Verksamheten inom Europarådet under 2008

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att vi får möjlighet att debattera och samtala om Europarådet - i det här fallet lite tillbakablickande på verksamhetsåret 2008. Jag vill ändå ta tillfället i akt och tala om något som har hänt det här året. Jag vill även från den här talarstolen välkomna Thorbjørn Jagland som ny generalsekreterare i Europarådet. Det känns bra att ha fått frågan löst och att vi har en bra person på plats så att vi nu kan blicka framåt och ha någon att samverka med i de frågor som vi har framför oss. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen. Inledningsvis vill jag peka på vårt särskilda yttrande som berör majoritetens hållning till Ryssland och vår syn på utvecklingen i detta vårt nära grannland. Socialdemokraternas gruppledare i Europarådet, Björn von Sydow, kommer senare i debatten att redogöra för vår syn i denna så viktiga fråga. Jag konstaterar nu bara att toppmötet mellan EU och Ryssland förläggs till Stockholm. Datumet är den 18 november, vilket gör att den här debatten är extra aktuell. Fru talman! Vi har under perioden arbetat intensivt för att sätta fokus på diskriminering. Det gäller inte minst Litauens syn på hbt-personer. Andra intressanta och viktiga frågor är romernas situation i Italien. Vi kan se att det är ett problem också i andra länder. Vi har även i vårt land en del att åstadkomma när det gäller förbättringar. I dag har det varit ett seminarium i Riksdagshuset om den här frågan. Med en reservation om Europarådets konvention om människohandel anknöt vi till en av våra motioner. Det finns även andra motioner. Vi ser samlat på den här frågan. Jag är glad att även här kunna peka på den samstämmighet som finns inom oppositionen, s, mp och v. Vi är mycket bekymrade över att regeringen och majoriteten i kammaren har valt att prioritera ned frågan. Det har också visat sig i hur man hanterar skrivelsen. Det är avgränsat till den svenska delegationen till Europarådets parlamentariska församling. Jag hade trott att detta var en fråga där vi gemensamt och i samstämmighet skulle kunna arbeta för att få en ratificering i kammaren innan vi blev ordförandeland i Europarådet. När så inte skedde trodde jag att vi åtminstone skulle få det till stånd innan vi blev ordförande i EU och på så sätt kunna knyta ihop arbetet i EU och Europarådet. Jag tycker att det är ytterst viktigt att vi får den samlade synen på hur vi ska förhålla oss. Så är nu icke fallet. Det är märkligt mot bakgrund av att det finns en utredning som har varit klar länge. Det handlar om ett mycket litet ingrepp lagstiftningsmässigt. Det finns inga komplikationer. Det finns en bred samstämmighet, något som regeringens företrädare underströk när vi genomförde en uppvaktning. Jag kan bara tolka detta som att det är en nedprioritering. Det leder också till att det är svårt att lösa ut andra frågor som är knutna till konventionen, som till exempel hur man ska stärka kapaciteten för uppföljningsmekanismen GRETA. Hur ska man få resurser att ta emot nya länder? Man kan ansluta sig till konventionen både som medlemsland och observatörsland, men det gäller också övriga länder och EU självt. Där kommer också en koppling till EU. Majoriteten har valt att lyfta fram att brottsoffer ska få möjlighet till tolkning i rättsprocesser. Jag kan understryka att det naturligtvis är oerhört viktigt för att få sin sak rättvist prövad, men det finns också andra frågor som vi tycker är viktiga att lyfta fram. Det handlar om efterfrågan och trafficking. Om ingen efterfrågar kvinnor, ofta underåriga, för sexuella ändamål har vi heller ingen marknad för denna vår tids slavhandel. Vi har kopplingen till organiserad kriminalitet. Det finns många frågor som jag har tyckt vara viktigare att lyfta fram. Majoriteten har valt att peka på tolkningen som i och för sig också är viktig. Jag skulle vilja få svar på varför man har valt att politiskt prioritera ned den här frågan. Jag hade gärna sett att man hade förstärkt Europarådets möjlighet att arbeta med den här frågan. Nu hör jag att man utan den här konventionsgrunden vill förstärka någon kapacitet på EU-sidan. Vi måste ha en samlad syn och ett samlat förhållningssätt och verka utifrån det starka instrument som en ny konvention är. Utöver det arbetar Europarådet intensivt med något som vi i kammaren har varit en stor del av, nämligen våld mot kvinnor - genderbaserat våld. Det var en kampanj som denna kammare liksom många andra parlament inom Europarådet var en del av. Det ledde fram till behovet av att arbeta fram en konvention mot genderbaserat våld. Två synsätt har stått emot varandra. Det är dels en genderbaserad konvention som omfattar våld i olika former mot kvinnor, dels den syn som majoriteten har företrätt - dock inte alltid i voteringar i Europarådets parlamentariska församling - och som kommer till uttryck i förhandlingarna. Det handlar om att göra en så snäv konventionstolkning att till exempel hedersrelaterat våld inte skulle kunna inkluderas. Det är ett område som ofta lyfts fram som prioriterat för inte minst jämställdhetsministern. Men här är man beredd att arbeta fram en konvention som inte täcker ett sådant område. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på hur man ser på denna konvention framdeles. Vi har valt att inte reservera oss på den punkten, men vi har på olika sätt uttryckt vårt intresse för den frågan och arbetat väldigt intensivt tillsammans med övriga oppositionspartier för att nå fram till en konvention som har en träffsäkerhet och som kan vara konstruktiv att arbeta utifrån. Jag tror att detta är ett område där vi kan göra skillnad och där den traditionella syn som vi i Sverige har på dessa frågor skulle kunna spela roll. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi vågar se den koppling som finns när det gäller kvinnor som är utsatta för trafficking och utnyttjas sexuellt, och då är prostitution en del av det. Men här har det funnits en stor osäkerhet och svajighet, och vi har vid omröstningar sett att den svenska delegationen inte har varit samlad. Det leder till att vårt arbete med att synliggöra denna koppling, motverka efterfrågan och stödja offren för människohandel försvagas. Jag önskar att vi kan få ett klargörande om att detta var misstag, att man är beredd att gå vidare, att man nu ser att konventionen mot trafficking är på plats och att man nu är beredd att titta också på denna fråga lite djupare för att kunna förstärka arbetet mot att kvinnor utsätts för trafficking för sexuella ändamål. Jag vill ändå än en gång understryka att det ofta i juridisk mening är fråga om barn. Det är alltså underåriga som vi talar om som kommer in i prostitution och slavhandel. Det finns även män, pojkar och hbt-personer som utnyttjas. Men mestadels är det kvinnor och unga som utnyttjas inom prostitution och trafficking för sexuella ändamål. Jag tycker att det finns paralleller och länkar mellan den konvention som redan finns på plats och som regeringen så här långt har vägrat att ratificera och den konvention som håller på att arbetas fram. Våld mot kvinnor innehåller också sexuellt våld. Därför är det väldigt angeläget att dessa processer hålls samman när det gäller synsättet.

Fru talman! Vi har att diskutera och debattera utrikesutskottets betänkande angående verksamheten inom Europarådet under 2008. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationen från den samlade oppositionen. Vänsterpartiet anser att Europarådet har en central roll att spela som den mellanstatliga arena där Europas länder kan samlas för utbyte, samarbete och dialog. I ett Europa där vi ser att spänningarna och motsättningarna återigen ökar har Europarådet en central roll att spela för att överbrygga motsättningar och lägga grunden för samarbete. Vi från Vänsterpartiet delar därför den oro som har kommit till uttryck i Socialdemokraternas särskilda yttrande över att regeringspartierna i Europarådets parlamentariska församling verkat för att utestänga Ryssland. Vi ser att demokratin urholkas och de mänskliga rättigheterna inskränks och kränks i skrämmande hög grad i dagens Ryssland, men det är inte en utveckling vi vänder genom stängda dörrar. Vi behöver fler arenor, inte färre, där vi kan påverka och samtala med Ryssland. Europarådet är också en central aktör i arbetet för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Europa. Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och Europadomstolen är här helt avgörande verktyg. För även på en kontinent där diktatur och auktoritära system i land efter land har ersatts av demokratier finns det ett behov av vakthundar för just de mänskliga rättigheterna. Det kan i detta sammanhang vara bra att påminna om att även Sverige har fällts och kritiserats under det gångna året. I augusti kritiserades Sverige för de långa isoleringstiderna på häkten och fängelser, som Europarådets tortyrkommitté menade ledde till ökad risk för psykisk ohälsa och självmord. I våras kritiserades Sverige för hanteringen av de nationella minoritetsspråken. Sverige ansågs ha mycket kvar att göra för att leva upp till Europarådets minoritetskonvention som Sverige ratificerade 2000, och man rekommenderade att rätten att använda finska och samiska i kommunikation med myndigheter skulle breddas och att tillgången till utbildning i och på minoritetsspråken skulle säkerställas. I samband med kritiken sade Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, till Ekot i en intervju att "lyhördheten för kritik utifrån har varit låg. Det är inte så att Sverige är bäst på allting när det gäller mänskliga rättigheter utan vi har ju också saker som vi borde förbättra". Det är inte svårt att hålla med. Fru talman! När den förra skrivelsen om verksamheten i Europarådet debatterades i denna kammare, våren 2008, var det stundande svenska ordförandeskapet i Europarådet och frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter det som stod i fokus. Från en enig opposition, även den gången, krävde vi att Sverige tydligt skulle använda sitt ordförandeskap till att föra upp frågor om rätten till säkra och lagliga aborter, om preventivmedel, om sexualupplysning och om hbt-personers rättigheter på dagordningen. Det var inte konstigt att vi valde att föra upp just dessa frågor. De sexuella och reproduktiva rättigheterna kränks och inskränks systematiskt i en rad av Europarådets medlemsstater. Trots att Europarådet uppmanade samtliga 47 medlemsländer i en resolution från den 16 april 2007 att garantera kvinnor rätten till laglig och säker abort finns det beräkningar som tyder på att det genomförs så många som 800 000 illegala aborter i Europa varje år. 800 000 illegala aborter innebär 800 000 fall där kvinnors rätt till sin egen kropp har inskränkts. Det innebär 800 000 fall där de mänskliga rättigheterna kränkts och det på vår egen kontinent. I debatten den 7 maj 2008 i denna kammare frågade jag de borgerliga ledamöterna: "Kommer Carl Bildt att gå upp på barrikaderna i Europa och slåss för sexualupplysning, för gratis eller billigare och tillgängligare preventivmedel, för HBT-personers rättigheter och för kvinnors rätt till sin egen kropp och abort?" Ledamot efter ledamot från den borgerliga sidan intygade i den debatten att så skulle bli fallet under det svenska ordförandeskapet i Europarådet. I dag vet vi att de borgerliga ledamöterna inte hade täckning för sina svar. Det svenska ordförandeskapet i Europarådet kommer knappast att gå till historien som ett ordförandeskap som satte jämställdhetsfrågorna och kvinnors rätt till sin egen kropp i fokus. I dagens betänkande har en enig opposition återigen en gemensam reservation där vi gemensamt lyfter fram en för Europa central och avgörande jämställdhetsfråga, nämligen frågan om trafficking eller människohandel. Gemensamt kräver vi att Sverige snarast möjligt ratificerar Europarådets konvention om människohandel. I denna del instämmer jag helt i vad föregående talare Carina Hägg från Socialdemokraterna sade. Tyvärr är detta nämligen ytterligare ett exempel på hur Sverige med den borgerliga regeringen inte utnyttjar de möjligheter som Europarådet erbjuder att stå på barrikaderna i Europa för kvinnors mänskliga rättigheter. Med detta yrkar jag bifall till reservationen.

