Riksrevisionens rapport om det statliga tandvårdsstödet

Herr talman! Det vi nu debatterar är en fråga som är mycket angelägen för en bred allmänhet. Om det är något som kan få drag i diskussioner när människor träffas och diskuterar samhällsfrågor så är det kostnaderna för tandvården. Därför är Riksrevisionens rapport bra och den debatt vi nu har nödvändig. Jag vill inleda med att peka på ett sorgligt kapitel i hälso- och sjukvårdens och tandvårdens historia. Under 1990-talet monterades tandvårdsförsäkringen ned från 4,3 miljarder ena året för att tio år senare vare nere på 1,4 miljarder. Snacka om nedrustning! Detta hände samtidigt som Sverige hade en S-märkt socialminister vid namn Lars Engqvist som i ett välkänt Almedalstal 1998 gav högtflygande löften om en ny tandvårdsförsäkring. Jag har hittat ett tidningsklipp från året efter detta Almedalstal. Det är en mycket intressant läsning. Läsningen är nästan ännu mer intressant efter att jag har tagit del av dagens debatt. Jag har hört socialdemokrater uttrycka sig med ett högt tonläge i frågan. Den 11 juli år 2000, året efter det kända Almedalstalet av Lars Engqvist om tandvården, skrev man på ledarplats i den socialdemokratiska tidningen Folket: Jösses vad det blev tyst om tandvården efter förra sommarens utspel av socialminister Lars Engqvist. Det var en gång i Almedalen, men inte mer. Inte ens Engqvist själv tycks längre engagera sig. Däremot har många människor engagerat sig. Ofta är det de ökande kostnaderna för tandvården som upprör. Människor känner sig med rätta lurade av den nya tandvårdsförsäkringen. Ja, den är inte så ny längre, men effekterna av den har fått genomslag. Det är bara att konstatera att försäkringen inte fungerar för dem som har störst behov av den. Jag kan inte underlåta att delge kammaren vad som står lite längre fram i denna ledare som skrevs i den S-märkta tidningen Folket under de socialdemokratiska regeringsåren: Utvecklingen har alltför raskt gått mot att tandhälsan alltmer börjar spegla människors inkomster. De som har pengar och en hygglig inkomst efterfrågar tandvård och går regelbundet till tandläkaren; de sämre ställda måste avstå. Det är en utveckling som vi knappast kunde tänka oss för bara några år sedan. Ingen kunde heller förutspå att en socialdemokratisk regering genom sin politik skulle skynda på en sådan utveckling. Om inget snart görs kan vi tyvärr förvänta oss att det gamla samhällets klasskillnader i tandhälsa åter blir verklighet. Statsminister Göran Persson har helt riktigt sagt att vi aldrig ska tillbaka till ett samhälle där tänderna var ett klassmärke. Nu är vi på väg dit, i hög fart dessutom. Detta skrevs i tidningen Folket i juli år 2000. Det var en recension av socialdemokratisk tandvårdspolitik. Den politik som vi fick under dessa socialdemokratiska regeringsår var vackert tal men helt utan bett - nästan tandlöst, skulle nog någon säga. Herr talman! Alliansregeringen och Alliansen som bildades i samband med valet 2006 ville uppnå en förstärkning av tandvårdsreformen. Det som vi såg under de socialdemokratiska regeringsåren dög inte som underlag för tandvårdspolitiken. Vi hade högre mål och var också beredda att skjuta till nya resurser efter den nedrustning som har gjorts för att öka jämlikhet och rättvisa. Jag vet att allt kan bli bättre. Men ingen kan förneka att det skett en hundraprocentig ökning av de statliga resurserna till tandvården under alliansregeringen och Göran Hägglund som socialminister, från ca 3 miljarder till ca 6 miljarder. Något liknande var vi aldrig i närheten av under de tolv socialdemokratiska regeringsåren. Sett i ljuset av 1990-talets nedmontering av tandvårdsförsäkringen som jag redovisade, från 4,3 miljarder till 1,4 miljarder under en tioårsperiod, är det ingen tvekan om att 2008 års tandvårdsreform är en kraftig förbättring. Reformen började gälla den 1 juli 2008 och har sedan justerats. Som det har redovisats här i debatten har det nu också gjorts kompletteringar i ett tredje steg. Herr talman! Riksrevisionen har överlämnat en rapport om det statliga tandvårdsstödet till oss här i riksdagen. Jag vill understryka att det är av mycket stort värde att tandvårdsreformen följs upp och utvärderas. Regeringen har svarat på denna rapport och redovisar det arbete som nu pågår runt samtliga de påpekanden som har framförts. Det är därför som vi kan vara förhoppningsfulla framöver med sikte på att uppnå de mål som angavs i 2008 års tandvårdsreform. (Applåder)

