Arbetslösheten och välfärden

Interpellation 2009/10:229 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-02-05
Anmäld
2010-02-09
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2010-02-12
Sista svarsdatum
2010-02-19
Besvarad
2010-03-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 februari

Interpellation

2009/10:229 Arbetslösheten och välfärden

av Monica Green (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

I partiledardebatten den 31 januari anförde statsrådet att sysselsättningen hade ökat med 100 000 personer på tre år, en siffra han tydligen fått från statsministern som i sin tur hämtat den från Finansdepartementet.

Sista kvartalet år 2006 var antalet sysselsatta 4 452 000. Sista kvartalet 2009 var antalet sysselsatta 4 458 800. Ökningen i antalet sysselsatta uppskattas alltså till 6 800 personer, vilket ligger inom den statistiska felmarginalen. Däremot har antalet arbetslösa ökat med 100 000.

Regeringen har själv bedömt att 60 000 jobb ska försvinna i form av välfärdsjobb inom kommuner och landsting, det vill säga inom stora delar av socialministerns ansvarsområde (den sociala sektorn).

År 2006 hade Sverige överskott om 70 miljarder kronor. I år beräknas underskotten uppgå till närmare 100 miljarder kronor. Fallande sysselsättning och ökande arbetslöshet ger lägre intäkter och högre kostnader för staten. Särskilt allvarligt är de ökande socialbidragskostnaderna. Bara under det senaste året har socialbidragen ökat med nästan 20 procent och ökar i mer än 90 procent av landets kommuner. Enligt kommunernas egen bedömning ökar socialbidragen för unga människor under 25 år mer än dubbelt så mycket som för människor i allmänhet.

Mina frågor till socialministern är:

1. Vilka initiativ på sitt område kommer socialministern att ta nu när en mer korrekt uppfattning föreligger om läget på arbetsmarknaden, vilket tillsammans med ofinansierade skattesänkningar riskerar välfärdens finansiering?

2. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta i rollen som ”huvudskyddsombud” för välfärden när kommunernas möjlighet att erbjuda en bra välfärd minskar?

3. Avser socialministern att se till att det görs riktade insatser i vårens tilläggsbudget för att kvalitetssäkra välfärden och se till att barnen skyddas från krisens effekter?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:229, Arbetslösheten och välfärden

Interpellationsdebatt 2009/10:229

Webb-tv: Arbetslösheten och välfärden

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vilka initiativ jag kommer att ta nu när en mer korrekt uppfattning föreligger om läget på arbetsmarknaden, vilka åtgärder jag avser att vidta i rollen som "huvudskyddsombud" för välfärden samt vad jag tänker göra för att för att kvalitetssäkra välfärden och se till att barnen skyddas från krisens effekter. Sverige, precis som vår del av världen i övrigt, har drabbats av den djupaste ekonomiska nedgången sedan 30-talet. Hur barnens ekonomiska situation påverkas av krisen är en viktig fråga för regeringen. Vi strävar efter att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard. Vi har i Sverige ett väl utvecklat stöd till barnfamiljer. Den ekonomiska familjepolitiken bidrar till att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard. De behovsprövade stöden, till exempel bostadsbidraget, är direkt riktade till de hushåll som har de lägsta inkomsterna. Även barnbidraget verkar inkomstutjämnande. Detta är en del av den politik som kommer familjer i ekonomiskt utsatta hushåll till del. Till detta kommer även rätten till ekonomiskt bistånd som garanterar barnfamiljer en skälig levnadsstandard. Barnfamiljernas viktigaste inkomstkälla är förvärvsarbete, och den avgörande orsaken till ekonomisk utsatthet för barn är vanligtvis att föräldrarna saknar arbete eller utbildning. Regeringens övergripande mål är därför att minska utanförskapet och få fler i arbete. Ska Sverige dessutom kunna möta de långsiktiga utmaningar som väntar med en åldrande befolkning krävs det varaktigt ökad sysselsättning. En politik som gör det mer lönsamt att arbeta är avgörande för att öka den varaktiga sysselsättningsnivån och därmed säkra välfärdens kärnverksamheter. För att stimulera arbetsutbudet har regeringen infört ett jobbskatteavdrag. Utan regeringens politik hade arbetslösheten i dag varit högre och sysselsättningen lägre. Kommunernas och landstingens ekonomi har naturligtvis påverkats av den ekonomiska krisen. Därför har regeringen skjutit till medel. Tillskottet för 2010 uppgår till 17 miljarder kronor. Därmed kommer den kommunala sektorn, inklusive effekterna av sänkta arbetsgivaravgifter, ökade statsbidrag med mera och som en följd av utvecklingen av den kommunala fastighetsskatten, sammanlagt att ha fått en resursförstärkning på 38 miljarder kronor 2010 jämfört med nivån 2006. Regeringen fortsätter att följa den kommunalekonomiska utvecklingen och återkommer med bedömningar av det ekonomiska läget i kommunsektorn. Glädjande nog kan vi konstatera att många prognoser nu går i rätt riktning. Arbetslösheten blir lägre än vad vi tidigare har förutspått, sysselsättningen blir högre, underskotten i ekonomin blir mindre och återhämtningen går snabbare. Den 15 februari meddelade också Sveriges Kommuner och Landsting att prognosen har ljusnat jämfört med december. Fallet i sysselsättning är lägre än väntat samtidigt som den ekonomiska utvecklingen tar fart. Kommunsektorns ekonomiska resultat blir bättre än väntat. Främst är det skatteunderlaget som ökat med 5 miljarder för 2010 och 4 miljarder för 2011.

