Fler vägar till jobb - östlig förbindelse i Stockholm
Interpellation 2016/17:526 av Niklas Wykman (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-05-16
- Överlämnad
- 2017-05-17
- Anmäld
- 2017-05-18
- Svarsdatum
- 2017-06-09
- Sista svarsdatum
- 2017-06-09
- Besvarad
- 2017-06-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Stockholm är Sveriges tillväxtmotor. I dag står Stockholms län för ungefär 30 procent av landets bnp och en tredjedel av Sveriges nyföretagande. Enligt en rapport från länsstyrelsen beräknas befolkningen i regionen öka med ungefär en halv miljon människor fram till år 2030.
Detta är positivt men innebär också utmaningar. Redan i dag tar jobbpendlingen längst tid i Stockholms län. Och enligt myndigheten Trafikanalys kommer trängseln i Stockholmstrafiken att bli fem gånger större, räknat i kölängd, till år 2030 jämfört med i dag. Detta ställer krav på förbättrad infrastruktur.
Inte minst behöver de norra och södra länsdelarna i Stockholm bindas samman för att på ett bättre sätt underlätta jobbpendling. En östlig förbindelse i Stockholm, som binder samman Norra och Södra länken, skulle avlasta innerstaden från trafik och exempelvis ge utrymme för fler busskörfält. En majoritet av stockholmarna, som i dag spenderar motsvarande elva arbetsdagar per år i bilköer på grund av eftersatta infrastrukturinvesteringar, vill att en östlig förbindelse byggs. Trots detta och trots varningar om att situationen kommer att förvärras så tycks frågan inte vara prioriterad av regeringen.
Att skapa goda förutsättningar för pendling är viktigt, inte minst ur ett arbetsmarknadsperspektiv. Arbetssökande ges möjlighet att vidga sina vyer när de letar jobb, och kommuner kan länkas samman och bli till arbetsmarknadsregioner. I april 2016 uttryckte arbetsmarknads- och etableringsministern i Dagens Nyheter att fler nyanlända måste uppmuntras att hitta jobb utanför den kommun de hamnat i. ”Det gäller att inte bli förlamad av problemet. Man måste röra sig mer till jobben”, sa ministern. Detta är riktigt och gäller även arbetstagare generellt. Men den som menar allvar med att alla ska ta jobb där jobben finns behöver också ta ansvar för att det finns goda möjligheter att ta sig till jobbet. En östlig förbindelse i Stockholm är ett viktigt steg i detta.
Med anledning av ovanstående är min fråga till arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
1. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att underlätta för fler att ta jobb på annan ort?
2. Varför dröjer regeringen med klartecken för bygget av en östlig förbindelse i Stockholm?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:526
Webb-tv: Fler vägar till jobb - östlig förbindelse i Stockholm
Dokument från debatten
- Fredag den 9 juni 2017Kammarens föredragningslistor 2016/17:122
- Protokoll 2016/17:122 Fredagen den 9 juniProtokoll 2016/17:122 Svar på interpellation 2016/17:526 om fler vägar till jobb - östlig förbindelse i Stockholm
Protokoll från debatten
Anf. 1 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Niklas Wykman har frågat arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson dels vilka åtgärder hon avser att vidta för att underlätta för fler att ta jobb på annan ort, dels varför regeringen dröjer med klartecken för bygget av en östlig förbindelse i Stockholm. Interpellationen har överlämnats till mig.
Svar på interpellationer
Regeringens prioriteringar är jobben, skolan och klimatet, och regeringens mål är att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. I den nationella trafikslagsövergripande planen för perioden 2014-2025, som den tidigare regeringen fattat beslut om, finns totalt 2 miljarder kronor avsatta till projektet om en östlig förbindelse i Stockholm för genomförande av utredningsarbete inklusive projektering. Även den så kallade Sverigeförhandlingen har i direktiven från den 1 juli 2014 i uppdrag att analysera och pröva möjliga finansieringslösningar för en östlig förbindelse i Stockholm. Sverigeförhandlingen ska slutredovisa uppdraget den 31 december 2017.
