Vissa frågor rörande Försvarsmaktens personal

Herr talman! Frånvaron av mina partikamrater i kammaren i kväll beror inte på deras ointresse. Det har andra orsaker. Vi ska nu behandla betänkandet FöU7 Vissa frågor rörande Försvarsmaktens personal och de motioner som är väckta under allmänna motionstiden hösten 2007. Det finns fem reservationer i ärendet. Jag vill börja med att säga att vi i Socialdemokraterna yrkar bifall till samtliga våra reservationer, 1, 2 och 5. Och jag kommer att lägga fokus på jämställdhet och mångfald i mitt anförande. Precis som det står i betänkandet har utskottet vid upprepade tillfällen behandlat frågor som rör jämställdhet och mångfald. Frågor som är svåra att komma till rätta med kommer ofta upp på bordet, eftersom arbetet med jämställdhet och mångfald är ett svårt ämne och återkommer ofta. Det var ett mycket aktuellt och prioriterat ämne även under den förra regeringen. Även om det här var före min tid i riksdagen vet jag att kvinnorna i utskottet inbjöds över partigränserna för att göra gemensam sak av dessa viktiga frågor. Vi har kommit långt politiskt inom det här området, och det ska vi vara stolta över. Jag hoppas att vi fortsätter på den inslagna vägen. Representanter för Försvarsmakten har inför utskottet lämnat en redovisning och svarat på frågor om arbetet med att främja jämställdhet och mångfald samt vilka konkreta åtgärder som vidtas vid bland annat diskriminering. Utskottet konstaterade att arbetet bedrivs på ett mycket ambitiöst sätt men kan samtidigt konstatera att andelen kvinnor i Försvarsmakten fortfarande är för liten. Det behövs konkreta åtgärder för att förändra detta. Regeringen måste öka andelen kvinnliga värnpliktiga och officerare på alla nivåer. Regeringen och dess myndigheter måste fortsatt aktivt driva detta arbete för att främja jämställdhet och mångfald samt vidta åtgärder mot diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet och sexuell läggning. Forskning visar att arbetsplatser fungerar bättre med manliga och kvinnliga anställda. Det gäller även våra förband. Det behövs både kvinnor och män när vi skickar ut soldater på internationella uppdrag. De få kvinnor som finns får ofta dra ett tungt lass ute på våra internationella uppdrag, och det måste underlättas för dem. Enligt erfarenheter upptäcker kvinnor andra saker vid till exempel husrannsakningar och får en helt annan information än männen, vilket är viktigt för en helhetsbild. Möjligheten att kroppsvisitera och förhöra kvinnor ökar om det är kvinnor som utför detta liksom förmågan att nå ut till den kvinnliga befolkningen. Kvinnor som har blivit våldtagna kommunicerar lättare med kvinnor än med män. Kvinnor som blir sjuka kommunicerar lättare med kvinnor än med män. Män får ibland inte röra kvinnor av religiösa skäl, och kvinnor behöver ibland tolka kvinnor. Detta sammantaget, herr talman, gör att det behövs fler kvinnor för att nå ut till kvinnor. Det är nödvändigt för att klara de fredsfrämjande insatserna. Försvarsmakten domineras naturligt av män på grund av pliktlagstiftningen. Vi vill gärna se en utvärdering av Försvarsmaktens jämställdhetsplan för att kunna följa effekterna och utvecklingen inom myndigheten. Implementeringen av FN-resolutionen 1325 om krigets påverkan på kvinnor och barn, kvinnors deltagande i konfliktlösning och arbete för långsiktig fred måste fortgå. Vi vill se en utvärdering av funktionen genderansvarig under internationella missioner. Det är viktigt att erfarenheter tas till vara och att arbetet med resolution 1325 formaliseras. Jag hoppas att den startade Pliktutredningen tar detta på allvar och att det leder till att andelen kvinnor blir större än i dag, att man hittar lösningar som möjliggör fler kvinnor inom Försvarsmakten.