Försvarets omsvängning i synen på vindkraft upp till fyra mil från militära flygplatser
Interpellation 2010/11:63 av Danielsson, Staffan (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-11-16
- Anmäld
- 2010-11-16
- Besvarad
- 2010-11-26
- Sista svarsdatum
- 2010-11-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 16 november
Interpellation
2010/11:63 Försvarets omsvängning i synen på vindkraft upp till fyra mil från militära flygplatser
av Staffan Danielsson (C)
till försvarsminister Sten Tolgfors (M)
Centerpartiet och jag är varma vänner av en kvalificerad svensk försvarsmakt, med goda förutsättningar att hävda våra intressen.
Försvarets intressen måste givetvis väga tungt i samhällsplanering av olika slag, vilket också är inskrivet i miljöbalken. Om olika riksintressen står mot varandra har försvarsintresset förtur av närmast vetokaraktär.
Detta mycket starka mandat ger också Försvarsmakten som myndighet ett särskilt ansvar för att ha väl på fötterna och att utnyttja denna särställning på ett omdömesgillt och ansvarsfullt sätt utan tvära kast.
Jag vill ifrågasätta och diskutera om så är fallet i den nu aktuella konflikten mellan två riksintressen, där Östergötland torde vara det län som berörs allra mest. Framför allt västra Östergötland har goda förutsättningar för att ta vara på den väldiga naturresurs som den förnybara vindkraften utgör, och på något decennium har ett hundratal vindkraftverk uppförts. Jämfört med till exempel kolkraft, oljekraft och kärnkraft är vindkraftens miljöpåverkan mycket liten och det råder en bred politisk enighet om att den ska byggas ut mycket kraftigt.
Försvarsmakten har varit remissinstans vid uppförandet av kraftverken, och har accepterat dem. Skolflygplan, helikoptrar, stridsflygplan och civila flygplan har i många år startat och landat på Malmen och vid Saab i vetskap om att det finns både mobiltelemaster, vindkraftverk och höga byggnader i länet. Uppenbarligen har flygets säkerhetskrav gått att kombinera med att vindkraften byggs ut.
Plötsligt och utan förvarning hörs den 1 april i år ett oväntat muller från Försvarsmaktens inre boningar. Man har upptäckt att 75 vindkraftverk finns inom fyra mils radie från Linköping, och beklagar starkt detta faktum. En del bör möjligen rivas och i varje fall ska inga nya få byggas. Inga nya vindkraftverk ska alltså få uppföras från Vadstena och till Norrköping, från Kisa och till Finspång.
Detta kommer naturligtvis som en blixt från en klar himmel för dem som kommit långt i planeringen av de ytterligare fyrtio- till femtiotal vindkraftverk i anslutning till de redan befintliga verken som är på gång. Allt arbete tvingas avstanna medan Försvarsmakten tänker.
Detta ger inte något övertygande intryck. Vad som gick väl att förena med flygverksamhet i går och i dag är inte längre möjligt i morgon här i länet. Uppenbarligen går också flygverksamhet att kombinera med högre byggnader i andra länder, till exempel Danmark och Tyskland, som på mindre ytor har flera gånger fler vindkraftverk än Sverige.
Givetvis ska flygsäkerheten för både militär- och civilflyget vid Linköpings flygplatser gå i första rummet. Givetvis vill vi i Linköping – flygstaden – slå vakt om goda förutsättningar för flyget. Skulle de nya byggnaderna ge upphov till problem för flygplanen vid till exempel start och landning är det givetvis rimligt att diskutera ökade säkerhetsavstånd i dessa områden. Större krav kan rimligen också ställas på flygplanens tekniska system och deras långsiktiga utveckling.
Men det visar sig nu att Försvarsmakten inte nöjer sig med detta. Man håller även efter att ha funderat fast vid den plötsligt tillyxade fyramilsgränsen. En död zon ska inrättas mot vindkraftverk och höga byggnader som omfattar mer än halva Östergötland. Därtill uppges försvaret också vilja riva upp lagakraftvunna bygglov i många fall där planeringen kommit långt eller verken redan är byggda, vilket kanske kommer att kunna kosta miljardbelopp i skadestånd och ersättningar.
