Kontanthantering

Interpellation 2015/16:376 av Ulla Andersson (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-02-04
Överlämnad
2016-02-05
Anmäld
2016-02-09
Svarsdatum
2016-02-26
Sista svarsdatum
2016-02-26
Besvarad
2016-02-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Per Bolund (MP)

 

Redan under den borgerliga regeringen lyfte Vänsterpartiet gång på gång frågan om tillgången på kontanter i samhället. Den nuvarande socialdemokratiskt ledda regeringen har i frågan under en längre tid hänvisat till den utredning som regeringen har tillsatt för att tillgodose ett EU-direktiv om betalkonto med grundläggande funktioner. Den utredningen skulle lämna förslag på lösningar.

Nu har utredningens förslag gällande kontanthantering presenterats. Vad gäller förbättringar av möjligheterna att sätta in och ta ut kontanter menar utredaren Annika Brickman att det är bra som det är. Utredningen pekar på att de grupper som i dag behöver kontanter kommer att bli färre och att den tekniska utvecklingen med en utbyggd it-infrastruktur kommer att minska behovet av kontanter också på landsbygden.

Det verkar emellertid som att utredaren helt har bortsett från de faktiska problem som existerar i dag. När föreningar tvingas åka många mil för att bli av med sin lott- eller bingokassa. När företagare, efter en lång arbetsdag, tvingas sätta sig i bilen och köra många mil för att kunna sätta in sin dagskassa eller försöker gömma den på något säkert ställe. Utredaren verkar ha missat att det är så illa att många småföretagare till och med säger att de måste lägga ned sina företag om kontanthanteringen upphör. Eller att många äldre och funktionsnedsatta inte kan eller vill använda kort. Utredaren skriver tvärtom: ”Det är utredningens uppfattning att enbart en ovilja att använda annat än kontanter inte är ett tillräckligt tungt vägande intresse för att lagstifta om åtgärder som främjar kontantanvändning.” 

Därför blir mina frågor till statsrådet Bolund följande:

 

  1.  Avser statsrådet att lägga fram något nytt förslag för att komma till rätta med problemen kring den alltmer uteblivna kontanthanteringen? 
  2.  Om ja, hur ser dessa åtgärder ut?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2015/16:376, Kontanthantering

Interpellationsdebatt 2015/16:376

Webb-tv: Kontanthantering

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 22 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Ulla Andersson har frågat mig om jag har för avsikt att lägga fram något nytt förslag för att komma till rätta med problemen kring den alltmer uteblivna kontanthanteringen och hur dessa åtgärder i så fall ser ut. Vidare har Håkan Svenneling frågat mig om jag anser att Betaltjänstutredningen löser människors problem med att få sätta in och ta ut kontanter och vad jag avser att göra för att underlätta för företag och föreningar som inte får tillgång till betaltjänster.

Den 14 januari 2016 presenterade 2015 års betaltjänstutredning sin delrapport Tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner. Utredningen gör bedömningen att de lagstiftningsåtgärder som skulle kunna komma i fråga för att tillgodose det kvarvarande behovet av kontanter inte står i proportion till problemens omfattning. Delrapporten är för närvarande ute på remiss till 49 olika instanser, och sista svarsdatum är den 15 mars 2016.

Jag vill i sammanhanget åter nämna det uppdrag som Post- och telestyrelsen, PTS, har att tillsammans med Länsstyrelsen i Dalarnas län, Tillväxtverket och Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser stödja länsstyrelserna i deras arbete med att utforma och genomföra regionala stöd- och utvecklingsinsatser för att trygga tillgången till grundläggande betaltjänster på de orter och den landsbygd där behovet inte tillgodoses av marknaden. I dessa tjänster ingår bland annat möjlighet till uttag av kontanter och hantering av dagskassor. Såvitt framgår av länsstyrelsernas årsrapport för 2015, avseende deras bevakning av grundläggande betaltjänster, har länsstyrelserna fått till ett samarbete med Sparbankernas Riksförbund och Svenska Bankföreningen. Detta samarbete består av möten ett par gånger per år och av mejlkontakter där olika frågor stäms av vid behov. Samarbetet möjliggör för länsstyrelserna att ta upp de problem med kontanthanteringen som de möter och effekterna av dessa.

Vidare är bankorganisationerna delaktiga i den innovationsupphandling som precis har påbörjats och som bland annat syftar till att underlätta för de individer som har störst problem med befintliga betaltjänster. Slutligen ökas anslaget 5:1 Länsstyrelserna m.m. från 2016 med 5 miljoner kronor för informationsinsatser för att stödja och utveckla service på landsbygden där arbetet med betaltjänster är en viktig del.

