åtgärder för sysselsättning

Interpellation 2001/02:309 av Nilsson, Martin (s)

den 12 mars

Interpellation 2001/02:309

av Martin Nilsson (s) till näringsminister Björn Rosengren om åtgärder för sysselsättning

Continentals nedläggning av däcktillverkningen i Gislaved har blivit en flitigt diskuterad fråga inte minst mot bakgrund av att tillverkningen synes såväl lönsam som högkvalitativ och miljövänlig.

Också den svenska regeringen har reagerat och agerat mot vad som uppenbart varit bristfällig information och uppgifterna om tveksamt användande av EU-stöd samt nationella skatteregler för att gynna enstaka företag.

Regeringen har, såväl genom sin kontaktman Thage G Peterson som genom näringsministern, kraftfullt agerat för att få fram nödvändig information samt för att hitta nya intressenter som kan driva verksamheten vidare. Detta ska regeringen ha ett starkt erkännande för.

Dessvärre framstår det som att intresset från företaget är, och hela tiden varit, begränsat av att underlätta fortsatt produktion vid anläggningen.

Gislaved är i detta avseende inget unikt fall. Dessvärre tycks det bli ett allt vanligare handlingsmönster. I jakt på snabba och ofta kortsiktiga vinster för att tillfredsställa ägarintressen så offras även lönsamma jobb. Inte helt sällan sker det med hjälp av olika offentliga stöd och skattesubventioner. Alltför ofta sker det utan att företaget tar tillräckligt ansvar för de anställdas fortsatta välfärd.

Det finns med andra ord lärdomar som borde kunna dras av det som hänt i Gislaved.

Det första gäller regeringens insatser för särskilt utsatta orter. Det regeringen har gjort i bl.a. Gislaved och Katrineholm är bra. Det visar att regeringen tar ett konkret ansvar för sysselsättningen i hela landet. Det ger också den flexibilitet som ofta kan vara viktig för att nå framgång. Samtidigt är tillskapandet av sådana tillfälliga insatser ibland beroende av tillräcklig medial uppmärksamhet och det öppnar upp för ett visst godtycke. Det borde därför finnas anledning att överväga om det behövs någon form av institutionaliserat stöd till de kommuner som är utsatta för stora varsel. Regeringen har via Arbetsmarknadsstyrelsens speciella resurs för sådana orter tillskapat ett sådant stöd. Kanske finns det behov av ett sådant stöd även när det gäller andra politikområden såsom närings- och utbildningspolitiken.

Den andra lärdomen gäller möjligheterna att konkurrera på lika villkor. Det har uppmärksammats att EU-stöd kan ha inverkat på Continentals beslut att investera i Portugal för att senare lägga ned produktionen i Gislaved. På samma sätt har det diskuterats huruvida nationella beslut att sänka skatter riktade till företaget kan ha påverkat beslut om var produktionen ska ske. Den svenska regeringen har uppmärksammat EU-kommissionen på frågan och den bereds nu. Allt väl så långt. Men det finns anledning att överväga hur dylika fall ska kunna hindras från att upprepas i framtiden. Det gäller dels att förbättra informationen om EU-stöd så att dessa blir mer transparenta. Det handlar om att fundera på stödens konstruktion så att dessa bidrar till ny utveckling i svagare regioner i stället för att utvecklingsmöjligheter flyttas omkring inom EU. Vid den översyn som ska ske år 2006 av EU:s regionalpolitiska insatser finns det all anledning att lyfta dessa förändringar. Slutligen behövs det uppenbart också hårdare regler mot skattekonkurrens.

Den tredje lärdomen handlar om företags ansvar vid stora varsel. Continental misslyckades på ett fundamentalt sätt informera sina anställda på ett korrekt sätt. Men det handlar inte bara om informationen, det handlar lika mycket om sättet att hjälpa de anställda vidare till nya jobb, genom exempelvis utbildning, ekonomiskt stöd och vägledning.

Den socialdemokratiska partikongressen beslöt i höstas att verka för att aktivt främja upprättande av omställningsavtal på arbetsmarknaden och att i lag slå fast företags skyldighet att ingå i en social dialog med det omgivande samhället vid större varsel. Det som hänt i Gislaved bekräftar behovet av sådana åtgärder.

Den fjärde lärdomen handlar om företag som i syfte att begränsa konkurrens hindrar andra intressenter från att ta över och driva en lönsam verksamhet vidare. Det är självklart att ägare till en produktion har att bestämma vad man vill göra med produktionen och vem man eventuellt vill sälja densamma till. Det finns emellertid en intressekonflikt när ägandet används för att begränsa konkurrens och beröva de anställda arbetstillfällen som skulle kunnat leva kvar. Det borde därför övervägas om det behövs lagstiftning eller andra incitament som skulle kunna öka möjligheterna för fortsatt produktion.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga näringsminister Björn Rosengren:

1.Vad avser regeringen göra för att även fortsättningsvis bereda alla de orter som drabbas av stora varsel relevant stöd för utveckling?

2.Vad avser regeringen göra för att tillförsäkra att svenska företag kan konkurrera på lika villkor och att produktion därmed inte flyttas till följd av snedvridande regionalpolitiska stöd eller skattedumpning?

3.Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att tillförsäkra de anställda tillräckligt stöd från sin tidigare arbetsgivare vid omställningar? Avser regeringen stärka lagen i syfte att slå fast företags skyldighet att ingå i en social dialog med det omgivande samhället vid större varsel?

4.Avser regeringen överväga behovet av stärkt lagstiftning, eller andra incitament, för att kunna vidmakthålla lönsam produktion och arbetstillfällen när ägare prioriterar konkurrensbegränsningar framför fortsatt produktion?