TTE, dp 11 RådsPM olje

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2008/09:21BA7E

Rådspromemoria

2009-06-03

Näringsdepartementet

TTE-Rådets möte den 12 juni 2009

Dagordningspunkt 11

Rubrik: Lagstiftningen om oljelager - Förslag till rådets direktiv om en skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter

Dokument: 15910/1/08 ENER 393 REV 1

Tidigare dokument: 15910/08 ENER 39,
Fakta-PM N-dep 2008/09:FPM56

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: 13 februari 2009

Bakgrund

Direktivförslaget ingår som en del i den andra strategiska energiöversynen från den 13 november 2008. Avsikten är att det nya direktivet ska ersätta det regelverk som utgår från ett direktiv från 1968. År 2002 avvisade såväl rådet som Europaparlamentet ett långtgående förslag från kommissionen om nytt oljelagringsdirektiv.

Kommissionen presenterade det nu aktuella förslaget första gången vid rådsarbetsgruppens möte den 8 januari. Den 19 februari var förslaget föremål för en riktlinjedebatt i TTE-rådet. I debatten välkomnade samtliga MS förslagets övergripande mål, samtidigt som i stort sett samtliga MS ansåg att förslaget var alltför detaljreglerande och gav MS för små möjligheter att anpassa metodiken efter nationella förutsättningarna. En klar majoritet av MS ansåg att åtgärderna inte var proportionella i förhållande till de mål som åtgärderna syftade till.

Under behandlingen i rådsarbetsgruppen för energi har de många detaljregleringarna i kommissionens förslag mjukats upp väsentligt. I flertalet kontroversiella frågor har det inte varit skillnader i medlemsstaternas ståndpunkter som bromsat, utan kommissionens ovilja att röra sig bort från det ursprungliga förslagets rigida modell för hur beredskapslagringen ska administreras.
Rättslig grund och beslutsförfarande
EG-fördragets artikel 100, vilket innebär att rådet beslutar med kvalificerad majoritet och underrättar parlamentet om sitt beslut.
Svensk ståndpunkt
Regeringen välkomnar ordförandeskapets förslag och anser det är en väl balanserad kompromiss mellan kommissionens ursprungliga förslag och medlemsstaternas ståndpunkter. Regeringen anser att förslaget väl möter kommissionens ambition om förbättrade kontrollmöjligheter och mekanismer för krishantering vid allvarlig störning i oljetillförseln, samtidigt som det ger medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet att tillämpa nationellt anpassade modeller för beredskapslagring. Regeringen välkomnar också strävan att anpassa regelverket till IEA:s motsvarande regelverk.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet har lämnat 48 förslag på förändringar av vilka ett stort antal kan sägas beaktats helt eller delvis. Förslagen behandlade i stort sett inte de för medlemsstaterna mest kritiska frågorna i kommissionens förslag, t.ex.

kravet på att införa ett statligt lagringsbolag, att industrin inte skulle få delegera lagringsplikt till industri i andra länder, eller att efter tre år utvärdera behovet av att göra det obligatoriskt för medlemsstaterna att ha viss andel av lagren i form av statligt ägda beredskapslager. Undantaget gällde rapporteringen av industrins kommersiella lager, vilket inte rapporteras alls enligt nu gällande direktiv. I denna fråga ställde sig Europaparlamentet bakom den stora majoritet medlemsländer som anser att månatlig rapportering räcker. Dock ansåg Europaparlamentet att artikeln om översyn av direktivet skulle skärpas och även bedöma behovet av ökad frekvens i rapportering. I övrigt föreslog Europaparlamentet tydligare involvering av experter och nyckelaktörer i rådgivande grupper vid kriser, förbättrat skydd mot känsliga data i statistikbehandling, att statistik och data inte ska sparas för kontroller av kommissionen så länge som kommissionen föreslaget, samt en mängd förslag om formuleringarna i preamblarna. I flera fall har de detaljer som Europaparlamentet kommenterat helt försvunnit eller omarbetats så kraftigt att förslagen inte längre är aktuella.
Förslaget

