En nationell drönarstrategi
Interpellation 2018/19:58 av Erik Ottoson (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-02-06
- Överlämnad
- 2019-02-07
- Anmäld
- 2019-02-08
- Svarsdatum
- 2019-02-26
- Besvarad
- 2019-02-26
- Sista svarsdatum
- 2019-03-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Under förra mandatperioden beslutade riksdagen om ett tillkännagivande för att förmå regeringen att ta fram en nationell drönarstrategi. Statsrådet har tidigare meddelat att arbetet med att tillgodose tillkännagivandet pågår inom Regeringskansliet samtidigt som han ifrågasatte behovet av en sådan strategi.
Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga statsrådet Tomas Eneroth:
- Vilka åtgärder har statsrådet och regeringen vidtagit för att tillgodose riksdagens tillkännagivande om att skapa en nationell drönarstrategi?
- När i tid bedömer statsrådet och regeringen att en drönarstrategi kan finnas på plats och vara implementerad?
- Är det fortsatt statsrådets uppfattning att Sverige inte behöver en nationell drönarstrategi?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2018/19:58
Webb-tv: En nationell drönarstrategi
Dokument från debatten
- Tisdag den 26 februari 2019Kammarens föredragningslistor 2018/19:55
- Protokoll 2018/19:55 Tisdagen den 26 februariProtokoll 2018/19:55 Svar på interpellation 2018/19:58 om en nationell drönarstrategi
Protokoll från debatten
Anf. 17 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Erik Ottoson har ställt ett antal frågor till mig om regeringens arbete med att ta fram en nationell strategi och moderniserad lagstiftning för drönare.
I regeringens flygstrategi som antogs i januari 2017 betonar vi den potential som den nya tekniken med ökad automatisering, digitalisering och fjärrstyrning innebär. Drönare har på kort tid gjort ett stort och viktigt intåg i luftfarten, och området präglas av en snabb innovationstakt. I februari förra året bjöd jag in representanter från drönarbranschen och myndigheter till ett rundabordssamtal om möjligheter och utmaningar som den nya tekniken innebär.
Regeringen uppdrog därefter i juni 2018 åt Transportstyrelsen att ta fram underlag om obemannade luftfartyg, så kallade drönare. Underlaget ska bland annat innehålla en fakta- och nulägesbeskrivning av användningen av drönare i Sverige, analyser av möjliga utvecklingsområden och utmaningar samt eventuella behov av ändringar i det nationella regelverket. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 30 juni detta år.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Under våren redovisar också Luftfartsverket sitt regeringsuppdrag att genomföra en fördjupad studie avseende utformning av det svenska luftrummet. I uppdraget ingår att göra en beskrivning av hur introduktionen av drönare påverkar luftrumskapaciteten inom okontrollerat luftrum, terminalområde och kontrollzon.
Jag vill också nämna att en statlig utredning i ett delbetänkande förra året lämnade förslag till ändringar i skyddslagen som rör bland annat drönare. Förslagen innebär bland annat att tillträdesförbudet förtydligas till att uttryckligen gälla obemannade luftfartyg och andra obemannade farkoster och att skyddsvakter ges befogenhet att ingripa mot obemannade farkoster, inklusive med våld i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt. Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Utöver detta har EU:s nya flygsäkerhetsförordning nu trätt i kraft, där grunderna för gemensamma EU-regler för drönare sätts. Detaljerade regler beslutas under våren. Vinnova beviljade under 2018 också 30 miljoner kronor till 23 innovativa drönarprojekt.
Det pågår således ett intensivt arbete kring drönare inom ett flertal departement och myndigheter. Vad gäller riksdagens tillkännagivande om en nationell strategi för drönare och moderniserad lagstiftning bereds det för närvarande inom Regeringskansliet.
Anf. 18 Erik Ottoson (M)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Vi har diskuterat frågan om drönare och en nationell drönarstrategi vid tidigare tillfällen.
Det var väl lite grann mot den bakgrunden som jag ställde de tre frågor som jag ställde till statsrådet. Jag ville få en uppdatering om hur arbetet pågår i Regeringskansliet. Och jag undrade: När kan vi få någon form av tillgodoseende av det tillkännagivande som finns om att det ska finnas en nationell drönarstrategi? Är det fortfarande så att statsrådet ifrågasätter behovet av en sådan, som han gjorde senast vi sågs, och prioriterar arbete med andra strategier, till exempel godsstrategin, högre?