Tillsammans med liknande begränsningar vid andra militära flygfält i landet får Försvarsmaktens omsvängning effekter på den svenska energipolitiken. Riksintresse står mot riksintresse.
Även om regeringen är sista instans när frågan om vindkraftverks tillåtlighet ska avgöras är det uppenbart att Försvarsmaktens intressen och bedömningar väger mycket tungt i till exempel miljöbalken. Regeringen kan och ska självklart inte heller gripa in i en myndighets ställningstaganden.
Jag vill därför fråga försvarsministern:
Är försvarsministern beredd att ta initiativ till att analysera och diskutera konflikten mellan olika intressen kring Sveriges flygplatser för att jämna vägen till en samsyn, där försvarets och flygets säkerhet tillgodoses men där också den förnybara energin kan utvecklas?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:63
Webb-tv: Försvarets omsvängning i synen på vindkraft upp till fyra mil från militära flygplatser
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:22 Fredagen den 26 novemberProtokoll 2010/11:22 8 § Svar på interpellation 2010/11:63 om försvarets omsvängning i synen på vindkraft upp till fyra mil från militära flygplatser
Protokoll från debatten
Anf. 1 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Staffan Danielsson har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ för att analysera och diskutera konflikten mellan olika intressen kring Sveriges flygplatser för att jämna vägen för en samsyn, där både försvarets och flygets säkerhet tillgodoses men där också den förnybara energin kan utvecklas.
Frågan om försvaret och vindkraften har belysts vid flera tillfällen i kammaren den senaste tiden. Den 10 november i år besvarade miljöministern en fråga om utbyggnaden av vindkraft i närheten av militära flygfält (fråga 2010/11:20). I somras svarade jag på två frågor av samma slag (fråga 2009/10:945 och fråga 2009/10:951).
Försvarsmakten är en statlig myndighet som ska fullgöra de uppgifter riksdag och regering har bestämt. Vid en vindkraftsprövning ska Försvarsmakten lämna det yttrande som behövs för att hänsyn ska tas till det intresse myndigheten ska bevaka, nämligen riksintresset för totalförsvaret. Det är sedan prövningsmyndigheten - kommunen eller länsstyrelsen - som väger samman intressena och fattar beslut.
Frågor om etablering av vindkraft prövas i enlighet med gällande lagstiftning, framför allt plan- och bygglagen (1987:10) och miljöbalken.
Försvarsmakten har utrett frågan om vindkraftsutbyggnad vid militära flygplatser. Den 4 oktober 2010 beslutade Försvarsmakten om interna riktlinjer för hantering av remisser angående vindkraft inom militära flygplatsers influensområden. I beslutet redovisas i text och på kartor de områden - så kallade stoppområden - inom vilka Försvarsmakten anser att det av flygsäkerhetsskäl inte bör byggas vindkraftverk. I juni i år hade Försvarsmakten meddelat att myndigheten, i avvaktan på den nämnda utredningen, skulle avstyrka vindkraftsutbyggnad inom en radie av 40 kilometer runt de militära flygplatserna. Den totala ytan av de områden som berörs av Försvarsmaktens riktlinjer den 4 oktober i år är mindre än ytan av de områden som berördes av det temporära beslutet om en generell 40-kilometersradie. Effekterna av beslutet på lokal nivå skiljer sig mellan olika militära flygplatser.
Försvarsmakten motiverar de så kallade stoppområdena i riktlinjerna i oktober med att inom dessa områden runt de militära flygplatserna finns för militär flygverksamhet specifika krav på hinderfrihet. I detta är invägt Försvarsmaktens behov av att kunna bedriva utbildning, övningar och insatser med hög bibehållen flygsäkerhet.
På senare tid har Försvarsmakten som myndighet överklagat kommunala beslut om bygglov av vindkraftverk. Dessa överklaganden är nu föremål för en juridisk prövning av berörd länsstyrelse. Jag är som statsråd förhindrad att gå in i en sådan juridisk prövning.
I en kommentar till denna överklagandeprocess har Försvarsmakten redovisat att myndigheten eftersträvar att bygglovs- och miljöprövningsprocesserna ska vara korrekta. Försvarsmakten har inget särskilt intresse i att vindkraftverk ska rivas.
Anf. 2 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Det är ett korrekt svar.
