Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Könstillhörighetslagen

Interpellation 2010/11:395 av Berg, Marianne (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-05-18
Anmäld
2011-05-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2011-05-30
Sista svarsdatum
2011-06-08
Besvarad
2011-06-10

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 maj

Interpellation

2010/11:395 Könstillhörighetslagen

av Marianne Berg (V)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Utredningen om könstillhörighetslagen (SOU 2007:16) presenterades i mars 2007. Socialstyrelsen presenterade en rapport om transsexuella 2010. Det är uppenbart att lagen som tillkom 1972 behöver förändras eftersom den både är föråldrad och bidrar till onödigt lidande.

Vänsterpartiet har vid upprepade tillfällen lagt fram frågor till ansvarig minister angående den omoderna lagen om fastställande av könstillhörighet och dess konsekvenser för personer som önskar genomgå könskorrigerande behandling (se interpellationerna 2008/09:181 och 2009/10:227 samt de skriftliga frågorna 2008/09:265, 2009/10:454 och 2010/11:370).

Dess värre har inget förändrats till det bättre för den grupp av befolkningen som berörs av den omoderna könstillhörighetslag som gäller i dag, det vill säga transsexuella och deras anhöriga, sedan vi ställde den första frågan till ministern. Dock har ministern konsekvent valt att inte meddela någon närmare tidsplan för det fortsatta beredningsarbetet med utredningen eller när regeringen skulle kunna tänkas presentera ett lagförslag.

Detta är både sorgligt och anmärkningsvärt eftersom många människor tvingas till onödigt lidande på grund av den nuvarande lagens brister. Fobin mot transpersoner är utbredd i samhället.

När det gäller transsexuella visar forskning att det i denna grupp i stor utsträckning förekommer psykisk ohälsa i form av självmordstankar och negativa känsloupplevelser (FHI 2008:12). Efter att individen fått möjlighet till könsbyte minskar dock problemen. Detta visar att en modern lagstiftning som är anpassad till transsexuellas behov är nödvändig.

Det är viktigt att regeringen tar transfobin på allvar. Ett steg på vägen är att modernisera lagen om fastställande av könstillhörighet som i princip har varit oförändrad sedan 1972. För att få rätt till den kirurgiska delen av behandlingen krävs i dag att en ny juridisk könstillhörighet först fastslås.

För att få denna nya könstillhörighet har Socialstyrelsens rättsliga råd som praxis att kräva ett läkarutlåtande av en psykiater som utrett patienten under en längre tid, i allmänhet omkring två år. För de transsexuella patienter som behöver kirurgisk behandling krävs alltså först minst två års utredning inom psykiatrin.

Lagen innehåller också en rad diskriminerande krav som att sökanden ska vara ogift och steriliserad för att ett könsbyte ska kunna ske. Vidare måste sökanden vara 18 år för att få tillgång till könskorrigerande operation.

Även om jag inte är helt nöjd med alla utredningens förslag så anser jag och Vänsterpartiet att det är nödvändigt att fortsätta arbetet med att modernisera lagen, i synnerhet som dagens lagstiftning bidrar till transsexuellas psykiska ohälsa i stället för tvärtom.

Att ändra lagen om fastställande av könstillhörighet är att ta ett steg för att utplåna transfobin i samhället. Därför är det både anmärkningsvärt, sorgligt och ignorant av socialministern att hantera frågan om transexuellas vård på detta minst sagt otillfredsställande sätt.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till socialministern:

1. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att modernisera lagen om fastställande av könstillhörighet?

2. Kan socialministern ange en tidsplan för det fortsatta beredningsarbetet med könstillhörighetsutredningen?

3. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att förbättra situationen för människor som önskar genomgå könskorrigerande behandling?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:395, Könstillhörighetslagen

