Jämställdhet i arbetslivet

Interpellation 2006/07:591 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-05-29
Anmäld
2007-05-29
Besvarad
2007-06-12
Sista svarsdatum
2007-06-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 maj

Interpellation

2006/07:591 Jämställdhet i arbetslivet

av Carina Adolfsson Elgestam (s)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Män och kvinnor ska ha samma rättigheter. Det borde vara en självklarhet, men verkligheten är en annan. Även om Sverige ligger långt framme har kvinnor fortfarande sämre villkor i viktiga avseenden. Några exempel:

Många kvinnor arbetar mindre tid än vad de önskar. Den största gruppen är LO-kvinnor. Rätten till heltid har inte genomförts.

Kvinnor tjänar fortfarande sämre än män.

En viktig förutsättning för jämställdhet är att män och kvinnor tar ett gemensamt ansvar för familjen. Men så är det inte i dag. Många kvinnor måste fortfarande ta huvudansvaret för barnen och utföra obetalt arbete i hemmet. Det försvagar kvinnors ställning på arbetsmarknaden och deras möjlighet både att göra karriär och att få en god löneutveckling. Målet att på jämställda villkor kunna förena familjeliv och arbetsliv försvåras ytterligare om ett vårdnadsbidrag införs.

Jag vill fråga jämställdhetsministern vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att vi ska få ett mer jämställt arbetsliv.

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:591, Jämställdhet i arbetslivet

Interpellationsdebatt 2006/07:591

Webb-tv: Jämställdhet i arbetslivet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 121 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att vi ska få ett mer jämställt arbetsliv. I sin interpellation framhåller Carina Adolfsson Elgestam att en viktig förutsättning för jämställdhet är att män och kvinnor tar ett gemensamt ansvar för familjen och att kvinnors ställning på arbetsmarknaden försvåras av att de fortfarande har huvudansvaret för barnen och det obetalda arbetet i hemmet. Regeringen har genomfört flera åtgärder som syftar till att alla människors vilja till arbete ska tas till vara. Fler människor ska komma in på arbetsmarknaden och kunna arbeta i den omfattning de önskar. De reformer som regeringen genomfört eller aviserat, till exempel jobbavdraget, leder till att både sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och göra det mer lönsamt att gå från deltid till heltidsarbete. Detta gäller främst kvinnor, som i större utsträckning än män är arbetslösa på deltid. Om det finns fler arbetsgivare att välja mellan skapas det ännu bättre förutsättningar för goda arbetsvillkor och bättre löneutveckling. Tidigare i år beslutade regeringen om en proposition som lägger grunden för ökad mångfald bland vårdgivare, vilket innebär ett avskaffande av den så kallade stopplagen. En rad andra åtgärder är aviserade som syftar till att öka utrymmet för enskilda initiativ och eget företagande inom välfärdsområdet. På regeringens initiativ satsas nu 100 miljoner kronor på ett brett program för att öka nyföretagandet bland kvinnor, stödja forskning om kvinnors företagande och bidra till att kvinnors företag växer. Både kvinnor och män ska kunna kombinera familjeliv med arbetsliv. Regeringen har aviserat en familjepolitik för valfrihet, ökad jämställdhet, större mångfald i förskolan och barnomsorgen och mer tid med barnen. En modern familjepolitik utgår från att familjer är olika, har olika önskemål och behov. Föräldrarna - som känner sina barn bäst - ska ges ökade förutsättningar att välja den typ av förskola och barnomsorg som är lämplig för just deras barn, i deras situation. Familjerna ska uppleva att deras möjligheter att påverka sin vardag ökar. Förslaget att införa en jämställdhetsbonus syftar till att öka familjernas ekonomiska möjligheter att fördela föräldraledigheten mer jämlikt och förbättra förutsättningarna för jämställdhet både i familjelivet och i arbetslivet. För att underlätta för föräldrar att kombinera ett yrkesliv med ett fungerande familjeliv bör mångfalden inom barnomsorgen öka genom ökad valfrihet och en större variation av utövare. Förslaget om sänkt skatt på hushållstjänster innebär dels bättre förutsättningar för familjer att köpa tjänster som underlättar vardagen, dels bättre möjligheter för de kvinnor och män som vill öka sin arbetstid. Regeringen kommer att bekämpa diskriminering på arbetsmarknaden med hjälp av en tydligare lagstiftning och en mer effektiv tillsyn genom att slå samman ombudsmännen på diskrimineringsområdet till en mer kraftfull myndighet.