Sista meningen i svaret lyder: Försvarsmakten har inget särskilt intresse i att vindkraftverk ska rivas. Det är trist att det behöver sägas, men det är bra att det sägs. Försvaret ska ju försvara det Sverige vi har och vill bygga, inte förhindra att det byggs. Självklart är vi helt överens om vikten av en kvalificerad svensk försvarsmakt med goda förutsättningar att hävda våra intressen, och självfallet ska flygets säkerhet - både civilt och militärt - sättas högt.
Försvarets intressen måste givetvis väga tungt i samhällsplanering av olika slag. I miljöbalken har försvaret i praktiken närmast vetorätt. Om olika riksintressen mot varandra gäller försvarets åsikt. Detta mycket starka mandat ger, enligt min mening, Försvarsmakten som myndighet ett särskilt ansvar att ha väl på fötterna och utnyttja sin särställning på ett omdömesgillt och ansvarsfullt sätt utan tvära kast. Visar man nu det omdömet i avvägningen mellan flygsäkerhet och vindkraftverk och hur det har handlagts? Svaret är tyvärr uppenbart: Nej.
Låt mig redovisa Försvarsmaktens uppfattning om vindkraftverk på flera mils avstånd från tio militära flygplatser under de senaste decennierna. Jag tar exemplet från Östergötland. Runt omkring Linköping, som är en viktig flygstad, finns inga vindkraftverk i tre väderstreck. Däremot har under lång tid, mer än ett decennium, 75 stycken uppförts på den tårtbit med goda vindlägen som Östgötaslätten utgör från Linköping mot Vättern.
40-50 verk har därtill kommit olika långt i planeringen. Alla 75 verk har byggts med Försvarsmaktens goda minne med beslutsformuleringar som:
"Försvarsmakten har inget att erinra mot uppförandet av vindkraftverk på fastigheten."
"Vi önskar meddelande om verkens exakta lägen och höjder 30 dagar innan verken uppförs."
Dessa beslutsformuleringar är undertecknade av Högkvarteret Luftfartssektionen.
Det är klart och tydligt och svårt att missuppfatta. Så kommun eller länsstyrelse ger bygglov. Vindkraftverken byggs och ger energi. Åren går. Flygverksamheten med flygvapnets olika flygplan och helikoptrar pågår som vanligt även denna dag.
Plötsligt den 1 april i år har Försvarsmakten med vetenskaplig militär noggrannhet dragit en passare på fyra mils radie runt Linköping. Inga nya vindkraftverk får byggas här, och många ska rivas. Skadestånd för många miljarder aktualiseras.
Visst ska försvaret hävda sitt riksintresse, försvarsministern. Men kan verkligen en myndighet med bibehållen trovärdighet först acceptera 75 vindkraftverk och många som planeras för att sedan byta åsikt helt och hållet och kräva vindkraftsfria zoner i precis samma område - kosta vad det kosta vill? Genom detta underkänner man alltså helt sin hittillsvarande uppfattning fram till den 1 april 2010, vilket är mycket märkligt. Vem har rätt, Försvarsmakten fram till den 1 april eller Försvarsmakten efter den 1 april?
Försvarets tio nya vindkraftszoner omfattar även efter en liten reducering en yta större än Danmark med goda vindlägen - 10 procent av Sverige.
Försvarsmaktens nya linje vållar självfallet kaos hos alla de entreprenörer som har satsat stora resurser i lagligt uppförda vindkraftverk och med rätt kostsamma planeringsprocesser för ytterligare verk.
Jag vet att myndigheter agerar självständigt, försvarsministern, och det har Försvarsmakten verkligen gjort med sitt totala lappkast i denna fråga. Jag vet att Försvarsmakten har närmast vetorätt i miljöbalken. Men, försvarsministern, måste inte denna stora makt utnyttjas med omdöme, långsiktighet och inga tvära kast?
Anf. 3 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Jag vill också tacka ministern för hans svar på Staffan Danielssons interpellation. Staffan och jag är i motsatta läger politiskt, men i denna fråga är vi faktiskt på samma sida. Det gäller framför allt kanske för att vi sitter i försvarsutskottet men också för att vi är östgötar. Det finns fler östgötar som tycker som vi i denna fråga.
