Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Behandling av narkomaner med narkotikaklassade läkemedel

Interpellation 2012/13:67 av Britton, Sven (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2012-10-26
Anmäld
2012-10-26
Besvarad
2012-11-15
Sista svarsdatum
2012-11-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 oktober

Interpellation

2012/13:67 Behandling av narkomaner med narkotikaklassade läkemedel

av Sven Britton (S)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

 

Antalet narkomaner som dör av narkotikarelaterade orsaker har ökat de sista åren, i synnerhet i Skåne- och Stockholmsregionerna, men en viss ökning i övriga landet noteras också på sistone. Dessa personer har antingen illegal narkotika och/eller legalt förskrivna narkotikaklassade substitutionspreparat i kroppsvätskorna vid dödstillfället. Under den tid som dödligheten ökat har substitutionsbehandling med metadon/subutex/suboxone till i första hand injicerande heroinmissbrukare ökat mycket kraftigt, och den kan förväntas öka ytterligare när förskrivningsrätten vidgas enligt förslag i Gerhard Larssons utredning. Vi har därtill en ökande utskrivning av amfetaminliknande tablettpreparat (exempelvis Concerta) till injektionsmissbrukare av amfetamin.

Inledningsvis var i Sverige (genom professor L M Gunne) metadonbehandling av heroinister mycket strikt kontrollerad avseende intagningskriterier och sidomissbruk, och goda resultat noterades avseende missbrukarens familje- och yrkesliv när han/hon kunde lämna injektionsmissbruket, kunde få substitutionspreparaten legalt och alltså slapp kriminaliteten för att finansiera missbruket. Hur resultaten utvecklats sedan förskrivningen skett med betydligt vidare kriterier och på betydligt flera händer är mindre undersökt.

I en baslinjestudie över Stockholms injektionsmissbrukare där 720 aktiva sådana intervjuades och provtogs (Läkartidningen nr 25, sid. 1221–1225, 2012) befanns att kön till substitutionsbehandling var kort (4 procent), att bruk av illegala narkotika under pågående substitutionsbehandling förekom (80 procent) samt att fler än bara de som uppgav heroin som huvuddrog ingick i programmen.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet:

Är statsrådet beredd att medverka till att en undersökning görs för att utröna hur omfattande substitutionsbehandling med legala narkotikaklassade läkemedel till injektionsmissbrukare är i vårt land, i vilken mån även de legalt förskrivna medlen används i det illegala missbruket, hur behandlingskontrollen fungerar, vilka resultaten är i ett kortare respektive längre perspektiv och vilken roll (positiv eller negativ) dessa legalt förskrivna beroendeframkallande preparat spelar i den narkotikarelaterade dödligheten?

 

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:67, Behandling av narkomaner med narkotikaklassade läkemedel