Interpellationsdebatt 2010/11:395

Webb-tv: Könstillhörighetslagen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 66 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Marianne Berg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att modernisera lagen om fastställande av könstillhörighet samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra situationen för människor som önskar genomgå könskorrigerande behandling. Jag har också fått frågan om vilken tidsplan jag har för det fortsatta beredningsarbetet med förslagen från Könstillhörighetsutredningen. Jag har i mars månad i år besvarat delvis samma frågor som interpellanten nu ställer igen. Förhållandena har inte ändrats sedan dess. Mitt svar är detsamma nu som då. Förutom förslagen i betänkandet Ändrad könstillhörighet som lämnats av Könstillhörighetsutredningen har det i Socialstyrelsens regi utförts ett utredningsarbete. Socialstyrelsens rapport Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar har av styrelsen remitterats till olika berörda instanser. Jag har erfarit att Socialstyrelsen avser att till Socialdepartementet överlämna de delar av styrelsens arbete som gäller lagstiftningsfrågor någon gång i början av sommaren. Jag kan därför inte nu ange någon närmare tidsplan för det fortsatta arbetet inom Regeringskansliet. Herr talman! Detta var en uppläsning av det skriftliga interpellationssvar som jag översände inför denna debatt. Sedan dess har Socialstyrelsen inkommit med det dokument som jag nämner i slutet av det inledande svaret. Det hände i onsdags förra veckan. De har överlämnat ett förslag som innehåller dels ett antal lagförslag, dels ett antal åtaganden när det gäller saker och ting som Socialstyrelsen själv vill arbeta med för att bland annat förbättra bemötandet, koncentrera kunskap och så vidare omkring sådant som rör de personer som vi samtalar om. Eftersom det här arbetet kom in så sent som för några dagar sedan har vi ännu inte ordentligt hunnit påbörja den beredning som vi behöver göra. Därför kvarstår svaret att jag för närvarande inte kan avge någon tidtabell.
Marianne Berg (V)
Anf. 67 Marianne Berg (V)
Herr talman! Det kom i sista minuten, och därför var jag väldigt förvånad över ministerns skrivna svar där det inte framgick att han kände till det. Men nu skulle vi egentligen ha haft interpellationsdebatten i tisdags, och det här kom dagen efter. Hur som helst har det gått över fyra år sedan den första utredningen lades fram, och ingenting har hänt. Nu är det dock något på banan. Detta är nu tredje gången vi interpellerar om samma fråga, och vi har också framställt tre skriftliga frågor om detta. Ministern har aldrig kunnat ange någon tidsplan, och det svarade han också nu. Jag vill bara peka på vad Socialstyrelsen har tagit upp och ger som förslag till en ny lag. Man har bland annat tagit upp att kravet på att man ska vara ogift för att kunna könstillhörighet ska tas bort. Kravet på att den som ansöker om ändrad könstillhörighet ska vara steriliserad ska tas bort. Även utländska medborgare ska kunna beviljas ändrad könstillhörighet om han eller hon har varit bosatt i Sverige i minst ett år och så vidare. Så långt är det bra. Det är naturligtvis mycket arbete med detta. Men när man nu har börjat ta fram det som ministern har gått och väntat på i nästan fyra år - utredningen lades fram första gången i mars 2007, och remissvaren var inne i november 2007 - ska vi då behöva gå och vänta i fyra år till? Är det inte möjligt för ministern att nu ändå överblicka och ge en tidsram och berätta om sina ambitioner, vad han vill göra?
Börje Vestlund (S)
Anf. 68 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Precis som Marianne Berg säger börjar den här frågan bli väldigt gammal på socialministerns bord. Det var faktiskt Socialstyrelsen som tog initiativ till att utreda frågan för att man tyckte att det inte hände något på departementet. Det är sanningen bakom den här sorgliga historien. Det kom en utredning i princip samtidigt som socialministern tillträdde, och sedan gick den ut på remiss. Det var väldigt stora invändningar mot den utredningen, så vi ska vara tacksamma för att man inte gjorde lagstiftning av den. Men såvitt jag förstår är det Socialstyrelsen som nu har gjort den här utredningen på eget bevåg. Då kan man fråga sig: Naturligtvis måste en sådan här utredning gå ut på remiss och det måste göras ett rimligt beredningsarbete, men det ska väl inte behöva ta ytterligare tre fyra år att få fram den nya lagstiftningen? Under de otaliga debatter och diskussioner