Till innehåll på sidan

Individuell bedömning och information om sjukförsäkringen

Interpellation 2009/10:475 av Ericson, Gunvor G (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-05-21
Anmäld
2010-05-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2010-06-01
Sista svarsdatum
2010-06-04
Besvarad
2010-06-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 maj

Interpellation

2009/10:475 Individuell bedömning och information om sjukförsäkringen

av Gunvor G Ericson (mp)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Att få en tidig bedömning när man just blivit sjuk är angeläget. Men det är också viktigt att det görs individuella bedömningar så att Försäkringskassans resurser utnyttjas på ett effektivt sätt.

Är det rimligt att Försäkringskassan kallar sjukskrivna efter sju dagars ersättning från Försäkringskassan till samtal om rehabilitering och arbetsträning oavsett varför man är sjukskriven?

Jag har blivit uppmärksammad på ett fall där en ensamstående mamma blev sjukskriven i samband med att hennes 19-åriga dotter fick akut leukemi (blodcancer). Kvinnan miste sin make i en olycka för fem år sedan och lever ensam med två döttrar.

Det var självklart en omtumlande situation när den ena dottern drabbades av cancer med stor psykisk press för kvinnan. Redan efter sju dagars ersättning från Försäkringskassan kallades hon till rehabiliteringssamtal trots att det tydligt framgår av sjukintyget att hon är sjukskriven på grund av psykisk nedstämndhet som påverkar hennes arbetsförmåga då dottern är svårt sjuk. Hon upplevde det som mycket provocerande att de frågade om arbetsträning. Är det inte bättre att Försäkringskassan gör individuella bedömningar där arbetsträning erbjuds dem som verkligen behöver den?

Till saken hör också att kvinnan har begärt närståendepenning men ännu efter en månad inte fått besked om det beviljas eller ej. Reglerna är så att man ej kan få närståendepenning retroaktivt så man måste ha ett godkännande innan man tar ledigt från jobbet. Hur ska denna kvinna göra? Hon får inget besked av Försäkringskassan om hon beviljas närståendepenning eller ej, hon får inga svar om det är troligt att hon är berättigad till närståendepenning heller. Hon upplever ett moment 22 och orkar inte bråka med Försäkringskassan då all kraft går åt till att vara hos dottern. Av all oro påverkas hennes psykiska hälsa.

När de nya sjukförsäkringsreglerna infördes var det långa väntetider för att få utbetalning. Statsrådet lovade då att människor skulle få besked om förväntad väntetid. Men uppenbarligen brister det i information fortfarande.

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att ge individuell bedömning vad gäller krav på arbetsträning?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att människor snabbt ska kunna få information om man beviljas närståendepenning eller ej?

