Falska parkeringstillstånd
Interpellation 2015/16:732 av Erik Andersson (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-06-14
- Överlämnad
- 2016-06-15
- Anmäld
- 2016-06-16
- Svarsdatum
- 2016-06-28
- Sista svarsdatum
- 2016-08-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Anna Johansson (S)
Det är kommunerna som prövar ansökningar om och utfärdar parkeringstillstånd för rörelsehindrade. En ansökan om ett särskilt parkeringstillstånd prövas av den kommun där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd i riket, där han eller hon vistas. De enskilda kommunerna bestämmer också över giltighetstiden för tillstånden och vilka eventuella avgifter och trafikföreskrifter som gäller för de anvisade parkeringsplatserna inom kommunen.
Det finns dessvärre en illegal marknad för parkeringstillstånd. Ett fåtal kommuner, som redan i dag samarbetar för att få bukt med problemet, har upprättat listor över svenska tillstånd som är spärrade. Det är bra att regeringen nu väljer att försvåra en del av fusket genom att inrätta ett nationellt register. Situationen är dessvärre svårare när det gäller utländska tillstånd. Det är i princip omöjligt att veta om utländska tillstånd är korrekt utfärdade eller falska eftersom det saknas ett europeiskt register. Polis och parkeringsvakter saknar därmed möjlighet att avgöra om ett utländskt tillstånd är äkta och giltigt, eller inte.
De som drabbas hårdast av avsaknaden av ett EU-gemensamt register är givetvis de som är i behov av en parkeringsplats för rörelsehindrade. För att komma till rätta med problemet med falska tillstånd behöver regeringen driva frågan i EU, så att ett europeiskt register över parkeringstillstånd för rörelsehindrade tas fram.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anna Johansson:
Ämnar statsrådet arbeta för att ett europeiskt register över falska parkeringstillstånd för rörelsehindrade inrättas?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:732
Webb-tv: Falska parkeringstillstånd
Dokument från debatten
- Tisdag den 28 juni 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:127
- Protokoll 2015/16:127 Tisdagen den 28 juniProtokoll 2015/16:127 Svar på interpellation 2015/16:732 om falska parkeringstillstånd
Protokoll från debatten
Anf. 8 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Erik Andersson har frågat mig om jag avser att arbeta för att ett europeiskt register över falska parkeringstillstånd inrättas.
Flera kommuner har uppmärksammat problem med ogiltiga parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Parkeringsplatser för rörelsehindrade ska bara användas av dem som har rätt att använda dem. Alla som parkerar på en parkeringsplats för rörelsehindrade utan tillstånd försvårar för dem som har rätt att använda dessa.
Regeringen är beredd att överväga olika typer av åtgärder för att stävja fusk och missbruk av både svenska och utländska parkeringstillstånd.
Den ändring i förordningen om flyttning av fordon i vissa fall som Näringsdepartementet har remitterat kommer även att kunna användas mot ogiltiga utländska parkeringstillstånd. I remissen finns även ett förslag om en höjning av det högsta belopp för felparkeringsavgift en kommun kan ta ut.
Regelverket för parkeringstillstånd är likt många andra frågor som rör funktionsnedsättning huvudsakligen medlemsstaternas ansvarsområde. Vem som utfärdar parkeringstillstånden samt hur bedömningen görs är fortfarande en nationell kompetens.
För att öka tillgängligheten och rörligheten inom EU finns det sedan 1998 en rekommendation för hur parkeringstillstånden bör vara utformade. Medlemsstater ska även erkänna varandras parkeringstillstånd.
Det är EU-kommissionens ansvar att lägga fram nya förslag. Regeringen har hitintills inte drivit frågan om ett europeiskt register över parkeringstillstånd för rörelsehindrade.
EU-kommissionen har dock tagit initiativ till ett projekt för att öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att använda privata och offentliga transportmedel. En del i detta projekt är att motverka fusk och missbruk av parkeringstillstånd. Projektet kommer att fortgå till slutet av 2016. Man kommer därefter att utvärdera det för att bedöma om ytterligare åtgärder bör vidtas på EU-nivå.
Anf. 9 Erik Andersson (M)
Herr talman! Jag tackar infrastrukturministern för svaret.