Regeringen överlämnade i höstas en infrastrukturproposition till riksdagen med förslag om en historiskt stor satsning på Sveriges infrastruktur. En övergripande utgångspunkt för propositionen är att en väl fungerande samhällsstruktur, där transportsystemet är en del, är grunden för tillgänglighet till bland annat jobb och bostäder i hela landet. I propositionen har också vissa prioriterade samhällsutmaningar, där transportsystemet spelar en stor roll, identifierats. Där lyfter regeringen fram investeringar i infrastruktur för ett ökat bostadsbyggande, för att förbättra förutsättningarna för näringslivet och för att förstärka sysselsättningen i hela landet. En viktig utgångspunkt är att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer och att miljökvalitetsmålen ska nås.
I propositionen föreslog regeringen att de ekonomiska ramarna för nästa tolvåriga planperiod, 2018-2029, ska öka med drygt 100 miljarder kronor, till totalt 622,5 miljarder kronor. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens inriktning.
Den 23 mars 2017 beslutade regeringen om direktiv till åtgärdsplanering för perioden 2018-2029. Det innebär att Trafikverket har fått i uppdrag att ta fram ett förslag till en nationell trafikslagsövergripande plan för utveckling av transportsystemet och att länsplaneupprättarna ska ta fram förslag till länsplaner. Trafikverket ska presentera förslaget till ny nationell plan till Regeringskansliet, Näringsdepartementet, senast den 31 augusti 2017 och länsplaneupprättarna sina förslag till länsplaner senast den 31 januari 2018.
I åtgärdsplaneringen identifieras de åtgärder som bör prioriteras. I detta arbete kommer nya projekt och åtgärder att utredas och analyseras på både nationell och regional nivå. Den fråga Niklas Wykman tar upp avseende Östlig förbindelse i Stockholm bör beaktas i detta arbete. Jag vill därför inte föregripa denna process och uttala mig om enskilda åtgärder.
Anf. 2 Niklas Wykman (M)
Herr talman! Det var en lång utläggning med många ord och meningar men med den väsentliga slutklämmen att ministern inte vill uttala sig. Då kan man undra varför det lät så mycket innan.
Herr talman! Givetvis kan jag som oppositionspolitiker säga att det här är den sämsta infrastrukturminister Sverige någonsin har haft, och detta är ett katastrofalt misslyckande. Men jag får då konstatera att förbindelsen har planerats sedan 1800-talet, så den sittande infrastrukturministern är inte exceptionellt dålig när det gäller den östliga förbindelsen. Frågan har varit med ett tag i Sverige. Det var stora tävlingar på 40-talet om hur förbindelsen skulle byggas och så vidare. Jag menar inte att regeringen i just denna enskildhet är katastrofalt dålig. Snarare har det funnits ett behov i Stockholmsregionen sedan 1800-talet och framåt som inte har mötts. Det är mer fråga om att ligga på, och det är dags att ta tag i frågan - särskilt med tanke på att Stockholmsområdet växer mycket.
Herr talman! Det är svårt att begära svar på hela interpellationen från Anna Johansson eftersom den i huvudsak tar fasta på pendlingens betydelse för arbete. Interpellationen var också ställd till arbetsmarknadsministern. Det blir fler stockholmare, men det är inte säkert att arbetstillfällena dyker upp där bostäderna byggs. Därför är det viktigt med en sammanhållen och god infrastruktur i hela länet för att få det att fungera. Det är givetvis också fråga om att ha så miljöeffektiva transporter som möjligt, precis som infrastrukturministern nämner.