Staffan har redogjort för läget och förutsättningarna för denna fråga som är intressant ur många aspekter. I sitt anförande var han mycket inne på läget, förutsättningarna för att göra detta och varför det kommer ett slags tvärt kast just nu.
Det som jag är intresserad av är lite detaljfrågor som jag skulle vilja ha svar på från ministern.
Först och främst måste det finnas ett ändrat tekniskt underlag där man gör en annan bedömning av hur stort område som man måste ha för att klara av sin verksamhet. Den klaras i dag av på ett bra sätt utan att man på något vis behöver förändra förutsättningarna på detta sätt. Försvarsmakten måste på något sätt i den kommande juridiska prövningen leda i bevis vad det är som har förändrats, även om det finns något slags problematik i flygsäkerheten i fråga om våra helikoptrar, Gripen eller annat, för att detta ska komma till stånd som en förändring.
Det kanske mest intressanta är: Har det hänt någonting som gör att vi faktiskt måste ändra på detta eller inte?
Det har tidigare pratats om att om det skulle vara så att man ska ta tag i detta ska man också riva ett antal vindkraftverk. Det kanske inte är intressant för Försvarsmakten att göra. Men det är i så fall också en förändring som har kommit senare. Då är frågan: Vad beror det på?
Tyvärr blir det så att när dessa förändringar sker kommer Försvarsmakten och dess ombud lite grann att hamna i något slags löjets skimmer därför att det verkligen blir svårt att acceptera och förstå vad man är ute efter, om det är säkerhet eller någonting annat. På något sätt statuerar man exempel på vilka som bestämmer. Frågan är vilka intressen som går först och vad regeringen tycker ska gå först i dessa frågor. Ska vi utveckla vindkraften på det sätt som vi kan och naturligtvis bibehålla flygsäkerheten? Men, som Staffan Danielsson var inne på, finns det faktiskt oerhört stora utrymmen åt andra håll än just där vindkraften finns, om man talar om Linköping som flygstad.
Frågan är om detta på något sätt påverkar det kommande byggandet också och var man i så fall ska bygga nya vindkraftverk, om man kan göra det eller inte, och om man ska sätta intressen mot varandra.
Jag har haft en tanke på att Saab som tillverkar Gripen borde kunna vara ett företag som också är intresserat av att kanske börja jobba med vindkraft. Det kan vara en framtida bransch för dem också. Det finns lite kopplingar där. Det kan vara någonting som man kan tänka på i så fall och kombinera. Det skulle vara rätt intressant.
I svaret står det också att det kom nya interna riktlinjer den 4 oktober. Frågan är vilka riktlinjer som fanns förut internt och vilken förändring som har skett där som gör att det blir ett nytt ställningstagande. Det är naturligtvis sådant som påverkar behandlingen av ärendet i detta fall. Det står också i svaret att man ska ha en hinderfrihet. Vad innebär det? Jag förstår att man inte kan ha höghus, master och annat precis intill, men vad innebär det egentligen? Hur högt kan man bygga, och hur nära kan man bygga för att det inte ska störa och för att det ska vara hinderfrihet för just flyget? Det är det som egentligen är det intressanta. Vad får vi ut av vindkraften, och vad får vi ut av den yta som vi ska kunna bebygga utan att det stör flygsäkerheten? Det är det som är kärnan i själva frågeställningen.
Anf. 4 Johan Andersson (S)
Fru talman! Jag tackar för att jag får delta i debatten.
Jag är också östgöte. Det är inte lätt för försvarsministern med alla dessa östgötar i denna sal i dag. Jag instämmer i mångt och mycket i det som både Staffan Danielsson och Torbjörn Björlund har sagt när det gäller denna fråga.
Det som jag vill trycka på i denna del är just den oro som framför allt vindkraftverksägarna i Östergötland har kring detta. Jag vill bara uppmana försvarsministern att försöka lösa denna fråga ganska omgående eftersom det lite grann känns som om det ligger en död hand över vindkraftsetableringar i Östergötland.
Jag kommer från Motala kommun som har många bygglovsansökningar på gång när det gäller vindkraftsetableringar och som också har många uppförda vindkraftverk. Det känns därför angeläget att frågan avgörs ganska omgående och att det förhoppningsvis blir ett positivt besked till dem som har lämnat in ansökningar och till dem som redan har etablerade verk.
