DHB:s verksamhet
Interpellation 2004/05:37 av Lundberg, Inger (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-09-28
- Anmäld
- 2004-09-28
- Besvarad
- 2004-10-12
- Sista svarsdatum
- 2004-10-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 september
Interpellation 2004/05:37
av Inger Lundberg (s) till socialminister Berit Andnor om DHB:s verksamhetFörändrade statsbidrag till handikapporganisationer ställer Riksförbundet för Döva, Hörselskadade och Språkstörda barn (DHB) inför stora svårigheter. Från att förbundet 2004 har ett statsbidrag om 1 948 000 kr bedöms statsbidraget för år 2005 begränsas till ca 900 000.
De förändrade statsbidragen betyder att ledningen för riksförbundet står inför att avveckla en redan liten personalstyrka och att förbundet får mycket stora svårigheter att klara sin verksamhet. Bakgrunden till att statsbidraget för DHB mer än halveras är att riksdagen för några år sedan fattade beslut om omläggning av statsbidragen. Omläggningen innebar bland annat att grundbidraget till respektive förbund skulle minska markant.
För DHB:s del bedöms grundbidraget minska från 1 000 000 kr om året till 550 000 kr. En omläggning av statsbidragen så att antalet medlemmar får mycket stor tyngd skapar svårigheter för den typ av föräldraförening som DHB är. Här har man i begränsad utsträckning livslånga medlemskap och är i stället väldigt starkt beroende av föreningen under den tid man har barn med olika former av hörselhandikapp och barnen befinner sig i barna- och tonåren. Medlemmarna är alltså färre än i flera andra förbund, men väldigt starkt beroende av verksamheten.
Samtidigt med förändringen av grundbidraget utformas merkostnadsbidraget så att föreningar som DHB i väldigt begränsad utsträckning får del av detta. Små förbund som DHB har i princip inte heller några andra inkomstkällor än statsbidragen och medlemsavgifter.
För att överbrygga förändringarna av statsbidragen har DHB och ytterligare ett antal förbund fått överbryggande anslag under senare år. 2005 upphör dessa och då blir effekterna av ett sannolikt något förhastat riksdagsbeslut praktisk verklighet. Ett förbund, som i likhet med DHB drabbas hårt av omläggningen av statsbidragen är Föreningen Sveriges Dövblinda (FSDB), som arbetar för en mycket hårt utsatt, men också liten handikappgrupp.
Jag har följt DHB:s verksamhet och vet vilken stor betydelse nära samarbete mellan föräldrar med barn med hörsel- och språkhandikapp har. Genom DHB får många föräldrar stimulans att själva stödja sitt barns språkutveckling samtidigt som organisationen spelar en viktig roll för utvecklingsarbetet inom bland annat de statliga specialskolorna.
Gemensamt för alla döva, hörselskadade och språkstörda barn är att handikappet kräver stort engagemang från barnets familj. Det finns ett nära samband mellan föräldrarnas kunskap om hur de utifrån barnets förusättningar ska stimulera barnens språkutveckling och det enskilda barnets språkliga förmåga.
Jag vill fråga socialministern om hon är beredd att vidta åtgärder, som förhindrar att en föräldraorganisation som DHB tvingas till drastiska förändringar av sin verksamhet.
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:37
Webb-tv: DHB:s verksamhet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:12 Tisdagen den 12 oktoberProtokoll 2004/05:12 13 § Svar på interpellation 2004/05:37 om DHB:s verksamhet
Protokoll från debatten
Anf. 66 Berit Andnor (S)
Fru talman! Inger Lundberg har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder som förhindrar att en föräldraorganisation som Riksförbundet för Döva, Hörselskadade och Språkstörda Barn, DHB, tvingas till drastiska förändringar av sin verksamhet.
När det gäller DHB:s och andra handikapporganisationers verksamhet instämmer jag i Inger Lundbergs beskrivning av hur värdefull den är för de egna medlemmarna, för kunskapsspridningen i samhället och för den demokratiska processen i stort. Handikapporganisationerna har en viktig funktion i vårt samhälle, inte minst som kanal för medlemmarna som till följd av sina funktionshinder många gånger har svårt att som enskilda göra sig hörda i den allmänna debatten.
