Jämställdheten i arbetslivet och ny låglönesektor
Interpellation 2006/07:59 av Green, Monica (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-11-10
- Anmäld
- 2006-11-10
- Sista svarsdatum
- 2006-11-24
- Besvarad
- 2006-11-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 10 november
Interpellation
2006/07:59 Jämställdheten i arbetslivet och ny låglönesektor
av Monica Green (s)
till statsrådet Nyamko Sabuni (fp)
Trots att Sverige har gjort många framsteg inom jämställdhetsområdet och trots att många andra länder ser på Sverige som förebild finns det anledning att känna oro inför den utveckling av arbetsmarknaden som regeringen aviserat @ en utveckling som leder till större skillnader beroende på kön. Tyvärr är arbetsmarknaden könsuppdelad av olika skäl. Flera kvinnor än män är deltidsarbetslösa. Flera kvinnor än män arbetar också inom service- och omsorgssektorn. I de kvinnodominerade yrkena är lönerna lägre, speciellt på den privata marknaden. Dessa viktiga problem måste regeringen komma till rätta med för att göra Sverige mer jämställt.
Regeringen har dock aviserat en mängd försämringar för den svenska jämställdheten, främst genom att inte ge dem som arbetar deltid rätt till heltid. Detta slår hårt mot de kvinnor som vill arbeta heltid för att kunna försörja sig själva och inte vara ekonomiskt beroende av sina män. Antalet heltidsarbeten ser heller inte ut att spontant öka. Tvärtom ser det ut som om arbetstillfällen inom den växande tjänstesektorn inte erbjuder heltidsjobb. Den hittills enda ”nya” arbetsmarknad som regeringen pekar ut är hushållsnära tjänster. För denna privata sektor med låga löner och stark kvinnodominans aviserar regeringen satsningar genom sänkta arbetsgivaravgifter och skattefinansierat bidrag till dem som utnyttjar tjänsterna. Hushållsnära tjänster används framför allt i välbärgade hem, av borgerliga väljare, där någon ska passa upp i hemmet. Denna yrkeskategori är starkt kvinnodominerad och underbetald. Dessutom är ensamarbete inget att eftersträva.
Det är därför viktigt att regeringen arbetar strategiskt för att denna ”nya” arbetsmarknad bryter mönstret, blir jämställd och får en rimlig lönenivå. Att det är lika många män som kvinnor som jobbar inom samma sektor är viktigt för att höja lönenivåerna. Om arbetsmarknaden för hushållsnära tjänster domineras av kvinnor blir effekten tyvärr att lönen fortsättningsvis också är låg.
Argumenten för att ge statligt finansierade bidrag till dem som utnyttjar hushållsnära tjänster har varierat. En av anledningarna som brukar anges är att komma till rätta med en stor svart arbetsmarknad. Det finns dock inga belägg för att den svarta arbetsmarknaden försvinner genom att statliga bidrag införs. Dels för att ett lägre subventionerat pris pressar ned svartlönerna ännu mer och dels för att statens finanser urholkas genom att införa bidrag till en redan köpstark grupp. Ett annat argument som ofta används är att samhället skulle bli mera jämställt för att någon annan städar i hemmet. Det finns en effektiv tidsvinst för de familjer som får bidrag för att ha råd att betala hemhjälpen, men invanda och kulturella könsstrukturer försvinner inte för att familjernas tid för hushållsarbete minskar. De kvarstår och tar sig uttryck på andra områden. Jämställdheten ökar alltså inte genom en nettoökning av samhällets bidragstagare.
Med hänvisning till ovanstående frågar jag statsrådet som är ansvarig för frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att sektorn för hushållsnära tjänster blir en jämställd sektor med löntagare av båda könen?
2. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att Sverige fortsatt ska ligga i framkant när det gäller ett jämställt arbetsliv?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:59
Webb-tv: Jämställdheten i arbetslivet och ny låglönesektor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:27 Fredagen den 24 novemberProtokoll 2006/07:27 4 § Svar på interpellation 2006/07:59 om jämställdheten i arbetslivet och ny låglönesektor
Protokoll från debatten
Anf. 20 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Monica Green har ställt två frågor till mig.
Den första frågan gäller vilka åtgärder jag avser att vidta för att sektorn hushållsnära tjänster blir en jämställd sektor med löntagare av båda könen. Mitt svar är följande.
Samma möjligheter till och villkor för betalt arbete för kvinnor respektive män är en viktig fråga för regeringen. Ett eget arbete utgör grunden för ekonomisk självständighet, och regeringen föreslår i budgetpropositionen en rad åtgärder i syfte att öka efterfrågan på arbetskraft och skapa förutsättningar för flera nya jobb.
Reducerade arbetsgivar- och egenavgifter för vissa anställningar inom tjänstesektorn och en skattereduktion avseende fysiska personers köp av hushållstjänster i enlighet med regeringens bedömning i budgetpropositionen 2007 skulle gynna utvecklingen av nya och befintliga företag inom tjänstesektorn. Exempel på tjänster som bör omfattas av skattereduktionen är städning, tvättning och barnpassning. Detta är arbeten som i dag i stor utsträckning utförs obetalt och i hög grad av kvinnor. Införandet av en skattereduktion för hushållsnära tjänster innebär att dessa tjänster kan professionaliseras, och arbete som i dag delvis utförs svart kan ersättas med vitt arbete.