Jag vill avvakta remissutfallet innan jag tar ställning till om ytterligare åtgärder, utöver det arbete som länsstyrelserna bedriver, behöver vidtas och hur dessa åtgärder i så fall ska se ut.


Anf. 23 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Vi lever i ett Sverige där teknikutvecklingen går mycket fort, samtidigt som det har blivit ett konststycke i sig att kunna sätta in kontanter och ta ut sina egna pengar på banken. Så ser Sverige ut i dag. Det är en verklighet som drabbar väldigt många och påverkar väldigt många människors, föreningars och företags förutsättningar och liv.

Redan under den borgerliga regeringen drev Vänsterpartiet gång på gång på och lyfte fram frågan om kontanthanteringen och bristen på tillgång till kontanter i samhället.

Den nuvarande regeringen med ansvarig minister som är här i dag har när det gäller denna fråga under en längre tid hänvisat till den utredning som nu har lämnat sitt delbetänkande. Det var en utredning som skulle lämna förslag till lösningar.

När man tittar på vad utredningen faktiskt har kommit fram till gällande förbättringar och möjligheter att sätta in och ta ut kontanter menar utredaren att det är bra som det är. Utredningen pekar på att de grupper som i dag behöver kontanter kommer att bli färre och att den tekniska utvecklingen med utbyggd it-infrastruktur kommer att minska behovet av kontanter också på landsbygden.

Men det verkar faktiskt som om utredaren helt har bortsett från de faktiska problem som existerar i dag när föreningar tvingas åka mil efter mil med sina kontanter, och när äldre människor tvingas sitta på bussen med bingokassan i väskan och ta sig många mil för att kunna komma till en bank som över huvud taget tar emot deras pengar eller när företagare efter en lång arbetsdag tvingas sätta sig i bilen och åka många mil för att bli av med sin dagskassa. Hemma hos mig finns det företagare som faktiskt får åka 20 mil per dag för att bli av med sin dagskassa. Det finns självklart även många äldre och funktionsnedsatta som har oerhört stora problem. Det gäller även överskuldsatta, eftersom de inte har tillgång till kort.

Utredningen skriver till och med följande: Det är utredningens uppfattning att enbart en ovilja att använda annat än kontanter inte är ett tillräckligt tungt vägande intresse för att lagstifta om åtgärder som främjar kontantanvändning.

Det är bland annat detta och utredningens brist på förslag till åtgärder som har gjort att jag har ställt dessa frågor till statsrådet Bolund.

Jag har frågat statsrådet om han är beredd att ta fram något nytt förslag för att komma till rätta med problemen kring den alltmer uteblivna kontanthanteringen. Om han svarar ja, undrar jag hur dessa åtgärder ser ut.

Jag får väl tacka för svaret, även om jag hade hoppats på mer än så. Eftersom det var ett ganska högt tonläge ett tag även från regeringen om att detta måste åtgärdas hade jag också förväntat mig från regeringen att man åtminstone skulle kunna säga: Ja, vi behöver göra mer med tanke på hur det faktiskt ser ut i dag.

Detta är en utveckling som har pågått under flera år. Den började 2011 och har eskalerat under senare år.

Denna debatt får visa om denna politiska vilja finns, mer än att man bara hänvisar till en utredning som nu har gått ut på remiss. Det är en utredning som säger att det är bra som det är. Tycker regeringen också det i och med denna remissrunda?


Anf. 24 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag vill i dagens debatt ha svar från statsrådet Bolund huruvida han är nöjd med Betaltjänstutredningens förslag och om han avser att göra någonting för att underlätta tillgången till betaltjänster såsom att sätta in och ta ut kontanter. Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Läget är allvarligt i Sverige i dag. En bank är inte längre vad vi lärde oss att kalla för en bank. Förr talade man om de nya kontantlösa kontoren. Men nu får man vända på steken och tala om de få kontor som faktiskt har kontanterna kvar.

Länsstyrelserna skriver i sin årsrapport: Enligt riksdagen ska alla i samhället ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Vi bedömer att det fortfarande finns många i samhället som upplever att de har problem att sköta sina betaltjänster på ett säkert sätt och till rimliga kostnader. Vi ser att dessa problem påverkar utvecklingen av föreningslivet, tillväxten för företagare på landsbygden och i skärgården och den enskilda individens vardag.

Någonstans mellan en och en och en halv miljon berörs av problem med betaltjänster och skulle ha nytta av att det blev lättare att få ta tag i grundläggande betaltjänster.

De som har mest problem med betaltjänster är enligt länsstyrelserna föreningar, funktionsnedsatta, äldre, nyanlända och företagare på landsbygden och i skärgården.

Enligt Riksbanken görs drygt 20 procent av alla betalningar fortfarande med kontanter, 87 procent av alla svenskar använder kontanter varje månad och 20 procent av alla svenskar använder inte internetbank.