Debatt

(7 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 131 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Gunvor G Ericson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att ge individuell bedömning vad gäller krav på arbetsträning. Vidare frågar hon om jag avser att vidta åtgärder för att människor ska få information om man beviljas närståendepenning eller inte. Gunvor G Ericson tar upp ett enskilt ärende. Jag har ingen kännedom om detta fall, och jag får heller inte yttra mig om Försäkringskassans handläggning av enskilda ärenden. Jag kan dock konstatera att rehabilitering i form av arbetsträning alltid bygger på bedömningen av det enskilda fallet. När det gäller handläggning av närståendepenningen delar jag Gunvor G Ericsons uppfattning att det är mycket viktigt att handläggningen sker utan dröjsmål. Enligt den information som jag har fått från Försäkringskassan når Försäkringskassan sina mål på detta område. Då Gunvor G Ericson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Jan Lindholm i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 132 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Jag tror att detta är ministerns tionde interpellation i dag. Man kan nästan tycka lite synd om ministern. Kanske det är det som också bidrar till att svaret på den sista interpellationen är så pass kort. Jag skulle i alla fall ha förståelse för det. Det är alltså så att min partikamrat Gunvor G Ericson har ställt en interpellation till ministern med ansvar för sjukförsäkringssystemet om brister som jag tolkar handlar mer om tillämpningen av regelverket när det gäller bedömningar av behov av arbetsträning och brister i möjligheten att få de utlovade beskeden i rätt tid. Jag har naturligtvis full förståelse för att ministern inte kan kommentera ett enskilt fall. Det tror jag inte heller var avsikten med interpellationen. Däremot tycker jag ju att svaret är lite magert. Vi politiker använder väldigt gärna exempel från verkligheten för att politiken ska bli lite tydligare och mer konkret. Jag har inte varit här hela tiden, men jag har lyssnat på debatten från mitt arbetsrum. Jag har ju hört, särskilt många företrädare för Alliansen och även ministern själv använda exempel ur tidningar och så vidare, till och med har personer blivit namngivna. Det är ju ett sätt som vi använder för att göra debatten mer anknuten till verkligheten. När ministern för ganska exakt ett år sedan uttalade "det är inte mer än rimligt att medborgarna i förväg vet vad de kan förvänta sig och kräva av myndigheten" var det nog väldigt många som också förväntade sig en ökad förutsägbarhet. Försäkringskassan lovade vid samma tillfälle, det var den 16 juni för nästan ett år sedan, att den som ringde till kundcenter skulle få svar inom fem minuter. Om man kontaktade Försäkringskassan via e-post skulle man få svar inom två dagar. Om man använde vanlig post, som vi nuförtiden brukar kalla för snigelpost, skulle man få svar inom tio dagar. Och man utlovade en handläggning som inte skulle ta mer än 30 dagar. Ministern säger ju i sitt svar att Försäkringskassan når sina mål. Det är den information som ministern har. Nu är det så att statistik är en sak och sedan finns det alltid personer som hamnar långt ut i kanterna, kanske några som får sitt ärende hanterat väldigt snabbt och andra för vilka det tar väldigt lång tid. Jag tror i alla fall att det är så verkligheten ser ut. Det händer då att människor upplever att de hamnar i någon sorts moment 22. Det här exemplet handlar om en person som hamnar i en situation med sitt barn som är så pass krävande att man som ensamstående förälder inte har någon energi och kraft över när man försöker se till att barnet får ett bra omhändertagande. Att dessutom hantera relationen till Försäkringskassan kan för den som inte är proffs på att leta information på nätet vara ganska krävande. Det finns de som av egen erfarenhet brukar säga att det krävs att man är fullt frisk för att man ska kunna vara sjuk. Det är ett sätt att beskriva hur pass svårt och komplicerat det kan vara att klara av alla de krav som ställs från myndighetens sida i den här kommunikationen. Med grund i det tycker jag ändå att det vore intressant om ministern sade något mer än bara det allra sista i svaret. Är det verkligen så att ministern menar att situationen är okej, att folk får information i rätt tid, att bedömningarna är korrekta, att utbetalningarna kommer i tid och att det här verkligen fungerar? Det finns så pass många människor som ändå uppfattar att det finns brister och att de inte blir korrekt behandlade.

Anf. 133 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Det är inte så vanligt att man har kritik mot att man får snabb kontakt med Försäkringskassan och andra myndigheter. Snarare har det varit så att det har gått lång tid ibland, kanske flera år innan man har fått besked. Nu ställs vi inför en situation där man vill ha en tidig kontakt. Det förstår jag, för det är en mycket svår situation. Jag kan naturligtvis enbart prata rent allmänt om den här situationen, men det är en utsatt situation och man behöver ha besked. Det jag har fått fram handlar om att Försäkringskassan nu har ett serviceåtagande också för att människor ska kunna se när de kan förvänta sig att få ett besked och få sin ersättning. När det gäller just närståendepenning står det i serviceåtagandet att 90 procent ska få sin ersättning inom 30 dagar. Det handlar naturligtvis ibland om att man behöver komplettera information eller att man har skrivit fel, men det jag har fått fram under dagen är att detta alltid följs, utom i april månad i år. Då har man varit lite över. Vad jag också har fått reda på är att ersättning mycket väl kan betalas ut retroaktivt. Ansöker man i dag och får vänta på sitt besked får man ersättning från den dag man har ansökt. Man kan till och med få för tid innan man ens ansökte, därför att det kan vara en sådan prekär och svår situation. Man kanske inte kunde skriva och anmäla just då därför att man satt i en svår situation med en anförvant och närstående. Det besked jag har fått i dag och kan förmedla här är att man ska kunna få ersättning från den dag man lämnar in ansökan, och det gäller även retroaktivt. Man ska till och med kunna få ersättning tidigare i vissa situationer.

