Direktiv om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM)

Fakta-PM om EU-förslag 2008/09:FPM130 KOM(2009) 207 slutlig

KOM(2009) 207 slutlig
FPM_200809__130

Regeringskansliet

Faktapromemoria 2008/09:FPM130

Direktiv om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM)

Finansdepartementet

2009-06-18

Dokumentbeteckning

KOM(2009) 207 slutlig

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om förvaltning av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2004/39/EG och 2009/…/EG.

Sammanfattning

Direktivförslaget omfattar förvaltare av alternativa investeringsfonder som hör hemma inom EU, oavsett om de fonder som de förvaltar hör hemma inom EU eller i tredjeland. Fonderna regleras dock inte i förslaget utan enbart deras förvaltare. Förslaget syftar till att 1) förbättra tillsynsmyndig­heternas möjlighet att bedriva tillsyn på makronivå för att bedöma system­risker genom att kräva information om sådana fonder, 2) förbättra fondernas system för att hantera mikronivårisker och 3) öka investerarskyddet genom att ange en miniminivå för den information som ska tillhandahållas om fonderna till investerare och marknaden. Eftersom alla beslut som påverkar fondernas risknivåer, styrning och organisation m.m. fattas av förvaltarna anses det mest effektivt att reglera dessa och inte fonderna.

Med alternativ investeringsfond avses alla fonder som inte omfattas av det s.k. UCITS-direktivet såsom hedgefonder, riskkapitalfonder, fastighets­fonder, råvarufonder och infrastrukturfonder. Det finns i dag ingen reglering på EU-nivå av dessa fonder. Däremot är det vanligt att sådana fonder eller förvaltare av dem är reglerade på nationell nivå inom EU.

Krav på tillstånd föreslås gälla för alla förvaltare av alternativa investe­ringsfonder och förvaltarna ska stå under finansiell tillsyn. Direktivet ska dock inte tillämpas på förvaltare av alternativa investeringsfonder vars sam­manlagda tillgångsvärde (inklusive vad som anskaffats genom användning av lån) inte överstiger 100 miljoner euro respektive 500 miljoner euro om fonderna inte använder sig av skuldsättning och investerarna inte har någon rätt att lösa in sina andelar under en tid av fem år från det att fonden bildades.

Den som har fått tillstånd som förvaltare av alternativa investeringsfonder av den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat får rätt att marknadsföra och sälja andelar i de alternativa investeringsfonder som denne förvaltar till professionella investerare i samtliga medlemsstater. Det är dock först tre år efter det att direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna som sådana förvaltare kommer att få marknadsföra och sälja andelar i fonder hemma­hörande i tredjeland fritt inom EU, under förutsättning att kommissionen bedömer regleringen i tredjeland som ekvivalent med den inom EU. Vidare kommer tredjelandsförvaltare att kunna söka tillstånd för att marknadsföra och sälja andelar i sina fonder inom EU. Även detta föreslås bli möjligt först tre år efter det att direktivet ska vara genomfört.

Regeringen ser positivt på förslaget att införa en harmoniserad reglering på EU-nivå av förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det är dock viktigt att eftersträva en balanserad och ändamålsenlig reglering. Tillämpnings­området för regelverket ska vara klart avgränsat och reglerna ta hänsyn till att de förvaltare och fonder som omfattas kan skilja sig åt i stor utsträckning. Exempelvis kan reglerna behöva differentieras beträffande olika fondtyper och man bör därvid ta särskild hänsyn till riskkapitalverksamhet. Vidare bör den verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder driver och likartad verksamhet som drivs av andra typer av företag som regleras i andra EG-direktiv eller som över huvud taget inte regleras på europeisk nivå så långt möjligt behandlas på ett enhetligt sätt för att undvika snedvridning av konkurrensen och för att reducera den administrativa bördan för företagen.

