Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Brandskydd för äldre

Interpellation 2009/10:111 av Frid, Egon (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-11-12
Anmäld
2009-11-13
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2009-11-26
Sista svarsdatum
2009-11-27
Besvarad
2009-12-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 november

Interpellation

2009/10:111 Brandskydd för äldre

av Egon Frid (v)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

”– Under 15 års tid har samhället successivt flyttat äldre och funktionshindrade från institutioner till vanligt boende. Där har samhället tillhandahållit all övrig nödvändig service och säkerhet. Det är dags att garantera även brandsäkerheten för dessa medborgare, säger Göran Schnell, vd för Brandskyddsföreningen.

– Det finns en utveckling att flytta ut äldre från de särskilda äldreboendena till vanliga bostäder. Den senaste 6-årsperioden har antalet personer i dessa äldreboenden minskat med 10 procent, säger Göran Schnell.

– Under samma period har antalet personer med behov av hemtjänst ökat med 25 procent. Idag bor 150 000 personer i vanliga bostäder med trygghetslarm. Personer som är i stort behov av hjälp för att klara sig i en nödsituation, fortsätter Göran Schnell.”

Brandskyddsföreningens uttalanden kommer bland annat med anledning av uppmärksamheten kring bristande brandskydd för äldre bland annat i tv-programmet Uppdrag granskning den 28 oktober i år då man visade ett tragiskt fall där en 87-årig man omkom.

Det handlar dels om brister i brandskyddet, dels strukturella förändringar av äldres boende, vilket Brandskyddsföreningens uttalande påvisar.

Räddningsverket har också tidigare uppmärksammat riskerna och föreslagit åtgärder, till exempel retroaktiva krav på sprinklers liksom sprinkler som villkor för ombyggnadsbidrag.

Brandskyddsföreningen har bland annat föreslagit (se pressmeddelande från den 28 oktober 2009)

-      fastighetsägaren är primärt ansvarig för brandskyddet i bostäder

-      minst en brandvarnare i varje rum – helst nätansluten för att garantera funktionen

-      särskild spisvakt som varnar för brand på spisen – var tredje bostadsbrand startar där

-      mobila boendesprinkler för alla som inte själva kan sätta sig i säkerhet

-      brandutbildad hemtjänstpersonal som kan hjälpa de funktionshindrade att sköta brandskyddet.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

Avser ministern att arbeta för att stärka brandskyddet och säkerheten i särskilda äldreboenden och för äldre i vanliga bostäder?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:111, Brandskydd för äldre

