Ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering

Fru talman! Vi vet att åldersdiskriminering förekommer inom många olika områden i vårt samhälle och drabbar såväl unga som äldre oavsett om vi talar om bostäder eller om sjukvård. Vi socialdemokrater välkomnar huvuddelen av propositionens förslag. Vi vill dock inte att man ska undanta krogar och restauranger från förbudet mot åldersdiskriminering. Vi anser att begränsningar av myndiga medborgares rättigheter ska ske efter moget övervägande genom demokratiska beslut, såsom vi som lagstiftare i riksdagen gjort. Vi har lagstiftat om en åldersgräns när det gäller att köpa alkohol på Systembolaget, då ska vi vara 20 år, och för att få dricka alkohol på restaurang är åldersgränsen 18 år. Vi vill inte låta enskilda krog- eller restaurangägare sätta sina egna åldersgränser som helt godtyckligt diskriminerar myndiga medborgare i Sverige. Vi tycker det är djupt olyckligt att regeringen har låtit sig påverkas av branschens lobbyarbete. Det är inte acceptabelt med någon form av diskriminering i ett samhälle som bygger på alla människors lika värde. Fru talman! Jag minns själv hur det kändes att bli diskriminerad av dessa åldersgränser när jag var ung och ville följa med mina vänner ut och dansa på dansrestauranger i Borås. Vid den tiden skulle man vara 24 år om man var kvinna, och om man var man skulle man vara 25 år för att få komma in för att äta och dansa när det var dansbandsmusik. Det gällde trots att jag var myndig, hade rösträtt och kunde påverka vilken regering och riksdag som skulle styra Sveriges land, hade fått körkort och också fick köra bil, fick ha ansvar för mina två små barn, hade fått förtroende att ta ett stort banklån för att bygga nytt hus och till och med hade fått gifta mig. Jag fick handla på Systembolaget och också dricka alkohol och mycket mer. Men jag fick inte gå in på dansrestaurangen och dansa, för jag hade inte rätt ålder. Jag hade inte fyllt 24 år. Något som jag alltid har tyckt vara helt idiotiskt var att jag inte ens som myndig person kunde få gå ut och dansa på en dansrestaurang. Men jag fick ta så mycket annat ansvar för människor som var beroende av mig. Jag fick låna mycket pengar, eftersom banken litade på att jag skulle betala. Men krogägarna litade inte på att jag kunde sköta mig inne på dansrestaurangen. Det är helt oacceptabelt. De åldersgränser som sätts upp för att få gå in på restauranger eller andra nöjeslokaler har kommersiella syften, men man hänvisar ofta till ordningsskäl och alkohollagstiftningen. Vi socialdemokrater tycker inte att de krog- och restaurangägare som inte kan se till att de håller ordning på sin krog eller restaurang ska ha utskänkningstillstånd. Vi ska inte glömma bort att det finns människor som vill besöka krogar och restauranger för att äta en god bit mat, umgås med vänner och dansa och kanske inte alls har för avsikt att dricka alkohol. Vi menar att det finns andra sätt än att diskriminera myndiga personer att få de gäster eller de kunder till sin restaurang eller krog som man önskar genom att bland annat kanske ha olika val av till exempel musik, miljöer eller kvalitetsnivåer. Åldern är absolut inte detsamma som om man kan sköta sig på till exempel en restaurang eller krog. Min erfarenhet kommer av att jag tyckte om att vara ute och dansa i unga år. Jag kan påstå att jag har besökt en hel del dansrestauranger, även om jag många gånger fick vänta fler år än vad jag tyckte att jag skulle ha behövt vänta. Min erfarenhet var att män i 40-50-årsåldern ofta var väldigt berusade. När de på den tiden dansade på dansgolvet dansade de inte alltför sällan med både tända och glödande cigaretter i handen och munnen. Det var inte ovanligt att de även på andra otrevliga sätt både trakasserade kvinnor och inte kunde sköta sig. Men hör och häpna: De fick gå in, och de fick också vara kvar. Det var ingen som sade: Du får gå ut, för du sköter dig inte. De var 40, 50 år och hade åldern inne. Trots att det nu har gått mer än 30 år och vi har en ny lagstiftning på gång kommer regeringen att lägga fram ett förslag som kommer att göra det möjligt att myndiga människor fortfarande kommer att kunna lagligt diskrimineras och inte kunna komma in på en dansrestaurang. Vi talar om att yngre och äldre människor ska ha samma rätt i samhället och samma möjligheter att kunna mötas. Varför kan vi då inte se att det kanske på dansstället finns en 20-åring likväl som en 75-åring som vill dansa till dansbandsmusik? Det kanske finns en 40-åring och en 20-åring som vill dansa på en discorestaurang. Varför ska det vara fel bara för att några restaurangägare ska få möjlighet att diskriminera andra människor för att de inte har rätt ålder? Vi delar det resonemang som finns i Statens offentliga utredning Ett utökat skydd mot åldersdiskriminering , och vi motsätter oss därmed regeringens undantag för åldersdiskriminering på krog och restauranger. Därmed yrkar jag bifall till vår reservation nr 2. (Applåder)

Fru talman! Först vill jag klargöra att vi Sverigedemokrater anser att negativ särbehandling på grund av ålder existerar och att den drabbar såväl äldre som unga. Denna negativa särbehandling kan också vara omotiverad och orättvis och därmed diskriminerande. Åldersdiskriminering är i dag och bör även i framtiden vara en diskrimineringsgrund i svensk lagstiftning. Med det sagt vill jag också säga att dagens diskrimineringslagstiftning och tillämpningen av lagstiftningen inte uppfyller rättsstatens krav på likhet inför lagen och inte heller uppfyller rättsstatens eller Europakonventionens krav på att få sin sak rättvist prövad i rättegång. Där innehåller detta betänkande inget nytt, utan den tillför bara mer av samma ofullständiga, rättsosäkra och i sig diskriminerande lagstiftning som vi redan har med dagens lagstiftning och i den tillämning av lagstiftningen som mer styrs av politiska visioner än juridiska överväganden. Fru talman! Jag tänker nu gå igenom delar av utskottsmajoritetens yttrande med anledning av min följdmotion för att försöka påvisa just dessa brister i lagstiftningen och dess tillämpning. Jag citerar från yttrandet: "Genom att förbudet mot åldersdiskriminering utvidgas till att omfatta ytterligare samhällsområden anser utskottet att diskrimineringslagen blir mer enhetligt utformad och sammanhållen, vilket kommer att underlätta såväl förståelsen för som tillämpningen av lagen." Det står alltså: "vilket kommer att underlätta såväl förståelsen för som tillämpningen av lagen." Vi börjar med förståelsen för lagen. Ålder som diskrimineringsgrund föreslås att utökas till samhällsområdena varor, tjänster, bostäder, allmän sammankomst, offentlig tillställning, hälso- och sjukvård, socialtjänst, socialförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, statligt studiestöd och offentlig anställning. På samtliga områden föreslås att förbudet inte ska hindra tillämpning av bestämmelser i lag som föreskriver viss ålder. Det kan väl vara rimligt att gällande lagar ska fortsätta att gälla. Men sen kommer det: På samtliga områden förutom offentlig anställning ska dessutom ett generellt undantag gälla för sådan särbehandling som har ett berättigat syfte om särbehandlingen är lämplig och nödvändig för att nå syftet. Det lär ju öka förståelsen! Går man igenom listan på redan föreslagna undantag inser man snabbt den gränsdragningsproblematik som uppstår. Det är en problematik som till viss del skulle ha kunnat lösas med prejudicerande domar i domstol. Men just bristen på prejudicerande domar i domstol är det största problemet med tillämpningen av den gamla lagstiftningen. Regeringen avser nu att ytterligare spä på den osäkerhet och den brist på förståelse av lagen som redan existerar. När det kommer till tillämpningen av lagen blir det riktigt bedrövligt. I en rättsstat är likhet inför lagen en självklarhet. I en rättsstat är också rätten att få sin sak prövad i domstol en av grundbultarna. Inte minst finns detta fastslaget i flera av de konventioner som Sverige har förbundit sig att följa. Tillämpningen av diskrimineringslagstiftningen har av staten till största delen lagts ut på myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO. Det är en alltigenom politisk - inte juridisk - instans. Till DO har ett stort antal ärenden inkommit. De allra flesta, en övervägande majoritet av ärendena, har avskrivits utan åtgärd. På tre år slutbehandlade DO nästan 7 500 ärenden. Av dessa ärenden ledde bara 13 till fällande domar i domstol. 13 domar - 13 möjligheter till prejudicerande domar är alltså resultatet av nästan 7 500 anmälningar om diskriminering. Dessutom, och det här är allvarligt, har DO under samma tre år drivit 124 ärenden till förlikning utan domstolsprövning och utan möjlighet till prejudicerande domar i domstol. Med andra ord är DO alltså tio gånger så framgångsrik i förlikning än i domstol, och framgångarna i domstol motsvarar i sig bara en tredjedel av dem som uppnås i brottsmål som drivs av allmän åklagare. Siffrorna manar till eftertanke. Används DO som politisk snarare än juridisk instans? Förlikning innebär till exempel att ett anmält företag i stället för att försvara sin sak i domstol har gått med på en förlikning och betalat ut ersättningar på upp till 200 000 kronor. Det är just förlikningen som är det stora problemet. Att en anmäld part i ett ärende går med på förlikning innebär ingenting i själva skuldfrågan. Den press som DO tillsammans med vissa högljudda intresseorganisationer har satt på till exempel näringsidkare via mediala utspel, via uttalanden i skuldfrågan och via en ovilja att få saken prövad i domstol har ofta fått enskilda näringsidkare att gå med på förlikning utan att rättvisa har skipats i själva skuldfrågan. Företag har av ekonomiska skäl, för att rädda företagets anseende och för att rädda företagets affärsmöjligheter, gått med på att betala utan att för den sakens skull anse sig skyldiga. Jag har själv talat med företagare som beskriver processen just så. Man har använt uttryck som beskyddarverksamhet - en verksamhet som liknar den som kriminella mc-gäng ägnar sig åt. Med den nu föreslagna lagändringen vill regeringen ge den beskyddarverksamhet som DO utgör fler verktyg i verktygslådan. Fru talman! Om vi fortsätter granska utskottsmajoritetens yttrande med anledning av min följdmotion ser vi att de skriver följande: "Utskottet delar inte heller motionärens syn på lagstiftningens ringa betydelse i fråga om attitydförändringar. Enligt utskottets mening har diskrimineringslagen stor betydelse." Det är min och Sverigedemokraternas uppfattning att de lagar vi har att följa också ska spegla den allmänna rättsuppfattningen och inte användas som verktyg av ideologiska och politiska skäl. Jag är helt övertygad om att den allmänna rättsuppfattningen är att vi ska ha lagar som motverkar orättfärdig särbehandling och diskriminering. Där är vi överens. Jag är lika övertygad om att den allmänna rättsuppfattningen är att dagens lagstiftning inte följer den allmänna rättsuppfattningen, ej heller med de föreslagna förändringarna. Det handlar om de många undantagen, den rättsosäkra situationen med en osäker lagstiftning utan prejudicerande domar och om att diskrimineringslagstiftningen och tillämpningen genom myndigheten DO:s närmast utpressningsliknande metoder urholkar allmänhetens förtroende för lagstiftningen. Fru talman! Slutligen skriver utskottsmajoriteten följande i sitt svar: "Diskrimineringslagen syftar till att värna principen om alla människors lika värde och allas rätt att bli behandlade som individer på lika villkor. Ytterst är lagstiftningen ett uttryck för det fria demokratiska samhället och de värderingar som ligger till grund för samhällsordningen." Jag skulle i stället vilja påstå att dagens diskrimineringslagstiftning är baserad på politiska och ideologiska visioner om den samhällsordning som majoriteten vill uppnå. Den föreslagna förändringen ökar bara risken för att företagare känner sig tvingade att ingå förlikning utan att för den sakens skull anse sig ha gjort sig skyldiga till diskriminering. Fru talman! Den svenska grundlagen, Europakonventionen och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna ger var och rätt till fri åsiktsbildning, rätt att tillhöra valfritt politiskt parti eller politisk organisation och rätt att slippa negativ särbehandling. Men svensk lagstiftning, eller bristen på svensk lagstiftning, ger arbetsgivare rätt att diskriminera mig och andra just på grund av medlemskap i ett politiskt parti. Fri åsiktsbildning måste väl ändå vara själva grunden i ett demokratiskt samhälle, men trots det vidtar man inga som helst åtgärder för att stävja politisk diskriminering. Det är viktigt att diskrimineringsgrunder är förankrade i den svenska rättsuppfattningen. Vi ställer upp på lagstiftning mot diskriminering, däribland åldersdiskriminering, men sådan lagstiftning ska vara funktionell och rättssäker. Med dagens situation, där tandlösa propositioner läggs fram för att ge DO ökad politisk makt, frångår man principen att lagstiftningen ska vara ett juridiskt och inte ett politiskt verktyg. Fru talman! Jag vill avluta med att yrka avslag på utskottets förslag i betänkandet och bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag måste börja med att fundera lite på Sven-Olof Sällströms anförande. Varför har man i sin reservation skrivit att man ser allvarligt på åldersdiskriminering medan man inte vågar ta ställning antingen för andra förslag som motverkar diskriminering eller för att avslå hela propositionen? Även om vi inte tycker att förslaget i helhet är bra finns det delar som är bra. Vad jag förstår är Sverigedemokraterna för diskriminering, inte enbart utifrån var man kommer ifrån utan även när det gäller äldre människors möjligheter till lika hälsovård och sjukvård. Det gäller även diskriminering av myndiga yngre människors möjlighet att komma in på danskrogar och restauranger. Ni skriver i er reservation att det handlar om att förändra attityder. Men om man vill förändra någonting kan man inte vänta i all oändlighet. Lagstiftningen har påvisat tidigare att det sker en förändring även om det kan ta lång tid. Att förändra attityder brukar gå sakta, men om vi får en lagstiftning blir det till slut också en förändring av attityder. Jag är oerhört intresserad av att människor i olika åldrar ska ha samma förutsättningar. Jag tycker att det är viktigt att vi får en förbättrad diskrimineringslagstiftning utifrån att vi ofta diskriminerar både äldre och yngre människor. Jag undrar varför Sverigedemokraterna inte vill göra någonting - åtminstone se till att lagstiftning sker åt något håll.