1 Förslaget

1.1 Ärendets bakgrund

Inom EU förekommer det sedan några år tillbaka diskussioner om huruvida alternativa investeringsfonder – i synnerhet hedgefonder, men även risk­kapitalfonder och råvarufonder m.fl. – bör regleras på EU-nivå. I samband med den oro som uppstod på de finansiella marknaderna under hösten 2008 riktades uppmärksamheten inte bara mot kreditinstitut och andra finansiella företag utan även mot sådan finansiell verksamhet som i dag inte är reglerad på EU-nivå. En av de frågor som särskilt har uppmärksammats är hedge­fonder och deras betydelse för det finansiella systemets stabilitet. Kommis­sionen genomförde under tiden den 18 december 2008–den 31 januari 2009 en öppen konsultation om hedgefonder1. I konsultationen ställdes elva frågor om hedgefonder och deras verksamhet, men i det sammanhanget presen­terades inte något förslag till reglering. Kommissionen anordnade den 26 och 27 februari 2009 en högnivåkonferens om riskkapital (”private equity”) och hedgefonder2. Vid konferensen deltog utöver representanter från kommis­sionen och Europaparlamentet även representanter från bl.a. tillsynsmyndig­heter, branschorganisationer och olika företag inom berörda branscher. Behovet av reglering på området alternativa investeringsfonder har fram­hållits av Europaparlamentet3 och en av kommissionen under hösten 2008 tillsatt högnivågrupp om finansiell tillsyn under ordförandeskap av Jacques de Larosière4. Europeiska rådet enades vid sitt möte den 19 och 20 mars 2009 om slutsatser i vilka rådet uttalade att arbetet med bl.a. de kommande kommissionsförslagen om hedgefonder och private equity bör snarast fortsätta5. I slutsatserna fastställde Europeiska rådet även unionens stånd­punkt inför det toppmöte som G20-gruppen skulle hålla i London den 2 april 2009. Därvid anges bl.a. att de åtgärder som vidtas bör säkerställa lämplig reglering och tillsyn över samtliga finansmarknader, produkter och deltagare som kan utgöra en systemrisk, undantagslöst och oavsett deras etablerings­land. Detta gäller särskilt oreglerade fonder, inbegripet hedgefonder, private equity och alternativa investeringsverktyg. Den 29 april 2009 presenterade kommissionen det nu aktuella direktivförslaget utan någon föregående konsultation. Förslaget ingår i ett program som kommissionen genomför i syfte att utvidga den finansiella regleringen och tillsynen till att gälla alla aktörer och verksamheter som inbegriper väsentliga risker för det finansiella systemets stabilitet6. Enligt förslaget ska harmoniserade krav införas för dem som förvaltar alternativa investeringsfonder såsom hedgefonder och riskkapitalfonder samt fastighetsfonder, råvarufonder, infrastrukturfonder och andra slag av fonder för institutionella investerare.

1.2 Förslagets innehåll

Tillämpningsområde

Direktivförslaget omfattar alla förvaltare av alternativa investeringsfonder som hör hemma inom EU. Fonderna regleras dock inte i förslaget utan enbart deras förvaltare. Med alternativ investeringsfond avses alla fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet. Enligt förslaget ska krav på tillstånd gälla för alla förvaltare av sådana fonder och förvaltarna ska stå under finansiell tillsyn. Detta ska gälla oavsett om de förvaltade fonderna hör hemma inom EU eller i tredjeland. Direktivet ska dock inte tillämpas på förvaltare av alternativa investeringsfonder vars sammanlagda tillgångsvärde inte över­stiger 100 miljoner euro respektive 500 miljoner euro om fonderna inte använder sig av skuldsättning och investerarna inte har någon rätt att lösa in sina andelar under en tid av fem år från det att fonden bildades.

Villkor och tillstånd för verksamheten

Krav på tillstånd, som lämnas av den behöriga myndigheten i hemmedlems­staten, föreslås gälla för alla förvaltare av alternativa investeringsfonder som avser att driva verksamhet inom EU. För att ett bolag ska få tillstånd som förvaltare måste det kunna styrka att det har tillräckliga kvalifikationer för att förvalta alternativa investeringsfonder samt lämna närmare uppgifter till den behöriga myndigheten om bl.a. bolagets planerade verksamhet (inbegripet eventuell delegering av uppgifter), organisation, rutiner och system för han­tering av intressekonflikter och risker, egenskaperna hos de fonder som bo­laget kommer att förvalta, arrangemang för värdering och förvaring av fond­tillgångarna samt system för rapportering. En förvaltare ska ha en kapitalbas som uppgår till minst 125 000 euro samt dessutom ha ytterligare kapital om värdet av tillgångarna i de förvaltade fonderna överstiger 250 miljoner euro.