Herr talman! Jag kunde inte låta bli att begära replik. Anders Andersson använde i alla fall sex minuter, om inte mer, av sin talartid för att berätta hur det har sett ut historiskt. Han förklarar inte med ett ord hur det kommer sig att Alliansen eller de borgerliga partierna i detta sammanhang, när vi behandlar Riksrevisionens rapport om tandvårdsreformen, inte ställer sig bakom Riksrevisionens förslag. I Riksrevisionens rapport framgår att man har misslyckats med de målsättningar som fanns med reformen om att alla skulle nås av tandvårdsstödet. Det vill Riksrevisionen försöka komma till rätta med genom sina förslag. En samlad opposition ställer sig bakom dessa förslag. Men alla allianspartier anser att det inte finns tillräckliga skäl att göra det. Jag kan tycka att det är lite underligt att Anders Andersson, som representant för det parti som styr i Socialdepartementet, inte med ett ord tar upp den problematik som utredning efter utredning har visat finns. Vi hörde tidigare från Centerpartiet att man inte tycker att det problem som dessa utredningar visar finns, alltså att människor i ganska stor omfattning i dag inte har råd att gå till tandläkaren. Det var det som vi skulle diskutera. Vi ska naturligtvis dra lärdom av det som har hänt tidigare. Men det viktigaste för folk i dag är faktiskt att man ska ha råd att gå till tandläkaren även om man inte har en hög inkomst. Det borde Anders Andersson ha berört i sitt anförande.

Herr talman! Jag vill bara påminna Lennart Axelsson om att jag utifrån hans inledning, som jag lyssnade på, valde att plocka fram en del av det underlag som jag har tagit del av. Det visar att det inte var bättre förr för olika grupper i vårt land när det gäller att få del av en vettig tandvård. Framför allt var det inte bättre för dem som hade små medel men stora tandvårdsbehov. De kan känna att regeringen äntligen har tillskjutit 6 miljarder kronor. Det är en fördubbling jämfört med hur det var när den borgerliga regeringen tillträdde. Dessutom är det på det sättet att de som har de stora kostnaderna får 85 procent av dessa kostnader täckta enligt den tandvårdsförsäkring som finns. Vi vet att vi behöver lyckas bättre när det gäller den allmänna tandhälsan och att tandvårdsstödsbidraget borde kunna utnyttjas betydligt mer. Vi har markerat att det i Riksrevisionens rapport görs påpekanden om sådant som behöver åtgärdas. Detta har regeringen påbörjat. Henrik Ripa redovisade här tidigare hur regeringen på punkt efter punkt har påbörjat arbetet och också har svarat på skrivelsen. Men ni vill skapa en bild av att Socialdemokraterna har varit garanten för en bra tandvård och ett starkt stöd för den som behöver åtgärda sina tänder. Det är inte sant. Socialdemokraternas register och historik är en helt annan, och det är det som jag vill påpeka. Det som jag har refererat här var inte hämtat från några kristdemokratiska eller borgerliga tidningar. Det var ett utdömande av S-politiken på detta område från de egna. Regeringen har gjort något nytt. Men jag vill lova dig, Lennart, att vi kristdemokrater vill ännu mer. Tro inte att jag är nöjd med det som vi har nu. Jag som kristdemokrat vill gå vidare för att säkra en god tandhälsa för hela befolkningen.