Att det är svårt att nå grundläggande betaltjänster är inte så konstigt när man ser hur verkligheten ser ut. Antalet uttagsautomater har minskat med närmare 500 sedan 2011. Antalet bankkontor som hanterar kontanter har minskat kraftigt sedan 2011, från 1 415 till 694 i dag. Utöver detta har 154 bankkontor stängts.

Handelsbanken var länge den lysande stjärnan som hade valt att behålla kontanthanteringen. Men i mitten av oktober meddelade också Handelsbanken att de slutar med kontanter vid 95 kontor runt om i landet. Det innebar att det sista uttagsstället för kontanter upphörde på elva orter. Utöver det har ytterligare 16 kontor hos andra banker slutat med kontanter under året.

Enligt EU:s betaltjänstdirektiv ska alla konsumenter som lagligen är bosatta inom Europeiska unionen ges tillgång till betalkonton med grundläggande funktioner. Trots det landar den svenska utredningen om implementering av direktivet inte i att några nya lagstiftningsåtgärder behöver vidtas. Till följd av teknisk utveckling och utbyggda bredband kommer problemen att lösa sig i Sverige, hävdar man i utredningen.

Det är ett skrämmande ställningstagande. Frågan är om man ens har läst länsstyrelsernas årsrapport. När varje bank själv avgör vilka betaltjänster som de vill erbjuda har staten inte någon möjlighet att ingripa när utbudet av betaltjänster minskar ytterligare eller helt faller bort. Det är en utveckling som vi nu faktiskt ser pågår på Sveriges landsbygder.

Det får anses otillfredsställande att Finansinspektionen dagligen får samtal från småföretagare som inte får tillgång till betaltjänster. Där borde det finnas anledning att se över om inte föreningar och företag ska ha samma rätt som konsumenter till betalkonton och betaltjänster.

Jag tror att det ur ett samhällsperspektiv borde vara positivt att så många aktörer som möjligt får tillgång till betaltjänster via en bank.

Samtidigt gör bankerna miljardvinster. De fyra storbankerna tjänade tillsammans 106 miljarder kronor förra året. Av dem delade de ut nära 60 miljarder kronor till sina aktieägare.

Betaltjänstutredningen ansåg att lagstiftningsåtgärder inte stod i proportion till behovet. Men jag undrar: Vilka hinder för att man ska få tag i sina kontanter står i proportion till bankernas miljardvinster för dig, statsrådet Bolund?


Anf. 25 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Jag tackar båda interpellanterna för att ni har lyft fram denna mycket viktiga fråga. Jag tycker att det är frågor som är värda att debattera. Det är frågor som regeringen hela tiden har ögonen på.

Regeringens målsättning är att människor själva ska kunna avgöra hur de vill sköta sin privatekonomi. Om de känner sig otrygga med elektroniska lösningar ska de ha möjlighet att sköta sin ekonomi med hjälp av kontanter. Samtidigt ser vi att användandet av kontanter minskar kontinuerligt i Sverige.

I denna debatt tror jag att det också är viktigt att se att det finns värden som uppnås genom att vi använder kontanter i mindre utsträckning. Det minskar till exempel möjligheten till ekonomisk brottslighet och svartarbete i en del branscher. Det minskar också risken för kriminalitet. Det har vi sett exempel på när det gäller att skydda arbetstagare som ibland är i en utsatt situation. I till exempel kollektivtrafiken här i Stockholm kan man inte längre betala med kontanter på bussarna, just för att skydda busschaufförerna och öka säkerheten.

Självklart skapar det utmaningar i samhället. Det är jag den första att erkänna. Jag tyckte själv att det var knöligt när man inte kunde betala med kontanter på bussen här i Stockholm. Men när samhället utvecklas hittas det också vägar för att hantera det. Jag tror att de flesta har vant sig nu vid att man inte kan betala med mynt på bussen utan hitta andra vägar för att betala sina biljetter.

Men jag ser också, precis som interpellanterna, stora utmaningar och att vi behöver möta de svårigheter som skapas i övergången mot minskande kontanter i samhället. Därför har vi system på plats för att försöka fylla i där marknaden själv inte klarar av att tillhandahålla tillräckligt bra betaltjänster. Till exempel har länsstyrelserna, som interpellanterna också säger, fått i ansvar att analysera situationen och, när man tycker att det behövs, vidta åtgärder. Länsstyrelsen i Dalarna har ett speciellt ansvar att samordna informationen och att ge ut en årlig rapport till regeringen som också är offentlig så att man kan ta del av slutsatserna. Det ger oss bättre underlag för att kunna se hur utvecklingen är och om det behövs ytterligare åtgärder.