De arbeten som skapas genom skattereduktionen för hushållsnära tjänster kommer i första hand inte att förändra könsuppdelningen i denna bransch. Däremot förvandlar regeringen obetalt arbete till betalt arbete med kollektivavtalsenliga löner. Dessutom kommer de anställda inom branschen att få fullt tillträde till trygghetssystemen. Genom bättre möjligheter att köpa hushållsnära tjänster till ett rimligt pris skapas dessutom bättre förutsättningar för både kvinnor och män att förena familj och arbete. Det är betydelsefullt för jämställdheten på hela arbetsmarknaden.
Regeringens samlade politik syftar till att skapa flera arbeten och ökad sysselsättning för både kvinnor och män. Vidare ska alla arbetsgivare enligt jämställdhetslagen inom ramen för sin verksamhet bedriva ett målinriktat arbete i syfte att aktivt främja jämställdhet i arbetslivet. Det ligger ett stort ansvar på enskilda arbetsgivare att leva upp till jämställdhetslagens intentioner.
Den andra frågan som Monica Green har ställt är vad regeringen avser att göra för att vi i Sverige även i fortsättningen ska ligga i framkant när det gäller jämställdhet i arbetslivet i stort.
Regeringens arbete präglas av ett aktivt jämställdhetsarbete. Jämställdhetspolitiken måste syfta till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och att både kvinnor och män ska kunna kombinera familj och arbete. Förutsättningarna för detta kommer att bli bättre om möjligheterna att köpa tjänster som underlättar vardagen förbättras genom sänkt skatt på hushållstjänster.
Kvinnors möjligheter att äga och driva företag måste också bli bättre. Regeringen föreslår därför bland annat en satsning på 100 miljoner kronor för att främja företagandet bland kvinnor. Flera arbetsgivare att välja på kommer att lägga grunden för bättre arbetsvillkor och bättre löneutveckling också i offentlig sektor. Arbetsmarknadspolitiken ska skapa förutsättningar för kvinnor respektive män att få arbeta och att göra det i den omfattning som de önskar. Föräldraförsäkringen, som den nu är utformad, kommer att ligga fast. Regeringen avser att utvärdera de närmare förutsättningarna för att införa en jämställdhetsbonus som kan främja ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen.
När det gäller de låga lönerna inom kvinnodominerade yrken måste jag hänvisa arbetsmarknadens parter.
Anf. 21 Monica Green (S)
Herr talman! Jag får börja med att tacka för att Nyamko Sabuni har tagit sig tid att svara på min interpellation. Men det är klart att jag inte är nöjd med svaret, eftersom det här inte förändrar könsmaktsordningen i Sverige över huvud taget. Jag skulle vilja säga att de här hushållsnära tjänsterna förstärker skillnaden mellan män och kvinnor i stället för att utjämna skillnaden. Dessutom förstärker det klasskillnaderna i Sverige.
Jag kan förstå att det är den borgerliga regeringens människosyn att det ska vara större skillnader i samhället, att det ska vara en låglönemarknad och att man ska jobba sig upp på något slags karriärstege.
Vi socialdemokrater har en annan människosyn, som innebär att vi vill hålla ihop grupperna, att vi ska ha jämlikhet och att alla ska vara lika mycket värda. Därför vill vi ha så liten lönespridning som möjligt. Jag tror att de hushållsnära tjänsterna tyvärr kommer att leda till det motsatta.
I dag har kvinnor lägre sysselsättningsgrad än män, och kvinnor jobbar ofta inom en sådan arbetsmarknad, till exempel servicesektorn, där de arbetar deltid och visstid. De har också ofta otrygga anställningar, och de kan inte försörja sig på det arbete som de har i dag. Risken är att just deltidsanställningar i arbetsgivarens hem ska utvecklas. För att få tillgång till subventioner ska den enskilde antingen arbeta i arbetsgivarens hem, då han eller hon inte ska omfattas av LAS, eller också ska man arbeta genom att skaffa sig en F-skattsedel med väldigt många korttidsanställningar.
För att åstadkomma jämställdhet bör män och kvinnor dela på hushållsarbetet, tycker jag. Ert förslag är att man ska köpa sig fri, att mannen inte ska ta sitt ansvar i hemmet när kvinnorna ska jobba utan att någon annan ska göra det arbetet. Då tänker den borgerliga regeringen inte på nästa steg, vem som i så fall ska utföra tjänsterna åt den kvinna som kommer till arbetsgivarens hem.
Det här med att köpa sig fri tror jag inte är rätt väg att gå. Jag tror att det är bättre att man har en diskussion i hemmet och att man delar på hemarbetet. Annars kommer det ojämställda samhälle som vi har i dag aldrig att förändras, att män har markservicen skött och att det är kvinnors ansvar att sköta den.
Nu kommer det i stället via minskade intäkter från staten att vara LO-kvinnor som ser till att kvinnor med högre utbildning ska göra karriär. Det är inte ett steg för jämställdheten, utan det är det motsatta, enligt min uppfattning.
Jag ska ta några exempel från Finland, där man har prövat det här. Där har man från statens sida försökt subventionera, och de siffror som vi har fått tillgång till visar att det har blivit 6 000 arbetstillfällen. Men netto är det ungefär 3 000 arbetstillfällen, och av de 3 000 är det bara 600 som är jobb inom hushållsnära tjänster. Resten är inom byggsektorn. Det är alltså inom de så kallade manliga jobben som man har fått jobb i Finland. Dessutom är det många studenter som extraknäcker på det sättet, och det är deltidsarbeten. Det har alltså inte blivit någon sysselsättningseffekt i Finland.
