Direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet

Fakta-PM om EU-förslag 2011/12:FPM135
KOM (2012) 131 slutlig
FPM_201112__135

Regeringskansliet

Faktapromemoria 2011/12:FPM135

Direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet

Arbetsmarknadsdepartementet

2012-04-25

Dokumentbeteckning

KOM (2012) 131 slutlig

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om genomförande av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster.

Sammanfattning

Direktivförslaget syftar till att skapa ett allmänt regelverk för utstationeringar med en bättre och mer enhetlig tillämpning av direktivet 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (utstationeringsdirektivet). Genom att klargöra och förtydliga hur bestämmelserna i utstationeringsdirektivet ska tillämpas kan skyddet för utstationerade arbetstagares villkor säkerställas och en sund konkurrens på den inre marknaden främjas, samtidigt som missbruk av utstationeringsreglerna motverkas.

Regeringen är positiv till kommissionens initiativ att förbättra och förtydliga tillämpningen av utstationeringsreglerna. Det är angeläget att säkerställa skyddet för utstationerade arbetstagares villkor och främja en sund konkurrens på den inre marknaden, samtidigt som det är viktigt att utstationeringsreglerna respekterar medlemsstaternas olika arbetsmarknadsmodeller.

1 Förslaget

1.1 Ärendets bakgrund

Kommissionen har i inremarknadsakten, KOM(2011)206 slutlig, identifierat tolv nyckelåtgärder för att stimulera tillväxt och stärka förtroendet för den inre marknaden. Förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om genomförande av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (tillämpningsdirektivet) är en av de tolv åtgärderna, och syftar till förbättrad social sammanhållning i EU.

Utstationeringsdirektivet, som antogs 1996, rör situationen att en utländsk tjänsteutövare skickar en arbetstagare till ett annat land för att tillfälligt utföra arbete där (utstationering). När det rör sig om en sådan utstationeringssituation ska enligt allmänna lagvalsregler ursprungslandets regler och villkor när det gäller arbetstagarskydd m.m. tillämpas. Utstationeringsdirektivet ändrar på detta genom att i stället ange att värdlandets regler ska tillämpas på vissa angivna områden. Dessa är regler om minimilön, antal betalda semesterdagar, längsta arbetstid och kortaste vilotid, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen (arbetsmiljö) och diskrimineringsregleringen, den s.k. hårda kärnan.

Utstationeringsdirektivets rättsliga innebörd och praktiska tillämpning i medlemsstaterna har varit föremål för diskussioner sedan EU-domstolen meddelade sina domar i Laval-, Viking-, Rüffert- och Luxemburgmålen. I april 2010 ändrades den svenska lagstiftningen om stridsåtgärder i förhållande till utstationerande arbetsgivare till följd av Lavaldomen.

Den s.k. Montirapporten problematiserade kring situationen på den inre marknaden i kölvattnet av EU-domstolens domar och förutsåg att klargörande rättsliga initiativ skulle behöva utarbetas. Sedan kommissionens ordförande Barroso i september 2009 aviserat ett initiativ för att förbättra implementeringen av det befintliga utstationeringsdirektivet, tog kommissionen upp planer på ett sådant lagstiftningsförslag i sitt arbetsprogram 2010.

Kommissionen antog förslaget till tillämpningsdirektiv den 21 mars 2012.

1.2 Förslagets innehåll

Syftet med direktivförslaget är att klargöra och förtydliga utstationeringsdirektivets tillämpning i medlemsstaterna för att därigenom även komma åt missbruk av utstationeringsdirektivet.

Direktivförslaget innehåller bestämmelser som syftar till att klargöra tillämpningsområdet för utstationeringsdirektivet. Där finns listor över kriterier som kan användas vid bedömningen av om en gränsöverskridande arbetssituation är en ”äkta” utstationering eller inte, d.v.s. om utstationeringsreglerna är tillämpliga eller inte. Det rör sig om omständigheter till ledning för att kunna avgöra om ett företag är etablerat i en medlemsstat eller inte och om en utstationerad arbetstagare tillfälligt utför arbete i en annan medlemsstat än den vari han eller hon vanligtvis arbetar. Den gränsöverskridande situationen ska alltid bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Direktivförslaget innehåller vissa bestämmelser som särskilt tar hänsyn till medlemsstater med nordisk arbetsmarknadsmodell, t.ex.

