Strategisk exportkontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Herr talman! Denna debatt om UU19 behandlar skrivelsen Strategisk exportkontroll 2015. Efter debatten kommer vi med största sannolikhet att fatta beslut om att lägga denna skrivelse till handlingarna.

Debatten kommer också, likt betänkandet, att avhandla ett antal motioner inom området, och det är skälet till att jag står här som förste talare och reservant.

Moderaterna har en kommittémotion där vi lyfter upp och pläderar för internationell samverkan vad gäller exportkontroll. Vi skulle vilja se ett aktivare arbete av regeringen för att hitta juridiskt bindande system.

Vi lyfter också upp ett område som ofta glöms bort. I exportkontrollärenden står ofta de stora avancerade systemen i blickfånget. Därför lyfter vi fram små lätta vapen. Många av de konflikter som nu sker med förödande förluster av människoliv och hemskheter sker inte med de mest avancerade och sofistikerade vapnen utan på grund av den okontrollerade spridningen av lätta vapen.

Betänkandet tar upp ett antal motioner till som vi inte ställer oss bakom, men jag återkommer till det i mina replikskiften.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 5.

Vi diskuterar och ska lägga till handlingarna en skrivelse från regeringen om strategisk kontroll av krigsmaterielexporten under 2015.

Vi kan se i statistiken hur den totala försvarsmaterielexporten har minskat under ett antal år. Man ska dock veta att kurvan är ganska taggig. Större exportorder kommer och går.

Framtiden för svensk försvarsmaterielexport ser ljus ut. Bäst betalt får den som tillverkar avancerade system. Det gör Sverige. Vi är ofta världsledande.

Att Sverige är så framstående beror på våra duktiga ingenjörer men också på tidigare forskning som betalades av staten under kalla kriget. Nu betalar exporten själv den forskning som krävs för att utveckla ny försvarsmateriel. Exportframgångarna kan bli mycket stora för flera svenska försvarsmaterielsystem som är starka på marknaden.

Herr talman! Intäkterna Sverige fick från exporten av den flygande radarn, Erieye, till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten startade en panik i den politiska debatten för några år sedan.

Man ska veta att Sverige har världens strängaste exportkontroll av försvarsmateriel efter Japan. Det gäller särskilt för krigsmateriel för strid. Vad gäller övrig krigsmateriel är kontrollen något mindre strikt.

Den flygande radarn, Erieye, det svenska alternativet till amerikanernas Awacs, räknas som övrig krigsmateriel. Dessa system är avancerade och betingar ett högt pris.

När så ett antal av dessa system såldes till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten drog siffrorna iväg. Man kunde vinkla det hela och säga att Sverige exporterar krigsmateriel för många miljarder till icke-demokratier.

En debatt flammade upp, och följden blev en parlamentarisk utredning om exportkontrollen och möjligheten att göra den ännu mer noggrann.

Man ska dock inte glömma att vi har världens näst strängaste exportregim. Det märker vi om vi jämför med andra länder. USA och en lång rad europeiska länder exporterade försvarsmateriel under åren 2005-2010 till Bahrain, Egypten, Libyen, Syrien och Jemen.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Cameron tillät år 2007 export av 70 Eurofighters till Saudiarabien, och Obama tillät år 2011 en exportorder på 60 miljarder dollar till Saudiarabien innehållande bland annat 84 F15-plan.

Det är min bedömning att en sådan export inte skulle kunna ske från Sverige med våra nuvarande riktlinjer. Detta rör krigsmateriel för strid.

Den socialdemokratiska regeringen tog visserligen i början av 00-talet beslut om export av Robot 56 Bill till Saudiarabien, och nu är vi förpliktade till följdleveranser. Synen på Saudiarabien var vid denna tid annorlunda än i dag. Det var ett dåligt beslut ur flera perspektiv. De effektiva robotsystemen togs nämligen från det svenska försvaret.

Herr talman! Det visade sig att det svenska systemet för strategisk exportkontroll var bättre än många först hade trott. När partierna valt ut sina starkaste nedrustare att sitta i Krigsmaterielexportöversynskommittén, KEX, dröjde det inte länge innan dessa insåg att det svenska systemet egentligen var bra. Det är som sagt det näst strängaste exportkontrollsystemet i världen.

Att göra det svenska systemet ännu noggrannare var inte så lätt.

Nästan alla inser att de nya riktlinjerna bör byggas på det gamla systemet. Egentligen skulle vi klara oss väl med det system vi har i dag.

Att vår exportkontroll redan i dag är relativt bra framgår av Amnestys rapporter. Men om vi ska ändra systemet vill jag klarlägga några synpunkter. Varje land har en plikt att försvara sitt territorium. Det är en del av den moderna västliga världsordningen, som syftar till fred på jorden.

Den hårda komponenten i ett lands försvar är det militära försvaret, som i sin tur är uppbyggt av förband, övningar och försvarsmateriel. Länderna utvecklar själva eller köper sin försvarsmateriel.

Eftersom Sverige var alliansfritt under kalla kriget utvecklade vi mycket av vår försvarsmateriel själva och var i hög grad självförsörjande. När det svenska försvaret sedan drastiskt nedrustades blev det nödvändigt för den svenska försvarsindustrin att satsa på export för att överleva.

I dag är det hos industrin endast exporten som frigör pengar för forskning för att utveckla ny försvarsmateriel. Svenska Saab exempelvis satsar 6 miljarder kronor på forskning, vilket är mer än KTH och Chalmers tillsammans.

Det är få länder i världen som klarar att tillverka avancerad försvarsmateriel. I Europa har vi det så kallade sexnationssamarbetet, LOI, som rymmer de stora producenterna: Tyskland, England, Frankrike, Spanien, Italien och Sverige. Globalt har vi USA, Ryssland, Kina, Indien, Brasilien och andra.

De flesta producerande länder har komplicerade exportkontrollregler och -institut, men ändå exporterar de krigsmateriel för strid till mottagare i MENA-länderna och andra liknande tveksamma mottagarländer.

Världsproblemet med vapen i fel händer har sällan med Sverige att göra. Sverige behöver inte strängare exportregler, men det skulle vara bra om andra exportländer hann ifatt Sverige på området.

I nuvarande svenska riktlinjer föreskrivs att export inte ska ske till länder i inre eller yttre krig eller i krigsfara eller till länder med grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter. Exporttillståndet ska ligga i linje med svensk utrikespolitik och gynna Sveriges egen krigsmaterielförsörjning. Till detta kommer nu ett nytt kriterium: mottagarlandets demokratiska status.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Herr talman! Förslaget till demokratikriterium är bra. Precis som övriga kriterier ska det bedömas som en skala och ska tillsammans med övriga kriterier ingå i en helhetsbedömning.

Inget annat land har demokratisk status som bedömningsgrund för exporttillstånd. Det skulle alltså göra oss unika, vilket i sig är känsligt för oss när vi ska utveckla materiel tillsammans med andra länder. Det är viktigt att vår exportkontroll inte kraftigt avviker från andra försvarsmaterielproducerande länder. Förlorade exportmarknader är nämligen bara ett hot. Att svenska företag nekas tillgång till materielsamarbeten innebär ett lika stort hot.

Allt fler försvarsmaterielsystem utvecklas nu på grund av kostnaderna i samarbete mellan företag från olika länder. Dock kan demokratikriteriet, om det hanteras med försiktighet och klokhet, bidra till en noggrannare exportkontroll. Risken för felbedömningar blir trots allt lägre.