som jag har deltagit i om lagen om könstillhörighet har det handlat om ett par saker som har behövts ändras. Såvitt jag förstår är de lagförslag som Socialstyrelsen har lagt fram ungefär det som har efterfrågats, och då inte bara av transpersoner, hbt-rörelsen med flera utan också av till exempel läkarna på området och av psykologisk expertis och så vidare. Det här är alltså något som är väldigt angeläget. Detta att man måste skilja sig för att få byta kön är något som har upplevts som väldigt kränkande. Jag kan peka på fler saker. Det här gäller en förhållandevis liten grupp. När vi talar om sjukvårdsfrågor berör de ofta många fler. Därför tycker jag att det är beklämmande att vi åter står här och debatterar en fråga som vi borde ha kunnat fatta beslut om - kanske inte för flera år sedan, men nog hade vi kunnat ha en sakdebatt vid den här tidpunkten i stället för att ha en interpellationsdebatt? Den här lagstiftningen har dragit ut oändligt långt på tiden. Det är klart att man behöver tid att fundera, inte minst ideologiskt och politiskt, när utredningar lägger fram förslag som är kontroversiella, men det verkar ju inte vara något sådant som lurar i vassen den här gången. Tvärtom är väl detta i allt väsentligt - nu kommer säkert någon transperson att hoppa på mig, men det får jag överleva - ganska tekniska förändringar i lagstiftningen. Därför är det sorgligt att man inte har kunnat komma framåt med de här frågorna. Det är faktiskt ganska lite och ganska enkla lagförändringar det handlar om, trots allt.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 69 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Vi kanske ska börja med historien. Det stämmer att jag ärvde en utredning, som kom i början av min ämbetsperiod - jag tror det var i början av 2007 precis som Marianne Berg sade. Den fick avgörande kritik från nästan alla som yttrade sig. Den dög inte att gå vidare med. Efter detta har vi varit i en situation där vi har funderat mycket på vad vi ska göra. Det är klart att vi vet vad våra myndigheter gör. De vet vad vi önskar att de ska gör Socialstyrelsen har gjort ett arbete kring detta. Arbetet har varit ute på remiss, och man har landat i ett antal ståndpunkter. Mycket handlar om väldigt enkla saker som jag inte tror att någon kommer att kunna ha någon synpunkt på. Det är dock en del saker som är mer komplicerade. Lagstiftningsförändringarna gäller bland annat detta med att man måste vara ogift, som dagens lagstiftning som gäller sedan 1972 föreskriver. Jag tycker att det borde vara tämligen okomplicerat att ändra detta, men det kan få en del implikationer för annan lagstiftning, som måste ses över. Det handlar också om det gällande kravet på sterilisering, som 2007 års utredning höll fast vid, och om frågan om bevarande av könsceller. Marianne Berg nämnde också frågan om utländska medborgare som har bott i Sverige i mer än två år. Det tror jag heller inte tillhör de mer komplicerade frågorna. Men när det gäller just de två punkter där två utredningar har kommit till helt olika slutsatser bör vi åtminstone titta på vad det är som ligger bakom. Detta gäller en liten grupp, sades det här. Så är det. Under åren 2004-2009 var det i genomsnitt 37 personer per år som ansökte om ändrad könstillhörighet och om de ingrepp som är nödvändiga i sammanhanget, men vi ser en ökning. År 2009 var det 60 personer ungefär. Även om det är få personer det handlar om är det naturligtvis viktigt för varje enskild person. Därför är det viktigt att vi har ett noggrant beredningsarbete och att vi jobbar på med den hastighet som vi kan för att presentera ett lagförslag som vi förhoppningsvis kan få en bred överenskommelse om i kammaren.
Marianne Berg (V)
Anf. 70 Marianne Berg (V)
Herr talman! Jag kan förstå att det finns en del spörsmål som man behöver se mer på, men jag tycker ändå att Göran Hägglund som minister ändå ska kunna ge någon form av tidsram och visa sin ambition att arbeta vidare med detta, men något sådant har jag inte sett än. Att vi debatterar detta ännu efter så lång tid är trist. Kristdemokraterna har haft ett väldigt starkt inflytande över sexualpolitiken, må jag säga. Det tycker jag är lite förvånande, speciellt med tanke på att ni är det minsta partiet i regeringsalliansen. Under valrörelsen förra året gick RFSL ut med en enkätundersökning till alla riksdagskandidater. Då svarade hela 87,5 procent att de var för en förändring av lagen, i vissa fall genom att kraven på att vara ogift, steril, myndig och svensk medborgare skulle tas bort. Det är