Det som många oroar sig för är att detta att projektet inte ska bli av blir ytterligare ett svek mot regionen, inte bara mot Nacka och Värmdö utan mot hela Stockholmsregionen i stort. Den oron vill ministern inte riktigt mildra i sitt svar. Tvärtom spär hon på oron att här väntar ytterligare ett svek mot Stockholmsregionen.
Detta är stockholmarna rätt trötta på. Det har varit mycket på den skalan med brytpunkter, uteblivna väginvesteringar, svek i fråga om turtäthet på Citybanan, flygskatt, 3:12-regler, hotet mot alla välfärdslösningar i huvudstadsregionen, utjämningsskatten och så vidare.
Herr talman! Varför är det så farligt, Anna Johansson, att som politiker ibland föregripa arbetet? Det var en lång harang på temat bollen är rund, alla travlopp ska köras och så vidare. Sedan kokar det ned till att ministern inte vill föregå arbetet. Men jag tänker mig att det ändå är politikens kärna att föregå samhällsutvecklingen. Uppdraget man är tilldelad av väljarna är väl att peka på en riktning och vilja någonting.
Vad är statsrådets allmänna vilja? Vill statsrådet se en östlig förbindelse i Stockholm, eller sitter statsrådet helt i knät på Miljöpartiet, som tycker att det på sikt inte ska köras en enda bil i Sverige? Kan statsrådet tänka sig att det ska bli en östlig förbindelse? Skulle statsrådet bli glad om det blev en östlig förbindelse? Det vore ändå bra med någon form av indikation från statsrådets sida om detta.
Anf. 3 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Politik är både att vilja och att kunna, och politik är mer än något annat att prioritera. I den infrastrukturproposition som jag nämnde i mitt svar till Niklas Wykman redogörs för en del av inriktningarna för nästa planperiod. Där anges regeringens inriktning och vilja.
Däremot verkar det lite dumt att först ge Trafikverket ett uppdrag att väga olika angelägna objekt mot varandra och sedan föregripa arbetet med att själv peka ut att det och det objektet är viktigast. Det skulle också innebära att jag skulle få det hett om öronen. Det är inte bara Stockholm som upplever att infrastrukturen är eftersatt. Tvärtom upplever man i alla regioner i Sverige att just där är det eftersatt. Andra regioner brukar framhålla att Stockholm har fått så mycket. Vad som är sanning eller inte kan man naturligtvis diskutera, men vi kan konstatera att behoven och önskemålen på området vida överstiger till och med de nya och historiskt ambitiösa ramar som kommer att finnas tillgängliga. Det innebär att det kommer att bli ett hårt prioriteringsarbete.
Jag skulle naturligtvis kunna uttala mig specifikt om Östlig förbindelse, men det skulle per automatik innebära att det skulle förväntas att regeringen skulle uttrycka en uppfattning om andra objekt. Då hade vi inte behövt ge ett uppdrag till Trafikverket. Svaret är fortfarande att i nationell plan 2018 kommer det att framgå vilka objekt som regeringen har för avsikt att prioritera.
I propositionen är just arbetspendling och möjligheten till effektiva persontransporter mellan bostad och arbete en av de viktigaste inriktningarna. Infrastrukturen har en unik förmåga att vidga arbetsmarknadsområden, att binda samman orter med varandra och att skapa förutsättningar för företagsetableringar genom att företag får tillgång till en större massa av kompetens men också genom att den som söker arbete får tillgång till en större arbetsmarknad. Att infrastruktur bidrar till mer dynamiska arbetsmarknadsregioner är alltså ställt utom allt tvivel. Därför kommer sådana objekt som bidrar till arbetsmarknadsförstoringar och förbättrade pendlingsmöjligheter att prioriteras. Det ingår som en grundförutsättning i uppdraget till Trafikverket.
