Aktiv jämställdhetspolitik
Interpellation 2008/09:233 av Jansson, Eva-Lena (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-12-19
- Anmäld
- 2009-01-13
- Besvarad
- 2009-01-20
- Sista svarsdatum
- 2009-01-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 december
Interpellation
2008/09:233 Aktiv jämställdhetspolitik
av Eva-Lena Jansson (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
På regeringens hemsida framgår av ansvarsfördelningen att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni ansvarar för samordningen av regeringens jämställdhetsarbete. Hur denna samordning i praktiken går till framgår däremot inte.
Av regeringens egen analys av statsbudgeten framgår det att män gynnas framför kvinnor när det gäller den ekonomiska politiken. Den ekonomiska klyftan mellan kvinnor och män ökar därför. Detta syns särskilt tydligt när det gäller gruppen ensamstående föräldrar. En ensamstående pappa har 63 100 kronor mer per år att röra sig med än vad en ensamstående mamma har.
När det gäller förändringar i a-kassan och sjukförsäkringen slår dessa extra hårt mot kvinnor. När kommuners och landstings minskade skatteintäkter inte blir kompenserade av regeringen drabbar det kvinnor extra hårt eftersom en majoritet av de anställda i den gemensamma sektorn är just kvinnor. Men även en majoritet av brukare som är beroende av välfärdsverksamhet är kvinnor.
En aktiv samordning av politiken i syfte att öka jämställdheten är med andra ord nödvändig. Detta förutsätter att en majoritet på Regeringskansliet har erforderlig kompetens på området.
Min fråga till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni blir därför följande:
Avser jämställdhetsministern att vidta några åtgärder, exempelvis utbildning för hela regeringen, i syfte att säkerställa en aktiv jämställdhetspolitik?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:233
Webb-tv: Aktiv jämställdhetspolitik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:59 Tisdagen den 20 januariProtokoll 2008/09:59 6 § Svar på interpellation 2008/09:233 om aktiv jämställdhetspolitik
Protokoll från debatten
Anf. 8 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder, exempelvis utbildning för hela regeringen, i syfte att säkerställa en aktiv jämställdhetspolitik.
Inledningsvis vill jag understryka att jag delar Eva-Lena Janssons ståndpunkt att ett aktivt samordningsarbete är nödvändigt för att jämställdhetspolitiken ska få genomslag. Att handläggare och chefer i Regeringskansliet har kunskap om jämställdhet och verktyg i jämställdhetsarbetet är självklart av stor vikt. Sedan flera år pågår också ett systematiskt arbete med att genomföra jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet.
Regeringen har beslutat om en övergripande plan för genomförande av jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet som sträcker sig till 2010. Utgångspunkten är att arbetet ska bidra till att kvalitetssäkra regeringens politik ur ett jämställdhetsperspektiv. Den övergripande planen kompletteras med handlingsprogram. I handlingsprogrammen fastställs mål som anger vilka resultat som ska uppnås i arbetet med jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet. Det nuvarande handlingsprogrammet omfattar åren 2008-2009 och har fokus på propositioner, myndighetsstyrning samt EU-arbetet.
För att säkerställa en aktiv jämställdhetspolitik erbjuds kontinuerligt alla anställda i Regeringskansliet grundläggande jämställdhetsutbildningar och särskilda metodutbildningar inom ramen för Regeringskansliets ordinarie utbildningsutbud. Vidare finns specifika block om jämställdhet och jämställdhetsintegrering med i Regeringskansliets introduktionsutbildning för nyanställda och i kommittéutbildningen som erbjuds alla kommittéanställda. Med stöd av EU-programmet Progress har nyligen två jämställdhetsutbildningar genomförts riktade till chefer respektive analysfunktioner i Regeringskansliet.
I enlighet med jämställdhetsintegrering som strategi har respektive statsråd ansvar för jämställdhet inom sina områden. På respektive departement finns en eller flera jämställdhetssamordnare som fungerar som ett stöd och verkar för att samordningen av departementets jämställdhetsintegreringsarbete fungerar.
Avslutningsvis vill jag försäkra Eva-Lena Jansson att regeringens arbete präglas av en aktiv jämställdhetspolitik. Den ekonomiska satsningen på jämställdhet har möjliggjort en lång rad särskilda insatser inom flera områden.
Anf. 9 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Tack, Nyamko Sabuni, för svaret!