  • Skyldighet för medlemsstaterna att se till att kollektivavtalsvillkor, särskilt avseende minimilöner, finns tillgängliga för såväl tjänsteleverantörer från annat medlemsland som för de utstationerade arbetstagarna.

  • Uppgiften att övervaka och kontrollera arbetstagares villkor kan utföras av arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell rätt och praxis, förutsatt att en tillräcklig skyddsnivå för utstationerade arbetstagare i enlighet med utstationeringsregelverket garanteras.

  • Skyldighet för medlemsstaterna att se till att utstationerade arbetstagare, oavsett om de är organiserade eller inte, ska kunna bevaka och hävda sina rättigheter enligt utstationeringsreglerna.

Vidare innehåller förslaget minimibestämmelser som innebär att medlemsländerna inom byggsektorn ska kunna göra en huvudentreprenör solidariskt ansvarig med den utstationerande arbetsgivaren för de utstationerade arbetstagarnas löner samt innehållna skatter och sociala avgifter. Genom att utföra vissa kontroller kan huvudentreprenören påverka ansvarets omfattning. Medlemsstaterna får införa strängare ansvarsregler förutsatt att reglerna är proportionerliga och inte diskriminerande.

Förslaget innehåller i övrigt bestämmelser om bl.a. information och samarbete mellan medlemsstaterna samt om indrivning av avgifter över gränserna i syfte att åstadkomma en bättre efterlevnad av reglerna.

1.3 Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Sverige har genomfört utstationeringsdirektivet genom lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare. I april 2010 ändrades den svenska lagstiftningen om stridsåtgärder i förhållande till utstationerande arbetsgivare till följd av Lavaldomen (prop. 2009/10:48).

Det kan inte uteslutas att gällande regler kan komma att behöva justeras som en följd av direktivförslaget. En noggrann analys av hur svensk rätt förhåller sig till alla delar av direktivförslaget måste emellertid göras innan sådana eventuella justeringar kan anges i detalj.

1.4 Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Förslaget förväntas få vissa budgetära konsekvenser för statsbudgeten, som i nuläget är svåra att precisera. Först när förslaget har analyserats mer i detalj kan de budgetära konsekvenserna preciseras.

Förslaget förväntas få vissa konsekvenser för EU-budgeten, t.ex. kostnader för diverse projekt och seminarier, expertkommittén och efterhandsutvärdering. Kostnaderna kommer att täckas av Progress-programmet (2013) och Programmet för social förändring och social innovation (2014-2020). Kostnaderna för personalresurser och andra administrativa utgifter samt kostnader för seminarier för intressegrupperna vartannat år kommer att täckas genom rubrik 5 i den fleråriga budgetramen.

2 Ståndpunkter

2.1 Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen är positiv till kommissionens initiativ att förbättra och förtydliga tillämpningen av utstationeringsreglerna. Det är angeläget att säkerställa skyddet för utstationerade arbetstagares villkor och främja en sund konkurrens på den inre marknaden, samtidigt som det är viktigt att utstationeringsreglerna respekterar medlemsstaternas olika arbetsmarknadsmodeller. Det är därför bra att det finns bestämmelser i förslaget som är anpassade särskilt för de nordiska ländernas arbetsmarknadsmodeller.

En given utgångspunkt i förhandlingarna är att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen i EU-samarbetet. Målsättningen bör vara att utstationeringsreglernas tillämpning förbättras och förtydligas så att skyddet för utstationerade arbetstagares villkor kan säkerställas samtidigt som en sund konkurrens på den inre marknaden främjas och missbruk av utstationeringsreglerna motverkas.

2.2 Medlemsstaternas ståndpunkter

Många medlemsstater välkomnar direktivförslaget i stort, men har lämnat reservationer eftersom mer tid behövs för en detaljgranskning av de enskilda delarna.

2.3 Institutionernas ståndpunkter

Är ännu inte kända.