Anf. 5 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Min generella bedömning är att det är fullt möjligt att kombinera försvarets intressen och vindkraftsbranschens och samhällets intresse av utbyggd förnybar energi. Men det förekommer situationer och fall där intressena kan vara utmanande.
Jag försökte i går i riksdagens frågestund bena ut frågan lite grann, och jag tänkte göra ett nytt försök nu därför att vi egentligen talar om ett antal olika delfaktorer.
För det första talade Försvarsmakten i våras om en generell stoppzon på fyra mil runt militära flygplatser i avvaktan på att man skulle ta fram en intern policy.
För det andra kom den policyn i höstas och byggde på en mer individuell bedömning av respektive område och behoven där. Det innebar att man reducerade områdena som var så kallade stoppzoner jämfört med tidigare. Men det finns några exempel där man har kvar de fyra mils radie som man talade om i våras.
För det tredje har Försvarsmakten på formell grund, som jag uppfattar det, överklagat en del äldre bygglov där Försvarsmakten själv anser att man inte har hörts på det sätt som man borde ha hörts. Enligt Försvarsmaktens hemsida framgår det också att syftet med detta inte i första hand är rivning utan att man vill ha ordning på processen.
För det fjärde är Försvarsmaktens uppgift, som vi gemensamt ställer krav på, att man i detta sammanhang ska värna riksintresset försvar. Vindkraftverk kan på olika sätt påverka Försvarsmaktens verksamhet. Det kan vara störningar på radar och signalspaning och på radiolänksstråk, störningar som kan påverka möjligheterna att övervaka luftrummet. Den aspekten gäller kanske särskilt i kustområdena. Men det finns andra huvudproblem på andra håll. Av flygsäkerhetsskäl får det inte finnas höga objekt som master eller vindkraftverk vid flygplatser. Det gäller både civila och militära flygplatser där man kan anse att höga objekt är ett hot mot flygsäkerheten. Man behöver också kunna öva lågflygning och så vidare.
Här finns alltså i grunden seriösa intressen för Försvarsmakten att värna. Och de intressen som Försvarsmakten är satt att värna är dels försvarsintressen, dels säkerhetsintressen. Men det är Försvarsmakten som självständig myndighet - det vill jag lyfta fram väldigt tydligt - som avgör hur man bedömer dessa intressen och hur man yttrar sig. Skulle jag gå in i de värderingarna kan jag försäkra er att någon av era kolleger skulle se till att jag fick reda ut det inför KU.
För det femte finns det en instansordning som har den uppgift som interpellanten och meddebattörerna efterlyser, det vill säga att väga samman olika och stundom motstående samhällsintressen till ett sammanvägt beslut. Det är inte i första hand politiken som gör det, inte heller Försvarsmakten, utan kommuner, länsstyrelser och förvaltningsdomstolar. Ytterst, i vissa fall, kan ärendet vandra hela vägen upp till regeringen.
Försvarsmaktens uppgift i detta är alltså att värna försvarsintressen och säkerhetsintressen. Andra tillför sina intressen, och sedan finns det en ordning i vårt samhälle som har till uppgift att väga samman och stundom också väga av olika intressen i de fall dessa är motstående.
Jag är dock glad - det vill jag gärna säga - att Försvarsmakten självständigt och utan politiska påtryckningar har nått fram till en mer öppen inställning till vindkraften. Det är en skillnad nu på hösten jämfört med i våras, och det har medgett att större områden har undantagits från de stoppzoner som diskuterades i våras.
Anf. 6 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Strider, herr statsråd, ska utkämpas på rätt tid och plats, inte i efterhand och för sent. Hade försvaret haft denna uppfattning om de här extremt stora stoppavstånden innan vindkraftverken började byggas hade det varit
en
sak. Då hade det fått diskuteras utan det fait accompli som 75 eller 285 byggda och fungerande vindkraftverk faktiskt utgör. Nu accepterade man under flera decennier dessa verk. Flygverksamheten pågår i dag oförhindrat, vad jag kan förstå. Då kan man inte rimligen tio år senare ändra sin uppfattning och vilja riva verken.
