Förslag till riksdagen 1989/90:7

Framställning / redogörelse 1989/90:7

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1989/90:7

Riksdagens förvaltningskontors förslag
till lag om ändring i lagen (1988:144) om
säkerhetskontroll vid sammanträde med
riksdagens kammare och utskott

Sammanfattning

Förvaltningskontoret föreslår en lagändring i syfte att försvåra ordningsstörande
aktioner av åhörare vid kammarens sammanträden eller
vid offentliga sammanträden med utskott. Genom förslaget vidgas
möjligheten att kontrollera åhörarna med detektor för att förekomma
brott som utgör allvarlig fara för ordningen vid sammanträdet.

I en m-reservation föreslås att säkerhetskontroll får äga rum så länge
talmannen inte beslutar annat.

Vpk reserverar sig mot förslaget till förmån för oförändrad lagstiftning.

Offentligheten vid sammanträde med kammare och
utskott, m.m.

Allmänna överväganden

Riksdagen har vid upprepade tillfållen uttalat att öppenhet i vårt
statsskick utgör en grundläggande förutsättning för det offentliga livet
och att detta förhållande självfallet skall prägla arbetet i riksdagen i
dess egenskap av ledande statsorgan (se KU 1982/83:19 och 1983/84:6).
Kontrollåtgärder som syftar till att förebygga brott eller förhindra
störningar av allmän ordning och säkerhet kan innebära begränsningar
i de rättigheter som syftar till att garantera denna öppenhet. De
rättigheter som närmast kommer i fråga är den ur principen om
offentlighet härledda rätten till information genom bestämmelserna
om offentlighet vid allmänna sammanträden samt rätten till kroppslig
integritet som garanteras genom regeringsformen (RF).

Offentlighet

Den äldsta formen av offentlighet som förekommer vid de beslutande
församlingarna och vid domstolarna är förhandlingsoffentligheten. För
riksdagens del regleras denna i 2 kap. 4 § riksdagsordningen (RO).
Sammanträde med kammaren är i princip alltid offentligt. Undantag
görs endast om det påkallas av hänsyn till rikets säkerhet eller i övrigt
till förhållandet till annan stat eller mellanfolklig organisation.

Förs.

1989/90:7

1 Riksdagen 1989/90. 2 sami. Nr 7

Kroppslig integritet

Förs.

1989/90:7

Skyddet för den kroppsliga integriteten regleras i 2 kap. 4 —6 §§ (RF).
Varje medborgare är enligt 6 § skyddad gentemot det allmänna mot
kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång. Till kroppsvisitation
hänförs undersökning av någons kläder eller av det man bär med
sig. Skyddet mot kroppsvisitation enligt bestämmelsen omfattar inte
bara undersökning av klädedräkt utan även av en handväska som man
bär på (prop. 1975/76:209 s. 147).

Inskränkningar i de skyddade rättigheterna

Inskränkningar i de nämnda rättigheterna är möjliga med stöd av 2
kap. 12 § RF. Som allmän förutsättning gäller enligt bestämmelsen att
inskränkningar får göras endast för att tillgodose önskemål som är
godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Inskränkningarna får aldrig gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har
föranlett dem och inte heller utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen.

Av 2 kap. 13 § RF framgår vilka omständigheter som möjliggör
begränsningar av yttrande- och informationsfriheten. Bl.a. nämns hänsynen
till allmän ordning och säkerhet samt förebyggandet och beivrandet
av brott. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras
med stöd av bestämmelsen skall särskilt beaktas vikten av största
möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i bl.a. politiska angelägenheter.
För samtliga inskränkningar gäller att de får göras endast
med stöd av lag.