Fru talman! Europarådet är en väldigt viktig organisation som bedriver ett avgörande arbete för fred, för demokrati, för mänskliga rättigheter och för stärkande av rättsstaten. I dag debatterar vi betänkandet Verksamheten inom Europarådet under år 2008 . Det är en årlig debatt. Det finns en särskild sak som bör lyftas fram angående verksamheten i Europarådet under 2008. Det är att Sverige var ordförandeland i Europarådets ministerkommitté under andra halvåret. Man kan diskutera de prioriteringar som gjordes. Men det bör väl ändå sägas att riksdagens utredningstjänst har kommit fram till att det gjordes ett bra jobb under ordförandeskapet trots den stora distraktion som dominerade en mycket stor del av verksamheten. Kriget mellan Georgien och Ryssland bröt ju ut under det svenska ordförandeskapet. Fru talman! Helt kort: Det finns en gemensam reservation från oppositionen angående vikten av att ratificera Europarådets konvention mot människohandel. Jag yrkar bifall till den reservationen och ser fram emot den fortsatta debatten. Särskilt ser jag fram emot att få höra den borgerliga alliansens försvar av sin Rysslandspolitik. Att föra en dialog är väldigt viktigt. Europarådet är ett bra forum för att föra den dialogen.

Fru talman! Jag är särskilt glad över att höra att en företrädare för oppositionen är så nöjd med ordförandeskapet i Europarådet under den period som skrivelsen avser. Från den svenska delegationens sida begärde vi att utredningstjänsten skulle utvärdera ordförandeskapet. Den utvärderingen finns att tillgå för kammarens ledamöter och för vilka som helst andra som önskar läsa den. Det är riktigt att kriget mellan Ryssland och Georgien innebar en påfrestning för hela Europarådets organisation, inte bara för ordförandeskapet utan också, och inte minst, för den parlamentariska församlingen och arbetet där. Enligt min och majoritetens mening gjorde utrikesministern och generalsekreteraren helt rätt när det åkte till Tbilisi. I den parlamentariska församlingen finns det både partikamrater och motståndare till mig som tycker att man först skulle ha åkt till Moskva. Jag hör till dem som tycker att man, om det är en eldsvåda och man ska rycka ut, åker till den plats där det brinner, inte till ett helt annat ställe. Konflikten mellan Georgien och Ryssland hade ju pågått en lång tid innan kriget bröt ut. Det hade varit provokationer från båda hållen. Man hade underrättelser om att ryskt pansar redan natten den 7 augusti fanns i tunneln mellan Nordossetien och Sydossetien. Men hur det är med den saken är det svårt att få bekräftat. Amerikanska övervakningssatelliter har naturligtvis bilder på hur det förhöll sig. Men det har varit väldigt svårt att få fram var trupperna egentligen stod. Faktum är att det tar tre timmar för pansar att ta sig genom tunneln. Man var framme betydligt fortare än så. Samtidigt försvarar det inte president Saakasjvilis beslut att anfalla. Det begicks fel på båda sidor, men övervåldet från den ryska sidan var betydligt större än det våld som brukades från georgisk sida. Där försvarade man faktiskt i första hand sitt eget territorium. Detta med att ryssarna anföll Georgien kan liknas vid att danskarna skulle börja bomba Skåne och vi inte skulle försvara det. Europarådet har under det här året också firat 60-årsjubileum. Förberedelserna inför 60-årsjubileet pågick under det svenska ordförandeskapet och kulminerade under sessionen i Strasbourg nu i september-oktober med en högtid. Ett antal talare var inbjudna. Då hade vi också nöjet att se den nyvalde generalsekreteraren Thorbjørn Jagland från Norge. En stor del av det gångna året har präglats av generalsekreterarvalet eftersom det funnits en oenighet mellan ministerkommittén, ministerkommitténs ställföreträdare, ambassadörerna som ju oftast är de som sammanträder, och den parlamentariska församlingen om hanteringen av det här valet. Det slutade med att ministerkommittén föreslog att två kandidater kunde ställa upp, båda från socialistgruppen. Det blev alltså inget riktigt politiskt val. Snarare blev det en konstruktion av det slag som man kan se i ett land som Iran - att någon annan har bestämt vem som får kandidera. Det är inte riktigt värdigt Europarådet. Jag tycker att en bra generalsekreterare valdes; det råder ingen tvekan om den saken. Men jag hade gärna sett att han blev vald i ett öppnare och friare val än som var fallet. Hur ska man då hantera Rysslandsrelationen? Ja, talare här har varit inne på just Rysslandsrelationen. Det finns ett underligt särskilt yttrande från Socialdemokraterna om detta. Jag vet inte vad det finns för motsättning i sammanhanget. Hela tiden har jag talat om att ha en dialog. Alla har vi varit överens om att ha med Ryssland i organisationen. Däremot har vi talat om att Europarådet - vare sig det gäller Ryssland, Azerbajdzjan, Armenien eller vilket medlemsland som helst som inte lever upp till åtagandena enligt konventioner och överenskommelser - till slut måste införa någon form av sanktion. Det har inte räckt att säga aja, baja Ryssland när våra kolleger från ryska duman öppet säger att de inte bryr sig om det här, att de inte tänker rätta sig efter något av det som gäller i fredsfördraget, och går till rysk tv och säger att de har vunnit därför att man inte röstat för att bestraffa dem. Mitt förslag senast i den parlamentariska församlingen var att dra in rösträtten resten av året och ompröva den saken i januari. Det mest långtgående förslaget gick ut på att ifrågasätta Rysslands credentials, deras möjligheter att få delta i den parlamentariska församlingen. Det hade inget att göra med deras deltagande i Europarådet i stort, i ministerkommittén och så vidare. Om det mest långtgående förslaget hade röstats igenom - kanske har oppositionen missuppfattat detta - hade det gått till regelkommittén, till Rules Committee som sedan hade kommit tillbaka till församlingen med ett förslag om hur vi skulle göra med Ryssland. Ska vi dra in rösträtten? Ska vi förbjuda dem att gå på utskottsmöten? Ska vi låta dem helt och hållet vara utanför församlingen? Det har aldrig varit fråga om att exkludera och om att inte föra en dialog. Det är klart att vi måste föra en dialog. Det är viktigt att vi gör det också med Ryssland, men inte på vilka villkor som helst. Europarådet grundades för 60 år sedan på en värdegrund. Vi måste se till att medlemmarna lever upp till den värdegrunden, alldeles oavsett om landet heter Ryssland eller någonting annat. Apropå Ryssland: Saker pågår i Ryssland som Europarådet har anledning att ta ställning till - också att de inte lever upp till sina åtaganden. I norra Kaukasus, i Transnistrien, Ingusjetien och Tjetjenien, pågår ett övervåld. Regeringarna på plats tillåter detta. Den ryska regeringen i Moskva tillåter detta. Oppositionsgrupper får inte yttra sig fritt. Journalister har man skottpengar på; journalister mördas ju. Oppositionella och folk från frivilligorganisationer försvinner. Senast förra veckan hade man i den organisation som tidigare hette Helsingforskommittén ett antal seminarier om situationen i norra Kaukasus. Den är allvarlig. Vi måste se till att göra någonting. Vid varje tillfälle vi sammanträder i den parlamentariska församlingen eller i något av dess utskott måste vi se till att diskutera vad som händer i Ryssland. Vi måste få till stånd en förändring, så jag är helt för en dialog. Men vi måste också vara beredda att kunna sätta en gräns och säga: Här är det enough. Vi kan inte acceptera att ni bär er åt hur som helst utan att vi ifrågasätter rösträtten eller inför någon form av annan sanktion. Alla möjliga sanktioner kan tänkas. Vidare är det intressant att oppositionen också har en reservation. Det är lite lustigt att reservera sig om en skrivelse från ett år tillbaka i tiden. Men det är klart att vi i sakfrågan, när det gäller att ratificera konventionen om trafficking, är totalt, fullständigt, överens. I vår delegation i Europarådets parlamentariska församling har vi avlämnat en gemensam skrivelse till regeringen där vi kräver att man fort ratificerar konventionen. Vi har också gemensamt uppvaktat - visserligen var jag då utomlands, men jag stod bakom den uppvaktningen - ministerns närmaste medarbetare Graner om en snar ratificering. Men detta har långhalats, inte bara nu utan också redan under den förra regeringens tid. För länge sedan borde det här ha hanterats, förberetts och utretts och ha funnits ett förslag om. Jag kan inte försvara den egna regeringen och säga att man har hanterat detta fort och lätt. Det har man inte. Men nu äntligen kommer en proposition att läggas fram. Det är jag nöjd med och glad över. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag är glad att Göran Lindblad går mig till mötes i min beskrivning av att det har tagit lång tid. Jag vill däremot säga att det från föregående regering fanns en utredning som var så gott som klar vid maktskiftet 2006. Då började långbänken. Nu har det gått så pass många år att man inte längre kan se på detta med överseende ögon. Vi vet att regeringen är ganska rask med att genomföra stora förändringar på andra områden, och detta är en nedprioritering av området. Det kopplas också till regeringens minskade intresse för frågan om prostitution och sexköpslagen. Det finns alltså ett frågeområde, vilket är bekymmersamt eftersom det noteras av vår omvärld. Jag tror ibland att det är mer känt utanför kammaren än det är här. Det finns en stor besvikelse över att Sverige inte har ratificerat konventionen och därmed inte heller kan driva den. Det går inte för Sverige att försöka engagera vare sig medlemsländer eller andra länder i denna fråga. Det går inte att driva fram frågan. Jag tror att det hade varit svårt att få EG att ratificera konventionen, men nu är regeringen bakbunden. Det är svårt också för oss i oppositionen - vi får ständiga frågor och förlorar mycket tid som vi hade kunnat ägna åt att implementera och vara med och utveckla. Sverige är ju inte heller med i GRETA, uppföljningsmekanismen. Jag har inte fått några svar på varför regeringen inte har valt att prioritera detta. Jag kan återigen bara tolka det som en nedprioritering, och jag hoppas få några ytterligare kommentarer om hur man har tänkt komma tillbaka. Ett sätt hade varit att koppla det till arbetet med Stockholmsprogrammet. På vilket sätt har nu majoriteten tänkt minska skadan som de facto är där - genom att tydligare föra in frågorna i Stockholmsprogrammet? I dag är de nästan helt frånvarande. Jag skulle också vilja få svar på frågan hur man ser på konventionen mot våld mot kvinnor, eller om det landar i begreppet genderbaserat våld. Vilken inriktning kommer den att ha?