Kommissionen motiverade direktivförslaget motiveras främst med att medlemsstaterna har alltför olika mekanismer för beredskapslager, statistikrapportering, delegering av lagringsplikt, samt att inte alla medlemsstater hade statligt ägda lager och/eller lagringsbolag. Kommissionen ansåg också att bristen på detaljregelverk gjorde det svårt att kontrollera om medlemsstaterna fullgjorde sina åtaganden. Nu gällande direktiv var heller inte anpassat till det faktum att även IEA har ett regelverk för beredskapslagring av olja. Genom ökad detaljreglering av regelverket ska beredskapslagrens tillgänglighet säkerställas och möjligheterna för kontroller förbättras. Förslaget gör det också möjligt för hela EU att agera solidariskt på ett IEA-beslut om att använda beredskapslagren, d.v.s. inte bara de länder som är IEA-medlemmar. Direktivförslaget innebär också viss anpassning till IEA-regelverket och möjligheter till kontinuerlig detaljanpassning genom kommittologiförfarande.

Beredskapslager
Samtliga medlemsstater ska hålla beredskapslager motsvarande 90 dagars nettoimport eller 61 dagars konsumtion, beroende på vilken mängd som är störst. Beredskapslagrens storlek är således desamma som i nu gällande direktiv. Nationella lagar för implementering av direktivet ska vara beslutade senast den 31 december det tredje året efter direktivet antagits

Central lagringsenhet
Medlemsstater kan välja att inrätta en s.k. central lagringsenhet. Det får bara finnas en central lagringsenhet i varje medlemsstat. Organisationen kan vara statlig men andra ägandeformer tillåts så länge det inte drivs i vinstsyfte och inrättas för genomförande av direktivets ändamål. Den centrala lagringsenheten främsta syfte är att äga s.k. särskilda lager, d.v.s. statligt ägda lager, samt motta delegering från kommersiella bolag som medlemsstaterna ålägger lagringsplikt.

Den centrala lagringsenheten har rätt att delegera uppgifter till industriella aktörer i såväl det egna landet som i andra medlemsstater. Den centrala lagringsenheten kan också delegera uppgifter till andra medlemsstaters centrala lagringsenhet. Organisationen har rätt att ta en avgift som högst får motsvara organisationens kostnader för lagringen.

Delegeringar som görs av ekonomiska aktörer
Medlemsstater som ålägger ekonomisk aktörer lagringsskyldighet ska ge dessa rätten att fritt välja att om de önskar delegera lagringsskyldigheten centrala lagringsenhet eller ekonomiska aktörer. I båda fallen kan de lagringsskyldiga välja att delegera till aktörer i annan medlemsstat än den egna. Rätten att delegera innebär dock inte någon plikt för någon aktör att motta sådan delegering. Medlemsstaterna kan också införa begränsningar i såväl andelen som får delegeras totalt, liksom hur stor del av delegeringen som får ske i andra medlemsstater än den egna. Medlemsstater har också rätten att själv besluta med vilka medlemsstater aktörer som delegering ska kunna ske.

Upprättande av särskilda lager
Medlemsstaterna kan välja att upprätta s.k. särskilda lager, vars volym definieras som antal konsumtionsdagar av färdiga oljeprodukter, t.ex. bensin eller diesel. Dessa lager kan således inte utgöras av råolja. Lagren kan bara ägas av medlemsstaterna eller deras centrala lagringsenhet. De särskilda lagren utgör en del av de totala beredskapslagren. Särskilda lager omgärdas av en rad detaljregler syftande till att uppnå högre grad av säkerhet i beträffande dess tillgänglighet i händelse av allvarlig kris. Medlemsstater som väljer att inte inrätta särskilda lager är skyldiga att hålla totalt 30 dagars konsumtion av beredskapslagren i form av färdiga produkter.