Lagen om säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott

På riksdagens uppdrag (KU 1985/86:6) utredde förvaltningskontoret
1987 under parlamentarisk medverkan behovet av skärpt kontroll i
vissa fall vid inpassering till riksdagens åhörarläktare. Uppdraget gällde
närmare bestämt om det för säkerhetsskyddet i riksdagen fanns behov
av en sådan särskild lagstiftning som införts för domstolar genom lagen
(1981:1064) om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar. Utredningen
konstaterade att samma behov fanns av kontroll vid kammarens
sammanträden som vid domstolsförhandlingar och föreslog för
riksdagens del en lag med motsvarande innehåll som den för domstolsförhandlingar.
Förvaltningsstyrelsen framlade förslaget för riksdagen.
Sedan lagrådet yttrat sig över förslaget och talmanskonferensen tagit
del därav föreslog KU (1987/88:34) riksdagen att anta en lag om
säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott.
Riksdagen antog lagen, som trädde i kraft den 1 maj 1988 (SFS
1988:144).

Säkerhetskontroll får enligt lagen äga rum om det till följd av
särskilda omständigheter finns risk för att det i samband med ett
sammanträde med riksdagens kammare eller vid offentlig del av sammanträde
med ett utskott kan komma att förövas brott som innebär en

allvarlig lara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande Förs. 1989/90:7

förstörelse av egendom (1 §). Vid kontrollen får vapen eller andra
föremål som är ägnade att komma till användning vid brott som avses
i 1 § eftersökas. För detta ändamål får kroppsvisitation äga rum.

Väskor och andra föremål som medförs eller påträffas i riksdagens
lokaler får undersökas (5 §). Kroppsvisitation som är av mera väsentlig
omfattning skall verkställas i enskilt rum och om möjligt i vittnes
närvaro (9 §). Beslutet om säkerhetskontroll fattas av talmannen (2 §),
som får undanta personer från kontrollen om särskilda skäl talar
härför (3 §).

Genom lagen om säkerhetskontroll har en möjlighet öppnats att i
extraordinära situationer utföra säkerhetskontroll av besökare till riksdagens
åhörarläktare vid sammanträde med kammaren och till lokal
med offentligt sammanträde med ett utskott. Utmärkande för de situationer
då behov av särskild säkerhetskontroll föreligger är de fall då
risken för våldshandlingar och andra övergrepp inte kan hänföras till
någon bestämd person utan är av mer allmän räckvidd. Av förarbetena
till lagen (förs. 1987/88:9 s. 23) framgår emellertid att kontrollmöjligheterna
med hänsyn till de ingrepp de kan innebära för den personliga
integriteten och intresset av fri information endast får komma i fråga
när våldshandlingar kan befaras på grund av hot eller andra omständigheter.
Frågan får bedömas från fall till fall och kontroller får bara
tillgripas om kvalificerade brott kan befaras. Det skall således inte vara
möjligt att utöva skärpt kontroll när som helst eller regelmässigt vid
vissa tillfållen såsom vid riksdagens öppnande. Gränsdragningen är ett
uttryck för den intresseavvägning mellan offentlighetsprincipen och
det behov av kroppsvisitation för säkerhetsarbetet som riksdagen gjorde
vid lagens tillkomst.

Inträffade händelser

Under en debatt i riksdagens kammare den 10 juni 1988 klättrade en
grupp demonstranter ned från läktaren och tog sig fram till talarstolen.

Plenum ajournerades och efter visst tumult fördes demonstranterna ut
ur salen.

Vid sammanträde med riksdagens kammare den 31 maj 1989 kedjade
demonstranter fast sig vid stolarna på åhörarläktaren och ropade
slagord. Oordning uppstod och talmannen tvingades utrymma läktaren.
Så småningom lyckades tillkallad personal med bultsax frigöra
demonstranterna från den låskedja för cykel med vilken de var fastbundna
och avlägsna dem från läktaren. En metalldetektor hade gett
utslag för låskedjan. Förutsättningarna att nyttja detektorn var emellertid
inte för handen eftersom något konkret hot om skadegörelse inte
förelåg.

3

Förslag

Förs. 1989/90:7

Mot bakgrund av bl.a. de ordningsstörande händelser som inträffat vid
kammarens sammanträden vill förvaltningsstyrelsen föreslå en ordning
som möjliggör vidgad säkerhetskontroll med detektor.

Allmänheten torde inte uppfatta som ett intrång i grundläggande
rättigheter att vid vissa tillfällen få passera en detektor. Användningen
torde uppfattas som en säkerhetsåtgärd, som avser att skydda även den
som får passera detektorn. Intresset av att förhandlingarna i kammaren
eller vid ett utskottssammanträde kan fortgå ostörda och under full
säkerhet torde vara så starkt att utnyttjandet av detektorn godtas av
allmänheten. Om ett konkret hot föreligger torde därvid vara av
underordnad betydelse.