också precis dessa saker som nu Socialstyrelsen tar upp i sin utredning. Under åren efter enkätundersökningen, som var väldigt spännande att ta del av, har alla partier i riksdagen förutom två ställt sig bakom det. Det är Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som inte har deklarerat att de ställer sig bakom en förändring. Det är sorgligt, oavsett om det berör en liten grupp eller en stor grupp. Om ministern nu tänker ta tag i frågan rekommenderar jag att titta på de remissvar som bland annat RFSL har gjort. Jag anser att RFSL är en av experterna i dessa frågor. Jag önskar gärna ett svar angående tidsram och ministerns ambition. Det sade jag i min första fråga. Jag tycker att ministern skulle kunna ge mig ett svar.
Börje Vestlund (S)
Anf. 71 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Det har funnits andra reformer som har genomförts för att regeringen har varit väldigt angelägen om att reformen ska genomföras. Då har det varit förkortad remisstid. Man har stått taggade på departementen för att när man har fått in remissvaren sammanställa dem väldigt snabbt och få fram ett lagstiftningsförslag. Det är lite grann så att vi ska ha den goda traditionen med att vi ska gå ut på bred front med remissen. Men den behöver inte nödvändigtvis vara tre månader som den normalt brukar vara utan den kan vara kortare. Det kan man visserligen dra på sig kritik för från ett och annat håll. Men det skulle göra att regeringen kunde säga: Vi gjorde vad vi kunde i den här frågan för att det skulle gå så snabbt som möjligt. Det finns en del överväganden, precis som ministern säger. De två utredningarna har kommit till olika slutsatser när det gäller sterilisering. Anledningen till att man tittade på frågan ytterligare en gång var den avgörande punkten angående sterilisering, eller snarare kastrering, i det utredningsförslag som kom från utredaren men inte från Socialstyrelsen. Nu har man kommit fram till en annan lösning. Det var vad vi gick och väntade på. Om man fick kritik kan det inte vara kontroversiellt i sig. Det vore inte helt orimligt att vi skulle kunna få en tidsplan på hur lång tid arbetet kan ta. Det kan inte vara så komplicerat när det är andra gången på ganska kort tid som man går ut med remiss om detta.
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 72 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag kommer inte att lämna någon tidsram i dag av det enkla skälet att vi inte har hunnit analysera förslaget som det ser ut. Är det så att det är busenkelt kommer det att gå mycket fortare än om det innehåller mycket komplexa avvägningar som ska göras. Börje Vestlund är inne på att man skulle kunna korta remisstiden. Jag är inte ens säker på att förslaget kommer att behöva remitteras. Det beror lite på om ytterligare personer eller instanser behöver yttra sig. Det kan vara så att den remissomgång som redan har skett är till fyllest. Det vill jag lämna öppet. Tidsramen beror på vad analysen visar. Vi ska titta på det tillsammans med de remissvar som har kommit in. Ni vet mycket väl att vi har beredningskrav. Om vi inte sköter det kommer vi att få kamraterna i KU på oss som kommer att tycka att vi slarvar igenom lagstiftningen, och det ska vi inte dra på oss. Det ska ske noggrant och på ett sådant sätt att vi kan få en lag som fungerar så snabbt som möjligt.
Marianne Berg (V)
Anf. 73 Marianne Berg (V)
Herr talman! Jag får inget svar om tidsramen, och jag får acceptera det så länge. Jag får vänta. Kanske vi kan träffas igen i en interpellationsdebatt om det skulle dröja alltför länge. I mitt sista inlägg vill jag skicka med ett tips till ministern som har att göra, läsa och greja över hela sommaren. Om ministern inte redan har läst den finns en rapport som gavs ut av Folkhälsoinstitutet 2008 som heter Vem får man vara i vårt samhälle? Om transpersoners psykosociala situation och psykiska hälsa. Den tycker jag att ministern ska ta med sig och läsa som en jättebra bilaga till den utredning som ska komma. Jag har inget mer att tillägga. Jag önskar ministern en trevlig sommar!
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 74 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Tack för diskussionen! Den här frågan kan vi få möjlighet att diskutera igen beroende på hur komplicerad den visar sig vara. Det leder förhoppningsvis också till en sakdiskussion i kammaren längre fram för att få en ny lagstiftning på plats. Jag vill önska interpellanten och andra närvarande en glad sommar!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.