika värde. Bara detta sagt, och vi kan dela den uppfattningen. Det tror jag att alla i denna kammare kan stå bakom. Men hur görs detta i verkligheten och hur görs det utan en jämställdhetslag när det handlar om löner? Ni vill ju att individen ska förhandla för sig själv. Indi- vid 1 ska inte veta vad individ 2 har, utan man ska förhandla för sig själv. Hur blir det då med jämställd- heten när det gäller löner? Om vi inte har en lag, om vi inte har det verktyget för parterna, kan de ju inte förhandla upp de osakliga lönerna för lika eller likvärdigt arbete. Det behövs en lag, först och främst för att få reda på hur det ser ut. Att få reda på hur det ser ut handlar faktiskt om stati- stik. Vi måste väl ändå kunna vara överens om att vi behöver statistik för att kunna göra jämförelser mel- lan olika grupper och mellan olika individer. Återigen: Denna lag motsätter ni er. Det handlar inte bara om löner när det gäller den här lagen, utan det handlar också om sexuella trakasserier. Det skulle vara ett laglöst tillstånd om er motion hade vunnit laga kraft. Tina Acketoft, jag håller med om att situationen inte är tillfredsställande. Jag säger alltid och i alla sammanhang, både i Sverige och utomlands, att Sve- rige inte är jämställt. Vi har fortfarande lång väg att gå. Men det fråntar oss inte glädjen och stoltheten över att Sverige ändå är det främsta landet i världen när det gäller jämställdhet på det sätt som vi brukar räkna. Sedan finns det ytterligare saker att göra. Varifrån ska pengarna till den offentliga sektorn komma? Ja, de kommer som bekant från våra skatter. De kommer från att vi alla arbetar och betalar skatt, från kommunerna och landstingen själva och också från de statsbidrag som vi ger till kommuner och landsting. Där var jag förundrad över att Moderaterna - ni skulle ju vilja regera ihop med dem, Tina Acke- toft - vill sänka statsbidragen med i runda slängar 25 miljarder kronor på några års sikt. Det betyder 45 000 personer mindre i kommuner och landsting, om man ska räkna huvuden. Sedan ska dessa huvuden - dessa kvinnor, och en del män - också ha högre lön. Den ekvationen får jag inte att gå ihop. Man kan inte plädera både för god välfärd och en bra vård och omsorg och för högre löner för dessa, i huvudsak kvinnor, som har så lite betalt och samtidigt säga att det inte ska vara mer pengar till kommuner och landsting. Den ekvationen får inte jag att gå ihop.
Tobias Billström (M)
Anf. 8 Tobias Billström (M)
Herr talman! Först och främst behöver nog några osakligheter redas ut. Vi vill inte avskaffa lagen om jämställdhet utan att ersätta den med någonting annat. Vi vill skapa en ny lagstiftning där vi för samman alla de olika lag- stiftningar som i dag finns på diskrimineringsområdet till en enda. Dessutom har vi konkret sagt att vi vill ha en ombudsman i stället för den uppsjö av olika ombudsmän som har skapats i statens tjänst och som finns i dag. Vad gäller frågan om jämställdhetslagens kon- kreta verkan och JämO:s möjligheter att påverka kan vi konstatera att JämO inte har fått igenom något av de fall av lönediskriminering som man har drivit till domstol so far. En bra jämställdhetspolitik, Margareta Winberg, innebär att ha ett eget jobb och en egen lön och att få bo ihop eller bo ensam - alltefter eget tycke och smak. Det är den goda jämställdhetspolitik som Mo- deraterna förespråkar. Regeringen har möjlighet att i ord och gärning föra en politik som leder mot dessa mål. Men vad den här debatten snarast visar är bristen på en samman- hängande politik med utgångspunkt i företeelserna i Regeringskansliet. Det saknas en trovärdighet, och statsrådet kan inte redogöra för de möjligheter som finns för att minska löneskillnaderna, i varje fall ingenting som jag upp- fattar som särskilt konkret. Det är uppenbart att verk- ligheten skiljer sig från retoriken. Ändå ska jag, avslutningsvis, ge Margareta Win- berg en eloge. I koncentrat har hon i svaret visat på skillnaderna mellan Moderaterna och Socialdemo- kraterna, mellan borgerligheten och vänstern i det här landet - mellan oss som ser möjligheter att påverka genom attitydförändringar och neutrala meritvärde- ringssystem och dem som misstror möjligheterna att åstadkomma sådana här för både kvinnor och män positiva förändringar. I någon mening bådar detta kanske mycket gott för den fortsatta debatten.
Margareta Winberg (S)
Anf. 9 Margareta Winberg (S)
Herr talman! Det var väldigt roligt att höra en sak som Tobias Billström sade, nämligen att ett eget jobb och egen lön är grunden för jämställdhet. Där har vi exakt samma uppfattning, och det gläder mig. Jag tror inte att jag tidigare hört någon moderat så klart säga det. Detta är alltså grunden för jämställdhet. Den egna lönen ska också vara av en sådan om- fattning att man själv kan försörja sig på den och inte är beroende av den man eventuellt bor ihop med. Det säger sig självt att vill man ska man också kunna bo ensam. Det ska vara personens fria val att göra det. För att göra det måste man också ha en lön som det går att leva på. Därför är det så viktigt att bekämpa osakliga löne- skillnader. Därför är det så viktigt att också se till att alla de deltidsarbetande kvinnor i framför allt kom- muner och landsting som inte kan leva på sin lön nu får möjlighet att göra det, får möjlighet att gå upp i arbetstid. För bara några veckor sedan kom det ett press- meddelande från, tror jag, Arbetslivsinstitutet där det sades att det program som man initierat nu har lett till att det gått att halvera deltidsarbetslösheten bland kvinnor i kommuner och landsting. Sedan ska jag säga några ord om detta med neu- trala värderingssystem. Jag tror faktiskt inte att såda- na finns. Vad Tobias Billström kallar för neutrala värderingssystem är något som är sprunget ur ett manligt synsätt. När man anställer folk och när man ska förhandla präglas därför förhandlingen, om det inte finns många kvinnor i förhandlingsdelegationer- na, av ett manligt synsätt - kvinnor och män värderas olika. Det har vi också sett i Regeringskansliet; vi är en spegel av samhället. Ingångslönerna har visat sig vara lägre för kvinnor än för män, och lite äldre kvinnor har inte kunnat hänga med i förhandlingstakten så som lite äldre män gjort. Det är sådant som vi nu kommer att åtgärda med de pengar som finns för detta och med jämställdhets- lagen som verktyg, så jag är väldigt glad över att Moderaternas motion om att avskaffa jämställdhets- lagen inte vunnit gehör.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.