Anf. 122 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Frågan om jämställdhet i arbetslivet är en av våra allra viktigaste frågor utifrån att vi ska få lika villkor, och framför allt rätten till lika villkor. Det handlar om klass och kön. Många sätter då klass och kön mot varandra, men det är inte detta det handlar om. Det handlar ju om att få lika rätt. Om man tänker på hur flickor och pojkar uppfostras handlar det mycket om att pojkar får möjlighet att stoja och bråka medan man ställer krav på flickor att de ska vara duktiga och ta hand om varandra. Det här följer naturligtvis med genom livet. Det är just därför det är så oerhört viktigt att vi stimulerar till att vi får möjlighet att vara människor, inte kön, och att vi får möjlighet att bryta mönster. Jag kanske ska tacka för svaret. Jag måste säga att efter det här svaret känner jag en stor oro inför framtiden, en oro för att vi nu tar ett steg bakåt när det gäller jämställdheten. Jag kan börja med när ministern, Nyamko Sabuni, skriver i sitt svar att fler människor ska komma in på arbetsmarknaden och kunna arbeta i den omfattning som de önskar. Hon skulle i det perspektivet vilja ge sken av att man ökar jämlikheten på det här sättet. Då kan jag inte låta bli att ställa mig frågan: Varför har inte regeringen fullföljt rätten till heltid? Vi vet att det är så många kvinnor som i dag är ofrivilligt deltidsarbetslösa. Det känns som lite av ett hån när man påstår att man med sin arbetsmarknadspolitik har skapat förutsättningar för att alla ska få jobba som de önskar. Det är inte riktigt sanningen. Vi vet att allt fler kvinnor i dag hamnar i visstidsanställningar. Där hade vi genomfört en reform, som vi hade fattat beslut om här i riksdagen. Det har man rivit upp från regeringens sida. På det sättet ökar orättvisorna på arbetsmarknaden och vi ser, eller kommer i framtiden att se, hur fler kvinnor kommer att finnas i mer otrygga anställningar. Det känns lite grann som att vi då inte tar ett steg framåt när det gäller jämställdheten i arbetslivet. Något annat som också är mycket förvånande i svaret är detta med att det ska vara lönsamt att gå från deltid till heltid. Tänk att jag under alla de år som jag har varit ute i arbetslivet, ända sedan 70-talet, inte har träffat på en enda person, oavsett kön, som har sagt att de vill jobba heltid men har avstått på grund av lönen, alltså att det inte har lönat sig att jobba heltid. Det är mycket märkligt och förvånande. Om man vill jobba heltid vill man ju göra det. De flesta som jobbar deltid i dag gör det ofrivilligt. Det finns de som under en period i sitt liv väljer att jobba lite mindre, kanske för att man har små barn hemma. Men det är en annan frågeställning. Min fråga till ministern kvarstår: Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att öka jämställdheten i arbetslivet?

