Förs. 1984/85:22

Framställning / redogörelse 1984/85:22

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förs. 1984/85:22

Förslag

1984/85:22

Fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag om ändring i lagen
(1982:1158) om riksgäldskontoret samt komplettering av anslagsframställning
för budgetåret 1985/86

1985-02-14

Dnr 19-85314

Till riksdagen

Regeringen föreslår i 1985 års budgetproposition (Prop. 1984/85:100, Bil.
1 s. 57-59) att reglerna för finansiering av vissa affärsverks verksamheter
skall ändras. Förändringen innebär i korthet att riksgäldskontoret vid sidan
av statsbudgeten skall tillhandahålla medel för finansiering av såväl rörelsekapital
som investeringar. Kontoret skall sålunda lämna såväl löpande som
långfristiga krediter. Enligt propositionen bör räntesättningen för de långa
krediterna knytas till riksgäldskontorets marknadsmässiga upplåning kompletterad
med ett tillägg för att täcka kontorets hanteringskostnader. I fråga
om de löpande krediterna bör kontorets nuvarande rörliga krediter ses över
och göras mer lika affärsbankernas checkräkningskrediter. Enligt propositionen
är det viktigt att kontoret kan tillhandahålla krediterna på så långt
möjligt marknadsmässiga villkor och att en rationell administrativ hantering
av låneverksamheten kan åstadkommas.

Riksgäldskontoret lämnar f. n. rörliga krediter till bl. a. affärsverk och
uppdragsmyndigheter. Fullmäktige i riksgäldskontoret har under ärendets
beredning inom regeringskansliet yttrat sig över det i budgetpropositionen
framlagda förslaget. Fullmäktige har därvid framhållit att en ändrad
inriktning av riksgäldskontorets nuvarande kreditgivning i form av rörliga
krediter kräver ett förtydligande i lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret.

Enligt 18 § första stycket 5 skall fullmäktige avgöra frågor om villkor för
rörliga krediter. I enlighet med andra stycket kan fullmäktige delegera
beslutanderätten i dessa ärenden. Om riksdagen godkänner ovannämnda
förslag i budgetpropositionen bör punkten 5 ändras. Fullmäktige får därför
framlägga förslag till sådan lagändring. Förslaget framgår av bilaga till denna
skrivelse. Delegeringsrätten bör kvarstå oförändrad.

Fullmäktige har i anslagsframställningen för budgetåret 1985/86 föreslagit
att kontoret som uppdragsverksamhet skall kunna lämna viss service till
bankerna i samband med det nya vinstsparandet som bankerna får bedriva i
egen regi. Redovisningar av serviceverksamheten föreslogs ske under en
nyppförd anslagspost inom kontorets förvaltningskostnadsanslag.

Om riksdagen bifaller regeringens förslag beträffande finansiering av vissa

1 Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 22

Förs. 1984/85:22

2

affärsverks verksamheter får riksgäldskontoret i uppgift att lämna såväl
löpande som långfristiga krediter till de aktuella affärsverken vid sidan av
statsbudgeten. Kreditgivningen till de aktuella affärsverken bör enligt
fullmäktiges uppfattning bedrivas som uppdragsverksamhet. Det kan i detta
sammanhang bli naturligt att även se över och marknadsanpassa kontorets
övriga rörliga krediter och redovisa dem på samma sätt.

Såväl den tidigare nämnda serviceverksamheten till banker som den nu
nämnda utlåningsverksamheten bör redovisas under den föreslagna anslagsposten
för uppdragsverksamhet Vid redovisningen av uppdragsverksamheten
och vid utformningen av budgetförslag och långtidsbedömningar bör
budgethandbokens regler Myndigheter med uppdragsmodell gälla. Detta
innebär bl. a. att utfall och prognos över intäkter, kostnader och resultat skall
analyseras och specificeras per verksamhetsgren.