Behandling av investerarna

I direktivförslaget anges den information som en förvaltare av alternativa investeringsfonder ska lämna dem som avser att investera eller har investerat i andelar i fonder som denne förvaltar för att underlätta deras granskning av fonderna och ge dem ett skäligt investerarskydd.

Information till behöriga myndigheter

Förvaltare av alternativa investeringsfonder ska vara skyldiga att regelbundet lämna rapporter till den behöriga myndigheten om bl.a. på vilka marknader och i vilka instrument som de huvudsakligen handlar samt om viktiga exponeringar, resultat och riskkoncentrationer.

Särskilda krav om skuldsättning används vid fondförvaltningen

Om förvaltare av alternativa investeringsfonder systematiskt använder sig av hög skuldsättning (utnyttjar hävstångseffekter) kan deras betydelse på de marknader där de placerar fondernas tillgångar bli flera gånger större än vad den skulle vara om placeringarna gjordes enbart med fondernas egna tillgångar.

Enligt direktivförslaget ges kommissionen befogenhet att anta genom­förandebestämmelser och på så sätt fastställa tröskelvärden för utnyttjandet av skuldsättning. Även de behöriga myndigheterna ges ytterligare befogen­heter att begränsa användande av skuldsättning för enskilda förvaltare och fonder om det föreligger exceptionella omständligheter. Vidare kommer för­valtarna att vara skyldiga att till de behöriga myndigheterna i hemmedlems­staten lämna uppgift om den samlade skuldsättningen, oavsett i vilken form den förekommer, och om dess viktigaste komponenter. De berörda myndig­heterna ska sammanställa information som är av betydelse för tillsynen över förvaltare av alternativa investeringsfonder och för hanteringen av de potentiella följderna av dessas verksamhet för finansiella företag inom hela EU, som är av betydelse för det finansiella systemets funktion eller för att de marknader på vilka dessa förvaltare är aktiva ska fungera korrekt. Dessa sammanställningar ska också överlämnas till övriga behöriga myndigheter.

Särskilda krav om fonder har ett kontrollerande inflytande över företag

Särskilda regler föreslås för förvaltare av alternativa investeringsfonder som förvaltar fonder som har kontrollerande inflytande i ett eller flera portfölj­företag. Med kontrollerande inflytande avses 30 procent eller mer av rösterna i ett företag. När ett sådant förvärv görs ska förvaltaren informera övriga aktieägare och arbetstagarrepresentanterna i portföljföretaget. Förvaltaren ska årligen offentliggöra information om fondens placeringsstrategi och dess syften med företagsförvärven samt allmän information om portföljföretagets resultat efter förvärvet. I förslaget anges att dessa rapporteringskrav föreslås av hänsyn till behovet av att riskkapitalfonder (private equity- och uppköps­fonder) offentligt redovisar hur de leder företag av större allmänt intresse samt för att åtgärda den upplevda bristen på strategisk information om risk­kapitalfonders syfte med eller faktiska förvaltning av portföljföretag.

Dessa krav ska dock inte gälla om portföljföretaget har färre än 250 an­ställda, en årlig omsättning som inte överstiger 50 miljoner euro eller en ba­lansomslutning som inte överstiger 43 miljoner euro. I förslaget anges att undantagen tar sikte på dem som tillhandahåller s.k. uppstarts- eller sådd­kapital (”start up” eller ”venture capital”).

För portföljföretag som tidigare har haft aktier upptagna till handel på en reglerad marknad, men som efter det att en förvaltare av alternativa investeringsfonder har fått ett kontrollerande inflytande företaget inte längre har det, föreslås en skyldighet att uppfylla de informationskrav som gäller för företag som har aktier upptagna till handel på en reglerad marknad även under två år efter det att aktierna inte längre är upptagna till handel.

Rättigheter för förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt direktivet

Den som har fått tillstånd som förvaltare av alternativa investeringsfonder av den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat får rätt att marknadsföra och sälja andelar i de alternativa investeringsfonder som denne förvaltar till professionella investerare i samtliga medlemsstater. För gränsöverskridande marknadsföring och försäljning av fondandelar ska det endast krävas ett anmälningsförfarande.