Anf. 123 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Man har gjort en beräkning på den senaste budgeten av vilket utfall den har fått när det gäller jämställdhet. Det visar sig att kvinnorna fick 40 procent av skattesänkningen och männen fick 60 procent. Redan tidigare fanns det ju stora skillnader i löner och förmögenhet. Det finns tyvärr ett antal inslag som inte är riktigt bra. Det gäller till exempel vårdnadsbidraget. Det står i svaret att det är viktigt att föräldrarna själva får välja. Det låter väldigt bra, men man kan samtidigt se att i de kommuner där man har prövat den modellen är ansökningarna till 99 procent från kvinnor. Det råkar alltid vara kvinnan som ska stanna hemma. Det hänger naturligtvis ihop med gamla könsrollsmönster, men också med att kvinnor ofta har lägre lön och mer deltid. I den situationen blir det naturligt att det är kvinnan som stannar hemma. Jag ser det som väldigt allvarligt ur jämställdhetssynpunkt. Vi borde i stället stärka kvinnor att kunna ha både familj och arbete och inte behöva välja. Även om man är hemma ett par år med vårdnadsbidrag och sedan kommer tillbaka har man tappat mycket fart. Det är inte säkert att man får jobb. Man har kommit efter mycket både i löneutveckling och i kompetensutveckling. Precis som Carina sade är deltid ett stort problem. Det syns också lite i detta att det ska bli mer lönsamt att gå från deltid till heltid. Problemet är inte så enkelt. Problemet är att många kvinnor är ofrivilligt deltidsarbetslösa. Arbetsgivaren vill alltså inte ge dem heltid. Då hjälper det inte att förändra skattesystemet. Då måste man öka kraven på arbetsgivaren att ge kvinnorna heltid. Det är lustigt att man nästan alltid kan se skillnad på kvinnodominerade och mansdominerade branscher. Det är ofta mycket lättare för männen att få heltid än för kvinnorna. Det är ett systemfel inbyggt. Kvinnorna har både lägre löner och sämre möjlighet att påverka sin arbetssituation. I svaret kommer det fram att en större mångfald av vårdgivare skulle öka jämställdheten eftersom många kvinnor jobbar inom vården. Det finns ingen automatik i det. Kvinnorna har det inte bättre inom Handels och Hotell och Restaurang, som är privat sektor. Det är samma sak där. Snabbköpskassörskan har sämre arbetstid - ofta deltid - och sämre lön än mannen som jobbar i sportaffären som ändå har ganska liknande arbetsförhållanden. Det borde kunna gå att få bättre förhållanden för kvinnorna. Det finns ingen automatik i att man genom att privatisera skulle göra det bättre för kvinnorna. Det är ytterst någon som ska betala. I dag betalar vi via skattsedeln. Man kan fråga sig om vi ska subventionera privat verksamhet. Det är egentligen samma sak som i dag. Det blir inte mer pengar för det. Man lägger det på det privata i stället. Om man inför försäkringar undrar jag om folk verkligen är beredda att betala de summor det handlar om. Jag tror att svenska folket tycker att det är en bättre lösning att betala via skattsedeln. Det blir också mer rättvist. Risken är ju att det bara är de som har råd som betalar försäkringarna. Något som verkligen är viktigt för att öka valfriheten är nattbarnomsorg och barnomsorg på obekväma tider. Många kvinnor arbetar inom vården. Någon måste ta hand om de gamla även nattetid. Då behövs barnomsorg.

Anf. 124 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam säger att man ska se till människan och individen, det vill säga inte till kön. Ändå utgår mycket av er politik från just gruppering kön eller gruppering klass. Men jag håller med dig. Det är människan, individen, som måste ställas i centrum i politiken, vilken politik det nu är. Framför allt i jämställdhetspolitiken menar jag att det är centralt. Det handlar då mycket om att människor måste ha valfrihet. Enskilda individer eller familjer måste kunna fatta de beslut som de tycker passar just deras tillvaro som familjen ser ut just nu. Jag håller med om att man måste arbeta med detta redan från förskolan. Därför har jag och skolministern ett gemensamt arbete för hur vi ska få bättre jämställdhet redan från förskolan ända upp till högre utbildning och sfi. Jag återkommer till det så småningom. Rätten till heltid är en skrivelse som vi drog tillbaka. Jag tycker att kvinnor ska ha rätt till heltid, men arbetsgivare måste kunna anställa efter förmåga. När det gäller den offentliga sektorn tror jag att det finns kvinnor som inte får det. Arbetsgivaren kanske missköter sina åtaganden. Jag tror också att om de kommunala och landstingsdrivna verksamheterna får mer pengar genom att fler jobbar och de får mer skattemedel kommer de också att kunna se till att människor jobbar heltid. Det behövs ju fler händer inom både vård och omsorg. Jag tror också att det finns kvinnor som inte har möjlighet. Som du beskrev i din fråga är det fortfarande kvinnorna som har det största ansvaret för hemmet och barnen. Vi har faktiskt lagt fram ett förslag om hushållstjänster. Det handlar om att kunna få stöd och hjälp med barnen och stöd och hjälp med städning och annat. Jag vet er invändning att detta inte når alla. Jag förstår det, men det är en början. Jag ser att det finns potential. Det finns möjlighet att fördjupa det arbetet så att det kommer fler till del. Jag tror att det också finns de som inte vill. De ska inte heller behöva jobba heltid. Det måste man vara överens om. Carina säger att det inte finns någon som har avstått från att jobba heltid på grund av lön. Jo, jag tror att det finns en del som har avstått. Med de marginalskatter som fanns under er tid tror jag att många människor kände att det inte var värt att jobba en extra timme för en hundralapp när man bara får behålla 20 kronor. Jag tror att många människor har tänkt så. Om man åtminstone får behålla 50 procent av det man jobbar in extra tror jag att många människor skulle tycka att det är värt att gå upp från deltid till heltid. Det är precis det vi vill åstadkomma med jobbavdraget, som framför allt går till låg- och medelinkomsttagare. Jag tror visst att fler arbetsgivare inom vården kan leda till bättre löneutveckling. Jag har hört argumentet om Handels och Hotell och Restaurang, men det handlar oftast om okvalificerade jobb. Inom sjukvården är det högkvalificerade jobb som sjuksköterskor och läkare. Det är högutbildade människor. Det är klart att utbildning lönar sig och ska löna sig ännu mer. Att ha möjlighet att säga att om jag inte får goda villkor hos dig som arbetsgivare så vänder jag mig till någon annan, ger naturligtvis förutsättningar till bättre arbetsvillkor och bättre löneutveckling. Det är konstigt resonerat att man subventionerar privata vårdproducenter. Vi betalar för vården. Vi har kommit överens om att vi ska betala med skattemedel. Det ska vi göra. Det spelar väl ingen roll vem som producerar vården. Det måste inte vara landstinget. Det finns många privata vårdgivare som gör ett väldigt bra jobb. Vi ska se till att de finns så att de sjuka medborgarna slipper stå i kö för att det bara finns en vårdgivare. I det här fallet är det jättebra med mångfald, både för de anställda och för oss medborgare som patienter.

