Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Arbetslivsforskning på reträtt

Interpellation 2008/09:439 av Strand, Thomas (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-04-01
Anmäld
2009-04-01
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2009-04-21
Sista svarsdatum
2009-04-22
Besvarad
2009-04-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 april

Interpellation

2008/09:439 Arbetslivsforskning på reträtt

av Thomas Strand (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Svensk arbetslivsforskning låg i den internationella framkanten för några år sedan, men nu är den på reträtt. Hälften av de forskare som var verksamma vid Arbetslivsinstitutet har lämnat området. Den borgerliga regeringen har dessutom sänkt anslagen med 100 miljoner kronor om året. Dessutom tvekar unga forskare att satsa på området på grund av osäker finansiering. Denna lägesbild tonar fram i en rapport från FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.

Inte heller i den forskningsproposition som presenterades i höstas prioriteras arbetslivsforskningen av den borgerliga regeringen. I denna proposition anges 24 strategiska områden, men arbetslivsforskningen hör inte till dem.

Svensk arbetslivsforskning var tidigare internationellt ledande och höll en god vetenskaplig standard. I dag är det i Europa enbart Sverige och Portugal som saknar en samlad miljö för arbetslivsforskning.

Arbetslivsforskningen har betytt mycket för det svenska arbetslivet och medfört ökad arbetshälsa och hög produktivitet. Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet har fått negativa konsekvenser för överföringen av forskningsresultat till svenskt arbetsliv. Denna överföring har avstannat. Det finns heller ingen samlad kraft för denna viktiga kunskapsöverföring. Enligt rapporten är det dessutom svårt att få ett samlat grepp över pågående arbetslivsforskning. Det saknas kunskapsöverblick, kunskapsförmedling och bra statistik. Unga lovande forskare vågar inte heller satsa 20 år av sina liv på arbetslivsforskning på grund av att det saknas finansiering som stöder en sådan karriärutveckling. Enligt rapporten från FAS behövs större riktade satsningar för att vända den negativa utvecklingen för svensk arbetslivsforskning.

Min fråga till statsrådet är:

Vad avser statsrådet att göra för att stärka och utveckla svensk arbetslivsforskning?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:439, Arbetslivsforskning på reträtt