Inbetalningar och utbetalningar avseende uppdragsverksamheten kommer
inte att sammanfalla i tiden, vilket ger upphov till likviditetsunderskott
resp. likviditetsöverskott. Samma förhållande råder vid de myndigheter som
i dag bedriver uppdragsverksamhet. Dessa disponerar en rörlig kredit i
riksgäldskontoret för att täcka likviditetsunderskotten. På krediten utgår
ränta efter en räntesats som riksgäldsfullmäktige fastställer. På motsvarande
sätt har dessa myndigheter rätt att placera överskottslikviditet räntebärande
hos riksgäldskontoret.

Samma villkor bör i princip gälla för riksgäldskontorets uppdragsverksamhet.
Likviditetsunderskott bör täckas genom medel från den statliga upplåningen.
Kostnader för detta bör beräknas och debiteras uppdragsverksamheten
enligt samma grunder som gäller för övriga uppdragsmyndigheter. På
motsvarande sätt bör ränteintäkter för överskottslikviditet beräknas och
tillgodoföras uppdragsverksamheten enligt samma villkor som för övriga
uppdragsmyndigheter. Eftersom behovet av likviditetstillskott till uppdragsverksamheten
kan bedömas bli av liten omfattning förefaller det onödigt att
formellt fastställa en kreditram.

Fullmäktige vill i detta sammanhang även ta upp frågan om tjänsteexport
från riksgäldskontoret.

De betalningsbalansproblem som Sverige brottats med under senare år har
med särskild styrka drabbat u-länderna. För deras vidkommande har
situationen förvärrats av sjunkande exportintäkter och stagnerande biståndsflöde,
vartill många gånger kommit ett betydande kapitalutflöde i den privata
sektorn. Resultatet har för ett stort antal länder blivit akuta betalningssvårigheter,
vilka framtvingat skuldomförhandlingar med banker och kreditgivande
regeringar. Inför dessa förhandlingar och för att sedan kunna fullgöra
sina låneförpliktelser har myndigheterna i skuldländerna funnit det nödvändigt
att förbättra förvaltningen av utlandsskulden. Det minskade nettokapitaltillflödet
utifrån framkallar vidare ett behov av effektivare lokala kapitaloch
finansmarknader för att nödvändiga investeringar i ökad utsträckning
skall kunna finansieras ur landets eget sparande. Växande budgetunderskott
gör det också angeläget för staterna i u-länderna att få vidgad tillgång till

Förs. 1984/85:22

3

kreditmarknaden, bl. a. genom att använda nya låneinstrument och bättre
emissionsteknik. Efterfrågan på tekniskt bistånd inom dessa områden har
vuxit starkt under senare år.

Riksgäldskontoret har vid olika tillfällen fått förfrågningar från enskilda
u-länder, internationella organisationer och de svenska biståndsmyndigheterna
om kontoret kan lämna råd och assistera i frågor som rör skuldförvaltning,
skuldkonsolidering, upplåning m. m.

Frågor om tjänstexport från statliga myndigheter har behandlats i en
proposition om export av tjänster från statliga myndigheter och bolag m. m.
(Prop. 1980/81:171, NU 58, rskr 426). Närmare bestämmelser för verksamheten
finns angivna i förordningen (SFS 1981:677) med vissa bestämmelser
för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandet. I bilaga till
förordningen anges vilka myndigheter som omfattas av förordningen.
Tjänsteexport kan enligt propositionen organisatoriskt ske endera genom ett
särskilt aktiebolag med nära anknytning till myndigheten eller i egen regi som
uppdragsverksamhet. Inledningsvis och när det gäller tjänstexport av mindre
omfattning förordas formen uppdragsverksamhet i myndighetens eget namn.
Mot bakgrund av de förfrågningar om assistans som kontoret fått bör
kontoret enligt fullmäktiges uppfattning - i begränsad omfattning och på sätt
som inte leder till men för den egna verksamheten - få rätt att bedriva
tjänsteexport. Tjänsteexporten bör t. v. bedrivas som uppdragsverksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts föreslår fullmäktige i riksgäldskontoret
riksdagen

att - under förutsättning att riksdagen bifaller vad regeringen anfört
om finansiering av vissa affärsverks verksamhet - anta det förslag
till lag om ändring i lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret som
upprättats inom riksgäldskontoret,
att godkänna vad som anförts om principer för redovisning av
uppdragsverksamhet,
att medge att tillfälliga likviditetsunderskott i uppdragsverksamheten
får täckas genom medelstillskott från upplåningen, varvid räntevillkoren
för rörlig kredit tillämpas och att tillfälliga likviditetsöverskott
i uppdragsverksamheten tillgodoförs ränteintäkter enligt
samma grunder som för övriga uppdragsmyndigheter,
att godkänna vad som anförts om tjänsteexport från riksgäldskontoret.