På regeringens hemsida framgår det av ansvarsfördelningen att det är jämställdhetsministern Nyamko Sabuni som har ansvar för samordningen av regeringens jämställdhetsarbete. Hur denna samordning i praktiken går till framgår däremot inte. Även om statsrådet har försökt ge ett svar blir det i alla fall inte för mig tydligt på vilket sätt denna samordning sker mer än att det finns samordnare på varje departement.
Av regeringens egen analys av statsbudgeten framgår det att män gynnas framför kvinnor av den ekonomiska politiken. Den ekonomiska klyftan mellan kvinnor och män ökar därför. Detta syns särskilt tydligt i gruppen ensamstående föräldrar. En ensamstående pappa har 63 100 kronor mer per år att röra sig med än vad en ensamstående mamma har.
Förändringarna i a-kassan och sjukförsäkringen slår extra hårt mot kvinnor, framför allt eftersom kvinnor ofta är deltidsarbetslösa, nu inte längre kan fyllnadsstämpla och inte heller garanteras ett heltidsjobb. De minskade ersättningarna i sjukförsäkringen drabbar också kvinnor i större utsträckning, eftersom det är fler kvinnor än män som är sjukskrivna.
När kommuners och landstings minskade skatteintäkter inte blir kompenserade av regeringen drabbar också det kvinnor extra hårt, eftersom majoriteten av de anställda i den gemensamma sektorn är just kvinnor. Fler varsel där innebär att fler kvinnor blir arbetslösa. Men också en majoritet av brukarna - framför allt inom äldreomsorgen - som är beroende av välfärdsverksamhet utförd av kvinnor drabbas därmed i dubbel omfattning.
Då blir min fråga till statsrådet som nu påstår att det finns en samordning: På vilket sätt har diskussionen om minskade bidrag till kommuner och landsting analyserats ur ett jämställdhetsperspektiv utifrån att man säger att det pågår en sådan samordning?
Statsminister Fredrik Reinfeldt gav i en debatt svaret till Maria Wetterstrand att kvinnor inte förlorar på regeringens politik därför att de är kvinnor, utan att det är för att de tjänar mindre, jobbar mindre och äger mindre. Per definition har vi en statsminister som vet att hans politik gynnar dem som tjänar mest, jobbar mest och äger mest, det vill säga männen. Då har man gjort en analys av hur politiken kommer att fördela insatserna. Därmed har man också medvetet missgynnat kvinnor. Då blir min fråga: Borde det inte finnas ett intresse från statsrådet att hela regeringen får utbildning, inte bara tjänstemännen?
Det finns en utredning som den förra regeringen tillsatte som heter
Plats på scen
. Den handlar om hur kvinnor i större utsträckning skulle kunna vara delaktiga i framför allt scenkonsten. Utredningen har presenterats, lagts fram. Men trots att vi har haft en borgerlig regering under två år som säger sig ta jämställdheten på allvar, har man inte gjort någonting åt den här utredningen. Min fråga till statsrådet blir på vilket sätt man på kulturområdet har implementerat jämställdhetsintegrering, för jag kan inte se att den har fått de konsekvenser som statsrådet pekar på.
Det nuvarande handlingsprogrammet omfattar åren 2008-2009, enligt statsrådet. Det betyder att 2007 inte har omfattats av den här politiken med fokus på propositioner, myndighetsstyrning samt EU-arbete.
En motion som jag har lagt fram och som vi har drivit från Socialdemokraternas sida tidigare handlar om sexköpslagen som finns i Sverige. Min fråga är: Kommer statsrådet att aktivt driva den typen av implementering och jobba för att en sådan lag också ska kunna komma i fråga i EU? Det skulle jag vilja veta.
Anf. 10 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Tack, interpellanten, för att vi får möjlighet att prata jämställdhetspolitik! Och tack, statsrådet, för svaret! Det var väldigt tydliggörande. Den formella delen av jämställdhetsarbetet sker alldeles utmärkt på Regeringskansliet, enligt vad jag läser ut av statsrådets svar.
Det finns tre frågor som jag skulle vilja fundera över i samband med praktiskt jämställdhetsarbete med tanke på hur interpellationen är utformad. Den handlar ju om kvinnoyrken och kvinnoyrkens problem. Ett sådant hänför sig till lön, ett annat till rationell hushållning av statsfinanserna i ett svårt finansiellt läge och det tredje till vem som är arbetsgivaren.