Förslaget ger dock inte några rättigheter när det gäller marknadsföring och försäljning av fondandelar till icke-professionella investerare. Medlems­staterna får tillåta marknadsföring och försäljning av andelar till icke-professionella investerare inom sina egna territorier och de får därvid ställa upp ytterligare krav. Sådana krav får dock inte leda till att någon förvaltare diskrimineras beroende på i vilken medlemsstat denne hör hemma.

Tredjelandsfrågor

Förvaltare av alternativa investeringsfonder föreslås få marknadsföra och sälja andelar även i sådana alternativa investeringsfonder som hör hemma i tredjeland. Detta ska dock bara få ske om landet i fråga har ingått ett avtal baserat på artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet med den medlemsstat inom vars territorium fondandelarna ska marknadsföras och säljas. Detta för att säkerställa att de nationella skatte­myndigheterna ska kunna få all information från skattemyndigheterna i det landet som de behöver för att beskatta investerare som placerar medel i sådana fonder. Om fondens förvaringsinstitut, som ska höra hemma inom EU, har delegerat några av sina uppgifter till ett förvaringsinstitut i det land där fonden hör hemma ställs det dock i förslaget även upp krav bl.a. på att reglering och tillsyn i det landet ska motsvara vad som på dessa områden gäller enligt EG-rätten samt att samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna i det landet och den berörda behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska vara tillräckligt säkerställt. Enligt förslaget ska kommissionen anta genom­förandebestämmelser och där ange vilka villkor som ska vara uppfyllda i dessa avseenden. De rättigheter att marknadsföra och sälja andelar i fonder som hör hemma i tredjeland som ges genom direktivet föreslås inte börja gälla förrän tre år efter det att direktivet ska vara genomfört. Detta på grund av den tid som kommer att krävas för att ta fram genomförandebestäm­melserna. Under denna övergångstid kommer varje medlemsstat att i sin nationella lagstiftning få avgöra om huruvida andelar i alternativa investe­ringsfonder som hör hemma i tredjeland ska få marknadsföras och säljas till professionella investerare inom det egna territoriet.

Vidare föreslås att efter det att tidsfristen på tre år har löpt ut ska även förvaltare som hör hemma i tredjeland få möjlighet att få tillstånd enligt direktivet att inom EU marknadsföra och sälja andelar i fonder som de förvaltar. Detta dock bara under förutsättning att ramverket för regleringen och formerna för tillsynen i en sådan förvaltares hemland är likvärdiga med dem som krävs enligt det förevarande direktivet, och att förvaltare från EU har motsvarande tillträde till marknaden i berört tredjeland. Även här ges kommissionen rätt att anta genomförandebestämmelser i vilka det ska anges kriterier för när dessa villkor ska anses vara uppfyllda.

Samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter

För att säkerställa att den berörda sektorn fungerar säkert kommer det att krävas att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna samarbetar när det är nödvändigt för att uppnå syftena med direktivet. Eftersom de risker som kan uppstå är av gränsöverskridande natur kommer en förutsättning för effektiv tillsyn på makronivå vara att relevanta data snabbt sprids på euro­peisk eller t.o.m. global nivå. Det kommer därför att krävas att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten överför relevanta data, i ett lämpligt agg­regerat format, till myndigheterna i andra medlemsstater. Vid meningsskilj­aktigheter mellan behöriga myndigheter ska frågan överlämnas till Euro­peiska värdepapperstillsynskommittén (Committee of European Securities Regulators – CESR) för medling i syfte att nå en snabb och effektiv lösning.