Falska parkeringstillstånd för rörelsehindrade har alltid varit attraktiva på den svarta marknaden. Tidigare, när det främst förekommit svenska tillstånd, har det upparbetats samarbeten med de stora kommunerna i Sverige. Man har kunnat se vilka tillstånd som varit spärrade eller stulna och har kunnat agera efter det. Men under de senaste åren har det skett en ökning av antalet utfärdade tillstånd från övriga EU-länder på svenska gator.
Svaret på frågan om man kommer att arbeta för ett EU-register tolkar jag som ett nej från infrastrukturministern och regeringen. Det ministern säger är att man inte har drivit frågan tidigare.
Tillstånden är attraktiva. De gäller i hela landet med riksbetäckande bestämmelser, och det ger en hel del fördelar att inneha ett tillstånd. Exempelvis har man rätt att parkera högst tre timmar där det råder parkeringsförbud eller på en plats där parkering är tillåten kortare tid än tre timmar. Man kan parkera i 24 timmar där en lokal trafikföreskrift säger annat. Man har rätt att parkera tre timmar på gågata. I Stockholm är det ännu generösare bestämmelser; här kan man stå 24 timmar där det råder parkeringsförbud, och man kan även stå på en avgiftsbelagd p-plats utan att erlägga avgiften.
Nu föreslår regeringen ett nationellt register för svenska tillstånd. Det är bra, men man kommer inte riktigt åt problemet. Fusket sker nämligen med hjälp av utländska tillstånd, och det är i princip en omöjlighet för parkeringsvakterna att veta om det är falska eller äkta tillstånd. De flesta av de utländska tillstånden finns i svenskregistrerade fordon. Parkeringsavdelningen i Stockholms stad har gjort en undersökning som visar att uppemot 90-95 procent av de utländska tillstånden finns i svenskregistrerade bilar. Om man bara upprättar ett svenskt register kommer man alltså inte åt problematiken.
Infrastrukturministern säger i sitt svar att det ska gå att flytta fordon som har falska tillstånd. Jag kan upplysa ministern om att det redan i dag är möjligt att flytta ett fordon med falskt tillstånd om det står på en plats reserverad för rörelsehindrade. Men givetvis är det alltid svårt att se om det är falskt eller äkta. En parkeringsvakt som ser att tillståndet är uppenbart falskt kan dock ingripa och flytta fordonet. Ett påträffat fordon med falskt tillstånd som står exempelvis där det råder parkeringsförbud eller på en tillåten p-plats kan däremot flyttas endast om det gjorts en polisanmälan. Jag förmodar att ministern hänvisar till den nya lag angående detta som är på remiss.
Om det inte är möjligt att införa ett europeiskt register anser jag att regeringen bör arbeta för att tillstånden ska se likadana ut över hela EU. Då blir det också svårare att fuska.
I dag finns det endast en rekommendation om hur de ska se ut, och på vissa tillstånd saknas det även slutdatum. Det är svårt att komma åt problematiken. Även om man kontaktar andra länder får man inget svar när man ska undersöka om ett tillstånd är äkta eller falskt. De som kommer i kläm är givetvis de som är i behov av att nyttja en plats för rörelsehindrade. Vi måste se till att stävja missbruket.
Anf. 10 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Vi är helt överens om att missbruket av platser för rörelsehindrade är ett stort problem. Jag skulle dessutom vilja påstå att det i allra högsta grad är ett omoraliskt beteende. Människor som har möjlighet att transportera sig till fots eller inte har behov av platserna tycker ändå att just de har rätten att med falska intyg på annat sätt uppta platserna. Det innebär att de försvårar tillgängligheten för dem som har väldigt svårt att nyttja vanliga parkeringsplatser.
Detta är ett otyg. Regeringen har nu vidtagit ett antal åtgärder. Vi kommer att utreda möjligheten att inrätta ett nationellt register. Det kommer att innebära förbättrade möjligheter för parkeringsvakter att se om de tillstånd som ligger i bilarna först och främst är giltiga men också var de är utfärdade någonstans. De kommer därmed att få bättre förutsättningar att kontrollera om tillstånden är korrekta.
Vi kommer också att gå vidare med två förordningsändringar. Den ena handlar om att kunna flytta fordon när man misstänker att det används ett falskt parkeringstillstånd. Den andra handlar om att höja beloppsgränsen för felparkering med falska tillstånd till 1 300 kronor. Vi tror nog att de åtgärderna kommer att ha en avskräckande effekt.