Det nya systemet för statsbidrag till handikapporganisationer har successivt införts under en femårsperiod. Från och med nästa år gäller det fullt ut. Under samma period har statsbidraget förstärkts väsentligt med över 30 miljoner kronor. Fler organisationer har fått statligt stöd i och med det nya systemet. Det har därmed också bidragit till en förnyelse av handikapprörelsen. Men för några organisationer har det inneburit relativt omfattande omställningar. För dem har vi vidtagit åtgärder för att göra övergången smidigare. I budgetpropositionen för nästa år föreslår regeringen att ytterligare 2,9 miljoner kronor läggs till anslaget för att kompensera vissa förbund för minskade bidrag.
Grundprinciperna för bidraget är reglerade i en förordning. Tillämpningen och fördelningen av bidraget sköts av Socialstyrelsen. Enligt förordningen ska bidrag lämnas i form av grundbidrag, medlemsbidrag, föreningsbidrag, merkostnadsbidrag och medel för samarbete. I samråd med handikapporganisationerna har Socialstyrelsen beslutat om tillämpningsprinciper. Det är de principerna som har styrt storleken på de olika bidragsdelarna.
Socialstyrelsen har också regeringens uppdrag att följa tillämpningen av det nya systemet och ska senast den 28 februari 2005 redovisa sina slutsatser med eventuella förslag på förändringar. Jag avser dessförinnan inte att ta några initiativ till att förändra statsbidragssystemet för handikapporganisationerna.
Anf. 67 Inger Lundberg (S)
Fru talman! På hemsidan för Riksförbundet för Döva, Hörselskadade och Språkstörda Barn skriver en pappa till en döv pojke: Det finns egentligen bara en grupp som kan ge tips och råd, och det är andra föräldrar. Jag tror att det ligger väldigt mycket i det. Det betyder så mycket för de föräldrar som har det jobbigt att det finns föräldrar som kan stötta dem på allvar. Här spelar en förening som DHB en väldigt stor roll. Det är en organisation som har arbetat sedan 1949 och varit ett kitt mellan föräldrar som haft barn på specialskolor men också mellan andra föräldrar som haft behov av ett speciellt stöd för sina barn på grund av handikapp.
Därför är jag så bekymrad över att verksamheten faktiskt är direkt äventyrad på grund av omläggningen av statsbidragen. Jag har haft en genomgång med föreningen. Det grundbidrag man har minskar från en bra bit över 700 000 till 550 000 kr. Dessutom tappar man merkostnadsbidraget som är på nästan 600 000 kr för föreningens del. Man går från drygt 1,7 miljoner till drygt 900 000 kr. Det leder till mycket drastiska effekter för den här föreningen som inte har något särskilt stort eget kapital. Vissa kostnader för en förening av det här slaget är fasta. Det är årsmötena och styrelsemötena. De kostnaderna bara ligger där. Därför tvingas man spara på det lilla men väldigt effektiva kansli man har. Situation är så pass drastisk att DHB nu står inför att varsla tre av de fyra anställda man har. Man har skjutit på varsel till i december när man bedömer att man slutligen får beskeden om statsbidragen från Socialstyrelsen. Men längre kan man inte vänta. Man kan alltså inte avvakta den utvärdering som sker i februari nästa år.
Det är två skäl till att en liten förening som DHB är så här pass utsatt. Det handlar om de ändringar som beslutades av riksdagen för ett antal år sedan. Det var ändringar som jag är väldigt bekymrad över. Det är inte säkert att vi hade tänkt igenom alla effekter för handikapporganisationerna av förändringar av grundbidrag. Det förefaller slå väldigt hårt mot ett antal organisationer. Det är precis som ministern sade. Man har fått ha övergångslösningar för att möta effekterna. Men någon dag kommer sanningens minut när de effekterna slår ut. Det blir under 2005. Då kommer de drastiska effekterna.
Detta förstärks av det som slår ännu värre mot en förening som DHB, nämligen att Socialstyrelsen sommaren 2003 fattade beslut om att från och med den 1 januari 2005 lägga om merkostnadsbidraget så att det i stället för att vara ett bidrag som föreningarna kan lita på kommer att vara ett bidrag som de får rekvirera för bestämda behov. Den bestämda bedömningen från en förening som DHB är att den inte kommer att kunna få del av de här pengarna i någon större utsträckning. Därför kommer dessa varsel att läggas, och därför är jag så bekymrad över DHB:s situation framöver.
Anf. 68 Mariann Ytterberg (S)
Fru talman! Vi här helt eniga i vår syn på handikapporganisationerna och deras uppgift när det gäller att bidra till att människor med funktionshinder ska kunna delta i samhället fullt ut och även i den demokratiska processen.