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1 och 4. Resolution 1325 är ett bindande dokument som innebär att det internationella samfundet måste uppmärksamma och ta speciella hänsyn till kvinnors utsatta situation under krig samt att FN:s medlemsländer måste verka för att involvera kvinnor i fredsförebyggande och konfliktlösande arbete. Miljöpartiet anser att det är viktigt att vårt internationella engagemang ökar kvinnors delaktighet i arbetet med att förebygga, hantera och lösa konflikter samt att man fortsatt medvetet arbetar för en implementering av FN:s resolution 1325 och ökar kvinnors deltagande i både civila och militära insatser. Kvaliteten på insatserna höjs genom att värdlandets kvinnor på ett tydligare vis omfattas av insatserna. När det gäller kvinnors delaktighet och genusperspektivets genomslag i säkerhetspolitiken är det helt centralt med det opinionsarbete och den utbildningsinsats som organisationer som till exempel Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet och insamlingsstiftelsen Kvinna till kvinna genomför. Dessa frågor drivs inte av sig själva. Regeringen skriver att resolution 1325 inte får bli enbart en läpparnas bekännelse. Därför måste Sverige verka för ett antal konkreta åtgärder. Sverige bör bland annat arbeta för att fler kvinnor ska finnas med i de internationella insatsstyrkor som skickas ut. Vidare bör utbildningen av dem som ska delta i en mission förbättras ytterligare när det gäller respekten för kvinnor och förståelsen för vad kvinnor och barn kan råka ut för. Miljöpartiet saknar en beskrivning av vad regeringen avser att göra för att implementera detta. Hur ser de konkreta förslagen ut? Försvarsledningen markerar kraftfullt när oacceptabla beteenden som innebär diskriminering rapporteras inom organisationen. Arbetet med att få attityder som motverkar diskriminering att sippra ned och sätta sig i organisationen så att värderingarna omfattar alla Försvarsmaktens soldater och anställda fortsätter. Försvarsledningen måste ha den politiska ledningens stöd i detta arbete, och det är viktigt att kraftfulla signaler om vad som är oacceptabla beteenden kommer från regeringen och försvarsministern. Miljöpartiet yrkar att den nya regeringen redovisar sin syn på det arbete som Försvarsmakten och dess stödmyndigheter hittills har genomfört inom jämställdhetsområdet inklusive den nationella handlingsplan för genomförande av resolution 1325 som den tidigare regeringen antog i juni 2006 samt det arbete som bedrivs mot diskriminering. Regeringen bör redovisa sin syn på hur detta arbete bör bedrivas i fortsättningen samt de mål man anser ska vara uppfyllda inom en viss tid.

Herr talman! Försvarsmaktens personal och personalförsörjning är dess viktigaste innehåll men kanske också dess största framtida utmaning. Att Försvarsmakten ges förutsättningar att bli en bra arbetsgivare och att Försvarsmaktens personal känner att den kan verka i en miljö präglad av jämlikhet, öppenhet och tolerans är en grundläggande förutsättning för en bra personalförsörjning. Det är därför glädjande att Försvarsmakten själv driver på den frågan, inte minst genom det arbete som överbefälhavare Håkan Syrén personligen lagt ned i initiativet att utveckla Försvarsmaktens så kallade värdegrund. Den innebär helt enkelt att vissa värderingar inte accepteras inom myndigheten som till exempel en människosyn som medför diskriminering och medvetna kränkningar av medarbetare eller medborgare, vare sig i Sverige eller internationellt. Personal och personalförsörjning är också det område inom försvarspolitiken som kanske främst har förändrats genom alliansregeringens tillträde i oktober 2006. Det har handlat om initiativet att se över pliktlagstiftningen, det har handlat om att eventuellt öppna upp för längre anställningstider för kontraktsanställda soldater, och det har handlat om att öppna upp för ett tvåbefälssystem med mottot ett yrke flera karriärvägar. När vi samlas här i dag för att just diskutera vissa frågor rörande Försvarsmaktens personal uppfattar jag att det råder rätt så stor uppslutning kring många grundläggande principer. Vi är alla överens om att det är viktigt att FN-resolution 1325 konsekvent genomförs i praktiken, att Försvarsmakten behöver fler kvinnor bland de värnpliktiga och i sin officerskår - den nuvarande nivån på drygt 4 procent är alldeles för låg - och att det är viktigt att vi får fler kvinnor ute på internationella insatser. Det handlar om att få in ett mer jämställt perspektiv, men det handlar inte minst om praktisk nytta. De erfarenheter som vi har från observatörsteam som verkat