Vi har också avsatt medel till Post- och telestyrelsen som länsstyrelserna ska kunna använda för att gå in och vidta ytterligare åtgärder. Det är klart att regeringen granskar och ser om det behövs mer medel. Vi har ju fyllt på medel till Post- och telestyrelsen, 5 miljoner kronor från och med 2016, just för att kunna vidta ytterligare åtgärder. Men vi är beredda att skjuta till pengar, om det är nödvändigt.

Det här har lett till att det kommer en del lösningar. Vi har betaltjänstombud på 17 olika orter i 8 olika län där man kan både betala räkningar och sätta in dagskassor, något som också lyfts fram av interpellanterna. Vi har också en innovationsupphandling som kommer att inledas nu i sommar. Där ska man försöka ta fram nya sätt som är enklare för just de grupper som i dag inte har möjlighet att använda sig av elektroniska betalmedel för att skapa de kanaler som behövs för att alla ska kunna betala och sköta sin ekonomi. Jag hoppas att innovationsupphandlingen under detta och nästa år kommer fram till konkreta lösningar som många fler kommer att kunna använda sig av.

Vi jobbar brett med många olika åtgärder. Vi har till exempel haft möten med bankerna om situationen för asylsökande, som också lyfts fram av interpellanterna, där det framför allt är identitetskontroll vid ansökan om att öppna konto som har varit problemet. Där tror vi att vi har en lösning på gång, och vi samarbetar med branschen.

Jag har också kallat branschen till rundabordssamtal för att diskutera frågan om kontanthantering för att se hur vi kan ta ett gemensamt ansvar för att komma framåt och utveckla lösningar.

Vi är också på väg mot många fler insättningsautomater. Det handlar om ett sextiotal orter inom två år där man kommer att kunna sätta in kontanter. Det är också en del av lösningen.

Jag tror att vi måste jobba med många olika åtgärder för att råda bot på den här situationen. Men regeringen följer utvecklingen noga.


Anf. 26 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Tack, statsrådet! Som jag sa i mitt första inlägg har Vänsterpartiet drivit den här frågan länge och jagade också den borgerliga regeringen. Det ledde då till att det dåvarande statsrådet Norman bjöd in bankerna till rundabordssamtal med pensionärsorganisationerna och handikapporganisationerna. Man gav Länsstyrelsen i Dalarna i uppdrag att göra årliga kartläggningar, och man gav länsstyrelserna i uppdrag att tillsammans med Post- och telestyrelsen finna lösningar på landsbygden. Det är de insatser som statsrådet nu hänvisar till.

De 5 miljoner som länsstyrelserna fick för att i större utsträckning bistå bland annat lanthandlare på landsbygden var något som Vänsterpartiet drev i budgetförhandlingarna och som vi såklart är glada att vi fick igenom. Men det löser inte problematiken, för vi kan titta på vad som hände bara under fjolåret. Det var fler banker under 2015 som slutade använda kontanter än året innan. Utvecklingen går åt helt fel håll i ganska många län. För de funktionsnedsatta har det blivit sämre i fem län, för äldre i fyra län, och för föreningsaktiva är det ett stort problem över huvud taget. De har fått det sämre i sex län, och även småföretagare. Och var femte småföretagare har visat på att de får stora problem, kanske till och med så stora att de måste lägga ned sin verksamhet, om den här utvecklingen av kontanthanteringen fortsätter.

Före valet ställde sig Socialdemokraterna bakom Vänsterpartiets krav på att via lagstiftningen ålägga bankerna att upprätthålla kontanthanteringen. Därför förväntade jag mig, när det blev en socialdemokratiskt ledd regering, att det faktiskt skulle ske någonting. Jag blir därför lite besviken när det bara hänvisas till en utredning, en utredning som nu säger att allting är bra som det är och till och med säger att det är individens eget fel om individen inte vill använda betalkort. Om man ska analysera det kan man säga att utredaren anser att bankerna har rätt att bestämma över dina och mina pengar och hur vi ska få tillgång till dem.

Jag tycker att det är en stor demokratifråga att det är enskilda bankinstitut, framför allt storbankerna, som avgör om vi ska tillgång till betalmedlet kontanter i Sverige 2016. Så borde det inte få vara. De tittar självklart på vad de behöver och gör någon form av bedömning utifrån detta. Men vi har ju ett samhälleligt ansvar. Även om nu länsstyrelsen har ett ansvar att se till situationen på landsbygden är det ganska trögarbetat. Visst, det sker en teknikutveckling. Tekniken fungerar inte alltid på landsbygden.

Jag var häromveckan i Los, som är en av de orter som drabbats värst. Där ska man äntligen få en betalautomat, där dagskassan ska gå in så att kunder kan ta ut pengar. Det är bara det att det är lanthandeln själv som måste se till att det kommer in pengar i betalautomaten. Därför får de fortfarande beställa kontanter från någon bank ganska långt bort och får betala en massa avgifter för det och sedan se till att fylla på automaten. Om kunderna betalar med kort men vill ta ut kontanter blir det ett problem i systemet.