Anf. 134 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Jag kan inte säga så mycket mer, utan det är det svar man kan få. Jag tänkte i stället utvidga frågan lite grann och inte bara hålla mig till frågan om närståendepenning utan även ta upp frågan om sjukpenning. Mycket riktigt som ministern säger kan det ta tid på grund av till exempel kommunikationsmissar, någon information finns inte med så att det tar tid. Jag tänkte ställa en fråga om ett lite speciellt fall. Det är inte bara fråga om att det kan ta tid innan ersättning betalas ut. Det kan också vara så att under den tid som går kan sjukskrivningen som görs av en läkare ifrågasättas av Försäkringskassan. Det händer att sjukskrivningsunderlaget från den sjukskrivande läkaren inte accepteras. Den person som har varit borta från sitt jobb har agerat utifrån den information han har fått från sin läkare och valt att inte ägna sig åt sjuknärvaro på arbetsplatsen i väntan på att veta om Försäkringskassan kommer att acceptera sjukskrivningen eller inte. Han har följt sin läkares råd. Det kan i vissa fall vara för att underlätta för arbetskamraterna. Man kanske inte är fullpresterande om man är sjukskriven av sin läkare. Man kan till och med vara till besvär och kanske smittar ned andra - om det är sådan typ av grund för sjukskrivningen. Den sjuke drabbas på ett snopet sätt när det egentligen är den sjukskrivande läkaren som får kritik. Det är lite märkligt varför systemet inte skulle drabba den sjukskrivande läkaren. Här är det den person som har sjukskrivits, som har varit borta en månad från jobbet, och som förväntar sig få sjukersättningen, som inte får ersättningen. Det är ett moment i sjukskrivningssystemet som jag tycker är lite märkligt. Eftersom det här inte är min interpellation och jag inte har dykt så djupt i frågan - jag fick i går reda på att jag var tvungen att hoppa in och ta över frågan - tänkte jag passa på att fråga något jag tycker är intressant.