Det vore mycket bättre att satsa på den offentliga sektorn, tycker jag.
Anf. 22 Veronica Palm (S)
Herr talman! Det här är inte lätt. Det är ingen lätt fråga. Jag möter flera gånger i veckan hyfsat unga kvinnor som har svårt att få det att gå ihop. Det är inte lätt med pusslet att hämta och lämna på dagis, ha hemlagad mat, samtidigt jobba och känna att man förverkligar sig själv och sedan vara lite rolig på fredagskvällen med sin man. Det är inte lätt att få det att gå ihop. Jag möter många kvinnor som har de problemen.
Problemet är att de kvinnor jag möter inte kommer att ha en krona över för att köpa de här hushållsnära tjänsterna. En stor stress för dem redan i dag är att få pengarna att räcka från lönen ända fram till den 20 i månaden när barnbidraget kommer, då det är tomt på kontot. Det är en stor stress, plus hela komplexiteten runt familj, hem och arbete. Många av mina väninnor är också ensamt ansvariga för sina barn, och det är klart att det gör det än tuffare.
Problemet är att det som de här kvinnorna efterlyser, det vill säga lite extra stöd och lite extra möjlighet att få vara med sina barn och vara hemma, ger inte det här. Det är snarare kontraproduktivt.
Det som de skulle behöva är snarare en generell arbetstidsförkortning, till exempel sex timmars arbetsdag, bättre barnomsorg, en utbyggd föräldraförsäkring och bättre möjligheter att vara hemma flexibelt under tiden då barnen är små. Det är vad de skulle behöva, och bättre ekonomiska förutsättningar.
De behöver inte det som resultatet av en skattereduktion för hushållsnära tjänster blir, nämligen att man tar pengar från det gemensamma genom att sänka skatten, alltså möjligheten att bygga ut barnomsorgen och minska den generella arbetstiden. Man tar de pengarna från vanliga kvinnor, de allra flesta människor, och ger dem till kvinnor i övre medelklassen, som redan i dag använder pengar för att köpa de här tjänsterna. Det är helt okej - det är en bransch som finns, och det är väl bra när nya branscher växer fram. Men mina skattepengar ska inte gå till det.
Mina skattepengar ska gå dit där de gör bäst nytta. De gör bättre nytta i barnomsorgen, för att förbättra arbetssituationen och för att höja lönerna för de kvinnor som har det tuffast, inte låta övre medelklassens kvinnor köpa sig rätten att slippa ta konflikten med sin man. Det är det man gör. Man slipper ta konflikten med sin man. Man slipper arbeta. Man slipper ta jämställdhetsdiskussionen.
Ärligt talat, Nyamko Sabuni: Är det inte så att det här förslaget att skattesubventionera hushållsnära tjänster snarare är kontraproduktivt ur ett rent jämställdhetsperspektiv? Man kan tycka att gemensamma pengar ska användas till att överklasskvinnor ska slippa ta jämställdhetsdiskussionen hemma. Jag tycker inte det. Men ur ett jämställdhetsperspektiv måste det vara rent kontraproduktivt att ta pengar där de behövs och gör nytta och ge dem dit där de inte behövs och inte gör nytta, för att subventionera en bransch som redan i dag finns och som alla människor har rätt att köpa om man tycker att det är riktigt.
Min fråga till Nyamko Sabuni är: Visst är det här ändå ur ett rent jämställdhetsperspektiv kontraproduktiva åtgärder?
Anf. 23 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Jag trodde i min arma enfald att vi år 2006 hade kommit så långt att vi inte ville vika en tum från visionen om ett jämställt samhälle. Trots detta har vi nu en debatt där vi har förslag som rör möjligheter att få göra skatteavdrag för städning i hemmen.
Många har uttryckt att denna reform skulle leda till att flera kvinnor - man har beräknat det till ca 88 % av det obetalda arbetet i hemmet - får mer tid att förverkliga sig själva. Men männens ansvar i hemmet då? Har det helt kommit bort i den debatten?
Vi har länge arbetat för en omfördelning av ansvaret för det obetalda arbetet i hemmet.
De strukturella förhållanden som finns avspeglar hur makt och resurser fördelas. Med skattesubventionerade hushållsnära tjänster finns en risk att män inte längre har någon anledning att ta sitt ansvar i hemmet. Med skattesubventionerade hushållstjänster får dessutom arbetarklassens kvinnor betala för att medelklassens kvinnor ska kunna förena karriär och familj.
Jag tror att effekten blir ett steg bort från jämlikheten och en rättvis maktbalans när det gäller både kön och klass.
Det är inte heller så att det är den ensamma mamman, ofta ute i förorten, som ska vara med och bidra till att tvåbarnsfamiljens hemhjälp på till exempel Östermalm ska kunna gå med. Nej, det är mäns och kvinnors gemensamma ansvar. Vi måste fortfarande efterfråga ett rättvist samhälle med människors lika värde.
Visst är det så att om man vill köpa hushållsnära tjänster ska man kunna göra det. Men man ska betala för det och betala vad det kostar. Ministern! Om nu tjänsterna är så viktiga, varför ska man då inte betala vad det kostar? Varför ska man då se till att någon annan ska vara med och betala det, att samhället ska vara med och betala det? Den som ofta har det sämst ställt i samhället är den som ska vara med och pröjsa dessa kostnader för att de som redan har det bra ska få det ännu bättre.