Försvarsministern säger att man har nyanserat sig från den 1 april i år, men det sensationella var ju att man plötsligt kom ut den 1 april och talade om fyra mils stoppzoner när man accepterat alla de verk som hade byggts under flera decennier. Så kan man inte agera som myndighet, tycker jag, och totalt bortse från eventuella skadestånd och kostnader om verken skulle rivas.
Om planeringsprocessen i de här frågorna hos försvaret, länsstyrelser och kommuner har brustit ska det självfallet rättas till. Men är det verkligen nödvändigt att göra det på det sätt som Försvarsmakten gör - överklaga bygglovsbeslut och uttala i riksmedier att har det inte gått rätt till får det rivas? Det kan ge oss uppfattningen att man vill att det rivs. Det är bra att man nu kommenterar detta på ett bättre sätt på hemsidan.
10 procent av Sverige yta är en mycket stor yta, och skulle detta hota flera terawattimmar förnybar el är det mycket allvarligt. Det kan ställas mot att Energimyndigheten pekar ut ca 2 procent av Sveriges yta som riksintresse för vindkraft, ofta sammanfallande, till exempel västra slätten i Östergötland.
Jag tycker också att det är bekymmersamt med den oerhört höga ambition som Försvarsmakten har när det gäller att påverka byggnadsverk över hela Sverige, något som säkert orsakar mycket byråkrati. Man kräver faktiskt att "få in alla ärenden i hela Sverige avseende objekt högre än 20 meter utanför och högre än 45 meter inom sammanhållen bebyggelse". Är detta verkligen nödvändigt för säkerheten och Sveriges försvar?
Runt Linköping gäller nu den med militär precision beslutade fyramilsgränsen, vilket innebär att halva Östergötland plötsligt är en död zon för vindkraft. Hur militärt vetenskaplig är fyramilsgränsen, och när kom den till? Torbjörn Björlund har också ställt de frågorna. Den fanns inte tidigare, och den finns vad jag kan förstå inte i andra länder.
Vindkraftsintressenterna har föreslagit att utbyggnaden kan begränsas till den tårtbit väster om Linköping där det blåser, där vindkraftverken finns och där befolkningen accepterar att det byggs, medan övriga väderstreck kan ha högre restriktioner. Jag riktar en vädjan till Försvarsmakten att lyssna på dessa förslag och ta upp en dialog med andra riksintressen.
Jag är fullt medveten, försvarsministern, om den svenska förvaltningsmodellen med oberoende myndigheter och om försvarsministerns begränsade möjligheter att yttra sig. Men en regering måste alltid följa med vad som händer. Kunde inte, när det uppstår en konflikt mellan olika riksintressen med miljardbelopp för skattebetalarna i potten, ett initiativ från regeringen av något slag vara tänkbart för att analysera och diskutera konflikten och jämna vägen till en samsyn där försvarets och flygets säkerhet självfallet tillgodoses men där också den förnybara energin kan utvecklas?
Det är därför vi står här i dag. Detta är en stor fråga i Östergötland. Riksintresse står mot riksintresse. Miljardbelopp ligger i potten. Riksdagens satsning på förnybar energi är under hot. Regeringen behöver följa frågan.
Anf. 7 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Det är bra att ministern är tydlig med att utgångspunkten är att vi ska försöka kombinera Försvarsmaktens verksamhet och vindkraftverk. Ändå är det några frågor i detta som inte blir klarlagda. Det gäller till exempel det här med processen, som också Staffan Danielsson var inne på: Man gör en sak, kommer ut och säger att nu är det så här i stället och ingen vet egentligen varför och hur det har varit innan. Det har inte funnits någonting.
Nu kommer det fram att det finns störningar när det gäller radar, signalspaning och viss flygtrafik. Har det inte varit så förut? Våra vindkraftverk har ju funnits i många år. Om detta är någonting nytt blir frågan: Vad är det för teknik vi bygger? Vi måste ju ha ny teknik som klarar av det här. Oavsett om det gäller helikoptrar, Gripen eller vilka flygplan det nu är, även civila, måste de klara av det här. Det måste fungera. Det här känns som ett svepskäl. Tekniken måste ha gått framåt så att man kan klara ut detta. Annars måste det redovisas vad som har hänt som gör att vi inte kan det. Och om det går måste det alltså redovisas vad som krävs för att det ska vara säkert.