Fru talman! Vår huvudsakliga invändning mot den föreslagna lagförändringen är att den tillämpning som vi har i dag av lagstiftningen inte är rättssäker. De resultat som vi uppnår i svenska domstolar med den lagstiftning vi har är inte tillfredsställande. Den lagstiftning vi har används som påtryckningsmedel för att i princip trycka på för att få till ett resultat i förlikning, vilket har varit vanligt förekommande hos DO, utan att man för den sakens skull får skuldfrågan klarlagd i domstol, vilket är en av grundbultarna i Europakonventionens artikel 6. Jag håller med Ann-Christin Ahlberg om att det kan kännas diskriminerande som ung att inte få komma in på krogen. Jag har själv varit i den situationen. Men jag måste ändå försvara den fria företagsamheten och säga att det ändå måste vara upp till var och en som är företagare att själv välja vem man vänder sig till med sina produkter. Om jag inte kan ta mig in på den ena krogen för att de har en åldersgräns finns det alltid en annan som av konkurrensskäl vänder sig till min åldersgrupp. Det ser jag inte som ett stort problem. Att det finns åldersskillnader i krogvärlden är, skulle jag vilja påstå, inte främst av alkoholpolitiska skäl utan mer av ekonomiska skäl. Det måste jag vara ärlig och säga, men samtidigt försvarar jag den fria företagsamheten och rätten för företag att själva välja sina kunder. Jag förstår alltså Ann-Christin Ahlbergs synpunkter, men jag håller inte med fullt ut. Jag sätter den fria företagsamheten framför de ungas rätt att ta sig in på varje enskild krog. Det finns krogar också för dem.

Fru talman! Hur ska Sverigedemokraterna då komma till en lösning på den åldersdiskriminering som sker? Det gäller inte bara yngre utan också äldre. Ni ser ju allvarligt på det, skriver ni i er reservation. Hur lång tid ska det ta att förändra attityder? Jag talade om att jag upplevde detta för mer än 30 år sedan, och det har som jag förstår inte hänt så mycket sedan dess. Vi sätter fortfarande likhetstecken mellan ålder och intressen eller låter krog- och restaurangägare bestämma vem som ska få komma in. Jag kan försäkra Sven-Olof Sällström att jag vet att det finns väldigt många 20-åringar och 70-åringar som skulle vilja gå på precis samma ställe. Man har precis samma behov av att få roa sig på samma sätt, och man kan sköta sig på samma sätt. Jag kommer också ihåg och jag vet att krogägare också i dag hellre vill ha berusade män i en viss ålder, eftersom de ger höga inkomster och inte för att de kan sköta sig, vilket kanske den där 23-åringen kunde, utan för att det genererar pengar. Ska då vi i Sveriges riksdag tillåta krog- och restaurangägare att diskriminera människor på grund av ålder i stället för att se till att krogägarna sköter sitt tillstånd och sina skyldigheter när det gäller att upprätthålla ordning på krogarna? Det blir ju helt fel signaler. Du kommer in på grund av ålder, inte på grund av att du kan sköta dig. Jag vet ju att det inte alltid är de yngre som sköter sig sämst ute på krogen. Det finns ganska många exempel på det.

Fru talman! När det gäller diskrimineringslagstiftning i allmänhet och åldersdiskriminering i synnerhet har vi inte något problem med att ställa upp på den typen av lagstiftning om den drivs av professionella jurister och åklagare och på ett professionellt sätt behandlas i domstol, där vi får prejudicerande domslut i svenska domstolar som vi kan luta vår lagstiftning emot. Så är inte fallet i dag. Vi har en situation där regeringen 2007 lade fram en proposition där man skriver att man bör sträva efter förlikning och uppgörelser utom rätta. Hur kan vi ha en sådan lagstiftning? Det är rättsosäkert. Vi måste ju sträva efter att få våra lagar prövade i domstol för att komma till rätta med dem. Då ställer jag upp på lagstiftning men inte som det fungerar i dag. I dag är det många företagare som känner att de befinner sig i en utpressningssituation och som känner sig orättvist behandlade. När det gäller åldersdiskriminering är varken Ann-Christin Ahlberg eller jag bäst på att bedöma vad som är bäst för att en företagare ska kunna behålla sin verksamhet och utveckla den för att få lönsamhet i företaget och kunna behålla sina anställda. Det måste företagaren själv kunna fatta beslut om. Jag håller med Ann-Christin Ahlberg om att alla måste ha möjlighet att få gå ut och roa sig när de uppnått en viss ålder, men på den svenska marknaden är det ändå så att det finns krogar för alla åldersgrupper. Det är inte bara begränsat till plus 25 år eller plus 30 år. Ska det absolut vara så att man måste kunna gå in på varje enskild krog? Jag vet inte om det ska vara så. Jag tycker att den fria företagsamheten går före, och rätten för företagaren att själv få välja sina kunder går före. Företagarna har gjort stora investeringar och tagit risker, och de måste själva kunna bestämma hur de på bästa sätt ska förvalta sitt företag. Därför kan jag inte fullt ut hålla med Ann-Christin Ahlberg. Jag ser ändå att det finns möjlighet för unga i dag att komma ut och dansa, och det behöver absolut inte vara just på en viss krog. Det finns andra krogar. Vi har fri konkurrens i Sverige, och det är också ett konkurrensmedel att reglera åldern så att man får in fler kunder om man anser att det är ett sätt.

Fru talman! Dagens debatt utgår från arbetsmarknadsutskottets betänkande 2012/13:AU3 Ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering . Det finns två motioner väckta med anledning av propositionen. En ny lag mot diskriminering infördes den 1 januari 2009. Den förbjuder diskriminering på grund av ålder på de områden som omfattas av EU:s arbetslivsdirektiv vilka är arbetsliv, utbildning, arbetsmarknadspolitisk verksamhet, näringsverksamhet, yrkesutövning och medlemskap i vissa organisationer. Den diskrimineringslagstiftning vi har bygger således till stor del på lagstiftning inom EU. Lagstiftningen är ett viktigt verktyg i arbetet för mänskliga rättigheter. Diskrimineringsskyddet i svensk lagstiftning utvecklas nu successivt till att omfatta fler områden. Vårt arbete påverkas i stor utsträckning av arbetet inom EU. EU talar också om ganska tydligt att vid genomförandet av politiken och verksamheten i medlemsländerna ska man också söka bekämpa all slags diskriminering på grund av ålder. Det är mot den bakgrunden som vi föreslår ett stärkt skydd mot åldersdiskriminering. Vi får en mer heltäckande lagstiftning genom att skyddet mot diskriminering på grund av ålder utvidgas till fler samhällsområden: varor och tjänster, bostäder, allmän sammankomst, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen, studiestöd med mera. Regeringen föreslår också vissa undantag från förbuden. Regeringen anser att förbudet mot åldersdiskriminering ska förenas med undantag så att inte berättigad särbehandling förhindras. På samtliga områden utom offentlig anställning föreslås att förbud inte ska hindra tillämpning av bestämmelser i lag som föreskriver viss ålder eller annan särbehandling på grund av ålder och, som det heter, "om den har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet". Tillhandahållandet av försäkringstjänster undantas. För tillträde till ett serveringsställe för yrkesmässigt bedriven servering av alkoholhaltiga drycker för vilket näringsidkare har serveringstillstånd ska åldersgränser tillåtas. Fru talman! Ålder är en av de vanligaste grunderna för upplevd diskriminering i Sverige. Diskrimineringsombudsmannen - DO - får många anmälda fall, och åldersdiskriminering förekommer nog tyvärr också utan att det anmälts till Diskrimineringsombudsmannen. Därför är det viktigt att ett förbud mot åldersdiskriminering införs där det i dag saknas ett sådant skydd i diskrimineringslagen. Utgångspunkten måste alltid vara den att den enskilde ska bemötas med respekt utifrån sina förutsättningar, sina egenskaper och sin förmåga och inte utifrån sin ålder. Sverige har en åldrande befolkning, och då är det viktigt att också motarbeta åldersdiskriminering och bättre ta till vara de äldres kunskaper och erfarenheter i arbetslivet och inom andra samhällsområden. Betänkandet som vi i dag tar ställning till har stor betydelse för att motverka åldersdiskriminering. Det kommer också, vilket är väldigt viktigt, att bidra till en förändrad attityd vad gäller äldrefrågor och frågor som rör åldersdiskriminering. Åldersgränser kommer inte slentrianmässigt med en ny lagstiftning att kunna läggas till grund för olika ställningstaganden på de berörda samhällsområdena. Oberättigad särbehandling kommer att minska genom det nya förbudet. Den nya förbättrade lagen kommer att beröra både privata och offentliga aktörer som får avhålla sig från ett åldersdiskriminerande beteende mot såväl yngre som äldre. Fru talman! Vi har inte råd med åldersdiskriminering i samhället. Det gäller att ta till vara de äldres kompetens i arbetslivet och i samhället i stort. Äldre personers deltagande i samhällslivet behöver stärkas. Åldersdiskriminering är en form av diskriminering som inte alltid får så stor uppmärksamhet, men den finns där. Det finns en åldersfixering i Sverige där många människor anses ha gjort sitt på arbetsmarknaden vid 65-67 års ålder, ibland till och med tidigare. Vi måste ändra på det så att vi ser de äldres kraft och förmåga på ett bättre sätt i det svenska samhället. På arbetsplatser och på flera samhällsarenor kan man i dag mötas av ifrågasättande enbart på grund av ålder. Det kan drabba människor på olika sätt. Det kan drabba olika yrkeskategorier. Vi har exempel på forskare som har fått lämna sin tjänst och fortsätta sitt arbete utomlands enbart på grund av att de har fyllt 67 år. Det finns styrelseledamöter som har fått lämna sina uppdrag. Det finns inom olika yrken människor som fortfarande har mycket att ge på arbetsmarknaden som inte kommer i fråga utan ställs vid sidan om. De blir pensionärer och flyttar utomlands för att fortsätta sitt arbete. Kompetens går förlorad. Det behövs förändringar. Svenska företag och offentliga arbetsgivare måste bli bättre på att rekrytera och behålla äldre personer och basera detta på den kompetens som individen besitter, oavsett sin ålder. Äldre människor har en unik livserfarenhet som borde tas till vara mycket bättre än som sker i dag. Ålder ska rimligtvis inte vara ett hinder för att kunna inneha ett särskilt uppdrag, oavsett om det rör den reglerade arbetsmarknaden, ett förtroendeuppdrag eller andra uppgifter i samhället. Internationella jämförelser visar att vi ligger rätt dåligt till när det gäller att ta till vara de äldres kompetens. Det måste vi ändra på. Utskottet delar regeringens uppfattning att en utvidgning av skyddet mot diskriminering på grund av ålder är viktig för att motverka fördomar och föreställningar som utgår från en människas ålder. Det handlar om att förändra attityder. Stärker vi skyddet mot åldersdiskriminering ger vi också uttryck för ett samhälle som slår vakt om alla människors lika värde och individers möjligheter oavsett ålder. Socialdemokraterna välkomnar huvuddelen av propositionens förslag och konstaterar att åldersdiskriminering förekommer bland både yngre och äldre och att det är viktigt med en ny lagstiftning. Det är givetvis bra med stor enighet i de här frågorna, och vi kan säkert också nå längre i arbetet för att motverka diskriminering. Socialdemokraterna vill dock inte, som framgår av reservationen, undanta krogar och restauranger från förbudet mot åldersdiskriminering i enlighet med utskottets förslag. Det skulle bland annat innebära att åldersgräns inte kan användas som instrument för att underlätta och i vissa fall till och med garantera en trygg och kontrollerad miljö på krogen. Det skulle ur ett folkhälsoperspektiv sänka tröskeln för tillträde till krogen och möjligheten att därmed nyttja alkohol, samtidigt som Sveriges restauranger och krogar skulle förlora möjligheten att använda åldersgränser som ett naturligt instrument för att skapa den miljö som man vill se i det krogkoncept man har skapat. Det skulle vidare med allra största sannolikhet komplicera det regelverk krogarna måste hålla sig till i sin löpande verksamhet. Vi menar att förbudet mot åldersdiskriminering inte ska hindra tillämpningen vid restaurang- och krogbesök. Näringsidkaren som med tillstånd driver sin verksamhet ska kunna vända sig till en viss ålderskategori. Här är det tydligt att det ändå är branschen som är mest kunnig att avgöra vilka åldersgränser som är mest lämpliga. Den andra reservationen har Sverigedemokraterna lämnat. Sverigedemokraterna - det kan man uttyda av inläggen av Sven-Olof Sällström - står vid sidan av och vill egentligen inte medverka till några förändringar för människor som riskerar att diskrimineras på grund av ålder. Fru talman! Vi har viktiga utmaningar framför oss. Vi välkomnar regeringens förslag till ändringar som innebär en förbättrad diskrimineringslag. Enligt utskottets mening ska skyddet mot diskriminering vara så lika som möjligt på alla samhällsområden oavsett diskrimineringsgrund. Då skyddet mot diskriminering på övriga grunder är mer omfattande i dag behöver skyddet mot åldersdiskriminering utvidgas till att omfatta ytterligare områden. Genom alliansregeringens förslag förbättrar vi diskrimineringslagen och stärker skyddet mot åldersdiskriminering. Genom ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering blir diskrimineringslagen mer sammanhållen och enhetligt utformad. Genom en bättre lagstiftning och förändrade attityder i samhället tar vi ytterligare viktiga steg mot ett rättvisare samhälle där ingen ska bli diskriminerad på grund av sin ålder. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Fru talman! Jag har några frågor till Gustav Nilsson. Om man har fått lov att servera alkohol på restauranger ska man ha kontroll på sina miljöer. Om man är 50 år och missköter sig ska man kanske inte ha möjlighet att vara i den lokalen. För dem som är yngre, men myndiga, tycker vi socialdemokrater att det ska vara samma regler. Vi vet tydligt att det är både yngre och äldre människor som missköter sig på krogen, som inte tål alkohol eller inte borde vara där. Vi vet också att det finns väldigt många yngre och äldre som klarar av den miljön. Men restaurangägarna är, om de får servera alkohol, ytterst ansvariga för att också se till att kontrollera miljöerna. Bara för att man sätter en viss ålder innebär ju inte det att gästerna sköter sig eller inte sköter sig. Varför vill regeringen diskriminera myndiga personer så att de inte får komma in som krog- eller restauranggäster utan faktiskt låter krog- och restaurangägarna bestämma en åldersgräns? Som myndiga personer har vi ju så mycket ansvar och får ta ansvar, alltifrån för barn till att påverka vår regering och riksdag, ta körkort och många andra saker som kan vara väl så farliga om de hamnar lite snett. Varför vill regeringen diskriminera myndiga personer?