Interpellationsdebatt 2008/09:439

Webb-tv: Arbetslivsforskning på reträtt

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 40 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Thomas Strand har frågat arbetsmarknadsministern vad han avser att göra för att stärka och utveckla svensk arbetslivsforskning. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Regeringen har i forsknings- och innovationspropositionen, som överlämnades till riksdagen i oktober 2008, redovisat sina bedömningar av forskningen inom olika områden. Vad gäller arbetslivsforskningen är regeringens bedömning i propositionen att området behöver stärkas. Samtidigt framhålls vikten av kvalitetsprövning och konkurrensutsättning. I enlighet med vad som redovisades i propositionen ökar medlen för arbetslivsforskning med totalt 20 miljoner kronor under perioden 2009-2012. Satsningen görs via FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Stödet kan användas till uppbyggnad av centrumbildningar och samverkan mellan starka forskningsmiljöer vid olika lärosäten. Anslagen till universitet och högskolor för forskning och forskarutbildning ökar med 750 miljoner kronor i år, 2009, och beräknas öka ytterligare de följande åren, så att de 2012 kommer att vara 1,5 miljarder högre än år 2008. Dessa betydande resurstillskott stärker svensk forskning inom alla områden och kan även förväntas komma arbetslivsforskningen till del. Den närmare fördelningen av medlen beslutas dock av respektive lärosäte. Interpellationen gäller också frågan om kunskapsöverföring. Jag vill då för det första påminna om den ändring i högskolelagen som riksdagen har antagit efter förslag i regeringens forsknings- och innovationsproposition. Lagändringen innebär att lärosätena, förutom uppgiften att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet, ska verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta. Självfallet gäller detta även den arbetslivsforskning som bedrivs vid lärosätena. För det andra vill jag fästa uppmärksamheten på det arbetsmiljöpolitiska kunskapsråd, bestående av forskare inom relevanta områden, som regeringen har tillkallat. I rådets uppgifter ingår att lyfta fram och belysa viktiga utvecklingstendenser inom arbetsmiljöområdet samt att bidra med forskningsbaserad kunskap som stöd för utformningen av politiken inom arbetsmiljöområdet.
Thomas Strand (S)
Anf. 41 Thomas Strand (S)
Herr talman! Jag vill tacka högskole- och forskningsministern för svaret på min interpellation. Det blev ett stort avbräck för svensk arbetslivsforskning när ni lade ned Arbetslivsinstitutet. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, skriver i en nyligen presenterad rapport att svensk arbetslivsforskning har fått vidkännas en påtaglig kapacitetssänkning på grund av nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. Arbetslivsforskningen tappar mark, men det verkar inte som om ministern tagit till sig det. Just nu befinner vi oss mitt i en dramatisk jobbkris. Många har förlorat jobbet, och fortfarande kommer nya varsel. Enligt den borgerliga regeringens egna prognoser kommer arbetslösheten att öka till ca 12 procent, och i dag är arbetslösheten bland ungdomar 25 procent. Mot denna bakgrund är den borgerliga regeringens kraftigt minskade resurser till arbetslivsforskning ytterst märklig. Det är nu vi behöver investera för nya jobb. Det är nu vi behöver resurser för att förbereda morgondagens arbetsmarknad. Tyvärr tycker jag att den borgerliga regeringen är passiv. FAS-rapporten uppskattar att resurserna till arbetslivsforskning minskar med omkring 200 miljoner kronor per år på grund av Arbetslivsinstitutets nedläggning. Nu säger högskole- och forskningsministern att regeringen ökar medlen till arbetslivsforskning med 20 miljoner kronor. Men denna en tiondels återställare uppnås först om tre år. Mitt i en jobbkris talar ministern om en tiondels återställare till svensk arbetslivsforskning. Det är också värt att notera att i forsknings- och innovationspropositionen anges 24, tror jag, strategiska forskningsområden - men arbetslivsforskning hör inte till dem. Arbetslivsforskningens kapacitetssänkning tydliggörs i en enkätundersökning som genomfördes 2008 bland alla före detta ALI-anställda. Den visar att antalet disputerade forskare som fortfarande sysslade med arbetslivsrelaterad forskning nästan halverades mellan nedläggningsbeslutet och hösten 2008. Många forskare fick vid nedläggningen lönemedel som varar längst fram till mitten av 2010, och man kan befara att fler forskare kommer att lämna forskningsområdet. Till detta kommer att ganska många av de forskare som hamnade på olika högskoleinstitutioner