Protokollsutdrag, utvisande ärendets behandling i fullmäktige, bifogas.

På fullmäktiges vägnar
PAUL JANSSON

Göran Carnhagen

Förs. 1984/85:22

4

Författningsförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret
skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Av fullmäktige avgörs

1. viktigare författningsfrågor;

2. viktigare frågor om riksgäldskontorets organsisation och arbetsformer;

3. frågor om upptagande av lån mot obligationer eller andra förbindelser;

4. frågor om utfärdande av statlig garanti eller lämnande av annat statligt
stöd som enligt riksdagens beslut skall prövas av riksgäldskontoret;

5. frågor om villkor för 5. frågor om villkor för krediter

rörliga krediter; som sägs i 3 §;

6. frågor om avskrivning, ackord och eftergift rörande fordringar;

7. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse;

8. frågor om inrättande av tjänst samt tillsättande av tjänst i vilken
lönegrad F 19 eller högre kan tillämpas på innehavaren;

9. frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag eller om disciplinsansvar,
åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning;

10. övriga frågor som enligt denna lag skall avgöras av fullmäktige.

11. andra frågor som fullmäktige finner vara av större vikt eller som
riksgäldsdirektören hänskjuter till fullmäktige.

Fullmäktige får i den utsträckning förhållandena påfordrar överlåta till
riksgäldsdirektören rätten att besluta om upptagande av dagslån och lån mot
skattkammarväxlar och statsskuldväxlar, att bestämma de närmare villkoren
för andra lån som skall tas upp samt att besluta i ärenden som anges i första
stycket 4,5 och 6. Rätten för riksgäldsdirektören att besluta i de angivna
frågorna får, i den utsträckning fullmäktige medger, av riksgäldsdirektören
överlåtas till annan tjänsteman. Sådana bemyndiganden för riksgäldsdirektören
skall framgå av en av fullmäktige beslutad arbetsordning eller genom
ett särskilt fullmäktiges beslut. Fullmäktige kan bestämma att beslut som
fattas med stöd av fullmäktiges bemyndiganden skall anmälas för fullmäktige.

Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av riksgäldsdirektören
ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas
av riksgäldsdirektören får de avgöras av annan tjänsteman i den omfattning
som framgår av arbetsordningen eller särskilda beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Förs. 1984/85:22

5

RIKSGÄLDSKONTORET UTDRAG

ur protokoll vid fullmäktiges i riksgäldskontoret
sammanträde 1985-02-14

Närvarande:

Paul Jansson
Tage Sundkvist
Maj-Lis Landberg
Erik Hovhammar
Bo Södersten
Ingemar Konradsson
Knut Wachtmeister

Lars Kalderén
Göran Carnhagen
Ingmar Jansson
Lars Andrén
Gösta Almgren
Peter Engström
Lars Heikensten
Tomas Magnusson

vice ordförande

riksgäldsdirektör
vice riksgäldsdirektör
riksgäldssekreterare
byråchef
byråchef

byråchef t. o. m. 4 §

chefekonom

avdelningsdirektör

4 § Förslag till skrivelse till riksdagen ang. ändring i lagen (1982:1158) om
riksgäldskontoret m. m.

Föredrogs och godkändes uppsatt förslag till skrivelse till riksdagen i rubr.
ärende.

Erik Hovhammar och Knut Wachtmeister lät till protokollet anteckna att
de, beträffande sin inställning till frågan om den föreslagna kreditgivningen
från riksgäldskontoret till de statliga affärsverken, hänvisade till tidigare
avgiven reservation (jfr prot. 1984-12-06, 6 §).

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Enligt protokollet

Ingmar Jansson

minab/gotab Stockholm 1985 82033