Det är redan i dag så att ett ganska stort antal av de falska utländska parkeringstillstånd som finns i svenska bilar är rätt dåliga förfalskningar. Där uttrycker parkeringsvakter i bland annat Stockholm att om de hade haft en annan möjlighet att flytta de fordonen hade det underlättat. Ligger det i dag ett tillstånd i bilen har de, även om de med blotta ögat kan se att det är en förfalskning, svårt att komma åt problemet.
Det kan låta som en väldigt enkel och smidig lösning att inrätta ett gemensamt EU-register för dessa tillstånd. Men jag tror att man riskerar att få en väldigt byråkratisk hantering där vi också riskerar att till exempel EU lägger sig i på vilket sätt vi ger tillstånd, vilka kriterier som ska gälla, hur länge de ska gälla och så vidare.
Jag tror ändå att vi värderar möjligheten att själva i Sverige ha kompetens att avgöra vem som ska ha tillstånd, på vilka grunder och hur länge de ska gälla och så vidare. Därför skulle jag åtminstone vilja avvakta. Vi säger inte att vi inte ska arbeta för ett gemensamt EU-register. Men vi tror att vi först behöver titta på andra åtgärder och se vilken effekt vi kan få av dem.
Vi vill naturligtvis undvika att göra det svårare att söka och få tillstånd. Vi vill heller inte ha en väldigt omfattande EU-byråkrati kring tillstånden. Även om det kan låta som en kraftfull åtgärd är risken att det i stället bara blir ett stort byråkratiskt krångel. Det tror inte jag att vare sig handikapprörelsen eller Sverige som nation är betjänta av.
Anf. 11 Erik Andersson (M)
Herr talman! Jag håller helt med ministern om att det är förkastligt och omoraliskt att dessa människor nyttjar en parkeringsplats som är avsedd för dem som är i behov av den. Där är vi helt överens. Däremot tror inte jag likt ministern att vi kommer att komma åt problemet bara för att det går att flytta fordonet.
Det är i och för sig en del av det hela att man ska kunna flytta ett fordon som har ett falskt tillstånd. Sedan kan vi göra en polisanmälan, och förhoppningsvis går det till åtal i en framtid. Även där måste Sverige och det svenska rättssystemet bli bättre.
Om jag minns rätt var det ungefär 50 polisanmälningar som gjordes just när det gäller falska tillstånd. Det var en som hade gått vidare till åtal, och då vann man i första instansen och förlorade i den andra. Även här måste rättsväsendet bli mycket bättre på att prioritera de här frågorna.
Jag tror inte ett dugg på överbyråkrati. Vad det handlar om är att se om tillstånden för det första är giltiga och för det andra om de är stulna eller förkomna. I dag lever vi i en värld med internet och it. Det skulle vara ganska enkelt om man skulle kunna ha en bas för att se om det är ett giltigt tillstånd som finns i ett fordon som är parkerat.
Det gäller i synnerhet när fusket är så utbrett. I den undersökning som gjordes var det 95 procent svenskregistrerade fordon som hade utländska parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Det känns som att det är ett fusk i stor skala i synnerhet på Stockholms gator, för det var där undersökningen gjordes.
Fuskarna upptar mer än 2 procent av alla tillåtna parkeringsplatser. Det är inte bara ett problem för dem som är rörelsehindrade utan det är även ett problem för alla andra som gör rätt för sig i samhället. Man kan tycka att det är en liten fråga i det stora hela om man jämför med att det är bostadsbrist eller att människor är arbetslösa. Men om vi inte får kontroll på fusket riskerar hela synen på rättssamhället att krackelera.
Det finns regler för att fler ska kunna känna sig fria och kunna ta del av samhället. Människor ska kunna ha tillgänglighet och kunna delta i vårt samhälle. Reglerna finns just för att underlätta för personer med rörelsehinder. Det som ministern tar upp med överbyråkrati tror jag inte på. Givetvis kan man vänta och se hur det fungerar med den nya lagstiftningen och om man kommer åt problematiken. Men jag tror inte det med tanke på det utbredda fusket med utländska parkeringstillstånd.
Anf. 12 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Det är 28 länder i EU. Jag skulle tro att de har ganska olika regelverk för hur man ansöker om ett parkeringstillstånd för funktionshindrade, hur man får dem, vem som utfärdar dem, hur länge de gäller och på vilka grunder, vilka regler som gäller för var och hur man får parkera och så vidare.
Om man går vidare och väldigt hårt driver kravet på ett gemensamt register finns en risk att man på köpet får regelverk som handlar om hur de ska vara utformade och så vidare. Annars finns risken att man har ett fortsatt incitament att fuska med de tillstånd som finns.