Interpellationsdebatt 2012/13:67

Webb-tv: Behandling av narkomaner med narkotikaklassade läkemedel

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maria Larsson (KD)
Anf. 8 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Herr talman! Sven Britton har frågat mig om jag är beredd att medverka till att en undersökning görs kring substitutionsbehandlingen i Sverige. Låt mig först säga att jag delar Sven Brittons oro när det gäller hur substitutionsbehandlingen fungerar. Å ena sidan ser vi att tillgängligheten till denna typ av behandling varierar över landet. På vissa håll leder bristande tillgänglighet till att personer med missbruksproblem inte får den vård de behöver. Å andra sidan får jag också rapporter om att det råder en ojämn kvalitet över landet. Vi kan konstatera att den metadonrelaterade dödligheten har ökat dramatiskt och i dag är lika stor som dödligheten av heroin. Jag menar att läkemedelsassisterad behandling är en vårdform som rätt utförd har visat goda resultat och utgör en viktig del av missbruks- och beroendevården, men det gäller att upprätthålla kvaliteten och naturligtvis undvika läckage till den svarta marknaden. För att reda ut en del av dessa frågor har jag gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och analysera läget beträffande läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende. Kartläggningen ska avse vårdhuvudmännens utbud och hur detta relaterar till behovet av denna typ av behandling, till exempel genom att redovisa kötider med mera. Kartläggningen ska inkludera en analys av eventuella brister och vilka rutiner som gäller för de fall där behandlingen avbryts. För att få bättre kunskap om förekomsten och betydelsen av läckage från den här typen av behandlingsprogram har jag också gett stöd till ett pågående forskningsprojekt vid Malmö högskola. Syftet är att få en mer komplett bild av problematiken, bland annat i vad mån de aktuella läkemedlen sprids till ungdomar utan erfarenhet av opiatmissbruk. Jag vill därför som svar på Sven Brittons interpellation säga att frågan redan undersöks. Socialstyrelsen ska presentera sin kartläggning den 15 november, det vill säga i dag, och jag har därför inte haft möjlighet att granska rapporten, men den kommer att ligga till grund för en analys beträffande behovet av ytterligare studier i frågan.
Sven Britton (S)
Anf. 9 Sven Britton (S)
Herr talman! Det var en lustig tillfällighet att rapporten skulle läggas fram just i dag. Makterna är med oss, eller mot oss - eller hur man vill tolka det. Jag måste naturligtvis läsa rapporten. Den kanske ger svar på många av frågorna som jag har ställt här. Vad man efterlyser i den typ av substitutionsbehandling som nu ökar i så pass stor omfattning är någon form av ordentlig kvalitetskontroll på kliniknivå. Man skulle vilja ha årsrapporter som talar om hur många som finns med i program, hur många nya som har kommit in, hur många som har lämnat program på grund av att de antingen har återfallit i missbruk eller för att de har nått slutmålet att bli helt fria även från att använda substitutionspreparat. De har också biverkningar. Målet måste vara att alla ska bli fria från att använda beroendeframkallande preparat. Det skulle vara intressant att höra hur många som kan räknas in i sådana program. Det har man ingen aning om. I vår studie oroades vi av att de som ingick i programmen fortsatte injektionsmissbruket. Vi vet inte i vilken utsträckning, men injektionsmissbruk förekom i hög utsträckning inom programmen. Det kanske bara var fråga om något enstaka tillfälle, men det är allvarligt nog. Sådana frågor är vi också intresserade av, i synnerhet som preparaten i allt högre utsträckning har börjat användas på den illegala marknaden. Jag har fått mig berättat att i Helsingfors har Subutex nästan gått om heroinet som förstadrog när det gäller injektionsmissbruk. Det är oroande att de preparat som vi använder för att injektionsmissbrukare ska sluta att injicera och i stället leva ett drägligt liv läcker ut på den illegala marknaden. Då finns ett nytt problem att handskas med. Det är dubbelt viktigt att vi får ordentliga rapporter från klinikerna om hur verksamheten går, hur stor omfattningen är och vilka resultaten är. De finns inte. De handfasta resultat som finns från verksamheten är gamla. Vi efterlyser verkligen de färska resultaten. I Gerhard Larssons utredning finns förslag på att behandlingen ska gå ut på fler händer. Inte bara beroendeläkare utan även vanliga allmänläkare ska kunna skriva ut dessa preparat. Då är det viktigt att se vart utvecklingen är på väg. Av den här undersökningen verkar det lite oroväckande. Det är därför jag verkligen vill få till stånd en ordentlig kvalitetskontroll av behandlingen. Det tror jag absolut att ministern är inne på.
Maria Larsson (KD)