1.3 Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Specialfonder och förvaltare av sådana fonder regleras i dag i lagen (2004:46) om investeringsfonder (se prop. 2002/03:150 och prop. 2007/08:57). Tillstånd för förvaltning av specialfonder får ges till fondbolag samt till värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd till portföljförvaltning avseende finansiella instrument enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Riskkapitalfonder regleras dock inte i den svenska fondlagstiftningen. Riskkapitalfonder är nämligen normalt bildade som kommanditbolag (eller motsvarande utländska bolagsformer). Det finns inte heller någon näringsrättslig reglering särskilt för riskkapitalbolag eller riskkapitalfonder eller för fastighetsfonder, råvarufonder, och infrastruktur­fonder. För sådan verksamhet gäller i stället de allmänna bolagsrättsliga regler som finns i aktiebolagslagen (2005:551) eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

Direktivförslaget kommer att påverka samtliga förvaltare av specialfonder, riskkapitalfonder och andra fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet, om de förvaltar tillgångar med ett sammanlagt värde som överstiger de tröskelvärden som anges eller om de väljer att utnyttja den möjlighet som finns att frivilligt omfattas av direktivet. I den utsträckning reglerna i direktivförslaget skiljer sig åt från dem i UCITS-direktivet innebär det att ett fondbolag kommer att behöva uppfylla olika krav bl.a. när det gäller organisation, riskhantering, delegering, kapital samt värdering och förvaring av fondtillgångar beroende på om bolaget förvaltar enbart värdepappers­fonder eller både värdepappersfonder och specialfonder. Ett fondbolag som förvaltar båda typer av investeringsfonder kommer således att behöva följa två olika regelverk i vad som bör kunna betraktas som en och samma verksamhet. För värdepappersbolag eller svenska kreditinstitut som förvaltar specialfonder innebär förslaget att deras fondverksamhet kommer att omfattas av reglerna i det nu föreslagna direktivet och inte dem i lagen om investeringsfonder. När det gäller förvaltare av riskkapitalfonder och andra fonder som i dag inte omfattas av den svenska fondlagstiftningen innebär förslaget att de kommer att omfattas av finansiell näringsrättslig reglering och stå under tillsyn av Finansinspektionen. Sådana förvaltare kommer att behöva uppfylla krav bl.a. när det gäller organisation, riskhantering, delegering, information till såväl investerare och tillsynsmyndighet och i förekommande fall även i fråga om portföljföretagen, kapital utöver vad som krävs enligt aktiebolagslagen samt värdering och förvaring av fondtillgångar. Förvaltare av riskkapitalfonder har naturligtvis redan i dag interna regler och rutiner på de flesta av dessa områden och dessutom finns det inom denna bransch en omfattande självreglering (svensk, europeisk och global). Eftersom det i dag i stort sett uteslutande är institutionella investerare som placerar medel i riskkapitalfonder ställer dessa också upp höga krav på förvaltarna för att de ska investera i en riskkapitalfond. Detsamma torde vara fallet även i fråga om fastighetsfonder, råvarufonder, och infrastrukturfonder.

I direktivförslaget regleras bara marknadsföring och försäljning av andelar i alternativa investeringsfonder till professionella investerare. Sverige kommer således enligt förslaget även i fortsättningen att självt avgöra vilka regler som ska gälla här i landet för marknadsföring och försäljning av andelar i sådana fonder till andra än professionella investerare.

1.4 Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Kommissionen anger i den inledande motiveringen till direktivförslaget att det inte påverkar gemenskapens budget. I kommissionens konsekvensanalys, dokument SEC(2009) 576, redovisas även konsekvenser för de berörda företagen. Sammanfattningen av konsekvensanalysen finns även på svenska, dokument SEK(2009) 577. Därvid görs bedömningen att de krav som ställs i direktivförslaget kommer att skapa visst administrativt merarbete för för­valtare av alternativa investeringsfonder. Ökningen av kostnaderna kommer i första hand att bero på vilka krav som ställs upp i de nationella regelverk som är i kraft i dag i den medlemsstat där en sådan förvaltare hör hemma. De ökade kostnaderna för förvaltarna (och tillsynsmyndigheterna) motiveras av ökad tillsyn och fördelar för förvaltare när det gäller möjligheten att till­handahålla tjänster gränsöverskridande och marknadsföra och sälja andelar i alternativa investeringsfonder till professionella investerare i andra medlems­stater efter ett enkelt anmälningsförfarande. I konsekvensanalysen konstate­ras dock att det råder osäkerhet i fråga om de ökade kostnaderna och att det i dagsläget därför inte är möjligt att utvärdera eller exakt fastställa vilka effek­ter som förslaget kommer att få för konkurrensförhållandena för de förvaltare av alternativa investeringsfonder som hör hemma i medlemsstaterna. Enligt regeringens uppfattning talar denna osäkerhet för att betungande krav bör undvikas så långt möjligt och bara övervägas om det är påkallat med hänsyn till det finansiella systemets stabilitet eller av andra starkt vägande skäl.