Det är inte bara på landsbygden som det här är ett problem. I till exempel Gävle är det inte många banker som har kontanthanteringen kvar. Jag tror att det bara är en, i Skutskär noll och så vidare. Det här problemet finns även här runt Stockholm, i förorter.

Det här är faktiskt ett problem. Vi har inte fattat något politiskt beslut om att avveckla kontanthanteringen. Därför bör inte heller bankerna få fatta det beslutet. Eller hur, statsrådet?


Anf. 27 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Även om statsrådet har bjudit in till rundabordssamtal får jag säga att statsrådet Bolunds svar är väldigt tunt.

Tidigare har statsrådet Bolund pressats i frågan om krav på att bankerna ska tillhandahålla och ta emot kontakter. Finansutskottet hade en hearing om frågan. Och statsrådet var på vippen att få ett tillkännagivande emot sig i finansutskottet om att regeringen skulle vara tvungen att göra något åt situationen, men tyvärr skyddade Sverigedemokraterna regeringen den gången.

För att undslippa frågan valde statsrådet att lägga frågan i den utredning som vi nu debatterar - en utredning som lämnat sitt svar att ingenting behöver göras. I dag väljer statsrådet i stället att gömma sig bakom en remissrunda som pågår.

Frågan är när statsrådet ska ta situationen på allvar. När ska det vara ett problem att mer än varannan bank i Sverige inte tar emot eller tillhandahåller kontanter?

Riksbankens expert skriver i sitt särskilda yttrande i utredningen: Att det finns alternativ till kontanter är en klen tröst för den som av något skäl inte har tillgång till eller inte har förmågan att använda digitala betaltjänster. Om avvecklingen av kontanttjänster inte går i takt med tillgången till och användningen av digitala betaltjänster riskerar vissa grupper att stå helt utan möjlighet att betala och ta betalt. En utmaning för samhället är därför att upprätta en tillräcklig nivå på kontantservicen för att säkerställa att det går att genomföra betalningar i de situationer då andra lämpliga alternativ inte finns.

Med min interpellation vill jag också ha besked från statsrådet om vad han avser att göra för att underlätta för företag och föreningar som inte har tillgång till betaltjänster. Utredningen landar i slutsatsen att rätten till betalkonto och betaltjänster inte ska gälla företag och föreningar. Jag tror att utredningen överskattar nackdelarna för bankerna gentemot rätten för företagare och föreningar att få tag i ett konto.

Av länsstyrelsens återrapport framgår att problem med grundläggande betaltjänster påverkar utvecklingen av föreningslivet och tillväxten för företagare på landsbygden och i skärgården negativt. Det finns därmed anledning att överväga att ge föreningar och företag samma rätt som konsumenter till betalkonto och betaltjänster.

För betalmarknadens effektivitet och ur ett samhällsperspektiv borde det vara positivt att så många aktörer som möjligt får tillgång till betaltjänster via en bank. Det bör också vara positivt ur ett penningtvättsperspektiv att betalningar sker via ett konto. Även om penningtvättsbedömningar kan bli mer komplicerade för banker via företagskunder än för konsumenter förhindrar inte direktivet att banker tar ut en avgift som täcker kostnaderna för detta.

Statsrådet lyfte själv fram frågan om ekonomisk brottslighet. Det är väldigt svårt för oss som politiker att avgöra om det sker mindre ekonomisk brottslighet via kort än via kontanter. Vi vet ju inte i dag hur omfattande de kortbedrägerier som bankerna utsätts för är. Det får vi aldrig reda på. Därför är det svårt att säga att denna utveckling leder till minskad brottslighet. Det kan faktiskt vara så att det tvärtom leder till ökad brottslighet.

Jag håller dock med statsrådet om att vissa typer av brottslighet försvåras när kontanterna minskar. Det är en helt riktig slutsats.

Min fråga till statsrådet Bolund är: Vad vill du göra för att underlätta för föreningar och företag att få tillgång till betaltjänster?


Anf. 28 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Det är bra att vi med jämna mellanrum tar upp denna fråga i kammaren, för det är en viktig fråga som måste få en lösning. Jag tycker dock att man måste problematisera frågan lite.

Låt mig först tacka Ulla Andersson för att hon sa att detta inte bara är en landsbygdsfråga. Ibland i debatten har det nämligen låtit som att det är en fråga bara för landsbygden. Men det kapitlet kan vi lämna bakom oss, vilket jag är tacksam för. Annars brukar jag få tjata om att man ska åka ut till Tensta och prata med småföretagarna där. De är jätteupprörda över var de ska göra av sina kassor, till exempel. Föreningar finns det för övrigt över hela landet.