Anf. 125 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Det är en lite märklig inställning till rätten till heltid att man måste se till arbetsgivarens förmåga. Var finns människan? Om man måste se till arbetsgivarens förmåga, hur kan det då komma sig att det finns heltid i de mansdominerade yrkena eller där det är flest män som arbetar? Inom de yrkeskategorier där många kvinnor jobbar är det däremot oftast deltid. För att tydliggöra det kan man titta på handeln, som också är en växande näring. Där man exempelvis säljer IT-saker och tv-apparater jobbar många män. En bred majoritet jobbar heltid, medan kvinnor inom livsmedelshandeln och i klädbutiker jobbar deltid. Har inte dessa arbetsgivare samma förutsättningar och samma förmåga? De verkar ju i samma bransch. Det håller inte ihop riktigt. Det måste handla om rätten till heltid med deltid som en möjlighet - det finns olika saker i livet som gör att man kanske inte alltid vill jobba heltid. Det finns faktiskt också de som har ett företag och jobbar halvtid där och halvtid i någon form av anställning. Det måste alltså finnas en flexibilitet, men det handlar om normen och kvinnors rätt på arbetsmarknaden. Jämställdhetsministerns inställning är märklig i det perspektivet. En helt annan sak, vilket också Hillevi Larsson var inne på, är att alliansen som gick till val på fler jobb föreslår ett bidrag för att inte arbeta nästan det första de gör. Jag tänker förstås på vårdnadsbidraget. När vi tittar på till exempel Norge kan vi konstatera att den grupp kvinnor som stannar hemma med vårdnadsbidrag är den grupp kvinnor som har den lägsta utbildningen och de största svårigheterna på arbetsmarknaden. Hur kan det komma sig att en regering som har gått till val på fler jobb vill stimulera att kvinnor inte arbetar? Ministern skriver i sitt svar om jämställdhetsbonusen, och det är bra. Men när ska vi få se ett konkret förslag? Vi kan vara överens om att jämställdhetsbonusen är ett bra förslag, men när får vi se resultatet? När ministern också lägger till att hushållsnära tjänster ytterligare kommer att öka jämställdheten blir man riktigt mörkrädd. Vi har ingenting emot att man kan köpa tjänster - invändningarna handlar snarare om hur vi använder våra skattemedel - men på det här sättet kan ju männen köpa sig fria. De kan köpa en tjänst i jämställdhetens tecken. Att påstå att vi på detta sätt får ett mer jämställt arbetsliv är fel perspektiv. Min fråga kvarstår alltså: Hur ökar vi jämställdheten i arbetslivet?