För att ett sådant register ska fungera krävs det också att alla medlemsstater rapporterar in och att man vårdar registret. Jag förstår önskan att vara kraftfull och ställa politiska krav. Men ska man gå vidare med detta behöver vi nog först titta på vilka risker som finns med att driva på en sådan fråga. Det finns ganska stora risker förknippade med ett sådant förslag.
De åtgärder som regeringen nu går fram med är de åtgärder som handikapprörelsen själv har drivit. Det känns bra att vi som regering nu tar krafttag mot missbruket och fusket med handikapplatser, och vi hoppas att de åtgärderna ska ha önskad effekt.
Vi kommer också noggrant att följa det arbete som kommissionen har inlett som handlar om att öka tillgängligheten och som en del av det också beivra missbruk. När de eventuella förslagen från kommissionen kommer senare i höst kommer regeringen att titta på hur de ser ut och om det finns anledning att fortsätta att arbeta också på EU-nivå för förbättrade regelverk.
Jag vill igen framhålla att flertalet av de tillstånd som används på parkeringsplatser i till exempel Stockholm är väldigt dåliga förfalskningar. Dem har man möjlighet att komma åt genom att på bilägarens bekostnad flytta fordon där man har anledning att misstänka att det är ett falskt tillstånd. Jag tror att den avskräckande effekt som det kommer att ha får verkan att det blir lite mindre intressant att använda sådana tillstånd.
Anf. 13 Erik Andersson (M)
Herr talman! Ministern måste sätta sig in i en situation där en parkeringsvakt ska göra en bedömning av om ett tillstånd är förfalskat eller äkta. Man vill ju inte riskera att någon som har ett äkta tillstånd får bilen bortforslad. Det är klart att det är en ganska svår bedömning som parkeringsvakten måste göra. Om ett tillstånd är uppenbart förfalskat och man ser att det finns en karta över ett annat land och en tredje nationsbeteckning är det helt klart att man kan flytta fordonet och komma åt tillståndet. Men i övrigt är det inte så enkelt som ministern säger.
Det här med överbyråkrati tror jag inte på, för varför skulle EU lägga sig i på vilka grunder tillstånd får utfärdas? Vad det handlar om är att man skulle kunna ha ett register över stulna och förkomna tillstånd och möjligtvis tillstånd som är giltiga. Därutöver finns det redan i dag rekommendationer om hur tillstånden ska se ut i EU-länderna. Men det är bara rekommendationer, och de kan ju se lite olika ut.
Om det inte går att få till ett register hoppas jag att denna regering i alla fall arbetar för ett system där tillstånden ser likadana ut så att det inte blir svårt för parkeringsvakten eller polismannen att se om ett tillstånd är förfalskat eller inte. På så sätt kan vi komma bort från detta fusk, som drabbar dem som är i störst behov av dessa parkeringsplatser.
Jag ser att talartiden rinner iväg. För mig återstår att avvakta regeringens arbete; jag kommer att hålla ögonen på det. Jag vill också önska ministern en trevlig sommar.
Anf. 14 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Regeringen har uppmärksammat detta problem och lagt fram förslag till åtgärder som ligger väl i linje med de åtgärder som handikapprörelsen har föreslagit. Jag hoppas att de åtgärderna kommer att ha effekt, men vi kommer naturligtvis att följa frågan noggrant och se om det finns anledning att vidta ytterligare åtgärder.
I alla system där människor på vissa grunder har rätt att utnyttja till exempel parkeringsplatser är det samtidigt så att alltför hårda regelverk riskerar att också drabba dem som faktiskt borde ha rätt till platserna. Här gäller det alltså verkligen att hitta en balans så att det blir möjligt att även fortsättningsvis få tillstånd samtidigt som vi stävjar fusket så mycket vi kan och hittar de åtgärder som behövs.
Jag är definitivt beredd att fortsätta att arbeta för att tillstånden ska se likadana ut. Det är dock tyvärr inte en fråga som regeringen själv äger, utan här krävs samsyn. Jag är fortfarande för det första inte helt övertygad om att ett EU-register skulle lösa problemet. För det andra finns en risk för att det blir krångligare och en väldigt omfattande byråkrati.
Men vi kommer definitivt att hålla ögonen på frågan och göra det som krävs för att komma till rätta med problemet. Jag önskar också ledamoten en trevlig sommar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.