Till innehåll på sidan

Kommunernas hantering av extra statsbidrag för ensamkommande

Interpellation 2017/18:50 av Jan Ericson (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2017-10-23
Överlämnad
2017-10-23
Anmäld
2017-10-24
Svarsdatum
2017-11-14
Sista svarsdatum
2017-11-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Heléne Fritzon (S)

 

Före sommaren gav regeringen besked om att man skjuter till 195 miljoner som stöd till kommuner där det bor asylsökande ungdomar som fyller 18 år under asylprocessen eller i vissa fall får sin ålder uppskriven.

Tanken är givetvis god – med de extra pengarna vill man göra det möjligt för dessa ungdomar att bo kvar i kommunen och fortsätta sin skolgång i väntan på avgörandet i sina asylärenden.

Det finns dock två allvarliga problem med detta:

För det första pekar Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, på att fördelningen av pengarna baseras på vilken kommun som är formell ”vistelsekommun”, utan att ta hänsyn till var ungdomen i verkligheten bor. Ett stort antal kommuner har ensamkommande unga placerade utanför den egna kommunen, vilket det gör att en kommun kan belastas med kostnader samtidigt som en annan kommun får bidraget. Regeringen borde lyssna på SKL som i stället har begärt att man ska fördela pengarna efter vilken kommun som verkligen har kostnaderna. 

För det andra så är problemet att kommunerna saknar riktlinjer för hur det extra statsbidraget ska hanteras. I flera kommuner, bland annat min hemkommun Mark, har både kommunjurister och socialchefer ifrågasatt om det går att använda bidraget till angivet ändamål utan att det strider mot kommunallagens krav på likvärdig behandling av kommuninvånarna. En person som söker asyl som 18-åring hänvisas till ett asylboende och får dagersättning enligt reglerna för vuxna. För en person under 18 år gäller helt andra regler för boende, dagersättning med mera. Om man ska ge unga som fyllt 18 år samma villkor och förmåner som de haft tidigare betyder det att vissa 18-åringar får helt andra förmåner och rättigheter än andra ungdomar i samma ålder. Att ta sådana kollektiva beslut utan individuell prövning strider sannolikt mot flera lagar.

Att regeringen inte har gett några som helst riktlinjer till kommunerna om hur de ska agera är oansvarigt. Nu agerar kommunerna olika och ingen vet om man fattar lagliga beslut.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Heléne Fritzon:

 

Hur avser statsrådet att förtydliga regelverken så att kommunerna kan vara säkra på att fatta lagliga beslut?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2017/18:50, Kommunernas hantering av extra statsbidrag för ensamkommande

Interpellationsdebatt 2017/18:50

Webb-tv: Kommunernas hantering av extra statsbidrag för ensamkommande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 68 Statsrådet Heléne Fritzon (S)

Fru talman! Jan Ericson har frågat mig hur jag avser att förtydliga regelverken så att kommunerna kan vara säkra på att fatta lagliga beslut rörande det extra statsbidraget för ensamkommande ungdomar.

Jan Ericson beskriver och ser två allvarliga problem med bidragets konstruktion. Det ena är att bidraget fördelas till vistelsekommunen utan hänsyn till var ungdomen bor. Det andra är att kommunerna saknar riktlinjer för hur det tillfälliga bidraget ska hanteras.

Asylsökande vuxna är ett statligt ansvar. Det innebär att Migrationsverket erbjuder den som blir 18 år och behöver hjälp med bostad plats på en förläggning. Asylsökande som fyller 18 år har också möjlighet att bo på andra sätt. Den som kan ordna boendet själv har möjlighet att göra det.

För att möjliggöra för kommuner att låta ungdomar i denna situation bo kvar i kommunen under asylprövningen har regeringen och Vänsterpartiet föreslagit ett tillfälligt bidrag på 390 miljoner kronor i höständringsbudgeten 2017 och 195 miljoner kronor i budgetpropositionen för 2018.

Fördelningen av medlen till kommunerna baseras på antalet asylsökande ensamkommande unga som vistades i kommunen i juni 2017.

Att medlen fördelas till vistelsekommunen beror på att syftet med bidraget är att möjliggöra för ungdomarna att bo kvar i den kommun de rotat sig i. Det tillfälliga bidraget förutsätter inte att den unge är placerad enligt socialtjänstlagen, och vistelsekommunen kan ha större möjlighet att hitta andra lösningar än placering.