Sedan gällde det övningsområden och den här tårtbiten. Jag bor i Norrköping, och att ha en massa flygplan sniffande över staden kanske inte är så kul. Men om det krävs, varför inte lägga något slags övningsområde åt det hållet där vindkraften inte finns? Jag förstår att Försvarsmakten vill bestämma själv var man ska övningsområden för flyget, men någonstans måste det också finnas en tanke om att kunna kombinera detta med andra samhällsintressen.
Jag tror att det är där man ska gå in och jobba för att hitta rätt kombination: Vad är det för teknik som krävs? Var är det definitivt inte lämpligt att lägga vindkraftverk eftersom man behöver öva där? Och vad är det som gör att man inte kan kombinera de här bitarna, framför allt på den tekniska sidan? Så skulle jag vilja ha det, framför allt nu.
Anf. 8 Johan Andersson (S)
Fru talman! Jag tycker att både Staffan och Torbjörn i sina inlägg har vidareutvecklat synen på vindkraft väldigt väl. Jag har inte så mycket mer att tillföra utan ser med spänning fram emot statsrådets svar på dessa frågor.
Anf. 9 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Om processen har brustit måste den rättas till, sade Staffan Danielsson. Då handlar det om de vindkraftverk som tidigare erhållit bygglov vilka Försvarsmakten nu har överklagat. Ja, det finns en process för det. Den får avgöra om detta var korrekt eller inte. Myndigheten har som myndighet rätt att självständigt besluta att begära en sådan överprövning. Det är konflikter mellan olika intressen som instansordningen är till för att pröva.
Jag noterar att Försvarsmakten har framhållit, till exempel i en text på hemsidan, att de vindkraftverk som har byggts på grundval av den - enligt Försvarsmakten - bristfälligt tillämpade processen i de ärenden som har överklagats på grund av sin placering kan leda till begränsningar av Försvarsmaktens verksamhet men att begränsningarna i de specifika fallen enligt myndigheten kan accepteras utan avgörande nackdel för Försvarsmakten. Det beror enligt Försvarsmakten på att det rör sig om ett i sammanhanget begränsat antal anläggningar på ett avgränsat antal platser. Försvarsmaktens intresse i detta ligger alltså enligt dem själva inte i att existerande kraftverk rivs utan i att man får till stånd respekt för processen. Så svaret på frågan som ställdes tidigare i diskussionen, om det inte har varit så att det funnits problem förut, är: Jo, så är det alldeles sannolikt. Det är heller inte en ny fråga.
Jag vill också påpeka i debatten att Försvarsmaktens riksintresse inte är det enda riksintresset. Det finns ett antal sådana i miljöbalken som så långt som möjligt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada eller motverka riksintressena. Det gäller ekologiskt känsliga områden, jord- och skogsbruksmark av nationell betydelse, rennäringen, yrkesfisket, områden med natur- och kulturvärden, områden med värdefulla ämnen och material, områden för energiproduktion, kommunikationer, vattenförsörjning och riksintresse av betydelse för totalförsvaret.
Det finns alltså ett antal sådana utpekade riksintressen. Det är klart att denna ordning syftar till att väga av dem i fall där de inte alldeles omedelbart är uppenbart förenliga.
Jag vill säga till dagens interpellant och meddebattörer att jag har stor respekt för deras engagemang för förnybar energi. Jag vill också skjuta in att det i debatten inte får framstå som att detta bara handlar om en allmän obstruktion utan grund i flygsäkerhet och ett reellt försvarsintresse från Försvarsmaktens sida.
Det frågan handlar om är i stället att komma fram till en bra avvägning i hela vårt samhälle. För det har Försvarsmakten det utpekade ansvaret att tillföra riksintresset försvar, och sedan finns det en instansordning som har att väga av samtliga intressen mot varandra.
Sedan vill jag återigen säga till interpellanten och meddebattörerna att jag tycker att det är väldigt bra att Försvarsmakten från i våras till på hösten själv och utan politiska påtryckningar har kommit fram till en reducering av stoppområdena. Det möjliggör en enklare avvägning mellan de olika intressena på många håll i landet. Det är också så att det på ett fortsatt antal platser är mer omfattande stoppområden som enligt Försvarsmaktens uppfattning till exempel grundar sig i en betydande flygverksamhet, som i de områden vi här diskuterar.