Ytterligare ett kriterium har tillförts, trots att det inte ingick i KEX uppdrag: PGU-kriteriet. Det innebär att vi i tillståndsbedömningen ska bedöma vad ett mottagarland har råd med och hur det ska prioritera sina resurser. Det är helt fel väg att gå. Ett PGU-kriterium bör alltså inte införas.

KEX föreslår snävare gränser för vad en följdleverans är. Det är inte helt lätt att se vilka konsekvenser detta får. Avgörande är att villkoren fortfarande förblir normala industriella villkor. Vi får inte avvika för mycket från andra länder och normal standard.

Transparens vad gäller beslutsprocessen för tillstånd för utförsel av krigsmateriel är inte lätt att åstadkomma. Affärs, utrikes- och försvarssekretess gör att underlag måste vara hemliga. Däremot kan den årliga skriften från Inspektionen för strategiska produkter, ISP, till riksdagen vara mer utförlig.

Att utkräva ansvar av Exportkontrollrådet, EKR, är fel väg att gå. EKR är bara ett råd till hjälp för ISP och regeringen. EKR får handlingar till möten, och efter mötena samlas handlingarna in igen.

Efterkontroll har i princip inte kunnat utföras av ISP på grund av att det inte har varit efterfrågat eller ens budgeterat. Om det införs kommer det att skärpa vår exportkontroll genom uppföljning av slutanvändarintygen på plats i mottagarländerna, ungefär på samma sätt som USA gör. En på så sätt skärpt kontroll kan gynna vårt samarbete med andra viktiga länder, då de kan se att vi har bra exportkontroll som hindrar att vi okontrollerat sprider känslig teknik.

Till sist, i den sista skälvande timmen av KEX arbete, tillfördes ett annat förslag till lagstiftningen, nämligen begränsningar för utrikespolitiken i lag som en styrning för exportkontrollen. Det tycker vi inte är nödvändigt eller ens önskvärt.

Herr talman! Det finns de som är beredda att låta svensk försvarsindustri gå under. Om vi ska skärpa exportvillkoren för försvarsmateriel måste vi iaktta försiktighet. Om våra riktlinjer blir för olika andra länders och om vi slutar att garantera följdleveranser på redan beviljade tillstånd sätter vi vår försvarsindustri på spel. Det kan gå mycket illa.

Om den svenska försvarsindustrin går under får Sverige en dyrare försvarsmaterielförsörjning, och då kan vi inte längre byta till oss andra länders förstklassiga system. Dessutom kommer problemen med krigsmateriel i fel händer i världen inte att se bättre ut utan troligen sämre.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Herr talman! Regeringen har ett stort ansvar för att skriva en bra proposition om nya riktlinjer för strategisk exportkontroll av krigsmateriel.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

Vi har nu lyssnat till Mikael Jansson, som sjöng krigsmaterielexportens lov. Jag har en fråga till Mikael Jansson. Säkerhetspolitiskt hamnar Sverigedemokraterna nu i samma grupp som Vänsterpartiet, som lite senare i debatten kommer att framföra ett helt annat stycke. Hur ser du på det sällskapet, Mikael Jansson?

Herr talman! Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas säkerhetspolitiska linjer skiljer sig mycket åt. I vissa fall kan de närma sig varandra, men i huvudsak skiljer de sig åt. Det syns mest på vår satsning på försvarsanslaget, som är högst bland partiernas, medan Vänsterpartiet har det lägsta. Detta visar på ambitionerna.

Att Sverige har en svag militär förmåga beror på att både socialdemokratiska regeringar och alliansregeringar har nedrustat det svenska försvaret. Vi befinner oss i ett besvärligt läge.

I dag är dock frågan inte hur vi snabbast ska återfå den militära förmågan och nyttjas av Nato, utan frågan handlar om de två alternativ vi har: att vara Natomedlem eller att vara alliansfria. Om man ser på de båda alternativen som en helhet bedömer vi att det är bättre att vara alliansfria och inte vara medlem i Nato.

Herr talman! Då undrar jag: Vad bedömer Mikael Jansson att en försvarsbudget skulle behöva ligga på, som andel av bnp, för att klara av den materielambition som man har?

Herr talman! Vi brukar säga 2 procent över tid. Det är väl lite knappt. Egentligen skulle man behöva tillföra mellan 50 och 80 miljarder på en gång för att sedan ligga på 2-2,5 procent. Det är ungefär samma uppskattning som jag vet att Liberalerna också gör. Där ligger alltså Moderaterna i lä.

Herr talman! Långt bortom rubrikerna, mediernas strålkastarljus och den politiska debatten här i Sverige pågår ett av vår tids blodigaste krig i Jemen. Under det gångna året har 6 000 människor dödats. Hälften av dem är civila och oskyldiga kvinnor, män och barn. Striderna och de massiva bombanfallen har lagt ett helt land i ruiner. Man beräknar att 21 miljoner jemeniter, 80 procent av landets befolkning, i dag är beroende av humanitär hjälp utifrån.

I mars 2015 inledde en koalition av länder under ledning av Saudiarabien omfattande bombanfall mot Jemen. FN visade nyligen att de saudiska flyganfallen har dödat 785 barn och lemlästat 1 168 barn. Bara mellan augusti och oktober lyckades Saudiarabien attackera fem skolor i Jemen och döda fyra av deras elever enligt Amnesty International.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Redan för ett år sedan visade Human Rights Watch, en annan organisation som jobbar med mänskliga rättigheter, att Saudiarabien använder sig av klustervapen i Jemen. Från andra konflikter vet vi att 98 procent av offren för klustervapen är civila och många gånger barn. Mycket talar för att vi kommer att se samma blodiga resultat av klusterbomberna även i Jemen.

Majoriteten av Saudiarabiens vapen kommer från EU:s medlemsstater. Mellan 2009 och 2014 kom 59 procent av de vapen som Saudiarabien importerade från just EU, enligt fredsforskningsinstitutet Sipri. Under perioden 2009-2013 utfärdade EU-länderna licenser för krigsmateriel till ett värde av 19 miljarder euro till landet.

Sverige är tyvärr inget undantag. Under en rad år var Saudiarabien den främsta köparen av svenska vapen. Mellan 2004 och 2014 köpte Saudiarabien krigsmateriel från Sverige för mer än 5,2 miljarder kronor. Denna vapenexport fortsätter än i dag. Av de tio länder som ingår i den saudiledda koalitionen som strider i Jemen köpte sex krigsmateriel och vapen från Sverige under 2015.

Samtidigt som Sverige säljer vapen till krigförande diktaturer som Saudiarabien, Kuwait och Förenade Arabemiraten bidrar Sida i år med 148 miljoner i humanitär hjälp och humanitärt stöd till Jemen.

Det här är en utrikespolitik som inte på något sätt går ihop. Det är inte hållbart att med ena handen beväpna krigförande stater för att sedan med den andra handen gå in med humanitär hjälp och humanitärt stöd till dem som drabbas av kriget. Man kan inte med trovärdighet kalla sig för en feministisk röst i världen om man beväpnar den kvinnoförtryckande regimen i Riyadh. Det går inte att exportera vapen till diktaturer och samtidigt påstå att man är ett land och en regering som värnar de mänskliga rättigheterna.