Interpellationsdebatt 2009/10:111

Webb-tv: Brandskydd för äldre

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sten Tolgfors (M)
Anf. 14 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Egon Frid har frågat mig om jag avser att arbeta för att stärka brandskyddet och säkerheten i särskilda äldreboenden samt för äldre i vanliga bostäder. Regeringen arbetar ständigt för att, tillsammans med myndigheter och andra aktörer, förbättra samhällets skydd mot olyckor. Brandskyddet är en viktig del i detta. I april gav jag en arbetsgrupp inom Regeringskansliet i uppdrag att genomföra en uppföljning av den reform av räddningstjänstlagstiftningen som lagen om skydd mot olyckor har inneburit. Med anledning av den tragiska dödsbranden i Rinkeby i juli i år fick arbetsgruppen även ett tilläggsdirektiv om att förstärka brandskyddet för enskilda. Arbetsgruppen redovisade sitt resultat i september i år, och dess rapport är för närvarande föremål för remissbehandling. I sin faktaredovisning konstaterar arbetsgruppen att äldre är en grupp som i ökande utsträckning drabbas av olyckor. Skadorna återfinns främst i kategorin fallolyckor. Äldre är emellertid överrepresenterade i nästan alla olyckskategorier. Detta gäller även bränder. Det är viktigt att enskilda informeras och har kunskap om hur man ska agera vid en brand. Regeringen gav därför för några veckor sedan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, i uppgift att ta fram en nationell strategi för hur brandskyddet kan stärkas genom bättre information och stöd till enskilda. Vad gäller ansvaret för det lokala förebyggande arbetet mot olyckor har kommunerna ett viktigt ansvar. Kommunerna svarar även för den lokala räddningstjänsten. Regeringen har för avsikt att i vår lägga fram en proposition där man bland annat planerar att behandla äldres säkerhet.
Egon Frid (V)
Anf. 15 Egon Frid (V)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Försvarsminister Sten Tolgfors har många försvarsområden att försvara, och brandförsvaret är ett av dem. Det är möjligt att den frågeställning som interpellationen berör är mer av bostadspolitisk karaktär utifrån att den tar upp Boverkets byggregler och byggnormer, men den berör definitivt också brandskyddet för våra äldre. Det handlar om säkerhet för att undvika bränder i alla former av bostäder för äldre och för personer med funktionsnedsättningar som gör att de riskerar att själva inte kunna ta sig ut om brand uppstår i deras hem eller boenden. Denna interpellation är föranledd av den tragiska händelsen i Nybro som programmet Uppdrag granskning berättade om den 28 oktober. Therese och hennes kollega Anna tvingades lämna en 87-årig man i ett brinnande rum. Det sker i genomsnitt fem dödsbränder likt denna, och fler än 50 personer skadas varje år i över 400 bränder på våra äldreboenden i landets kommuner. Från 2011 kan Boverket komma att kräva sprinkler i alla nybyggda äldreboenden. Ministern säger i svaret att man arbetar med förslag. Det vore intressant om ministern här öppnade på förlåten lite grann kring vilka förslag som han faktiskt är beredd att driva fram och presentera. Att det kommer att bli sprinkler i nybyggda äldreboenden hjälper inte de tusentals äldre som bor i dagens äldreboenden eller i annan form av anpassat boende för äldre. Landets högsta brandskyddsmyndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har under många år drivit denna fråga om att sprinkler ska finnas på alla äldreboenden. Denna skärpning är delvis redan på gång när det gäller nybyggnation. Boverket filar på detta förslag om att det ska finnas sprinkler i alla nybyggda äldreboenden. Det är också på väg att bli en praxis i kommunerna när nya boenden byggs. Däremot kommer de äldreboenden som redan finns inte att omfattas av dessa krav. Hur avser ministern att agera när det gäller detta? I 2 kap. 2 § lagen om skydd mot olyckor står följande: "Ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar skall i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand." Räddningstjänster i Sverige har lokalt drivit processer mot kommuner och fått rätt i tolkningen av lagen om skydd mot olyckor, nämligen att detta måste gälla redan nu i nybyggnad men också retroaktivt för att uppnå skälig omfattning av brandskydd för äldre. Hur ser ministern på detta? Är det rimligt att kräva att denna lagstiftning och praxis om brandskydd ska gälla retroaktivt för att skydda äldre? Är det inte rimligt att det blir samma krav på sprinkler och fullgott brandskydd i befintliga äldreboenden och anpassade bostäder för äldre? Att man skiljer på äldres brandskydd i nya och tidigare byggda boenden kan inte vara rimligt. Allas liv måste väl i detta sammanhang ändå vara lika mycket värda? Det handlar om brister i brandskyddet för äldre och strukturella förändringar i äldres boenden. Min fråga kvarstår: Vad avser ministern att göra för att arbeta för att stärka brandskyddet och säkerheten i boenden och bostäder för äldre?
