Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ansvaret för rovdjuren

Interpellation 2005/06:430 av Johansson, Bengt-Anders (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-05-19
Anmäld
2006-05-19
Besvarad
2006-06-08
Sista svarsdatum
2006-06-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 maj

Interpellation 2005/06:430 av Bengt-Anders Johansson (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (s)

Ansvaret för rovdjuren

Rapporter runtom i landet ger tydliga signaler på att rovdjurspolitiken inte fungerar. Vi måste lyssna till de människor som är utsatta för hot som rovdjurens existens innebär och ta människorna på allvar. Det gör man inte genom att komma med löjeväckande förslag. Regeringen har lagt fram två diffusa förslag gällande rovdjursfrågan och den socialdemokratiske ledamoten Jan Emanuel Johansson har kommit med ytterligare ett.

Först föreslår regeringen att man ska fästa pinglor eller särskilda GPS-halsband på vargarna eller hundarna för att verka i avskräckande syfte. Om det gäller vargarna eller hundarna har inte jordbruksministern svarat på, trots att hon fått frågan vid ett flertal tillfällen. Att fästa pinglor på vargar är ingen seriös åtgärd som gör att människor känner att problemen blir tagna på allvar från regeringshåll.

Vidare föreslog regeringen att man ska ge 30 miljoner kronor till ett särskilt ”rovdjurspaket” där man vill inrätta så kallade rovdjursgrupper under ledning av länsstyrelserna i respektive län. Försöket skulle börja med Värmland och Dalarna. Meningen med rovdjursgrupperna är att de snabbt ska rycka ut vid rovdjursangrepp eller när människor har problem i övrigt med stora rovdjur i sin närhet. Är detta att ta människornas problem på allvar? Nej, man skapar endast fler instanser utan reell makt.

Ett annat förslag på åtgärd kom riksdagsledamoten Jan Emanuel Johansson (s) med. Han föreslog att man skulle plantera in 30-40 ryska vargar i Sverige inom överskådlig framtid. Även detta förslag är ett hån mot de människor som i dag har problem med rovdjur. Det är ingen långsiktig lösning att föröka vargstammen.

Det är viktigt att bibehålla frilevande rovdjursstammar, eftersom det är ett betydelsefullt inslag i den svenska faunan, men det måste ske i rimlig utsträckning. Det är inte önskvärt att skjuta rovdjuren, men människorna måste få rätten och möjligheten att försvara sig och sina tamdjur. Det kan inte bli så att man åtalas för att skjuta en varg om denne attackerar tamdjur. Det bästa sättet att värna om rovdjursstammarna är genom att utforma förvaltningen av stammarna i dialog med människorna som bor och verkar i rovdjursområdena. Detta verkar regeringen fullkomligt bortse ifrån, vilket ökar känslan av maktlöshet hos medborgarna.

Människor behöver känna sig säkra, därför måste det skapas åtgärder som ger effekt och som är trovärdiga. Att föreslå pinglor på vargar är ett skämt, ingen åtgärd. Det krävs seriösa och konkreta förslag på hur man ska lösa den havererade rovdjurspolitiken och för att vinna förtroendet i frågan hos de människor som berörs.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till jordbruksministern:

Vilka åtgärder ämnar ministern vidta, utöver de förslag som ligger, för att ge människor ökad trygghet i rovdjurstäta områden?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:430, Ansvaret för rovdjuren