Det finns inget rätt eller fel svar på just de frågorna, men det kan vara intressant att känna till.
Det är kanske en anmärkning i sak att statsrådet inleder sitt svar med att konstatera att det har ställts ett antal frågor. Jag har aldrig fått ett svar på en interpellation som inleds på det viset. Det ortodoxa brukar vara att man läser upp de frågor som har ställts, men vill man inte svara på de två senare med mer än att det bereds i Regeringskansliet är det möjligen ett effektivt sätt att hålla undan detta.
Denna princip illustreras också av de två tidigare interpellationssvar som har lämnats i kammaren i dag. Statsrådets kollegor, såväl arbetsmarknadsministern som socialministern, läste upp interpellantens frågor innan de gav svaret.
Det låter jättebra att man har rundabordssamtal med branschen. Jag tycker att det är väldigt positivt att det finns en sådan dialog. Jag tycker också att det är bra att man tar in extra underlag från Transportstyrelsen på detta område, och jag tycker att det är bra att man arbetar med frågan.
Det jag eftersöker eller efterlyser är någon form av målbild, mer än att man säger att man ska vara i framkant. Vi har pratat om detta vid några tidigare tillfällen, då jag har redogjort för min uppfattning. Vi borde på nationell nivå titta på sådana saker som man till exempel tittar på i Nederländerna. Man tittar på hur ett automatiserat flygledningssystem specifikt för drönare skulle kunna se ut så att man bättre kan hålla samman detta i luftrummet på ett säkert sätt som inte innebär att man måste ha en telefonlina mot flygledningen, till exempel. Det handlar om att man kan arbeta med autonom verksamhet på ett mycket mer effektivt och säkert sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta är någonting som jag vet att man arbetar med till exempel i Nederländerna. Svaret där är att branschen kanske ännu inte är redo, men då är man åtminstone från statligt håll på bollen och vill driva det i den riktningen. Sådana indikationer lyser tills vidare med sin frånvaro från den svenska regeringens sida.
Jag vill också ställa en fråga till statsrådet när det gäller detta med att skyddsvakter ska få möjlighet att ingripa, om så krävs med våld, för att avvärja hot från drönare mot skyddsobjekt. Med det aktualiseras frågan om befogenheter och förmåga. Vår polis har haft ett väldigt stort problem med att skaffa sig förmåga att avvärja den här sortens hot. Jag upplever inte att frågan är löst på ett ändamålsenligt sätt ännu, om jag ska vara helt uppriktig.
Frågan är då: Vilka åtgärder görs inom Regeringskansliet för att vi ska kunna säkerställa den formen av skalskydd gentemot våra skyddsobjekt när nu denna lagstiftning och allting kommer på plats? Det handlar om att man inte bara ska ha den juridiska grunden utan också den faktiska förmågan att göra detta. Det är nog så viktigt. Det är väldigt svårt att skjuta ned en drönare med en paragraf.
Anf. 19 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Erik Ottoson! Jag ska ärligt säga att jag verkligen uppskattar engagemanget i frågan. Jag vet att vi båda delar entusiasmen inför alla möjligheter som drönare kan innebära för service och tjänster samt för kontroll och övervakning. Men vi är också medvetna om vilka risker detta innebär. Det är en teknik som kan användas i syfte att störa kommunikationer eller på annat sätt störa samhällsordningen.
Därför måste det dubbla perspektivet finnas med. Det var en av utgångspunkterna när jag bjöd in till rundabordssamtal under förra mandatperioden. Där fanns företrädare för både totalförsvaret och polisen för att bevaka just skyddsaspekterna. Men det handlar naturligtvis om alltifrån hobbynäringen till personer som arbetar professionellt med drönare, inte minst flygindustrin som arbetar med att utveckla drönare.
Sverige ligger i framkant. Vi är långt framme när det gäller utvecklingen och användningen av drönare. Det som har varit viktigt för mig har varit att säkerställa att vi inte gör ett arbete som sedan får göras om. Vi var tvungna att invänta EU:s nya flygsäkerhetsförordning. Den trädde i kraft i höstas. Den sätter väldigt tydliga ramar.
