gymnasieungdomar med funktionshinder

Interpellation 2000/01:429 av Fransson, Sonja (s)

den 27 april

Interpellation 2000/01:429

av Sonja Fransson (s) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om gymnasieungdomar med funktionshinder

Ett viktigt mål för skolpolitiken är att alla barn och ungdomar ska erbjudas en likvärdig utbildning. Elever med funktionshinder bör ha samma möjligheter som andra elever till en god utbildning i en miljö som är anpassad efter deras förutsättningar.

Den Rh-anpassade gymnasieutbildningen förbehålles det begränsade antal svårt rörelsehindrade elever med behov av så stora och sammansatta insatser att det inte utan stora svårigheter kan lösas i hemkommunen eller inom dess samverkansområde. Det är ungdomar som utöver ett rörelsehinder vanligen också har tilläggshandikapp av skilda slag. De är alltså i regel flerhandikappade.

Vårriksdagen 2000 beslutade att den Rh-anpassade gymnasieutbildningen fr.o.m läsåret 2001 förutom nationella program även ska omfatta specialutformat program. Däremot omfattas inte det individuella programmet. De behörighetsvillkor som redan gäller för gymnasieskolan fr.o.m. intagningen läsåret 1998/99 och som nu även gäller för den Rh-anpassade gymnasieutbildningen innebär att eleverna vid inträdet i gymnasieskolan ska ha de kunskaper som är nödvändiga för att följa undervisningen på ett nationellt eller specialutformat program.

Det individuella programmet ska enligt riksdagsbeslutet ge hemkommunen goda möjligheter att utforma en studiegång som är anpassad efter elevens förutsättningar.

Med hänsyn till att ungdomar med svåra rörelsehinder som har behov av det individuella programmet oftast är de ungdomar som har de största behoven av anpassning, pedagogiskt och när det gäller habilitering är det orimligt att tro att hemkommunen kan klara att utforma en studiegång som är anpassad efter elevens förutsättningar i hemkommunen.

I dagarna har intagningen till riksgymnasierna med de nya reglerna blivit klara.

15@16 elever får inte den riksgymnasieplats som de tidigare hade kunnat få på grund av att de inte uppfyller de nya kraven. De hänvisas i stället till hemkommunerna för ett individuellt program. Det innebär i praktiken att de elever som är i störst behov av stöd och hjälp för att så småningom nå full kompetens till ett nationellt program, hänvisas till de lokala möjligheterna i hemkommunen.

Jag har svårt att se konsekvensen i att å ena sidan låta de elever som klarar att komma in på ett nationellt program, men som är så gravt funktionshindrade att vi inser att kommunernas erfarenhet, resurser och kunskaper ändå inte räcker till och därför erbjuder en riksgymnasieplats. Å andra sidan hänvisas de elever som är lika gravt funktionshindrade, men inte klarat betyg i grundläggande ämnen, till hemkommunen för ett individuellt program där kommunernas erfarenhet, resurser och kunskaper inte räcker till. Det innebär att dessa elever inte får en likvärdig utbildning i en miljö som är anpassad efter deras förutsättningar.

Jag anser att de samlade resurser som riksgymnasieverksamheten kan erbjuda ungdomar med svåra rörelsehinder måste också erbjudas de ungdomar som har behov av ett individuellt program. Det är därför angeläget att det snarast ges möjlighet till individuellt program inom den Rh-anpassade gymnasieutbildningen.

Jag vill mot denna bakgrund fråga statsrådet:

Är statsrådet beredd att ta ett initiativ till att nuvarande regler förändras så att det individuella programmet i fortsättningen kan ges på lika villkor till alla elever?

Avser statsrådet följa vad som händer med de elever som nu på grund av ändrade regler inte kommer in på riksgymnasiet?

Avser statsrådet tillskapa extra resurser för utbildning på hemorten för de elever som nu inte kommer in på riksgymnasiet?