Det är svårt att uttala sig om direktivet för svensk del innebär några konse­kvenser för intäktssidan av statsbudgeten eftersom beskattningskonsekvens­erna i dagsläget inte är klarlagda.

De kostnader som kan komma att uppstå till följd av förslaget påverkar i första hand Finansinspektionen. Konsekvenserna för Finansinspektionen är att fler företag måste ha tillstånd och blir tillsynsobjekt, ett utökat samarbete med andra tillsynsmyndigheter kommer att krävas och ytterligare informa­tion kommer att tas in och analyseras av inspektionen. Finansinspektionens prövning av ärenden om tillstånd finansieras genom avgifter som sökanden betalar, men bl.a. kraven på väsentligt kortare handläggningstid kan i ett in­ledande skede ställa krav på ökade resurser. Tillkomsten av ett antal nya till­synsobjekt kommer att kräva ökade resurser men eftersom omfattningen av nya tillsynsobjekt inte är helt klar går resursbehovet inte att kvantifiera. Vi­dare kommer den ökade informationen från förvaltare av alternativa investe­ringsfonder och utbytet av densamma med andra tillsynsmyndigheter att krä­va anpassningar av system och personal. Regeringen avser att verka för att eventuella ekonomiska konsekvenser med anledning av förslaget ska begrän­sas och inriktningen är att de ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

2 Ståndpunkter

2.1 Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen ser positivt på förslaget att införa en harmoniserad reglering på EU-nivå av förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det är dock viktigt att eftersträva en balanserad och ändamålsenlig reglering. Tillämpningsom­rådet för regelverket ska vara klart avgränsat och reglerna ta hänsyn till att förvaltare och fonder som omfattas kan skilja sig åt i stor utsträckning både när det gäller organisering av och inriktning på verksamheten och de risker – sett med hänsyn till det finansiella systemets stabilitet, investerare eller andra berörda – som verksamheten är förenad med. Exempelvis kan reglerna behöva differentieras beträffande olika fondtyper och man bör därvid ta särskild hänsyn till riskkapitalverksamhet. Det sagda gäller såväl i fråga om reglerna i direktivförslaget som i de genomförandebestämmelser som avses antas senare. Det är även viktigt att ta hänsyn till det horisontella perspek­tivet. Verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder driver och verksamhet som har stora likheter med sådan verksamhet, men som drivs av andra typer av företag och som regleras i andra EG-direktiv eller som över huvud taget inte regleras på europeisk nivå, bör så långt möjligt behandlas på ett enhetligt sätt för att undvika snedvridning av konkurrensen.

2.2 Medlemsstaternas ståndpunkter

Vid det inledande rådsarbetsgruppsmötet den 26 maj 2009 har följande frågor särskilt uppmärksammats.

  • Tillämpningsområdet, inklusive behovet av att differentiera reglerna för olika typer av fonder (särskilt hedgefonder och risk­kapitalfonder.

  • Definitioner, bl.a. avseende vad som utgör marknadsföring (som har betydelse för om tillstånd krävs för förvaltare eller fonder som hör hemma i tredjeland).

  • Regler om delegering, förvaringsinstitut och externa värderare.

  • Regler om förvaltare och fonder som hör hemma i tredjeland (bl.a. möjlighet att med stöd av sitt tillstånd i en medlemsstat få möjlighet verka även i övriga medlemsstater, s.k. EU-pass).

  • Behov av att reglerna i direktivet anpassas till dem i andra EG-direktiv (framför allt UCITS-direktivet och direktiv 2004/39/EG [MiFID]).

  • Regleringstekniken (hur detaljerade reglerna i direktivet bör vara och hur mycket som bör regleras i genomförandeåtgärder).