i Afghanistan enbart bestående av kvinnor är mycket positiva. Det handlar också om att regeringen fortsätter att driva arbetet med att utveckla mångfald och jämställdhet samt åtgärder mot diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet eller sexuell läggning. Vi har även avsatt mycket tid för att följa upp de här frågorna i vårt arbete i försvarsutskottet. Representanter för Försvarsmakten har vid upprepade tillfällen inför utskottet lämnat redovisningar och svar på hur arbetet bedrivs och vilka åtgärder man avser att vidta för att öka andelen kvinnor både bland värnpliktiga, i officerskåren och i de internationella insatserna. Utskottet utgår även från att Försvarsmakten kommer att återkomma i denna fråga till utskottet under hösten 2008. Även alliansregeringen har varit drivande i frågorna om genderperspektiv och kvinnors deltagande i internationella insatser. Den nationella strategi om internationella fredsfrämjande insatser som regeringen håller på att ta fram kommer att framhålla att andelen kvinnor som deltar i svenska bidrag till internationella fredsfrämjande insatser och krishanteringsinsatser ska öka i enlighet med FN-resolution 1325. I takt med att regeringen kommer att uppfylla ambitionen att fördubbla förmågan att genomföra internationella insatser kommer detta arbete att få större genomslagskraft såväl inom Försvarsmakten som internationellt. Men det har även handlat om att följa upp det arbete som sker på myndighetsnivå. I regleringsbreven för 2008 för Försvarsmakten och Statens räddningsverk finns bland annat återrapporteringskrav som berör 1325 och på vilket sätt ett jämställdhetsperspektiv integreras i den insatsverksamhet som de båda myndigheterna utför. Detta arbete följs upp och utvärderas av Regeringskansliet när till exempel årsredovisning och budgetunderlag inkommer. Jag vill särskilt lyfta upp Pliktutredningen som ett viktigt framsteg som regeringen har gjort när det handlar om genderperspektiv. I direktiven för denna utredning framhålls just att utredningen ska titta på förutsättningen för att öppna för att mönstring och genomförande av militärtjänstgöring blir könsneutral. En könsneutral mönstring är naturligtvis ett utmärkt sätt att väcka unga kvinnors intresse och engagemang för militär verksamhet. Det är kanske något överraskande att den socialdemokratiska minoritetsregeringen inte tog det initiativet när de hade regeringsmakten. Genderfrågorna har även präglat den nordiska stridsgruppen, och Karl Engelbrektson som är force commander för den nordiska stridsgruppen har lagt ned stor kraft och energi på att integrera genderfrågorna i utvecklingen av stridsgruppen, och han har klart och tydligt på den här punkten deklarerat att de som inte håller med inte är välkomna. På den europeiska nivån har Sverige varit drivande för att genusperspektiven ska vävas in vid genomförande av EU:s krishanteringsinsatser. Vi har positiva erfarenheter av detta efter EU:s insats i Kongo 2005, då Sverige bidrog med en gender adviser . För att sammanfatta finns alltså en bred uppslutning här i kammaren kring vikten av detta, och arbetet bedrivs med ett stort intentionsdjup av regeringen. Låt mig runda av med ett par personliga reflexioner. Särskilt i internationella insatser är en jämnare könsfördelning och fler kvinnor ute på fältet av stor vikt. Det är i det skede när soldater rör sig ute bland civilbefolkningen och vill komma i kontakt med kvinnor som det gör skillnad. Det kan vara den enda chansen att närma sig den kvinnliga lokalbefolkningen i ett insatsområde. Däremot i den första insatsen, när det gäller att gå in mellan två stridande parter, är soldaternas kön irrelevant. Då är det primära enbart välutbildade soldater. Jag har en önskan om att försvarsutskottet ska fortsätta driva frågorna om genderperspektiv kraftfullt och med stor emfas, men vi ska göra det på ett rationellt sätt. Arbetet ska vara kvalitativt snarare än kvantitativt inriktat. Vi måste även vidga perspektivet till andra försvarspolitiska utmaningar som känns ännu viktigare. Jag tänker då på säkerhetspolitisk inriktning och Försvarets förmåga att avvärja hot som vi inte vill se mot vårt land. Avslutningsvis