På den första punkten som gäller lönen har man räknat fram att det tredje jobbskatteavdraget som alliansregeringen nu inför innebär en inkomstförstärkning för dem i typiskt kvinnodominerade yrken, till exempel sjuksköterskor, med nästan 10 procent. Då ska vi komma ihåg att i valrörelsen lyckades facket förhandla sig till ½ procent. Att lyfta upp lönerna är en väldigt viktig jämställdhetsfråga i praktiska termer, och det gör man faktiskt med alliansens skattepolitik som riktar sig till framför allt de med små och medelhöga inkomster.
När det gäller det andra, ett rationellt hushållande av statsfinanserna, är det ganska intressant att konstatera att Sveriges Kommuner och Landsting uppenbarligen har hållit igen en rapport där man tänkte presentera sitt i och för sig rättmätiga behov att få statsunderstöd. Den hölls igen på grund av att den visar utvecklingen från 1980 till 2005, att Sveriges Kommuner och Landsting fick en närmast 50-procentig ökning av välfärden som inte fullt ut kan motiveras av befolkningsförändringar. Sveriges Kommuner och Landsting har alltså varit relativt välförsedda i ett svårt finansiellt läge som drabbat såväl kommuner och landsting som staten. Att i det läget bara önska mer pengar in i en apparat som inte fullt ut är effektiv vidhåller jag kan vara det största straffet för dem som är anställda av den apparaten, det vill säga de som jobbar med välfärd i offentlig sektor.
Till det sista måste man också lägga allianspolitikens strävan efter en större mångfald av utförare. En mer effektiv välfärd skapas genom konkurrens, en konkurrens som förstås, viktigast sett ur medborgarnas synpunkt, leder till en mer effektiv välfärd och en större valmöjlighet inom ramen för den välfärd som är solidariskt finansierad. Som svar på interpellantens frågeställning leder det till en mycket större möjlighet för framför allt dem i kvinnodominerade yrken att välja arbetsgivare, till skillnad från om de fastnar hos en närmast monopolarbetsgivare, där de har ett mycket sämre förhandlingsläge.
Nu när Socialdemokraterna tänker sig att samregera med Vänsterpartiet vill jag påminna om att Vänsterns lösning på detta är att skjuta till närmare 200 000 nya jobb som alla ska drivas av det offentliga. Det är verkligen en cementering av arbetsgivarmodellen där man har en arbetsgivare att förhandla med. På vilket sätt detta stärker arbetstagarna, i det här fallet i kvinnodominerade yrken, är för mig en fullständig gåta.
Herr talman! Det här var tre exempel på hur alliansregeringen för fram ett annat synsätt på andra arenor som måste möta jämställdheten i praktiska termer. När det gäller interpellantens slutfråga och vädjan om att regeringen ska sitta på utbildningsbänken kanske det är Socialdemokraterna och inte minst Vänsterpartiet, när man ska ingå i koalition, som borde sitta på något slags utbildningsbänk för en annan typ av politik som leder till just möjligheten för dem med små och medellåga inkomster att få mer i plånboken. Detta gäller framför allt i kvinnodominerade yrken.
Man måste också förstå värdet av en större mångfald som utför den solidariskt finansierade välfärden så att vi får en bättre effekt av skattekronorna och därmed också tryggar möjligheten till fler arbetsgivare för, just som jag sade, mest kvinnodominerade yrken.
Anf. 11 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag fortsätter där Finn Bengtsson slutade och påminner återigen Eva-Lena Jansson om det som statsministern gav uttryck för i sitt svar: Det är inte denna regering som har låst in kvinnor i vissa branscher där det inte ges högre löner. Det är inte denna regering som har låst in kvinnor i branscher där det råder monopol. Det är inte denna regering som har låst in kvinnor i branscher där det inte är möjligt att göra karriär.
Den förra regeringen, som Eva-Lena Jansson stödde, gjorde absolut ingenting för att komma till rätta med dessa problem.
Vi har skapat möjligheter för kvinnor att kombinera yrkesliv och arbetsliv. Vi har under vår tid sett till att fler deltidsarbetande kvinnor nu arbetar heltid. Vi har sett till att kvinnor tjänar mer i dag än de gjorde under den tid som Eva-Lena Janssons parti satt i regeringen. Kvinnors löner har faktiskt ökat i snabbare takt än männens löner.