Sten Tolgfors (M)
Anf. 16 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att detta var en riktigt bra interpellation. Det var min reaktion när jag läste den. Det är alldeles riktigt att det finns många delar i Försvarsdepartementets ansvarsområde, men detta är en väldigt viktig del. Detta är komplext, precis som interpellanten lyfte fram, därför att det verkligen rör byggnormer och Boverkets arbete med mera. Men det är viktigt att löpande se över och skärpa lagen om skydd mot olyckor. Den gamla räddningstjänstlagstiftningen hade blivit snårig, och den detaljstyrde den kommunala räddningstjänsten mycket. Då blev räddningstjänsten inte tillräckligt effektiv. Den nya lagen om skydd mot olyckor syftar till att man ska komma bort från det och gå över till målstyrning, så att kommunerna själva bättre kan anpassa åtgärderna utifrån de lokala behoven. Det har förts diskussioner om huruvida man bör lagstifta om till exempel brandvarnare ska vara obligatoriska eller inte på äldreboenden. Att säkerställa att brandvarnare finns i så många hushåll som möjligt är en av de frågor som behandlades i den översyn som nyligen gjordes av lagen om skydd mot olyckor. I alla nybyggda bostäder och nybyggda byggnader för personer med särskilda vårdbehov finns det redan i dag brandvarnare eller automatiskt aktiverade utrymningslarm. Boverket inför dessutom krav på sprinkler i särskilda boenden för äldre i nya byggnader enligt kommande byggregler. Äldres säkerhet har, enligt min uppfattning, varit ett eftersatt område som regeringen nu tar tag i. Det har varit nödvändigt att vidta åtgärder för att stärka äldres brandskydd. Lagstiftning och regler kan bidra till att skydda liv. Men innehav av brandvarnare är i grund och botten generellt ett ansvar som var och en behöver ta. Enligt lagen om skydd mot olyckor är den som äger eller nyttjar en fastighet, precis som Egon Frid läste upp, skyldig att se till att byggnaden har en tillfredsställande utrustning för brandskydd. Vilken sorts utrustning det är står inte i lagen. Vad gäller ett kommunalt ägt vårdhem är det alltså upp till kommunen i fråga att som ägare till byggnaden ta ansvar för bedömningen av vilken skyddsutrustning som behövs. Kommunen har ett ansvar för att se till att nödvändiga åtgärder vidtas för att förebygga bränder i kommunen - också det generellt. Vilka normer som ska gälla för den tekniska utformningen av boenden styrs av bygglagstiftningen, precis som Egon Frid lyfte fram, och av de byggregler som ges ut av Boverket. Dessa ser man för närvarande över för att se om det går att ytterligare förstärka brandskyddet. Reformen med införande av nationella mål och handlingsprogram har bidragit till att frågorna gällande skydd mot olyckor har fått en ökad uppmärksamhet och att ansvarsförhållanden har börjat tydliggöras. Det finns alltid förbättringar att göra. Men det är inte säkert att det är detaljstyrning av kommunernas verksamhet som är svaret. Alla har ett ansvar för att förebygga brandolyckor. Kommunerna gör ett viktigt arbete. Det gör också ideella organisationer och myndigheter. I nästa svar tänker jag, Egon Frid, återkomma med några mer konkreta punkter, som ju Egon Frid efterfrågat i sitt första inlägg.
Egon Frid (V)
Anf. 17 Egon Frid (V)
Herr talman! Svaret från ministern har så att säga en del dolda svar, så jag blir nyfiken på vad ministern avser att arbeta för. Jag tackar därför för att ministern blir lite tydligare i de svar som han är beredd att lämna här i dag när det gäller det pågående arbetet och, naturligtvis, de förslag som arbetsgruppen lagt fram. Dödsbranden i Rinkeby, som av naturliga skäl har fått stor uppmärksamhet, är det också viktigt att beakta avseende det allmänna brandskyddet. Dock har jag i min interpellation mer fokuserat på brandskyddet för äldre i särskilda boenden och i boenden för äldre. När det gäller tydligheten i denna lagstiftning är väl ändå en mer detaljreglerad lagstiftning önskvärd och nödvändig, då med stöd av bland annat de strukturella förändringarna i äldres boende. Vi ser nu utvecklingen att fler människor flyttar ut från institutioner och särskilt boende. Också brandsäkerheten för dessa måste garanteras. Fler äldre flyttas ut från särskilda äldreboenden till vanliga