Nej, ur ett jämställdhetsperspektiv och ur flera andra aspekter, inte minst när det gäller svartjobb och dylikt, är det viktigt att man ser till att verksamheter ska vara vita. Man ska betala vad det kostar. En kampanj som går ut på att upplysa också dem som har det bäst om att man inte ska använda sig av svarta tjänster i den utsträckning som man gör kanske också borde vara på sin plats.
Men, som sagt, ministern: Om tjänsterna nu är så viktiga, varför ska man inte betala vad det kostar?
Anf. 24 Carina Hägg (S)
Herr talman! Statsrådet! Det finns de som tycker att begrepp som klass och kön är förlegade, men i dag ser vi att klass och kön är en inkluderad del av regeringspolitiken. Man delar upp människor. Och man har inte ambitioner, som i det här fallet, när det gäller att förbättra jämställdheten. Vi ser fortfarande problem när det gäller att fördela makt och ansvar mellan könen. De ambitionerna reduceras till att sitta och småprata med Svenskt Näringsliv om hur man ska ha det på arbetsmarknaden.
Detta tror jag inte tröstar Jenny, som jag träffade för ett par veckor sedan. Hon är ensamstående fyrabarnsmamma som har en deltidsanställning inom Handels. Hon hade sett fram emot att få lagstöd för att få en heltidsanställning. I dag måste hon jobba heltid, men hon får springa och jaga extratimmar, vilket försvårar hennes liv och hennes möjligheter att planera. Det kommer också att påverka hennes pensionspoäng så småningom. Men hon, som har en väldigt tuff vardag, kommer inte att kunna lösa sina vardagsproblem genom att få del av hushållsnära tjänster till subventionerat pris. Det här kommer under alla omständigheter att vara någonting som hon är utestängd från. Det är en viss grupp kvinnor som man kommer att underlätta vardagen för.
Framför allt har man inte ambitionen att få mer jämställda män bland den grupp män som tjänar bra och som är i karriären och kanske den grupp män som också har störst möjlighet att påverka atmosfären, arbetsförhållandena och hur man fördelar arbetet på den egna arbetsplatsen. Det blir mindre jämställda män i karriären, män som inte behöver tänka på hemarbete och fördelning av ansvar för barnen. Det kommer också att påverka hela arbetsplatsen.
Jag är väldigt orolig. Nu har vi fått en högerregering som har prioriterat att kvotera in moderata män och därmed signalerat att man backar från ambitioner på jämställdhetsområdet. Vi har fått en regering som - det har redan visat sig - inte har ambitioner i fråga om jämställdheten när det gäller löner i de egna kanslierna. Vi har fått en regering som har en jämställdhetsminister som har sagt att hon inte är feminist. Vi har en regering som inte ser könsmaktsordningen, som inte ser patriarkala strukturer.
Vi har varit en röst internationellt för jämställdheten. Resultatet är att vi har varit, och är, det mest jämställda landet i världen. Det här kommer att innebära att vi om något år ser att det är en parentes i vår historia.
Man måste ha högre ambitioner än så, och man måste se hur man ska kunna förändra hela samhället i en mer jämställd riktning.
Det är inte rimligt att välbeställda familjer ska få lägre skatt för att kunna köpa sig hjälp i hemmet. De har råd att betala det. De har också möjlighet att ha en dialog hemma i familjen. Det kan vara ett problem för yngre aktiva kvinnor, som Veronica Palm beskrev. När det gäller att ha tid och ork för jobb, familj, samhällsengagemang och fritidsintresse får vi alltid fundera på hur vi ska hitta den rätta balansen. Men vi kan inte köpa oss de möjligheterna på någon annans bekostnad. Jag pratade om Jenny, den ensamstående fyrabarnsmamman med låg inkomst inom Handels som kämpar för att få tillräckligt många timmar för att ekonomin ska gå ihop. Det kan inte vara så att hon ska betala för att några andra inte ska behöva ta sitt ansvar hemma eller sitt samhällsansvar.
Vi har ju en arbetsmarknad som är starkt könsuppdelad, som redan nu gynnar manliga arbetstagare. På det här sättet kommer vi att ytterligare förstärka den delen. Men det finns andra grupper i samhället som verkligen har behov av hjälp i hushållen. Vi har framför allt äldre och svaga personer som behöver ett stöd. Det ser vi inte minst när vi tittar på den demografiska situationen. Vi kan ju inte heller låtsas att det är ett nollsummespel. Det är klart att om vi prioriterar någonting så prioriterar vi bort någonting annat. Om vi inte gör det precis just nu, så kommer vi att göra det på sikt.
Jag är djupt orolig för Nyamko Sabunis låga ambitioner eller avsaknad av ambitioner på jämställdhetsområdet. Nyamko Sabuni! Är din enda ambition på det här området att privatisera vård och omsorg? Är det den enda ambitionen, som du ser det, för att hantera jämställdhetsfrågorna? Då är det inte mycket till ambition. Men jag vill gärna veta det här och nu, för jag har inte haft möjlighet att ställa den frågan tidigare. Men det är så jag kan sammanfatta det.