Anf. 126 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Vi skulle kunna ha en lång diskussion om privata vårdgivare, men jag väljer att inte ta den i dag. I dag handlar det om jämställdheten. Låt oss säga att vi fortsätter att bekosta vården via skattsedeln. Min poäng är att samma pengar som i dag finns i den offentliga vården då överförs till privata vårdgivare. Det blir alltså inte mer pengar, men de sjuka och gamla behöver ändå vård. Man kan inte effektivisera hur långt som helst. Det är bara samma resurser som man överför. Detta innebär att det inte finns mer pengar att lägga på kvinnors löner. Dessutom har vi i dag haft en lång diskussion om att det inte finns någon automatik i att privata vårdgivare skulle vara bättre på att ge kvinnor högre löner. Tvärtom kan man se stora jämställdhetsskillnader mellan kvinnodominerade och mansdominerade sektorer på den privata marknaden. Det finns en del kvinnor som driver företag, som ensamföretagare men framför allt som småföretagare. Det handlar kanske inte om de allra största företagen. Det dessa kvinnor efterfrågar är framför allt trygghetssystem. Det är alltför få kvinnor som startar företag i dag, och en anledning är att de är rädda. De ställer sig frågan: Vad händer om jag blir arbetslös? Vad händer om jag blir sjuk? Man vill ha en utväg om det inte fungerar. Man vill kanske ha möjlighet att återvända till sitt gamla jobb efter att ha prövat på företagandet. Där har vi inte sett någon lösning, men jag tror att detta är väldigt viktigt för regeringen. Där ligger stora problem för många. Jag vill också upprepa det här med nattbarnomsorg. Här i landet finns många ensamstående kvinnor som jobbar på obekväma arbetstider. Det blir väldigt konstigt om de ska tvingas säga upp sig från sitt jobb för att de inte får nattbarnomsorg. Det är en viktig fråga.

Anf. 127 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Vårdnadsbidraget kan vi diskutera. Det är en intressant fråga. Vårdnadsbidraget kan användas på ett sätt som passar varken dig eller mig, det vill säga att kvinnan väljer att vara hemma fullt ut för dessa 3 000 kronor eller vad det nu blir. Men både män och kvinnor kan faktiskt gå ned lite i arbetstid under småbarnsåren och med vårdnadsbidraget kompensera det de missar. Man kan alltså använda det väldigt flexibelt. Det finns även en hel del kvinnor i vårt samhälle i dag som stannar hemma utan dessa pengar och som är medvetna om vilka konsekvenser det innebär för dem i form av sämre pension, inga trygghetssystem att falla tillbaka på i framtiden och så vidare. De är medvetna om detta, och ändå väljer de att vara hemma med sina barn. Vem är jag att se dessa kvinnor i ansiktet och säga att de gör fel val - om de har full information om vad det innebär. Jag tycker att valfriheten och mångfalden är viktig i det här fallet. Jämställdhetsbonusen som du efterfrågar kommer antagligen samma dag som vårdnadsbidraget. Det kan vi se fram emot även om du inte ser fram emot det andra lika mycket. Men arbetet bereds, och denna reform kommer snart att genomföras. Det finns säkert en hel del olika förklaringar till varför många kvinnor jobbar deltid, både ofrivilligt och frivilligt - det senare för att man inte mäktar med att kombinera yrkesliv och familjeliv. Det är det som blir en ond cirkel. När några kvinnor väljer att jobba deltid innebär det att någon annan också anställs på deltid. Jag tror inte att vi kan göra så mycket annat än att konstatera att arbetsgivaren måste få anställa efter förmåga. Jag hade inte förstått att rätten till heltid också innebar att den privata sektorn skulle tvingas erbjuda alla kvinnor som jobbar till exempel i klädbutiker anställning på heltid. När det gäller den kommunala sektorn, som jag trodde att ni inriktade er på, kan det innebära att människor friställs från sina jobb. Vi kan inte tvinga kommunerna att anställa fler personer eller på mer tid än de har förmåga till. Vad vi kan göra är att skapa förutsättningar för att kommunerna ska få fler skattebetalare och på det sättet ha råd att anställa både fler personer och fler på heltid. Männen köper sig fria, sade Carina Adolfsson Elgestam. Jag kan inte förstå hur ni tror att man kan köpa sig fri. Det finns väl ingen i ett hem som kan köpa sig fri med dessa tjänster. De som köper dem kanske gör det max en gång i veckan, men inte heller den som köper en tjänst två gånger i veckan kan köpa sig fri från det arbete som alla människor dagligen lägger ned i sina hem. Kvinnor tar hand om sina barn mellan två och sju timmar varje dag. Männen gör det en till fyra timmar. Männen stryker i 32 minuter, och kvinnor gör det i 41 minuter. Männen städar i 36 minuter, och kvinnor städar i 48 minuter. Kvinnorna har alltså fortfarande ett större ansvar för det obetalda hemarbetet, men påstå inte att männen inte deltar i det! Vi ska eftersträva att de tar mer ansvar, men det måste också finnas möjlighet att köpa tjänster och låta någon annan utföra arbetet. Därmed kan man få mer tid för familj och barn men också möjlighet att jobba mer om det nu är det man vill.

