Anf. 121 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Om detta hade varit ett radioprogram skulle rubriken absolut ha varit Favorit i repris. Vi har under mycket lång tid i olika sammanhang debatterat detta. Jag tog mig för att gå tillbaka till riksdagens utmärkta protokoll och noterade att min första debatt ägde rum den 2 mars 2003 och att beslutet gällande Stockholm togs nära nog på dagen sju år tillbaka i tiden, nämligen den 16 juni 2004. Ett par tre av oss var med redan på den tiden.
Catharina Bråkenhielm, som inledde debatten, hade en mycket klok synpunkt som jag noterade. Hon sade att debatten då handlade om Stockholm men att det nog skulle kunna tänkas utsträckas till att gälla andra områden i Sverige. Hon nämnde inte vilka. Men det var en mycket klok synpunkt; hon visade framsynthet på den punkten. Lars Gustafsson från Kristdemokraterna var med i den debatten, och Socialdemokraternas Börje Vestlund hade invalts till skatteutskottet för just detta ändamål.
Vägskatter eller vägavgifter är ett mycket effektivt medel för att styra trafiken. Det tror jag att alla är medvetna om. När vi 2004 beslutade om trängselskatten var det, särskilt från Miljöpartiet och Vänsterpartiet, helt och hållet miljöaspekten som dominerade. Man skulle minska trafiken och utsläppen. Det har, som Helena Leander sade, fungerat väl om man räknar på bara trafiken.
Man hade gjort det i London tidigare, även om man där räknade lite annorlunda. Skatteutskottet gjorde klokt nog ett besök i London. Det visade sig att antalet bilar visserligen minskade, och London Transport Authority berättade att också bensinförbrukningen minskade mellan 4 och 10 procent. Det är viktigt att bensinförbrukningen går ned, för det är bensinen som genererar avgaserna. Strax utanför den stora ringen gick bensinförbrukningen ned med ungefär 20 procent. Problemet var att människor betedde sig på ett sätt som politiker inte vill att de ska göra. De tog långa omvägar, och bensinförbrukningen på de stora motorvägarna utanför hade ökat med 20 procent.
Det här är något av det problem som nu ska lösas i Göteborg genom trängselskatter eller trängselavgifter. Jag har som Helena Leander ganska få synpunkter på hur man placerar ut betalstationerna. Jag noterar att det är samma problem som man hade i Stockholm. Detta är den åttonde propositionen om detta som jag är med och debatterar. Det har varit lite oenighet om orden "med mera" i rubriken, för det gick inte med någonting annat. Men det är själva betalsystemet och den åttonde propositionen som vi diskuterar.
I huvudsak är trängselavgifterna en stor framgång. Man ska dock inte bortse från att det här i ett avseende, enligt mitt sätt att se, har avlyft de mest entusiastiska miljöförespråkarna från att vilja vidta andra åtgärder för att minska just bensinförbrukningen, nämligen att satsa på kollektivtrafiken. Det är ett problem, som jag ser det. Även om man vill höja avgifterna finns här en förnöjsamhet med att ha gjort vad som kan göras. Jag menar att till exempel här i Stockholm, förmodligen också i Göteborg och på andra ställen, är det en absolut förutsättning för att minska den samlade trafiken. Då måste man se till att bygga ut kollektivtrafiken. Jag hoppas att kommande riksdagar ska lyckas med det.
Förbifarter är alldeles utmärkta, och dem kan man folkomrösta om. Det gjorde man till exempel inte i Uppsala; där byggde man Förbifart Uppsala. Det tycker jag var klokt - Helena Leander kommer just därifrån. Där har man inte några avgifter inne i staden, men förbifarten avlastar trafiken.
När det gäller reservationen från Sverigedemokraterna måste man i detta sammanhang notera att det har varit en väldig röra beträffande vem som ska få rösta om vad. Här har partierna intagit olika positioner vid olika tillfällen. Så sent som i den förra valrörelsen föreslog Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att man, om de partierna fick majoritet i riksdagen, skulle ha en omröstning om huruvida Förbifart Stockholm skulle fullföljas eller inte.
När det gäller den reservation som Sverigedemokraterna har avgett håller jag helt med Hans Olsson om att man kan tolka valresultatet i Göteborg på just det sätt som Hans Olsson gör i stället, att det var ett starkt nej till en eventuell folkomröstning.
När man ska anordna folkomröstningar - det är som jag ser det en brist i reservationen från Sverigedemokraterna - talar man inte om exakt vad man ska rösta om, och man talar inte heller om vem som ska få rösta. Det är väldigt stor skillnad om det är bara de som är bosatta i Göteborg eller om också människorna i Partille, Mölndal och till och med uppe i Töreboda, som tillhör Västra Götaland, ska få vara med och rösta.
Jag yrkar bestämt avslag på reservationen, för det skulle ställa till ett elände om den vann bifall. Jag vill gärna instämma med mina övriga företrädare och yrka bifall till den lilla men marginella förändringen.
Allra sist, herr talman: Som jag tidigare var inne på var det från början fråga om att ta in pengar av trängselorsak, och här har jag en invändning mot Hans Olsson. Det finns en principiell skillnad i denna lilla proposition, och det är att man ska höja avgiften beroende på ett annat bortfall av intäkter. Det är helt enkelt inte en miljöåtgärd utan en ren finansieringsåtgärd som används när höjningar av avgifter fastställs. Jag tycker i och för sig att det är rimligt att göra på det sättet, så jag har ingen invändning.