Herr talman! Det var därför mycket glädjande att EU-parlamentet den 25 februari i år antog en resolution som kräver ett vapenembargo mot Saudiarabien med anledning av landets krigföring i Jemen. EU-parlamentet menade att exporten av vapen till Saudiarabien strider tydligt mot EU:s eget regelverk. Man uppmanade EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetsfrågor, Federica Mogherini, att ta fram ett förslag på vapenembargo mot Saudiarabien.

EU-parlamentet skickade också en mycket tydlig signal till medlemsstaterna att sluta exportera vapen till diktaturen Saudiarabien. Nederländerna har lyssnat och beslutade i mars att införa ett nationellt nederländskt vapenembargo mot Saudiarabien med hänvisning till både Saudiarabiens krigföring i Jemen och de massavrättningar som genomförs i Saudiarabien. Tyvärr har varken Mogherini eller den svenska regeringen ännu agerat.

I EU-parlamentet stöddes förslaget om ett vapenembargo av alla svenska parlamentariker förutom tre moderater och de två sverigedemokraterna. Men när Vänsterpartiet nu här i riksdagen lyft fram förslag om att Sverige ska genomföra resolutionen och införa ett nationellt svenskt vapenembargo mot Saudiarabien säger alla andra partier nej.

Men, herr talman, människorna i Jemen kan inte vänta. Det är dags att agera, och vi behöver göra det nu.

Herr talman! År 2003 beslutade riksdagen om politik för global utveckling, PGU. Riksdagens beslut var glasklart och gäller än. All svensk politik på alla områden ska genomsyras av ett rättighetsperspektiv och utgå från de fattigas perspektiv på utveckling. Alla politikområden, inklusive vapenexporten, ska bidra till att uppfylla utvecklingspolitikens mål om en rättvis och hållbar global utveckling.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Vapenexporten är kanske det tydligaste exemplet på att Sverige har mycket långt kvar innan vi har en politik som hänger ihop och är samstämmig.

I regeringens så kallade nystart för PGU, som presenterades förra veckan, skriver regeringen att de i slutet av 2017 ska ha "bidragit till att stärka förutsättningarna för att kunna bedöma hur exportkontrollärenden rörande krigsmateriel påverkar rättvis och hållbar global utveckling".

Herr talman! Detta är snömos. Den här typen av urvattnade skrivningar innebär att regeringen fortsätter att blunda för den allvarligaste målkonflikten inom svensk utrikes- och utvecklingspolitik. Till och med den tidigare borgerliga regeringen var tydligare när de beskrev målkonflikten rörande svensk vapenexport och svensk utvecklingspolitik.

I samband med den regeringsombildning som nyligen genomfördes valde dessutom regeringen att flytta ansvaret för vapenexporten från Utrikesdepartementet, där man hanterar frågor om utvecklingspolitik, hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och demokrati, till migrations- och justitieministern. Det kommer knappast att öka möjligheterna för att Sverige ska föra en utrikespolitik som hänger ihop.

Jag måste säga att regeringens hantering av vapenexporten oroar. Den 19 maj 2011 beslutade riksdagen att man ville se skärpta regler för vapenexport till icke-demokratiska stater. Sedan dess har Sverige sålt vapen till diktaturer som Saudiarabien för 15 miljarder kronor. Men vi väntar fortfarande på att en lagstiftning ska levereras.

Regeringen säger att de tidigast våren 2017 kan komma att presentera nya lagförslag. Samtidigt kommer tyvärr signal efter signal från Utrikesdepartementet och regeringen om att regeringen inte är beredd att föreslå ett tydligt förbud mot vapenexport till diktaturer.

Låt mig därför avsluta med att säga att för Vänsterpartiet är det glasklart. Vi kan inte längre vänta på en ny lagstiftning om svensk vapenexport. Den här frågan kan inte längre dras i långbänk. Vi vill nu att riksdagen sätter ned foten och begär av regeringen att man senast vid årsskiftet kommer tillbaka med ett nytt och tydligt regelverk för vapenexport och inför ett tydligt förbud mot vapenexport till diktaturer, krigförande stater och regimer som kränker de mänskliga rättigheterna.

Med det vill jag avsluta och yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Liberalernas reservation 2.

1 452 kronor är priset för en nioårig yazidisk flicka som säljs som sexslav av de islamistiska terroristerna i Daish/IS. Denna summa symboliserar kvinnoförtrycket i världen, kanske mer än någonting annat i detta nu. Tolvåriga småflickor blir gravida genom våldtäkter. I kriget slits mammor brutalt från sina familjer för att ingå i islamisternas harem. Tonårsflickor tvingas leva under det värsta kvinnoförtryck vi sett på länge i världen.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Vad har då detta att göra med denna riksdagsdebatt? Jo, för oss liberaler blir feminism aldrig synonymt med pacifism. Vi vill kunna stötta de krafter som strider mot kvinnoförtryckarna i Daish. Det går inte att tala Daish till rätta med genusteori. Ibland måste frihet försvaras militärt, också av feminister.

Det framstår därför som moraliskt inkonsekvent att Sverige kan skicka officerare till Irak för att utbilda militära styrkor men att vi samtidigt anser oss vara förhindrade att leverera krigsmateriel till stöd för deras kamp mot Daish/IS. Flera andra västerländska demokratier - Tyskland, USA, Frankrike och Storbritannien - stöder redan den internationella koalitionen mot IS med just militära medel.

Vi liberaler har länge kämpat för ett demokratikriterium i krigsmateriellagstiftningen. Notera att redan 2005, för elva år sedan, när dåvarande Krigsmaterielutredningen, Krut, lade fram sitt förslag, var det enbart Liberalerna och Miljöpartiet som ville ha ett tydligt demokratikriterium. Trägen vinner. Och politik är som ni vet ett maratonlopp.

Vi liberaler var därför oerhört glada den 26 juni 2015 när den parlamentariska Krigsmaterielexportöversynskommittén, KEX, lade fram sitt slutbetänkande och föreslog att ett demokratikriterium ska införas i själva tillståndsprövningen.

Jag vill också tacka Svenska Freds som under alla dessa år modigt, tydligt och uthålligt har drivit på den svenska politiken för ett demokratikriterium. Utan er och civilsamhällets kamp hade vi inte varit där vi är i dag.

Sverige ska inte sälja vapen till islamistiska diktaturer som Saudiarabien, som avrättar homosexuella, förvägrar kvinnor deras frihet och fängslar liberala bloggare och feminister som Raif Badawi. Han dömdes till tusen piskrapp och tio år fängelse för att han bloggat om just feminism. Jag vill uppmuntra alla i kammaren, på läktaren och där hemma att läsa hans enormt starka och viktiga dokument, som jag visar upp för kammaren. Där kan man läsa om de frihetsideal som han nu har fängslats för. Tusen piskrapp och tio års fängelse dömdes han till för att han har bloggat om just feminism och frihet.

Den saudiska diktaturen ska inte få köpa våra vapen. Vi måste också vara lika militärt tydliga mot den våldsbejakande islamistiska extremismen i regionen. I konsekvensens namn måste vi då förstå att denna uppfattning innebär att vi måste vara öppna för export av krigsmateriel till stater som bekämpar dessa auktoritära, diktatoriska krafter som bryter mot internationell rätt.

Utskottet och även KEX-utredningen hänvisar till att konflikter eller konfliktrisker riskerar att undergräva det övergripande målet för svensk utrikespolitik, nämligen att främja säkerhet demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det är viktigt att se den konsekvensen.

