Barnomsorg och delad vårdnad

Interpellation 2012/13:388 av Adolfsson Elgestam, Carina (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2013-04-24
Anmäld
2013-04-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2013-05-14
Sista svarsdatum
2013-05-15
Besvarad
2013-05-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 april

Interpellation

2012/13:388 Barnomsorg och delad vårdnad

av Carina Adolfsson Elgestam (S)

till statsrådet Maria Arnholm (FP)

Regeringen säger sig bedriva en ”arbetslinje”. Regeringens arbetslinje säger att om du är arbetslös och du blir erbjuden ett arbete någonstans i Sverige så ”måste” du ta det, oavsett var din familj bor. I familjer som antingen tvingas dela på sig eller själv väljer att dela på sig vid till exempel skilsmässa kan detta ställa till en hel del bekymmer, speciellt om det finns barn med i bilden. Om föräldrarna flyttar ifrån varandra på grund av arbete och bosätter sig i olika kommuner men fortfarande vill vara delaktiga i barnet eller barnens liv och därför ha valt att ha delad vårdnad finns det en hel del svårigheter som personerna måste övervinna.

I dag säger bestämmelserna att kommunen som barnet är skrivet i ska stå för barnomsorgskostnaderna. Om barnet bor i en kommun ena veckan och i en annan kommun den andra veckan är det ändå kommunen där barnet står skrivet i som ska betala för barnet. Men kommunen är bara skyldig att stå för barnomsorgen i sin egen kommun. Det blir alltså ett dilemma då personen hittat ett jobb i en ny kommun och inte kan vara säker på en betald barnomsorgsplats. Om kommunen som man flyttar ifrån inte vill betala platsen och inte heller den kommun man flyttar till för att arbeta vill betala, så innebär det att man för sitt barns skull kanske hellre stannar kvar i ursprungskommunen och förblir arbetslös.

Mot denna bakgrund vill jag fråga jämställdhetsminister Maria Arnholm:

Avser statsrådet att vidta åtgärder så att föräldrar med delad vårdnad har möjlighet till barnomsorg även om de inte bor i samma kommun?

Avser statsrådet att vidta åtgärder så att arbetslinjen fungerar i vardagen för föräldrar med delad vårdnad?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:388, Barnomsorg och delad vårdnad

Interpellationsdebatt 2012/13:388

Webb-tv: Barnomsorg och delad vårdnad

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 48 Statsrådet Maria Arnholm (FP)
Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder så att föräldrar med delad vårdnad har möjlighet till barnomsorg även om man inte bor i samma kommun. Carina Adolfsson Elgestam har också frågat mig om jag avser att vidta åtgärder så att arbetslinjen fungerar i vardagen för föräldrar med delad vårdnad. Förskolan har en viktig roll, inte minst när det gäller att skapa möjligheter att förena föräldraskap och förvärvsarbete. För många föräldrar är förskolan en förutsättning för att kunna delta i arbetslivet. Förskolan är dock också till för barnets egen skull. Ibland uppkommer friktion mellan dessa aspekter på förskolans nytta, och då menar jag att det är viktigt att sätta barnens behov av förskola främst. Enligt skollagen har varje barns hemkommun det grundläggande ansvaret för att erbjuda en plats i förskola. Men om det finns särskilda skäl ska ett barn också ha rätt till förskoleplats i en annan kommuns förskola. I de fallen ersätts den mottagande kommunen för sina kostnader. Det här betyder dock inte att två kommuner är skyldiga att erbjuda ett barn som bor växelvis hos föräldrar i olika kommuner att växelvis gå i olika kommuners förskolor. Anledningen till detta är att en sådan skyldighet skulle kunna innebära att barns behov av trygghet och kontinuitet äventyras. I all verksamhet som regleras i skollagen ska barnets bästa vara utgångspunkten. Dagens regelverk utgår just därför från barnets perspektiv och behov. Regeringen har inte någon avsikt att göra ändringar i dessa bestämmelser.