Vi har ett arbete på gång med Luftrum 2040. Jag vill verkligen att luftrummet ska finnas till förfogande för drönare, gärna i form av ett framtida U-space. Det skulle kunna vara en utmärkt modell för en kontrollerad användning av drönare. Men då måste det ske på ett sätt som inte äventyrar flygsäkerheten och som inte styr övrigt flyg. Det ska vara ett komplement med service och tjänster som inte gör att vi får störningar av civilflyg, inte minst, som är otroligt viktigt för Sverige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta har alltså varit utgångspunkten. Det tar lite tid. Jag är medveten om att Erik Ottoson och många andra i riksdagen har varit otåliga. Men jag kan också säga: Det var väl tur att vi inte i förväg tog fram en drönarstrategi som redan nu hade varit obsolet.
Vi måste ha gedigna underlag. Vi kan följa den tekniska utveckling som nu sker. Vinnova lägger 30 miljoner kronor på detta, och man presenterar flera olika projekt. Jag tror att det är 23 olika projekt. Det är nästan bara fantasin som är begränsningen. Det är otroligt vilken tillämpning vi nu kan se i klimatforskning, i brandbekämpning eller i service och tjänster. Men vi måste ha ett regelverk som fungerar.
Utgångspunkten för mitt arbete är att säkerställa att alla juridiska produkter är på plats så att vi inte utvecklar teknik som vi sedan inte får använda, att ge spelregler för både kommersiella aktörer och andra samhällsaktörer när det gäller användningen av drönare och att säkerställa att detta sker i en ordning som gör att vi ligger i fas med den europeiska utvecklingen.
Detta är en fråga som jag tror kommer att diskuteras i större utsträckning inom EU-kretsen. Jag vet att det finns ett intresse inte bara i Nederländerna utan också i fler europeiska länder. Alla är angelägna om att inte göra egna uppfinningar eller regelverk och att vi gemensamt inom EU får regelverk som gör att vi kan få både typgodkännande och användningsområden på ett bra sätt.
Jag kan garantera att vi kommer att arbeta vidare med att få ett gediget underlag för arbetet med drönarstrategin och säkerställa att vi har med såväl europeiska aspekter som totalförsvarsaspekter och kommersiella aspekter. I denna process är också Erik Ottoson varmt välkommen, för jag tror att det är viktigt att ha med sig den sakkunskapen.
Anf. 20 Erik Ottoson (M)
Fru talman! Tack, statsrådet, för det utvecklade svaret!
Jag tycker att det är bra att vi har den gemensamma idén att det är fantasin som sätter gränserna. Sedan får väl jag och statsrådet tävla om vem som har mest fantasi.
Jag menar samtidigt att vi, när vi arbetar tillsammans i EU-kretsen i detta sammanhang, måste ha som målsättning att vara bland de mest innovativa och ibland ligga i framkant. Vi har fått detta svar förut när det gäller olika problem som har seglat upp, bland annat kring hur vi ska hantera drönare inom ramen för våra kontrollzoner. Jag var tidigt av den uppfattningen att vi borde gå före och inte invänta luftskyddsförordningen utan faktiskt våga göra saker innan, för vi vet på ett ungefär hur detta kommer att landa. Det var också tidskritiskt att inom ramen för vårt nationella bestämmande kunna hantera kontrollzoner och drönare inom vissa ramar.
Jag fick till svar av statsrådets företrädare exakt det som statsrådet sa nu, nämligen att vi måste göra detta tillsammans med EU och invänta det europeiska arbetet. Sedan gick Transportstyrelsen vidare och landade i att vi nog behöver göra något före EU. Det gjorde man, och det blev faktiskt väldigt mycket bättre. Då kunde man flyga på upp till 50 meters höjd på ett avstånd på 2 kilometer från landningsbanan inom en kontrollzon. På det viset kunde vi minimera antalet onödiga flygstopp och ha flygsäkerheten för ögonen i varje enskilt ögonblick men också se till att vi inte får en massa onödiga stopp på grund av helt rimlig användning av drönare inom en stor kontrollzon.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta var ett exempel på där vi faktiskt, visserligen efter många om och men, har kunnat gå före. Det finns en rad andra sådana exempel där vi skulle kunna gå före. Jag är lite fundersam. Vi har en bransch som är omogen och som håller på att växa fram. Det är inte tågbranschen, som har hållit på sedan 1800-talet, utan detta har varit mycket mer kortsiktigt så här långt. När branschen nu är så pass omogen och många frågetecken reses tror jag att vi från det politiska behöver ha en bild av vad vi vill. I dagsläget efterfrågar branschen till exempel inte automatiska flygledningssystem för autonoma drönare i någon större utsträckning. Där kanske vi från politiken borde ha en målbild och se att detta har en potential, kanske inte i den del av branschen som nu har vuxit fram utan i de grenar av branschen som ännu inte har vuxit fram men som vi vill ska växa, till exempel kring det autonoma. Detta är ett exempel där vi skulle kunna ligga i framkant.