Fru talman! Först vill jag säga att jag tycker att det är bra att vi i det stora hela är ganska överens. Ni ställer er ju bakom huvuddelen av propositionen. Ser vi ett problem ska vi också kunna lösa det tillsammans. Jag tror att det är en styrka. När det däremot gäller undantag för krogar och restauranger från det här förbudet, som vi vill ha, menar vi att näringsidkaren i sin roll och i sitt ansvar måste kunna vända sig till en viss ålderskategori. I dag handlar det om 23 år eller 25 år. På vissa ställen kommer man in om man är 18 år. Men det är viktigt att komma ihåg att med att vara restaurangägare med serveringstillstånd följer också ett ansvar. Det ställs väldigt höga krav i dag på exempelvis god ordning. Den friheten bör man kunna ha. Vad är alternativet? Utredaren föreslår att man skulle kunna ha andra urvalskriterier. Det handlar om musikstilar. Det handlar om klädkod. Jag vet inte om man är intresserad av att införa slipstvång igen för vissa ställen. Jag vet inte om det är mycket bättre. Sådana metoder tror jag är ganska verkningslösa i verkligheten. Det är bättre att en näringsidkare sätter gränsen. Man har den ju inte för skojs skull, utan det finns en motivering till att man har vissa åldersgränser. Man vänder sig till en viss publik, en viss kategori. Att tillåta tydliga åldersgränser är nog det bästa alternativ som vi kan ha i dag. Ett enkelt regelverk och bra konkurrensförhållanden mellan restaurangägarna gynnar ett aktivt arbete för att stävja stökighet på stan. Det finns också en folkhälsoaspekt. Ser ni inga som helst risker eller några problem med en ökad alkoholkonsumtion bland yngre människor med ert förslag? Sedan är det viktigt att lyssna på remissinstanserna och deras förslag. Jag tror att de kan det här allra bäst. De har sina affärsplaner. De vet vad de talar om. De är nog mest kapabla att avgöra vilka alternativ som är bäst när man diskuterar den här frågan.

Fru talman! Det blir väldigt tydligt att Gustav Nilsson, som företräder Moderaterna och regeringens förslag, tycker att det är helt okej att diskriminering ska ske för vissa personer och att det är vissa näringsidkare som får den rätten. Det är inte Sveriges riksdag som har den rätten, utan det är privata näringsidkare som får rätten att diskriminera människor rent lagligt. Hur kan ni 2012 ens lägga fram ett sådant förslag, Gustav Nilsson? Hur kan man göra så? Regeringen har verkligen gjort platt fall inför restaurangägarnas lobbyverksamhet för rätten att få diskriminera. Om man inte har kontroll på sina miljöer, om man inte kan ändra sina miljöer så att man får den publik man vill ha, har man andra bekymmer som näringsidkare. Om man serverar ett "smörgåsbord", till exempel en viss typ av dansbandsmusik, kommer antagligen de som är intresserade - inte på grund av att de är i en viss ålder utan på grund av ett intresse. Varför ska vi diskriminera människor som tycker lite olika på grund av deras ålder? Varför vill regeringen tillåta näringsidkarna att diskriminera myndiga personer?

Fru talman! En princip om likabehandling är alltid en god och bra princip, men vad gäller vissa frågor i lagstiftning och annat regelverk kan det finnas undantag. Det sker en remissrunda för att ta till sig synpunkter. Annars vore det meningslöst. Där har företrädare för branschen själv sagt vad de tycker. Deras önskemål har vägts samman inför den slutliga bedömningen. Vi kan konstatera att det här är det bästa alternativet av de alternativ som finns. Det blir godtyckligt att kräva viss klädkod eller ha slipstvång för att få komma in. Det är kanske också lite kränkande att ställa den typen av krav. I dag fungerar det bra att sätta en åldersgräns vid 23, 25 eller även en 18-årsgräns beroende på vilket koncept eller vilken affärsplan som restaurang- eller krogägaren har. Man måste få tillåta undantag. Det är viktigt att komma ihåg att vi inte behöver gå längre än vad EU kräver. Det finns ett system i dag som fungerar bra. Det är också viktigt att det ställs höga krav på dem som får tillstånd att bedriva den typen av verksamhet. Visst ska vi ställa höga krav på restaurangägare och krogägare. De måste hålla ordning, och det gör de säkert i de flesta fall. Om de inte gör det blir de av med sitt tillstånd. Det ställs höga krav. Ann-Christin Ahlberg svarade inte på min fråga om folkhälsan. Det finns en svensk tradition att försöka fördröja alkoholdebuten snarare än att tidigarelägga den. Det här tillhör den svenska modellen. Vad säger Ann-Christin Ahlberg om detta? Finns det inte risk att drickandet ökar bland ungdomar?

Fru talman! Gustav Nilsson vill påskina att vi sverigedemokrater inte vill vara med om förändring. Tvärtom vill vi gå längre än ni vill i förändringsarbetet. Vi vill att diskrimineringslagen ska handhas av professionella jurister och åklagare. Vi vill att frågorna ska gå till domstolsförhandlingar så att det skapas prejudikat, att det blir avväganden som avgör gränsdragningsproblemen i lagstiftningen. Då kan vi vara med på banan. Som det är nu ska frågorna avgöras genom att ingå förlikning. Av risk att förlora kunder på grund av massmedial uppmärksamhet i ett diskrimineringsärende väljer företagare att ingå förlikning utan att erkänna sig skyldiga. Det är rättsosäkert, Gustav. Det ställer vi inte upp på. Till och med Riksrevisionen har i sin granskning kritiserat Diskrimineringsombudsmannen just för den vidlyftiga användningen av förlikning. Det vet Gustav mycket väl. Det är en användning av förlikningsvapnet som kommer direkt från regeringen. I proposition 2007/08:95 står det uttryckligen att man bör sträva efter förlikning och uppgörelse utom rätta. Vad är det för rättssäkerhet, Gustav? Hur rimmar det med Europakonventionens artikel 6 om rätten att få sin sak prövad i en rättegång? Det går inte. Därför ställer vi inte upp på den lagstiftningen. Men om den förändras är vi med. Jag har några frågor till Gustav. Är du beredd att försöka medverka till att förändra Alliansens och regeringens inställning när det gäller förlikningsvapnet och i stället driva att frågor på diskrimineringsområdet förs till domstol för avgörande och prejudikat? Är Gustav Nilsson och Moderaterna beredda att medverka till att det mest grundläggande i ett demokratiskt samhälle, rätten till åsiktsbildning och medlemskap i ett politiskt parti, också blir en diskrimineringsgrund?

Fru talman! Det finns i dag ett förbud mot åldersdiskriminering. Vi vill utvidga området till att omfatta fler områden för att få en bättre och mer heltäckande lagstiftning mot diskriminering. Det vill Sverigedemokraterna egentligen inte medverka till. Man säger nej till hela propositionen. Man vill inte ge pengar till Diskrimineringsombudsmannen och så vidare. Det är ett mycket märkligt resonemang. Vi menar att vi behöver utvidga och förbättra lagstiftningen, betona alla människors lika värde och rätten att bli behandlad som individ på lika villkor i alla sammanhang. Det är tydligen svårt för Sverigedemokraterna, och man vill stå vid sidan om och inte förstärka eller förbättra lagen. Sverigedemokraterna tog upp i sin motion att man vill banta ned alla anslag som rör pengar till frågor om diskriminering, rasism och jämställdhet. Diskrimineringsombudsmannen ska inte få en enda krona. Jag förstår inte varför Sven-Olof Sällström här talar om bättre kontroll och att följa upp fall där det går snett. Sven-Olof Sällström och Sverigedemokraterna har också skrivit att de tycker att allt detta är otydligt. De vill alltså inte förbättra lagstiftningen. Det är snarare så att ni inte vill delta i arbetet för en förbättrad lag mot åldersdiskriminering. Det vill vi andra.