Det finns som sagt några problem, och detta måste vi också ha svar på. Det gäller bland annat vad de fackföreningar som hanterar kontanter säger. De är inte lyckliga över detta. De är inte lyckliga över att vi för denna debatt över huvud taget. Det är min ena invändning.

Det andra är penningtvätten. I dag är det komplicerat att sätta in pengar. Jag kan själv vittna om det. Som kassör i riksdagens konstklubb skulle jag sätta in en stor summa pengar. Jag blev mer eller mindre förhörd i 40 minuter innan jag fick sätta in pengarna.

Det handlar också om it-tillgängligheten. Men, mina vänner, detta är en betydligt större fråga än bara betalningar. Vad man än möter ska man gå in på www någonting. Detta kommer man inte åt. Det är ett problem för många gamla människor och för människor som har kognitiva problem på ett eller annat sätt.

Det finns problem med betalningar. Det är till exempel ett problem att Post- och telestyrelsen, PTS, ska ansvara för detta bara för att man en gång i tiden hanterade Posten och Posten hanterade kontanter. Men det är länge sedan Posten hanterade kontanter, så varför PTS ska ha detta ansvar har jag aldrig begripit. Det var likadant med Svensk Kassaservice. Varför skulle den ligga under PTS? Det hade jag svårt att förstå.

Att en länsstyrelse har fått i uppdrag att kartlägga detta är jättebra.

När man kräver att bankerna ska lösa detta, löser det problemen? Vad har vi för typ av banker? Har vi bara de fyra storbankerna plus sparbankerna? Nej, så är det inte.

Jag hade ett litet lån i Danske Bank en gång i tiden. Deras huvudkontor ligger i princip på krypavstånd från mig, men är det bara de människor som bor i Liljeholmen i Stockholm som ska kunna gå till sin bank? Nej, det är kanske lite komplicerat.

Vi har en massa nischbanker. Ica har också en bank som hanterar en del saker, så där kan man ta ut från deras konton.

Jag tycker inte att man problematiserar nog där.

När det gäller de olika tekniska lösningarna måste vi fundera på vad som kan komma i framtiden. Hur kan man lösa detta på ett smartare sätt? Jag kan hålla med om att den fyrsiffriga pinkoden inte är det allra smartaste sättet att hantera detta på. Det finns kanske andra metoder och tekniker.

Jag kan hålla med om att utredningen kommer till en konstig slutsats. Jag trodde dock att vi var mognare än så i kammaren. Vi har aldrig någonsin lagt fram en ny lagstiftning när något är ute på remiss, så det får ni snällt vänta på - och ni vet att det är så.


Anf. 29 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Jag tackar Börje Vestlund för ett viktigt och bra inlägg i debatten. Börje gör också en bra insats med att försöka hyfsa till några av de argument som kanske inte helt överensstämmer med sanningen. Det uppskattar jag också.

I ett tidigare inlägg fick vi höra att bankerna håller på att avveckla kontanter. Det är en minskad kontanthantering i samhället och färre människor använder kontanter men att tala om en avveckling är att dra det väl långt. Riksbanken håller ju precis på att ge ut en ny serie sedlar och mynt, vilket är ett tydligt tecken på att det inte kommer att ske någon avveckling av kontanter i samhället och att vi kommer att ha kontanter under lång tid framöver i Sverige. Jag delar Riksbankens bedömning att det behövs kontanter i samhället, och det kommer jag att fortsätta att tycka.

Jag blir lite upprörd när man säger att regeringen inte gör något åt situationen. Jag har precis läst upp en lång lista med åtgärder som håller på att vidtas för att försöka förbättra situationen. Man kan ju lyssna lite grann på vad motdebattören säger.

Jag får också höra att jag gömmer mig bakom en remissomgång. Det uttalandet är inte riktigt förenligt med hur vi ser på demokrati i Sverige. Vi vill ju att förslag som kommer från utredningar ska gå ut på remiss för att regeringen ska få in synpunkter från alla berörda som möter problemen i sin vardag och därefter kunna göra en samlad bedömning.

Jag hoppas att riksdagen tillsammans med regeringen har respekt för detta och att vi faktiskt måste avvakta och få in kunskap och synpunkter från remissinstanserna innan vi vidtar åtgärder.

Självklart kommer vi att ta stor hänsyn och lyssna intensivt på vad remissinstanserna säger, för vi tror att de kommer att göra viktiga inspel.

Jag vill också justera lite vad slutsatserna är från utredningen om betalkontodirektivet. Man säger inte i slutsatsen att det är bra som det är utan att lagstiftningen inte står i proportion till vilka konsekvenser det får och hur stora behoven är. Man säger inte att allt är frid och fröjd utan noterar att det finns utmaningar.