Interpellationsdebatt 2005/06:430

Webb-tv: Ansvaret för rovdjuren

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 167 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Bengt-Anders Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta, utöver de förslag som ligger, för att ge människor ökad trygghet i rovdjurstäta områden. Jag vill börja med att säga att rovdjurspolitiken, givetvis utan att äventyra det långsiktiga bevarandet av våra rovdjur, ska utformas med respekt för människorna som lever i rovdjurens närhet. Hänsyn måste alltså tas till såväl tamdjursägare och jägare som till bevarandet av de rovdjursarter som förekommer i Sverige. Det är viktigt att de som bor och arbetar i de områden där de stora rovdjuren finns kan känna sig trygga. För att förbättra samexistensen mellan människor och stora rovdjur har regeringen ändrat jaktförordningen så att det numera är tillåtet att döda rovdjur inom inhägnat område om det finns skälig anledning att befara att rovdjuret angriper tamdjuren. I det "rovdjurspaket" som regeringen presenterade i vårpropositionen satsas 30 miljoner kronor på olika åtgärder som ska öka tryggheten för dem som bor i rovdjurstäta områden. Ett av förslagen i paketet är den försöksverksamhet som inrättas i Dalarnas och Värmlands län med rovdjursakutgrupper på länsstyrelserna som snabbt ska kunna rycka ut vid rovdjursangrepp eller vid problem med rovdjur som uppehåller sig nära tamdjur eller människors hus. Regeringen avser vidare att ge Viltskadecenter i uppdrag att genom ett treårigt program intensifiera insatserna för att utveckla skadeförebyggande åtgärder med syfte att hindra oönskade möten mellan rovdjur och tamdjur. Det kan exempelvis gälla att utveckla GPS-sändare till tamdjur, stödja och utveckla användandet av boskapsvallande herdehundar. I Viltskadecenters uppdrag ingår även att fortsätta arbetet med att göra jakthundar vargrena. Hundbjällrorna, som Bengt-Anders Johansson skriver så nedsättande om i interpellationen, är utformade i Ryssland med syfte att på ett effektivt sätt förebygga vargangrepp på jakthundar. Metoden är billig och enkel att använda och kommer nu att få effekt i Sverige. Med växande stammar av rovdjur har länsstyrelsernas arbete med rovdjursadministration blivit alltmer omfattande. Regeringen förstärker med anledning av detta länsstyrelsernas anslag med 11 miljoner kronor i de rovdjurstäta länen. Det är redan i dag möjligt att erhålla bidrag av länsstyrelsen för att uppföra nattfållor som skydd för annars frigående tamdjur. För att ytterligare förbättra säkerheten för dessa djur avser regeringen att inom ramen för det kommande landsbygdsprogrammet införa en möjlighet till ersättning för ökad bevakning av fäboddjur. Regeringen har således vidtagit ett antal viktiga åtgärder för att öka tryggheten för människor och tamdjur i rovdjursområden. Tillsammans skapar de här åtgärderna förbättrade förutsättningar för samexistens mellan rovdjur och människor. Det kan dock finnas fler goda lösningar för att ytterligare anpassa rovdjurspolitiken till rådande förhållanden. Av den anledningen har regeringen under våren tillsatt en utredare för att analysera effekterna av rovdjurens utbredning. Problemet med möten mellan tamdjur och rovdjur kommer att vara en mycket viktig uppgift för utredningen. Då Bengt-Anders Johansson, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Tomas Högström i stället fick delta i överläggningen.
Tomas Högström (M)
Anf. 168 Tomas Högström (M)
Fru talman! Som seden bjuder får jag börja med att tacka för svaret. Det är väl inte ett utförligt svar på den fråga som interpellationen handlar om, nämligen vilka åtgärder utöver det förslag som föreligger som ministern ämnar vidta för att ge människor ökad trygghet i rovdjurstäta områden. Det kanske vore bra att vara lite mer framsynt än att bara stanna vid en redovisning av vad som redan i många fall har beslutats. Att frågan är besvärlig för regeringen är en sak. Det är väl därför svaret i vanlig ordning går ut på att det har gjorts lite, att en utredning är tillsatt och att vi får vänta på vad den kommer fram till. Det är en sak. Det är en helt annan sak att människor i områden där varg etablerar