Exakt hur medlen ska användas är dock upp till kommunerna att avgöra eftersom behov och förutsättningar kan skilja sig åt mellan olika kommuner.


Anf. 69 Jan Ericson (M)

Fru talman! Vår nye partiledare Ulf Kristersson har myntat ett nytt välkommet begrepp i den politiska debatten, nämligen att vi behöver föra ett mer vuxet samtal i politiken där vi försöker lyssna på varandra och debattera viktiga frågor med avsikt att faktiskt göra saker.

Ett tillfälle för sådana vuxna samtal borde vara riksdagens interpellationsdebatter, men det förutsätter i så fall att ministern tar interpellanternas frågor på allvar.

Min interpellation handlar om regeringens extra bidrag till kommunerna för att möjliggöra för asylsökande som fyller 18 år eller får åldern uppskriven till 18 år under asylprocessen att bo kvar i kommunen under asyltiden. Det är en tanke som i grunden är sympatisk och kan gynna integrationen för dem som beviljas uppehållstillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I min interpellation tar jag upp två konkreta problem med regeringens extra bidrag till kommunerna. Ingen av frågorna besvaras. Ministern medger inte ens att problemen finns, trots att Sveriges Kommuner och Landsting faktiskt har påpekat samma sak.

Svaret från ministern saknar substans, och jag tycker att det är lite respektlöst att ge ett sådant svar i en viktig interpellationsdebatt. Varför ska vi stå här och debattera om ministern inte tar debatten på allvar?

Jag ger nu ministern en ny chans att svara på mina två frågor. Den första frågan gäller det som Sveriges Kommuner och Landsting pekar på, nämligen att fördelningen av dessa pengar baseras på vilken kommun som är formell vistelsekommun, utan att hänsyn tas till vilken kommun som har socialtjänstansvaret och därmed kostnaderna. Ett stort antal kommuner har ensamkommande unga placerade utanför den egna kommunen, vilket gör att en kommun kan belastas med kostnaden samtidigt som en annan kommun får bidraget. Här tycker jag att regeringen borde lyssna på SKL, som i stället har begärt att man ska fördela pengarna efter vilken kommun som verkligen har kostnaden.

Den andra frågan gäller att kommunerna saknar riktlinjer för hur detta extra statsbidrag ska hanteras. I flera kommuner, bland annat i min hemkommun Mark, har både kommunjurister och socialchefer ifrågasatt om det verkligen går att använda bidraget till det angivna ändamålet utan att det strider mot kommunallagens krav på likvärdig behandling av kommuninvånarna. En person som söker asyl som 18-åring hänvisas till ett asylboende och får dagersättning enligt reglerna för vuxna. För en person under 18 år gäller helt andra regler för boende, dagersättning med mera. Om man ska ge unga som fyllt 18 år samma villkor och förmåner som de har haft tidigare, betyder det att vissa 18-åringar i en kommun får helt andra förmåner och rättigheter än andra ungdomar i samma ålder. Att ta sådana kollektiva beslut utan individuell prövning strider sannolikt mot flera lagar.

Att regeringen inte har gett några som helst riktlinjer till kommunerna om hur de ska agera tycker jag faktiskt är oansvarigt, och vi talar om ganska stora pengar. Nu agerar kommunerna olika, och ingen vet om man fattar lagliga beslut.

Med anledning av detta vill jag återigen fråga: Hur avser statsrådet att förtydliga regelverken, så att kommunerna verkligen kan vara säkra på att de fattar korrekta och lagliga beslut?


Anf. 70 Statsrådet Heléne Fritzon (S)

Fru talman! Jag vill inledningsvis i vår debatt tydliggöra att jag självklart tar interpellationen på största allvar. Det faktum att vi här tillsammans i kväll upprätthåller den svenska demokratin är ett uttryck för det - fråga och svar.

Om jag ska utveckla detta ytterligare vill jag ändå säga att bakgrunden är att asylsökande över 18 år i normalfallet erbjuds plats på Migrationsverkets förläggningar i stället för att vara fortsatt placerade i en kommun enligt socialtjänstlagen. Det kan få till följd att de unga behöver flytta. Så har det varit även tidigare, men då fick kommunen en fortsatt ersättning om den förlängde placeringarna när asylsökande fyllde 18 år. Just av den anledningen var det många kommuner som faktiskt gjorde det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anledningen till att regeringen och Vänsterpartiet har valt att ge kommunerna ett extra bidrag för denna grupp ungdomar är att just möjliggöra för dem att bo kvar i den kommun där de nu vistas.