bostäder. Det har skett en ökning med 10 procent under de senaste sex åren. Under samma period har antalet personer med behov av hemtjänst ökat med 25 procent. I dag bor 150 000 personer i vanliga bostäder med trygghetslarm som är till stor hjälp för att man ska klara sig i en nödsituation, såsom vid brand. Dessa strukturella förändringar visar också att man med stöd av de myndigheter som ministern ansvarar för, såsom tidigare Räddningsverket och numera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, samt Boverket och räddningstjänsterna i Sverige, har drivit de här frågorna. Lagstiftningen på området har det varit möjligt att tolka utifrån vad som är skälig omfattning. Men uppenbarligen räcker inte detta. En detaljstyrning och en tydligare lagstiftning om vad kommunerna som ägare till dessa boenden och som ansvariga för de äldres brandsäkerhet åläggs borde vara en nödvändighet dels mot bakgrund av de strukturella förändringar som redovisats, dels i takt med att ekonomin blivit mer pressad och man på alla nivåer försöker spara pengar. Det här leder naturligtvis till en ökad risk för olyckor och brand. När det gäller de myndigheter som ministern ansvarar för måste väl deras ord i laget väga oerhört tungt med tanke på att vi ska ha en stark lagstiftning som tydliggör vad som är viktigt för att skydda de boende tidigt i en räddningssituation. Sprinklersystemet blir då mycket centralt i den här diskussionen. Det gäller också diskussionen om att det finns effektiva system i form av portabla sprinklersystem som kan flyttas med, beroende på hur och var den äldre personen bor. Vi måste få en lagstiftning som blir liktydig, det vill säga att den gäller både nybyggnation av äldreboenden och tidigare byggda lokaler och särskilda boenden för äldre. Det handlar också om hur ministern avser att påverka den nya form av trygghetsboende som det finns nationella pengar till så att kommunerna kan bygga anpassade bostäder. Kommer den här lagen att vara tillämplig till exempel i det avseendet?
Sten Tolgfors (M)
Anf. 18 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! I en artikel har jag noterat att MSB lyfter fram att det när Boverket börjar kräva sprinkler i nya hus troligen blir lättare för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att motivera det i gamla hus; det här hänger ju samman. Precis som Egon Frid flera gånger lyft fram är detta komplext därför att det i grunden gäller ett regelverk för nybyggnation från Boverket och sedan lagen om skydd mot olyckor och hur dessa hänger samman. Jag är, Egon Frid, öppen för att titta på MSB:s rätt att utfärda föreskrifter gällande brandskydd. Jag är alltså inte säker på att det är lagen som i sig ska förändras. Den ger ett ganska gott stöd. Men jag är beredd att se över hur föreskriftsmöjligheterna i dag ser ut. Det viktiga är att vi når målen. Jag tror inte att Egon Frid och jag skulle hamna i en träta gällande om det här ska ske genom lagstiftning eller i form av föreskrifter eller så, utan vi vill nå samma mål. Det hela är komplext. Boverket har regler gällande nybyggnad, och vi har en lag som pekar ut fastighetsägaren som ansvarig generellt för brandskyddet, inte bara för sprinkler utan generellt både i förebyggande syfte och i syfte att begränsa skador till följd av brand, enligt 2 kap. 2 § som Egon Frid här läste upp. Vidare tillkommer det kommunala ansvaret - ett kommunalt tillsynsansvar - och att MSB har generell tillsyn över lagstiftningen, så det är många delar här. Jag tycker också att det finns en särskild aspekt här som är viktig och som handlar om den generella informationen. Sverige har under det senaste året varit drabbat av mycket allvarliga bränder. Vi har ju sett exempelvis branden i Rinkeby och en brand i Skåne där många personer omkom. Ett annat exempel som Egon Frid här nämnt handlar om personal på ett äldreboende som har ett sådant engagemang och ansvar för de äldre att man ibland till och med gått in i brandhärdar och då själv farit illa. Allt det här tycker jag pekar på att informationsarbetet och utbildningen av enskilda individer måste förbättras. I våras tillsatte jag en arbetsgrupp som har att se över hela lagen om skydd mot olyckor. Som jag nämnt är äldre i större utsträckning drabbade men då inte bara av bränder - dock är det, Egon Frid, ett viktigt område - utan också generellt av fallolyckor och liknande. Arbetsgruppen har fått i uppgift att gå igenom lagen och att värdera hela reformen om skydd mot olyckor samt, inte minst, att se över hur reformen förverkligas ute i kommunerna och om vi har nått intentionerna. Översynen är nu