Hanhikivi kärnkraftverk

Interpellation 2016/17:574 av Stig Henriksson (V)

till Miljöminister Karolina Skog (MP)

I början på juni gjorde försvarsberedningen ett besök i Litauen. Flera officiella företrädare uttryckte stor oro över det kärnkraftverk i Vitryssland som det statliga ryska företaget Rosatom bygger nära gränsen. Oron gällde den nationella säkerheten och energiberoendet såväl som miljörisken. Energiberoendet har man försökt hantera via beslut i parlamentet om att inte köpa el från detta kärnkraftverk.

I Sverige har vi haft en minst sagt livlig diskussion om den ryska gasledningen Nord Stream 2, som passerar igenom vår ekonomiska zon. Detta trots att vi, precis som Litauen vad gäller elproduktionen från reaktorn i Ostrovets, i princip inte berörs rent energimässigt.

Femton mil från Haparanda och Kalix och inte långt från Luleå, Piteå och Skellefteå bygger Rosatom ett kärnkraftverk i Pyhäjoki. Det kärnkraftverk som byggs i Finland ägs av Fennovoima, där Rosatom som största ägare innehar 34 procent, och det är också Rosatom som ska stå för byggnationen av kärnkraftverket. Rosatom är ett statligt jätteföretag och ansvarar både för fredlig och militär kärnteknologi.

Till skillnad från i Litauen och till skillnad från den stora debatten om gasledningen Nord Stream 2 så har detta projekt i stort sett passerat under den politiska och mediala radarn i Sverige. Med tanke på att det handlar om en nukleär anläggning nära svenska befolkningscentrum, ägt och byggt av ett statligt ägt ryskt bolag som också hanterar militär kärnteknologi är det märkligt att bygget inte rönt större uppmärksamhet. Inte minst med tanke på att det svenska elnätet är sammankopplat med det finska.

Frånsett de säkerhetspolitiska aspekterna så borde de hotande miljökonsekvenserna vid en olycka lända till eftertanke. Men också till aktivitet.

Jag vill därför fråga miljöminister Karolina Skog:

På vilket sätt har statsrådet agerat och kommer att agera framdeles gällande bygget av Hanhikivi kärnkraftverk?