Anf. 135 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Jag ska försöka svara på frågan, även om den inte är en del av interpellationen. Det är ändå rätt att klarlägga situationen. Det finns en uppfattning att doktorn skriver ett sjukintyg och därmed får jag rätt till ersättning. Det är inget som har förändrats med denna regering utan det har alltid varit så att doktorn inte skriver ett intyg utan han skriver ett medicinskt underlag för bedömning av arbetsförmåga vid sjukdom. Det är ett starkt underlag som ligger till grund för Försäkringskassans bedömning om arbetsförmågan och därmed ersättningen. Jag tror inte att vi är oense om detta på något sätt, och det är inget som har förändrats under denna regering. Däremot är det viktigt att underlagen blir bra. Därför har vi också i sjukskrivningsmiljarden som regeringen har lagt ut till landstingen avsatt 500 miljoner kronor i år för att se till att de medicinska underlagen är av god kvalitet. Man ska inte som enskild behöva vänta på kompletteringar. Då behöver också bedömningen av underlagen anpassas så att det är lätt för den sjukskrivande läkaren att fylla i allt rätt från början. När det gäller närståendepenning är jag glad att vi i år har kunnat utöka antalet dagar. De var 60 dagar tidigare. Nu är de 100 dagar. Vi har också gått vidare med en sorgepenning i år. Om någon drabbas av en svår sorg, till exempel ett barn under 18 år går bort, förväntas man naturligtvis inte kunna gå till Arbetsförmedlingen om man är arbetssökande och anmäla detta den dagen. Därför har vi gett en respit på tio dagar att få vara i sin sorg och få sörja. Jag är glad att vi har kunnat införa detta. Vi kommer säkert att titta vidare på denna del. Det är kanske inte möjligt för alla att i vissa undantagsfall gå till Arbetsförmedlingen. Den andra frågan i interpellationen gällde individuella bedömningar. Miljöpartiet de gröna tar ofta upp frågan. Oavsett hur mycket jag säger misstror ni det sagda. All bedömning ska utgå från en individ. Det ska göras individuella bedömningar. Arbetslivsintroduktionen bygger på individens egna behov och egna situation. Det står faktiskt i lagen om allmän försäkring att behoven och insatsen ska utgå från den enskilde. Det är ingenting som man kan låta bli att göra. Det ingår faktiskt i lagen att man ska utgå från individen. Därmed hoppas jag att Miljöpartiet de gröna inte ska hysa några bekymmer om att det inte är individuella bedömningar som görs. Av de 12 000 personer som gick in i arbetslivsintroduktionen är det bara 100 som under tremånadersperioden har bett om att få komma tillbaka till sjukförsäkringen. Alla andra är kvar. Det visar bara att det är en individuell bedömning som de möter på Arbetsförmedlingen.

Anf. 136 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! När det gäller frågan om individuella bedömningar framstår motsättningarna i de politiska debatterna ofta som större än vad de egentligen är. Vi har säkert samma ambition, men när vi tittar på verkligheten ser vi de delar vi får till oss. Från vår sida uppfattar vi att många inte får bedömningarna gjorda inom utsatt tid. Det kan bero på behov av ökade resurser, kompetensbrist eller något sådant. Det kan finnas förklaringar, men vi ser bilden av att många inte får bedömningen gjord inom utlovad tid. Det kanske nu mer handlar om att få det hela att fungera, men det finns fortfarande en tidsfördröjning. Jag vill passa på att fylla på min fråga om ministern har någon avsikt att försöka göra något åt det faktum att det de senaste åren har blivit vanligare att försäkringsläkarna underkänner läkarintyg. Eftersom jag inte kan debatten som har förts tidigare vill jag inte koppla detta till några politiska beslut, men de facto har det under de senaste 3-6 åren - jag har inte bilden, och jag vet inte om det har med regeringsskiftet och olika regeringar att göra - skett en stor förändring i tryggheten i ett läkarintyg i dag jämfört med för ett antal år sedan. Det sätter den enskilde i en svår situation. Om det dessutom tar en utsträckt tid innan man får besked om godkänd ersättning kan det handla om oerhört mycket pengar för den enskilde. Det är otillfredsställande.

Anf. 137 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Handläggningstiderna är kortare än vad de någonsin har varit. Det är en stor skillnad på handläggningstiderna i antal dagar från 2005. Det finns ett par delar där man har mycket att arbeta med. Jag vet att Försäkringskassan gör det. Det är viktigt för den enskilde att veta när man får pengarna. Det är viktigt att det finns ett serviceåtagande. Då ska du få pengarna och så vidare. Det är viktigt för den enskilde att känna till vårdgarantin. När ska jag få komma till doktorn? När får jag behandling? När får jag möta en specialist? På samma sätt har vi infört tidsgränser i sjukförsäkringen. Det är inte rimligt att den enskilde inte ska veta om man får kontakt med Försäkringskassan, rehabilitering eller läkare om ett år, två år eller fyra år, eller att rehabilitering puttas in i slutändan när allt annat har prövats. Tidsgränser är oerhört viktiga. Jag vädjar i slutanförandet till Jan Lindholm att i era diskussioner med oppositionen och era vänstervänner försöka få dem att förstå att tidsgränser är viktiga för att människor inte ska gömmas och glömmas bort.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.