sig känner oro, frustration, ja, rentav rädsla. Deras situation förtjänar att tas på allvar och ska inte avfärdas med det vanliga svaret från regeringsföreträdare: Det har tillsatts en utredning. Vargfrågan framstår för dem som bor i de områden där det finns varg som en vi-och-de-fråga, där "vi" är de som bor i vargområden. Det är familjer som vill bo nära naturen. Det är glesbygdsboende småbrukare, jägare, skogsägare, människor med och utan djur. "De" står för boende utanför vargområden, byråkrater, akademiker från storstäderna, tyckare som lever långt ifrån den vardag som boende i vargområden vistas i. Det är uppfattningen bland dem som bor i rovdjurstäta områden. Jag tycker att det är fel att avfärda deras oro med förslag om att sätta pinglor på hunden eller, som en socialdemokratisk riksdagsledamot föreslog, att man skulle importera 30-40 nya vargar från Ryssland. Förslag av det här slaget bekräftar den bild av vargfrågan som jag har beskrivit och som finns bland de boende i dessa områden. Apropå förslaget om pingla på hunden kommer jag att tänka på den ryske vetenskapsmannen Pavlov. I en studie om betingade reflexer provade han att vid varje tillfälle som hundarna skulle matas pingla i en klocka. Efter ett tag vande sig hundarna vid den rutinen. Pavlov kunde sedan konstatera att hundarna började dregla vid varje tillfälle som pinglan pinglade, oavsett om de fick mat eller inte. Det finns nog en risk för att vargen kommer att lära sig att pingelutrustade hundar är detsamma som att maten är serverad, men det återstår att se. Fru talman! Den oro människor känner ska tas på allvar. Det vi hittills har sett har inte varit tillräckligt. Bland annat behöver vi utöka rätten att försvara sina tamdjur, ge bättre ekonomisk ersättning om varg slår tamdjur, ändra reglerna för skyddsjakt och se till att besluten ska tas på lokal nivå. Vi måste också, och det är det viktigaste, lyssna och låta dem som bor med varg inpå knutarna vara med och påverka besluten. Först då tror jag att förtroendet för beslutsfattarna i Stockholm med omnejd kan återställas bland dem som bor i områden där varg har etablerat sig.
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 169 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Det är uppenbart att Tomas Högström fullföljer Bengt-Anders Johanssons raljerande med förebyggande åtgärder. Det är ett bra besked från Moderaterna om att ni inte är intresserade av att förebygga skador och undvika att tamdjur och rovdjuren möts. I de åtgärder som ska kunna initieras med bland annat de pengar som nu Viltskadecenter får i det rovdjurspaket som regeringen presenterade i vårbudgeten ingår 5 miljoner kronor under tre år för att man ska kunna arbeta med att utveckla vargtelefon, att göra hundar vargrena så att man inte får ett möte mellan hund och varg och att hunden därigenom skadas, att ta fram olika typer av sändare på tamdjur, att använda boskapshundar och att arbeta med sambete. Man vet ju att om man har flera olika sorters djur i en hage kan man minska risken för angrepp av varg. Så har vi frågan om bjällrorna. Tomas Högström talade om Pavlov och de betingade reflexerna. Jag skulle i stället vilja referera till Viktor Bolgov, som har provat bjällror på sin hund, och han är mycket nöjd. Han kan också referera till att man i samband med att man har använt den typen av hjälpmedel inte har haft några hundar som blivit rivna av varg. Seriöst kommer nu Viltskadecenter att pröva denna metod för att se om den kan användas som en mer omfattande förebyggande åtgärd i Sverige. Jag tycker att det är sorgligt att ni raljerar om de förebyggande åtgärderna. Regeringen tar människors oro på största allvar. Vi vill inte ställa befolkningsgrupper mot varandra och prata om akademiker i städer kontra dem som bor i de här delarna av landet. Vi måste ha en rovdjurspolitik som har legitimitet i hela befolkningen. Det står vi för. Vi jobbar vidare med de här frågorna i de rovdjurstäta områdena. Den utredare, Åke Pettersson, som arbetar med uppdraget för närvarande har till uppgift att titta just på hur man kan förbättra dialogen och öka det regionala inflytandet i rovdjurspolitiken.
Tomas Högström (M)
Anf. 170 Tomas Högström (M)