När det gäller tillämpningsområdet för direktivet önskar många medlems­stater klargöranden. Några medlemsstater efterfrågar att undantagen begränsas, framför allt när det gäller tröskelvärden, medan andra medlems­stater anser att vissa typer av fonder bör undantas helt, framför allt sådana fonder vars andelar är föremål för handel på en reglerad marknad eller riskkapitalfonder. Det förekommer även olika uppfattningar när det gäller om huruvida EU-passet bör omfatta även fonder och förvaltare som hör hemma i tredjeland.

2.3 Institutionernas ståndpunkter

Europaparlamentet förväntas inta en ståndpunkt under senare delen av hösten 2009.

2.4 Remissinstansernas ståndpunkter

Direktivförslaget har inte remitterats. En referensgrupp har bildats med representanter från bl.a. Riksbanken, Finansinspektionen, Fondbolagens Förening och Svenska Riskkapitalföreningen (SVCA). Synpunkter som har framförts från medlemmarna i referensgruppen är bl.a. att det är viktigt att reglerna i direktivförslaget tar hänsyn till de olika typer av fonder som omfattas. Mellan exempelvis hedgefonder och riskkapitalfonder finns grundläggande skillnader och detta bör beaktas i direktivet. I direktivför­slaget ges i flera fall möjlighet för kommissionen att anta genomförande­bestämmelser genom vilka regler i direktivet ska preciseras. Det är viktigt att reglerna i direktivet är klara och tydliga så att inte principiella frågor kommer att regleras huvudsakligen i genomförandebestämmelserna. De krav som ställs upp bl.a. när det gäller förvaltare av alternativa investeringsfonder och förvaring av andelar i sådana fonder bör överensstämma med dem i UCITS-direktivet. Eftersom direktivförslaget tar sikte på marknadsföring och försäljning av andelar i alternativa investeringsfonder till professionella investerare kan behovet av regler om investerarskydd ifrågasättas. Om riskkapitalfonder blir föremål för Finansinspektionens tillsyn kommer det att påverka myndighetens behov av resurser.

3 Förslagets förutsättningar

3.1 Rättslig grund och beslutsförfarande

Förslaget bygger på artikel 47.2 i EG-fördraget, som är den rättsliga grunden för antagandet av åtgärder som syftar till att fullborda den inre marknaden för finansiella tjänster. Det krävs kvalificerad majoritet för beslut i rådet. Europaparlamentet är medbeslutande.

Genom direktivet ges kommissionen genomförandebefogenheter i enlighet med Lamfalussymodellen. Kommissionen kommer därvid att biträdas av den europeiska värdepapperskommittén. Kommissionen ska anta åtgärderna enligt det föreskrivande förfarandet samt det föreskrivande förfarandet med kontroll i enlighet med artiklarna 5, 5a.1–4 och 7 i beslut 1999/468/EG.

3.2 Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

I skäl 29 i direktivförslaget anges följande. Eftersom målen för den planerade åtgärden, nämligen att säkerställa en hög nivå på skyddet av konsumenter och investerare genom att fastställa ett gemensamt ramverk för auktorisation av och tillsyn över förvaltare av alternativa investeringsfonder, inte i till­räcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vilket framgår av bristerna i den befintliga lagstiftningen i medlemsstaterna samt i tillsynen över dessa aktörer, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

Regeringen har inte något principiellt att erinra mot att förvaltare av alternativa investeringsfonder regleras på gemenskapsnivå och därigenom ges möjlighet att verka på den gemensamma marknaden. Hänvisningen till konsumentskyddet framstår som tveksam eftersom direktivförslaget ger rättigheter för sådana förvaltare att marknadsföra och sälja andelar i alter­nativa investeringsfonder enbart till professionella investerare. Vidare bör det ifrågasättas om huruvida det kan anses ha påvisats några brister i den befint­liga lagstiftningen i medlemsstaterna eller i tillsynen på det berörda området.

4 Övrigt

4.1 Fortsatt behandling av ärendet

Direktivförslaget har behandlats vid ett första möte i rådsarbetsgrupp den 26 maj. Det nuvarande tjeckiska ordförandeskapet avser att hålla ytterligare ett möte i rådsarbetsgruppen. Behandlingen i rådsarbetsgruppen kommer att fortgå under det svenska ordförandeskapet åtminstone under sommaren och början av hösten. Det är ännu för tidigt att ange när förslaget kan komma att behandlas på ministernivå, men förslaget kan komma att tas upp på Ekofinrådets möte i oktober eller november 2009. Europaparlamentet kommer att påbörja behandling av ärendet under hösten 2009. Det är ännu inte känt när omröstning i parlamentet kommer att ske.