Enligt lagen (1970:926) om särskild kontroll på flygplats får särskild
kontroll äga rum till förekommande av brott som utgör allvarlig fåra
för säkerheten vid luftfart. Kontrollen får företas utan att några konkreta
misstankar om brott föreligger. En motsvarande regel för kammarens
sammanträden eller offentliga sammanträden med utskott skulle
verksamt kunna bidra till att hindra ordningsstörningar vid dessa
sammanträden.

Störning av ordningen kan i sig utgöra ett brott enligt 16 kap. 4 §
brottsbalken. Den som genom våldshandling eller oljud eller på annat
dylikt sätt stör eller söker hindra bl.a. en statlig förrättning döms till
böter eller fängelse i högst sex månader. Riksdagens förhandlingar
räknas enligt lagens förarbeten som statlig förrättning. Eftersom brott
mot säkerheten innefattar brott mot ordningen tillgodoser en bestämmelse
enligt det anförda även säkerhetsaspekterna.

I likhet med vad som gäller för flygplatserna bör skärpt kontroll i
riksdagen komma i fråga endast när en allvarlig störning av ordningen
kan befaras. Anledning härtill kan vara det vid tillfället rådande
allmänna debattklimatet i samhället eller närvaron av särskilt utsatta
personer i sammanträdeslokalen. Att närmare ange när skärpt kontroll
bör anordnas är inte möjligt. Avvägningen får i varje särskilt fall göras
mot bakgrund av de aktuella riskerna för ordningsstörningar i förhållande
till de olägenheter som kontrollen innebär för den allmänhet
som besöker sammanträdena.

I enlighet med det sagda föreslås att 1 § lagen om säkerhetskontroll
får följande lydelse:

Säkerhetskontroll får äga rum hos riksdagen till förekommande av
brott som utgör allvarlig fara för ordningen vid ett sammanträde med
riksdagens kammare eller vid offentlig del av sammanträde med ett
utskott.

Förslaget bör inte föranleda någon ändring i övrigt av gällande lag.

Detta innebär bl.a. att beslutet om säkerhetskontroll även vid ett
genomförande av ändringsförslaget fettas av talmannen. Av förarbetena
till lagen framgår att beslutsfunktionen vid förfall för talmannen
utövas av vice talman (förs. 1987/88:9 s. 26).

Som allmän princip gäller att kroppsvisitation inte får göras mer 4

ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver och att all den

hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas. Det ligger därför i Förs. 1989/90:7
sakens natur att endast detektor och inte kroppsvisitation av annat slag
kommer till användning då ett uttalat hot inte föreligger, eventuellt i
kombination med röntgensluss för undersökning av handväskor. Anledning
saknas således att närmare ange i lagen hur den utvidgade
kontrollen skall utföras. Vidare förutsätts att anordnandet av säkerhetskontroll
i samband med offentligt sammanträde med ett utskott föregås
av samråd med utskottet i fråga.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1990.

Hemställan

Förvaltningskontoret hemställer

att riksdagen antar det i bilagan 1 intagna förslaget till lag om
ändring i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde
med riksdagens kammare och utskott.

I detta beslut har, förutom undertecknad ordförande, deltagit riksdagsledamöterna
Rolf Clarkson (m), Oskar Lindkvist (s), Marianne Stålberg
(s), Bo Forslund (s), Carl-Johan Wilson (fp), Martin Olsson (c),

Bertil Måbrink (vpk) och Wiggo Komstedt (m).

Stockholm den 6 december 1989
Thage G Peterson

Anders Forsberg

Reservationer

1. Förutsättningen för säkerhetskontroll m.m.

Rolf Clarkson och Wiggo Komstedt (båda m) anser

dels att den del av förvaltningskontorets förslag som på s. 4 börjar med
"Enligt lagen (1970:926)" och slutar med "(förs. 1987/88:9 s. 26)" bort
ha följande lydelse:

Inte heller bör som krav uppställas att brott eller annan störning av
ordningen kan befaras. Säkerhetskontrollen bör således få anordnas
utan särskild prövning. Det förbehållet bör dock uppställas att talmannen
kan bestämma att kontroll inte får äga rum. 1 § i förslaget har
utformats i enlighet härmed.