gled ifrån den rena arbetslivsforskningen. De är mer inne på områden som högskolan prioriterar, och där är kampen om forskningsmedlen hård. Ytterligare ett oroande resultat av regeringens drastiska resursförsvagning är att unga, lovande forskare inte vågar satsa 20 år av sina liv på arbetslivsforskning på grund av att det saknas finansiering och stöd i en sådan karriärutveckling. Ministerns svar gör ingen glad. Det duger inte att sitta still i båten. Det duger inte med en tiondels återställare till arbetslivsforskningen. Enligt rapporten från FAS behövs större, riktade satsningar för att vända den negativa utvecklingen för svensk arbetslivsforskning. Varför lyssnar inte ministern och den borgerliga regeringen på det örat?
Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 42 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Denna regering står för arbetslinjen, och vi gläder oss åt att sjukfrånvaron i arbetslivet har minskat drastiskt de senaste åren. Vi gläder oss också åt att utvecklingen när det gäller arbetsskador i arbetslivet på många sätt är positiv. Självklart vill vi att vår politik på det här området ska bygga på största möjliga forskningsstöd. Den avgörande skillnaden mellan interpellanten och regeringen är vilken roll man anser att Arbetslivsinstitutet spelade i arbetslivsforskningen. Man måste komma ihåg att arbetslivsforskning och arbetsmiljöforskning är någonting mycket bredare än det som försiggick vid ALI. Jämförelsen mellan det man vann på nedläggningen och det tillskott som ges i forskningspropositionen är som att jämföra äpplen och päron. Väldigt mycket arbetslivsforskning bedrivs nämligen vid lärosäten och finansieras med fakultetsmedel eller med rådsmedel. Som jag skrev i forskningspropositionen anser jag att arbetslivsforskningen bör stärkas. Det var inte någon polemik med regeringen, som lagt ned ALI, utan det var alldeles oavsett den åtgärden. Jag tyckte att den nedläggningen var motiverad av det skälet att vi tror att forskningsexcellens i många fall bättre uppnås när forskningen bedrivs av lärosätena och finansieras så att säga på vanligt sätt och inte i institutsform. Det kan vara motiverat också med forskningsinstitut, vi har ju många sådana, men för oss var nedläggningen av ALI ett sätt att höja kvaliteten på arbetslivsforskningen. En reflexion man kan göra när Thomas Strand lyfter fram en rapport som FAS har beställt är att det väl är utmärkt att FAS har det engagemang som rapporten tyder på. Nu är det FAS som till stor del kommer att vara navet i framtidens arbetslivsforskning, och om man där har det engagemanget borgar det väl för att FAS både med de nya 20 miljonerna och med de betydande resurser man har sedan tidigare är redo att göra stora insatser vad gäller arbetslivsforskning. Jag tycker att Thomas Strand är för pessimistisk. Jag tror att arbetslivsforskningen i Sverige har en god framtid. Jag skulle vilja avsluta med en fråga till Thomas Strand. Det var en vacker plädering han höll, men hur har han lyckats inom sitt eget parti? Jag har försökt läsa på i Socialdemokraternas budgetalternativ, men där hittar jag inte någon stor satsning på arbetslivsforskning. För att Thomas Strands debattposition ska vara riktigt stark vore det, om han vill ha större resurser till arbetslivsforskning, kanske klokt att först försöka övertyga sina egna partivänner.
Thomas Strand (S)
Anf. 43 Thomas Strand (S)
Fru talman! Det är bra att forskningsministern nu säger att han vill stärka arbetslivsforskningen och hänvisar till de 20 miljonerna. Dock räcker det inte; det är en tiondels återställare. Vi behöver egentligen inte diskutera ALI utan det som kommer fram i rapporten, nämligen att det genom nedläggningen försvann 200 miljoner kronor från området. Det är det som är bekymmersamt och det som borde oroa forskningsministern lika mycket som det oroar mig. I rapporten från FAS sägs att arbetslivsforskningen tappar mark. Den förlorar kompetens. Forskare lämnar området. Det är negativt för arbetslivsforskningen. Enligt rapporten är det svårt att nu få ett samlat grepp om pågående arbetslivsforskning. Det saknas kunskapsöverblick, kunskapsförmedling och bra statistik. Detta är inte något som jag hittar på utan det är sådant som pekas på i rapporten. Det är också negativt för överföringen från arbetslivsforskningen till arbetslivet. Den överföringen har stannat av. Också detta oroar forskare och fackliga företrädare. I många andra länder gör man tvärtemot vad den borgerliga regeringen gör. Många europeiska länder har olika institut för arbetslivsforskning och betydande forskningsmedel för sektorn. Våra grannländer Finland och