gläds jag förstås åt det initiativ som tagits i vissa frågor rörande Försvarsmaktens personal och den principiella samsyn som finns. Jag ser fram emot det fortsatta arbetet på detta område som befinner sig i ett formativt läge, inte minst mot bakgrund av de utredningar som sjösatts. Jag vill härmed yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Jämställdhetsfrågorna inom Försvarsmakten är mycket viktiga. Det gläder mig därför att alla partier här är överens om frågornas vikt och egentligen även mycket om hur vi bör arbeta med dem. Jag noterar visserligen att ett antal reservationer finns, men de har säkert inte varit så lätta att skriva eftersom vi ligger så nära varandra i dessa viktiga frågor. Vi är alla medvetna om vilken skillnad det innebär och vilket värde det har när kvinnor deltar i internationella insatser. Det blir då möjligt, vilket har sagts här av Isabella Jernbeck och andra, att nå ut till alla delar av befolkningen, både med hjälp och för att få information. Ta till exempel MOT Juliet, Military Observation Team, i Afghanistan. Det bestod enbart av kvinnor. Kontakterna som knöts där hade inte varit möjliga att göra om observationsteamet uteslutande hade bestått av män. Det är också ett exempel på hur viktigt det är att kvinnor som ingår i internationella insatser inte enbart har uppgifter inom den egna kampen utan att de också kommer ut och träffar lokalbefolkningen. Att öka andelen kvinnor inom Försvarsmakten är bara en del i arbetet. All personal måste utbildas och få ökad kunskap i genderfrågor, från högsta ansvariga till värnpliktiga. Därför tycker jag att gender force -projektet har varit ett intressant initiativ och särskilt gender coach -programmet. Jag tror att det skulle kunna vara en användbar metod även inom andra delar av samhället. Det finns även andra goda initiativ. Till exempel finns det nu två rådgivare med inriktning på genderfrågor knutna till den nordiska stridsgruppen. Man behöver kunskap kring det faktum att kvinnor ofta är mer utsatta i en konfliktsituation än män. Det är viktigt att ta hänsyn till detta när insatser planeras och självklart även under genomförandet. När man väl har kommit så långt som till fredsförhandlingar eller liknande måste kvinnor vara med. De tillför ofta nya perspektiv som männen inte ser. Herr talman! Det är alltså med glädje jag noterar den vikt som regeringen och Försvarsmakten fäster vid jämställdhetsfrågorna. Arbetet med FN:s resolution 1325 finns till exempel med i det föreslagna samarbetet mellan Sverige och Norge. De nordiska länderna har varit ganska bra på att uppmärksamma frågan medan andra länder ännu inte har hunnit lika långt. Det är därför viktigt att vi i Sverige kan dela med oss av våra positiva erfarenheter till andra länder. Jag utgår självfallet också från att frågan kommer att vara en viktig del i den nationella strategi för internationella insatser som under våren kommer att läggas på riksdagens bord. Regeringen har också tagit initiativ till att skicka ut den webbaserade lämplighetsundersökning som föregår mönstringen även till alla tjejer i åldersklassen. Det är en del i arbetet med att öka andelen kvinnor i försvaret. Hur långt vi kan nå när det gäller målet att öka antalet kvinnor får vi se. Vänsterpartiet är ambitiösa och har ett mål på 40 procent. Jag kan skicka med en fråga där. Inom vilken tidsrymd är målet satt? Finns det någon tidsplan för detta? Det är ett mycket, mycket ambitiöst mål. Vi i Centerpartiet har inte vågat gå så långt att vi preciserar detta, men det är viktigt att öka andelen kvinnor från den nivå som är, och så får man vara glad för varje procent antalet stiger. Jag hoppas också att den nu tillsatta parlamentariska kommittén som ser över värnplikten kommer att lägga fram förslag som går i denna riktning. För Centerpartiet är det naturligt med en könsneutral pliktlagstiftning. Det finns ingen anledning att göra skillnad på kvinnor och män. Det som ska vara avgörande för militärtjänst är lämplighet, frivillighet och vilja att tjänstgöra i utlandsstyrkan - inte kön. Jag tror att Försvarsmakten även kan behöva se över hur de rekryterar till internationella insatser. Det finns de som menar att kvinnor ofta missgynnas i rekryteringsprocessen. