Det gemensamma europeiska luftrummet II (SES II)

Fakta-PM om EU-förslag 2008/09:FPM1 KOM(2008) 388 Slutlig, SEC(2008) 2093, SEC(2008) 2094

KOM(2008) 388 Slutlig, SEC(2008) 2093, SEC(2008) 2094
FPM_200809__1

Regeringskansliet

Faktapromemoria 2008/09:FPM1

Det gemensamma europeiska luftrummet II (SES II)

Näringsdepartementet

2008-09-16

Dokumentbeteckning

KOM(2008) 388 Slutlig

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning som ändrar förordning (EG) nr 594/2004, (EG) nr 550/2004, (EG) nr 551/2004 och (EG) nr 552/2004 för att förbättra prestandan och hållbarheten i det europeiska luftfartssystemet

SEC(2008) 2093

Kommissionens konsekvensanalys

SEC(2008) 2094

Sammanfattning av kommissionens konsekvensanalys

Sammanfattning

I ett meddelande (KOM (2008) 389/2) som lägger ut bakgrunden för ovan förslag redogör kommissionen för hur man vill genomföra de förbättringar som är nödvändiga för att uppnå ett ”verkligt gemensamt luftrum”. Kommissionen anser att det gemensamma europeiska luftrummets första reglering (SES I) hittills inte har kunnat genomföras fullt ut även om man anser att regelverket har fört flygledningstjänsten under den gemensamma transportpolitiken. Några av de områden som kommissionen vill få med i det nu lagda förslaget om SES 2 är hur man hanterar ”utförande”, dvs. ett mer prestandainriktat flygtrafikledningssystem, samt de utmanande miljöfrågorna. Utöver detta måste SESAR:s generalplan för flygledningstjänst tas om hand i regelverket men också utökningen av behörigheten för den europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) till att omfatta flygledningstjänst/flygtrafiktjänster.

Kommissionens ambitioner på området ska genomföras genom förslag till förordning (som denna Fakta-PM behandlar) som ändrar förordning (EG) nr 549/2004, (EG) nr 550/2004, (EG) nr 551/2004 och (EG) nr 552/2004 samt tillägg till (EG) nr 216/2008 (behandlas i särskild Fakta-PM).

Förslagen till regleringar har korsreferenser då de grundläggande kraven i förordningen för EASA måste koordineras med SES 2 då säkerhetsrelaterade frågor föreslås lyftas över till EASA i syfte att omhänderta redan existerande reglering, såsom Eurocontrols flygsäkerhetskrav.

1 Förslaget

1.1 Ärendets bakgrund

Förslaget till ett gemensamt europeiskt luftrum 2 (SES 2) är en del i vad kommissionen kallar ett luftfartspaket. Övriga tre delar i paketet är förslaget till ändringar i förordningen om EASA, projektet SESAR samt handlingsplanen för att öka kapaciteten på flygplatserna. Den sistnämnda delen har beskrivits i Fakta-PM 2006/07:54.

Nuvarande regelverk för det gemensamma europeiska luftrummet (SES 1) trädde ikraft i maj 2004. Kommissionen anser att regleringen inte gett önskvärd effekt för åstadkomma ett ”verkligt gemensamt luftrum”. Förvisso har säkerheten stärkts, bl.a. har medlemsstaterna separerat reglerande och utförande funktioner, leverantörer av flygtrafiktjänster har certifierats enligt gemensamma krav och man har harmoniserat kompetensen för flygledare. På andra områden har dock genomförandet inte kommit till stånd. Bl.a. har medlemsstaterna inte skapat s.k. funktionella luftrumsblock och man har inte heller introducerat mätredskap för att öka kostnadseffektiviteten. Det behövs också kraftfulla åtgärder för att omhänderta trafikökningen och detta måste ske genom koordinering på europanivå.

Regelverket har utvärderats 2007. Inför utvärderingen tillsatte kommissionen en högnivågrupp vars arbete resulterade i ett antal rekommendationer för ett reviderat regelverk. En av rekommendationerna var att etablera ett gemensamt ramverk för att åstadkomma ett bättre ”utförande” (preciserade prestandakrav) av flygledningstjänstsystemet. Bakgrunden till den ansatsen var en ambition att möjliggöra tillväxt, reducera miljöpåverkan, fortsätta förbättra säkerheten samt öka kostnadseffektiviteten. Det kunde vidare konstateras att för att genomföra detta så måste regelverket för SES 1 skärpas. Mot bakgrund av detta har kommissionen presenterat sitt förslag till ändringar av de fyra förordningar som reglerar det gemensamma luftrummet.

1.2 Förslagets innehåll

Ändringar som har gjorts i de fyra förordningarna bygger på de frågeställningar som beskrivs ovan. Generellt ges kommissionen en större handlingsfrihet i och med att den föreslås få möjlighet att själv bedöma när detaljföreskrifter behövs (sådana föreskrifter meddelas genom kommissionsförordningar via kommittén för det gemensamma luftrummet).

Det föreslås en skärpning när det gäller kravet på nationell tillsynsmyndighets oberoende på så sätt att denna nu ska vara minst funktionellt oberoende från andra offentliga eller privata organisationer och, inte som tidigare, där det räckte med att vara oberoende från tjänsteleverantören. Medlemsstaterna ska också se till att den nationella tillsynsmyndigheten har tillräckliga resurser för att kunna utföra sina uppgifter.