Fru talman! Det är lite lustigt att Carina söker strid i en fråga där vi faktiskt är överens. Vi vill ha den ratificerad bums och med detsamma, och vi vill ha så många anslutna som möjligt. Vi vill att EU ska ansluta sig, det är inga konstigheter i det. Den har långhalats för mycket, och den långhalades redan på den förra regeringens tid. Det är alldeles uppenbart att oppositionen inte är så tränad i att vara opposition, men de kommer säkert att få fyra år till på sig att öva. Då kanske det blir lättare med den saken. När det gäller förslaget om konventionen om våld mot kvinnor ligger det ärendet hos ministerkommittén, och det kommer att komma ett förslag där. Sedan ska vi hantera det. Det är ingenting som vi kan påverka nu, vare sig från den parlamentariska församlingen eller från den svenska regeringen, utan det har sin gång där. Jag skulle önska att ministerkommittén var snabb också. Det är den nästan aldrig.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att Göran Lindblad, delegationsledare till Europarådet, är antingen okunnig eller också obenägen att berätta. Vi har nämligen mycket stora möjligheter att påverka processen och utformningen av den konventionen. Vi har flera gånger fått gå in från den parlamentariska sidan och se till att arbetet inte stannar upp, att det går vidare och att det går vidare i rätt riktning. Vi har försökt föra diskussionen under hand och på ett sådant sätt att vi är varsamma om Sveriges möjligheter att långsiktigt ha en stark röst i dessa frågor. Det börjar dock bli allt svårare, och jag får inga svar om hur man har tänkt koppla ihop Stockholmsprogrammet och konventionen mot trafficking. Det handlar också om resurser och legal grund för att arbeta vidare med dessa frågor. Det finns inget svar på de frågorna heller, vilket jag tycker är beklagligt. Göran Lindblad talade inledningsvis om att han välkomnar Jagland. Jag tycker att det är på sin plats att vi får det välkomnandet här, men hela frågan om tillsättandet bygger på att Göran Lindblad och hans partikamrater inte kunde leverera en kandidat. Därmed såg vi en spricka mellan regeringen, genom utrikesminister Carl Bildt, och Göran Lindblad och den övriga borgerliga delegationen. Det har påverkat arbetet negativt i flera månader. Vi ska väl vara öppna och tala om att det var så processen såg ut. Det hade mycket väl gått att plocka fram fler kandidater. Det har vi inte gjort från den parlamentariska sidan och inte heller från den socialdemokratiska delen av delegationen, utan det är något som regeringen har haft i sin hand. Nu blir det bra med Jagland, men det har varit en olycklig process och inte heller det sätt på vilket man kanske brukar samverka och försöka hitta lösningar inom den nordiska gemenskapen. Det är givetvis också något som noteras av vår nära omvärld.

Fru talman! Det är lite lustigt att Carina tar upp diskussionen om tillsättningen av generalsekreterare. Det var ju en näst intill enhällig parlamentarisk församling som tog ett beslut om att processen inte har hanterats korrekt av ministerkommittén. Det var en nästan total enhällighet om det - det var en eller ett par som avstod från att rösta. Där konstaterades att alla var överens om att processen var helt felaktig. Från EPP-gruppen fanns en kandidat, men den var, som regelverket säger, nominerad av en regering - i det fallet Belgiens regering. Alla kandidater till generalsekreterarposten nomineras av olika regeringar. Det fanns även en liberal kandidat, från Ungern, men ministerkommittén bestämde sig för att man inte ville ha en parlamentariker. Det var alldeles solklart; man ville inte ha någon som satt i den parlamentariska församlingen. Man diskvalificerade då dessa personer med hänvisning till de så kallade Junckerkriterierna. Inte ens Juncker tycker att Junckerkriterierna ska tolkas på det sättet, vilket är intressant. Därför drev förstås vår partigrupp och även en hel del av liberalerna frågan principiellt. Också den socialistiska gruppen var överens till dess att vi kom till den senaste sessionen, då man bestämde sig för att det var bättre att vi håller ett val. Det är en hållning jag kan respektera. Någonstans, i något läge, måste man ju bestämma sig för att gå till val. För mig var det inte aktuellt, utan jag var beredd att stötta min kandidat hela vägen. Däremot är jag fortfarande övertygad om att Jagland blir en alldeles utmärkt generalsekreterare, och i ett fritt och öppet val vet man ju inte heller vem som hade röstat på vilken kandidat.

Fru talman! Jag vill börja med att understryka att utvecklingen i Ryssland ger anledning till oro. Det är något vi kommer att vara tvungna att återkomma till många gånger, fruktar jag. När det gäller beskrivningen av kriget mellan Georgien och Ryssland under förra året tycker jag dock att Göran Lindblad förenklar lite väl mycket när han påstår att det är analogt med om Danmark hade börjat bomba i Skåne. Det förekommer mycket desinformation från båda sidor om vad som egentligen hände, men det förefaller mig som att båda sidor var beredda att ta en militär konflikt. Det verkar också som att det var Georgien som först började med de militära insatserna. Jag känner ingen större sympati för vare sig Georgien eller Ryssland i denna konflikt, utan jag känner en sympati för den civilbefolkning som fick lida. Denna konflikt är dock väldigt komplicerad, och när man förenklar på ett så alarmistiskt sätt som Göran Lindblad just gjorde tror jag att det skadar diskussionen mer än det sprider ljus över den. Skulle Göran Lindblad kunna förtydliga vad det är han egentligen menar?

Fru talman! Antingen lyssnade Max Andersson inte riktigt på vad jag sade, eller också uttryckte jag mig inte tillräckligt tydligt. Jag sade att denna konflikt hade pågått under lång tid innan kriget bröt ut. Jag sade också att det hade varit provokationer på båda sidor. Precis så sade jag. Jag sade också att det var Georgien som sköt de första raketerna in över Tschinvali i Sydossetien, men ryska stridskrafter stod beredda både inne i tunneln och på andra sidan gränsen. Ryssland hade haft en manöver en månad innan konflikten, innan kriget bröt ut, och behållit trupperna på plats. De hade också trupp på andra sidan Abchazien. Från rysk sida var man alltså beredd att gå in vilken väg som helst, för man ville lära Georgien en läxa. Man lyckade skicka ut desinformation, och man lyckades se till att Georgiens president Michail Saakasjvili hade felaktig information. Han trodde att rysk trupp var längre fram än den var. Hade kriget inte brutit ut den 7 hade det dock brutit ut den 8, 9 eller någon annan dag. Man var nämligen från rysk sida helt på det klara med att man skulle anfalla Georgien och använda Sydossetien som en bricka i diskussionen om bland annat Kosovos självständighet. Alldeles efter kriget besökte jag både Tblisi, Moskva och Tschinvali i Sydossetien. Vi var en av de sista delegationerna som släpptes in där. Det är ingen tvekan om att konflikten är komplicerad, och det kommer att ta lång tid att läka detta. Men vi kan inte acceptera att två av Europarådets länder bekrigar varandra, och vi kan absolut inte acceptera att det ena av de här länderna inte lever upp till ett enda åtagande i fredsöverenskommelsen utan att få några som helst påföljder, medan det andra har levt upp till nästan allting, även om det inte har varit det duktigaste heller.

Fru talman! Det är viktigt att också i vår kammare föra en debatt om frågorna vad Europarådet gör och hur Europarådet sköter sitt mandat eftersom vi från denna kammare direkt väljer personer att vara med och verka i Europarådet. Det är en av de parlamentariska ytor som riksdagen har att verka inom på vår kontinent. Europarådet har en viktig roll hos oss i Europa. Det har genom årtionden haft en ännu större roll när det gäller demokratibygge på kontinenten och har det alltjämt i den östra delen inte minst. Men också i många av våra gamla demokratier finns det skäl att vara vaksam för vad som händer. Europarådet med sin unika position kan vara ett granskande öga som är viktigt för oss alla att göra bruk av. Vi har från Europarådets sida en viktig roll gentemot andra länder i andra världsdelar. Vi är en förebild när det gäller att bygga strukturer för att sköta gemensamma värdefrågor. Det som är unikt är att det inte bara är regeringarna som verkar där, utan här har vi en parlamentarisk församling där nästan hela Europa möts och diskuterar gemensamma värden. Det handlar om demokrati, mänskliga rättigheter och hur vi formar en rättsstat, värden som har byggt Europa genom årtionden och värden som vi har varit överens om mycket tydligare måste fokuseras på Europarådets framtida arbete. Det finns ett dilemma. Om det blir för brett och om det blir för urvattnat riskerar Europarådet att tappa sin styrkraft på de här områdena. Därför är det viktigt att, som regeringen gjorde under förra ordförandeskapshalvåret, fokusera på det här fältet. Dessa värden utmanas, som har framgått av den debatt som redan varit, på många områden, utmaningar om hur vi formerar demokrati. Många av våra grannländer har en mycket skör demokratisk struktur och behöver stöd från Venedigkonventionen och andra för att kunna bygga en starkare och mer hållbar och för medborgarna tjänlig demokrati. Mänskliga rättigheter utmanas hos oss i Sverige men också i många andra länder. Där har vi naturligtvis med Europakonventionen en viktig legal grund. Jag hoppas att vi med det nya Lissabonfördraget på plats ska kunna gå in i en process där EU kan ansluta sig till Europarådets konvention. Det skulle vara värdefullt för det fortsatta arbetet. Det har hitintills inte varit möjligt. En viktig funktion har också kommissionären, som är en av de aktörer som utgör ögat där ute, som har möjlighet att vara med, leda och stötta en utveckling när det gäller mänskliga rättigheter, som har stor betydelse för enskilda människor på vår kontinent men också stor betydelse för att utveckla seendet och tänkandet när det gäller mänskliga rättigheter. Rättsstaten utmanas på många håll i våra gamla länder men också i de nya länderna. Här är Europadomstolen naturligtvis ett centralt instrument. Där har medborgarna hos oss möjligheter att direkt hävda sina rättigheter. Om man anser att man har blivit kränkt eller att man inte har fått sina rättigheter tillgodosedda i svensk domstolsprocess har man möjlighet att söka rätt i Europadomstolen. Europadomstolen för mänskliga rättigheter har därför en viktig funktion. Men där har stora problem hopat sig, inte minst på grund av Rysslands ovilja att ratificera protokoll 14. Den svenska regeringen försökte under ordförandeskapsperioden att agera för att komma fram. Det vi kan konstatera nu är att man i alla fall har kommit en bit längre, och vi har fått ett tilläggsprotokoll som nu är på väg att tas om hand och som gör att vi kan komma vidare i domstolens arbete. Fru talman! Till slut vill jag bara lyfta fram en sak som vi har i vårt betänkande, nämligen hänvisningen till den utvärdering som delegationen har låtit göra för riksdagens räkning. Vi är ett granskande organ och ska granska hur regeringen har skött sitt uppdrag. Vi har valt att göra det på ett bra sätt, tycker jag, när vi har lämnat uppdraget till utredningstjänst att granska vad som sades inför ordförandeskapet och hur det har tagits om hand under ordförandeskapet. Uppföljningen visar sammantaget på ett framgångsrikt svenskt ordförandeskap med genomgående ändamålsenliga insatser och att man lyckats väl i sin roll som dagordningssättare, organisatör och företrädare, även om mycket har präglats av kriget i Georgien. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag vill upprepa min fråga och ställa den till Kerstin Lundgren, representant för Centerpartiet och en del av den borgerliga majoriteten. Hur vill ni se utformningen av den konvention som i dag arbetas fram mot genderbaserat våld, våld mot kvinnor? Ska vi ha en konvention som begränsar sig till våldet inom hemmets fyra väggar? Eller ska vi ha en bredare konvention som naturligtvis måste ha något stopp för sin räckvidd men som omfattar fler former av våld och övergrepp som drabbar kvinnor utanför det privata hemmet? Vi vet att våld kan utövas också av en före detta make och före detta pojkvän. Det finns bröder och andra manliga släktingar som utgör ett hot mot en del kvinnor, som har behov av skydd. Hur ser Kerstin Lundberg på den här frågan? Delar hon regeringens syn så här långt, eller delar hon min och oppositionens syn att vi ska ha en bredare konvention?