Anf. 2 Monica Green (S)
Herr talman! Jag ställde interpellationen med utgångspunkt i den partiledardebatt som var i tv för några veckor sedan. Där påstod plötsligt statsministern att 100 000 nya jobb hade tillkommit. Det påstod han helt felaktigt, och han fick backa på den uppgiften bara några dagar senare. Även Anders Borg fick gå ut och be om ursäkt för att statsministern hade fått fel uppgift; det var i själva verket tvärtom. Sysselsättningen har minskat, och 100 000 fler är utan arbete. Det märkliga var att under denna partiledardebatt hakade Göran Hägglund på den felaktiga uppgiften utan att tänka på att statsministern kunde ha fel. Det är lätt hänt att man dras med i en debatt, och säger statsministern en sak kan man börja tro på den. Det kanske till och med var så att Göran Hägglund drogs med för att han är så förblindad av illusionen att den egna så kallade jobbpolitiken har gett jobb. I själva verket är det precis tvärtom. Arbetslösheten har ökat och sysselsättningen sjunker. Redan har 25 000 jobb försvunnit i välfärdssektorn. Även om Göran Hägglund är glad och nöjd över att det ser bättre ut än väntat och kommuner och landsting säger att fallet i sysselsättningen inte blir så stort kvarstår det faktum att 25 000 i välfärdssektorn redan har förlorat sitt arbete. Göran Hägglund kan inte ge några besked till kommunerna framgent. Visserligen har man gett besked för i år, det är ju valår, och man har bestämt sig för att höja anslaget tillfälligt för att kommunerna ska slippa säga upp under 2010. Man säger dock inget om de långsiktiga prognoserna som är så viktiga för kommuner och landsting. Det handlar om bra kvalitet i förskolan, fler vuxna i förskola och på fritidshem, fler lärare och kvalitet i äldreomsorgen. Göran Hägglund brukar göra en stor grej av att han ibland besöker verkligheten. Han gör små studiebesök där. Man blir förvånad över att Göran Hägglund under sina besök i verkligheten inte får veta att det är så många som har förlorat sina arbeten och att de verkliga människorna som han träffar inte berättar hur många som har förlorat sitt arbete. Dras Göran Hägglund med i Reinfeldts förblindande påståenden om att fler jobb har tillkommit kanske han under sina besök i verkligheten kunde få veta hur det egentligen står till. Ni har misslyckats med jobben. Vi vet att det är en kris, men ni har förvärrat krisen genom att slå sönder a-kassan, förstöra komvux och se till att bostadsbyggandet har stoppat helt. Utanförskapet är större och barnfattigdomen har ökat. Det har blivit en stor orättvisa. Riksdagens utredningstjänst har räknat ut att de rika har fått 60 procent av regeringens skattesänkningar. Dessutom gör ni skattesänkningar med lånade pengar. Ni har glömt ungdomarna. Tänk om Göran Hägglund kunde träffa ungdomar nästa gång han besöker verkligheten så att han får möta den förlorade ungdomsgenerationen. Det är inte bra att dras med i en partiledardebatt med fel uppgifter. Man kan dock rätta till det genom att se till att kommuner och landsting får en bättre situation framgent. Jag hoppas att denna debatt leder till det.