Anf. 25 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag kanske ska börja med den sista frågan. Är det min enda ambition? Nej, det är det inte. Den som har läst budgeten inser att det inte är så. Den här regeringen ser till att satsa på en jobbpolitik, det vill säga på att sänka skattetrycket, på att underlätta för företagen att kunna anställa och på regelförenklingar. Ju flera kvinnor och ju flera människor som kommer ut på arbetsmarknaden desto bättre är det för jämställdheten. En egen inkomst är i särklass ett av de viktigaste redskapen för kvinnors frigörelse.
Den här regeringen satsar tio gånger så mycket på jämställdhetsarbetet - det är 400 miljoner till jämställdhetsarbetet - i förhållande till den förra regeringen. De pengarna kommer vi att använda bland annat till att bekämpa männens våld mot kvinnor. Den här regeringen satsar 100 miljoner på att stimulera kvinnors företagande. Den här regeringen satsar pengar på att faktiskt komma till rätta med det som kallas hedersproblematik. Det görs väldigt mycket på jämställdhetsområdet. Men du väljer att inte se det. Du väljer att hänga upp dig på en liten del som handlar om hushållsnära tjänster.
Jag tycker att ni pratar om precis allt annat än det som är viktigt.
Det ena är att den här branschen redan existerar. De här tjänsterna utförs redan. De här tjänsterna kommer att fortsätta att utföras. De här tjänsterna utförs av kvinnorna, antingen gratis i hemmen eller också som svart arbete för någon annan. Det är faktum. Min fråga till er, som jag skulle vilja ha svar på, är: Vad anser ni att man ska göra med de kvinnor som i dag finns i denna bransch och utför dessa arbeten svart, vilket betyder att de inte kan kvala in till de trygghetssystem som vi andra har, bland annat ni som sitter här, genom att vi arbetar vitt? Det vill säga: Hur ska vi göra för att de ska kunna få sina pensionspoäng? Hur ska vi göra för att de ska kunna kvala in till sjukersättning om de blir sjuka och a-kassa om de skulle bli arbetslösa? Ge mig lösningen när det gäller de kvinnor som jobbar inom denna bransch! Hur ska vi klara av att se till att de också kommer in i trygghetssystemet?
Det andra är att det inte är fult att göra karriär. Också kvinnor ska få möjlighet att göra karriär. Och visst, de här tjänsterna kommer inte att köpas av alla hushåll, inte ens av majoriteten av hushåll. Men de hushåll som kan och vill göra det ska kunna göra det. Och vi förbättrar möjligheten för flera att köpa de här tjänsterna genom att subventionera dem.
Visst kommer männen att dela på hushållsarbetet med sina kvinnor. Men sanningen är den att de flesta arbeten i hemmen fortfarande utförs av kvinnorna, och då måste de arbetena också kunna värderas. Vad är de värda? I det här fallet är det precis det vi gör genom att se till att de kan betalas vitt och också värderas ekonomiskt på det viset.
Vi ska satsa på den offentliga sektorn. Nu är det så att för att man ska kunna satsa på den offentliga sektorn måste den privata sektorn fungera. Det betyder att folk måste jobba inom den privata sektorn och betala skatt. Skatten används sedan till att faktiskt genomföra reformer i den offentliga sektorn. Det är det som har varit problemet med hela den socialdemokratiska politiken. Man har först velat anställa människor. I samarbete med Vänsterpartiet har man tyckt att man ska anställa människor inom offentlig sektor, och det skulle i sin tur då öka skatteuttaget. Varifrån skulle de pengarna komma? Man måste ju börja i den privata sektorn. Hela den här budgeten och hela den här regeringens prioritering handlar just om att skapa flera jobb inom den privata sektorn för att man ska kunna satsa på den offentliga sektorn.
När det gäller feminismen är det så, Monica Green, att jag tror på de demokratiska systemen, men jag går inte omkring och kallar mig demokrat. Jag tror på alla människors lika värde och jobbar för det varje dag. Jag går inte omkring och kallar mig antirasist. Jag tror på ett jämställt samhälle. Jag ser ingen anledning att kalla mig feminist. Jag jobbar för ett jämställt samhälle. Om din feminism eller din jämställdhet ligger i ord och begrepp så får du gärna använda dem, men för mig handlar det om handling. Den här regeringen med den här budgeten handlar, just för att öka möjligheter för kvinnor och män att kunna kombinera familjelivet och yrkeslivet och på det sättet öka jämställdheten.
Anf. 26 Monica Green (S)
Herr talman! Ja, just det, statsrådet. Det handlar om handling och det ni gör just nu. Vi ser på de förslagen att de kommer att öka skillnaden mellan män och kvinnor. De kommer att öka skillnaden mellan fattig och rik. Du säger att det handlar om att vi inte behöver kallas oss för något utan att vi ska handla. Det är precis det ni gör. I praktisk handling visar ni nu att kvinnors arbete ska fortsätta att vara kvinnors arbete, för männen ska inte ta tag i det arbetet. Då ska någon annan kvinna komma hem och göra det åt den kvinna som ska göra karriär. Hur ska det bli med karriärmöjligheterna inom de hushållsnära tjänsterna? Ska man också kunna göra karriär inom de tjänsterna? Och hur blir det med ensamarbete? Det är ganska trist, farligt och inte alls bra ur arbetsmiljösynpunkt. Hur är det ur arbetsmiljösynpunkt att komma hem till någon annans familj och arbeta?