Anf. 128 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Tyvärr har vi alldeles för lite tid att diskutera en så viktig fråga. Det finns flera olika spår. Jag tänker fortsättningsvis koncentrera mig på vårdnadsbidraget och en mer jämställd arbetsmarknad. Redan i dag vet vi att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden - inte minst unga kvinnor som söker arbete får frågan om de tänker skaffa barn. Låt oss lite grann i vår fantasi leka med tanken att vi i framtiden har infört rätten till vårdnadsbidrag. Enligt uppgift ska varje kommun själv få bestämma om kommunen ska införa vårdnadsbidrag. Jag bor i Småland i Kronobergs län. Jag är övertygad om att man i det röda Lessebo inte kommer att införa något vårdnadsbidrag, men i den borgerliga kommun jag själv bor i kommer man att göra det. Vi har haft en folkomröstning om rätten till vårdnadsbidrag. I den numera borgerliga Växjö kommun är det sannolikt att det också blir ett vårdnadsbidrag. Låt säga att kvinnor söker arbete. När en arbetsgivare ska välja vilken kvinna han eller hon ska anställa kanske arbetsgivaren också börjar titta på var den unga kvinnan bor som kanske tänker skaffa barn. Bor hon i en kommun där det finns vårdnadsbidrag? Då finns risken att arbetsgivaren anställer en kvinna som kommer att begära tjänstledigt kanske tre fyra år. Eller bor hon i det röda Lessebo, som förmodligen inte kommer att införa vårdnadsbidrag? Kanske den kvinna som bor i en kommun där det inte finns vårdnadsbidrag har lättare att få ett jobb än den kvinna som bor i en borgerlig kommun. På det sättet är risken att fler kvinnor kommer att bli diskriminerade i arbetslivet. Fru talman! Därför upplever jag att vi nu har tagit ett steg bakåt och att det har blivit en försvagning vad gäller jämställdhetsarbetet i arbetslivet.

Anf. 129 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Kommunerna har inte bara friheten att införa vårdnadsbidrag, utan de får inte göra det förrän de har garanterat att förskolan fungerar. Det är också ett villkor. Det är inte säkert att alla kommuner som skulle vilja införa vårdnadsbidrag kommer att kunna göra detta. Visst finns det kommuner som kommer att göra det. Vad jag inte förstår är varför ni utgår från att en massa professionella kvinnor helt plötsligt ska vilja stanna hemma för 3 000 kronor i månaden. Varför tror ni det? Det är klart att det finns kvinnor som stannar hemma redan i dag utan denna ersättning. De kvinnorna kommer nog att vara glada för denna ersättning - absolut. Men att det helt plötsligt skulle finnas en massa kvinnor som jobbar som vill stanna hemma för 3 000 kronor tror jag inte på. Med mångfalden i familjepolitiken, varför skulle arbetsgivaren utgå från att vi kommer att nyttja just vårdnadsbidraget? Varför kan inte de lika gärna tro att vi kommer att dela på jämställdhetsbonusen? Det betyder att mannen kommer att ta ett större ansvar. De får en högre ersättning när mannen tar sitt ansvar. Det kan också bli så. Mångfald och valfrihet är kanske ett sätt att se till att arbetsgivaren inte tror att det finns bara en enda metod, bara ett sätt att välja på. Det finns många. Alla familjer har sina egna behov, och alla familjer måste få lösa sina familjeproblem på olika sätt. Livspusslen ser olika ut. Det måste vi som politiker acceptera. Vi kan inte tillrättalägga folks liv. De måste få möjlighet att välja, men de måste också ha hela informationen, det vill säga vad olika val innebär. Det är viktigt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.