Anf. 3 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för ett uttömmande svar som i allt väsentligt beskriver fördelarna med alliansens politik för att i den krissituation som hela världen drabbades av i samband med den globala finanskrisen möta de utmaningar vi står inför, bland annat när det gäller det som interpellanten anför som arbetsmarknadsproblem men som dyker upp i kölvattnet av den globala krisen. Jag har dock svårt att förstå den kanonad som Monica Green riktar mot statsrådet vad gäller att trygga välfärden. Det är ingen hemlighet att när alliansregeringen tog över efter tolv år av socialdemokratiskt styre hade vi massarbetslöshet. Då hade vi ännu ingen global finanskris utan högkonjunktur. Att möta denna högkonjunktur med att stimulera till arbete var den självklara åtgärden från alliansregeringen, och det har lett till en markant ökning av antalet arbetade timmar. Jag vill påpeka att den huvudsakliga åtgärden var riktad mot låg- och medelinkomsttagare. Det blev alltså en löneskattesänkning i ett av världens mest högbeskattande länder. Detta ledde till att finanserna i det här landet har varit mycket bra för att möta den globala finanskrisen. Jag uppfattar inte att Monica Green på ett ansvarsfullt sätt ger alliansregeringen kredit för den faktiska insats man har gjort för att möta en mycket svår kris, som började i finansvärlden och sedan drabbade arbetsmarknaden, genom att samla i ladorna så att vi kan möta krisen mycket bättre än övriga länder i världen. Det är naturligtvis allvarligt med den arbetsmarknadssituation som uppstår i kölvattnet av en sådan här kris. Jag tycker att det som statsrådet nämner i sitt svar ger stora förhoppningar om att man kan lösa det här på ett ansvarsfullt sätt. Monica Green talar om att skattesänkningarna är ofinansierade. Jag vill dementera att det skulle vara på det sättet. Det finns en budgetplan som följs i såväl dåliga som goda tider. Alliansregeringen har god höjd för att ha trygga finanser att möta och förhoppningsvis överbrygga denna finanskris. Det leder också till att vi går in i en förhoppningsvis snart förbättrad konjunktur med god chans att få snabb ökning av antalet anställda. Allt detta ska ge förutsättningar för att finansiera den gemensamma välfärden. Det gäller att skapa utrymme att både stimulera till arbete och ha förmåga att värna välfärden. Man kan inte låta bli att undra vilken fråga Monica Green är ute efter att belysa. Vad är Socialdemokraternas alternativ? Man föreslår ett regeringsalternativ där man ska gå i koalition med Vänsterpartiet som inte är berett att återta det ansvarsfulla överskottsmålet utan i stället satsa på hundratusentals ofinansierade jobb i välfärden. Jag skulle vilja höra hur man kan kalla det för ett ansvarsfullt finansierat perspektiv. Interpellanten får gärna i sitt nästa inlägg beskriva hur samarbetet med Vänsterpartiet ska garantera en ekonomi i balans som möter en förhoppningsvis förbättrad arbetsmarknad som beskrivs i statsrådets svar. Vi kan konstatera att av alla de resurser som har överförts från staten har inte mindre än 17 miljarder gått till kommunerna. Vi bör notera att det var en större överföring från staten till kommunerna än vad kommunerna själva ville ha. Avslutningsvis tycker jag att alliansregeringen på ett ansvarsfullt sätt har övertagit makten i goda tider och i dåliga tider svarar upp mot att försvara välfärdens kärna.