Danmark satsar stort på arbetslivsforskning. Medan andra länder flyttar fram positionerna backar vi i Sverige. I TCO-tidningen uttalar sig TCO-ordföranden Sture Nordh om den situation som uppkommit och säger att det i dag saknas en kritisk massa för framstående arbetslivsforskning. Vidare säger han sig vara oroad över de konsekvenser detta får för arbetslivet och menar att staten måste ta det grundläggande ansvaret när det gäller finansieringen samt skapa resurser för att bygga upp forskningsmiljöer. Bodil Mellblom på Svenskt Näringsliv säger i samma tidning: "Det var tråkigt att regeringen inte gjorde en strategisk satsning på arbetsmiljöforskningen." Vad svarar ministern på detta? Jo, att det görs en tiondels återställare samt ger det allmänna svaret att regeringen har ökat anslagen till universitet och högskolor, vilket är bra. Problemet är att när man gör en genomgång av universitetens strategier tyder de inte på att arbetslivsforskningen får någon framträdande roll eller påtagliga resursförstärkningar de närmaste åren. Enligt FAS-rapporten, som kommenterar även detta, har universiteten inga möjligheter att på kort sikt omprioritera och ta ett övergripande ansvar för arbetslivsforskningen. Fru talman! Jag menar att den borgerliga regeringen satt käppar i hjulet för en väl fungerande arbetslivsforskning. Jag tycker att regeringen har en för passiv hållning. Både FAS-rapporten och rösterna från TCO och Svenskt Näringsliv säger att det behövs en samlad insats från regeringen samt att det behövs ett nav, en motor, som driver denna utveckling. Den svenska regeringen måste ta ut steglängden och agera för att vända den negativa utvecklingen för svensk arbetslivsforskning. Därför vill jag att högskole- och forskningsministern visar handlingskraft och initiativförmåga och ser till att vi nu får ett agerande från regeringens sida som stärker arbetslivsforskningen. Det har vi inte i dag, och det är det som FAS-rapporten säger.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 44 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag vill tacka Thomas Strand för att han ställt en bra interpellation. Jag är lite fundersam över den argumentation som statsrådet använder när han säger att man från regeringens sida ville höja kvaliteten på arbetslivsforskningen, och man gjorde det genom att lägga ned Arbetslivsinstitutet. Det känns med förlov sagt lite korkat att göra på det sättet. Arbetslivsinstitutet, som alltså ägnade sig åt arbetslivsforskning, var vida känt och hade projekt runt om i Europa. Det var inte bara i Sverige man protesterade när regeringen bestämde sig för att lägga ned Arbetslivsinstitutet, utan man gjorde det runt om i världen. Det var professorer till och med i Australien som skrev på protestlistorna och menade att det var helt befängt att lägga ned ett arbetslivsinstitut som hade kommit så långt på forskningsområdet. Min fråga till statsrådet, fru talman, är: Tänker man höja kvaliteten på fler ställen genom att lägga ned sådant som är det bästa Sverige har på området?
Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 45 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Jag skulle vilja använda Thomas Strand mot Eva-Lena Jansson. Han konstaterade här att det inte är någon idé att återuppta diskussionen om ALI:s nedläggning. Denna nedläggning har vi diskuterat ett stort antal gånger här i kammaren, både i frågedebatter och i sakdebatter. Där har vi olika uppfattning. På den direkta frågan kan jag svara att det finns många sammanhang där man behöver rensa ut gammalt för att få något nytt som är bättre. Det måste man vara redo att göra både i forskningssammanhang och i andra sammanhang i samhället, så det är inget konstigt. Det vi just nu upplever är ett slags omstart av arbetslivsforskningen. Den nya FAS-rapporten ger en ögonblicksbild av läget mitt i den nystarten. Jag tror inte att man ska fästa alltför stor vikt vid läget som det var precis när detta undersöktes. Det som sker nu är ju att det här forskningsområdet håller på att finna nya former med hjälp av de satsningar som görs. Thomas Strand tycker att det är irrelevant att forskningen totalt sett har fått stora ökningar, men min huvudpoäng är just att arbetslivsforskning till stor del ska söka forskningsanslag på samma meriter som andra forskningsområden. Det som håller hög kvalitet ska få stöd. Så är också verkligheten, vill jag påstå. Det finns massor med bra arbetslivsforskning i Sverige, runt om i landet. Nedläggningen av ALI kommer inte i grunden att förändra det faktum att det bedrivs mycket bra arbetslivsforskning i Sverige. Vi har också tagit ett antal andra initiativ. Jag