Fru talman! Jag vill upprepa min fråga och ställa den till Kerstin Lundgren, representant för Centerpartiet och en del av den borgerliga majoriteten. Hur vill ni se utformningen av den konvention som i dag arbetas fram mot genderbaserat våld, våld mot kvinnor? Ska vi ha en konvention som begränsar sig till våldet inom hemmets fyra väggar? Eller ska vi ha en bredare konvention som naturligtvis måste ha något stopp för sin räckvidd men som omfattar fler former av våld och övergrepp som drabbar kvinnor utanför det privata hemmet? Vi vet att våld kan utövas också av en före detta make och före detta pojkvän. Det finns bröder och andra manliga släktingar som utgör ett hot mot en del kvinnor, som har behov av skydd. Hur ser Kerstin Lundberg på den här frågan? Delar hon regeringens syn så här långt, eller delar hon min och oppositionens syn att vi ska ha en bredare konvention?

Fru talman! Jag skulle önska att vi kunde ta ett brett grepp på våldet mot kvinnor. Men ett av de problem som vi måste förhålla oss till - jag som medlem i Centerpartiet och som företrädare för ett av partierna i regeringen precis som oppositionen och Carina Hägg - är att besluten i ministerkommittén fattas med enhällighet. Då får man ställa sig frågan: Vill vi ha en konvention eller vill vi inte ha det? Jag ser det viktiga i att börja gå i stället för att stå på stället och läsa den ena eller den andra protestskylten. Jag tycker att det är bra att man i december förra året kunde få en tillfällig kommitté för att utarbeta en konvention om våld mot kvinnor och våld i hemmet. Det är ett första steg. Det behöver inte innebära slutprodukten, men att vi får någonting för att kunna börja gå är bättre än att bara stå på stället och tävla om att skrika högst. Det är min syn, fru talman.

Fru talman! Jag är väldigt glad över att vi har fått till stånd den där kommittén. Det har inte varit alldeles enkelt alla gånger, men processen har vi nu lyckats få att rulla vidare, inte minst tack vare gott stöd och god hjälp av det spanska ordförandeskapet. Kärnfrågan är ändå: Vad kommer vi att ha och vilken linje förhåller vi oss till? Då konstaterar jag att Kerstin Lundgren och den övriga borgerliga majoritetens företrädare i Strasbourg röstar på ett sätt där och att när det sedan handlar om att driva frågan vidare in mot ministerkommittén och i samverkan är det en annan linje som gäller. Jag kan bara konstatera det och beklaga det. Jag skulle uppskatta att vi i alla delar kunde ha ett bredare synsätt på den här frågan. Det är djupt olyckligt om inte minst hedersförtryck och våld i hederns namn exkluderas från en så här viktig konvention. Vi vet att om vi inte får konventionen utformad på ett bra sätt har vi heller inte framöver några större möjligheter att komplettera den. Det är väldigt viktigt det som sker nu och att vi är aktiva. Jag beklagar det synsätt som Kerstin Lundgren här ger uttryck för. Jag och oppositionen har en annan syn på hur konventionen ska utformas.

Fru talman! Jag konstaterar att Carina Hägg, Socialdemokraterna och oppositionen då är beredda att säga: Vi antar ingen konventionen, därför att om vi inte får den precis som vi vill är det bättre att låta bli. Det är inte min hållning, fru talman. Jag är beredd att jobba för - och det är självklart ingen tvekan om - att frågor om till exempel hedersrelaterat våld och våld mot kvinnor i största allmänhet inte bara ska reduceras till det minimala. Vi har olika syn på de här frågorna på vår kontinent. Vi ser när vi har debatt i plenarförsamlingen i Strasbourg att det finns olika mening. Det är ju inte alla som stöder oss i den svenska positionen, det ska gudarna veta, men det gör inte att vi slutar arbeta. Det viktiga tycker jag, fru talman, är att försöka få en konvention på plats. Jag är inte säker på att vi kommer att lyckas, därför att jag är övertygad om att det kommer att resas både en och annan invändning innan vi är framme. Men min viktiga uppgift, som jag tycker att det vore klädsamt om hela den svenska delegationen och hela den här kammaren skulle vara beredda att jobba för, är att försöka åstadkomma en positionsförflyttning, så att vi inte bara får en expertgrupp utan att vi också får ett resultat av expertgruppen som leder till en ny konvention.

Fru talman! Kerstin Lundgren sade i sitt inledningsanförande att konventionerna spelar roll i ett Europa där vi ser alltför många svaga och bräckliga demokratier. Det är helt klart sant. Det förutsätter också att Sverige understöder konventionerna, och det mest naturliga och första steget att understödja en konvention är ju att själv ratificera den. Vi har en knäckfråga i det här betänkandet. Det här är ju ett betänkande som inte bara behandlar en skrivelse utan också en rad motioner som syftar framåt. En av dessa berör konventionen om människohandel, och vi från den eniga oppositionen har krävt att Sverige skyndsamt ratificerar denna konvention, för människohandel är ju också en fråga om mänskliga rättigheter. Människohandeln bygger på att man kränker kvinnors och barns mänskliga rättigheter, att deras rörelsefrihet och rättigheter begränsas. Trots detta och då vi vet att många länder skulle behöva just stöd av en kraftfull konvention, ser vi hur regeringen har dragit denna fråga i långbänk. Den har utretts och den har remissbehandlats, men ändå har vi fortfarande inte sett en svensk ratificering. Min fråga till Kerstin Lundgren i dag är: Varför har det tagit så oerhört lång tid? Varför drar ni denna fråga om en konvention mot människohandel i långbänk?

Fru talman! Jag kan hålla med om och som också Göran Lindblad sade tidigare har vi varit överens om att det hade varit bra om konventionen hade varit på plats före ordförandeskapet i Europarådet. Problemet var att den utredning som satt lämnade sitt resultat i april förra året, bara några dagar innan vårt ordförandeskap började. Och vi har ju krav från den här kammaren, fru talman, att lagstiftningsarbete och konventionsratifikationer inte ska ske i en hast utan på ett bra sätt. Det är klart att det hade varit bra om man hade kunnat bryta ut den här frågan ur hela den processen och få en snabbare remissbehandling, därför att en remissbehandling måste till. Men även om vi hade fått en remissbehandling, tvivlar jag på att vi hade varit klara så att vi hade kunnat behandla den i kammaren före 2008 års utgång. Nu har jag försäkrat mig om, och jag hoppas att det inte kommer att bli något problem i den delen, att det kommer en proposition. Utgångspunkten är att propositionen nu bereds och att den kommer till denna kammare för att behandlas under detta riksdagsår. Det uppfattar jag som en viktig och central punkt som gör att jag inte har något skäl att skriva under någon reservation om att vi hoppas att vi snarast kan ratificera konventionen. Det har jag försäkrat mig om att vi kommer att göra på annat sätt än via en reservation, fru talman.

Fru talman! Den här frågan har diskuterats tidigare här i kväll. Den tidigare talaren är väl egentligen ursäktad för sitt svar, för det är ju så sällan som han är i kammaren att han måste ha glömt att han också ingår i regeringsunderlaget. Men jag hade förväntat mig mer av Kerstin Lundgren, för Kerstin Lundgren står ju inte i den här kammaren i kväll och talar som representant för Europarådsdelegationen utan som regeringsunderlag och företrädare för den borgerliga regeringen. Då borde hon kunna svara på den centrala knäckfrågan i betänkandet i kväll, nämligen varför det har tagit så lång tid att ratificera konventionen mot människohandel. På det fick jag inget svar från Kerstin Lundgren, men hon kan få ytterligare ett försök. Jag vill också lyfta en annan fråga när jag ändå har möjlighet att begära replik på Kerstin Lundgren. När vi hade debatt om den här frågan senast, den 7 maj 2008, begärde jag också då replik på Kerstin Lundgren. Jag roade mig tidigare i dag med att gå tillbaka och läsa replikskiftet. Jag ställde då frågor om det kommande svenska ordförandeskapet i Europarådet och frågade Kerstin Lundgren vid två tillfällen vilka konkreta initiativ Sverige skulle kunna ta under sitt ordförandeskap för att stärka kvinnors rätt till sin egen kropp, att stärka aborträtten i Europa. Utgångspunkten var den tydliga resolutionen i Europarådet från 2007 där det slås fast att alla medlemsstater ska respektera kvinnors rätt till lagliga och säkra aborter. Kerstin Lundgren kunde i den debatten inte ge mig ett enda konkret exempel på initiativ som den svenska regeringen under sitt ordförandeskap skulle ta på området. Men nu har vi facit i hand. Då skulle det vara intressant att höra från Kerstin Lundgren, som var på plats i Europarådet inför det svenska ordförandeskapet, vad det svenska ordförandeskapet egentligen gjorde under sin tid som ordförandeland för att lyfta fram frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Vilka konkreta initiativ tog man under den tiden?