Anf. 4 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att hålla fast vid det som är grunderna för en stabil ekonomi, grunderna för det som säkerställer välstånd och välfärd i vårt land. Till det hör arbete. En politik som fokuserar på något annat än jobben kommer inte att klara välfärden vare sig långsiktigt eller kortsiktigt. Vi hade några bra år från 2006 till den dramatiska nedgången under 2008. Under den tiden ökade sysselsättningen och minskade arbetslösheten i Sverige väldigt snabbt. Så inträffade det som Finn Bengtsson beskrev, nämligen en dramatisk nedgång i ekonomin som självfallet tyvärr får effekter både på de offentliga ekonomierna och på hushållsekonomierna i Sverige. Sysselsättningen i Sverige har trots det klarat sig relativt väl, kan vi nu konstatera. Sedan 2006 fram till i dag har antalet sysselsatta i åldern 15-74 år ökat med ungefär 70 000 personer. Trots den dramatiska nedgången och de problem som vi och många andra har att brottas med har sysselsättningen alltså ökat med 70 000 personer. Det är naturligtvis oerhört betydelsefullt i dag och för framtiden. Regeringen har under den här nedgången varit koncentrerad på framför allt tre områden. Det har varit att värna välfärdens kärna. Jag beskrev i mitt inledande svar hur vi i år har skjutit till 17 miljarder kronor. Jämfört med 2006 får kommunerna 38 miljarder kronor mer. Det är mycket pengar. Någon kan säga att det borde ha varit mer. Men i ett akut skede måste en regering ständigt pröva vad man kan göra på ett ansvarsfullt sätt. Vi visste inte hur långvarig och djup krisen skulle bli. Det gäller att hela tiden ha torrt krut kvar om det skulle bli ännu värre. Nu kan vi se glädjande tecken på område efter område. Fortfarande återstår tuffa år, men vi kan se hur kommunernas skatteintäkter enligt prognoserna ökar. Det är naturligtvis av allra största betydelse. Vi ser också hur man genom de försäkringssystem som man är delaktig i får återbetalningar som gör att man får några miljarder kronor ytterligare. Regeringen kommer självklart som alltid att överblicka läget i samband med vårpropositionen i april och lämna besked om hur vi ser på kommunernas ekonomi. Vi har koncentrerat oss på välfärdens kärna. Vi har också koncentrerat oss på framtiden genom stora satsningar på forskningsområdet och satsningar på infrastruktur. Det är områden som spelar väldigt stor roll och är viktiga för att Sverige långsiktigt ska kunna hävda sig. Vi har också koncentrerat oss på sysselsättningen. Vi kan uppvisa siffror som våra europeiska grannländer skulle vara väldigt avundsjuka på. Därmed inte sagt att vi inte har problem. Vi har mindre pengar än vad prognoserna visade för ett par år sedan. Det är fortfarande tungt i många kommuner och i statens ekonomi. Jag tror inte att svaret på den utmaningen är något slags ekonomisk lössläppthet. Det handlar om ett fortsatt ansvarstagande för att lägga en stabil grund för att fler människor ska komma i arbete och för att vi därmed bättre ska kunna underbygga välståndet och den välfärd som vi alla är angelägna om.