En annan, liknande prioritering handlar om bostadsbyggande. Sverige har i dag bostadsbrist i snart sagt alla kommuner. Nu byggs det mer än det gjorts sedan ungefär 40 år tillbaka, sedan miljonprogrammets dagar. Men under hela den borgerliga regeringsperioden byggdes det väldigt få bostäder, vilket i dag hämmar tillväxtmöjligheterna inte minst i våra storstadsområden. Att väga in behovet av ny infrastruktur och koppla ihop det med bostadsbyggandepotential är ytterligare ett sätt att skapa effektiva transportmöjligheter för människor, inte minst i våra storstadsområden.
Jag kan tillägga att regeringen har utfäst en ny tunnelbanesträckning i Stockholm som jag tror skulle vara oerhört värdefull just för att öka pendlingsmöjligheterna.
Jag har inte hört vare sig Miljöpartiet eller någon annan uttrycka att man inte ska få köra en enda bil i Sverige. Däremot har hela regeringen ambitionen att fler resor ska företas med kollektivtrafik och med mer klimatsmarta och även mer yteffektiva lösningar än personbil. Det verkar Moderaterna inte så intresserade av, och det är tråkigt.
Anf. 4 Niklas Wykman (M)
Herr talman! Det är ju befriande att vi känner igen oss i debattformatet. Det kom en sådan där oneliner som man lär ut på Bommersvik till alla flitiga socialdemokratiska partiarbetare. Här var det någonting om byggnadstakten under alliansåren och byggnadstakten nu.
Det är nog lite djupt vatten för Anna Johansson att ge sig ut på att tro att man ska ha samma byggtakt i den värsta finansiella och ekonomiska kris som världen har skådat sedan depressionen som i en högt brinnande högkonjunktur som den vi har nu. Jag tror inte att svenska folket är riktigt på Anna Johanssons sida i bedömningen att det är rimligt att tro att det ska vara på det sättet eller ens att det vore bra om det vore på det sättet. Men det får Anna Johansson ta med sina väljare och kursledningen på Bommersvik i fortsättningen.
Det som däremot oroar är att ministern inte kan ge något svar eller någon indikation. Ska sveket kring Citybanan upprepas? Det var utlovat 24 avgångar som blev 20 som blev 16. Det är en ständig nedmontering av kapaciteten i Stockholm.
Jag kommer från Kalmar, en fantastiskt vacker stad med många fina sidor och fantastiska människor. Men Kalmar är inte Sveriges huvudstad, och det går inte riktigt att jämföra ett land från Ystad och Kalmar till Kiruna, Boden och Östersund. Hela Sverige mår givetvis bra av att Sverige har en dynamisk, växande och kreativ huvudstadsregion. Därmed blir det olyckligt när Anna Johansson står här och ska ställa en bra, växande, trygg och stark huvudstad mot att man ska ha lösningar som fungerar i hela landet. Det är inte så politik eller samhällsbygge fungerar, att man ställer en region mot en annan region, utan det handlar om att man vill utveckla hela landet - och vår huvudstad, som är av betydelse för att det ska fungera i hela landet.
Vi är vad det verkar på väg mot ett svek till mot Stockholmsområdet. Som jag sa förut är Anna Johansson inte en katastrofal infrastrukturminister när det handlar om en östlig förbindelse. Det har man hållit på med sedan 1800-talet utan att färdigställa det, och det är mycket önskvärt att det blir färdigställt. Men Stockholmsfientligheten i den här regeringen totalt sett är rekordhög.
Det handlar om brytpunkten, alltså höjd inkomstskatt, som hårt drabbar Stockholmsregionen. Det handlar om nedmonteringen av RUT-avdraget som hårt drabbar Stockholmsregionen. Det handlar om en ovilja till väginvesteringar som hårt drabbar Stockholmsregionen. Det handlar om nedmonteringen av kapaciteten i Citybanan som hårt kommer att drabba Stockholmsregionen. Det handlar om flygskatt som kommer att drabba Stockholmsregionen. Det handlar om försämrade 3:12-regler som kommer att drabba Stockholmsregionen. Det handlar om den utredning av begränsningar av företagsamhet i välfärden som drabbar hela den välfärdsmodell vi har i Stockholmsregionen. Det handlar om utjämningsskatten som skickar miljarder kronor till misskötta Göteborg och misskötta Malmö från välskötta Stockholmsregionen utan att det bidrar till att Sverige blir bättre. Den Stockholmsfientlighet som har bitit sig fast i hela regeringens politik är anmärkningsvärd och skadlig för hela Sverige.