Med det sagt ska jag svara på de ytterligare frågor som Eva-Lena Jansson ställde. Hur fungerar samordningen av jämställdhetsarbetet i Regeringskansliet? Jag har ansvaret att samordna det. De flesta frågor av relevans som bereds inom Regeringskansliet bereds också på Integrations- och jämställdhetsdepartementet, på enheten och så vidare upp till min nivå. Jag tror dock inte att Eva-Lena Jansson vill se ett system där jämställdhetsministern med samordningsansvar är den enda som kan jämställdhetsfrågor och bryr sig om dem. Vi ser därför till att varje departement är försett med kunnig personal för att kunna garantera att betänkanden, utredningar, propositioner, Departementsserien och annat har detta jämställdhetsperspektiv.
När det gäller kulturen gick Kulturdepartementet kanske inte vidare med utredningen
Plats på scen
. Men Eva-Lena Jansson kanske har missat att kulturministern och jag redan 2007 avsatte 9 miljoner kronor till jämställd scenkonst. Pengar finns alltså tillgängliga att söka för alla som jobbar med scenkonst för att få bättre jämställdhet där.
Sexköpslagen ska utvärderas. Tanken är att vi ska se vilka effekter den har fått, hur den har hjälpt att få bort prostitution i vårt land och om den kanske också har hjälpt när det gäller människohandel för sexuella ändamål. Vi får dock inte glömma att om prostitutionen har minskat i vårt land kan vi eventuellt ha exporterat sexköpande män till andra länder. Det måste vi också ta hänsyn till. Allt detta ska utvärderas - inte i syfte att avskaffa lagen utan i syfte att förstärka och förbättra den om det skulle behövas. När vi har alla fakta på hand, Eva-Lena Jansson, blir det mycket lättare för oss i Sverige att kunna marknadsföra lagen utomlands. I dag har vi inte tillräckliga fakta för att kunna göra det. Jag tror inte att vi gör lagen en tjänst om vi går ut och marknadsför den utan konkreta resultat av vad lagen har lett till.
Eva-Lena Jansson hade många frågor, men jag tror att jag har besvarat alla. Annars får jag återkomma i nästa inlägg.
Anf. 12 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Några av de frågor som jag tyckte var centrala var: Hur har man i Regeringskansliet via samordning analyserat det faktum att mindre pengar till kommuner och landsting får stora effekter för flertalet kvinnor som är anställda där men också för brukarna? Vilket jämställdhetsperspektiv har regeringen haft när den har gjort detta och bedömt att det inte behövs några resurser trots att Sveriges Kommuner och Landsting har begärt ökade anslag och så sent som den 19 december sade att pengarna behövs nu så att man inte ska tvingas säga upp och göra fler kvinnor arbetslösa?
När det gäller statsministerns uttalande handlade det om att politiken som den borgerliga regeringen genomför i huvudsak gynnar de välavlönade och dem som har stora förmögenheter eller äger mycket. Då kan man konstatera att eftersom kvinnor äger mindre och tjänar mindre missgynnas de av denna politik. Jag kan inte förstå att det har analyserats på annat sätt än att regeringen inte har något emot det.
När det gäller sexköpslagen har andra länder redan tagit efter och tyckt att den verkar fungera bra. Den har ett preventivt syfte och signalerar att kvinnan inte är någon handelsvara. Ingen människa ska vara en handelsvara, oavsett om man är barn, kvinna eller man. Vi känner också till att fler kvinnor och flickor utnyttjas via bland annat trafficking. Därför är det viktigt att driva denna fråga på Europanivå.
Vilka initiativ tänker statsrådet ta? Vilka frågor av övergripande karaktär kommer statsrådet att driva när det gäller jämställdhetsfrågor?
Statsrådet har tidigare uttalat att införandet av vårdnadsbidrag inte är ett jämställdhetspolitiskt inslag, men det har ändå införts av regeringen. Det är därför av vikt att veta på vilket sätt den här politiken harmoniserar med jämställdhet?
Det är av största vikt att de som är ministrar och därmed ansvariga på departementen också har erforderlig utbildning. Det var därför jag ställde frågan. Jag tolkar svaret som att det i princip är viktigt att alla som jobbar på departementen kan dessa frågor men att det inte är nödvändigt att varje enskild minister har utbildning, vilket jag efterfrågar. Jag tycker att det skulle kunna finnas en poäng i det, precis som tidigare jämställdhetsminister Margareta Winberg tyckte.