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag ser fram emot när vi inte ser på dessa frågor och pratar om dem som extrainsatser eller speciella projekt. Jämställdhetsfrågorna måste integreras i och vara en naturlig del av hela politiken såväl när det gäller försvars- och säkerhetspolitik som utrikes- och utvecklingspolitik. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! I denna sena timma kan jag säga att jag instämmer med samtliga föregående talare. Men för protokollets skull vill jag ändå ha med det vi kristdemokrater tycker är angeläget. Jag har saknat något i era anföranden som jag kommer att lyfta fram. Kristdemokraterna bedömer att arbetet med att främja jämlikhet och motverka diskriminering och trakasserier är viktigt. Det arbete som har bedrivits har bidragit till att öka Försvarsmaktens förmåga att nå uppsatta mål i dessa frågor och till att synliggöra den problematik som finns. Vi menar också att det finns ett behov av att arbetet fortgår med oförminskad kraft, bland annat vad gäller olika typer av kompetenshöjande åtgärder på olika nivåer i organisationen. Vi kristdemokrater håller med regeringen och anser att det samarbete som finns mellan myndigheter haft positiva effekter, och det måste fortsätta. Representanter från Försvarsmakten har inför utskottet lämnat en redovisning och svarat på frågor om arbetet med att främja jämställdhet och mångfald samt vilka åtgärder som vidtas mot diskriminering. För oss kristdemokrater är arbetet för mångfald och mot diskriminering viktigt. Det handlar om grundläggande värderingar och om hur vi bemöter varandra varje dag i smått som i stort. Herr talman! Vi kristdemokrater anser att det arbete som samarbetsprojektet Genderforce har utfört när det gällt att säkra och öka kvinnors deltagande samt att öka kunskapen i genusfrågor har varit av stor betydelse. Det har tidigare talare också uttryckt. Vikten av att det finns kvinnor i all verksamhet som Försvarsmakten ansvarar för borde vara en prioritet. Herr talman! För oss kristdemokrater är Hemvärnet viktigt. Det har jag saknat hos tidigare talare. Det finns också ett litet avsnitt i betänkandet om det. Hemvärnet bygger på frivillighet och deltar i att trygga Sveriges säkerhet - viktiga frågor för Sverige och för Kristdemokraterna. Hemvärnets viktigaste uppgifter är att bevaka, skydda och ytövervaka samt stödja det civila samhället. Alla hemvärnsförband utbildas därför för att kunna lösa de uppgifterna. Utöver dessa kommer ett antal tilläggsförmågor som bara vissa förband behöver. Med vårt insatsförsvar i huvudsak inriktat på insatser utomlands är det nödvändigt att "hemmafronten" har välutbildade och modernt utrustade hemvärnsförband, anser vi. De är en snabb och nödvändig tillgång vid kriser och samhällsstörningar i fredstid. Denna kostnadseffektiva organisation borde utvecklas och få ytterligare uppgifter. Herr talman! Vi konstaterar att ersättning utgår enligt det så kallade deltidsbrandmannaavtalet då hemvärnsmän genomför insatser till stöd för det civila samhället. Vid kortare utbildnings- och övningsverksamhet utgår dagersättning som för värnpliktiga. Vid längre utbildningar och övningar betalas en ersättning som är 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Rikshemvärnschefen har under november 2007 gjort en fyllig föredragning för utskottet om läget inom hemvärnet. När det gäller personalförsörjningen betonade han särskilt vikten av en god kvalitet på övningsverksamheten. Han underströk också betydelsen av tre månaders direktutbildning i glesbygd i de områden där det finns för få uttagna värnpliktiga. Detta har gett mycket god utdelning, och det borde Försvarsmakten gå vidare med. Avslutningsvis, herr talman, välkomnar Kristdemokraterna den nyligen tillsatta utredningen om frivillig försvarsverksamhet som har till uppgift att se över förmånssystemet för hemvärns- och frivilligpersonal. Vi utgår ifrån att resultatet blir positivt för alla parter. Vi utgår även från att den inriktningsproposition som kommer till hösten har klara inslag av det som jag har tagit upp här. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet.