Fru talman! Vi vill vara med, Gustav! Har du läst Riksrevisionens granskning? Har du läst den svidande kritiken mot Diskrimineringsombudsmannen? Den är förödande. Drar ni inga slutsatser av Riksrevisionens granskning? I vår budget har vi dragit in stödet till Diskrimineringsombudsmannen. Vi vill lägga ned DO. Det är en politisk myndighet, inte en juridisk myndighet. Vi vill att professionella jurister och åklagare ska driva diskrimineringsärenden. Vi vill ställa upp på er lagstiftning, men vi vill se till att vi får en rättssäker lagstiftning och en rättssäker tillämpning av lagstiftningen. Det är inte ett problem, Gustav. Är ni beredda från Alliansens sida, från Moderaternas sida och från regeringens sida - om du kan påverka dem - att förändra den skrivning som finns i propositionen från 2007? Ni säger uttryckligen till Diskrimineringsombudsmannen att ingå förlikning, som i sig själv är rättsosäkert. Ställer Moderaterna och Gustav Nilsson upp på det mest grundläggande i en demokrati, nämligen att rätten till fri åsiktsbildning och att få vara medlem i ett politiskt parti ska vara en diskrimineringsgrund i svensk lagstiftning?

Fru talman! Det är självklart att ska man ha rätt att delta i ett politiskt parti, vilket parti man så önskar i en demokrati. Det är en självklarhet som inte ens behöver debatteras. Vi vill med detta förslag förbättra lagstiftningen. Det finns fördrag inom EU som vi måste förhålla oss till, nämligen att vi ska motverka diskriminering på olika sätt och på olika plan. Sedan var det frågan om olika juridiska aspekter. Jag har faktiskt tittat i er budget. Slutsatsen är att ni vill ta bort alla anslag som går till Diskrimineringsombudsmannen, och ni vill inte att pengar ska gå till frågor om diskriminering, rasism och jämställdhetssatsningar. Den som känner sig orättvist behandlad kan få sin sak prövad i dag av DO, men den möjligheten försvinner om Sverigedemokraterna finge bestämma. Jag konstaterar att ni inte medverkar i arbetet. Vi menar att arbetet för att motverka diskriminering måste fortsätta på olika sätt. Utskottsbetänkandet ger oss nya möjligheter och nya verktyg att bekämpa diskriminering. Det är på den vägen vi måste fortsätta.

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet om ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering. Fru talman! Vi har haft en märklig syn på ålder i Sverige där vi alldeles för ofta har slarvat bort äldres kompetens. Det är därför glädjande att regeringen har lämnat förslaget om ett ökat skydd mot åldersdiskriminering. Det är en fråga som vi inom Folkpartiet länge har drivit. Vi är tacksamma över detta. Debatten om åldersdiskriminering har under senare år fått allt större uppmärksamhet. Resultaten från den nationella folkhälsoenkäten visar att ålder tillsammans med kön är de vanligaste grunderna för upplevd diskriminering i Sverige. Mot den bakgrunden är det viktigt att vi nu kan stärka diskrimineringsskyddet och på så sätt jämna ut orättvisor och ändra attityder kring ålder. Regeringen föreslår att förbud mot åldersdiskriminering ska införas på de områden i samhället där det i dag saknas ett sådant skydd i diskrimineringslagen. Hittills har förbudet mot åldersdiskriminering endast gällt arbetslivs- och utbildningsområdet. Nu ska diskriminering på grund av ålder vara förbjuden även när det gäller varor, tjänster, bostäder, allmän sammankomst, offentlig tillställning, hälso- och sjukvård, socialtjänst, socialförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, statligt studiestöd och offentlig anställning. Skyddet mot diskriminering ska vara så lika som möjligt på alla samhällsområden oavsett diskrimineringsgrund. Eftersom skyddet mot diskriminering på övriga grunder är mer omfattande i dag behöver skyddet mot åldersdiskriminering utvidgas till att omfatta ytterligare samhällsområden. Genom att förbudet mot åldersdiskriminering utvidgas blir diskrimineringslagen också mer enhetligt utformad och sammanhållen. Fru talman! Som framgår av betänkandet är ålder en av de vanligaste grunderna för upplevd diskriminering i Sverige. Jag ska ge några exempel på upplevd diskriminering på grund av ålder som har förekommit ute i vårt samhälle. En 75-årig man nekas ha bensinkort trots att han varit kund i många år. Banken hänvisar till att de inte tillhandahåller kreditkort till kunder som är över 75 år. Ica erbjuder rabatter till studenter men begränsar erbjudandet till åldersgruppen 18-30 år. Detta har orsakat stora protester från studenter över 30 år. En 80-årig kvinna skulle teckna mobilabonnemang i telebutiken. När hon visade sin legitimation nekades hon att teckna abonnemang med hänvisning till att hon var för gammal. En 76-årig man nekas att komma in på krogen med hänvisning till att det mest är ett ställe för 18-åringar. Inom hälso- och sjukvården slutar många landsting att kalla till mammografi efter en viss ålder trots att bröstcancermortaliteten stiger drastiskt i åldrarna och förekomsten av bröstcancer hos äldre personer är hög. Fru talman! Enligt en studie som gjorts på uppdrag av Diskrimineringsombudsmannen med titeln Åldersdiskriminering i svenskt arbetsliv - Om ålderskodningar och myter som skapar ojämlikhet finns det också föreställningar om hur personer i olika åldrar förväntas vara. Folkpartiet delar mot bakgrund av detta regeringens uppfattning att en utvidgning av skyddet mot diskriminering på grund av ålder är viktig för att motverka fördomar och stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder. Ett starkare skydd mot åldersdiskriminering är ett uttryck för ett samhälle som slår vakt om alla människors lika värde och som ger alla möjlighet att utvecklas utifrån sina individuella egenskaper, förutsättningar och förmågor. Utgångspunkten bör vara att den enskilde ska bemötas utifrån sina särskilda förutsättningar och behov, inte utifrån sin ålder. Fru talman! Förbudet mot åldersdiskriminering ska, som har nämnts här i talarstolen under denna debatt, gälla med vissa undantag. Exempelvis kommer det fortfarande att vara tillåtet att ha nedre åldersgränser på barer och restauranger som serverar alkohol samt för försäljning av tobak och på spel. Dessa åldersgränser har till syfte att skydda unga och deras hälsa och är därför rimliga. Genom att förbudet mot åldersdiskriminering utvidgas till att omfatta ytterligare samhällsområden anser vi i Alliansen att diskrimineringslagen blir mer enhetligt utformad och sammanhållen samt lättare att tyda, vilket kommer att underlätta såväl förståelsen som tillämpningen av lagen. Syftet med det nya förslaget är att stärka individers rättigheter och bidra till att människor som diskrimineras får upprättelse och ersättning för den kränkning som diskrimineringen har inneburit. Det ska också bidra till en förändrad attityd i samhället när det gäller åldersfrågor. Som det står i betänkandet syftar diskrimineringslagen till att värna principen om alla människors lika värde och allas rätt att bli behandlade som individer på lika villkor. Ytterst är lagstiftningen ett uttryck för det fria demokratiska samhället och de värderingar som ligger till grund för samhällsordningen. Vi i Alliansen anser därmed att diskrimineringslagen har en stor betydelse. Jag anser att detta förslag också förbättrar diskrimineringslagen. (Applåder)

Fru talman! Jag blir väldigt förvånad när Hans Backman står här i talarstolen och som folkpartist medverkar till att ge näringsidkarna rätt att diskriminera myndiga människor. Hur kan man göra det som folkpartist? Hans Backman nämner också att alla människors lika värde är viktigt. Men har alla människor lika värde när man som myndig person inte har möjlighet att gå in på vilken restaurang eller krog som helst? Nu nämnde Hans Backman lite andra åldersförslag och sådant som vi redan lagt fram förslag om. Men det är inte någon annan än riksdagen som har lagt fram förslagen om åldersgrunderna. Det är inte restaurangägarna eller tobaksfabrikörerna som har gjort det. Det är vi här i Sveriges riksdag som har gjort det. Det som förvånar mig är att man tycker att det är positivt att äldre människor inte ska diskrimineras men ändå tar fram en ny diskrimineringslagstiftning - som i stora drag är positiv - som gör att människor utsätts för diskriminering, inte utifrån att de kan missköta sig utan att näringsidkarna genom regeringen har fått möjlighet att lagligt diskriminera. Hur känns det? Och varför hjälper Folkpartiet till med att diskriminera människor?

Fru talman! Vi i Folkpartiet är, som är väl känt, mycket tydliga med att vi är emot diskriminering. När det gäller åldersgränser på krogar ser vi ändock att det finns en folkhälsoaspekt. Om man ökar antalet krogar där 18-åringar kommer in finns risken att alkoholkonsumtionen bland yngre ökar. Det är ett led i detta. Vi har en åldersgräns på 20 år på Systembolaget, och jag vet inte om Socialdemokraterna och Ann-Christin Ahlberg skulle vilja sänka den till 18 år i konsekvensens namn, enligt det resonemang som Ann-Christin Ahlberg har fört här i talarstolen. Jag vill påpeka att det också handlar om företagarnas frihet. Om en företagare väljer att gå ut med sina produkter och tjänster till en viss kundgrupp anser jag att det är företagarens rättighet att göra det. Även jag har varit 18 år och upplevt situationen att inte komma in på alla restauranger och krogar, men jag kan inte säga att jag har sett det som ett problem. Det finns alltid ett utbud av företagare som riktar in sig mot en yngre målgrupp. Grunden är att jag tycker att det är bra att vi har en restriktiv alkoholpolitik i Sverige. Jag tycker också att det är rimligt att företagaren har en frihet att erbjuda sina produkter och tjänster till en viss kundgrupp om man så önskar.

Fru talman! Jag kan svara direkt på Hans Backmans fråga om att få köpa alkohol på Systembolaget. Vi har inte för avsikt att ändra åldersgränsen till 18 år, i alla fall inte nu. Skillnaden mot dagens debatt är att riksdagen har beslutat att det ska vara 20 år. Här ändrar vi en lagstiftning där privata näringsidkare ska få behandla myndiga människor olika och till och med diskriminera dem genom ny lagstiftning. Det är den stora skillnaden, Hans Backman. Beträffande företagarnas rättigheter: Ja, företagarna har ganska mycket rättigheter. Men att få rätt att diskriminera människor på grund av ålder tycker vi socialdemokrater är helt fel. Man kan göra en inriktning på sin restaurang eller pub på olika sätt, så att man drar till sig olika åldrar. Om vi inte vill ha åldersdiskriminering och om vi tycker att alla människor ska få utöva sina intressen oavsett om man är 20 eller 80 år, då kan man inte utestänga människor genom en laglig rätt för företags möjlighet att diskriminera människor i fråga om att komma in. Hans Backman kanske roade sig med att inta alkohol - jag vet inte. Det var kanske därför han inte tyckte att det var något bekymmer. Men jag tyckte att det var roligt att vara ute och kanske inte inta alkohol och kunna roa mig och dansa. Men då var det bara så att om man skulle dansa till en dansbandsorkester var man tvungen att vara 24 år. Det är ganska stor skillnad, så jag frågar än en gång: Tycker Hans Backman att det är riktigt att vi gör en ny lagstiftning som ger företagare, alltså krog- och restaurangägare, rätt att diskriminera myndiga människor?

Fru talman! När man var 18 år fanns det ett utbud av pubar där man fick gå in och dricka alkohol, så det var väl inget problem på så vis. Det handlar inte heller om att man pekar ut dem som är yngre som misskötsamma, som jag tror att Ann-Christin Ahlberg talade om i ett tidigare anförande. För mig är detta ett sätt att ge företagarna en rättighet som jag tycker är rimlig, att de får erbjuda sina produkter och tjänster till en viss kundgrupp om de så önskar. Det finns också en folkhälsoaspekt, för om alla krogar var öppna för 18-åringar skulle det öka tillgängligheten för alkohol, och vi och Socialdemokraterna är överens om att vara positiva till att ha den typ av alkoholpolitik som vi har. Men framför allt tycker jag att det är rimligt att företagarna ska kunna bedöma detta och göra den här avvägningen. Vi har åldersgränser också inom andra områden. På nöjesfält får barn inte åka vissa karuseller eller bergochdalbanor på grund av ålder eller längd. Det är en gräns som man som företagare sätter av säkerhetsskäl. Jag tycker att det finns vissa rimliga skäl för undantag när man skapar sådana här lagar. Men grunden är att vi har ökat möjligheterna att sätta fingret på åldersdiskriminering. Jag tycker att det är viktigt och bra att vi gör en lagstiftning som kan underlätta och göra det hela ännu tydligare, även om det alltid finns gränsdragningsproblem med sådana här lagstiftningar. Jag tycker att det är ett bra förslag i stort.