Anf. 13 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Interpellationsdebatterna är så upplagda att jag nu har mitt sista inlägg. Därför lär jag inte få svar på de frågor jag riktade till interpellanten. Jag vill i alla fall inte ha det retoriskt eftersom jag inte själv kan svara.
Jag lyfte fram tre saker för konkret jämställdhetspolitik. Det handlar om att öka lönerna för kvinnorna, att se till att vi har sunda statsfinanser för att också ha en balans för dem som är mest utsatta i sin anställning i det som är våra skattebaser och att ha en mångfald av arbetsgivare i stället för en enfald, vilket försvagar arbetstagarens situation.
Detta verkar ha gått Eva-Lena Jansson spårlöst förbi. I stället talar hon om utbildning av regeringsledamöter. Jag undrar vilket som har mest effekt - att man faktiskt ser att det händer något i lönekuvertet, att man vet att statsfinanserna är sunda och därmed ger möjlighet till kommunal- och landstingsanslag från staten och att man har en mångfald av arbetsgivare att välja mellan i händelse av att man inte tycker att arbetsgivaren är den optimala.
Jag vill betona att tidskriften Fokus i sitt senaste nummer lyfte fram att Sveriges Kommuner och Landsting höll tillbaka en rapport för att man såg att man hade rätt välförsett i skafferiet när det gällde att möta krisen i förhållande till hur situationen var för ca 25 år sedan.
När det gäller ansvaret i en finanskris har vi tidigare i kammaren diskuterat var ansvaret ligger. Det är inte bara statens ansvar utan även landstingens och kommunernas. Man har skattevapnet i sin hand där också. I en del av Norrlandslänen har såväl kommuner som landsting höjt skatten. De är inte förvånande socialdemokratiskt styrda. Det motverkar naturligtvis den löneökning som staten ger genom tredje jobbskatteavdraget.
Det finns rätt mycket mer, herr talman, som Socialdemokraterna har att redovisa på jämställdhetsområdet i praktiska termer när man har skattevapnet i sin hand i kommuner och landsting - och i värsta fall tar över regeringsmakten - och successivt börjar höja skatterna för dem som har de lägsta inkomsterna. Det kan inte vara en bra jämställdhetspolitik givet att det kommer att drabba så många kvinnor.
Anf. 14 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag är övertygad om att Eva-Lena Jansson och jag är överens om att vi inte ska ha olika skatter för män och kvinnor, det vill säga mansskatten. Då är det ganska lätt att förstå att när man sänker skatten, till exempel genom jobbskatteavdraget, kommer den som har högre lön att i kronor tjäna mer. I andel är det precis lika mycket. Det var det som statsministern pekade på. Den som har 25 000 i lön kommer att få fler kronor i behåll än den som har 15 000.
Det är denna arbetsmarknad som bland annat Eva-Lena Janssons parti har varit med om att skapa genom att behålla monopol, genom att inte skapa förutsättningar för kvinnor att kunna göra karriär, genom att inte skapa förutsättningar att åtminstone kunna byta arbetsgivare för att på det sättet kunna få upp lönen. Då kommer vi att se dessa problem i omvandlingen av politiken.
Det handlar lika mycket om sjukskrivningar. Det är främst kvinnor som är sjukskrivna. I förändringen av sjukskrivningar när det gäller rehabiliteringskedja och ersättningar kommer antagligen några kvinnor att drabbas eftersom det framför allt är de som är sjukskrivna.
I det här fallet är det viktigare att kvinnor erbjuds rehabilitering, att de blir sedda och att de kan komma tillbaka till arbetsmarknaden än att man förpassar dem till förtidspension där de får leva på 64 procent av sin lön.
Jag tror att kommuner, precis som all arbetsmarknad, måste följas upp i krisens tid. Det handlar om att följa processerna och utvecklingen för att kunna vidta förnuftigt avvägda åtgärder.
Kommunerna är inte lottlösa i år heller. I budgetpropositionen ser vi att fastighetsskatteavgiften är kommunal nu. Det innebär 1,7 miljarder till kommunerna detta år. Sänkt arbetsgivaravgift kommer att innebära 2,9 miljarder som kommer kommunerna till del. Sänkt arbetsgivaravgift för unga människor innebär 2,8 miljarder till kommunerna. Dessutom har vi övrig välfärd som de har fått och som innebär 1,5 miljarder.