Fru talman! Jag är inte säker på att Hans Linde hör vad jag säger. Jag försökte i mitt förra inlägg förklara varför det har tagit tid med konventionen. Det gavs ett tilläggsuppdrag, utredningen var klar i april och remissvaren kom in i oktober. Sedan kan man tycka att det tar lång tid, när remissvaren var inne i oktober 2008, och det ännu inte kommit en proposition. Men det beror på att regeringen har valt att ha en samlad proposition som rör hela det komplex som utredningen berörde. Jag har många gånger haft anledning att granska lagstiftningsarbeten och lagstiftningsprocesser, och det tar ofta ett till ett och ett halvt år. Sett utifrån det perspektivet är processen inte anmärkningsvärd. Däremot hade jag önskat att just konventionen hade kunnat frikopplas, men det har man valt att inte göra. Att det har varit delade meningar mellan delegationen och regeringen är alldeles klart. Men jag har försäkrat mig om att en proposition ska komma och att vi under detta riksdagsår, fru talman, kommer att få anledning att, förhoppningsvis samfällt, ratificera konventionen. Det tycker jag är det viktiga. När det gäller de andra frågorna som Hans Linde ställer kan jag bara konstatera att vi i vår utvärdering har visat vad ordförandeskapet har gjort. Vi har haft ett antal tematiska debatter om jämställdhet. Vi har lyft frågorna om våld mot kvinnor. På det sättet har positionerna flyttats fram. Fru talman! Vi har också haft anledning att på olika sätt lyfta fram hbt-frågorna, vilket framgår av betänkandet, som är en annan del. Även här förstår jag att Hans Linde hade önskat betydligt fler initiativ. Men, fru talman, jag kan i alla fall konstatera att ett antal initiativ har tagits sedan påverkan av Georgienkonflikten blev tydlig.

Fru talman! Den 5 maj i år firade Europarådet 60 år av arbete för folkrätt och mänskliga rättigheter i Europa. Under sin existens har Europarådet förbjudit dödsstraffet och stärkt demokratin och de mänskliga rättigheterna på hela vår kontinent. Det är verkligen värt att fira. Genom att värna individens rättigheter har organisationen bidragit till fred, stabilitet och säkerhet. Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna är ett av de mest effektiva instrumenten till skydd för mänskliga rättigheter i hela världen. Europarådets uppgift är lika betydelsefull i dag som för 60 år sedan. Alla Europas stater är med, förutom Vitryssland. Och i och med att Lissabonfördraget nu har ratificerats av alla länder, genom att Tjeckien skrev under det i går, kommer även EU:s institutioner att anslutas till Europarådets stadga för mänskliga rättigheter. Ibland hävdas det att Europarådet har blivit en pratklubb som inte längre är intressant. Men Europarådets roll som aktör för att utveckla gemensamma demokratiska principer med grund i Europakonventionen är fortfarande betydelsefull. Vi kan ta exemplet från den 16 april 2008. Det var en historisk dag i Europa. Europarådets parlamentariska församling antog en resolution som uppmanar Europarådets samtliga 47 medlemsländer att garantera kvinnor rätten till lagliga och säkra aborter. Det är första gången någonsin som en mellanstatlig europeisk institution antar ett dokument som innehåller uppmaningen att man ska avkriminalisera abort. Resolutionen innehåller även uppmaningar om att man ska garantera preventivmedel och sexualundervisning. Fru talman! Frågan är nu, förstås, vad som händer i Polen, Malta och Irland, som är de länder som har de starkaste invändningarna mot fria aborter. Resolutionen är inte bindande, men liknande initiativ av Europarådet på andra områden har tidigare legat till grund för införandet av antidiskrimineringslagar och avskaffandet av dödsstraffet runt om i Europa. Jag hoppas att EU kan bli lika modigt som Europarådet och tala klartext om kvinnors rätt till fria, lagliga och säkra aborter. En av Europarådets viktigaste uppgifter är att garantera de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna. Våld mot kvinnor är i grunden en fråga om mänskliga rättigheter. Staterna är därför skyldiga att göra sitt yttersta för att förhindra det. En extrem form av våld mot kvinnor, men även mot barn och män, är människohandel för sexuella ändamål över gränserna. Sverige har varit framgångsrikt i arbetet mot människohandel med lagstiftning och en aktiv debatt, men mer behöver göras. Den 16 maj 2005 tillkom Europarådets konvention mot människohandel. Jag minns mycket väl den här frågan, för jag satt i utrikesutskottet då. Det var faktiskt först efter en motion från Folkpartiet som ett enigt utrikesutskott uttalade att Sverige borde välkomna den här konventionen och skriva under den. Det tog sedan den förra regeringen till sig, och man tillsatte en utredning den 20 december 2005 som skulle överväga ratificeringsfrågan och de följdändringar som kanske skulle komma att uppstå i andra lagar som vi har på plats i Sverige. Utredningsuppdraget var mycket omfattande. I uppdraget ingick även andra frågor om människohandel samt barn- och tvångsäktenskap. Genom ett tilläggsdirektiv av den dåvarande regeringen tillkom ännu en fråga att överväga, och utredningstiden förlängdes. Utredningen begärde och fick därefter ytterligare förlängd tid för att slutföra uppdraget. Det var först våren 2008 som betänkandet var klart från utredningens sida. Det diskuterades i det tidigare replikskiftet om man hade kunnat snabbehandla just frågan om ratificering av konventionen. Hade man kommit fram snabbare om man inte hade haft en utredning som hade tittat på så många olika frågor? Men beslutet att utreda frågan i ett större sammanhang togs av den förra regeringen, och vår regering har bedömt att man fortsatt ska behandla frågorna tillsammans på samma sätt. Därför har det blivit en, i mina ögon, onödig tidsutdräkt. Jag förstår frustrationen. Jag tycker att det hade varit bra om detta hade kommit på plats tidigare, men jag ser att syndabockar finns både i den förra och i den här regeringen. Men nu har vi fått besked från Justitiedepartementet om att en proposition är på väg, och vi kommer att ratificera den här viktiga konventionen under detta riksdagsår, och det är väldigt viktigt. Avslutningsvis vill jag bara ta upp en annan fråga, fru talman. Det råder en bred enighet i den här kammaren om att Europasamarbetet är jätteviktigt, inom Europarådet, inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och inom EU. Det är tre olika organisationer som finns för samarbete på vår kontinent. Som sann liberal Europavän är jag mycket nöjd med att nu under Sveriges ordförandeskap i EU, se att vi har Europaflaggan hängande här i kammaren. Det är väl på tiden att den får förbli hängande här tillsammans med den svenska flaggan, så att det i vår kammare återspeglas att vi har en bred majoritet som lägger vikt vid Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet.

Fru talman! Jag har tagit upp frågan om Sveriges syn och regeringens syn på det som vi hoppas ska komma på plats i konventionen mot genderbaserat våld eller våld mot kvinnor. Det har jag gjort därför att det är Sveriges regering som mycket hårt har drivit linjen om att det ska vara en begränsad och en liten konvention med ett omfång som bara sträcker sig till hemmets fyra väggar. Hade det varit ett annat förhållningssätt hade vi också fått hantera den här frågan på ett annat sätt. Jag skulle önska att man kunde få ett svar på den frågan, för den är avgörande när det gäller hur Sverige fortsättningsvis ska kunna driva och vara en aktiv del i den här processen. Jag konstaterar att även Folkpartiets företrädare här, delar av regeringsunderlaget, nu beklagar att konventionen mot trafficking inte är på plats. Å andra sidan har vi inte sett mycket aktivitet för att den ska komma på plats, utan vi har fått vara ganska ihärdiga. Jag skulle välkomna att man gjorde mer. Det som Cecilia Wigström kan göra är att se till att arbetet kring konventionen mot trafficking också kopplas ihop med Stockholmsprogrammet, som ligger på hennes andra bord - hon är ju ledamot i justitieutskottet. Jag saknar att Stockholmsprogrammet vilar på konventionen. Det Stockholmsprogram jag pratar om är just den del som också uttrycks i texten av majoriteten. Det handlar om frågan om att man ska ha tillgång till tolkning. Den är viktig, men det är inte den enda frågan. Konventionen är betydligt bredare än så. Och vi vet när det gäller förutsättningarna för att utrota slavhandeln att det måste till fler instrument än det. Den här kopplingen tycker jag alltså att Cecilia Wigström skulle kunna ta ett särskilt ansvar för, se till att den kommer på plats. Annars kan jag bara tolka det som att förseningen av konventionsratificeringen är medveten, att man har gjort detta i god kunskap om att man på så sätt också kan arbeta med en svagare text i Stockholmprogrammet, vilket kommer att leda till ett svagare arbete för hela EU. Lägger man över tonvikten kommer det också att bli bekymmersamt där. Men jag välkomnar Cecilias stöd till mitt arbete för att avkriminalisera abort i Europa.

Fru talman! Jag tycker att det är tråkigt att Carina Hägg på slutet här på något sätt försöker utmåla regeringen som att man inte har en vilja att komma framåt i de här viktiga frågorna. Jag vill slå fast tydligt och klart att alliansen och oppositionspartierna delar synen på hur viktigt det är att vi bekämpar människohandel och trafficking. Det ska inte råda någon tvekan om det. Stockholmsprogrammet tar ju upp EU:s program för de nästkommande fem åren, vad man ska göra just när det gäller att bekämpa brottslighet i Europa. Det handlar om olika frågor, bland annat människohandel. Det är väldigt viktigt att det i Stockholmsprogrammet ingår ett arbete mot trafficking. EU gör väldigt mycket mot trafficking. OSSE gör väldigt mycket mot trafficking. Europarådet har också ett arbete mot trafficking. Det är viktigt att alla tre organisationerna jobbar på i den här frågan, och Sverige driver förstås på oavsett regering för att hålla den här frågan högt upp på agendan inom alla tre organisationerna. När det gäller frågan om våld mot kvinnor tycker jag att Kerstin Lundgrens svar var väldigt bra. Vi i Sverige kan inte sitta och bestämma själva. Men om Carina Hägg vill veta vad alliansregeringen anser om våld mot kvinnor och hur ett sådant arbete ska läggas upp kan jag rekommendera henne att titta på den nationella handlingsplanen mot mäns våld mot kvinnor, mot hedersrelaterat våld och mot våld i samkönade relationer. Den handlingsplanen antogs här i riksdagen för ett och ett halvt år sedan, vill jag minnas. Den innehåller en bred palett av åtgärder och 800 miljoner kronor. Det är på intet sätt begränsat till hemmet, utan det är ett brett angreppssätt för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det är vår syn på det här. Det bör arbetas fram. Tyvärr har vi inte fått gehör för detta i övriga Europa.