Fru talman! Det här är min tredje debatt i dag, så jag känner mig väldigt hemma här i salen. Tyvärr är den lite tom i dag. Jag hade gärna haft lite publik, så att jag hade haft några andra än mina riksdagskolleger att prata inför. Jag vill börja med att yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets förslag om utvidgat skydd mot åldersdiskriminering. I en perfekt värld, fru talman, skulle varje människa få vara den hon vill vara och bli tagen för vad hon är. I en perfekt värld hade inte ens födelseland, födelseår, kön, färg på håret eller huden, sexuell läggning eller ekonomisk bakgrund spelat någon roll. Vi kan fortsatt drömma om den perfekta världen, men vi måste hantera den verklighet som vi lever oss i och befinner oss i. Och verkligheten är långt ifrån perfekt, även om det i dag är mycket bättre än för ett år sedan. I verkligheten diskrimineras människor på grund av sitt namn. Diskrimineringsombudsmannen gjorde en undersökning som visade att män med muslimskt klingande namn har en minskad chans att bli kallad till anställningsintervju med 50 procent. Alltså: Heter du Muhammed, Hassan, Abdullah, Ali eller Ahmad halveras din chans att bli kallad till anställningsintervju, och därmed halveras också din chans att få ett arbete. Slutsatsen är: Vill du att din unge ska få ett jobb i Sverige, döp honom för Guds skull inte till Muhammed! Kvinnor får mindre lön med 7 procent för samma jobb som män utför. Fru talman! Romer får inte hyra bil. En 70-årig kvinna får inte teckna ett telefonabonnemang. I vårt Sverige är det dåligt att vara 62 år gammal och vilja byta jobb, att anta nya utmaningar i sitt yrke. I vårt Sverige känner sig äldre ofta förbisedda vad gäller kompetensutveckling på jobbet. Det är som om du vill sluta lära dig nya saker och utvecklas på jobbet om du är född ett visst år. I Sverige är våra ungdomar misskrediterade bara därför att de är unga. Våra ungdomar får ibland sämre lön just därför att de är unga. Jag förstår att den som har mindre arbetslivserfarenhet kanske får lägre lön därför att den inte är lika produktiv som den som har längre arbetslivserfarenhet. Men i kopplingen mellan ålder och mängden arbetslivserfarenhet, tycker Centerpartiet och Alliansen att det blir fruktansvärt fel. Skälet till att vi behöver ett skydd mot åldersdiskriminering är just förekomsten av åldersdiskriminering. Generellt om en antidiskrimineringslagstiftning och om behovet av en sådan skulle jag vilja säga tre saker. Först och främst vill jag lyfta upp frågan till den allmänna debatten. Det är därför vi har en lagstiftning. Det finns en debatt innan som medvetandegör den här problematiken, vilket är en del av arbetet med attitydförändring. För det andra handlar det om att med lagstiftningen vara proaktiv och ange normer för arbetstagare att ta skydd av och arbetsgivare att följa och tillämpa. Det tredje, som kanske är det viktigaste av allt, är att få upprättelse när en medborgare har blivit diskriminerad. Det utvidgade skyddet mot åldersdiskriminering gäller - här läser jag innantill, eftersom det är ganska många områden: "varor, tjänster och bostäder samt allmän sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården samt socialtjänsten, socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och studiestöd samt offentlig anställning". Det finns dock - det har debatterats ganska mycket, och jag är säker på att jag snart kommer att få en fråga om det - ett undantag från skyddet vad gäller näringsidkare, som kan få tillämpa nedre åldersgränser vid servering av alkoholdrycker. Det utökade skyddet innebär vidare att även barn och ungdomar kommer att omfattas och därmed även bli delaktiga i definitionen av vad deras diskriminering består av. Varför behövs lagen? Det kan man undra. Som centerpartist och liberal är mitt svar att kronologisk ålder inte är något bra mått på hur vi fungerar som människor. Vi är individer och ska bemötas och bedömas utifrån vad vi själva är och inte utifrån hur många år vi har levt. Fru talman! Vi lever som sagt inte i en perfekt värld. Den föreslagna lagstiftningen är en direkt återspegling av den bristfälliga verklighet som vi lever i. Det är vår plikt att som politiker lyfta upp denna typ av frågor, för att få till att attitydförändring och föreslå konkreta åtgärder för att bemöta dessa kränkande behandlingar av våra medborgare. Det ska vara dyrt och kännas i plånboken att diskriminera. I en demokrati diskrimineras ingen. (Applåder)

Fru talman! Hörde jag rätt, Abir Al-Sahlani? Stämmer det att du anser att det är diskriminering att unga får lägre lön just för att de är unga? Jag tyckte att jag hörde det från talarstolen. Om jag inte är helt ute och cyklar har ju Centerpartiet föreslagit lägre ingångslöner för unga just för att det ska sänka trösklar. Det här går inte riktigt ihop för mig, Abir. Du får förklara detta. Jag hörde också i ditt anförande - rätta mig om jag har fel - att detsamma gällde människor med utländsk bakgrund, alltså att de får sämre lön för att de har utländsk bakgrund, vilket också är en diskrimineringsgrund. Men har inte ni i alliansregeringen och Centerpartiet nyligen presenterat förslag om att man ska sänka trösklarna även för dem för att de ska komma in på arbetsmarknaden? Hur går det här ihop, Abir? Förklara för mig, för jag förstår det inte.

Fru talman! Tack, Sven-Olof Sällström, för dina frågor! Jag tar din andra fråga först. Nej, jag sade inget sådant. Det jag sade var att man har gjort en undersökning som visar att män med muslimskt klingande namn har 50 procents mindre chans att bli kallade på arbetsintervju och därmed att få en anställning. Jag har inte sagt något om löneskillnader, men jag påpekade löneskillnader mellan män och kvinnor. När det gäller unga sade jag att jag förstår att de yngre får en lägre ingångslön för att de har mindre arbetslivserfarenhet. Men det finns unga som har jobbat längre, och om de då får lägre löner eller färre semesterdagar är det diskriminering. Då kopplar man arbetslivserfarenheten till den unga människans ålder och tar inte hänsyn till den faktiska arbetslivserfarenheten. Det tycker jag är bekymmersamt. Det är en diskrimineringsgrund.

Fru talman! Då tackar jag för tillrättaläggandet. Det Abir sade i sitt anförande lät lite märkligt i mina öron och kanske i andras också. Jag har en sista, avslutande fråga. När man som arbetsgivare anställer ska man självklart inte bry sig om ovidkommande saker som ursprung, etnisk tillhörighet, funktionshinder, kön och andra diskrimineringsgrunder. Man ska anställa den som är bäst för jobbet. Jag har själv under 14 år i detaljhandeln alltid gjort det. Jag har haft folk anställda från Afrika, Mellanöstern och Asien. Jag har haft funktionshindrade anställda. Jag har haft romer anställda i min butik. Jag har anställt folk med många typer av sådant som man skulle kunna se som diskrimineringsgrunder. Jag tror till och med att jag i större utsträckning än andra i detaljhandeln har anställt den typen av människor. Jag tycker att det här är ett problem. Men jag vill fråga Centerpartiet som, tror jag, ändå vill att alla människor ska ha samma möjligheter. Vad tycker Centerpartiet om att medlemmar i mitt parti inte får jobb, eller får sparken, för att de är sverigedemokrater? Arbetsrätten handhas av arbetsgivare och fackföreningar tillsammans - staten har ju frånsagt sig ansvaret för stora delar av arbetsrätten. Det förekommer att fackföreningar utesluter sverigedemokrater och därmed inte tar strid för deras arbeten. Därför får de en väldigt rättsosäker situation på arbetsmarknaden, och det råder inte likhet inför lagen på just det arbetsrättsliga området. Hur ser en centerpartist på det förhållandet?

Fru talman! Tack, Sven-Olof Sällström, för dina frågor! Jag kan tycka att det är fruktansvärt att människor ska förlora jobbet på grund av sina åsikter. Jag tycker att det är en helig rättighet att få bilda sig en åsikt och att få yttra den. Det är heligt. Det tycker jag som centerpartist och liberal. Personligen, oavsett vad jag har för hudfärg, tycker jag att alla människor har rätten att forma en åsikt. Jag tycker inte att det ska påverka deras arbetssituation. På jobbet är det en prestationsbaserad bedömning som ska göras. Det ska inte handla om hur bekväma eller obekväma åsikter man har. Detta leder mig dock till en annan tanke. Hade det inte varit bättre om Sverigedemokraterna i sin budgetmotion försökte förstärka Diskrimineringsombudsmannen till att omfatta ännu fler politiska områden i stället för att, som i er budgetmotion, föreslå att helt och hållet avveckla Diskrimineringsombudsmannen? Jag hade tyckt att det hade varit ett bättre och lämpligare sätt att gå framåt. Då hade man kunnat få en instans som kan pröva dina partikamraters rättsfall, så att de ska kunna få rätt. Jag tycker att det är fruktansvärt att de blir av med jobbet på grund av sina åsikter.

Fru talman! Åhörare! Åldersdiskriminering tror man inte skulle förekomma i Sverige år 2012, men vi har väldigt märkliga attityder till ålder i vårt land om man jämför med många andra länder. Det har framkommit många dåliga exempel på hur människor bemöts i olika situationer när det handlar om ålder. Ett exempel som jag själv kan tillföra gäller pensionärer som vill bygga om sina hus. De har huset som en tillgång och en försäkring men kan ändå inte belåna det för att göra reparationer och renoveringar. Hur är det egentligen möjligt att man från bankernas sida ska kunna neka dem det? Det förbud mot åldersdiskriminering som har funnits sedan 2009 var i sig bra. Det handlade om arbetslivet och utbildning. Men det som kommer nu är ännu viktigare, för det omfattar så många fler samhällsområden. Därför blir det extra intressant när Socialdemokraterna genom Ann-Christin Ahlberg endast framför sina bekymmer för detta med restaurangers och krogars möjligheter att sätta åldersgränser. Man ser inte de problem som finns i till exempel hälso- och sjukvården. Är det något ställe där många har upplevt sig diskriminerade på grund av ålder är det just hälso- och sjukvården. Jag säger upplevt, för det kanske inte alla gånger faktiskt har varit fråga om diskriminering, men själva upplevelsen kan man inte ta ifrån människor. Genom att upplevelsen har funnits har det också blivit fler som upplever att de inte har fått den vård eller behandling de behöver för att de är gamla. Jag hoppas innerligt att det nya tillägget i lagstiftningen ska få ett bra genomslag, så att människor känner att när de är hos hälso- och sjukvården är det utifrån individen som man får den vård och behandling man behöver och att man inte ska tänka på deras ålder. Det finns sedan tidigare ett riksdagsbeslut om en etisk plattform i hälso- och sjukvården. Det handlar om de tre etiska principerna: människovärdet, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Vi har en lagstiftning om att det är detta vi ska hålla oss till, och det måste föras ut till människor. Därmed ska människor inte heller kunna känna sig diskriminerade på ett så viktigt område. Kristdemokraternas tidigare partiledare Alf Svensson har i många år drivit frågan om åldersdiskriminering. Han välkomnade den utredning som ligger till grund för propositionen. Han uttalade då att det har varit genant att Sverige har legat efter övriga EU-länder när det gäller att reagera på diskriminering av äldre: Valfrihet i all ära, men först av allt respekt och värdighet. Det är precis detta det handlar om. Människor ska känna att de blir behandlade med respekt och värdighet oavsett ålder. Vi diskuterar många gånger barns rättigheter i den här kammaren. Det finns också med här. Det är inte meningen att barn ska diskrimineras heller, utan det handlar om att ha respekt för hela människan hela livet. Trygghetsrådet kom med en skrift under året som var väldigt tydlig i sin rubrik, Du har fel ålder , om åldersnojan på arbetsmarknaden. Och det är som sagt det vanligaste som vi förknippar åldersdiskriminering med. Det är faktiskt så att hälften, oavsett ålder, förknippar arbetsmarknadsfrågor med risken att bli diskriminerad på grund av ålder. Det innebär alltså att vi har en hel del kvar att jobba med. Men förutsättningarna för att komma vidare i det här arbetet ökar betydligt i och med att vi fattar beslutet i dag om ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering. (Applåder)

Fru talman! De första raderna i mitt anförande - jag vet inte om Penilla Gunther missade dem - löd så här, och jag läser dem igen: Vi vet att åldersdiskriminering förekommer inom många olika områden och drabbar både yngre och äldre. Vi vet att äldre bland annat missgynnas och diskrimineras i sjukvården och yngre till exempel när det gäller att kunna få bostäder, och vi socialdemokrater välkomnar huvuddelen av propositionens förslag. Det började jag mitt anförande med därför att vi tycker att den är positiv i de stora ordalagen. Men vi tycker inte att man ska undanta krogar och restauranger från förbud mot åldersdiskriminering. Vi har redan med våra första ord talat om att vi är nöjda med stora delar av propositionen och också välkomnar den. Men vi tycker att det är fel att ni har valt ut vissa näringsidkare att ha laglig rätt att diskriminera människor på grund av ålder, och då talar vi om myndiga människor. Det är det som vi socialdemokrater har reagerat på. Vi har inte, som regeringen gjort, lagt oss platta för krog- och restaurangbranschens lobbyverksamhet. Vi tycker att om vi ska ha åldersgränser ska vi ta fram dem med demokratiska medel. Då ska vi göra det här i riksdagen, precis som när det gäller andra åldersgränser i samhället, och inte låta andra besluta.