Det problem som Inger Lundberg just har berört och som jag kommer att uppehålla mig vid är just merkostnadsbidraget. Det är alltså en del av statsbidraget, och det är det som får en ny konstruktion från den 1 januari 2005.
Förändringen av merkostnadsbidraget kommer att gynna förbund med traditionella synliga funktionshinder men missgynna de förbund som har medlemmar med osynliga funktionshinder. Gruppen med medicinska, kognitiva och psykiska funktionshinder är en växande grupp.
Detta beror på att kriterierna för att få bidrag enligt det nya systemet är för trubbiga för att passa förbunden med osynliga handikapp. Konsekvenserna blir, precis som Inger Lundberg pekar på här, att många förbund redan börjar varsla och avskeda. Strokeförbundet, som jag känner väl, har redan avskedat två personer. Det är kvinnor med lönebidrag, särskilda anställningsbidrag och så vidare. Detta är inga stora kanslier; de flesta har kanske en handfull medarbetare på sina kanslier. Sedan får en eller två gå, och då blir kanslierna sårbara. Vissa av organisationerna har redan nu så begränsade resurser att de inte kommer att kunna hantera det extra arbete som det innebär att söka merkostnadsbidrag. De kommer alltså att tvingas avstå från det.
Inger Lundberg har just beskrivit hörselskadade barns situation. Det som jag ska tala om handlar om 22 av HSO:s 43 förbund. Där är merkostnadsbidraget mellan 20 och 50 %. Bidraget ska sökas i efterhand första halvåret efter verksamhetsåret. Sedan ska det fördelas ur en gemensam pott. Det gör också att förbunden, som inte har något kapital, inte kan ligga ute med pengar. Då resonerar man så att om man inte räknar med att helt säkert få bidraget så vågar man inte chansa. Man klarar inte av att bedriva verksamheten ur egen pott, eftersom någon sådan inte finns. Det bidrar också till att verksamheterna kommer att krympa. Man vet inte hur mycket pengar man har att röra sig med under året.
Sköndalsinstitutet har på uppdrag av Socialstyrelsen granskat handikappstödet. Den 30 september - tror jag att det var - lämnade man in det hela till Socialstyrelsen. Man säger att detta kommer att leda till mer administration, att det kommer att gynna organisationer som kan visa kvitton och att det blir en ryckig ekonomi. Det får också konsekvensen att förbunden kommer att ställas mot varandra. De 43 förbunden i HSO kommer att delas i två läger, och det är oerhört olyckligt.
Nu kommer det en utvärdering den 28 februari, som ministern sade. Därför tycker jag att man kunde vänta på den, och inte sjösätta det här och låta det träda i kraft den 1 januari. Avvakta utvärderingen!
Anf. 69 Berit Andnor (S)
Fru talman! Det här med organisationsbidrag är inte lätt - det vet vi. Jag tror att vi har den erfarenheten allesammans här.
Jag ska bara nämna lite grann om bakgrunden. Detta har setts över i olika omgångar, och man sjösätter nya system. Senast var det själva grunden för det här systemet som utreddes särskilt av Berit Oscarsson. Det var en utredning som tillsattes 1998. Det är den som ligger till grund för det nya bidrag som trädde i kraft så sent som den 1 juli 2000 - det tycker jag är ganska sent. Det har alltså varit i gång i lite drygt fyra år nu.
Under den här tiden har anslaget ökat från 129 miljoner kronor till 162 miljoner. Det är en ganska stor ökning. Antalet organisationer har också samtidigt ökat. Det ska vi också komma ihåg. Det var ju en av uppgifterna för utredningen att just titta på hur man också ska ge nya handikapporganisationer som kommer fram tillträde. De har ökat från 43 till 55 stycken.
Socialstyrelsen har kopplat till sig ett råd med företrädare från handikapporganisationerna. Man har något som man kallar en modellgrupp, som har suttit och diskuterat hur bidraget ska se ut. Det är också den gruppen som har varit med och diskuterat förändringen av merkostnadsbidraget.
Vad jag förstår är den stora förändringen som påverkar ekonomin för DHB just merkostnadsbidraget. Förändringen när det gäller grundbidraget har varit successiv, och vi har använt stötdämpare. Det är merkostnadsbidraget och de förändringar av det som nu föreslås av Socialstyrelsen som det handlar om.