Dessa utmaningar försöker vi att möta, till exempel genom innovationer. I Sverige har vi en mycket levande fintechsektor för finansiell teknologi. Här utvecklas hela tiden nya lösningar och metoder. Vi försöker stödja en utveckling där det skapas nya lösningar för de grupper som har svårt att använda sig av till exempel elektroniska betalningsmetoder. Det kan vara ett viktigt sätt att hjälpa människor att kunna klara av sin ekonomi.

Det pågår också ett samarbete mellan länsstyrelserna, Bankföreningen och sparbankerna. Det kom till tack vare det rundabordssamtal som jag tog initiativ till. De har möten flera gånger per år för att följa upp situationen och för att skapa en bättre samordning så att bankerna inte var för sig vidtar åtgärder som får konsekvenser för enskilda orter och så att det finns en tillräckligt bra täckning.

Vidare ökar Bankomat AB antalet insättningsautomater och uttagsautomater, och ett sextiotal orter kommer att få nya möjligheter.

Låt mig varna för tron på att en lagstiftning kan lösa alla problem. Jag tror att det är svårt. I Norge har man en lag, men antalet minibanker har ändå minskat med 10 procent de senaste fem åren. Uppenbarligen löser alltså inte en lagstiftning alla problem och är det stora alexanderhugget.

Jag blir lite förvånad över Vänsterpartiets ingång, för i budgeten försöker vi ju lösa problem med service på landsbygden genom att tillskjuta medel. När det gäller livsmedelsförsörjning och annan service är vår syn att samhället måste gå in med stöttande åtgärder för att alla ska ha tillgång till en bra service. Varför ska det gälla livsmedel men inte finansiella tjänster? Vi försöker att hantera situationen på samma sätt här.

Vi kan säkert göra mer, och jag uppskattar engagemanget. Men att säga att det är en helt annan situation och att vi ska vidta helt andra åtgärder förstår jag inte.


Anf. 30 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Det var Vänsterpartiet som drev igenom de 5 miljonerna för att bidra till förbättringar på landsbygden avseende kontanthanteringen.

Jag inser att lagstiftning för att ålägga bankerna att upprätthålla kontanthantering är komplicerad. Just därför tycker jag att det borde utredas så att man kan titta på vad man faktiskt kan göra.

Regeringen har i stället valt att lägga allt i den här utredningen, som har kommit fram till att inget behöver göras. Det finns problem, men de behöver man inte göra något åt.

Lagstiftning visar hur samhället tycker att saker och ting bör fungera. Därför är det viktigt att de demokratiska instituten bestämmer hur vi ska ha det med kontanthanteringen. Det är en del av vår infrastruktur i betalningssystemet. Då ska inte enskilda bankinstitut få bestämma det själva.

De bankinstitut vi pratar om har dessutom statens stöd i ryggen, det vill säga vi garanterar deras förluster. Då har de, menar jag, ett mycket större samhällsansvar än vad de faktiskt tar.

Även om vi har många fler banker har det inte löst problemet, utan det stora folkflertalet är beroende av de fyra storbankerna. Det är så det ser ut i dag. Oavsett om man är i Tensta eller i Los är det där vi har de grundläggande problemen.

Bankerna avvecklar kontanthanteringen. Swedbank har gått längst, men storbank efter har storbank följt efter. Detta skapar problem för äldre, föreningar, pensionärer och funktionsnedsatta, och det måste vi göra något åt. Detta har pågått sedan 2011, och det eskalerar.

Vi behöver vi se åtgärder här och nu, och jag blev därför lite besviken när Bolunds svar bara var att vi ska invänta remissvaren. Jag tycker att han kunde ha uttryckt en politisk vilja att agera med mer ansvar.


Anf. 31 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! En del har raljerat över en invigning av en bankomat i Skoghall med godisregn och flera hundra besökare. Samtidigt visade det för mig allvaret och sprängkraften i denna fråga.

Hur kan det vara möjligt att en kommunhuvudort med 15 000 invånare kan bli av med sin enda bankomat utan att banken ens berättar det? Då är det klart att man blir glad när den lokala handlaren tar tag i frågan och ser till att bankomaten kommer tillbaka.

På vissa orter har människor i dag enorma avstånd för att kunna ta ut kontanter. För dem som bor i Vittangi, Hakkas och Fredrika är avståndet till närmaste bankomat mer än fem mil enkel resa.

I Svappavaara finns en statligt ägd gruva men ingen bankomat - den ligger tre mil bort. I Vidsel, som kallas för raketbyn, är den militära närvaron stor. Där finns Försvarsmaktens anläggning för att testa raketer och testflyga drönare, men någon bankomat har byborna inte sedan förra året.