Herr talman! Vänsterpartiet anser liksom övriga partier här att frågor som rör jämställdhet, mångfald och diskriminering inom försvaret är mycket viktiga. Det handlar såväl om värnpliktiga som om anställda. Man kan konstatera att utvecklingen går åt rätt håll men med små myrsteg. Försvarsutskottet anser att det är mycket viktigt att regeringen och dess myndigheter fortsätter att driva arbetet med att främja jämställdhet och mångfald samt att åtgärder vidtas mot diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet och sexuell läggning. Det ska självklart gälla alla myndigheter såsom Räddningsverket, Kustbevakningen, Krisberedskapsmyndigheten, Försvarsmakten och Hemvärnet. Vänsterpartiet delar även utskottets mening och ställer sig, liksom vid många tillfällen tidigare, bakom FN:s resolution 1325. Jag vill dock ytterligare utveckla de resonemang som utskottet för. Jag anser att en ökad andel kvinnor i till exempel fredsfrämjande insatser är ett mål i sig. För att Sverige ska kunna uppfylla sina åtaganden i resolution 1325 om att öka andelen kvinnor i fredsfrämjande insatser måste handlingsplanen sätta som mål att minst 40 procent av personalen i fredsfrämjande insatser ska vara kvinnor. Sverige ska enligt handlingsplanen för genomförandet av FN-resolutionen verka för att integrera ett 1325-perspektiv i utvecklingen och användningen av den nordiska snabbinsatsstyrkan. Sverige ska också verka för att 1325-perspektivet integreras i alla EU:s snabbinsatser. Vi kan nu krasst konstatera att regeringen misslyckats kapitalt med att nå en rimlig fördelning mellan kvinnor och män i den nordiska stridsgruppen och i den styrka som just nu verkar i Tchad. I exempelvis den nordiska stridsstyrkan finns inte ens 4 procent kvinnor. Det är således 96 procent män, trots att man under förra sommaren hade en unik möjlighet att sätta upp en styrka från grunden. Jag menar att det inte längre räcker med skrivningar om att "verka för" 1325-perspektivet om vi ska nå resultat. Det måste finnas mer konkreta åtgärder. Värnplikten måste vara könsneutral. Kvinnor och män ska kunna antas på samma villkor. Det är i dagsläget i huvudsak genom värnplikten som rekryteringen till Försvarsmakten sker. Därför är det särskilt viktigt att minst 40 procent av dem som antas redan nu är kvinnor, särskilt med tanke på att vi vill få fler kvinnliga officerare och chefer i försvaret i framtiden. I en plan över hur många man ska bli sedan går det inte att sätta som mål att 40 procent officerare ska finnas nu. Men på tio års sikt kan jag tänka mig det. Jag är övertygad om att kvinnliga värnpliktiga och blivande officerare känner sig mer välkomna inom Försvarsmakten om de möts av fler kvinnliga chefer och möter fler tjejkolleger i värnplikten. Menar vi allvar med att fler kvinnor ska söka en militär bana måste vi sätta upp mätbara mål för det. En väg är att kräva att minst 40 procent av de anställda ska vara kvinnor. De ska även ha samma löneutveckling och karriärmöjligheter som männen. Herr talman! Eftersom vi ställer upp för värden om icke-diskriminering är det angeläget att den svenska försvarsmakten kan bidra till att HBT-frågor uppmärksammas i alla relevanta sammanhang på det internationella planet. Ingen som är deltagande i en svensk internationell insats ska diskrimineras på grund av sexuell läggning. Det gäller självklart de människor de möter i tjänsten, såväl civila som militära kolleger. Min talartid är slut, jag vill bara säga att vi också ska ha en utbildning om barnsexhandel. Jag yrkar bifall till reservation 3.