Låt mig säga att detta är någonting som Socialstyrelsen är ansvarig för och har ett ansvar för att genomföra. Jag kan med en gång säga att jag inte har för avsikt att gå in och ändra i den överenskommelsen. Men det är känt för mig att det finns olika uppfattningar bland handikapporganisationerna om hur bidragen fungerar.
Jag har bett att få titta på de exakta siffrorna för föreningen DHB för att skaffa mig en uppfattning. Jag kan inte se den dramatiska förändring som Inger Lundberg redogör för och att det skulle ske ett sådant stort tapp fram till 2005. Det känner jag mig tveksam inför. Jag tror att det finns anledning för oss att ta en lite närmare kontakt och titta på hur det ser ut för 2005. Siffrorna stämmer inte riktigt med det som jag har sett.
Det annonserades i budgetpropositionen, och det pågår också just nu ett funderande i Justitiedepartementet om att ta fram direktiv till en översyn av den statliga folkrörelsepolitiken. Det skulle röra en större översyn av bidrag till organisationer. Som underlag för arbetet finns en rapport som Statskontoret har genomfört. Man har tittat på bidragsgivningen och efterlyser en ökad tydlighet. Detta är alltså ett tankearbete som just nu pågår. Men jag är som sagt väl medveten om att det finns olika uppfattningar bland handikapporganisationerna.
Anf. 70 Inger Lundberg (S)
Fru talman! Jag uppskattar mycket om ministern tränger in i siffrorna för DHB. Det kan vara så att DHB behöver se ännu djupare på sina siffror. Jag fick först en uppgift om att man tappade drygt 900 000 kr. Den uppgift som jag har i dag är att man går från 1 720 000 till 964 000 kr år 2005. Av detta skulle 589 000 avse merkostnadsbidraget, men hela 166 000 skulle ändå avse grundbidraget.
Jag tycker först och främst att det är viktigt att vi har rätt siffror, och jag hjälper gärna till. Jag vill ju själv ha riktiga siffror, och jag tror att det är viktigt att Regeringskansliet har rätt siffror. Det kommer inte att vara några svårigheter att få fram det.
Det som är svårare är naturligtvis själva sakfrågan. Det är inte lätt att ta fram bra system för att revidera föreningsbidrag. Det är lätt att kavla upp ärmarna och säga att man ska skapa ett nytt system, men det är inte första gången som man har gjort förändringar i system och efter några år konstaterat att det inte blev riktigt så bra som man hade tänkt sig när man började göra förändringen. Det finns naturligtvis organisationer som tjänar på detta. Vi hör väldigt lite från dem. Dem vi hör är de som har problem. Jag tycker att det är otroligt viktigt att enskilda organisationer inte hamnar i så dramatiska problem som de som både jag och Mariann Ytterberg beskriver.
Vi kan ta DHB som exempel. Det handlar om ett handikapp som kräver ett väldigt starkt engagemang från familjen. Barnens språk är väldigt beroende av vad familjen orkar. Familjens ork är i sin tur väldigt starkt beroende av vilka nätverk och vilket stöd den enskilda familjen får. Jag vet att organisationer som DHB har mycket stor betydelse. Låt mig bara nämna lite om deras verksamhet. De ordnar familjeläger med lek och skogsbus för ungarna och gruppdiskussioner och föreläsningar för de vuxna. De jobbar med teckenspråksutbildning för föräldrar, tar fram tolketiska riktlinjer och sprider information om barn med språkstörning och afasi. Man kan nämna en mängd väldigt praktiska insatser som en sådan här organisation gör, och det får bara inte ta slut.
Skulle man tvingas till en förändring och behöva varsla tre av fyra i personalen, finns väldigt lite kvar av en organisation som har funnits sedan 1949. I en tid när både pappor och mammor är ute på arbetsmarknaden finns ju inte orken hos föräldrarna att själva stå för alla administrativa uppgifter. Jag har sett vilket fantastiskt engagemang föräldrarna i DHB lägger ned, men de behöver också stödet från sitt kansli, annars finns det stor risk att mycket inte blir gjort.
Jag har också hört en del säga att de kan ta arvsfondspengar. De jobbar också med arvsfondspengar, men det kräver att man har möjlighet, ork och kraft att söka, och det kommer man inte att ha. Jag vädjar till ministern att göra vad som göras kan för att man inte ska tvingas till idiotbromsningar nu i december.