Herr talman! Jag har aldrig slagit mig för bröstet för någon politik som vi har genomfört tidigare på detta område. Men det är inte det som vi talar om i dag. Vi har inte lyckats med de ambitioner som vi har haft. Det finns kongressbeslut från våra partikongresser om att tänderna ska betraktas på samma sätt som resten av kroppen när det gäller högkostnadsskydd inom sjukvården och att ett likartat högkostnadsskydd ska införas inom tandvården. Men dithän har vi inte kommit, och vi har därför något att jobba med. Men att man använder detta som argument i dag för att inte göra något för de människor som i dag inte anser sig ha råd att gå till tandläkaren är beklämmande. Om Kristdemokraterna har högre ambitioner än så, vilket Anders Andersson säger, borde de ha visat det och ställt sig bakom det som Riksrevisionen föreslår. Om vi, som ni nu föreslår, avvaktar med att göra någonting kommer det att ta ett antal år innan vi faktiskt får ett förslag om hur vi skulle kunna göra en så bra tandvårdsförsäkring att den faktiskt når alla människor och inte bara dem som har turen att ha ett jobb och vara friska. Det är faktiskt främst de människor som ni har försämrat ersättningarna och villkoren för - de som inte har turen att ha ett välavlönat jobb och som måste vända på kronorna - som säger sig inte ha råd att gå till tandläkaren i dag. Välkommen i gänget, om det som Anders Andersson säger om att ni vill göra mer betyder någonting.

Herr talman! Det som jag vänder mig mot i denna lilla debatt som vi har, Lennart, är när du som socialdemokrat i ditt inledningsanförande använder uttrycket att det inte är värdigt att ställa så många utanför tandvården. Nu säger du att vi i Alliansen skulle ha försämrat villkoren. Men det stämmer inte. Vi har tillskjutit ytterligare 3 miljarder för att möjliggöra för människor med stora tandvårdsbehov att få sina tandproblem åtgärdade. Det är därför som vi i Alliansen har varit tydliga med att den politik för tandvård som Socialdemokraterna bedrev under tolv års tid inte duger. Det är precis som konstaterades i ledaren i tidningen Folket, nämligen att det har gått utför - dessutom i hög fart. Jag vill säga att Alliansen steg för steg har sett till att vi skapar en tandvårdsreform som möjliggör för människor med stora tandvårdsbehov att också kunna leva vidare. Det handlar om att inte låta lån vara det enda man är hänvisad till när man har tiotusentals kronor i kostnader. Då har vi sett till att gå in med en tandvårdsreform där det faktiskt är en subventionering på 85 procent. Vi har visat vad vi vill i 2008 års tandvårdsreform, och vi har visat i handling att vi följer upp Riskrevisionens synpunkter. Riksrevisionens synpunkter är värdefulla. Dem tar regeringen till sig, och dem tänker vi följa upp.

Herr talman! För oss sverigedemokrater är det självklart att munnen är en del av kroppen. Vi vet att god tandhälsa och välbefinnande hänger ihop, och under de senaste åren har forskning även visat på sambanden mellan dålig tandstatus och hjärt- och kärlsjukdomar. Det är därför oerhört viktigt att alla får tillgång till en god tandvård. Det är först och främst en vinst för individen, som förstås slipper allt lidande, men också en vinst för samhället i stort. Herr talman! Regeringen genomförde en ny tandvårdsreform 2008. Syftet med reformen var att utvidga den förebyggande tandvården och erbjuda tandvård till en rimlig kostnad för personer med stora tandvårdsbehov. Regeringen införde därför ett allmänt tandvårdsbidrag för att öka besöksfrekvensen samt ett högkostnadsskydd för att minska de ekonomiska hindren för personer med stora tandvårdsbehov. Riksrevisionen har granskat om målen med reformen har uppfyllts och om statens insatser har varit effektiva medel för att bidra till att målen nås. Granskningen visar att besöksfrekvensen har ökat marginellt sedan reformen infördes och att den inte når upp till de nivåer som regeringen hade hoppats på. Granskningen visar också att det allmänna tandvårdsförslaget varken är känt eller utformat på sådant sätt att det leder till fler besök. Högkostnadsskyddet utgör visserligen många gånger ett bra skydd mot höga tandvårdskostnader, men en stor del är självkostnad. Det leder till att personer med låga inkomster har svårt att få behoven tillgodosedda. Riksrevisionen har pekat på flera brister i nuvarande system. Därför delar vi Riksrevisionens rekommendationer att regeringen bör följa upp det hela. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.