Fru talman! Vi har försökt från oppositionen att verka i samverkan med majoriteten, att verka konstruktivt, att hitta samsyn, samlösningar och att pusha de här frågorna i rätt riktning. Vi har trott på att det skulle vara det bästa arbetssättet. Så det är klart att jag i dag känner en frustration när jag ser att det har tagit så lång tid och när jag ser att det finns brister. Det är just det som Cecilia Wigström här pekar på. Man måste se till att arbetet håller samman från nationell nivå och mellan de olika institutionerna som vi är en del av i Europa. Det är ju det som inte sker. Den linje som Sverige driver när det gäller konventionen som nu arbetas fram mot genderbaserat våld hänger inte samman med handlingsplanen. Det är det jag lyfter fram. Därför är jag förundrad, och därför tycker jag att det vore bra att få ett ställningstagande. Ska vi ha en konvention som inte omfattar till exempel hedersrelaterat våld ligger det inte i linje med vad den här riksdagen har uttalat och inte heller vad regeringen har uttalat som sin prioritet. Att det kan vara svårt att hitta en samsyn över hela Europa är jag väl medveten om, och jag är beredd att ytterligare göra ansträngningar där. Men nu handlar det om Sveriges regerings förhållande. Återigen: Antingen har inte majoriteten bemödat sig om att sätta sig in i de här frågorna, att följa dem och ge dem den prioriteten eller så är man inte beredd att föra debatten utifrån de förutsättningar som ändå gäller för de här frågorna, vilket jag tycker är väldigt bekymmersamt i det läge som vi i dag befinner oss i. När det gäller den fråga som jag inte fick tillfälle och utrymme att uttrycka skrev jag fler än en motion. Någon blev bifallen och bakades in i den resolution som sedan utmynnade i att man skulle avkriminalisera abort i Europa. Jag är jätteglad att mitt arbete har lett till det resultatet, och jag är också glad över att det välkomnas av fler än mig i den här kammaren, av representanter för fler än ett parti. Men under ordförandeskapet ledde det inte till att Sveriges regering plockade upp den taktpinnen och förde det arbetet vidare. Det hamnade i stå, och det förs inte vidare till EU. (ANDRE VICE TALMANNEN: Det är synd att inte Carina Hägg kommer till den frågan i början, eftersom det ändå var en vidareutveckling. Då hade Carina Hägg hunnit slutföra sin fråga.)

Fru talman! Det är svårt att gissa vad Carina Hägg hade velat fråga mig. Jag vill uttrycka min uppskattning för Carina Häggs arbete i Europarådet. Det är jättebra att du har drivit frågan om rätten till fri abort, och det vet jag att ni är flera i den svenska delegationen som har gjort. Hela den svenska delegationen står bakom det arbetet. Jag ser att vi fortsatt behöver stå på barrikaderna i denna fråga i Europa. Tyvärr har vi Malta, Irland och Polen. Jag tycker att de får ett alldeles för stort utrymme i EU på detta område. Vi har också ansvar att driva frågan i OSSE-delegationen. Jag ingår från Sveriges riksdag i den parlamentariska församlingen. Och vi har FN. Däremot tycker jag, fru talman, att Carina Hägg är väldigt svepande i sin kritik mot regeringen utan att vara konkret. Ska man komma med allmän kritik mot regeringen får man faktiskt ha lite mer fakta på fötterna om vad det är man kritiserar. Jag tycker att Sveriges regering har gjort ett bra arbete. Vi såg utvärderingen av riksdagens utredningstjänst. Svenska ordförandeskapet i Europarådet sköttes på ett utmärkt sätt. Det innebär att Sverige och regeringen har drivit på de här frågorna som vi är ense om i Sveriges riksdag när det gäller att stå upp för kvinnors rättigheter, bland annat när det gäller abortfrågan och vad gäller traffickingfrågan. Jag vill påminna Carina Hägg om att just vad det gäller konventionen mot människohandel fanns det i början ett motstånd eller ingen positiv ansats från den förra svenska regeringen att biträda den konventionen. Det var efter en motion av Folkpartiet under den förra mandatperioden som ett enigt utrikesutskott fick den svenska regeringen att engagera sig för konventionen och sätta i gång den här utredningen. Den blev tyvärr väldigt stor och omfattande. Det har lett till att frågan har dröjt ända till nu. På sätt och vis har jag respekt för att vi i Sverige vill göra saker och ting på ett bra sätt. Vi ska inte skriva under något utan att utreda vad det får för följder på sekretesslagar, polislagen och så vidare. Men hur som helst, nu kommer konventionen.

Fru talman! Kristdemokraterna är inte representerade i den svenska delegationen i Europarådet, och jag är ny i utrikesutskottet. Jag tar ändå möjligheten att få delta i denna debatt. Framtiden, globaliseringen, beroendet av omvärlden och kontakterna över nationsgränserna fordrar seriösa och djuplodande dialoger baserade på ömsesidig respekt, öppenhet och tolerans. Jag tycker att det är bra att det sker en debatt här i riksdagen utifrån de skrivelser som vi får ta emot när det gäller både Norden, Europarådet och OSSE. Vi lär oss av hur man arbetar inom Europarådet, och man lär sig också mycket av de debatter som är mellan opposition och majoritet. Jag hoppas innerligt att regeringen tar del av denna debatt, känner trycket och skyndsamt ratificerar Europarådets konvention mot människohandel. Vi har hört att det kommer en proposition. Jag tycker också att det har varit väldigt bra att få ta del av skrivelsen och hur lyckosamt det svenska ordförandeskapet har varit. Fru talman! Europarådets roll som en huvudaktör när det gäller att skapa en gemensam värdegrund kan man inte nog betona. Bristen på demokrati och mänskliga rättigheter förorsakar ofta djupa sociala klyftor som förhindrar fattiga att förbättra sin egen situation. Respekt för individens mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling som ger människor möjligheter att förbättra sin livssituation har i sig ett egenvärde. Men det utgör också förutsättningen för att bekämpa fattigdom, skapa säkerhet och uppnå en rättvis och hållbar utveckling, både lokalt och globalt. Även i alla väletablerade demokratier, så även här i Europa, finns det tendenser och riktningar som är oförenliga med de mänskliga fri- och rättigheterna. Det finns rörelser i riktning bort från de en gång beslutade människorättsnormerna. Det handlar om rasism, människohandel, slavhandel, behandling av minoriteter, kvinnomisshandel eller åldersdiskriminering. Fru talman! Vi kristdemokrater tycker att MR-frågorna absolut inte får bli abstrakta, luddiga eller teoretiska. De måste vara konkreta, konturskarpa och praktiska. I det arbete som alliansen genomför till exempel inom utbildningssektorn är det nödvändigt att kunskapen om mänskliga rättigheter uppgraderas. Också i ett internationellt sammanhang tycker vi att kunskapen ska öka. Vi måste lära oss av hur andra resonerar om mänskliga rättigheter: afrikaner, amerikaner, araber, asiater och även vi européer. Vi bör träffas i olika internationella forum för att diskutera mänskliga rättigheter men också för att ta del av varandras kanske olika synsätt och erfarenheter. Det kan ske i FN:s regi eller på annat sätt. Sverige bör också bilateralt inleda, utveckla och fördjupa detta erfarenhetsutbyte. Fru talman! På den talmansresa som fru talman anordnade till Nigeria i veckan som gick besökte vi Ecowas. Det är också ett sätt att ta del av hur Sverige på ett bra sätt stöder ett regionalt parlaments fred- och säkerhetsmodell. Det finns ett stort intresse från regionala parlament världen över att ta del av dialog, och kanske Europarådet är just en sådan institution eller organisation som ska ha en dialog med regionala parlament världen över. Fru talman! Berlinmurens fall innebar början till frihet för hela den europeiska kontinenten. Gradvis befriade sig östeuropéerna själva, och de gamla diktaturerna blev nya demokratier. De planekonomiska systemen upphörde helt enkelt att fungera, och kommunismen bröt samman just på grund av det. Det handlade också om materiella faktorer och om immateriella faktorer; till exempel bröt hälso- och sjukvården och skolväsendet samman. Det andliga och kulturella liv som diktaturen tillåtit men samtidigt begränsat till ett minimum hade tömt ut sig självt och kunde inte svara mot människors längtan och behov. Under dessa år, fru talman, bodde jag själv i Afrika och såg att Berlinmurens fall påverkade de länder där dåvarande Sovjet var starkt involverade. De öar av frihet som funnits under diktaturåren hade enskilda människor i samverkan med andra stått för, och de utgjorde då inspiration för stora delar av befolkningen i övrigt. Utan enskilda gruppers känsla av ansvar och deras inre övertygelse om att de måste agera hade kommunismens sammanbrott inte inträffat och Östeuropas befrielse inte ägt rum. Fru talman! Befrielsekampen var en kamp under många år för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet. Den strid som fördes var en del av en strid som under lång tid förts och fortfarande förs på andra håll i världen. Samma kamp kommer att fortsätta föras i andra länder där de mänskliga rättigheterna inte respekteras. Därmed, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i UU6.

Fru talman! Jag tycker att den här debatten visar att Europarådet efter toppmötet i Warszawa mycket medvetet har försökt sätta fokus också på kvinnors rättigheter. Mänskliga rättigheter är inte bara mäns rättigheter utan också kvinnors rättigheter. Då krävs också att det finns en uppslutning som drar åt samma håll. Bristen på engagemang för ratificering av konventionen mot trafficking visar att uppslutningen inte finns från den svenska regeringen. Jag är mycket besviken på de svar jag har fått här i dag. Det är lite allmänt om att det kanske är lite sent och lite si och så, men kraften i att driva på för att snabbt få en ratificering och även minska de skadeverkningar som har blivit av att Sverige har nedprioriterat den här frågan och sett till att det inte påverkar vårt ordförandeskap i de här delarna inom EU på ett alltför påtagligt sätt ser jag inte. Man svarar heller inte på kopplingen till Stockholmsprogrammet. Jag konstaterar detta, men jag erbjuder Rosita Runegrund från Kristdemokraterna att ge uttryck för en annan uppfattning. Jag vill också gärna ha Kristdemokraternas syn på hur man vill se utformningen av konventionen mot genderbaserat våld. Den tredje delfrågan handlar om abortfrågan. Det fanns en stor besvikelse i kammaren i Strasbourg när Carl Bildt svarade på utfrågningarna kring abortfrågan. Det fanns förhoppningar om att just Sverige skulle driva den här frågan och lyfta upp den och att vi skulle vara tydliga i vårt svar. Men så var inte fallet. Jag vet inte om det var baserat på ett ställningstagande i regeringen, men han uttalade sig ändå för den svenska regeringen och ordförandeskapet i Europarådet. Vi ser inte att man driver på nu efter att man har lämnat ordförandeskapet, och vi ser heller inte att denna fråga är en del av ordförandeskapet i EU. Är det Rosita Runegrunds mening att den borgerliga majoriteten inte tycker att det här är en fråga som ska drivas på europeisk nivå?