Man kan också säga att denna situation med normala handläggningstider kommer att uppstå endast i undantagsfall. Därför handlar detta förslag om att detta ska vara en tillfällig lösning. Vi har valt den i stället för att förändra och backa tillbaka i regelverket i det tidigare ersättningssystemet.

Det finns kanske också anledning att säga att en alternativ lösning i så fall skulle vara att göra en ändring i ersättningsförordningen. Det hade tagit mycket längre tid, och det hade inte möjliggjort exempelvis några pengar för innevarande år. Avsikten är just att klara övergången från den regelförändring som gjordes i somras till den period som man har under innevarande och nästa år för att de unga exempelvis ska kunna bo kvar och fullgöra sin utbildning i den kommun som de vistas i. Kommunerna har olika förutsättningar, och detta bidrag möjliggör olika lösningar.

När man tittar på skillnaderna mellan vistelsekommun och anvisningskommun kan man notera att det i 72 procent av fallen är fråga om samma målgrupp. Där möts så att säga vistelsekommunen och anvisningskommunen. Därmed anser regeringen att detta är lite av det möjligas konst, skulle jag vilja uttrycka det, för att man på ett snabbt sätt ska kunna svara de kommuner som har efterlyst just en möjlighet att underlätta för ett beslut om att de unga ska kunna vara kvar i den kommun där de har börjat i en skola och där de bor.


Anf. 71 Jan Ericson (M)

Fru talman! Jag tycker faktiskt inte att statsrådet tar detta riktigt på allvar. Svaret är mer en upprepning av mina frågor och en kartläggning av hur läget ser ut. Men det är inget svar på hur man ska kunna hantera denna situation på ett lagligt sätt, och det var den viktiga delen i min fråga.

Regeringen har lämnat detta problem med lagtillämpningen i knät på kommunerna, som har mycket svårt att hantera detta. Det leder till ganska stora politiska konflikter, och det leder till risk för överklagande och andra saker, när de egentligen har en god avsikt att försöka göra någonting bra. Det tycker jag är en stor brist från regeringen, alltså att man inte kan komma med någon form av riktlinjer till kommunerna om hur detta ska hanteras.

SKL säger dessutom att ett stort antal av dessa ensamkommande bor i en kommun, men där en annan kommun har socialtjänstansvaret. Det är faktiskt ett betydande antal runt om i landet. Inte minst är det många av de stora städerna som skickar många ensamkommande till boenden i andra kommuner runt om. Det är ett problem att dessa pengar inte följer ungdomarna och dem som har kostnaderna för ungdomarna utan hamnar i en annan kommun. Detta pekar SKL på, och man tycker att det är orättvist. Det tycker jag faktiskt att ministern borde lyssna på.

När man tillför så mycket pengar som 600 miljoner kronor, vilket man vill göra under 2017 och 2018, och har ett uttalat syfte med detta, då borde man också förvissa sig om och med riktlinjer se till att detta faktiskt kan hanteras på rätt sätt så att man får rätt effekt av dessa pengar. Det ska inte vara så att kommunerna riskerar att bryta mot lagen bara för att de ska verkställa det som regeringen vill att de ska göra.

Jag tycker att detta också visar att man inte kan lösa alla problem i samhället genom att bara ösa in mer av skattebetalarnas pengar. Ibland krävs det också att man ger vägledning till hur dessa pengar ska användas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tycker verkligen ministern att det är rimligt att bidrag för ungdomar kan betalas ut till en kommun samtidigt som en annan kommun har kostnaderna för dessa ungdomar? Är det verkligen skäligt?


Anf. 72 Statsrådet Heléne Fritzon (S)

Fru talman! Om interpellanten är bekymrad över att jag inte tycks ta frågan på allvar vill jag rikta en uppmaning tillbaka till honom: Ta också gärna mitt svar på allvar! Det är ett mycket seriöst och uppriktigt svar om hur regeringen har resonerat.

Jan Ericsons argumentation är ett mycket tydligt besked om att kommunerna inte skulle få en enda krona för innevarande år. Det skulle nämligen inte vara möjligt enligt den modell som Jan Ericson företräder i interpellationsdebatten.