Anf. 5 Monica Green (S)
Herr talman! Visst är det oerhört angeläget att vi har ordning och reda i ekonomin. Därför såg vi socialdemokrater till att vi hade ordning och reda i ekonomin. Vi såg till att det var 70 miljarder i överskott 2006. Vi samlade i ladorna under de goda tiderna för att pengarna skulle användas på ett bra sätt i dåliga tider. Den borgerliga regeringen valde att göra en helt annan grej. Man valde att sänka skatten med 100 miljarder, och man tänker fortsätta att oansvarigt gå vidare med skattesänkningar som man inte kan finansiera utan måste låna till. Anders Borg som är finansminister i den borgerliga regeringen brukar berömma Göran Persson för att han lämnade efter sig en så god ordning i ekonomin. Han har hävdat, och säger fortfarande när man frågar honom, att Socialdemokraterna är kända för att ha ordning och reda i sin ekonomi. Det kan vi inte klaga på, säger han. Finn Bengtsson står här och snackar om annat, men han försöker bara försvara sin minister. Det lyckas han inte med eftersom vi kan hänvisa till finansministern. När den borgerliga regeringen tog över sade finansministern att det skulle ta två år innan den borgerliga politiken skulle bita. Vi kan titta tillbaka på hur det var 2006. Då tillkom jobben. Det var alltså vårt senaste år vid regeringsmakten. Då tillkom 153 000 nya jobb. Det är väldigt bra. Det var vi stolta över. Göran Persson häcklades för att han sade att jobben skulle komma. Året därefter, 2007, var det ganska bra tillväxt. Då tillkom 80 000 nya jobb. Det är nästan bara hälften så många, men det är ändå väldigt bra. Sedan tvärnitade tillväxten. Under våren 2008 tillkom endast 8 000 nya jobb. Sedan vet vi vad som hände med den ekonomiska krisen i hela världen; den drabbade som vi vet även Sverige. Om vi hade styrt hade vi ju använt de pengar som vi samlat under goda tider för att satsa i kommuner och landsting och satsa på komvux och arbetslösa. Vi ska nämligen bekämpa arbetslösheten, inte straffa de arbetslösa. 25 000 jobb har redan försvunnit i välfärdssektorn, som jag sade i mitt tidigare inlägg. Trots det påstår Göran Hägglund att han är nöjd. Han säger att det visserligen kunde ha varit bättre men att det är någorlunda hyfsat om vi jämför med andra länder. Man får alltså gå utomlands för att bli nöjd. Jag tycker att vi ska hålla oss här i Sverige. Vi hade en välfärdssektor som vi var stolta över, med bra kvalitet i barnomsorgen, förskolan, skolan, äldreomsorgen och sjukvården. Nu går det åt rakt motsatt håll. Socialbidragen ökar, ni har misslyckats med jobben, utanförskapet ökar, det har blivit en större orättvisa, och barnfattigdomen ökar. Ni har sänkt skatterna på lånade pengar. Ni stänger dörren för de unga. Så här kan vi inte ha det, Göran Hägglund!

Anf. 6 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Monica Green har tolkningsföreträde till en mer korrekt uppfattning om läget på arbetsmarknaden. Låt mig betvivla detta. Jag kan ta två exempel. Jag hör inte i denna diskussion att den globala finanskrisen har drabbat Sverige och att det har varit svårt att möta den men att alliansregeringen ändå har borgat för att vi kan göra det på ett ansvarsfullt sätt. Jag ska ta ett konkret exempel. Det finns inte nog med pengar som Socialdemokraterna kan ta ur skattebetalarnas fickor för att till exempel säkerställa att ett bilföretag som ägs av amerikaner och som har misslyckats med att ha någon form av affärsmässig utveckling nära nog skulle övertas av svenska staten för att rädda 3 500 jobb. Nu löste sig detta i alla fall på ett mycket mer ansvarsfullt sätt tack vare näringsministerns uthållighet och klokskap när det gäller att inte riskera skattebetalarnas pengar. Jobben värnas trots allt. Hur är det då med tillkomsten av det så kallade RUT-avdraget, nämligen tjänster för hushållsnära behov, som subventioneras på ett sådant sätt att vanliga människor kan använda det? Siffror visar att fler jobb har kommit till där än de jobb som man skulle skapa genom att ta skattebetalarnas för att köpa en bilindustri. Vi vet ännu inte om Socialdemokraterna vill ha det. Men säkert är att deras vänsterkamrater inte vill ha det. Rättare sagt: Någon vill det men kanske inte den andra som är ännu mer vänster. Vi får se hur detta blir. Här riskerar kanske 11 000 människor att mista sina jobb. Dessa jobb som i stor omfattning har varit svarta jobb har blivit vita jobb. Detta är kvinnodominerade jobb som man från Socialdemokraterna nu är oförmögen att bevaka och bevara när vi förhoppningsvis går in i en bättre konjunktur. Dessa jobb som också har inneburit ett nyföretagande, inte minst för kvinnor, slår man helt undan fötterna för. Herr talman! Jag undrar vad Monica Green har för arbetsmarknadspolitik att möta väljarna med i valet 2010.