Sådana frågor är viktiga att få svar på när detta är ert enda svar på var de nya jobben ska komma. Ni pratar ju vitt och brett om att bara de arbetslösa blir fattigare så kommer jobben att komma automatiskt. Bara de får lägre ersättning så kommer det att ramla ned nya jobb, utan att man pekar på var. Nu säger Nyamko Sabuni att det blir inom den privata sektorn. När vi har haft regeringsmakt har 42 000 nya företag startats under det senaste året. Det är rekord - 42 000 nya företag. 300 000 nya jobb har tillkommit de senaste åren. Vi har en arbetslöshet nere på 4 % nu. Det är ett delmål för oss socialdemokrater. När ni regerade förra gången hade vi en arbetslöshet på 12 %. Så jag befarar att det kan gå åt andra hållet om ni får hålla på några år. Jag hoppas att ni inte får det.
Statsrådet frågar hur vi ska göra för att de arbeten som utförs i dag ska bli avlönade eller inte svarta. Ett tips är ju att det ska vara en högre moral hos dem som anlitar den här arbetskraften i dag. Jag tycker att den här sektorn ska finnas, absolut. Men jag tycker inte att skattemedel ska användas till att subventionera dem. Ni säger att de ändå är svarta. Därför måste vi subventionera dem från statens sida. Inom andra branscher sätter man åt ganska hårt och säger att man inte ska acceptera svartjobb inom branschen. Man måste se till att det blir hårdare granskning och en bättre moral hos den överklass och medelklass som i dag anlitar den svarta arbetskraften. Det är ju så man ska göra i stället.
Återigen: återkoppling till det finska exemplet. Där har subventionerna gått till dem som redan har råd med det. Det är alltså en negativ fördelningseffekt. Vi tar från skattekollektivet, från dem som har det svårt, till att ge till dem som redan har råd att köpa de här tjänsterna. Skattereduktionen i Finland har använts till personer med en årsinkomst över 40 000 euro, alltså 360 000 kr, ungefär 30 000 kr i månaden. De har kunnat anlita de här tjänsterna, det vill säga ämbetsmän, direktörer och hushåll med egna hem, alltså medelklassen och överklassen. Jag befarar att det blir så även i Sverige.
Nu säger statsrådet att de använder dem redan i dag fast de använder dem svart. Jag tycker att det skulle vara en högre moral hos medelklassen och överklassen för att se till att man anställer vit arbetskraft.
Anf. 27 Veronica Palm (S)
Herr talman! Jag vill fortsätta där Monica Green slutade med en av de saker som Nyamko Sabuni också sade i sitt svar, att den här reformen är ett sätt att göra något som i dag är illegalt till legalt, alltså svarta arbeten till vita arbeten. Det ligger mig väldigt varmt om hjärtat. När man är socialdemokrat och tycker att det är viktigt med gemensamma skyddssystem, gemensamma välfärdssystem och gemensamma trygghetssystem måste man också vara försvarare av att de inte missutnyttjas. Annars urholkas de. Vi har haft en klappjakt på arbetslösa, sjukskrivna och människor som på ena eller andra sättet under en viss period av livet lever på det gemensamma. Vi har inte haft det på överklassen, där det den här våren har uppdagats att det begås minst lika grova, om inte värre, brott mot den gemensamma samhällsmoralen. För mig är det fruktansvärt förkastligt.
Då måste man ställa sig frågan: Om man använder de gemensamma pengarna, pengar som skulle kunna gå till att förbättra barnomsorgen och sänka den generella arbetstiden så att vanliga kvinnor får det lättare, till att subventionera den rika överklassen, är det ett bra sätt att använda pengar? Nej, jag tycker inte det. Om man redan i dag är beredd att förnedra en annan människa på det sätt man gör genom att anställa henne svart, kanske utan uppehållstillstånd, kanske utan arbetstillstånd, med ett fullständigt beroende gentemot dem i hemmet i vars källare hon bor, eller hur nu arbetssituationen är, är man då beredd att pröjsa det dubbla - vilket man kan göra även med en skattereduktion - för att också få ansvaret och den moral det innebär att ha en anställd? Jag är tveksam. Moralen är för låg. Brott ska beivras av rättväsendet.
Anf. 28 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Ett stort bekymmer i hela den här debatten är naturligtvis jämställdhetsaspekten och att man inte ser att det är behov som ska styra vart skattepengar ska gå. De som har mest pengar i samhället, de som har råd, ska få det ännu bättre.
Nyamko Sabuni sade i inledningen av den här debatten att det viktigaste för den nya borgerliga moderatstyrda alliansen var jobben. Jobben i politiken tycker hon är viktigast. Det tycker jag med. Jag tycker att det är oerhört viktigt med arbeten, men jag tycker att man har fel medicin från alliansen när det gäller detta. Man sänker ambitionerna i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, man sänker a-kassan, försvårar inträdet till a-kassan och så vidare.
Kvinnor jobbar i betydligt högre grad deltid än män. Kvinnor jobbar mer oregelbundna tider och så kallad förskjuten arbetstid än män. Varför gör de det? Jo, de gör det för att också klara av det arbete i hemmet som behöver utföras. Där måste jämställdhetsarbetet sättas in. Vi måste se till att flera kvinnor kan få jobba heltid. Flera kvinnor ska slippa att jobba på oregelbundna och förskjutna arbetstider för att på så vis få samma ekonomiska möjligheter som männen. Däri ligger mycket av jämställdhetsarbetet.