Fru talman! Som jag sade tidigare är jag ny i utrikesutskottet. Jag har tagit del av den skrivelse som regeringen har skickat till utrikesutskottet och även just hur man ser på att det är fler länder som ska ta ställning. När det gäller våld mot kvinnor står det väldigt tydligt om just medlemsländernas meningsskiljaktigheter, om det är det Carina Hägg menar. När det gäller ratificeringen mot människohandel tycker jag att Carina Hägg har fått fullödiga svar här i kammaren från de borgerliga ledamöterna. Vi kristdemokrater har en enskild motion som gäller att man skyndsamt ska ratificera konventionen om människohandel. Vad jag har funnit utifrån den här debatten finns det, fru talman, inga meningsskiljaktigheter. Vad jag förstår av Göran Lindblads inlägg har man från Europarådet, den svenska delegationen, varit enig och det finns en enighet inom majoriteten här i riksdagen i samma fråga. Jag kan alltså inte se att vi har någon skiljelinje i den här frågan, utan det är det att vi vill fram med olika frågor - kanske på ett sätt som Carina Hägg inte accepterar.

Fru talman! Det är möjligt att vi står varandra nära om vi skulle ha personliga uppfattningar. Det kan jag inte uttala mig om här, men jag är intresserad av att få reda på vad den borgerliga majoriteten och Kristdemokraterna som en del av denna majoritet och regeringsunderlaget har för uppfattning i olika frågor. Jag vet att det är en del frågor som naturligtvis också Rosita Runegrund har följt, till exempel trafficking och slavhandel. Det handlar om vuxna individer, men det är alltför ofta också barn. Jag hade förväntat mig att Kristdemokraterna skulle ge uttryck för att detta är en prioriterad fråga. Genom att driva på för att ratificera den här konventionen hade vi på så sätt också kunnat lyfta frågan konsekvent i EU. Men så är icke fallet. Jag deltog i en konferens i Bryssel om människohandel, men där fattades till exempel fokus på efterfrågan. Man kan inte ha för många konferenser på de här områdena, och det är bra att man kopplar till tredje land, men man kan inte droppa frågan om efterfrågan - den är central för att komma till rätta med problemet. Jag får heller inte något svar från Kristdemokraterna när det gäller synen på hur en konvention mot mäns våld mot kvinnor - genderbaserat våld - skulle utformas. Jag noterar att jag heller inte får något svar när det gäller synen på hur vi ska kunna avkriminalisera abort inom den europeiska gemenskapen. Det kan vara i Europarådet, det kan vara EU, och kanske också OSSE som har nämnts här tidigare kan ha en roll. Vi har dessa redskap. Vi är ordförande i EU nu, och vi har varit ordförande i Europarådet. Vi kan agera mycket kraftfullt. Men jag ser inte det agerandet, mina vänner! Jag är frustrerad! Jag vet att vi skulle kunna ha använt ordförandeskapet. Det fanns förhoppningar och löften om att man från den borgerliga majoritetens sida skulle driva på i de här frågorna. Jag ser inte det, men jag blir gärna motbevisad, Rosita Runegrund. Ge mig gärna konkreta förslag och bevis på att de här frågorna ändå prioriteras och att man kommer att ta upp dem längre fram i november och i december under julhelgerna.

Fru talman! Jag tror att alla här i kammaren är väldigt medvetna om att Carina Hägg är frustrerad. Så är det många gånger att vara i opposition, Carina Hägg. Det är frustrerande när man inte sitter inne med makten på det sättet. Jag tycker att mina kamrater inom majoriteten sköter den här frågan på ett mycket klokt sätt. Att sedan ratificeringen av konventionen mot människohandel kanske skulle ha kommit lite tidigare kan jag hålla med om, men där finns ingen skiljelinje. När det gäller Kristdemokraternas syn på mänskliga rättigheter försökte jag ändå på ett väldigt enkelt sätt framföra det. Jag har inte gått in i Europarådets arbete på det sättet. Jag vill ha lite mer tid på mig och kanske återkomma i de här frågorna. Men det råder absolut ingen tvekan om var Kristdemokraterna står när man kränker de mänskliga rättigheterna som innefattar barn och kvinnor i synnerhet. Då har vi prostitution, människohandel och många andra frågor som är kopplade just till frågan om mänskliga rättigheter. Där tror jag alltså att Carina Hägg kan känna sig trygg trots all frustration.