Herr talman! Jag lyssnade med intresse på Gunilla Wahléns anförande. I de här frågorna ligger vi rätt nära varandra, i alla fall när det gäller inriktningen. Jag tänkte försvara regeringen lite. Gunilla Wahlén sade att regeringen hade misslyckats med att få andelen kvinnor i nordiska stridsgruppen på en rimlig nivå. Rätt ska vara rätt; det är inte regeringen som sätter upp den nordiska stridsgruppen. Det uppdraget har Försvarsmakten. Jag tror att Försvarsmakten verkligen gör så gott man kan för att rekrytera även kvinnor. Men man får utgå från dem som ansöker och de som är tillgängliga. Då blir det de nivåer som man ligger på nu. Regeringen har säkert varit positiv till att det skulle ha varit fler, men man måste gå på lämplighet, vilka som är utbildade och vilka som är tillgängliga. Det här är ett arbete på sikt. Gunilla Wahlén sade tio år till 40-procentsmålet. Min tro är att även det är en mycket ambitiös målsättning. Men det får vi se. Det viktiga är att vi är överens om inriktningen, att det är för få kvinnor i försvaret i dag i Sverige och i de internationella insatserna. Det är en rad åtgärder på gång för att öka den rekryteringen. Det kanske inte är riktigt rättvist att skylla regeringen för att den nordiska stridsgruppen domineras av män.

Herr talman! Vi är överens mellan alla partier i utskottet om hur viktiga de här frågorna är. Vi hade en diskussion i dag i utskottet som gällde den utvärdering som utskottet har beställt. Jag tog upp frågan om hur det ser ut på kvinnofronten. Någon sade att vi bara kan ta upp de frågor som har mätbara mål. Det är det som brister när vi säger att vi ska ha fler kvinnor i försvaret. Då måste vi tala om hur det ska mätas och vad fler är. Huvudsaken är att ett mål sätts. Vänsterpartiet har valt 40 procent. Det går att sätta 40 procent om 20 år eller 20 procent om fem år. Det går att sätta stegvisa procentsatser. Men det måste finnas något att mäta för att se om man har lyckats eller misslyckats. I mitt anförande sade jag att man har kapitalt misslyckats med att få med tillräckligt många kvinnor i NBG. Men det finns inget mål att mäta mot. Min bedömning är att alla måste tycka att 3 procent är för få. Sedan är frågan om Försvarsmakten eller regeringen har ansvaret. Jag vill peka på annonseringen inför antagandet av människor till den nordiska stridsstyrkan. Bilderna var på grabbar i solglasögon med gevär som stod och vaktade. De tilltalade inte och uppmanade inte kvinnor att söka. Det går att göra andra bilder där kvinnliga militärer finns ute bland civilbefolkningen. Det är också en uppgift. Det är inte bara fråga om stridande styrkor, utan det finns många vardagliga och viktiga uppgifter att hantera. De kan annonseras ut.

Herr talman! Det var ett utmärkt förslag. Jag förstår att Gunilla Wahléns kritik riktar sig mot Försvarsmakten, som inte har lyckats. Det är tufft med pengar i försvaret, och det har ofta varit så. Men vi har en duktig försvarsmakt som har gjort stora omställningar med ett tufft beting under många år. Jag tror säkert att man verkligen försöker rekrytera så att andelen kvinnor ska öka. Man kan säkert göra bättre annonser i enskilda fall. Jag hoppas att man lyssnar och tar till sig. Men ambitionen är god och man gör ett bra jobb. Det var egentligen det som var min poäng. Jag gläder mig åt det som Gunilla Wahlén säger, nämligen att vi är överens i försvarsutskottet och i riksdagen om vikten av män och kvinnor i försvaret. Försvaret ska vara könsneutralt, och vi ska öka andelen kvinnor.

Herr talman! Det är vår gemensamma ambition. Jag vet att Försvarsmakten också seriöst och ambitiöst arbetar med frågorna. Vi har genderansvariga både hemma och utomlands. De försöker verkligen få ut frågorna i hela organisationen. Vi vet också att regeringen har avsatt 12 miljoner till Pliktverket för att stimulera fler kvinnor att söka. Nu kan det kanske behövas mer än 12 miljoner, men jag vet att ambitionen och viljan finns. Det är viktigt att vi politiker driver på. När genderansvariga kom till utskottet tyckte jag att de låg långt före oss politiker i dessa frågor. Vi i Försvarsberedningen måste verkligen ta in dessa frågor. I samband med att vi lägger fram vårt förslag i Försvarsberedningen måste vi politiker visa att dessa frågor måste ut i organisationen. De måste finnas med i alla led. Det måste finnas stöd uppifrån och ned och nedifrån och upp.