Anf. 7 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Denna debatt verkar broderas ut i all oändlighet. Eftersom jag kan frågan om näringspolitiken ganska väl tror jag att jag vill lägga mig i denna debatt i denna stund där vi tydligen kan dra stora växlar på Monica Greens interpellation. Låt mig ta Saab och fordonsindustrin som ett bra exempel på regeringens passivitet. Vi har till och med varit överens över alla partigränser om pengar som skulle gå ut till fordonsindustrin för att man skulle garantera denna basindustri som inte bara sysselsätter de 3 000 personer som Finn Bengtsson raljerar om utan ungefär två gånger fler människor runt om i vårt land. Många av dessa människor har fått gå hem under denna kris medan man har förhandlat. Vi har aldrig någonsin sagt att vi skulle ta över någon bilindustri. Detta är en missuppfattning som ni ältar och ältar, men ni har inga belägg för det. Det är det som är det intressanta i denna debatt. Tvärtom har vi sett en svag, för att inte säga nästan obefintlig, näringspolitik från regeringen under denna mandatperiod. Det mesta har gått fel. Antalet företag har minskat. Regelkrånglet har ökat för de allra flesta företag. Antalet kvinnliga företagare har ökat något, men det är på marginalen. Andelen invandrarföretagare har minskat. Jag skulle kunna fortsätta på detta sätt i fråga efter fråga. Men det som är intressant i denna debatt är på vilket sätt som man har satsat. Då säger man att man har satsat på RUT-avdraget som om det skulle ha gett så många nya fräscha jobb. Detta tvistar de lärda med varandra om just nu. Låt oss i stället fundera över hur många jobb som detta var fråga om. Någon säger att det handlar om 11 000. Någon annan säger med samma tvärsäkerhet att det bara handlar om 2 000 nya jobb. Låt oss därför i stället titta på hur många jobb det var, hur många företag som nystartades och framför allt åt vilket håll som vi ska gå. Ska vi gå mot en låglönesektor där kvinnor kan bli företagare, eller ska vi satsa på den traditionella linjen som jag trodde att vi hade en ganska god enighet om i denna kammare, nämligen att vi ska ha högkvalitativa jobb med hög forskningskompetens och så vidare i våra svenska företag för att gynna tillväxten? Men detta får vi tyvärr inga svar på därför att man bara vill debattera på denna grälsjuka nivå när det gäller tillväxten i näringslivet.