ute på remiss. När remissinstanserna har sagt sitt kommer regeringen att göra en bedömning och gå vidare med konkreta åtgärder. Målet är att få ned antalet olyckor bland äldre, oavsett om det gäller just bränder eller om det gäller andra former av olyckor. Ett instrument för skydd som lyfts fram i rapporten är inte minst vikten av information till enskilda om hur man själv skyddar sig, bland annat mot bränder. Det handlar alltså om att öka den enskildes kunskaper om hur bränder förebyggs och om hur man agerar om branden kommer. Här har Egon Frid och jag sett exempel på att detta behövs också när det gäller anställda inom omsorgen. Det handlar således om hur man når ut med information till enskilda. Detta är väldigt viktigt. MSB har därför fått i uppdrag att utarbeta en nationell strategi för hur brandskyddet kan stärkas genom stöd till enskilda. Man ska ta fram arbetsformer för att förbättra kommunikationen med grupper som kan ha särskilda behov av riktade informationsinsatser. Här menar jag att äldre är en sådan grupp. I mitt sista inlägg, herr talman, kan jag återkomma just när det gäller erfarenheter av till exempel branden i Rinkeby. Det finns fler grupper för vilka jag tror att vi behöver göra riktade särskilda informationsinsatser.
Egon Frid (V)
Anf. 19 Egon Frid (V)
Herr talman! Jag får tacka ministern för att han ser så positivt på att frågan lyfts fram och för det som sagts om att det finns oerhört mycket att göra och om att brandskyddet är ett komplext och brett område för många grupper i samhället och naturligtvis också på många ansvarsnivåer. Ansvarsutkrävandet och ansvarstagandet är naturligtvis centrala delar i en sådan här fråga. När man följer Therese och Anna i programmet Uppdrag granskning och rapporteringen från dödsbranden i Nybro grips man naturligtvis av fallet. Personalen, som givetvis gör allt som står i deras makt, måste kunna skyddas. Målet är naturligtvis att vi ska ha ett fullgott brandskydd för alla grupper av människor, inklusive de äldre på våra äldreboenden. De ska känna att de bor tryggt, både i mer traditionella äldreboenden och i de nya former av äldreboenden som finns. Detta gör frågan ännu svårare, eftersom vi nu är nere på såväl fastighetsägarnivå som den enskildes ansvar att förebygga brand. Jag menar dock att vi måste återföra frågan till fastighetsägare, kommunens ansvar och naturligtvis också myndighetsansvaret. Det är jätteviktigt att vi får tydliga föreskrifter från MSB, bra föreskrifter från Boverket och också en stark lagstiftning. Slutligen är min fråga om ministern tycker att frågan är så oerhört viktig och central att ministern skulle arbeta för en lex Therese, likt lex Maria och lex Sarah, som verkligen sätter fokus på att detta inte får ske igen och att vi med alla möjliga medel måste förhindra att de som jobbar inom äldreomsorgen i Sverige utsätts för samma situation.
Sten Tolgfors (M)
Anf. 20 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Eftersom tiden är knapp vill jag bara nämna några specifika faktorer. Rökning är en bidragande orsak till många bränder. En annan sak som ofta diskuteras är spisvakt, och där kan jag notera att ca 10 procent av de bostadsanpassningsbidrag som betalats ut har varit just bidrag till spisvakter. Jag vill också säga att erfarenheten av Rinkebybranden är att det måste finnas information på fler språk än svenska. MSB har fått i uppdrag att ta fram information på fler språk för att vi ska kunna nå fler och öka självskyddet i bredare grupper. Jag vill också som avslutning på interpellationsdebatten peka ut för Egon Frid att Socialdepartementet håller på med en proposition vars inriktning är värdigt liv i äldreomsorgen. Eftersom den inte är färdig än kan jag inte i detalj berätta vad den kommer att innehålla, och det är inte heller mitt ansvarsområde. Frågor om äldres säkerhet är dock en av de saker som ska behandlas, och det kan komma att leda till ett starkare brandskydd och färre olyckor för äldre. Avslutningsvis, herr talman, tycker jag att detta är en viktig interpellation. Jag tycker att den blir en delmängd i att gå igenom hela det brandförebyggande arbetet. Vi har fått ett antal tragiska exempel på att det är nödvändigt, både från Skåne och från Rinkeby och inte minst inom äldreomsorgen. Det pågår en generell översyn, men även jag har noterat att det finns anledning att titta på huruvida man kan ge MSB utökade rättigheter att utfärda föreskrifter gällande brandskydd. Hur det går med det arbetet får Egon Frid och jag alldeles säkert anledning att återkomma till.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.