Nyamko Sabuni, utan svarta arbetsgivare skulle det inte heller finnas någon svart arbetskraft. Moralen måste förbättras inom detta område. De som köper svarta tjänster borde hängas ut på ett helt annat sätt än vad som görs i dag. Man vill subventionera deras verksamhet i stället.
Anf. 29 Carina Hägg (S)
Herr talman! Jag tycker egentligen att det är ganska beklagligt att vi behöver stå här och debattera det här i dag. Det handlar egentligen om att en solidarisk feministisk politik står mot en gammaldags överklasspolitik. Det signalerar ju att vi här i dag försöker slå vakt om det som vi redan har uppnått, medan vi samtidigt känner rädslan för att vi kommer att backa. Men jag hoppas fortfarande att regeringen och statsrådet Nyamko Sabuni ska lära sig i den post hon nu befinner sig hur verkligheten ser ut, att hon känner ansvar för att den titel hon har som statsråd ska förplikta, att hon tar nya tag och tänker över nuvarande ställningstagande och förbättrar politiken så att vi i slutet av den här mandatperioden inte hamnar i det läge som jag i dag känner stor oro för.
Jag blir inte mindre orolig när hon upprepar att hon, som är statsråd, inte är feminist. Därmed säger hon att hon inte ser könsmaktsordningen och de patriarkala strukturerna. Hon ser inte varför kvinnor i dag har lägre löner och en svårare situation på arbetsmarknaden, varför de oftare jobbar deltid, varför de har svårare att göra karriär och varför de ofta har de tristaste arbetena på sin arbetsplats. Vad kan det bero på? Det beror inte på att de har lägre utbildning; de har ofta högre utbildning än sina manliga kolleger. Ändå har de en sämre utveckling när det gäller karriär och löner. Det beror ju på någonting. Det är inte bara det individuella valet.
Hon säger också att hon inte benämner sig demokrat. Jag måste säga att man häpnar när man hör en medlem av den svenska regeringen säga att hon inte benämner sig demokrat. Jag hoppas att vi får ett tillrättaläggande, för den ordningen kan vi inte ha. Det kan vi inte acceptera som riksdag.
Jag har heller inte hört om statsrådet har tänkt sig att de hushållsnära tjänsterna också ska kunna locka till sig män. Jag vill ju se att detta är företag som fungerar väl. Det finns företag i dag som jobbar på den här marknaden och som har utvecklats i en positiv riktning när det gäller antalet anställda och antalet uppdrag. Men ska det bli en arbetsmarknad bara för kvinnor, eller ska det bli en arbetsmarknad för både kvinnor och män? Det måste man fundera på när man sjösätter en sådan här subventionerad reform.
Anf. 30 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag har väldigt svårt att förstå denna klagosång över att vi skulle ta från de fattiga och ge till de rika. Regeringen sänker skatterna med 40 miljarder kronor. Av dessa 40 miljarder går 75 % till låg- och medelinkomsttagare. Det är vad den här regeringen gör, och det är historiskt. Det har aldrig någon annan regering gjort. Av 40 miljarder i skattesänkningar, bland annat jobbavdraget, går 75 % till låg- och medelinkomsttagare.
Är det en förnedring att anställa någon svart? Man kan inte anställa någon eller ge någon jobb om det inte finns någon i andra ändan som vill ha detta jobb. Att det inte har funnits arbeten på marknaden att söka sig till för de kvinnor som i dag befinner sig på den svarta marknaden har kanske varit ett stort problem. Men det problemet har ju den förra regeringen skapat, inte vi. Vi försöker bara tillrättalägga det som ni har förstört tidigare. Vi vill göra det genom att skapa jobb generellt på den stora arbetsmarknaden, men vi vill också ge de kvinnor som redan i dag befinner sig inom den svarta sektorn en möjlighet att faktiskt kunna kvala in i de trygghetssystem där du och jag befinner oss i dag.
Sedan är det väldigt svårt när fyra socialdemokratiska kvinnor har fyra olika inriktningar på politiken. Den ena tycker att man ska jobba mindre - kvinnor behöver jobba mindre så att de orkar med familjelivet. Den andra tycker att kvinnor ska jobba heltid för inkomstens skull. Ni måste ju ha
en
linje. Jag menar att både män och kvinnor behöver jobba mer. Jag menar också att vi ska kunna jobba mer bland annat genom att kunna få hjälp, att kunna köpa tjänster som underlättar för oss i hushållen - helt okej.
Jag ser inte varför klasskillnaderna skulle öka bara för att man städar i ett hem i stället för i en lokal. Vad är skillnaden? Varför ökar klasskillnaderna med den ena formen men inte med den andra? Samtidigt som ni säger att klasskillnaderna ökar om någon städar i hemmet är det tydligen helt okej att branschen finns, bara den som köper tjänsten betalar vitt. Men då ökar väl fortfarande klasskillnaderna, eller hur? Den som får sin lön får ju sin lön i alla fall, oavsett om vi subventionerar den eller om någon annan betalar den med sin egen inkomst. Det är ju i slutändan arbetstagaren vi talar om, eller hur?
800 000 människor köper svarta tjänster. Jag ska tala om för er att det inte bara är de ni kallar överklassen som köper de här tjänsterna, utan det gör alla möjliga hushåll i vårt land. Det handlar både om de traditionellt manliga jobben och om de traditionellt kvinnliga jobben. Det handlar om 66 000 årsarbeten.