I dag finns det 117 000 personer som har mer än två mil för att kunna ta ut kontanter. Av dem är 36 000 personer äldre än 65 år.

Marknaden löser inte landsbygdens utmaningar. Att se till att det finns tillräckligt god geografisk spridning av grundläggande betaltjänster bör också fortsatt vara ett statligt ansvar.

Till skillnad från i dag skulle en reglering av bankernas ansvar för betaltjänster innebära att det ytterst är staten som avgör när marknaden kan och bör tillgodose kundernas behov och när det är en statlig uppgift.

Det är naturligtvis inte någon lätt uppgift, men länsstyrelsen gör redan i dag bedömningar av när staten ska gå in med stöd till olika åtgärder. Denna uppgift bör kunna utvecklas till uppgiften att staten också ska bedöma när bankerna ska ta sitt ansvar för kunderna så att dessa kan ta ut och sätta in kontanter.

Jag tror att väldigt många människor hade velat höra svar i dag från finansmarknadsministern, och jag tror tyvärr att de är lite besvikna. Men jag hoppas att finansmarknadsministern läser remissutredningens alla svar och tar till sig att lagstiftning faktiskt behövs.


Anf. 32 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag tror att det finns väldigt många besvikna fackföreningsmedlemmar inom Handels, Hotell- och restaurangfacket och Finansförbundet. Många av dem röstar på Vänsterpartiet, som bara struntar i en av deras kanske viktigaste arbetsmiljöfrågor. Annars brukar man ofta hänvisa till fackföreningsrörelsen, men uppenbarligen inte i denna fråga.

Man löser detta genom ett alexanderhugg där man låter bankerna ta hand om denna fråga. Men löser man problemet för landsbygden? Jag såg en rapport för inte så länge sedan där det konstaterades att både den offentliga och kommersiella servicen minskar på landsbygden. Speciellt pekades det på att banker slår igen. Att det är bankerna som slår igen först har vi sett i storstädernas förorter också.

Jag är väldigt glad över att man avvaktar remissvaren. Jag tillhör dem som ska besvara en underremiss. Jag tänker inte skriva den själv, eftersom jag har ansvar för dessa frågor, men som förbundsordförande inom handikapprörelsen är jag undertecknare.

Jag vill att regeringen ska veta vad vi tycker innan beslut fattas, men det tycker uppenbarligen inte Vänsterpartiet. Det gör mig lite irriterad. Vi har en ordning i Sverige där vi utreder saker och har en remissomgång för att få in ett så brett material som möjligt, och sedan börjar vi politiker hantera det. Varför ska vi inte respektera det i just detta fall, även om situationen är allvarlig?

Jag tycker att det finns anledning att kommentera frågan om uttagsautomater. Det är en sak som bankerna har ett ansvar för, och jag tycker att det är hemskt när bankerna inte tar det ansvaret.


Anf. 33 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Regeringen tycker att detta är en utmaning för samhället. Vi ser de problem som många människor möter i sin vardag.

Det efterfrågas en tydlig ambition från regeringen. Jag tycker att jag gav detta i mitt inledningsanförande, nämligen att vi tycker att människor själva ska kunna avgöra hur de sköter sin privatekonomi. Om man vill kunna använda kontanter ska man ha möjlighet att göra det.

Däremot tror vi inte att man löser problematiken med en enda reform som ska lösa alla problem, utan vi tror att många olika lösningar kommer att behövas för att få bukt med de utmaningar som finns.

Vi har inte bara skjutit till de 5 miljoner som jag nämnde och som också Ulla Andersson tog upp i sitt anförande. Regeringen har också skjutit till 36 miljoner kronor i budgeten för 2016 för åtgärder för sårbara och utsatta glesbygder när det gäller service, för att kunna förbättra den generellt. Det handlar inte bara om betaltjänster utan också om basala saker som att få tillgång till mat och grundläggande service för att klara av sitt liv.

Jag blir frågande när man tycker att en lagstiftning ska lösa problemen. Varför anser Vänsterpartiet att just denna marknad är särpräglad? Ska vi då ha lagstiftning om antalet bensinmackar och var dessa finns? Ska vi ha lagstiftning om antalet mataffärer och var i landet dessa finns? Mat är en ännu mer grundläggande förutsättning för att kunna klara av sitt liv än vad användningen av kontanter är.

Jag tror att man kan lösa dessa frågor genom samarbete, genom att regeringen sätter tryck, vilket vi gör, och genom att komma med många olika lösningar. Jag tror också att konsumenterna generellt kan göra en insats här. I de fall man har ett val mellan olika banker kan man välja den bank som erbjuder bäst service när det gäller kontanter och tydligt kommunicera till sin bank att det är något man värdesätter och vill att banken ska bidra med.

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.