Anf. 71 Mariann Ytterberg (S)
Fru talman! Jag vill understryka att det handlar om den här etappen med merkostnadsbidrag. Det gäller alltså inte statsbidraget generellt utan om den delen som en del förbund är oerhört beroende av. Det finns helt klart två läger. Det har vi fullständigt klart för oss nu. Några är väldigt nöjda eftersom de vinner på detta. Sedan finns det hela den här gruppen på 22 förbund för människor med de så kallade osynliga, kognitiva handikappen. Det handlar om förvärvade hjärnskador, autism, schizofreni och så vidare.
Det instrument som Socialstyrelsen har tagit fram för att mäta merkostnadsbidraget går inte att använda. Det är alldeles för trubbigt.
Anf. 72 Berit Andnor (S)
Fru talman! Som jag sade inledningsvis är vi helt överens när det gäller vikten av att vi har handikapporganisationer som gör ett fantastiskt bra arbete. Det är en viktig del i hela samhället. Det är viktigt att vi har bidrag som fungerar på bästa möjliga sätt. Jag vill understryka att själva avsikten med den här förändringen som gjordes den 1 juli 2000 var att förbättra situationen. Jag tror nog att jag kan säga att det redan då fanns de som hade avvikande synpunkter, men det fanns en mycket stor majoritet som ansåg att det nya systemet skulle fungera bättre.
Vi har lagt till pengar, 30 miljoner, som jag sade. Vi har också haft den här stötdämparen för att just förbereda för omställningen. Den skulle få ta några år för att man skulle kunna anpassa sig. Det här systemet ställer krav på förändringar. Det gäller framför allt organisationer som är, om jag får använda det uttrycket, gamla organisationer. Det handlar också om att skapa ett utrymme för nya organisationer att få tillträde till detta.
Det händer ju att det inte blir riktigt som man hade tänkt sig och att det inte fungerar exakt som man hade förutsett. Det är också bakgrunden till varför vi har haft den här stötdämparen, och vi har också gett Socialstyrelsen i uppdrag att följa tillämpningen av det här nya systemet och rapportera till regeringen. Det kommer att ske den 28 februari nästa år.
Jag tycker att det är viktigt att inse att detta har varit i gång förhållandevis kort tid. Vi kommer att få en återrapportering från Socialstyrelsen. Då finns det också anledning att titta över och värdera om systemet har fungerat väl eller inte.
Låt mig också avslutningsvis konstatera att det finns olika uppfattningar. Merkostnadsbidraget är avsett att stå för de extrakostnader som uppstår till följd av det funktionshinder som man har. Här finns olika uppfattningar om möjligheten att styrka den typen av extra kostnader.
Jag följer detta noga. Jag tar till mig den debatt som vi har haft här i dag. Jag tänker ägna tid åt att följa upp frågan.
Anf. 73 Inger Lundberg (S)
Fru talman! Jag är mycket glad för att ministern vill ägna tid åt att följa upp frågan. Det känns väldigt viktigt.
Jag vill göra en kommentar till detta om gamla organisationer. DHB, som jobbar med barn med funktionshinder och deras skolgång, är en gammal organisation, men det handlar om ett oerhört modernt behov. I dag är detta kanske än viktigare när varje barns möjlighet på arbetsmarknaden är beroende av deras möjligheter att klara skolgången. Då är det viktigt att vi kan ha ett bra stöd till föräldrarna.
Jag har förstått att Socialstyrelsen funderar på den här frågan om merkostnadsbidragen. Jag hoppas att de också lyssnar på den här debatten och lyssnar på de organisationer som är så bekymrade. Jag tror att många av dem är ganska tysta. När jag nämnde DHB hörde jag någon säga att man inte hade hört talas om DHB:s problem över huvud taget. Det kan vara så att några känner att de har ett jätteproblem och att det borde synas, men de har kanske inte talat med tillräckligt hög röst. Nu hoppas att jag rösterna har varit tillräckligt tydliga så att vi kan få en ordentlig beredning av den här frågan i framtiden.
Jag vill tacka ministern och Mariann Ytterberg för den är debatten. Jag hoppas som sagt att departementet speciellt vill se vidare på den här frågan om DHB så att vi kan klara ut det här med siffrorna. Det handlar om mycket pengar som de förlorar. Det är klart, men det behöver kanske klaras ut hur mycket pengar det är.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.