Det finns alltså reella intressen, och vi har en instansordning som är till för att väga av dem.
Anf. 10 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Ja, Försvarsmakten har nyanserat sig något - från 12 till 10 procent av Sveriges yta, motsvarande Danmark, sedan i våras. Det är väl bra.
Försvarsministern har dock inte kommenterat det faktum att man fram till den 30 mars 2010 har accepterat alla vindkraftverk. Plötsligt dyker det upp en med militär precision satt fyramilsgräns. Är ett vindkraftverk planerat 500 meter innanför den gränsen går det inte längre att bygga. Det är denna omsvängning som är gåtfull för oss, som behöver analyseras och som inte finns i andra länder. Vi tycker att Försvarsmakten har tagit i alldeles för mycket. Jag hoppas att Försvarsmakten lyssnar och kan mjuka upp sin inställning i denna fråga.
Om man vill ha en bättre process vad gäller länsstyrelsernas och kommunernas handläggning av frågan, är det inte enklare att tillskriva kommuner och länsstyrelser och be dem att rätta till detta i stället för att överklaga allting och aktualisera rivning?
Fru talman! Riksdagen ska spegla verkligheten i vårt land. Finns det till exempel allvarliga spänningar mellan två viktiga riksintressen där massor av förnybar energi och nedlagda kostnader står mot plötsligt uppflammande försvarsintressen med många miljarder för skattebetalarna i potten bör denna verklighet lyftas upp till debatt i Sveriges riksdag. Det är därför jag har ställt denna interpellation.
Jag vet att försvarsministern måste väga sina ord på guldvåg eftersom den rättsliga tvisten mellan dessa riksintressen kan komma till regeringen för avgörande. Jag står fast vid att jag tycker att det inte går att förstå hur Försvarsmakten har gjort denna 180-gradiga omsvängning att tidigare acceptera allt och nu inget inom fyra mil. Det är fel att så utnyttja sin ställning i miljöbalken med vetorätt.
Jag hoppas slutligen att regeringen och inte minst försvarsministern noga följer frågans utveckling och gärna tar initiativ till en dialog mellan berörda myndigheter och intressenter. Tack för debatten, herr försvarsminister!
Anf. 11 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Jag vill hävda att det inte riktigt är så som Staffan Danielsson sade att Försvarsmakten tidigare har accepterat hela vägen och nu ändrat sig. Grunden till att Försvarsmakten nu överklagat är nämligen att myndigheten själv anser att den inte varit tillfrågad i många fall. Det är grunden för överklagandet. Hur de hanterar detta är helt deras eget beslut, och det förekommer säkert att det har varit helt olika i olika fall. Detta är dock vad de själva anför som grund för att de överklagat i ett antal olika fall.
Jag vill också bara nämna att det snarast är så att Försvarsmakten nu använder mindre yta i Sverige än kanske någonsin tidigare. Det beror på att flygverksamheten är koncentrerad till flottiljer i Luleå, Ronneby och Såtenäs och sedan helikoptrar i Linköping, där också Saab finns. Det är alltså ett mindre antal flottiljer än tidigare, vilket innebär att den yta som är berörd torde vara mindre än den varit tidigare.
Fru talman! Dessa frågor är så klart svåra. Det är nämligen helt centrala intressen som har olika uppfattningar och olika intressen i detta fall. Det är oerhört angeläget att utbyggnaden av förnybar energi och vindkraft fortgår i vårt land. Det är en del av vår framtid och verkligen en del av regeringens ambition.
Det är också på det sättet att Försvarsmakten har ett legitimt intresse och uppdrag från riksdag och regering att värna riksintresset försvar. Där ingår flygsäkerhet, där ingår att sensorer fungerar och där ingår att man ska kunna öva lågflygning. Det innebär att man i vissa delar av vårt land, som Såtenäs, där det bedrivs flygutbildning, behöver lite extra rum för att kunna öva visuella inflygningar och liknande.
Det finns alltså rimliga, grundläggande intressen för försvaret att värna. Det viktiga är att det blir en bra sammantagen avvägning i beslutsprocessen så att samhällets olika intressen kan fungera tillsammans. Denna ambition hoppas jag att Försvarsmakten kommer att arbeta vidare med framöver.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.