Samrådsorganet för industrin ges en utökad roll och ska föreslås vara kommissionens rådgivare vid införande av det gemensamma europeiska luftrummet och inte som tidigare enbart i frågor av fackmässig karaktär.

Det föreslås en artikel om att kommissionen ska ta fram en utförandeplan där det bl.a. regleras periodisk granskning, utvärdering och mätning av prestanda och att ta fram nyckeltal för utvärdering samt därutöver sätta mål på både nationell och europeisk nivå. Föreslagen reglering är ganska omfattande och detaljerad och det sätter krav på staterna att ta fram nationella planer.

Regleringen vad gäller funktionella luftrumsblock skärps väsentligt. Medlemsstaterna ska (tidigare kan) sträva efter att få till stånd avtal med andra berörda stater för efterlevande av regleringen. Det är också förtydligat att funktionella luftrumsblock ska vara genomförda senast 2012. Det är fortfarande en s.k. ”bottom up approach” men om inte luftrumsblocken är etablerade senast 2012 går ansvaret över på de aktuella medlemsstaterna som då också måste ha den legala rätten att kräva genomförandet av en leverantör, oavsett vilken organisationsform denne har. Den europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) ska utföra tillsyn om mer än tre stater är involverade och detta får påverkan på de flesta initiativ till funktionella luftrumsblock.

För att stärka kraven på kostnadseffektivitet föreslås att det inte längre ska finnas möjligheter till automatisk full kostnadstäckning för levererade flygledningstjänster utan istället ska en årlig beräknad kostnad tas fram utifrån kostnaderna under en period av 3-5 år.

Beträffande styrning och planering av luftrummet föreslås en mer centraliserad styrning där kommissionen ges en viktig roll att se till att vissa uppgifter utförs. Kommissionen ges också möjligheten att överlämna vissa uppgifter till Eurocontrol. I dessa uppgifter ingår bl.a. att utforma det europeiska ruttnätverket, koordinera och allokera knappa resurser såsom radiofrekvenser och transponderkoder för radar. Det mesta av denna ordning finns redan idag på frivillig basis genom Eurocontrol och ICAO men förslaget innebär att ansvaret flyttas över till EU och blir bindande.

Det görs i förslaget hänvisningar till SESAR:s generalplan för att på detta sätt omhänderta behoven vad gäller uppgraderingen och konsolideringen av infrastrukturen. På motsvarande sätt refereras till förordningen för EASA (EG) nr 216/2008.

1.3 Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Inga.

1.4 Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Inga statsfinansiella konsekvenser. Eventuella effekter för flygbranschen bör analyseras i det vidare arbetet.

2 Ståndpunkter

2.1 Preliminär svensk ståndpunkt

Sverige har sedan tidigare stött arbetet med genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet. Sverige delar i stort kommissionens slutsatser om att genomförandet i vissa delar bör påskyndas. Preliminärt anser Sverige därför att en skärpning av regelverket i stort är positivt. Förslaget måste emellertid studeras i detalj och vidare bedömningar göras som också beaktar förslaget till ändringar i regelverket beträffande EASA. Därutöver är det viktigt att säkerställa att eventuella svenska militära intressen på området inte åsidosätts.

2.2 Medlemsstaternas ståndpunkter

Generellt stödjer medlemsstaterna arbetet med genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet. Majoriteten stödjer också att revideringar av regelverket görs för att påskynda och effektivisera arbetet.

2.3 Institutionernas ståndpunkter

Ej kända.

2.4 Remissinstansernas ståndpunkter

Ej kända.

3 Förslagets förutsättningar

3.1 Rättslig grund och beslutsförfarande

Fördragets artikel 80(2) samt, vad gäller beslutsförfarandet, artikel 251.

3.2 Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Förslaget innebär en revidering av gällande regelverk på området. Preliminärt bedöms förslaget vara acceptabelt både från subsidiaritets- och proportionalitetssynpunkt.

4 Övrigt

4.1 Fortsatt behandling av ärendet

Arbetet har inletts under det franska ordförandeskapet i juli 2008. En bedömning är att frågan kommer att vara på agendan under hösten men att arbetet kommer att behöva fortsätta även under 2009, åtminstone under våren. Europaparlamentet bedöms genomföra sin första läsning tidigast under hösten 2008.

4.2 Fackuttryck/termer

SESAR – Den tekniska och industriella delen av det gemensamma europeiska luftrummet. SESAR bedrivs som ett forsknings- och utvecklingsprojekt. Rådet förväntas anta en resolution i oktober 2008 som en bekräftelse på att fortsätta projektet. Se Fakta-PM 2005/06:39.

Eurocontrol – Den europeiska organisationen för flygsäkerhet. Sverige är medlem sedan 1994.

ICAO – Den internationella luftfartsorganisationen (ett FN-organ) med säte i Montreal och där Sverige är medlem och bunden av Chicagokonventionen.

Funktionellt luftrumsblock, FAB (Functional Airspcae Block) – Ett luftrumsblock som grundas på operativa krav som avspeglar behovet av en mer integrerad luftrumsförvaltning oavsett nuvarande gränser.

SES I respektive II – Det gemensamma europeiska luftrummet (Single European Sky), första paketet samt nu föreslagna revideringen.