Anf. 8 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Det känns som om jag skulle kunna grabba tag i vilket anförande som helst och hålla det i denna miljö, och det skulle flyta in ganska bra. Vi ska kanske ändå återkomma till det som är ämnet för denna debatt, om någon i kammaren minns det, nämligen arbetslösheten och välfärden. Det som är grunden för välfärden är att vi har människor i arbete. Jag säger verkligen inte att jag är nöjd. Men jag säger ändå att det är rätt fenomenalt att konstatera att vi i Sverige i dag har en högre sysselsättning än vad vi hade 2006 givet denna ekonomiska utveckling. När jag tittar ut över omvärlden och ser hur man i land efter land jobbar med tuffa besparingar får jag säga att den ansvarsfulla politik som har förts i Sverige har lett till att vi kan se framtiden an med en väsentligt större tillförsikt än vad man kan göra i många andra länder. När vi drabbas av en sådan ekonomisk chock som vi har gjort är det självklart att kommunernas ledningar drar i handbromsen och säger att de måste anpassa utgifterna efter intäkterna. När de tittar på sina prognoser ser de hur intäkterna viker, och de måste anpassa sig till denna kostym. Nu kommer glädjande nog, som jag sade, positiva rapporter i form av större skattetillväxt än vad man kunde föreställa sig. Man får tillbaka en del pengar genom försäkringssystemen när fler människor kommer tillbaka i arbete i förhållande till prognos när det gäller förtidspensioner och sjukskrivningar. Detta gör att kommunerna kommer att ha möjlighet att revidera sina prognoser i positiv riktning. Detta gör att de kommer att befinna sig på en betydligt starkare nivå än vad vi kunde förutse för något år sedan. Tittar man vidare på hushållen och det som leder till en ojämlikhet i samhället - det kan vara många faktorer - är det som spelar en avgörande roll förstås om man har jobb eller inte. Därför lägger regeringen ned mycket möda på just dessa saker. Jobbskatteavdraget är en sådan sak. RUT-avdraget som diskuteras här är en sådan åtgärd. Det löser inte alla jordens problem. Det medger jag ärligt. Men det innebär sysselsättningsmöjligheter för vissa, och det är naturligtvis bra. När vi tittar på det som egentligen är utgångspunkten för interpellationen - barnfamiljernas ekonomi - handlar det förstås återigen om sysselsättningen. Vi kan se att 14 procent av alla hushåll med barn har en relativt låg ekonomisk standard. Den ökade något från 2007, från 12 till 14 procent. Vi vet att den ekonomiska familjepolitiken spelar roll för att utjämna dessa skillnader, och det är naturligtvis enormt betydelsefullt. Tittar man mer noggrant än så ser man att stora problem föreligger kanske framför allt hos ensamståendehushåll med ett eller flera barn. De har det ofta mycket sämre än andra. Det vi behöver fundera på är hur vi kan åstadkomma en förbättring där. Återigen: Det handlar inte bara om sysselsättning utan också om andra möjligheter - om sådant som gör det möjligt för de ensamstående föräldrarna att kombinera omsorgen om sina barn med sysselsättning och om att kunna hitta en vettig balans i livet. Herr talman! Detta är utgångspunkten för regeringens politik.

Anf. 9 Monica Green (S)
Herr talman! Hallå, hallå! Verkligheten anropar, Göran Hägglund! Verkligheten, som Göran Hägglund ibland besöker, visar något helt annat än Göran Hägglund tror. Fortfarande tror ju Göran Hägglund att sysselsättningen har ökat. Men sysselsättningsgraden i Sverige har minskat, och arbetslösheten ökar. Om Göran Hägglund fortfarande inte vet om det får han göra fler studiebesök i verkligheten eller kanske lyssna på Anders Borg. Han vet. Också SCB vet. Det finns statistik som visar att arbetslösheten ökar och att sysselsättningsgraden minskar i Sverige. Om Göran Hägglund är så förblindad av tron på att hans politik ger jobb fastän det i verkligheten är på ett helt annat sätt borde han kanske fundera på att det inte fungerar och tänka: Vi måste nog tänka om lite här och se till att de arbetslösa ges en chans. Det är som Göran Hägglund säger. Det är jobben vi måste sätta först. Jobben, jobben, jobben! Ändå har ni med berått mod gått med på att 25 000 människor fått lämna välfärdssektorn - det är alltså 25 000 färre där. Dessutom räknar ni med att ännu fler under de närmaste åren ska få lämna välfärdssektorn. Det är nu färre vuxna som ska ta hand om barnen, mindre personal inom äldreomsorgen och färre lärare. Ändå står Göran Hägglund här och säger: Nej, det är högre sysselsättningsgrad nu. Men sysselsättningsgraden minskar. Hallå, hallå! Verkligheten anropar. Det finns fakta, så det är lika bra att Göran Hägglund tuggar i sig det här. Trots att Göran Hägglund gjorde misstag i partiledardebatten och hakade på Reinfeldts felsägning måste han någon gång inse att det som sades var fel. Reinfeldt har backat, och Borg har förklarat att det var fel. Jag hoppas att Göran Hägglund också inser det. Nu gäller det att satsa på kommunerna och landstingen - även om Göran Hägglund står här och räcker ut tungan åt mig. (Socialminister GÖRAN HÄGGLUND: Nej, det gjorde jag verkligen inte.) Även om Göran Hägglund gör det tycker jag att han ska fundera på att satsa på kommunerna och landstingen och se till att vi får bra kvalitet där - inte räcka ut tungan åt oss som pläderar här i kammaren. Jag tycker att vi är värda ett bättre hanterande, Göran Hägglund!