Fru talman! Jag vill fortfarande påtala min förvåning över att Socialdemokraterna och du Ann-Christin Ahlberg inriktar era argument på detta med krogars och restaurangers åldersgränser för när i livet man ska ha rätt att gå och dansa till dansbandsmusik på krogen. Skulle det vara ett problem om åldersgränsen är 27, 24 eller 18 år? Jag tycker att det är en märklig prioritering i den här diskussionen. Dessutom finns det, precis som min folkpartikollega sade här förut, faktiskt möjligheter för andra typer av företag att rikta sig till vissa målgrupper av kunder. Kunderna finns naturligtvis inom krogar och restauranger med olika inriktning på musikstilar och nöjesutbud. Är det också fel om man vill rikta sig till en äldre publik, kanske rentav från 60 år och uppåt, med gammaldans? Har man då helt plötsligt nekat 18-åringar som vill gå dit? Jag frågar mig om det verkligen det viktigaste som Socialdemokraterna kan trycka på när det handlar om en debatt om åldersdiskriminering.

Fru talman! Jag ska vara väldigt tydlig om Penilla Gunther inte har hört mitt anförande tillräckligt, för om hon hade lyssnat på det hade hon säkert hört att det är flera saker som vi tycker är viktiga. Men just det som regeringen inte har gjort här är det som vi tar upp. Vi tycker att inga människor över huvud taget ska diskrimineras. Och i propositionen om åldersdiskriminering handlar det om åldersdiskriminering och att man gör undantag. Det är det som vi tycker är fel. Sedan undrar jag om Penilla Gunther har varit på en gammaldanskurs eller någonstans där man dansar gammaldans. Det är inte bara 60-åringar som är där. Det är väldigt populärt till och med bland tonåringar att gå dit. Men tonåringarna får vänta med att gå dit eller på andra tillställningar om det serveras alkohol, eller så får de gå med föräldrarna. Enligt oss är det som är fel i förslaget från regeringens sida att regeringen låter privata näringsidkare lagligt få diskriminera människor på grund av ålder, och det är just där ni har gjort undantag. Det är enbart därför vi talar om dessa två saker, för vi tycker att människor inte ska få diskrimineras. Om man har en riktad verksamhet eller målgrupp kommer ju de som är intresserade dit, oavsett om man är 20 år eller 60 år och gillar gammaldans eller disco. Varför ska man då diskrimineras och inte få gå in där om man är myndig? Det är det vi motsätter oss. Vi tycker att det är fel att regeringen ger privata näringsidkare laglig rätt att diskriminera människor på grund av ålder.

Fru talman! Vi har olika syn på vikten av detta. Jag anser inte att det är en diskrimineringsfråga om det handlar om att rikta sig till vissa kundgrupper och målgrupper med sin verksamhet, som olika nöjeskrogar och så vidare. Det handlar om att se saker i sitt sammanhang, Ann-Christin Ahlberg. Det handlar också om att se folkhälsopolitiken och alkoholpolitiken i sitt sammanhang. Om vi har alldeles för många unga på vissa typer av nöjesställen vet vi att det ökar den sociala problematiken i vissa kommuner. Det finns det belägg för hos många folkhälsosamordnare. Om åldersgränserna skulle skippas helt skulle man få ett helt annat klientel med ett annat intag av alkohol och kanske också en ökning av andra droger, så det är klart att man måste se saker och ting i sitt sammanhang. Men min förvåning kvarstår, Ann-Christin Ahlberg, över hur detta kan vara den viktigaste frågan när det handlar om åldersdiskriminering i vårt svenska samhälle. Man nämner inte ens vikten av borttagandet av åldersnojan när det gäller tjänster, varor, bostäder och hälso- och sjukvård, utan det viktigaste handlar om ifall man kommer in på krogen eller inte. Nej, jag kan inte dölja min förvåning över den prioriteringen.

Fru talman! Jag måste erkänna att jag inte kan dölja min förvåning över det som jag får höra i riksdagens kammare, och min förvåning kvarstår över de borgerliga ledamöternas argumentation här. Penilla Gunther är förvånad över att vi vill diskutera det som ni har misslyckats med i propositionen. Det är klart, och det förstår väl jag också som oppositionspolitiker, att ni skulle vara väldigt mycket gladare om vi som opposition ägnade all vår talartid åt att diskutera allt det som ni har lyckats med i propositionen. Men jag förstår inte att det förvånar Penilla Gunther att vi inte gör det. Jag undrar om Penilla Gunther egentligen ägnar sig åt rätt värv i livet om hon har en så märklig uppfattning om hur politik går till. Här skulle vi alltså ägna hela vår talartid åt att diskutera allt som är bra i propositionen och inte uppmärksamma det uppenbara felet som utskottsmajoriteten lämnar till riksdagen i dag. Det, fru talman, förvånar mig mycket. Vad hela den här debatten handlar om - några av er har varit inne på det, omedvetet eller medvetet vet jag inte - är att branschen vann striden om åldersgränserna. Orsaken till att vi får höra så många märkliga argument från talarstolen är att de borgerliga ledamöterna argumenterar för en förlorad sak. Man vet att det man gör är fel, men man har vikt ned sig för en krogbransch som vill fortsätta diskriminera. Eller låt mig uttrycka mig väldigt tydligt: Delar av krogbranschen vill fortsätta diskriminera. Det finns naturligtvis en majoritet seriösa krog- och restaurangägare som inte vill diskriminera. Det är en ganska högljudd minoritet av oseriösa krogägare som har drivit igenom detta. Ann-Christin Ahlberg har varit tydlig med att om man vill ha folkhälsoaspekter på tobak eller alkoholservering har vi möjlighet att lagstifta om det i denna kammare. Jag är absolut inte främmande för en debatt där man kan diskutera åldersgränser för servering på krogen och för att köpa ut på Systembolaget och om de på något sätt ska harmonieras, höjas eller sänkas. En sådan debatt ska man ha, och man ska ha ett folkhälsoperspektiv på den debatten, Hans Backman. Det är dock fullständigt orimligt, Hans Backman, att man ska överlämna detta folkhälsoperspektiv till vakterna på krogarna kl. 02.00 en lördagsnatt. Tror Hans Backman att den genomsnittlige krogvakten har ett folkhälsoperspektiv på sitt uppdrag? Om Hans Backman tror det borde han ta sig en rejäl funderare. Utredningen har som alla utredningar sina fel och brister. Den är dock i huvudsak bra, och därför tycker vi att det hade varit rimligt att stödja den. På samma sätt som KD:s före detta ledare tog vi också emot denna utredning med förväntan och tyckte att det var bra att den kom. Diskriminering är något man ständigt får kämpa mot och hålla efter, och vi kommer troligen att behöva stifta nya lagar för att få ned diskriminering i olika former. Inget är hugget i sten, och det sista ordet är inte sagt. Vad som är märkligt är att man när man tar detta steg och flyttar fram positionerna låter en högljudd och oseriös minoritet i en bransch ta över och bestämma vad myndiga svenskar ska göra eller inte göra. Det är en fullständigt orimlig ståndpunkt. När det gäller motiven till varför man gör på detta sätt talar Moderaternas Gustav Nilsson om att det är rimligt att man som krogägare får skapa sig en miljö och ett koncept. I det rimliga med detta ingår också att man ska kunna diskriminera myndiga vuxna och att man ska kunna vända sig till en viss ålderskategori. Gustav Nilsson säger vid flera tillfällen i sitt anförande att krogägare måste få vända sig till en viss ålderskategori. Jag förstår inte vad det är för naturlag eller elfte bud som säger att det måste vara krogägarens rättighet att få vända sig till en viss ålderskategori och därmed diskriminera. Detta kan Gustav Nilsson få svara på. Gustav Nilsson har också en intressant argumentation som går ut på att vi inte behöver gå längre än EU kräver. Ja, det var ju ett tungt argument för att få diskriminera myndiga svenskar. Jag förstod nog inte riktigt den tankevurpan. Fru talman! När man argumenterar för en förlorad sak blir argumentationens kvalitet därefter. Hans Backman använder folkhälsoaspekten som ett tunt lager fernissa på en ihålig och fullständigt orimlig argumentation. Av någon anledning skulle krogägaren och inte lagstiftaren få ta folkhälsoansvaret och sätta åldersgränsen för servering. Hans Backman säger att det inte gör så mycket, för det finns alltid en pub runt hörnet där en 18-åring kan smita in och supa sig full. Vart tog folkhälsoaspekten vägen då, fru talman? Det är en mycket orimlig argumentation, och jag tror inte att ens Hans Backman tror på den. Sedan kommer dock det verkliga motivet fram, precis som hos Gustav Nilsson. Hans Backman säger: Det handlar egentligen om företagarnas frihet. Det är rimligt att man kan erbjuda sina tjänster till en viss grupp om man önskar. Låt oss ta exemplet biluthyrare. Folkpartiet har ju närmat sig Sverigedemokraterna i många sammanhang. Man kanske inte vill hyra ut till en viss grupp, till exempel zigenare. Är det rimligt? Vilken grupp Hans Backman tycker att det ska vara rimligt för företagarna att välja får Hans Backman förklara. Jag tycker inte, Hans Backman, att det i företagarnas frihet ligger att det är rimligt att de får välja att diskriminera någon grupp - inte ens unga vuxna. Det blir som sagt märklig argumentation när man försvarar en förlorad sak. Även Sverigedemokraternas Sven-Olof Sällström för fram en märklig argumentation. Det är kanske för att Sällström egentligen diskuterar något annat än det vi diskuterar här i dag, och jag fick lyssna länge innan jag förstod vad det var Sven-Olof Sällström ville ha sagt. Det vi diskuterar är ett utökat skydd mot åldersdiskriminering, och det var egentligen inte det Sällström var inne på utan någon sorts total nedrustning av allt skydd mot diskriminering. Då kommer man närmare det som är Sverigedemokraternas verkliga motiv i debatten, nämligen att man inte vill ha något skydd mot någon diskriminering över huvud taget. Det var klargörande. Dessutom ställer sig givetvis Sverigedemokraterna, som det tydligt borgerliga parti man är, bakom den fria företagsamhetens heliga rätt att diskriminera fullt ut. Här kan man väl enas med Folkpartiet. Man har rätt att välja vilka grupper man vill erbjuda sina tjänster. Hans Backman och Sven-Olof Sällström går hand i hand. Fru talman! Det borde ha funnits fler partier i kammaren under denna debatt. Det saknas ett par partier. Vänsterpartiet och Miljöpartiet finns inte här. De stöder också Alliansens förslag att ge vissa krogägare rätt att diskriminera vissa grupper i samhället. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Alliansen utgör en ohelig allians som stöder denna diskriminering. Det är anmärkningsvärt, fru talman. Hur argumenterar Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att rättfärdiga denna logiska kullerbytta? Jo, man är så intresserad av hur den nya lagstiftningen som ger krogägare möjlighet att diskriminera människor ska fungera att man kan tänka sig att faktiskt vilja utvärdera den. Det hade då varit lämpligt att ta kontakt med Ann-Christin Ahlberg som har 30 års erfarenhet av denna lagstiftning. Det är inget nytt tillstånd som inträder i den svenska krogbranschen med anledning av detta betänkande. Vad som sker är att vi om vi går på förslaget i betänkandet går miste om en möjlighet att rätta till en omständighet som diskriminerat unga vuxna. Det är därför, Penilla Gunther, som vi socialdemokrater uppehåller oss vid denna punkt i betänkandet. Spiller man på en ren skjorta syns fläcken. Den lyser. I betänkandet har ni missat möjligheten att rätta till ett gammalt fel som har tillåtit krogägare att av hävd och ohejdad vana diskriminera myndiga svenskar. Utredningen har självfallet kommit till en annan slutsats när man har studerat saken. Det är viktigt att komma ihåg att frågan om åldersgränser vid alkoholservering har utretts många gånger. Det framgår också tydligt om man bemödar sig om att läsa utredningen. Herr talman! Vi socialdemokrater har inga problem att ännu en gång ta diskussionen om huruvida åldersgränserna är rätt eller fel satta. Vi vill diskutera folkhälsa. Vi vill minska drickandet bland yngre. Vi vill lagstifta om det här i kammaren. Vi vill inte lämna ansvaret till krogägarna att bestämma vid vilken ålder serveringen ska ske. Om man får serveringstillstånd innebär det att man följer lagen. Man får inte servera uppenbart berusade människor. Man måste hålla ordning på stället. Det finns en mängd föreskrifter. Jag tror att vi i Sverige är alldeles för dåliga på att se till att lagen följs. Jag tror att man borde stärka kontrollen på krogarna. Jag tror att det finns mycket som vi skulle kunna göra för att röja i träsket bland de oseriösa krogägarna. Det finns nog anledning att återkomma till det. Jag yrkar bifall till reservation nr 2. Därmed vill jag uppmärksamma kammaren och åhörarna på att det finns åtminstone ett parti i denna kammare som vill motverka diskriminering i alla former. (Applåder)