Anf. 49 Carina Adolfsson Elgestam (S)
Herr talman! Jag får väl tacka för svaret, men det känns inte speciellt tillfredsställande, inte minst utifrån att ministern säger i sitt svar att man ska se till barnets bästa. Självklart ska vi alltid se till barns bästa. Om man då ser till barns bästa måste man fundera på barns vardag. Det känns lite grann som att ministern har missat det, med tanke på att slutledningen utifrån min fråga blir att regeringen inte har någon avsikt att göra ändringar i dessa bestämmelser. Då känner jag så här: Vi har nu under flera årtionden haft delad vårdnad, det vill säga barn har rätt till både mamma och pappa vid en separation. Jag tror att det är det allra bästa, utifrån det perspektivet att livet ibland blir så att man som vuxen inte fungerar längre. Jag skulle också vilja säga att i och med att vi har haft detta så pass länge finns det i dag många unga vuxna som har växt upp just med delad vårdnad och har bott växelvis hos mamma och hos pappa. Det finns forskning om det. Dessa unga vuxna säger: Nej, vi har inte alls farit illa, utan tvärtom - vi har sett det som att vi har fått en större familj. I det perspektivet tror jag att det för alla de barnen verkligen är barnets bästa. Då tycker jag att det är ett problem när vi tittar på detta. Vi kan se i samhället att föräldrar ibland inte bor i samma kommun, av olika anledningar, till exempel att det inte finns jobb precis i den kommunen. Det är ju arbetslinjen som gäller - det är oerhört tydligt från alliansregeringen. Vi vet alla att a-kassan inte är vare sig ett bidrag eller någonting som man får bara för att man är arbetslös, utan a-kassan är en trygghetsförsäkring. Du får del av a-kassan som medlem om du står till arbetsmarknadens förfogande. Om jag får ett jobb får jag lov att ta det. Om det är i en annan kommun får jag kanske i somliga fall flytta till den kommunen, beroende på hur det ser ut med pendlingsavståndet. Om man då tänker sig att det finns en hel del föräldrar som lever under de förutsättningarna måste väl samhället följa med och fullfölja lagstiftningsvägen, så att livet fungerar för de föräldrar som har kommit överens: Vi har delad vårdnad varannan vecka. Det fungerar för oss - vi är inte osams och grälar inte om detta på något sätt. Vardagslivet måste naturligtvis fungera för barnen, för barnens bästa, men också för föräldrarna och utifrån möjligheten till jobb. Då kan vi inte ha en så smal och gammaldags lagstiftning som sätter dessa gränser. Man måste ändå fundera över det eftersom det så tydligt lyfts fram i svaret, innan det blir ett blankt nej, för barns bästa. Jag tror att det är många fler barn som far illa därför att föräldrar inte är överens om gemensam vårdnad utan strider kontinuerligt med varandra om att ha egen vårdnad.

Anf. 50 Statsrådet Maria Arnholm (FP)
Herr talman! Jag delar helt och hållet Carina Adolfsson Elgestams syn på det riktiga och viktiga i att man i alla fall där föräldrar som har gemensamma barn och av olika skäl har tvingats skilja på sig kan ha en lösning med delad vårdnad. Jag har egna goda erfarenheter av det. Som Carina Adolfsson Elgestam påpekar är det en erfarenhet som delas av många vuxna och många barn i Sverige i dag. Hälften av alla äktenskap tar slut av olika skäl. Att på olika sätt stödja både frånskilda och sammanlevande föräldrar i det livspussel det innebär att förena föräldraskap och förvärvsarbete är en viktig uppgift för det gemensamma. Där har vi också en väl utbyggd förskola, som hela tiden förbättras både till sitt innehåll och till sin organisation och där det senaste inslaget är ett särskilt stöd till kommuner som vill utveckla rätten till omsorg också på obekväm arbetstid. Det finns exempel på fall där det av särskilda skäl är viktigt för barn att kunna få en plats i förskola också i en annan kommun, och då finns det särskilda regler som omgärdar det. Det kan handla om hur en kommungräns är dragen, var det ligger en förskola eller var en förälder har sin arbetsplats. Det finns inte heller något som hindrar att två kommuner kommer överens med föräldrarna om att erbjuda två platser i det fall där man lever i varsin kommun. Men att därifrån gå till att säga att det ska vara en lagstadgad rätt för varje familj att få två platser i barnomsorg i två olika kommuner tycker regeringen och jag är att dra det ett steg för långt. Jag tycker att Carina Adolfsson Elgestam målar upp en svartvit bild genom att säga att det är det som i alla lägen är det bästa för barnet. Det är konstigt att säga det på ett tvärsäkert sätt. Vi bygger skollagen på barnkonventionen, där barnperspektivet alltid ska vara i centrum. Att säga att det är smalt och gammaldags tycker jag är fel. Jag tycker att det är brett och modernt. I den svåra avvägning mellan olika hänsyn och olika perspektiv som livet utgör inte minst för barnfamiljer tycker jag att det regelverk vi har i dag är ett bra stöd, inte minst för barnen.