Därför kan vi liberaler inte se något annat än att det föreslagna tillägget vad gäller konflikter devalverar själva värdet av krigsmateriellagen. Om man ska tillföra ett tydligt demokratikriterium som innebär att demokratisk status och respekten för mänskliga rättigheter ska beaktas måste man också stödja de krafter som vill stå på demokratins sida när krig råder.

Herr talman! Mot denna bakgrund anser Liberalerna i vår reservation 2, som jag yrkade bifall till, att förslaget om att skärpa krigsmateriel-lagen i fråga om länder som befinner sig i eller löper risk att hamna i be-väpnad konflikt inte bör ingå, när det gäller demokratier.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Herr talman! Vänsterpartiet och Liberalerna, eller Folkpartiet som ni hette tidigare, har genom åren många gånger kunnat arbeta tillsammans mot svensk vapenexport till krigförande stater, diktaturer, länder och regimer som kränker de mänskliga rättigheterna. Jag och Birgitta Ohlsson har ofta varit överens i de frågorna.

Därför blir jag förvånad i dag och när jag läste Birgitta Ohlssons och Liberalernas reservation. Nu gör de plötsligt ett huvudnummer av att slåss och kämpa för att Sverige ska kunna fortsätta exportera vapen till krigförande stater. De går så långt att de till och med väljer att reservera sig mot utskottsmajoriteten för att slå vakt om vapenexporten till krigförande stater.

Det låter enkelt och bra när Birgitta Ohlsson talar om att vi ska beväpna de goda krafterna för att slåss mot de onda krafterna i Mellanöstern. Men riktigt så fungerar det ju inte, Birgitta Ohlsson. Så ser inte verkligheten ut. De vapen vi exporterar till våra vänner i dag kan mycket väl hamna i händerna på våra fiender i morgon. Det har vi sett en lång rad exempel på. Många av de vapen som Daish använder i dag är vapen som USA en gång exporterade till Iraks centralregering och som Daish har erövrat under årens lopp.

Om vi tittar på listan över vilka krigförande stater som köpte vapen 2015 hittar vi Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Qatar, Jordanien, Bahrain, Pakistan, Thailand och Turkiet. Vilka av dessa krigförande stater vill Birgitta Ohlsson värna? Vilka av dessa krigförande stater vill Birgitta Ohlsson att vi ska fortsätta exportera vapen till?

Herr talman! Som Hans Linde mycket väl vet var Liberalerna betydligt snabbare än hans eget parti, Vänsterpartiet, med att kräva ett demokratikriterium. Om det är några partier som ska hyllas och hedras i den frågan är det Miljöpartiet och Liberalerna som var väldigt skarpa när den debatten pågick. Då var ni inte på vår sida, Hans Linde.

Det är fullkomligt självklart för oss liberaler att vi inte ska sälja vapen till krigförande diktaturer. Vi har aldrig påstått något annat. Men vi tycker att vår svenska nation bör höja vår röst tydligt, liksom andra västerländska moderna demokratier gör. Exempel på det är Frankrike, Tyskland, Storbritannien och andra som är mycket mer militärt aktiva när det gäller att bekämpa de islamistiska terroristerna på plats.

Hans Linde och jag är liksom våra respektive partier, Liberalerna och Vänsterpartiet, väldigt engagerade i Kurdistans framtid. Vi tycker att det är viktigt att kurderna ska kunna få ett större erkännande i framtiden och också självständighet.

Vilka är det då som står vid fronten i dag? Vilka är det som befriar de yazidiska nioåriga småflickorna som säljs som sexslavar i detta nu? Vilka är det som står vid fronten och tar det modigaste, starkaste ansvaret? Jo, det är våra kurdiska vänner. De tar den kampen mot de islamistiska förtryckarna.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Att Sverige då skulle vända dessa grupper ryggen tycker jag är totalt fel. Jag håller med om att det ofta kan vara en målkonflikt; det ska man absolut vara tydlig med. I krig finns det inga enkla situationer över huvud taget. Man ska ta diskussionerna om detta på absolut största allvar. Men jag håller inte med om den svenska politiska hållningen, att vi alltid ska sitta på läktaren och försvara utsatta människor med bistånd och vara aktiva i det humanitära stödet men aldrig finnas på plats. Om Hans Lindes parti skulle få bestämma ännu mer i denna riksdag och denna kammare skulle Sverige sitta totalt passivt hela tiden och inte finnas med i de situationer där kriget finns och människor slaktas dagligen.

Vi säger absolut tydligt nej till att sälja vapen till diktaturer.

Herr talman! Det skulle vara intressant att höra från Birgitta Ohlsson exakt vem i Mellanöstern som hon tycker att vi ska sälja svenska vapen till.

Vänsterpartiet har ett starkt engagemang för att bekämpa Daish och stödja de krafter som nu står upp för fred och demokratisk utveckling i regionen. För att göra det har vi i Vänsterpartiet till exempel varit tydliga med att vi tycker att man bör gå in med ett ökat civilhumanitärt stöd till kurderna i norra Syrien. Man behöver till exempel titta på möjligheterna för att gå in med minröjningshjälp. Vi har som parti samlat in pengar för att bygga upp Kobane. Vi fick ihop över 100 000 som vi har skickat till dåvarande kurdiska Röda halvmånen.

Jag skulle gärna vilja veta vilka kurdiska grupper det är som Birgitta Ohlsson vill att vi ska beväpna. Det finns några olika sorters kurdiska grupper som bekämpar Daish i dag, till exempel PKK, som är terrorlistade. Är det en organisation som Birgitta Ohlsson tycker att vi ska sälja vapen till? Är det till kurderna i Syrien som slåss under YPG:s och YPJ:s fanor?

Eller är det till KRG i norra Irak, ett regionalt samarbete där vi tyvärr ser att det begås brott mot de mänskliga rättigheterna, där det har skett inskränkningar av demokrati och där det pågår en intern politisk maktkamp.

Det skulle vara intressant att höra Birgitta Ohlsson bryta ned den högstämda retoriken och beskriva exakt vilka grupper det är som Birgitta Ohlsson vill beväpna i Mellanöstern.

Herr talman! Jag tycker att det som Vänsterpartiet har gjort är behjärtansvärt och viktigt. Vi stöder också självklart att det svenska biståndet bör öka när det gäller exempelvis minröjning och ett mycket starkare civilt stöd. Men för oss räcker inte det.

Självklart tycker vi inte att man ska stödja grupper som är terrorstämplade - där skiljer vi oss från Vänsterpartiet. Men vi tycker att det finns en väldigt bra grund om man exempelvis går via KRG och också att man ska titta på det system som vi redan har byggt upp.

Sverige har ju skickat officerare till Irak för att utbilda militära styrkor. Som många andra personer som utgör delar av den stora koalitionen mot Daish eller IS tror vi att det också går att militärt ge stöd genom den, att det skulle vara den rätta och riktiga strukturen.

Jag vill återkomma till det som jag tänkte säga i min första replik. Liksom Hans Linde lovar jag att fortsätta att vara med och jaga den nuvarande rödgröna regeringen i fråga om situationen i Saudiarabien. Vi har väntat väldigt länge för att över huvud taget få ett demokratikriterium. Ibland brukar jag säga att det är för mycket S&M i svensk politik, och det har det verkligen varit i den här frågan. De två stora partierna har blockerat en skarp politik som innehåller ett demokratikriterium.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Vi röstar också självklart för den resolution som Hans Linde hänvisade till i Europaparlamentet. Den striden måste vi absolut fortsätta att föra. Det är fullkomligt ohållbart med ett demokratikriterium - hur lång tid den än tar innan det kommer på plats - där det blir en dubbelmoral.