Herr talman! Om jag var förvånad tidigare, är jag det inte över ditt inlägg, Patrik Björck. Du liknade Alliansens ställningstagande när det gäller åldersgränser på krogen med att en fläck på en vit skjorta syns. Har man tillräckligt bra tvättmedel försvinner det mesta. Det verkar som om man inte har tagit till det riktiga tvättmedlet. Jag tror att det finns något som heter Vanish också för att ta bort fläckar. Fläckarna på Socialdemokraternas skjortor är ännu tydligare. Det finns en mängd frågor som vi skulle kunna diskutera som vore viktigare för ungdomar. Vi kan diskutera myndighetsåldern. Vi kan diskutera åldersgränsen för köp på Systemet. Vi kan prata om medlemskap i föreningar där man kräver en viss ålder. Vi kan prata om särskilda slag av boenden som finns för vissa åldersgrupper. Det finns en mängd frågor som borde vara viktigare för Socialdemokraterna och oss alla än åldersgränsen på krogarna. Jag tycker att det är nonchalant att säga att man ska överlåta det till vakterna kl. 02.00. Som kommunpolitiker vet Patrik Björck mycket väl att det inte går till så. Det finns redan uttalat vilken åldersgräns det handlar om.

Herr talman! Om herr talmannen hade tillåtit det kunde jag ha pratat om vad som helst. Men nu handlar debatten om betänkandet om utökat skydd för åldersdiskriminering. Betänkandet har en allvarlig brist, nämligen att man tillåter diskriminering av unga vuxna och att man gör det fortsatt lagligt för krogägare att diskriminera. Vi kommer troligen att återkomma till detta som till alla andra brister i regeringens politik och motionera om det. Vi ger oss inte förrän det är tillrättat. Det gäller all diskriminering att det är en ständig resa. Man flyttar sig sakta men säkert framåt. Vi kommer med stor sannolikhet att få många tillfällen att kritisera Penilla Gunther och alliansregeringen för en mängd tillkortakommanden i en mängd olika frågor. Vi konstaterar att mycket av det som ni föreslår i betänkandet är bra. Det ställer vi oss bakom. Lika väl som vi kritiserar era tillkortakommanden ställer vi oss bakom det som är bra. Det blir naturligtvis inte så stor debatt om det som man är överens om. I det betänkande som finns på dagordningen är det detta som är den stora bristen och då kritiserar vi det. Det är inte så konstigt. Jag skulle, som sagt, troligen bli avklubbad om jag började diskutera något som inte finns på dagordningen. Jag ser att herr talmannen nickar.

Herr talman! Förbudet mot diskriminering är ju inskrivet i ett stort antal konventioner om mänskliga rättigheter. Vi har tagit ett stort steg framåt i dag när vi har utökat frågan om åldersdiskriminering till att omfatta många fler samhällsområden. Att ett av riksdagens största partier fokuserar så på åldersgränser på krogen är anmärkningsvärt. Vi kunde ha diskuterat att det fortfarande förekommer diskriminering trots den lagstiftning som finns och vad vi ska göra åt det. Är inte lagstiftningen tillräcklig när folk nekas tillträde till krogen på grund av sin hudfärg eller något annat? Det är väl allvarligt. Det finns en mängd sådana frågor. I mitt anförande berörde jag hälso- och sjukvården som jag tycker är viktigt att vi kommer till rätta med. Det handlar om människors känslor och upplevelser och att man blir diskriminerad på grund av ålder. Vi har pratat om tillgänglighet. Det finns andra typer av frågor som rör diskriminering som hör ihop med det som vi diskuterar i dag men som inte kommer fram i er politik, Patrik Björck. Ni diskuterar bara denna enda fråga - tydligen den enda viktiga rättigheten - nämligen huruvida man ska vara 18, 24, 27 eller 92 år för att komma in på krogen. Vad är det som är viktigast för Socialdemokraterna, undrar jag?

Herr talman! Det absolut viktigaste för oss socialdemokrater är att vi varje gång vi tar steg framåt här i kammaren går mot att minska diskriminering och öka jämlikheten i samhället. Diskriminering kan naturligtvis synas på en mängd olika sätt. Det kan vara ekonomisk diskriminering eller social diskriminering. Det finns diskriminering i skolan och på arbetsmarknaden. Det är det viktigaste för oss socialdemokrater. Jag vet inte hur jag ska göra för att övertyga Penilla Gunther om den ordning vi har här i kammaren. Vi har att förhålla oss till en proposition som kommer till utskottet och det som den behandlar. Då gör vi det. När vi skriver vår motion utgår vi från regeringens förslag. Det är så svensk riksdag och lagstiftning fungerar. Vi har att förhålla oss till Penilla Gunthers majoritetstext. Penilla Gunther hade ju kunnat skriva in vad hon hade velat i den och så hade vi förhållit oss till det. Penilla Gunther har tydligen, enligt sin egen uppräkning, gjort ett stort misstag när hon formulerade betänkandetexten eftersom hon inte tycker att den innehåller något av värde. Det är Penilla Gunthers bedömning av majoritetstexten. Jag ska inte uppehålla mig mer vid det. Vi stöder de övriga delarna i förslaget. Om ni hade gjort det ännu bättre hade vi väl stött det ännu mer.

Herr talman! I den följdmotion som Socialdemokraterna och Patrik Björck har satt sina namn under välkomnar Socialdemokraterna och Patrik Björck propositionen. Man tycker att det är ett bra förslag i det stora hela. Jag är mycket förvånad. När man lyssnar på Patrik Björck i dag låter det mycket illavarslande, och nästan allting är fel. Jag tycker att Patrik Björck borde ha en mer positiv attityd. Genom denna proposition tar vi mycket viktiga steg framåt. Vi får nya verktyg för att förbättra arbetet med att motverka åldersdiskriminering. Det måste väl ändå upplevas som mycket positivt? Sedan blir jag förvånad när Patrik Björck håller upp en tidningsartikel här och näst intill påstår att man har tagit så stort intryck av en massa oseriösa krogägare som har påverkat och lagt grunden för det som står i denna proposition. Det är mycket häpnadsväckande. Jag tror att det stora flertalet restaurangägare bedriver en mycket seriös verksamhet. De har också mycket höga krav på sig. Får man tillstånd får man också hantera det och vara rädd om det. Jag är övertygad om att de flesta restaurangägare också är det. Missköter man sig blir man av med sitt tillstånd, och då får man inte bedriva sin verksamhet. Jag är därför mycket förvånad över det utspel som Patrik Björck gör. Denna proposition lägger grunden för ett fortsatt bra arbete för att motverka diskriminering. Vi får en ny lag. Det innebär att vi på ett mycket bättre sätt kan ta till vara de äldres kunskaper och erfarenheter och se till att stärka de äldres viktiga roll i samhället. Det tycker jag att vi alla ska kunna vara positiva till och ställa oss bakom. Som Penilla Gunther påpekar har det blivit en enfrågedebatt. Socialdemokraterna tar hela tiden upp frågan om krogägarnas tillstånd.

Herr talman! Gustav Nilsson inleder sin replik i rätt ordning, men i slutändan hamnar han fel. Inledningen är att vi socialdemokrater välkomnar huvuddelen av förslaget i propositionen. Gustav Nilsson har läst våra motioner, vilket jag tacksamt tar till mig. Därmed borde man kunna diskutera det som vi tycker är problemet i förslaget. Då är det de facto så att Gustav Nilsson säger att det är viktigt att krogarna ska kunna vända sig till en viss ålderskategori. Precis som Gustav Nilsson och även Sven-Olof Sällström är inne på handlar detta egentligen inte om förhållandet till alkohol, utan det handlar om ekonomiska skäl, alltså att krogägaren av mer eller mindre välgrundande anledningar anser att om man får välja sin kategori och optimerar denna kategori ska man tjäna mer pengar. Läser man utredningen, som jag hoppas att Gustav Nilsson har gjort, är den direkt avvisande till hela detta resonemang. Då är det naturligtvis mycket anmärkningsvärt att man väljer att lägga fram denna proposition i direkt strid med utredningen. Man argumenterar till och med i dessa ekonomiska termer. Hans Backman försökte visserligen gömma sig under någon tom fernissa om folkhälsa. Men Gustav Nilsson och även Sven-Olof Sällström var mycket tydliga med att detta handlar om ekonomi och krogägarnas möjligheter att driva sina företag precis som de vill. Det är klart att det är anmärkningsvärt. Det är klart att man har vikt ned sig för en liten grupp oseriösa krogägare. Det går inte att tolka på något annat sätt. Dessutom skriver de själva triumferande om detta i sin branschtidning. Det är ingenting som jag har hittat på här. Det finns fortfarande mycket diskriminering kvar i samhället. Men nu lyfter vi fram denna fråga, och vi släpper den utan att åtgärda den. Det är anmärkningsvärt.

Herr talman! Vi har en god svensk tradition, och det är att ha remissrundor när vi har gjort en utredning. Då får vi ett bra beslutsunderlag för den fortsatta hanteringen. Så har man gått till väga även i detta fall. Det är aldrig fel att lyssna på vad remissinstanserna kommer fram till. Branschen kan detta allra bäst. Man har regler som fungerar i dag och som är bra för alla. Det skapas bra miljöer på restaurangerna därför att man kan anpassa verksamheten efter en affärsidé och ha en verksamhet som passar en viss ålderskategori. Det kan väl inte vara något fel i det. Vad är alternativet? Jag har inte fått något bra svar på frågan om folkhälsoaspekterna. Det är också en god svensk tradition att försöka fördröja alkoholdebuten och inte på något sätt jobba för att man går i den andra riktningen. Utredningen skriver att alternativet är att ha en musikstil, klädkoder och kanske slipstvång och annat. Det måste vara den vägen som ni vill gå, Patrik Björck. Jag tror inte att det är bättre. Utredaren pekar även på en annan punkt där man gör ett undantag. Det gäller båtkryssningar. Jag såg att Patrik Björck hade utredningsboken med sig. Läs gärna den. Där står det när det gäller båtkryssningar att man ska kunna bestämma om en person får komma ombord. Där kan det vara lämpligt att ha vissa åldersgränser. Det skrev utredaren. Då kan man fråga sig om det inte också är diskriminerande att inte få åka med på en båtkryssning. Det finns mycket i utredningen. Det finns undantag och olika saker som vi har varit inne på när det gäller sjukvård och annat. Det är ett komplicerat regelverk, och en sådan komplicerad fråga om diskriminering måste kunna ses i ett större sammanhang. Det finns en hälso- och sjukvårdslag, en socialtjänstlag och riktlinjer från Socialstyrelsen. Allt detta ska vägas samman. Men totalt sett får vi en mycket bättre lag för att motverka diskriminering.