Fru talman! Jag fäster mig vid ett uttryck som ministern använde. Hon talade om "legitimitet i hela befolkningen". Det är just det som är den svaga punkten i regeringens politik och jordbruksministerns resonemang. Ni har inte legitimitet hos hela befolkningen. Framför allt har ni inte stöd och förtroende hos den del av befolkningen som bor i de här områdena. Jag har inget emot förebyggande åtgärder. Tvärtom. Jag välkomnar många av de åtgärder som har föreslagits. Men de åtgärder som jordbruksministern har redovisat kommer i stället för andra åtgärder som har bättre effekt. Jag har pekat på några sådana exempel i mitt anförande. Det är åtgärder som vi efterlyser just för att få en bättre rovdjurspolitik som samlar hela befolkningen.
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 171 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Det är just detta med legitimitet för rovdjurspolitiken hos hela befolkningen som gör att regeringen har vidtagit ett antal åtgärder. Jag redovisade dem i mitt interpellationssvar. Det är klart att vi tar till oss nya erfarenheter. Vi tar till oss vad man säger inom forskningen. Det har gjorts en intressant studie inom ramen för Viltskadecenters arbete ganska nyligen där man tittade på hundar som har blivit vargangripna i Sverige och Norge. Utifrån detta har man gjort en undersökning av vad som skulle hända om man hade rätt att även utanför hägn försvara sitt tamdjur mot rovdjur. Det intressanta är att man kommer fram till att det sannolikt inte skulle påverka rovdjursstammarnas omfattning avsevärt. Men man säger också att om målsättningen är att öka möjligheterna att avvärja ett angrepp ska man inte ändra lagstiftningen. Då är andra medel bättre. Det är ett intressant resultat från en forskningsstudie, och det får mig att fundera just om den fråga som Tomas Högström tar upp. Jag menar att vi ska ta till oss forskningsresultat och överväga vad vi ska vidta för åtgärder. Det här leder till att vi ska ha en seriös diskussion om vad vi tror att vi kan få ut av att göra ytterligare ändringar i 28 § jaktförordningen. Man kan resonera på olika sätt. Man kan säga att om det inte skulle påverka vargstammen i avsevärd omfattning är det rimligt att vi vidtar denna åtgärd. Men å andra sidan kan man också säga att eftersom det inte är denna åtgärd som skulle hjälpa hundägarna - det är ändå i mycket få fall man kan skjuta vargen när hunden blir angripen - är det andra åtgärder som bör vidtas. Jag menar att den satsning på förebyggande åtgärder som regeringen nu gör är en mycket seriös satsning, och det är en riktig satsning.
Tomas Högström (M)
Anf. 172 Tomas Högström (M)
Fru talman! Därmed har jordbruksministern bekräftat den bild jag har gett. Nu har jordbruksministern bekräftat att detta görs i stället för konkreta förslag, samtidigt som ministern medger att stammen inte skulle påverkas i nämnvärd omfattning om man gör förändringar och utökar rätten att försvara sina tamdjur. Det är ett klarläggande, tycker jag, och det bekräftar den bild som finns bland människor som bor i de områden där tamdjur utsätts för rovdjursangrepp. Det bekräftar bilden av "vi och de". Gruppen "de" tillhör jordbruksministern.
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 173 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Jag ska inte upprepa det jag redan har sagt, för jag tror inte att jag når Tomas Högström med mitt resonemang. Kanske var det för många variabler för att mitt resonemang skulle gå fram. Avslutningsvis vill jag säga att regeringens politik på det här området innebär att vi lyssnar på dem som bor i de rovdjurstäta områdena. Vi vill se till att vi utifrån den rovdjurspolitik som vi har, de mål som vi har i rovdjurspolitiken, hittar de bästa åtgärderna för att lösa de problem som tamdjursägare har. Det handlar både om dem som har en hund i de här områdena och om de tamdjur som finns på fäbodarna. Vi har redan vidtagit ett antal åtgärder, och vi släpper inte den här frågan. Vi går vidare och prövar vad vi kan göra för att ge dem som har tamdjur i de här områdena möjlighet att ta ett ökat ansvar för sin hund eller för sin tamboskap.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.