Herr talman! I dag debatteras ett betänkande där utrikesutskottet behandlar regeringens skrivelse om strategisk exportkontroll under 2015 gällande krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.

Det är med stolthet vi ser att Sverige år efter år placerar sig i toppen när det gäller intäkter från export av musik. Vi blir också stolta när svensk inredning och kläddesign ökar i popularitet världen över.

Men att vi också befinner oss i den absoluta toppen när det gäller vapenexport är inget vi känner samma stolthet över. Tvärtom är krigsmateriel förenat med en känsla av olust, olust över de sammanhang i vilka våra svenska produkter kan hamna.

Men Sverige behöver en stark försvarsindustri. Genom deltagande i internationella samarbeten på försvarsmaterielområdet säkrar Sverige långsiktiga säkerhets- och försvarspolitiska intressen. Kristdemokraterna anser att handel med försvarsmateriel med vissa länder är försvarbar.

Vi får dock inte åsidosätta våra principer. Det måste finnas tydliga regler för vem som får stå som köpare av den materiel som vi säljer. Detta är helt nödvändigt. Annars krockar handeln med de värderingar som utgör hörnstenar i vårt samhälle - människovärdet och de mänskliga rättigheterna. Det krockar mot vår politik för global utveckling.

Om vi exporterar krigsmateriel till diktaturer och regimer som förtrycker, samtidigt som vi talar om vikten av demokrati och mänskliga rättigheter blir det falsksång. Ord och handling måste hänga ihop. Att beväpna diktaturer bidrar inte till fred och säkerhet för vare sig människor i mottagarlandet eller för oss här i Sverige.

Herr talman! Det är uppenbart att Sverige måste ha en strikt exportkontrollagstiftning. Vi måste ständigt bejaka att försvarsindustrin arbetar under internationella utvecklings- och samarbetsavtal. Vi måste se på frågan ur en verklighetsförankrad vinkel: Viss försvarsmateriel ska vi köpa från andra länders tillverkare och viss materiel är klokt att producera själv.

Under tre års tid jobbade de som ingick i Krigsmaterielutredningen. Argument och tankar skruvades, bändes och justerades. Men så till slut, i juni förra året, presenterades resultatet i den parlamentariska krigsmaterielexportutredningen, som kallas för KEX-utredningen.

Förslagen i utredningen, som bland annat innehåller just ett demokratikriterium, skulle träda i kraft i april 2016. Nu har april passerat, men ingen lagstiftning finns på plats.

Redan 2001 skrev vi in frågan om ett demokratikriterium för försvarsmaterielexport som ett krav i vårt kristdemokratiska principprogram. För Kristdemokraterna stod utöver demokratikriteriet dock ytterligare två frågor i fokus under utredningsprocessen, följdleveranser och frågan om ökad öppenhet och transparens i Exportkontrollrådet.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Vi fick igenom en tydlig skärpning i utredningen så att följdleveranser inte medges per automatik. Enligt utredningens förslag ska varje leverans vägas mot om utvecklingen avseende mänskliga rättigheter och demokrati förändrats i det aktuella mottagarlandet.

Vi drev också på i frågan om hur ledamöter i Exportkontrollrådet röstar. Detta föreslår vi ska ändras så att de nu får berätta hur de röstat, utan att lämna ut annan eventuell sekretessbelagd information. Det medför att allmänheten kommer att få en ökad insyn och möjlighet att ställa partier till ansvar i större utsträckning än i dag.

Herr talman! Det är högst angeläget att regeringen under 2016 presenterar en proposition med förslag till ny lagstiftning utifrån utredningens förslag i syfte att skärpa exportkontrollen gentemot icke-demokratiska stater. Därför yrkar jag bifall till Kristdemokraternas reservation nummer 3.

Den bästa förutsättningen för att undvika väpnade konflikter är att främja respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna och att säkra en demokratisk samhällstradition. Dessa grundvärden måste ständigt erövras och försvaras. Vid konflikter har fredliga metoder såsom diskussion och förhandling givetvis företräde framför vapenbruk. Aggression och offensivt krig är inte etiskt försvarbart. Men då alla andra ansträngningar att lösa konflikten med fredliga medel har prövats måste vapen användas, dock under iakttagande av tydliga kriterier.

Vi vet att man ibland måste använda vapen för att försvara oskyldiga civila eller när våld används i förtryckande syften. Men den balansgång vi hela tiden måste ställas inför och det som vi måste avväga är att ju mer vapen det finns i omlopp, desto otryggare blir vår värld.

Martin Luther King fångade i ett tal den dubbelhet som vi människor drabbas av och verkar i. Han sa: "Vi talar hängivet om freden, men på samma gång arbetar vi oförtrutet på att förbereda kriget."

Med en ny skärpt exportkontroll skulle Sverige ta ett tydligt steg bort från att tillhöra de länder som talar om freden men som förbereder för kriget.

Herr talman! I dag debatterar vi den årliga skrivelsen från regeringen om strategisk exportkontroll. I skrivelsen redogörs för den svenska exportkontrollpolitiken i fråga om krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden under 2015 samt export under året. Förutom detta beskrivs samarbetet inom EU och i andra internationella forum i frågor som rör strategisk exportkontroll av såväl krigsmateriel som produkter med dubbla användningsområden.

Herr talman! Utrikesutskottet påminner i betänkandet om riksdagens tillkännagivande att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag till ny krigsmateriellagstiftning i syfte att skärpa exportkontrollen gentemot icke-demokratiska stater. I betänkandet påminns också om hur riksdagen genom detta tillkännagivande initierade den utredning som den så kallade Krigsmaterielexportöversynskommittén har gjort och att KEX-kommittén i juni 2015 överlämnade sitt slutbetänkande till regeringen.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Kommittén har föreslagit ett antal åtgärder som ska öka öppenheten och transparensen inom exportkontrollen, och jag vill särskilt nämna några av dem. En ny lag om krigsmateriel föreslås antas där det ska göras en helhetsbedömning vid tillståndsprövningen, och det föreslås också att tillståndsprövningen ska ta den mottagande statens demokratiska status, dess respekt för mänskliga fri- och rättigheter och i vilken mån staten befinner sig i väpnad konflikt eller riskerar att hamna i en sådan med i beräkningen.

Dessutom vill jag särskilt lyfta fram de ändringar som föreslås gällande regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport som har beslutats av riksdagen:

att riktlinjerna uppdateras för att införliva Sveriges internationella förpliktelser och åtaganden inom exportkontrollområdet,

att ett demokratikriterium införs som ska komplettera de nuvarande villkorliga hindren för krigsmaterielexport och därmed utgöra ett centralt villkor vid tillståndsprövningen,

att riktlinjerna skärps när det gäller det villkorliga hindret i fråga om mänskliga rättigheter,

att det villkorliga hindret i fråga om väpnade konflikter består samt

att det i riktlinjerna ska tydliggöras att politiken för global utveckling, PGU, ska beaktas vid tillståndsprövningen.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill inte sälja materiel som bidrar till konflikter i världen eller används för att kränka mänskliga rättigheter eller förtrycka människor. Samtidigt vet vi att export av försvarsmateriel är nödvändig för att svensk försvarsindustri ska kunna upprätthålla sin kapacitet och sitt kunnande så att svenska försvarsintressen ska kunna tillgodoses på ett bra sätt och därmed ge Försvarsmakten förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag när det gäller att värna vårt lands försvar och säkerhet. En avvägning mellan olika intressen måste alltid ske, och ju större öppenhet vi har om grunden för dessa ställningstaganden, desto bättre är det för demokratin, insynen och delaktigheten.