Kommunerna har alltså resurser. Om kommunerna behöver åtgärder för att stimuleras i finanskrisens tider kommer, precis som för annan arbetsmarknad, sådana beslut att fattas, men de kommer att avvägas på ett bra och förnuftigt sätt.
Vad ska vi lyfta upp i EU-sammanhang?
Vi kommer att lyfta upp jämställd arbetsmarknad. Där är det viktigt att det händer saker. Jag har under min första tid fokuserat på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, prostitution och människohandel. Nu jobbar vi för fullt när det gäller jämställd arbetsmarknad. Jag tror att det finns mycket att lära av andra, men också att lära ut så att vi får ett erfarenhetsutbyte mellan EU:s medlemsländer.
Vi kommer att fortsätta att diskutera och utbyta erfarenheter när det gäller åtgärder för att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor. Vi kommer, inte minst, att diskutera och utbyta erfarenheter när det gäller hur vi kan bli bättre på att stimulera kvinnors företagande. Det ser väldigt olika ut i olika länder.
Arbetet inom de olika områdena pågår för fullt inom vårt departement och på andra relevanta departement i regeringen.
Det är framför allt de tre frågorna vi tänker lyfta upp när det gäller jämställdhet på EU-nivå under vårt ordförandeskap.
Anf. 15 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Minskade skatteintäkter till kommuner och landsting ger ju inte ökat löneutrymme inom välfärdssektorn, snarare tvärtom.
Jag som tjänar 54 500 kronor får jobbskatteavdrag varje månad och märker knappt att jag får det. Det jobbskatteavdraget får man inte om man är arbetslös undersköterska eller vårdbiträde, pensionerad metallarbetare eller rent av arbetslös skogsarbetare.
När det gäller siffrorna för Sveriges Kommuner och Landsting konstaterar de att fastighetsskatten inte har något med statsbudgeten att göra. Ökningen är känd sedan länge av kommunerna och har därför funnits med i tidigare budgetunderlag. Sveriges Kommuner och Landsting säger att man behöver mer pengar nu för att slippa säga upp människor.
Statsrådet säger att det finns en samordning för jämställdhetsfrågor. Hur har man analyserat att kommuners och landstings minskade skatteintäkter får den effekten att fler kvinnor blir arbetslösa och att många av de kvinnor som har de här välfärdstjänsterna också kommer att drabbas av sämre service?
Det får jag inte något svar på.
När jag frågar om det inte vore av vikt att statsråden - inte bara de som jobbar på departementen - har erforderlig utbildning, får jag inte heller något svar på om statsrådet tycker att det är viktigt.
Det är glädjande att statsrådet har tagit vid i den förra regeringens arbete med trafficking och mäns våld mot kvinnor. Det arbetet har pågått länge, och det är viktigt att det fortsätter även om vi har bytt regering.
Införandet av vårdnadsbidraget kan med all respekt inte betecknas som en jämställdhetsreform. Det har också Nyamko Sabuni uttryckt här i kammaren.
Med det tackar jag för debatten.
Anf. 16 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! När det gäller den kommunala och landstingsstyrda verksamheten, precis som alla arbeten på arbetsmarknaden där fler riskerar att bli arbetslösa, jobbar regeringen för att stimulera att fler jobb skapas. Det är det enda sättet att garantera att människor, om de blir av med ett arbete, kan gå in i ett annat arbete.
På klassiskt manér, när man diskuterar med socialdemokrater, går man från att tala om löneskillnader till att börja tala om de arbetslösa och ersättningar eller bidrag.
Nu talar vi löneskillnader. Vilken utveckling har kvinnors löner haft under de två år som alliansen har haft regeringsmakten? Jag ska säga Eva-Lena Jansson att det har varit mycket bättre för kvinnor nu. De har fått lönehöjningar som inte ens facket har mäktat med. Som Finn Bengtsson sade, har det inneburit 10-11 procents löneökning med löneskatteavdraget. Vi talar då om dem som arbetar. För den här regeringen är det viktigt att så många som möjligt ska arbeta. Det är det viktiga. Utgångspunkten är att man ska kunna försörja sig själv, inte att man ska bli försörjd av staten vilket Eva-Lena Jansson verkar tycka är viktigare.
Med de orden tackar jag för debatten.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.