Om man är seriös med att man vill ligga i framkant kan man inte bara ligga i Europeiska unionens bakvatten, utan då måste man vilja föregå med goda exempel. Detta är något som tillämpas inom en rad andra politikområden gång efter gång. Exempelvis får vi höra inom miljöområdet att det är viktigt att vi gör saker tillsammans internationellt men också att vi vågar gå före. Jag tror att detta är ett sådant exempel.
Jag återkommer till förmågan att hantera de olika angrepp som kan ske. Det är inte bara flygsäkerhet det handlar om, utan det kan också handla om terrordåd och andra antagonistiska angrepp som kan bli aktuella, inte bara mot skyddsobjekt utan också i största allmänhet. Just förmågan att kunna nedkämpa antagonistiska angrepp från luften har blivit bättre, men den är fortfarande inte så stor att jag upplever att vi har den trygghet som vi egentligen förtjänar.
Anf. 21 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Tack, Erik Ottoson, för frågeställningarna!
När det gäller förmågan att kämpa ned vill jag inte kommentera den här och nu. Jag tycker inte att vi ska göra det, men det är naturligtvis viktigt att vi har en sådan förmåga och kapacitet. Och det är viktigt, som vi nu säkerställer, att vi får ett regelverk som ger rättsvårdande myndigheter, polisen och andra aktörer möjlighet att bekämpa intrång av drönare.
När det gäller regelverket i övrigt tror jag att det kan vara en missuppfattning. Jag har inga bekymmer med att vi ligger före den europeiska utvecklingen. Jag gillar tanken på att Sverige vågar tänja på gränserna när det gäller teknisk utveckling. Jag har varit drivande i frågan om automatiserade och självkörande fordon, där vi i Sverige har legat i framkant och där vi ligger i framkant och pressar Europeiska unionen och kommissionen att utveckla regelverk, inte minst eftersom vi med vår svenska fordonsindustri ska ligga i framkant.
Samma sak gäller naturligtvis inom flygområdet. Jag har inga bekymmer med att vi nu är snabbast med att utveckla både ett eget regelverk och nya regler och tillämpningar för drönartjänster. Det var däremot viktigt att få EU:s nya flygsäkerhetsförordning på plats, för den reglerar luftrumsanvändandet. Den kan vi inte förbise, utan det är regler som vi har att förhålla oss till. Där är skillnaden: Nu finns den på plats. Detta innebär att det nu finns andra förutsättningar att arbeta med hur drönarutvecklingen i Sverige ska vara.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det pågår ett uppdrag hos Transportstyrelsen som ska vara klart till sommaren. Det pågår ett flertal processer, och de workshoppar som Transportstyrelsen ordnar nu med både totalförsvar och polis eller för den delen kommersiella aktörer har gett otroligt bra input. Jag tror att det är så vi ska arbeta. Vi engagerar och mobiliserar alla samhällsaktörer för att få input till det som sedan blir utvecklade strategiska ställningstaganden. Jag vill att vi inte bara ska gissa utvecklingen utan också veta att vi har rätt underlag. Jag vill dessutom att vi ska kunna våga spänna bågen tillräckligt hårt för att utmana inte bara det svenska regelverket utan kanske också det europeiska. Där måste ambitionen finnas.
För Sverige är detta inte bara en fråga om drönartjänsternas utveckling, utan det handlar om industriell utveckling, om näringspolitik och om att se till att vi med den tekniska kapacitet och kunskap vi har kan utveckla nya tjänster och tillämpningar, inte minst inom infrastrukturområdet.
Jag noterar att Vinnova nu har projekt där man använder drönare för att kartlägga växthusgasen metan i industrilandskap över stora ytor. Det finns modeller där man induktivt kan ladda drönare för att följa kraftledningar och på det sättet kunna ha en helt annan automatiserad prövning av våra elförsörjningssystem. Här finns modeller där man kan använda fjällräddningstjänsten bättre med hjälp av drönare och hitta folk som har dolts under laviner. Allt detta kommer att ha en otrolig samhällsnytta.