Med detta som bakgrund välkomnar jag att ett lagstiftningsarbete har inletts i Regeringskansliet med syftet att utforma ett förslag till skärpning av exportkontrollen gentemot icke-demokratiska stater och att vi fått information om att regeringen planerar att lägga fram en proposition i ärendet i riksdagen under första halvåret 2017.

Herr talman! Varje år dör uppskattningsvis 700 000 människor i väpnade konflikter eller av väpnat våld i det civila samhället. Ett mångdubbelt större antal skadas eller drivs på flykt. Det väpnade våldets humanitära konsekvenser har nått oacceptabelt höga nivåer.

Därför är det mer än välkommet att FN:s generalförsamling våren 2013 antog det internationella vapenhandelsfördraget. Målet med fördraget är att åstadkomma strängast möjliga gemensamma internationella normer för att reglera eller förbättra regleringen av den internationella handeln med konventionella vapen samt att förebygga och utrota den olagliga handeln med konventionella vapen och förhindra deras spridning. Vapenhandelsfördraget slår fast ett förbud mot export där vapnen som exporteras riskerar att användas till folkmord, krigsförbrytelser, organiserad kriminalitet eller terrorhandlingar.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Herr talman! Sverige är ett av de 130 länder som i slutet av 2015 hade undertecknat fördraget och ett av de 80 länder som hade ratificerat det. Sverige bidrog under 2015 till arbetet med fördragets genomförande genom att samordna det internationella arbetet med utarbetandet av rapporteringsmallar för fördraget. Regeringen fäster stor vikt vid en bred anslutning till och ett effektivt genomförande av vapenhandelsfördraget. Regeringen har även i fortsättningen för avsikt att delta aktivt i arbetet med att förverkliga fördragets målsättningar och bidrog under 2015 för andra gången till den FN-fond som inrättats för samarbete om vapenreglering, bland annat för projekt till stöd för genomförande av vapenhandelsfördraget.

Det är välkommet och viktigt att Sverige deltar i arbetet för att få fler länder att underteckna fördraget. Att få länder som USA, Kina, Kanada, Indien, Israel och Ryssland att ansluta sig till vapenhandelsfördraget är av största vikt.

Herr talman! Den okontrollerade vapenhandeln är ett direkt hot mot människors säkerhet och frihet. Ett globalt och juridiskt bindande fördrag som världsomspännande stärker kontrollen av handeln med konventionella vapen är en effektiv väg att komma till rätta med den gränsöverskridande illegala vapenhandel som på många håll i världen föder väpnat våld och väpnade konflikter som leder till instabilitet på regional eller nationell nivå samt orsakar ett omfattande humanitärt lidande och försvårar eller kullkastar ekonomisk utveckling.

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag att lägga regeringens skrivelse till handlingarna och avslå motionerna.

Herr talman! Krister Örnfjäder beskrev det besked som regeringen tidigare har gett, nämligen att man avser att våren 2017 presentera ett förslag till ny lagstiftning om svensk vapenexport. Det finns två stora problem med detta. Det första är att det då har gått mer än sex år sedan riksdagen uppdrog åt den tidigare regeringen att ta fram ett sådant lagförslag. Det andra är att vi redan har sett att den här processen gång på gång försenats och skjutits upp. Risken är väl överhängande att det sker igen.

Det här ansvaret vilar på både nuvarande och tidigare regering. Både den nuvarande och den tidigare regeringen har på andra områden snabbutrett frågor och snabbt kunnat få ny lagstiftning på plats, även när det har varit komplicerade frågor som har handlat om rättssäkerhet, mänskliga rättigheter eller människors grundläggande ekonomiska trygghet. Då har man kunnat röra sig i racerfart. Men när det gäller regleringen av vapenexporten finns det glaciärer som rör sig snabbare än den nuvarande och den tidigare regeringen. Jag vill få det fört till protokollet.

Men jag vill ställa en annan fråga till Krister Örnfjäder. Den 25 februari antog EU-parlamentet en resolution där man krävde ett vapenembargo mot Saudiarabien. Man krävde att EU skulle agera på unionsnivå och uppmanade medlemsstaterna att införa ett vapenembargo. Som jag beskrev i mitt anförande har Nederländerna redan gjort detta.

När man röstade i EU-parlamentet valde alla socialdemokrater och miljöpartister som närvarade att rösta för resolutionen. Jag förutsätter därför att det är Socialdemokraternas och Miljöpartiets politik att medlemsstaterna i EU ska genomföra nationella vapenembargon mot Saudiarabien.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Därför skulle jag vilja veta: När inför Sverige ett nationellt vapenembargo mot Saudiarabien? Det kan väl inte vara så att det här är någonting ni säger i EU-parlamentet men sedan glömmer på flygresan hem till Stockholm?

Herr talman! Som Hans Linde vet tillhör Sverige de länder som följer de flesta och kanske det mesta av de beslut som tas i EU-parlamentet. Har man nu tagit ett sådant här beslut förutsätter jag att det kommer att få återverkningar även på svensk lagstiftning och svensk tillämpning. Jag har ingen anledning att tro att det skulle vara på något annat sätt. Ingen har sagt något annat till mig. Mer information än så kan jag inte ge i den sakfrågan.

Herr talman! Då väntar vi med stor spänning på att regeringen ska återkomma med ett förslag på vapenembargo mot Saudiarabien. Vänsterpartiet kommer i så fall med glädje att rösta för ett sådant förslag. Men jag blir också lite konfunderad, för det finns möjlighet att fatta beslut om ett sådant vapenembargo vid dagens votering, om vi hinner debattera färdigt inom en halvtimme. Vänsterpartiet har väckt en sådan motion i riksdagen, och vi behandlar i dag ett sådant yrkande, men Socialdemokraterna och Miljöpartiet har valt att säga nej till det. Varför väljer ni att i dag säga nej till ett tydligt förslag här i Sveriges riksdag om att införa ett vapenembargo mot Saudiarabien?

Herr talman! Det är helt riktigt att vi i utskottsmajoriteten säger nej till detta. Anledningen framgår av detta stycke i betänkandet: "När det gäller yrkanden om vapenembargo mot Saudiarabien vill utskottet i tillägg till ovanstående anföra följande. Enligt krigsmateriellagen får krigsmateriel exporteras endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. Enligt regeringens gällande riktlinjer för krigsmaterielexport, som beslutats av riksdagen, ska Inspektionen för strategiska produkter (ISP) i tillståndsprövningen göra en helhetsbedömning av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter med utgångspunkt i nämnda principer. Vidare beaktas i tillståndsprövningen kriterierna i EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport och FN:s vapenhandelsfördrag som Sverige förbundit sig att följa. Riktlinjerna gör en åtskillnad mellan s.k. ovillkorliga och villkorliga hinder. De ovillkorliga hindren är hinder som förbjuder export. Ett beslut av FN:s säkerhetsråd, av EU eller av OSSE om ett vapenembargo är ett ovillkorligt hinder mot svensk krigsmaterielexport."

Detta har Hans Linde redan läst. Det är svaret på hans motion. Det han ber mig om och som jag gjort är att jag återupprepar det som vi redan har tagit som beslut.