I en del är jag benägen att instämma med Jan Ericson. Det är naturligtvis viktigt att alla kommuner tar sitt fulla ansvar. Det är en mycket större fråga, och den är mycket stor inom hela det migrationspolitiska ansvarsområdet. Det vill jag gärna återkomma till i många andra sammanhang.

När det gäller de invändningar som man kan framföra mot detta fördelningssystem har vi olika modeller för att anslå och fördela statliga medel till kommunerna. Antingen är det generella statsbidrag, eller också är det riktade statsbidrag. Detta är ett av de bidrag som går ut utan någon bestämd anvisning om på vilket sätt kommunerna ska fullgöra uppdraget genom att använda pengarna. Det är inte första gången, och det är sannolikt inte enda gången.

Jag träffar faktiskt Sveriges Kommuner och Landsting redan i morgon och kommer naturligtvis också där att prata om just denna fråga. Däremot vet jag med min bakgrund att det inte brukar vara så mycket klang och jubel kring riktade statsbidrag från kommunernas sida. Detta ger en möjlighet för kommunerna att använda pengarna utifrån de olika förutsättningar man har i olika kommuner.


Anf. 73 Jan Ericson (M)

Fru talman! Om regeringen har en avsikt med att skyffla till så mycket pengar som 600 miljoner kronor, som man säger att man vill göra även om inte allt är beslutat än, tycker jag fortfarande att man också borde ha en tanke om hur detta ska hanteras juridiskt så att det faktiskt fungerar. Annars blir det så att man på ett bekvämt sätt lägger problemet hos kommunerna och SKL, som inte har någon direkt lösning, och så får man hoppas att ingen överklagar. Man får hoppas att ingen tycker att det är ett olagligt beslut.

Man får också acceptera att man i en kommun kan ha 18-åringar som lever under helt olika villkor på grund av att regeringen behandlar olika 18-åringar på olika sätt. Det där är väldigt märkligt; om vi vill ha rättssäkerhet och om vi vill följa kommunallagens regler om likabehandling, socialtjänstens krav och så vidare känns det märkligt att man kan behandla två 18-åringar i samma kommun på helt olika sätt.

Jag tycker att det är glädjande att ministern träffar SKL i morgon. Jag hoppas att denna fråga kan komma upp då och att det blir ett samtal kring detta. Det kan vara så att ministern kan tipsa SKL om hur man kan hantera detta juridiskt, så att SKL kan ge kommunerna någon rådgivning i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har inte efterfrågat några riktade statsbidrag - från moderat sida tycker vi att det är alldeles utmärkt om vi inte har för mycket riktade statsbidrag. Men det här handlar inte om det, utan det handlar om att ge riktlinjer för hur man juridiskt kan hantera en komplicerad fråga. Sedan är det upp till varje kommun om man vill göra detta, men att det inte finns några riktlinjer över huvud taget när det skickas ut pengar på det här sättet tycker jag faktiskt är en stor brist.


Anf. 74 Statsrådet Heléne Fritzon (S)

Fru talman! Jag vill inleda mitt avslutande inlägg med att tacka Jan Ericson för interpellationen. Jag tycker att vi har visat ett allvar kring både fråga och svar i interpellationsdebatten.

Pengarna och tilldelningen innebär inte nödvändigtvis att kommunerna ska ge samma stöd som den unge fick före 18-årsdagen, utan det innebär att det kommer att kunna göras en jämförelse i förhållande till andra vuxna asylsökande utan att det blir en konflikt. Det är upp till varje kommun att bestämma hur detta tillfälliga bidrag ska användas. Som jag också har försökt föra fram i debatten är syftet från regeringens sida att möjliggöra för kommunerna att låta den unge bo kvar i den kommun där exempelvis studier har påbörjats och boende finns.

Jag vill ändå avsluta med att ge något gott exempel. Det finns kommuner som redan nu har planerat för att ge bidrag till frivilligorganisationer som aktivt försöker rekrytera värdfamiljer där ungdomarna kan både få stöd och upprätthålla ett boende. Jag är övertygad om att vi kommer att få se väldigt många olika exempel ute i kommunerna där man gör bedömningen att stödet är motiverat för att den unge ska få möjlighet att vara kvar.

Med de orden, fru talman, vill jag tacka för interpellationsdebatten.

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.