Beslut om säkerhetskontroll bör tas i samma ordning som gäller för
beslut om säkerhetsskyddet i övrigt i riksdagen dvs. av förvaltningskontoret.
Att i lagen om säkerhetskontroll erinra om denna beslutsordning
synes inte erforderligt. Talmannens beslutsbefogenhet enligt 2 §

5

och bestämmelsen om överklagande av talmannens beslut enligt 10 § Förs. 1989/90:7

lagen om säkerhetskontroll skall som en konsekvens av det anförda

upphöra.

Vid säkerhetskontroll skall enligt nuvarande lag vapen och andra
föremål som är ägnade att komma till användning vid brott enligt 1 §
eftersökas. Den nu föreslagna 1 § innehåller inte någon brottsbestämning,
varför en komplettering med hänsyn härtill föreslås i 5 §.

dels att riksdagen beträffande hemställan antar i bilagan 2 intaget
förslag till lag om ändring i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid
sammanträde med riksdagens kammare och utskott.

2. Om avslag på förslaget

Bertil Måbrink (vpk), som yrkar avslag på förslaget, anför att det är av
stor betydelse att riksdagen kan vara ett öppet parlament. Det är också
viktigt att kammaren och utskottens sammanträden kan genomföras
utan störningar. Så sent som förra året antog riksdagen lagen
(1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott. Under sommaren och hösten 1989 har vissa
säkerhetsrutiner setts över med anledning av incidenter våren 1989.

Dessa förändringar och åtgärder är tillräckliga, och ytterligare ändringar
i lagen om säkerhetskontroll är därför inte påkallade.

6

Förs. 1989/90:7

Förslag till Bilaga 1

Lag om ändring i lagen (1988:144) om
säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1988:144) om säkerhetskontroll
vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Säkerhetskontroll får äga rum,
om det till följd av särskilda omständigheter
finns risk för att det i
samband med ett sammanträde
med riksdagens kammare eller
vid offentlig del av sammanträde
med ett utskott kan komma att
förövas brott som innebär en allvarlig
fara för någons liv, hälsa
eller frihet eller för omfattande förstörelse
av egendom.

Föreslagen lydelse

1 §

Säkerhetskontroll får äga rum
hos riksdagen till förekommande
av brott som utgör allvarlig fara
för ordningen vid ett sammanträde
med riksdagens kammare eller
vid offentlig del av sammanträde
med ett utskott.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990.

7

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:144) om
säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:144) om säkerhetskontroll
vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott
dels att 2 och 10 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1 och 5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Säkerhetskontroll får äga rum,
om det till följd av särskilda omständigheter
finns risk för att det i
samband med ett sammanträde
med riksdagens kammare eller
vid offentlig del av sammanträde
med ett utskott kan komma att
förövas brott som innebär en allvarlig
fara för någons liv, hälsa
eller frihet eller för omfattande förstörelse
av egendom.

Vid säkerhetskontroll skall vapen
och andra föremål som är
ägnade att komma till användning
vid brott som avses i 1 § eftersökas.
För detta ändamål får
kroppsvisitation äga rum. Väskor
och andra föremål som medförs
till eller påträffas i riksdagens lokaler
får undersökas.

Föreslagen lydelse

Säkerhetskontroll får äga rum
vid sammanträde med riksdagens
kammare eller vid offentlig del av
sammanträde med ett utskott, om
inte talmannen beslutar annat.

Vid säkerhetskontroll skall vapen
och andra föremål som är
ägnade att komma till användning
vid brott mot ordningen vid sammanträde
enligt 1 § eftersökas.

För detta ändamål får kroppsvisitation
äga rum. Väskor och andra
föremål som medförs till eller påträffas
i riksdagens lokaler får undersökas.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990.

Förs. 1989/90:7
Bilaga 2

gotab 99418, Stockholm 1990

8