Herr talman! I förra årets debatt om strategisk exportkontroll kunde vi kanske inte vara så tydliga som vi hade önskat. Krigsmaterielutredningen var inne i sitt slutskede, och vi var alla måna om att resultatet skulle bli så bra som möjligt.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

I samma månad som vår debatt förra året, juni 2015, presenterade utredningen sina förslag som skulle träda i kraft i juni 2016. Nu får vi tydligen vänta tills 2017. Varför? Har regeringen stött på problem? Det kan väl inte vara så att er samarbetspartner håller er tillbaka i detta?

Herr talman! Jag vet inte varför. Däremot har jag under alla dessa år som jag haft förmånen att vara i denna kammare och i riksdagen lärt mig att jag hellre väntar i ett halvår eller ett år på att få en bra produkt än att få något som inte vinner riksdagens gillande.

Jag förutsätter att man i det arbete som regeringen håller på med tittar på alla aspekter, exempelvis de som har framförts och kommer att framföras här i dag, för att se till att man har så brett stöd som möjligt för det förslag som sedan komma ska.

Om det kommer 2017 i stället för 2016 är det tråkigt. Men det är bättre än att inte ha riksdagens gehör.

Herr talman! Det är klart att en utredning där våra partier är representerade och där man fick en gemensam ståndpunkt har ett brett stöd. Det behöver inte Krister Örnfjäder tvivla på.

Att exporten till Saudiarabien så tydligt gått ned är givetvis bra, som vi har kunnat läsa här. Men den nuvarande lagstiftningen som lade grunden för export till Saudiarabien finns kvar. Det finns alltså inget hinder mot att nya MOU:er sluts.

Detta borde vara något som upprör Krister Örnfjäder. Det upprör i varje fall mig.

Herr talman! Jag vet inte om det var en fråga eller ett påstående. Jag kan ändå säga följande.

Jag tycker inte att Saudiarabien är det bästa landet i världen. Det har inte alltid de bästa åsikterna eller det bästa samhällsskicket. Jag har många åsikter om det som land och som regim.

Jag har också en förståelse för att ingångna avtal ska följas. Men nu har vi redan börjat att ta bort de delar som man var överens om en gång i tiden. Därför minskar vårt åtagande gentemot Saudiarabien hela tiden.

Sofia Damm och jag kan åtminstone vara överens om att det går åt rätt håll. Med hjälp av de saker som nu har föreslagits i utredningen kommer vi, när de är fullt genomförda, att vara i en helt annan situation än när man skrev på avtalet första gången.

Herr talman! Jag vill liksom föregående talare verkligen betona vikten av att vi får denna lagstiftning på plats. Det känns lite som att det dröjer. Det är klart att lagstiftningar måste gås igenom och tas fram på ett mycket seriöst sätt. Men vi kan konstatera att vi redan för två år sedan var väldigt eniga på den här fronten. Frågan har masserats i 10, 15 och nästan 20 år där parti efter parti successivt har blivit för ett demokratikriterium som Liberalerna och Miljöpartiet tog ställning för mycket tidigt.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Nu sa Krister Örnfjäder här att vi ska få en lagstiftning under första halvan av 2017. Jag vill följa upp det som Hans Linde, Sofia Damm och andra lyfte fram tidigare. Det är frågan om ett vapenembargo mot väldigt tydliga diktaturer som Saudiarabien. Kan du redan nu försäkra oss att det kommer att finnas tydligt så att vi inte ska få dessa så kallade luckor som fanns i det förslag som lades fram? Det är min första fråga.

Min andra fråga gäller en problematik som finns i det förslag som har lagts fram. Det handlar om att skärpningen av krigsmateriellagen kan påverka exempelvis det stora globala ansvar som demokratier som USA tar i dag. Det är ett land som är involverat i konflikter på väldigt många olika sätt därför att det tar ett ansvar när resten av världen sviker i kampen mot diktaturer, folkmord och annat.

Där undrar jag hur du ser på konfliktsituationen. Man hänvisar till att man inte ska kunna sälja vapen i situationer där vi har konflikter eller konfliktrisker. Jag anser att det riskerar att undergräva demokratikriteriet i sig.

Herr talman! Jag börjar med luckor. Jag förutsätter att ett av skälen till att man nu fördröjer, om man nu ska använda Alliansens egna ord, införandet av den nya lagstiftningen är att det inte ska finnas några luckor i den kommande lagstiftningen. Det måste ändå vara syftet.

Sedan får vi som har förmånen att vara riksdagsledamöter försöka att genomlysa det så gott vi nu kan och titta på det. Var finns eventuella svagheter, om det nu finns några svagheter? Vi får se till att de täpps till innan beslutet fattas i kammaren. Det var den första delen.

Den andra delen gäller: Vad kan man göra och inte göra? I sitt anförande talade Birgitta Ohlsson tidigare om vad som händer i norra Irak och på andra ställen. Jag hade förmånen att på utskottets vägnar vara i just Irak för ett par veckor sedan.

Vi hör inte direkt till de stridande partierna i den konflikten. Det som vi gör när vi hjälper till att utbilda peshmerga är väldigt betydelsefullt. Många var de personer som tackade oss för att vi var där och bidrog i den situation som råder.

Jag tycker inte att man ska undervärdera det som vi ändå håller på med. Det är någonting som också behövs. Vi tar vårt ansvar även i den delen.

Herr talman! Det är väldigt bra att Sverige är på plats och militärt utbildar peshmerga. Det är jag glad över att vi har funnit en stor enighet om i denna kammare. Men vi liberaler vill mer. Vi tycker att Sverige borde kunna göra mer insatser som exempelvis Tyskland, Storbritannien, Frankrike, USA och andra gjort. Vi kan inte bara sitta på sidlinjen utan vi måste också vara lite mer aktiva.

När det avslutningsvis gäller demokratikriteriet kommer vi att vara många i denna kommare från olika partier på såväl högerkanten som vänsterkanten och mitten som kommer att följa frågan oerhört nära. Det är väldigt viktigt när vi har fått en enighet om att införa ett demokratikriterium vad gäller vapenexporten efter en så lång kamp, i så många år och med så många aktörer inte minst från civilsamhället, Svenska Freds, Amnesty och andra som har kämpat oerhört hårt. Då är det viktigt att demokratikriteriet inte blir ohållbart, otydligt eller oskarpt. Det måste vara ett riktigt demokratikriterium som betyder någonting.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Herr talman! Det är vad jag tidigare har sagt. Det är vår roll som riksdagsledamöter oavsett vilket parti vi företräder och oavsett om vi står bakom den nuvarande regeringskonstellationen eller om vi är i opposition. Vi ska se till att varje beslut som fattas i kammaren blir bästa möjliga beslut.

Det innebär att vi ska driva på i olika frågor och driva på regeringen för att den ska leverera så bra underlag som det bara går. Jag vill att ni ska göra precis det som Birgitta Ohlsson nu uttrycker. Driv på! Det är vad som är avsikten.

Herr talman! Ärade kollegor och ledamöter!

Vi bygger inte freden genom en upprustningsspiral. Som FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon en gång sa: "Världen är överbeväpnad, och freden är underfinansierad".

Därför är det viktigt att vår regering för en feministisk utrikespolitik - en politik där fredspolitiken ligger i centrum, och där Sverige inte minst genom utrikesminister Margot Wallström verkligen visar att Utrikesdepartementet är ett fredsdepartement.