Statistik och kommissionens kontroller
Medlemsstaterna ska kontinuerligt uppdatera ett detaljerat register över alla beredskapslager och särskilda lager, samt varje månad rapportera utdrag ur registren för kommissionen. Medlemsstaterna ska också varje månad rapportera sammanfattande statistik över de kommersiella lagrens storlek. Kommissionen kan när som helst utföra kontroller av beredskapslager och särskilda lager. Sådana kontroller ska dock föregås av konsultation i den rådgivande grupp där medlemsstaterna är representerade. Medlemsstaterna har också rätt att delta vid kontrollerna.

Samrådsgrupp
En samrådsgrupp med kommissionen som ordförande och representanter för medlemsstaterna ska medverka vid analys av gemenskapens försörjningstrygghet.

Förfarande vid nödsituationer
Medlemsstaterna ska upprätthålla beredskapsplaner och vidta nödvändiga åtgärder för att deras myndigheter ska kunna ta oljelager i bruk vid nödsituationer. Vid ett internationellt (IEA) beslut om ibruktagande av oljelager kan medlemsstater fullgöra de plikter som följer av beslutet. Vid internationellt beslut har kommissionen också rätt att ålägga samtliga medlemsstaterna att helt eller delvis tömma beredskapslagren.

Vid en misstänkt krissituation ska samrådsgruppen sammankallas för konsultation och kommissionen beslutar därefter huruvida det rör sig om ett allvarligt avbrott i oljetillförseln. Om allvarligt avbrott konstateras kan kommissionen ge tillstånd till ibruktagande av oljelager. Sådant beslut kan ske även om ett internationellt beslut att helt eller delvis tömma lagren inte föreligger. Medlemsstater kan självständigt besluta om att vid nationella eller regionala kriser utnyttja en mindre del av beredskapslagren. Kommissionen beslutar sedan, efter konsultation med samrådsgruppen, tidsramen för återfyllnad av beredskapslagren.

Påföljder
Medlemsstaterna ska fastställa ett påföljdssystem för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enighet med detta direktiv.

Kommittéförfarande
Kommissionen ska biträdas av en kommitté.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Direktivet kommer att få vissa mindre effekter på svensk lagstiftning, främst Lagen om beredskapslagring av olja och kol (Lag 1984:1 049). Sverige har ett väl fungerande system för beredskapslagring, helt baserat på industrihållna lager. Systemet är kostnadseffektivt och innebär en hög andel av lagren hålls i form av färdiga produkter, samtidigt som lagren snabbt kan bli tillgängliga för marknaden vid beslut om lagertömning. De förändringar som kan bli aktuella är t.ex. revidering av listan på oljeprodukter som ingår i beräkningen av lagringsskyldighet, att pantsättning av beredskapslager inte får påverka myndigheternas kontroll över lagren i händelse av kris, samt att etanol som ingår i beredskapslager inte får användas för annat än transportbränslen.
Ekonomiska konsekvenser
Direktivet väntas inte få några budgetära konsekvenser för statens eller kommuners budget. Petroleumindustri får något mindre frihet i delegering av lagringsplikten då t.ex. möjligheten till delegering i flera led försvinner och regelverket skärps för delegering av lagring som sker med olja den lagringspliktige inte själv äger. Dessa skärpningar av lagen kan ha viss begränsad ekonomisk effekt. Framför allt får det effekt för de bolag som tidigare legat i gränszonen för vad som är lagligt. Direktivet innebär viss ökning av administration för både industri och myndigheter. Detta är ofrånkomligt då ett av direktivets syften är att förbättra kontrollmöjligheterna. För staten kommer den ökade administration rymmas inom befintliga anslag. Industrins merkostnader bedöms inte snedvrida konkurrensen. Möjligen kan regelskärpningarna tvärtom innebära en ökad rättvisa mellan oljebolagen då möjligheterna för fusk minskar.