Anf. 10 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Herr talman! Naturligtvis vill vi att det vi gör i form av vård och behandling ska följa de föreskrifter som finns. Sådana finns framtagna av Socialstyrelsen, och de uppdaterades senast den 1 mars 2010. De utgör en kvalitetssäkring i sig. Om föreskrifterna följs till punkt och pricka undviker man naturligtvis att göra misstag inom ramen för behandlingsformen. Att följa upp att föreskrifterna verkligen efterlevs i alla de över 100 olika enheter som finns runt om i landet är angeläget. Det ligger för närvarande på Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet att göra den typen av uppföljning. Vi vill ha en snabb återkoppling. Därför har vi gett Socialstyrelsen detta uppdrag som ska redovisas i dag. Jag var inne och tittade på hemsidan, men rapporten hade ännu inte lagts ut där. Jag hoppas att den kommer under dagen. Det är anledningen till att vi vill ha en aktuell bild av hur situationen ser ut. Vi vet att antalet personer som finns med i läkemedelsassisterad behandling har ökat. Den senaste siffran jag har är från 2011, och de var då 3 936. Det här är de som får läkemedel på recept. Därutöver kan det finnas de som intar sin dagliga dos vid en mottagning. De tillkommer utöver dessa siffror. Sannolikt är det fler som får läkemedel än vad som framgår av sifferstatistiken. Sedan var det frågan om läckage. Den studie jag nämnde i det förra interpellationssvaret, som vi har gett resurser till via Malmö högskola, blir en viktig kunskapskälla för att titta närmare på läckage. Det har inte primärt legat i uppdraget till Socialstyrelsen att göra den belysningen. Socialstyrelsen har haft extremt kort tid på sig att plocka fram faktauppgifterna, men vi vill ändå börja där för att se vad som kan rapporteras på så kort tid och vad som sedan behövs för att gå vidare. Min absoluta ambition är att hämta in så mycket kunskapsunderlag som vi över huvud taget kan få fram. Det vi vet om programmen i dag är att det är stora kvalitetsskillnader. Det visar tillsynen. Generellt sett verkar de små programmen ha bättre och högre säkerhet än de större programmen. Välutbildad personal är en annan kvalitetsfaktor som spelar roll. Det gäller också personal som skapar goda relationer med sina patienter. Det är avgörande faktorer för att bibehålla en hög kvalitet - och naturligtvis att de följer de föreskrifter som Socialstyrelsen har tagit fram.
Sven Britton (S)
Anf. 11 Sven Britton (S)
Herr talman! Jag är också intresserad av vad rapporten har att säga oss. Men jag tycker att det borde vara ett krav att man ska följa föreskrifterna. Det skulle framgå om dessa kliniker, som inte är så många, lade fram ordentliga årsrapporter. Det sker i annan företagsamhet, och det borde dessa kliniker också göra. Av rapporterna skulle det vara möjligt att ta reda på om klinikerna följer föreskrifterna. Det är fråga om enkla saker, till exempel hur många nya som har tagits in, hur många som har fallit ut och hur stor andel missbrukare som finns kvar i programmen. Det borde rimligen kunna läsas ut av sedvanliga årsrapporter, men det går inte för närvarande. Det här är vid sidan av de uppgifter som ministern får från Socialstyrelsen. Varje klinik borde lägga fram en årsrapport som kan tolkas i det avseendet. Det är ett rimligt krav som inte finns i dag.
Maria Larsson (KD)
Anf. 12 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Herr talman! Hur exakt årsrapporter ska utformas har vi inte lagstiftat om. Vi har inte den ordningen i vårt land. Det är lite upp till vårdhuvudmännen hur dessa rapporter görs, och de kan se lite olika ut i olika landsting och regioner. De instrument vi har är tillsynen. Där ska kontrolleras att lagstiftningen följs och att de föreskrifter som finns används i den vardagliga verksamheten ute på varje missbruks- och beroendeklinik. Tillsynen är ett instrument som vi använder i vår tjänst och dessutom att följa vad som sker via årsrapporteringen. Från årsskiftet finns en ny tillsynsorganisation på plats. Den ska vara oberoende av Socialstyrelsen och agera som en självständig tillsynsmyndighet. Det blir en viktig uppgift för dem i deras kommande arbete att följa upp och lägga fram en bra redovisning av vad som försiggår i landet. Ingenting är skrivet i sten för evigt, utan hela tiden tillförs ny kunskap som gör att föreskrifter måste revideras och lagstiftning måste förändras. Det är ett pågående arbete. Får vi alarmerande signaler på ett eller annat sätt måste de naturligtvis tas på allvar. Jag försöker vara så lyhörd som möjligt och samtidigt betona vikten av att vi ska ha evidens i vad vi gör ute på missbruks- och beroendeklinikerna. Det här är ingen trial-and-error-verksamhet, utan vi måste ha bra på fötterna för att veta att vi gör rätt saker vid rätt tidpunkt.
Sven Britton (S)
Anf. 13 Sven Britton (S)
Herr talman! Nu ser vi gemensamt fram emot den här rapporten, och den kommer kanske att kräva av klinikerna att de bättre redovisar sin verksamhet. Det får jag hoppas. Jag tror att de riktlinjer som är utlagda borde vara till fyllest, men vi får hoppas att Socialstyrelsen skärper in det som ministern har talat om nu så att vi kan få en bättre uppfattning. Detta är en expanderande verksamhet, och den måste man ha kontroll över, i synnerhet som den har så nära beröringspunkter med den illegala marknaden. Det är väldigt viktigt att man håller koll på det. Annars går utvecklingen oss ur händerna, och det får den inte göra. Jag tackar ministern för alla fina förslag vi har fått.
Maria Larsson (KD)
Anf. 14 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Herr talman! Återigen är vi, också i denna interpellationsdebatt, väldigt överens om vikten och betydelsen av att kunskap tas till vara i det som är den dagliga verksamheten som ska möta den enskilde missbrukaren. Allt vad vi kan få fram av kunskap för att vi ska fatta rätt beslut i denna kammare, men naturligtvis också ge tillräcklig vägledning och stöd ute i verksamheternas vardag, är det som vi har ett nationellt ansvar för och som jag känner ett väldigt stort ansvar för. Nu får vi med intresse läsa det som kommer från Socialstyrelsen, som bara har haft några månader på sig, och se hur vi kan gå vidare utifrån det. Tack så mycket för debatten!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.