2.4 Remissinstansernas ståndpunkter

Direktivförslaget har remitterats till arbetsmarknadens parter. Skriftligt yttrande har för närvarande inkommit från Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

TCO är positiva till direktivförslaget eftersom det finns ett legitimt och praktiskt behov av ett tillämpningsdirektiv till utstationeringsdirektivet. Ett antal artiklar i förslaget behöver dock tydliggöras och omformuleras för att tillämpningsdirektivet ska bli ett effektivt verktyg för att motverka social dumpning, möjliggöra sund konkurrens vid utstationering och fullt ut respektera svensk arbetsmarknadsmodell.

SKL tillstyrker inte direktivförslaget i dess nuvarande utformning eftersom man inte anser att förslaget är lösningen på de problem i medlemsstaternas genomförande av utstationeringsdirektivet som kommissionen har identifierat. SKL framhåller också att EU har regelförenkling som övergripande mål och att direktivförslaget inte motsvarar de förväntningarna.

Svenskt Näringsliv anser att syftet med förslaget, ett bättre genomförande av utstationeringsdirektivet, är gott och är positiv till de delar av förslaget, exempelvis förbättrat administrativt samarbete mellan medlemsstaterna, som främjar en sund konkurrens företag emellan. Förslaget om ett entreprenöransvar inom byggbranschen för utstationerade arbetstagares löner och avgifter anser dock Svenskt Näringsliv vara oacceptabelt eftersom det riskerar att inverka negativt på den inre marknadens utveckling. Ett sådant ansvar bör därför inte införas.

Företagarna avstyrker direktivförslaget i den del som avser entreprenöransvar, eftersom en sådan reglering skulle hindra den fria rörligheten.

Regeringen avser att regelbundet samråda med arbetsmarknadens parter.

3 Förslagets förutsättningar

3.1 Rättslig grund och beslutsförfarande

Den rättsliga grunden är artikel 53 och 62 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Rådet beslutar med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet är medbeslutande.

3.2 Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Vad gäller subsidiaritetsprincipen anger kommissionen att ett korrekt genomförande och en effektiv tillämpning och efterlevnad är grundläggande för att gällande EU-bestämmelser ska ha avsedd verkan. Utstationeringsdirektivet kommer därför inte att fungera som det ska om det inte genomförs, tillämpas och efterlevs på samma sätt i alla medlemsstater. Det blir även mycket svårt att skapa lika konkurrensvillkor för tjänsteleverantörer och se till att utstationerade arbetstagare får det skydd som de har rätt till enligt utstationeringsreglerna. Målen med direktivförslaget kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, varför insatser krävs på EU-nivå. Mot denna bakgrund anser kommissionen att direktivförslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Kommissionen anser vidare att direktivförslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen. För att den praktiska tillämpningen och efterlevnaden av utstationeringsdirektivet ska förbättras föreslås en kombination av effektiva förebyggande åtgärder och ändamålsenliga, proportionella påföljder. Att förslaget innehåller enhetligare bestämmelser beror på den heterogena situationen när det gäller inspektioner och kontrollsystem i medlemsstaterna, men också på att onödigt stora administrativa bördor för tjänsteleverantörerna har velat undvikas. Samtidigt respekteras mångfalden i medlemsstaternas olika arbetsmarknadsmodeller.

Regeringen bedömer att direktivförslaget står i överensstämmelse med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

4 Övrigt

4.1 Fortsatt behandling av ärendet

Regeringen förutser täta kontakter med riksdagen i denna fråga. En första överläggning i Arbetsmarknadsutskottet gjordes den 12 april. Samråd i EU-nämnden är planerat till den 15 juni.

Direktivförslaget presenterades av kommissionen vid ett första möte i rådsarbetsgruppen den 27 mars. Ett första meningsutbyte mellan medlemsstaterna skedde vid rådsarbetsgruppsmöte den 16 april. Ytterligare rådsarbetsgruppsmöten är planerade till två tillfällen i maj och ett tillfälle i juni.

Rådet för sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (EPSCO) tar upp direktivförslaget vid sitt möte den 21 juni. Dessförinnan tas förslaget upp vid en plenumdiskussion under informella EPSCO den 24-25 april.

Regeringen avser att regelbundet samråda med arbetsmarknadens parter.

4.2 Fackuttryck/termer