Anf. 10 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Den här gången ska jag försöka hålla mig till det som interpellationen handlar om. Förra gången blev jag lite utmanad och var tvungen att här i kammaren ta upp den fråga som jag kanske kan bäst. För oss socialdemokrater är frågan om antalet sysselsatta kanske den allra allra viktigaste frågan. Vi vill ha en gemensamt finansierad välfärd. För detta krävs det att vi har så många sysselsatta som över huvud taget är möjligt. Varje insats vi kan göra för att få fler sysselsatta är värd att alla möjligheter prövas. Därför är jobbpolitiken så väsentlig för oss socialdemokrater. Jag tror att vi också över blockgränsen är överens om att jobben är den viktigaste frågan. Det vi kanske här till vardags träter om handlar om vilka metoder vi ska hantera när det gäller att gå vidare i sammanhanget. Vi tror till exempel inte att sänkta skatter ger några effekter, framför allt inte när det görs på ett orättvist sätt så att gamla människor ska betala mer i skatt än de som arbetar. Vi tror inte på den metoden, utan vi tror på andra metoder för att få människor i arbete. Allvarligt i sammanhanget är att man vill vinnlägga sig om att antalet sysselsatta har ökat med ett par tusen eller kanske med 4 000, 5 000 eller 6 000 människor genom ett skatteavdrag - detta när 25 000 människor i offentliga sektorn har mist jobbet. Därför vill jag fråga: Vad blev nettoeffekten av detta? Var det inte så att man skulle satsa på sysselsättningen, inte minska den? Det intressanta är väl de 25 000 färre i arbete. Och hur många jobb gav de så kallade RUT-jobben? Uppenbarligen finns det flera olika uppfattningar. Jag tror att statsministern talar om 5 000.

Anf. 11 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Vi kommer kanske aldrig fram till en exakt sanning. Men det är väl viktigt att ha det anslag som Börje Vestlund har - att vi ska pröva varje idé som vi tror kan leda till fler arbetstillfällen. Naturligtvis kan vi också lära oss genom att titta på andra som prövat olika metoder. Men vi har olika uppfattning just när det gäller avdraget för hushållsnära tjänster. Jag landar i slutsatsen att det nog är en bra åtgärd och en åtgärd som leder till att fler människor kommer i arbete. Socialdemokraterna tror att fler människor kommer i arbete genom det ROT-avdrag som upprätthåller sysselsättningen. Antalet personer som arbetar är i dag större än det var 2006. Monica Green må säga vad hon vill om det, men så är det. Detta spelar naturligtvis en mycket stor roll. Vad vi nu ser framför oss är några år som vi hoppas blir goda och som prognoserna visar ska bli goda. Men fortsatt kommer vi att kämpa med en ekonomi som är mindre än vi skulle önska. Då gäller det att kommunerna får en möjlighet att bygga sin ekonomi och att underlaget ökar. När vi resonerar om skatternas betydelse kan man vända på resonemanget. Om man inte tror att lägre skatter har någon verkan blir frågan om högre skatter har någon verkan, om högre skatter leder till fler jobb. Min slutsats är att högre skatter leder till färre arbeten. Jag tror att kostnaden för anställda spelar roll för hur många som har jobb. Jag vet inte om någon av dem som följt debatten här blivit särskilt mycket klokare av den. Vi har i alla fall, herr talman, debatterat en fråga som handlar om välfärdens kärna i tider av oro och om hur vi säkerställer att en hög standard upprätthålls i sammanhanget.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.