4.2 Fackuttryck/termer

Förvaltare av alternativa investeringsfonder (”Alternative Investment Fund Manager” – AIFM): I direktivförslaget definierat som fysisk eller juridisk person vars regelbundna verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder.

Alternativ investeringsfond (”Alternative Investment Fund” – AIF): I direktivförslaget definierat som varje företag för kollektiva investeringar, inbegripet dess delfonder, vars verksamhet avser kollektiva investeringar i tillgångar och för vilket det inte krävs auktorisation enligt UCITS-direktivet. Denna definition inbegriper bl.a. hedgefonder, riskkapitalfonder, fastighetsfonder, råvarufonder, och infrastrukturfonder.

Hedgefond (”hedge fund”): Det finns inte någon allmänt vedertagen definition. I stället för att följa ett index har en hedgefond normalt målet att ge en positiv avkastning oavsett om priset på aktier eller andra finansiella instrument går upp eller ner. För att åstadkomma detta används ofta derivatinstrument, belåning eller blankning vid förvaltningen av en hedgefond. En svensk hedgefond kan vara en specialfond.

Riskkapitalfond (”private equity fund”): Riskkapitalfonder är nor­mal inte fonder i den mening som avses i lagen om investerings­fonder utan bildade i form av ett kommanditbolag eller ett mot­svarande utländskt bolag. Riskkapitalverksamhet inriktas mot investeringar i onoterade företag och investeringarna brukar även innebära ett aktivt ägarengagemang i portföljföretagen. Riskkapital­fonder riktar sig normalt enbart till institutionella investerare.

UCITS-direktivet: Rådets direktiv 1985/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). Direktivet är i svensk rätt genomfört i lagen om investeringsfonder (se prop. 2002/03:150 och prop. 2007/08:57).

UCITS: förkortning för Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities vilket i den svenska versionen av UCITS-direktivet benämns fondföretag.

Förvaltningsbolag: Det begrepp som i UCITS-direktivet används för ett företag som har tillstånd att förvalta ett fondföretag (värdepappersfond).

Investeringsfond: Begreppet används i svensk rätt som ett samlingsnamn för de två fondtyper som enligt lagen om investe­ringsfonder får bildas i Sverige, nämligen värdepappersfonder och specialfonder.

Värdepappersfond: En svensk fond som uppfyller kraven i UCITS-direktivet.

Specialfond: En svensk fond för vilken Finansinspektionen har tillåtit undantag från någon eller några regler som gäller för värdepappersfonder. En specialfond uppfyller inte kraven i UCITS-direktivet och kan exempelvis vara en hedgefond.

Fondbolag: Ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att förvalta en investeringsfond.


[1]

På kommissionens webbplats finns konsultationsdokumentet m.m. Se http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2008/hedge_funds_en.htm

[2]

På kommissionens webbplats finns program m.m. beträffande konferensen. Se http://ec.europa.eu/internal_market/investment/docs/conference/27022009_programme_en.pdf

[3]

Europaparlamentets betänkanden med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity (A6-0338/2008) [”Rasmussen-rapporten”] och om transparens i institutionella investerares verksamhet (A6-0296/2008) [”Lehne-rapporten”]. Se Europaparlamentets webbplats.

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+REPORT+A6-2008-0338+0+DOC+XML+V0//SV http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+REPORT+A6-2008-0296+0+DOC+XML+V0//SV

[4]

Rapport från högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, 25 februari 2009, s. 25. Se http://ec.europa.eu/internal_market/finances/docs/de_larosiere_report_en.pdf

[5]

 På rådets webbplats finns slutsatserna. Se http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/sv/ec/106822.pdf

[6]

Kommissionens meddelande till Europeiska rådets vårmöte i mars 2009. Se http://ec.europa.eu/commission_barroso/president/pdf/press_20090304_en.pdf och

http://ec.europa.eu/commission_barroso/president/pdf/press_20090304_annx_en.pdf