Infrastrukturministern står här i dag och kan inte säga någonting positivt om Stockholmsregionen. Hon säger bara att hon inte kan säga någonting positivt om Stockholmsregionen, för då blir de sura i övriga Sverige. Då tror jag att hon gör en stor misstolkning av hur människor i Sverige är beskaffade. Det är klart att jag som bor i Stockholm och kommer från Kalmar vill att det ska bli bättre också i Kiruna. Den samhörigheten tror jag att vi har i vårt land. Vi måste inte ställa olika saker mot varandra utan kan vilja gå framåt tillsammans.
Anf. 5 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Stockholm är jätteviktigt för Sverige, men Stockholm är inte den enda delen av Sverige som har stora behov. Därför handlar det kanske inte så mycket om att ställa olika delar av landet mot varandra. Tvärtom framhåller regeringen vikten av att man ska kunna leva och verka i hela landet och att vi ska ha god tillgänglighet i hela landet. Det är till och med riksdagsbundet i de transportpolitiska målen. Det är det vi ska göra med infrastrukturpolitiken: tillgodose behovet av tillgänglighet i hela landet, inklusive storstadsområdena och inklusive Stockholm.
Jag tror att ganska många stockholmare uppskattar att det byggs fler bostäder. Det är nämligen ett av de riktigt stora problemen i den här regionen - det har byggts alldeles för lite under alldeles för lång tid.
Jag kan informera Niklas Wykman om att bostadsbyggandet sjönk som en sten i samband med att man tog bort subventionerna ganska tidigt efter att den dåvarande borgerliga regeringen tillträdde 2006. Det fanns något som kallades Odellplattor, där man hade påbörjat byggen av hus för att hinna innan de sista subventionerna togs bort. Sedan stod bostadsbyggandet väldigt mycket still.
I en lågkonjunktur kan man välja att boosta ekonomin genom att bygga fler bostäder när det annars finns risk att bostadsmarknaden hämmas. Man kan också välja att satsa mer på utbildningsinsatser för att rusta människor för en kommande högkonjunktur. Eller också kan man välja att fortsätta med ofinansierade skattesänkningar för dem som har de högsta inkomsterna. Det är ju det politik handlar om: att välja och prioritera.
Den här regeringen prioriterar annorlunda än den dåvarande borgerliga regeringen gjorde. Det är inget jag skäms över; tvärtom tror jag att många stockholmare uppskattar att vi nu ser till att välfärden får de resurser som behövs, att det blir färre barn i barngrupperna i förskolan och att det är betydligt fler lärare i skolan. Trots att det är fler elever i skolan är det högre lärartäthet. Jag tror att man uppskattar de tillskott som görs till förlossningsvården och sjukvården i Stockholm. Jag tror att de flesta stockholmare, precis som alla andra svenskar, vill ha en väl fungerande välfärd.
Det är inte heller så att man kan prioritera allt. Det tror jag att Niklas Wykman egentligen vet. Det finns inte pengar till att prioritera allt. Därför blir det med ofrånkomlighet så att olika objekt ställs mot varandra i en prioritering inför nästa nationella plan.
Citybanan är en egen historia. Den kommer att tillföra enormt mycket kapacitet. Däremot kommer man under en övergångsperiod att behöva använda Citytunneln för att avlasta när man ska göra ombyggnationer av getingmidjan. Också det tror jag att Niklas Wykman egentligen vet. Men det är en annan interpellationsdebatt, så den kan vi väl ta vid ett annat tillfälle.