Låt oss se till att vi får en gedigen kunskapsbas, att vi har avrapportering från myndigheterna, att vi tömmer branschen och aktörerna på bästa möjliga kunskap och att vi sedan ser till att vi har en gemensam process där vi sätter ribban högt. I Sverige ska vi ligga i framkant. Jag brukar uttrycka det så här: Vi ska vara en permanent världsutställning när det gäller att ligga längst fram, inte minst när det gäller miljösmart teknik. Låt oss ha denna ambition också när det gäller drönarområdet.
Anf. 22 Erik Ottoson (M)
Fru talman! Tack för detta, statsrådet!
Jag tycker att det är jättebra att vi har en gemensam bild av att vi kan göra mycket. Det var därför som jag och flera andra drev igenom tillkännagivandet om att vi behöver en nationell drönarstrategi. Men jag tycker också att det är viktigt att detta är prioriterat utifrån att det inte bara handlar om att tillvarata möjligheter utan också om att säkerställa att dessa möjligheter inte drabbas av bakslag som kan komma i och med att det kan inträffa olyckor eller andra bekymmer längs vägen som gör att man behöver backa några steg, fokusera och göra omtag. Jag vill helst att vi undviker en sådan situation.
Jag är glad över att vi inte har haft några allvarliga olyckor i Sverige. Det har varit incidenter i våra grannländer, bland annat i Norge. Vi behöver kanske snegla lite grann på hur detta ska hanteras. Därför måste en strategi komma fram där man gör gränsdragningen mellan det övriga flyget och drönarflyget för att se till att vi i någon mån markerar drönarnas utvecklingsområde gentemot det övriga flyget och säger: Här kommer de att finnas, och här kommer de att röra sig. Det är någonting som också den övriga flygbranschen kan vara beredd på och minska oron för att drönarverksamheten tar sig friheter och går utöver det område som man annars hade kunnat vara orolig för att de skulle ta sig ur, så att säga. Jag tror att det är mycket viktigt att vi får en sådan strategi på plats väldigt snart.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Därför tänkte jag avsluta med att ställa den fråga som jag inte fick svar på: När kan vi förvänta oss att en sådan strategi finns på plats, och är det fortfarande så att statsrådet upplever att det finns andra strategier som är mycket mer prioriterade? Kan vi förvänta oss ett snabbt och hårt arbete med detta framgent?
Anf. 23 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Låt mig först korrigera Erik Ottoson. Det som jag sa i interpellationsdebatten före valet var att arbetet med en godsstrategi då var det som låg närmast till hands, eftersom det slutfördes. Detta har sedan lanserats under sommaren och är ett mycket viktigt instrument för att strategiskt se till att vi utvecklar Sveriges förmåga till goda godstransporter i alla transportslag.
Vi har nu ett godstransportråd på plats. Det har varit uppskattat av alla branscher. Jag tror att det var rätt att göra en sådan prioritering. Det har inte försenat arbetet med att utveckla drönare. Tvärtom gav vi uppdraget till Transportstyrelsen, och de har arbetat under hela denna tid med att utveckla verksamheten och regelverket kring drönare.
Det återstår att se när vi har ett gediget underlag och när vi ser att vi har all input. Då kommer vi fortsatt att bereda det tillkännagivande som gavs så sent som i mars förra året. Jag är angelägen om att regeringen, när vi fattar beslut om strategier, har ett bra underlag. Detta handlar om säkerhet för flyget. Här kan vi inte chansa, utan här måste vi veta att drönare kan samsas med civilflyg och militärflyg. Då måste vi ha ett gediget underlag. Jag vill inte slarva fram en reglering av drönare. Jag vill veta att det ligger rätt, eftersom det handlar om människoliv, säkerhet och terrorbekämpning, men det handlar också om kommersiella möjligheter och utvecklingsområden. Det måste regeringen alltid ha som perspektiv.
Jag uppskattar engagemanget, och jag tycker att det är bra att Erik Ottoson driver på. Det är bra att vi har många aktörer som är engagerade och vill se en fortsatt utveckling av drönare. Men jag har som ansvarigt statsråd också ett ansvar att se till att detta sker med ett regelverk som gör att vi skapar trygghet och säkerhet, inte minst för flyget. Kan vi klara detta, och det är min bedömning att vi kan klara det, då kan vi också återkomma med en samlad strategi framöver.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.