Anf. 51 Carina Adolfsson Elgestam (S)
Herr talman! Nej, jag målar inte alls i svart. Jag målar utifrån det som är verkligheten för en del föräldrar runt om i Sverige, till exempel för Alexander och hans före detta sambo som har separerat. Han har naturligtvis sökt ett antal jobb, och tyvärr fick han inget jobb i den kommun där hans tvåårige son är skriven, det vill säga hos mamman. Han fick jobb i en annan kommun, och det gör att han är tvungen att pendla. Men de har en god relation. De har inga problem sinsemellan när de har delad vårdnad. Men när han, som han själv uttrycker det, söker barnomsorgsplats i den kommun där han numera är bosatt får han nej. Orsaken är i grund och botten inte att han får nej till en barnomsorgsplats av den kommun där han är bosatt utan att den kommun där barnet är skrivet säger nej till att föra över pengar till den andra kommunen. Det är där skon klämmer, och det är detta man behöver reglera utifrån vad som är särskilda skäl. Jag tycker också att ministern försöker överdriva problematiken när jag säger att man ska ha det som rätt. Det här handlar inte alls om att ha två barnomsorgsplatser, utan det handlar om antalet timmar i förskolan. Den här pojken, som är två år, skulle ju inte uppta två barnomsorgsplatser, utan han skulle ha en halvtid i den ena kommunen - om vi ska använda de begreppen - och en halvtid i den andra. På det sättet är det fortfarande en barnomsorgsplats. Det handlar bara om antalet timmar. Det finns tyvärr massor med barn som bara är i barnomsorgen ett visst antal timmar i veckan därför att föräldrarna inom till exempel vissa serviceyrken inte får rätt till heltid. Här handlar det om rättigheter. Sedan tycker jag att det är mycket bra att ministern tar upp barnkonventionen. I konventionens punkt 14 säger man: "Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas och i förekommande fall vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt." Sedan kan vi se vad som sägs i punkt 18: "För att garantera och främja de rättigheter som anges i denna konvention skall konventionsstaterna ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och skall säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till." Om man ser till barnkonventionens formuleringar finns det all anledning för regeringen att verkligen titta på hur vi kan hitta den bästa lösningen för föräldrar med delad vårdnad, så att barnen får rätt och möjlighet till barnomsorg utifrån hur livssituationen är. Jag är säker på att de flesta föräldrar eftersträvar att bo så nära varandra som möjligt för att man ska kunna klara barnomsorgen, skolan och så vidare. Men ibland händer det andra saker i livet, och när vi har arbetslinjen måste man väl fullfölja den?

Anf. 52 Statsrådet Maria Arnholm (FP)
Herr talman! Jag börjar i den här ändan: Det är inte kommunerna jag ömmar för. Det är klart att det går att organisera det så att man har barn på halvtid eller deltid. Så fungerar det också runt om i Sverige. Det finns heller ingenting som hindrar att kommuner kommer överens på det viset. Men det vi här diskuterar är om det ska finnas en självklar rättighet i alla lägen för barnfamiljer att ha platser för sitt barn i två olika förskolor. Ganska snart fyller tvååringen tre, fyra, fem och sex och det blir förskoleklass och skola. Om man då säger att föräldrarnas rätt alltid ska styra och överför detta med att föräldrarna ska ordna barnomsorg på olika ställen till förskoleklass eller årskurs 1 är det ganska självklart att det inte är ett barnperspektiv att ha det på det sättet. I den skolform som förskolan utgör är detta ett relevant synsätt. I det enskilda fallet går det att hitta en lösning, men att ha det som en ovillkorlig rätt tycker jag inte är förenligt med barns bästa.

Anf. 53 Carina Adolfsson Elgestam (S)
Herr talman! Jag tycker att det är förenligt med barnens bästa om man ser till barnets behov och dess utveckling. Om vi inför framtiden fortfarande tycker att barnens bästa vid en separation är att föräldrarna har delad vårdnad får vi utgå från att man ofta löser det på bästa sätt genom växelvis boende. Då måste samhället följa med den utvecklingen och se till att vi har lagar och regler som anpassas till familjerna. Ministern talar om kommunerna. När det gäller Alexander är det just en kommun som säger nej. Jag vet att det finns kommuner som är mer generösa och säger ja. Vi har många föräldrar, inte minst här i Stockholmstrakten, som bor precis på kommungränserna. Då är det föräldrarna som ska ha en rättighet - det är inte kommunerna som ska ha rätten att säga nej, som det är i dag. När det gäller detta med att Alexanders son så småningom ska börja förskoleklass och första klass vill jag säga att Alexander ju har några år på sig att söka jobb, kanske i samma kommun där hans sons mamma bor. Där finns alltså ett litet perspektiv. Man får tänka i de banorna också. Alliansregeringen är för valfrihet och talar mycket om det. Ofta handlar det om marknadsekonomi, som man ser som valfrihet. För mig och Socialdemokraterna är faktiskt valfrihet kopplat till att alla ska ha rätt, i det här fallet till en barnomsorgsplats, utan att det har någon betydelse vad man har för inkomst, och att vi tillsammans är med och finansierar det. Det är det som är solidaritet.

Anf. 54 Statsrådet Maria Arnholm (FP)
Herr talman! Jag håller fullständigt med Carina Adolfsson Elgestam om att alliansregeringen står för valfrihet. Det gäller på väldigt många olika områden. Det är viktigt att föräldrar får lov att välja den förskoleform och skolform som passar dem. Det är viktigt att det finns en öppenhet och en beredvillighet att ta vara på familjernas behov också när man delar på sig, har delad vårdnad och behöver bo på olika ställen. Det denna diskussion har handlat om är vad barnperspektivet ska få för betydelse när det gäller förskola, förskoleklass och skola. När föräldrar tvingas leva på olika orter och barnen pendlar däremellan, hur långt ska vi då gå när vi säger att föräldrarna har rätten att bestämma att deras barn ska gå i olika skolor varannan vecka, olika förskoleklasser eller olika förskolor? Jag tycker att det är rimligt att den kommun som vill och kan göra en nära bedömning av familjen kan säga att det är okej under åren i förskolan och erbjuda platser i sin kommun, men att staten ska gå in och säga att det är rättighet och norm är att nagga för mycket på barnperspektivet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.