Herr talman! Det räcker inte att hålla en bok i sin hand. Man måste läsa den också. Om man läser utredningen har man en tydlig argumentation till att man särskiljer kryssningar och krogar. Det finns ett helt stycke där man argumenterar kring detta. Jag har inte tid nog att dra hela detta stycke för Gustav Nilsson. Jag kan göra det privat sedan och lära Gustav Nilsson vad det står i utredningen. Men om man läser utredningen är det mycket tydligt. Det går inte att ta miste på. Sedan är Gustav Nilsson inne på att orsaken till att han så att säga har lagt sig platt för branschen är att den ska få utveckla sin affärsidé och välja sina grupper. Då vet vi att det under mycket lång tid har varit så, och fortfarande är så, att det finns en etnisk diskriminering på krogarna. En del oseriösa krogägare vill välja sina grupper utifrån etnicitet. Det finns många undersökningar som visar hur de diskriminerar folk med mörk hy och folk med afrikanskt ursprung. Deras affärsidé är att hålla krogen vit för att de av mer eller mindre dubiösa skäl anser att det så att säga stärker deras affärsidé. Detta är någonting som vi genom lagstiftning går hårt emot. Då sätter vi oss på företagarnas fria rätt att själva definiera sina kundgrupper. Jag har inte hört ett enda rimligt och hållbart argument här i dag, vare sig från Gustav Nilsson eller från någon annan, för att vi skulle tillåta någon annan grupp, till exempel unga vuxna, att diskrimineras på detta sätt. Nu har Gustav Nilsson inte någon möjlighet att svara på det. Men det skulle vara spännande att få reda på det eftersom hela denna långa debatt inte har gett ett enda svar på den frågan.

Herr talman! Patrik Björck lyssnar som vanligt mycket selektivt. Han tycker sig höra saker som inte sägs, och han läser saker som inte har skrivits och gör sina egna tolkningar, som vanligt skulle jag vilja säga. Därefter bygger han upp en argumentation mot det som han tycker sig ha hört och tycker sig ha läst för att kunna argumentera mot bland andra Sverigedemokraterna. Det är djupt ohederligt, Patrik Björck. Men jag tror inte att det är sista gången som vi har hört denna typ av argumentation. Vi får säkert höra mer av den i detta replikskifte. Det är jag helt övertygad om. Nej, vi vill inte helt avskaffa skyddet mot diskriminering som Patrik Björck tycker sig ha hört. Hade han lyssnat på debatten hade han hört att vi vänder oss emot det sätt som Diskrimineringsombudsmannen jobbar i dag. Vi vill ta fasta på den kritik som har kommit från Riksrevisionen mot Diskrimineringsombudsmannen. Det är en mycket allvarlig kritik. Vi föreslår i vår budgetmotion att stödet till Diskrimineringsombudsmannen ska avskaffas. Vi vill däremot tillföra pengar till rättsväsendet - 2 miljarder under det första året, bland annat 323 miljoner till åklagarväsendet och 472 miljoner till domstolarna. Vi tycker att professionella domstolar, professionella åklagare och jurister ska handha diskrimineringsärendena. Vi ska inte pungslå företagare i en rättsosäker process, en förlikningsprocess, som vi anser bryter mot Europakonventionens artikel 6 om rätten att få sin sak prövad i domstol. Men Patrik Björck tycker uppenbarligen att det är rätt att vi ska pungslå företagarna utan att de ska få sin sak prövad. Där skiljer vi oss rejält åt, Patrik Björck.

Herr talman! Det ihåliga i Sven-Olof Sällströms argumentation är att det i Sverigedemokraternas värld inte finns någon sak att få prövad. Man vill inte stärka diskrimineringsgrunden. Det är klart att det då inte finns någonting att skicka vidare till domstolarna. Då kunde vi ha tagit de 2 miljarderna och gjort någonting annat och bättre för. Vi vill stärka diskrimineringslagen. Vi är också positiva till de delar i detta betänkande som faktiskt stärker upp diskrimineringsgrunden. Sedan kan man naturligtvis alltid ha en diskussion om hur man bäst hanterar detta i det rättsliga systemet. Jag ska säga att jag i dag inte är tillräckligt påläst, om jag ska vara ärlig, för att uttrycka exakt vilket sätt att beivra detta som skulle vara bäst när det gäller att följa upp på olika sätt. Det är dock en debatt som säkert är legitim och som man kan ta. Jag är inte säker på att jag skulle hamna i samma ställningstagande som Sven-Olof Sällström. Om Sven-Olof Sällström här i dag hade velat stärka diskrimineringslagen och öka möjligheten att få sin sak prövad genom att det fanns en sak att pröva hade det i någon mening kanske Sven-Olof Sällströms argumentation hade känts lite mer legitim. Jag upplever naturligtvis Sven-Olof Sällström med mitt subjektiva öra - så är alla människor skapta - och tolkar därför ihåligheten som att Sven-Olof Sällström har en dold agenda. Eftersom han tillhör ett parti som har en tradition av främlingsfientlighet och rasism är det inte så konstigt att man när vi diskuterar diskriminering misstänker att det är åt det hållet Sven-Olof Sällström vill dra. Det kan jag erkänna, herr talman. Det är min tolkning av Sverigedemokraterna, och den står jag för.

Herr talman! Då var vi där igen. Patrik Björck har tydligen sina egna demoner att jobba med, och tyvärr kan jag inte hjälpa Patrik Björck med dem. Han får vända sig någon annanstans med dem. För att vara väldigt tydlig ska jag säga följande: Hade propositionen och betänkandet som lagts fram av regeringen i dag innehållit ett avskaffande av Diskrimineringsombudsmannen med just dessa exakta förändringar i lagstiftningen - en rättssäker prövning och prejudicerande domslut - hade vi ställt oss bakom detta. Är det klart nog? Tack! Det finns många viktiga skillnader mellan mig och Patrik Björck. En är att jag anser att Patrik Björck kan få stå här och på gator och torg och framföra sina politiska åsikter. Han får även samarbeta med partier på vänsterkanten, eller med andra på högerkanten om han vill, som framför åsikter som är väsentligt skilda från dem jag anser är rätt - bara de håller sig inom lagens råmärken. Jag tycker inte att varken Patrik Björck eller någon annan till exempel ska få lämna sitt arbete för att man har en politisk åsikt eller tillhör ett politiskt parti, oavsett om man är extrem på högerkanten, vänsterkanten eller någon annanstans. Jag tycker att det är en demokratisk rättighet att ha en politisk åsikt, att framföra den och att tillhöra ett politiskt parti, oavsett vilken politisk åsikt man har. Jag tycker att även Patrik Björck ska ha den rätten utan att riskera att förlora jobbet. Det är en demokratisk rättighet i en demokrati. Nu ställer jag frågan till Patrik Björck: Delar Patrik Björck min uppfattning i den frågan?

Herr talman! Det är väldigt enkelt. Svaret är ja. Jag delar också uppfattningen att Sverigedemokraterna har rätt att utesluta de medlemmar vars politiska uppfattning man inte delar. Det är en rätt Sverigedemokraterna har. Sverigedemokraterna gör inget annat än utesluter medlemmar på löpande band, och jag har inga synpunkter på det. Det är också Sverigedemokraternas rättighet, så fortsätt med det. Vi är överens på den punkten, Sven-Olof Sällström. Det är inte på många andra punkter vi är överens. När det gäller det denna debatt handlar om, herr talman - jag tillät mig en liten utvikning där för att vara artig nog att svara på frågan - är problemet med Sverigedemokraternas ställningstagande att man inte medverkar till att göra någonting bättre. Då tappar Sverigedemokraterna extremt mycket av sin politiska legitimitet. Vi socialdemokrater ser på detta förslag på det sättet att vi bejakar det som är bra. Det vill vi föra framåt. Det vi upptäcker är en brist vill vi gärna - ursäkta mig, Penilla Gunther - diskutera. När vi då ser en brist lägger vi naturligtvis fram ett förslag på hur det skulle kunna rättas till. Vi slänger inte ut barnet med badvattnet. Därför har vi en mycket högre politisk legitimitet än Sverigedemokraterna, både i politiken i stort och i denna fråga. Det är också min subjektiva bedömning att detta är en klokare politisk strategi. Jag är i och för sig glad att Sverigedemokraterna inte anammar den, men det är en annan sak.

Herr talman! Det är en viktig lag vi tar beslut om i dag. Den sänder ut en signal, en norm, i samhället om att det inte är acceptabelt att diskriminera människor på grund av kronologisk ålder. Jag är glad över att vi tar detta beslut i år, för det är EU:s år med temat aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna. Jag kan skriva under på att pensionärsorganisationerna och även LSU, ungdomarnas paraplyorganisation, är väldigt glada att vi kommer i mål i och med detta beslut. De och många andra har stretat med att uppmärksamma åldersdiskrimineringen. Även deras motsvarigheter inom EU, paraplyorganisationen AGE - The European Older People's Platform och paraplyorganisationen för ungdomar, kommer att ta detta till sig. Jag är stolt över att Sverige antar denna lag så tidigt. Vi var sega med att anta den lag vi nu har mot åldersdiskriminering i arbetslivet; vi var bland de sista länderna. Nu är vi dock ett av de första, faktiskt innan det EU-direktiv som ligger i ministerrådet är taget. Jag vet att Sverige och Sveriges riksdag kommer att applåderas för detta vid ett möte i Bryssel nästa vecka. Det är jag som sagt glad över. Detta är nämligen en lag med liberala förtecken. Vi föds som individer, men då är vi ganska lika varandra. Sedan blir vi mer och mer olika varandra under livet. Vi har dock i Sverige betraktat kronologiska åldersgrupper som kollektiv, och ingenting kan vara mer felaktigt. Hur kom då den här lagen fram? Det var faktiskt så att paraplyorganisationen för äldreorganisationer i EU 2001 reagerade på att direktivet till skillnad från andra direktiv var begränsat och bara handlade om diskriminering i arbetslivet. Där satte man i gång, och Sverige var med genom Sveriges Pensionärsförbund. Vår jurist var Olof Björlin, och jag hade också förmånen att vara med. Arbetet leddes av en hög engelsk jurist, Robin Allen, och företrädare för äldreorganisationer inom EU. Ganska snart sällade sig ungdomsorganisationerna till detta arbete. År 2004 publicerades en skrift med exempel på hur äldre diskriminerades inom olika sektorer av samhället. 2006 hade man fått fram ett direktivförslag, och det är väldigt likt det vi tar beslut om här i kammaren i dag. Man förde alltså en diskussion om åldersgränser till skydd för olika grupper. Detta skickades över till kommissionen, och fransmännen sade att en ideell organisation inte får göra så - skicka ett förslag till direktiv till kommissionen. Kommissionen tog dock detta till sig, formulerade om och kom med ett förslag 2008. Det ligger nu alltså hos ministerrådet för beslut, och det är därför det svenska beslutet blir så viktigt. Hans Backman kom med en del exempel på åldersdiskriminering. Jag känner att den åldersdiskriminering som finns inom hälso- och sjukvården är den kanske allra allvarligaste, och jag vill ge ett ganska personligt exempel. Min dotterdotter ramlade av en häst och bröt armen så illa att det inte gick att dra den rätt, utan den behövde opereras. Då säger ortopeden: Du är så ung, så dig opererar vi. Hade du varit äldre hade det fått vara. Denna unga kvinna säger då: Men min mormor - det är alltså jag - då? Om hon hade brutit armen, skulle hon då gå med felställning? Då blev det tyst. Det är verkligheten. Det är flera som har tagit upp det här. Det här är alltså en lag som sänder ut norm att vi måste ändra attityder till äldre människor men också till unga människor, att kronologisk ålder inte får stämpla oss. Jag hoppas att vi i barns uppsatser lite längre fram inte behöver läsa vad en tolvåring skrev för några år sedan där han ställde en fråga: Varför är det finare att vara en gammal möbel än en gammal människa? Tänk på det när ni ser Antikrundan ! (Applåder)