Därför är det viktigt att vår regering nyligen uttalat att vi avser att ansluta oss till det humanitära initiativet för kärnvapennedrustning. Det är också viktigt att vi kunnat gå ut och annonsera att vi ska inrätta en grupp med specialinriktade fredsdiplomater så att Sverige återigen kan ligga i framkant vad gäller konfliktlösning i världen.

Fredsdiplomaterna är något jag är speciellt stolt över, eftersom jag har drivit den frågan väldigt hårt under ett antal år. Min politiska baby ska nu bli verklighet.

En annan viktig sak är att Sverige närmare ska utreda hur vi kan bidra till att en civil fredskår inrättas i EU.

Herr talman! Viktigt är också att vår regering har tagit ett tydligt grepp vad gäller arbetet med att implementera politiken för global utveckling, den politik som en enig riksdag antog för 13 år sedan. Det gäller alltså den politik som säger att samstämmighet ska råda mellan politikområden och att politiken ska dra åt samma håll. Vi ska inte ge med ena handen och sedan ta tillbaka mångdubbelt med den andra handen. Vi ska alltså inte exportera vapen till länder som kan använda dem i repressivt syfte eller i krig.

Man skulle kunna säga att denna politik på något sätt legat i träda fram till att vår regering tog ett helhetsgrepp kring implementeringen genom en tydlig organisation i Regeringskansliet och genom att varje departement nu upprättar handlingsplaner för att implementera den här viktiga politiken.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

En viktig del i att komma till rätta med samstämmighetspolitiken är också den krigsmaterielexportutredning, KEX-utredningen, som med stor enighet lämnades in i juni förra året. Denna ska behandlas här i kammaren nästa år.

Även om jag vill vara tydlig med att Miljöpartiet hade velat gå längre i regleringen av den svenska vapenexporten ser vi ändå att det var en stor vinst att sex partier kunde ställa sig bakom utredningens slutbetänkande, så att Sverige nu ska kunna skärpa sin vapenexport ytterligare.

Utredningen föreslår flera skärpningar av reglerna för export av krigsmateriel. Det ska bli inskränkningar, skärpt kontroll och bättre insyn.

Herr talman! Låt mig peka på tre av de största vinsterna med överenskommelsen, som jag ser på det.

För det första: Med en implementering av KEX-utredningen blir Sverige det första landet i världen med att införa ett demokratikriterium vid vapenexport. Detta är ett mycket stort och viktigt steg i rätt riktning, särskilt som Sverige är en av världens största vapenexportörer räknat per capita.

För det andra: Tröskeln sänks för vad som krävs för att stoppa export i och med utredningens skrivningar om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Det gör att fler människorättsbrott kan falla under de nya bestämmelserna jämfört med det som står i dag om grova kränkningar.

Sist men inte minst: När det gäller följdleveranser ska Sverige ta hänsyn till den situation som har uppstått i mottagarlandet. Det betyder att om ett land hamnar i krig eller kränker de mänskliga rättigheterna ska man kunna stoppa följdleveranserna. Någon sådan reglering finns inte i dag, och det är också en av anledningarna till att vi ser följdleveranser till bland andra Saudiarabien.

Den stora fråga som jag vet diskuterades mycket i KEX-utredningen är den om huruvida försvars- och säkerhetspolitiska intressen ska gå före respekten för mänskliga rättigheter och demokrati. Vad händer när intressena krockar? Jag menar att det är oerhört viktigt att det görs en helhetsbedömning och att regeringen som sittande regering får ta ett tydligt ansvar och förklara och försvara hur man fattar sina beslut. Det är viktigt att frågorna och besluten i dessa sammanhang ses i ett PGU-perspektiv. Efterkontrollen ska skärpas - och detta är viktigt - så att exporterade vapen inte går vidare till ett annat land.

Herr talman! Ett intensivt arbete kommer nu att pågå med propositionsskrivande så att en proposition ska kunna läggas fram för riksdagen under våren 2017. Det är Miljöpartiets tydliga linje att svensk krigsmaterielexport ska skärpas. Det är också något som beredningen i en bred överenskommelse biföll.

Med detta yrkar jag bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Herr talman! Den krigsmateriellag som gäller i dag innebär förbud mot export av krigsmateriel. Detta förbud kan brytas av Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska intressen förutsatt att det inte strider mot svensk utrikespolitik. Det finns ett antal villkorliga hinder som går igenom vår lagstiftning. Om FN:s säkerhetsråd fattar beslut och om EU eller OSSE säger nej gäller det hos oss. Det finns också ett antal ovillkorliga hinder.

Strategisk export-kontroll 2015 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Den redovisning som regeringen har gjort och som behandlas i betänkandet pekar på hur hindren och vår export har hanterats. Vi kan se att krigsmaterielexport för strid har ökat medan övrig krigsmaterielexport har minskat. Men, som har sagts tidigare, detta är någonting som ändras över tid beroende på vad som händer. En JAS-export kommer för lång tid att öka de svenska siffrorna när det gäller exportredovisningar.

Herr talman! Med tanke på kammarens tid ska jag korta mitt inlägg. Jag noterar bara att allt som detta betänkande rör inte är krigsmateriel. Det finns mycket som är produkter med dubbla användningsområden. De är avsedda för civilt bruk men kan också användas för tillverkning av krigsmateriel. Det är viktigt att titta bakom siffrorna för att se vad det handlar om.

KEX-utredningen har redan berörts. Vi var sex av åtta partier som var eniga om slutsatserna, och vi hoppades att denna enighet skulle leda till vad man sa från Utrikesdepartementet när vi - jag satt själv i utredningen - överlämnade betänkandet. Då hette det: Vi ska inte fördröja detta. Vi ska vara snabba med att svara tillbaka mot den enighet som fanns i KEX och presentera en ny lag med skärpningar.

Sedan dess har vi haft en remissomgång av utredningen. 105 remiss-instanser har svarat. De var klara den 6 november förra året. Det har alltså gått i princip tre kvartal sedan dess, och vi har inte sett något resultat. Jag har lite svårt att se att det ska behöva ta så lång tid som fram till 2017, herr talman. Det enda jag har kunnat se och notera är att ansvaret för att skriva propositionen har flyttat från Utrikesdepartementet till Morgan Johansson och Justitiedepartementet. Det är förhoppningsvis inte någon försvårande omständighet, för jag utgår ifrån att mycket har hänt redan tidigare på Utrikesdepartementet.

Herr talman! Vi ser fram emot en ny lagstiftning när det gäller kriterier, demokrati, mänskliga rättigheter och export i fråga om krig eller konflikter. Vi vill se en översyn av följdleveranser med mer öppenhet och transparens.

Även då, herr talman, är det centralt att svensk export av krigsmateriel kommer att ske. Vi behöver nämligen det - det handlar om försvarsintresse. Vår säkerhet kräver det också. Det måste naturligtvis alltid kunna gå före.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna i avvaktan på en ny lagstiftning, som jag hoppas att vi har när vi får nästa skrivelse att behandla.

Jag vill också understryka att vi säljer till stater och inte till grupper. Det finns de som vill öppna för att sälja eller överlämna vapen till grupper. Från Centerpartiets sida tycker vi inte att det är en väg framåt. Det riskerar bara att öka inre konflikter och strider.

Herr talman! Glad sommar! Det här är den sista debatten som utrikesutskottet har i kammaren under detta riksmöte. Tack för bistånd och bra arbete! Jag säger också tack till kollegorna i utrikesutskottet för det gångna riksdagsåret.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)