Den svarta branschen växer. Den är stor, och vi måste göra något åt det. Nu börjar vi i en ända och diskuterar hushållstjänster. Jag menar att det är viktigt att de kvinnor som finns inom den branschen också får möjlighet till en vit inkomst.
Det var väldigt många inlägg från mina kombattanter här. Det viktigaste jag vill säga är att de skattesänkningar som regeringen gör går till låg- och medelinkomsttagarna. Det tror jag är det viktigaste. De satsningar vi gör på arbetsmarknaden, inom familjepolitiken, inom företagande och generellt jämställdhetsarbete via jämställdhetsanslag är historiska och mycket större än vad den förra regeringen någonsin lyckades åstadkomma. Det är jag stolt över, men det är bara en början. Vi kommer att fortsätta, och jag hoppas verkligen, Monica Green och övriga, att ni efter den här mandatperioden faktiskt inser att det här var rätt. Regeringen har lagt en grund med jobben i centrum eftersom en egen inkomst är viktigare än bidrag och andra ersättningar.
Anf. 31 Monica Green (S)
Herr talman! Där delar vi åsikt: Jobben är det viktigaste. Att ha egen inkomst och egen försörjning är oerhört viktigt även för jämställdheten och för att kunna få bort klasskillnaderna i samhället. Det var därför den socialdemokratiska regeringen satsade så mycket på att vi ska ha människor i arbete. Att vi nu är nere på 4 % öppen arbetslöshet är ett jättebra steg i rätt riktning. Jag befarar tyvärr att det kommer att gå åt rakt motsatt håll när ni nu ska få regera några år.
Jobbavdragen är en fördelning från de rika till de fattiga, säger statsrådet. Men det är ju de som tjänar mest som får mest pengar i jobbavdrag. Det är ju de som får de stora skattesänkningarna. Det är de gigantiska skattesänkningar som ni nu genomför som ökar klasskillnaderna i samhället. Ni ökar skillnaden mellan rik och fattig och mellan dem som har ett jobb och dem som för tillfället inte har ett jobb. När det inte är behovet som styr vilken tjänst man ska utföra utan bara vem som har råd att köpa tjänsten ökar klasskillnaderna ännu mer.
Dessutom vill jag påpeka att statsrådet inte har svarat på mina frågor. Blir det verkligen flera jobb? I Finland har det visat sig att det inte blivit det. Blir det lika många män som kvinnor i den här branschen så att man håller uppe lönerna?
De hushållsnära tjänsterna är kontraproduktiva ur jämställdhetssynpunkt. Det blir större skillnad mellan män och kvinnor och mellan rik och fattig med era förslag.
Jag tycker också att det är trist att vi har ett statsråd i det mest demokratiska landet i världen som inte kallar sig demokrat. Jag beklagar det.
Anf. 32 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag har faktiskt aldrig heller hört Monica Green stå i denna talarstol och kalla sig demokrat. Jag menar bara att man
är
det. Man är demokrat. Man är antirasist. Man tror på alla människors lika värde. Man tror på ett jämställt samhälle. Det är ingenting man måste sätta i pannan: Jag är feminist. Då kan jag lika gärna sätta en massa olika beteckningar i pannan för det jag står för.
Jag står för ett jämställt samhälle. Jag står för ett demokratiskt samhälle. Jag tror på alla människors lika rätt. Så är det, Monica. Jag handlar; jag går bara inte omkring och kallar mig för saker.
Sedan tänkte jag svara på en annan sak. Ni talar om att ensamarbete är farligt. Ni vet att vi har ungefär 100 000 enmansföretagare i Sverige. Är det också dåligt? Ska vi förbjuda det? Man kan inte ha företag när man är ensam för det blir för mycket ensamarbete. Ibland måste man kunna arbeta ensam också, och många gör det i form av egna företag. Många gör det som städare. De är lokalvårdare eller städar i lägenheter. Det finns redan många ensamma jobb i samhället. Sedan kan man alltid önska att det finns arbetskamrater att söka sig tillbaka till vid raster och så vidare.
Blir det flera jobb? Ja, det viktigaste för mig är faktiskt att de som redan jobbar i den här branschen återigen får möjligheten att kvala in till det sociala försäkringssystemet. Skapar vi flera jobb i samhället generellt kanske de inte nödvändigtvis behöver stanna inom denna bransch. Då kanske de söker sig vidare. Det är också bra. Men den som vill, den som kan och den som hittar jobb inom branschen måste kunna få göra det. Då ska de kunna göra det vitt. Det är det viktigaste.
Om de är många eller om de är få kan jag inte svara på. Det viktigaste är att de som finns där faktiskt kvalar in till trygghetssystemet. Det är det viktigaste för mig.
Mycket viktigt är också att de som kan och vill ges möjligheten att faktiskt kunna köpa dessa tjänster för att kunna kombinera familjelivet och yrkeslivet. Det är viktigt också för småbarnsfamiljer, som Veronica Palm var inne på. Den familjepolitik vi för med valfriheten och vårdnadsbidraget, som många har beklagat sig över, ger faktiskt föräldrarna möjlighet att gå ned lite i arbetstid. De får ersättning för att kunna vara lite mer med sina barn ett antal år innan barnen börjar skolan. Det är också bra.
Ökad valfrihet och möjligheten att låta familjerna själva vid köksbordet faktiskt fatta de beslut som passar familjen menar jag är det viktigaste i jämställdhetspolitiken.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.