Stockholm är viktigt, men det betyder inte att Östlig förbindelse med självklarhet kommer att prioriteras i nästa nationella plan. Där ska vi prioritera de objekt som ger den högsta samhällsnyttan och som allra bäst bidrar till fler jobb i hela landet, ökad tillgänglighet, bättre klimatnytta och en god utveckling i Stockholm och resten av landet.
Anf. 6 Niklas Wykman (M)
Herr talman! Stockholmsregionen får betala ett högt pris för ett vanskött Göteborg och ett vanskött Malmö, där vi ser hur utanförskap, kriminalitet, arbetslöshet och misslyckad integration får väldiga konsekvenser, inte bara för kommunernas ekonomier utan också för hur människor mår och har det. Det sker en dränering av resurser från Stockholm för att finansiera en vanskött politik i Göteborg och Malmö.
Det finns nu en rädsla för att detta också ska gälla infrastruktursatsningar framöver - att mer resurser ska flyttas från Stockholmsregionen till socialdemokratiskt styrda kommuner i till exempel Malmö och Göteborg, en transferering som vore olycklig. Självklart ska vi ha goda infrastruktursatsningar i hela landet, men att på detta sätt riskera att utarma Stockholm är inte bra för Sverige.
Östlig förbindelse är bra för Nacka och Värmdö och för möjligheterna att pendla till jobb i Stockholmsregionen. Det är bra för hela Sverige att vi har en huvudstad och ett huvudstadsområde som fungerar på ett bra sätt och ger attraktiva jobb och boendemöjligheter för människor.
Herr talman! När Anna Johansson ska recensera den ekonomiska politiken blir det mycket olyckligt. Sverige har fått beröm från OECD, IMF, EU-kommissionen och Världsbanken, blivit utnämnt till The Nordic Light och fått pris för bästa finansminister. Listan kan göras hur lång som helst - hela omvärlden är överens om att den krishantering som skedde i Sverige tillhörde de absolut bästa i världen. Att Anna Johansson i efterhand skulle försöka göra den bättre på något sätt har jag mycket svårt att föreställa mig.
Se till att bygga Östlig förbindelse i stället för att tala om sådant som kanske inte stämmer!
Anf. 7 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Jag vet inte om Niklas Wykman har varit i vare sig Göteborg eller Malmö på senare tid, men jag kan rekommendera ett besök i båda städerna. Det är dynamiska, växande och framtidsinriktade städer, med mycket spännande statsbyggnad och när det gäller Göteborgsområdet en enorm tillväxt och faktiskt för närvarande lägre arbetslöshet än Storstockholm.
Detta tillhör inte vanligheterna; normalt sett brukar huvudstaden vara tillväxtmotor. Men i dagsläget är det faktiskt också Göteborg som drar ekonomin i Sverige, inte minst därför att det finns en hel del tillverkningsindustri. Den är inte alls borta utan bidrar i allra högsta grad till vår gemensamma välfärd.
Östlig förbindelse kanske är ett objekt som ska prioriteras. Man skulle möjligen kunna fråga sig varför den dåvarande regeringen inte gjorde det när den hade chansen i nationell plan 2014. Vi har för avsikt att vänta in Trafikverkets bedömningar. Vi har en expertmyndighet och har fullt förtroende för att den kan göra de avvägningar som behövs. Efter det ska vi självklart göra en politisk bedömning.
Jag kan också informera Niklas Wykman om att även Stockholms stad är socialdemokratiskt styrd. Om det är detta som skulle avgöra var infrastruktursatsningarna hamnar kan Niklas Wykman alltså vara alldeles trygg. Nu är det inte på det sättet vi prioriterar, utan målsättningen är att prioritera de objekt som ger förutsättningar för hög tillväxt, fler jobb och ett bättre klimat i hela landet. Det kanske inte alltid är fler bilvägar som bidrar till detta, men det tar vi ställning till våren 2018.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.