har själv medverkat till en satsning på jämställdhetsforskning när det gäller just arbetsrelaterade sjukdomar. Vi har ett uppdrag till IFAU med 9 miljoner kronor för att undersöka om det finns ett samband mellan arbetsmiljösatsningar och lönsamhet. Och, som sagt, de övergripande anslagsökningarna medger ju satsningar på det här området. Det är inte bara fromma förhoppningar från min sida, utan det är något jag vet genom mina resor i landet. Det sker satsningar på viktiga projekt på det här området. Jag vill upprepa min fråga till Thomas Strand. Varför har hans eget parti inte lyssnat på Thomas Strand? I era oppositionsmotioner finns ju inte dessa initiativ. Ni föreslår inte att arbetslivsforskning ska bli en strategisk satsning. Ni har inte något stort påslag på det här området. Thomas Strand har en del internt arbete att göra om han vill ha en politikomläggning på detta område.
Thomas Strand (S)
Anf. 46 Thomas Strand (S)
Fru talman! Jag kan berätta för högskole- och forskningsministern att vi när vi lade fram vår forskningsmotion hade betydligt mer resurser till forskning än den borgerliga regeringen hade. Det var över 4 miljarder. Vi har mer anslag till arbetslivsforskning. Det är svaret på den frågan. I dag var det en intressant artikel i Svenska Dagbladet om just arbetslivsforskning. I artikeln hänvisas till FAS-rapporten. Men det är fler som är oroade för vad som händer. Här konstateras att det var en väsentlig kapacitetssänkning när ni lade ned ALI. 200 miljoner kronor om året beräknas det kosta i minskade resurser till forskningen. Det är väl bra att forskningsministern talar om att det ska vara en omstart. Men varför skulle man lägga ned och ta bort resurserna? Det behövs resurser för att stärka vårt arbetsliv, vår arbetsmarknad och arbetsmiljö. Mitt i en jobbkris behövs resurser för att se på morgondagens arbetsmarknad. Jag menar att det var ett misstag att lägga ned Arbetslivsinstitutet. Det var ett misstag att dessa resurser försvann från området. Det är flera med mig som säger att det var ett misstag. Av ministerns svar i dag att döma tror jag inte att vi från den borgerliga regeringens sida får höra att det var ett misstag, men jag menar att det var det. I den rapport som FAS nu har släppt lanseras att det ska skapas en eller flera plattformar vid ett eller flera universitet för att stärka forskningen - ett nav eller en motor. Det som hände när ALI lades ned var ju att motorn försvann, och det blev ett vakuum. Många forskare flydde fältet. Därför är det viktigt att vi inte nöjer oss med en tiondels återställare, som ni gör nu, utan vi behöver mer resurser och ett nav som driver det hela. Då krävs det att den borgerliga regeringen agerar.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 47 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Statsrådet svarade på min fråga, och det var bra att få reda på att man tycker att det är bra att lägga ned institut som är bland de världsledande, som Arbetslivsinstitutet var. Man bryr sig inte om kvaliteten, utan det viktigaste är ideologin. Då kan man tänka sig att också lägga ned andra institut utifrån sin politiska åskådning. Man är egentligen inte intresserad av kvaliteten, utan det handlar bara om att lägga ned verksamheten. Fru talman! Jag har inget mer att tillföra den här debatten.
Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 48 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Än en gång: Det känns som lite fel använd tid att återuppta debatten om ALI:s vara eller inte. Där hade vi olika uppfattning. Ni upprepar era argument. Jag behöver inte upprepa våra. Själva kärnan i vår argumentation var att arbetslivsforskning behövs men att den bör bedrivas i andra former. Nu håller vi på att få dessa andra former. Detta med centrumbildningar tror jag är bra. Det låg ju i själva verket i den anslagsökning som fanns i forskningspropositionen att sådana centrumbildningar ska komma till stånd. Jag vill än en gång erinra om det initiativ som arbetsmarknadsministern, som nu är intresserad åhörare av denna debatt, har tagit genom att inrätta det arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet. Även det kommer att kunna bli ett slags nav i utvecklingen av framtidens arbetslivsforskning. Vi har inte några olika åsikter om betydelsen av högkvalitativ forskning om arbetsmiljö och arbetsliv. En regering som står för arbetslinjen tycker naturligtvis att bästa tänkbara forskningsstöd på det här området är värdefullt. Vi anser att den forskningspolitik vi för medverkar till att åstadkomma ett lyft också för svensk arbetslivsforskning.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.