Fru talman! Ibland kan jag tycka att Europarådet är en väl bevarad hemlighet för väldigt många, kanske inte för oss som sitter i kammaren i dag och deltar i debatten, men om man pratar med folk ute märker man att de inte vet vad Europarådet är. Det var någon som sade att vi har EU-flaggan här i salen. Då kan jag säga att den flaggan faktiskt var Europarådets flagga som EU fick tillåtelse av Europarådet att använda som sin flagga. Även om det nu inte är många som lyssnar - jag kan hoppas att någon någonstans lyssnar eller läser protokollet - känner jag att man varje gång man pratar om Europarådet måsta tala om att vi står för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsfrågor. Alla länder i Europa är med utom Vitryssland, det vill säga vi är 47 länder som är med. Jag brukar berätta för folk att det här inte är EU utan att det är Europarådet, att vi håller på med de här tre huvudfrågorna och att vi finns i Strasbourg. Då får jag genast frågan: Varför åker ni då till Bryssel ibland? Men jag talade ju just om att vi inte är EU utan det här andra, så vi är alltid i Strasbourg, och så har vi den här domstolen för mänskliga rättigheter. Och den brukar folk känna till. Det kan jag tycka är väldigt positivt; det vet man i alla fall. När vi nu ska prata om Europarådets verksamhet för 2008 försöker jag själv att tänka tillbaka. Det är snart ett år sedan, för snart är 2009 slut och vi ska prata om 2008. Mina spontana tankar när jag tänker på 2008 och Europarådet är att det var fantastiskt, det var fascinerande, det var fasansfullt, det var förskräckligt och det var fruktansvärt. Jag kommer att återkomma till de här orden. År 2008 var Sverige ordförande från den 7 maj till den 27 november. Om man tänker efter inträffar det väl ungefär vart 23:e år att man blir ordförande, med tanke på att det är 47 länder och man är ordförande ett halvår i taget. Så det är ganska unikt att vi var det. Jag tycker ändå att det var ett ganska fantastiskt år när vi var ordförandeland, speciellt med tanke på den förberedelse som skedde inför ordförandeskapet. Vi som ingår i den svenska delegationen var redan under slutet av 2007 och början av 2008 kallade till UD flera gånger för att delta i diskussioner om vilka frågor som det svenska ordförandeskapet skulle prioritera under vår tid som ordförandeland. Även ni från Socialdemokraternas sida måste hålla med om att vi var där, att vi deltog och att vi kom med inspel om vilka frågor vi tyckte var viktiga under det svenska ordförandeskapet. Det var en rejäl dialog med UD om vad som skulle prioriteras. Det vi kom fram till var att koncentrera oss på några saker. Vi hade i alla fall en plan för vad som skulle göras. Mänskliga rättigheter var ganska naturligt att arbeta systematiskt med. Där var barns rättigheter och personer med funktionshinder. Där var jämställdhet. Man hade även människohandel, våld mot kvinnor och många flera frågor. Sedan inträffar kriget mellan Ryssland och Georgien. Trots att man har en plan kullkastar det naturligtvis en del, även om i princip allt som hade tänkts fullföljdes. Dessutom har vi nu för en gångs skull en väldigt unik utvärdering av hur man lyckades. Den säger att det svenska ordförandeskapet lyckades bra. Jag tycker dock att man misslyckades med en bit, och det var att göra Europarådet mer känt bland allmänheten. Det tycker jag fortfarande att man kanske inte har lyckats med. Det är min kritik, för det lyckades man inte med. Det minns jag att jag tog upp flera gånger när vi träffades på UD: Nu har vi världens chans att göra Europarådet lite mer känt. Där tycker jag att man misslyckades. Det var den fantastiska biten. Det som förskräckte och var fasansfullt och fruktansvärt var ju kriget mellan Ryssland och Georgien. Man kan säga att Europarådet sedan det inträffade har ägnat väldigt mycket tid åt det, i slutet av 2008 och i princip hela 2009. Det ska vi inte diskutera nu, men man har ägnat väldigt mycket tid åt detta och antagit ett stort antal resolutioner. Även om vi nu ska prata om 2008 känner man att Ryssland på något sätt hela tiden finns i Europarådet. Som jag upplever det har nog Ryssland och Rysslands ledare en känsla av att Ryssland är större än vad det är i verkligheten och än vad det är på kartan. Ryssland är större. Man har på något sätt inte accepterat att man inte har alla de här länderna runt omkring sig under sin kontroll. Därför får jag en känsla av att man i Ryssland känner att man har rätt att lägga sig i. Om länderna runt omkring vill gå med i eller är intresserade av att ansöka om att bli medlem i någon annan organisation, Nato eller EU, kan Ryssland lägga sig i detta. Jag tycker att Ryssland tyvärr är på fel väg, och det har flera varit inne på. Ryssland är på fel väg. Jag känner mig väldigt oroad. Herr Putin, vare sig han är president eller premiärminister, har en stor roll i detta. Jag tycker att han beter sig som ett litet barn. Han testar var gränsen går. Han bara fortsätter och fortsätter. Den liknelsen har jag tagit förut och den kommer jag att ta många gånger. Säger ingen stopp bara fortsätter han. Problemet är att Putin inte är något litet barn. Han är en människa med väldigt stor makt, och han har stora maktambitioner för Ryssland. Utvecklingen i Ryssland går, som jag sade, inte åt rätt håll. Vi kan bara titta på de frågor som Europarådet håller på med, till exempel mänskliga rättigheter och de som försöker försvara mänskliga rättigheter i Ryssland. Det är inte bara en utan flera som har mördats. Man kan inte säga att utvecklingen är positiv i Ryssland. Jag tänker inte gå in på protokoll 14 som har varit uppe förut och som gäller Europadomstolen. Men man kan säga att Europadomstolen just nu har en balans på 106 000 ärenden. Just att Ryssland inte har ratificerat protokoll 14 gör ju att det är lite svårare, även om vi försöker lösa det med ett annat litet tillägg, som Ryssland inte heller kommer att ratificera, vad jag förstår. Det som har varit fascinerande - då kan man tro att jag menar något positivt, men för mig är det nog lite negativt - gäller valövervakning. Det är faktiskt också en del av Europarådets verksamhet som ingen har pratat om här. Tyvärr är de rapporter som kommer ut efter valövervakning ofta väldigt överslätande. De säger ofta att det nog inte hände så mycket. Något litet hände, men alltihop har nog gått bra. Jag är inte så säker på att vi hjälper de länder vi övervakar genom att vara så överslätande. Samtidigt har jag full förståelse för att det tar tid för länder som har varit icke-demokratiska att införa demokrati och försöka genomföra val på ett bra sätt. Jag vill ta ett exempel och det är från 2008. Det var valet i Armenien som hölls den 19 februari. Det var presidentval. Jag var där. Det jag såg under sammanräkningen - jag ska sammanfatta det väldigt snabbt - var att man fuskade så att det bara stänkte om det. Man har alltså en valsedel med alla kandidater som man kan kryssa för. Det är väldigt transparent, för valförrättningsordföranden visar upp varje valsedel så att alla som sitter där ser. Det är väldigt transparent. Så gör vi inte i Sverige ens en gång. Men hon läser fel namn. Jag ser ju var kryssen står. Jag kan inte armeniska, men jag vet vilken ordning de står i. Hon läser fel namn, och man lägger valsedeln i fel hög. Man gör detta medvetet och lägger väldigt många valsedlar, dock inte alla, till en kandidat. De upptäcker att jag har märkt det, men det visar sig att alla valförrättare gör detta i samförstånd så man försöker hålla för. Man lägger valsedlarna mitt i. Jag får ju inte ingripa. Jag får bara observera. Det är fruktansvärt frustrerande. Det var ett uppenbart valfusk. Jag kan säga att om det jag såg bara hände i 10 procent av vallokalerna så påverkade det resultatet eftersom den som vann behövde få över 50 procent för att det inte skulle bli en andra omgång. Fuskade man, för det var till den som vann man lade valsedlarna, påverkade detta valresultatet. Ändå var rapporten väldigt överslätande efteråt. Sedan hände i och för sig saker efter valet. Det var flera människor som blev skjutna, och det blev alltså en övervakning av Armenien. Man har alltså följt upp detta flera gånger, vilket är bra. Men jag vill peka på det fascinerande, i negativ betydelse, med att man är så överslätande i sina rapporter. Jag ska avsluta med att gå tillbaka till vad jag har sagt tidigare. Då kommer frågan om Ryssland upp igen. Jag känner en oro inför Europarådets trovärdighet för framtiden. Jag kommer tillbaka till Ryssland-Georgien-kriget. Vi har antagit många resolutioner i Europarådet när det gäller Ryssland-Georgien. Ett land, och det har sagts tidigare i talarstolen, Ryssland, har inte uppfyllt något av vad vi har tagit upp i resolutionerna. Georgien däremot har uppfyllt nästan allt. När ska man reagera och agera om inte när sådant sker? Hur mycket ska man låta passera? Jag är tillbaka till att Putin och Ryssland driver frågor hur långt som helst för att se när någon säger stopp. Något borde Europarådet ha gjort för att visa att vi inte accepterar att ett land ignorerar de resolutioner vi antar i Europarådet. Herr talman! Jag kommer att fortsätta ett litet tag till eftersom jag tänkte bemöta en del saker. Det kan hända att någon redan har begärt replik, men jag tänkte försöka bemöta dem nu. Jag yrkar först bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande. Carina Hägg har begärt replik på i princip varenda en av majoritetsföreträdarna i frågan om trafficking. Vi har varit överens om att utöva påtryckningar på regeringen. Vi har skrivit under och gjort gemensamma uppvaktningar och så vidare. Sverige ska alltid vara bäst i klassen. Allt ska vara korrekt in till sista kommatecknet. Det är väl bra att vi är noga med vår lagstiftning, men det gör också att det drar ut på tiden. Jag kan säga att Sverige i alla sammanhang prioriterar frågan om människohandel. Nu under vårt EU-ordförandeskap har det precis varit en konferens i Bryssel där man har pratat om detta, och det kommer att vara en uppföljningskonferens nästa år. I EU håller man på att förhandla fram ett rambeslut när det gäller att förebygga och bekämpa människohandel samt skydda offren. Om det rambeslutet går igenom kommer vissa delar att gå längre än vår Europarådskonvention. Carina Hägg var också inne på Stockholmsprogrammet, och där driver Sverige på att frågan om människohandel ska tas upp i detta sammanhang. Frågan finns med även där. De flesta har svarat Carina Hägg att en proposition är på gång våren 2010. Den ska beslutas innan riksmötet är slut. Sverige är så noggrant. Det har hängt på någon sekretessfråga. Egentligen uppfyller vi säkert i princip alla krav som konventionen ställer utom i några små bitar som har med sekretess att göra. Vi kan redan tillämpa det samarbete som behövs när det gäller Europarådskonventionen mot människohandel. Jag förstår att Carina Hägg kommer att fråga ändå, men jag har ändå försökt att reda ut de bitar som jag tycker är viktiga. Hans Linde har kanske inte begärt replik - nu har han gått, då kanske jag inte ska svara. Han pratar mycket om diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Men jag vill tala om att Sverige i den frågan också har gjort saker under sitt ordförandeskap. Den 2 juli 2008 fattade ministerkommittén ett antal beslut om åtgärder för att motverka diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Ministerkommittén instruerade vidare alla kommittéer inom Europarådets mellanstatliga samarbete att inom ramen för sina respektive direktiv föreslå aktiviteter för att stärka möjligheterna till lika rättigheter och värdighet för hbt-personer. Jag vill bara peka på detta eftersom det har sagts att Sverige inte gör någonting. Jag vill visa på motsatsen. Sverige gjorde mycket under ordförandeskapet i Europarådet, och Sverige gör mycket under EU-ordförandeskapet, vilket i och för sig inte är det vi ska diskutera. Herr talman! Med detta slutar jag, och jag hade hoppats att jag inte skulle få repliker eftersom jag tycker att jag har svarat på frågorna - men Carina Hägg har tydligen begärt replik ändå.

Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att ta tillfället i akt att klarlägga en annan fråga. Jag förstår att majoriteten har ett svar på frågan, men eftersom jag är en del av oppositionen har jag inte fått svaret till mig på det sättet. Vi delar båda bilden av ärendetyngden i domstolen i Strasbourg. Det är ett stort bekymmer att domstolen nästan krossas av ärendemängden, och det är oerhört angeläget att få protokoll 14 ratificerat. Det ledde också till ställningstagandet vid mötet i Madrid att gå före och bryta ut vissa delar, nyckelparagrafer, ur protokoll 14. Några europeiska länder sade genast att de var beredda att göra detta. De gjorde sin hemläxa och öppnade för en ratifikation. Men jag har inte sett att Sverige har gjort sin hemläxa att för vår del förklara att vi kan gå vidare med de temporära tillämpningarna. Det stödet har jag inte sett att regeringen har varit klar med. Jag skulle välkomna om vi kunde få höra ett tillkännagivande att Sverige är klart, att vi stöder detta fullt ut i praktisk handling. Jag konstaterar återigen att regeringen och de borgerliga företrädarna inte har lagt vikt vid konventionen mot trafficking, det vill säga att ratificera den. Man har inte heller - jag har ställt flera frågor till flera företrädare - sett till att det vi gör hemma i Sverige och i andra europeiska forum hänger ihop så att arbetet kan bära vidare internationellt. Det är viktigt att det vi har gjort under vårt EU-ordförandeskap och den konvention som finns utgör en grund för det fortsatta arbetet. Det får inte urholkas. Jag beklagar att jag inte kan få något tydligt svar på frågorna. Jag var i Bryssel på konferensen och kunde tyvärr inte se det arbetet där.

Herr talman! Nu blev jag inte riktigt klar över vilken konvention det var fråga om. Var det mot trafficking? Okej, det var mot trafficking. Jag tyckte att jag gjorde en ingående beskrivning, och jag tycker inte att jag behöver upprepa den. Det var därför jag tog upp allt Sverige gör när det gäller trafficking i mitt anförande: för att slippa behöva upprepa detta i en replik. Men jag upprepar igen. Vad gäller EU kommer man förmodligen att gå längre än vad Europakonventionen säger för att skydda brottsoffren och bekämpa människohandeln. Det är väl ett svar som heter duga. Men jag får en känsla i den här debatten att det kvittar vad vi säger; Carina Hägg kommer ändå inte att vara nöjd. Hon har hittat denna bit, och hon kommer att fortsätta att ställa frågor vad vi än säger. Om jag hade kunnat vifta här med propositionen hade Carina Hägg möjligtvis varit nöjd. Nu kan jag inte det. Den kommer nästa år. Vi är minutiösa här i Sverige. In till sista kommatecken ska allt stämma. Samtidigt har jag sagt att Sverige redan kan inleda samarbetet mot människohandel. Vår lagstiftning är sådan. Det är bara vissa bitar som inte är på plats. Vi kan redan i dag med den lagstiftning vi har bedriva det samarbetet för att bekämpa människohandel. Det handlar om samarbete över nationsgränserna. Det är fråga om internationella ligor. Det kan Sverige göra redan i dag. Det lovar jag Carina Hägg. När det gäller protokoll 14 bis, som jag förstår att Carina Hägg menar, kommer det en proposition. Sverige kommer att ratificera protokollet. Det här är också lagstiftning som vi måste titta på, men det är helt klart att Sverige kommer att ratificera protokollet.

Herr talman! Vi har under den här mandatperioden konstaterat att ganska komplicerade lagstiftningar har lagts fram utan särdeles omfattande beredning. Det har också granskats av konstitutionsutskottet. Men på det område vi diskuterar i dag är det oerhört komplicerat att lägga fram förslag som redan är färdigutredda, där det finns en majoritet, där det skulle vara mycket enkelt att gå fram, med få sidor text. Det handlar ändå om en prioritering. Det kanske ligger helt i det vi nu har fått redovisat, det vill säga att regeringsföreträdare tycker att det är fråga om så lite att det inte behövs. Det här räcker ändå. Det kan vara en förklaring. Vi tycker inte att det räcker, och vi tycker att det är viktigt att Sverige kan vara ett föredöme och vara pådrivande. Då måste Sverige ha gjort sin hemläxa. Jag konstaterar att det inte är gjort när det gäller konventionen mot trafficking. Vi har haft en udda uppfattning i Sverige när det gäller konventionen mot våld mot kvinnor, genderbaserat våld, som har arbetats fram. Vi har inte heller gjort vår hemläxa när det gäller att gå vidare med nyckelparagrafer i protokoll 14 för att kunna gå framåt i ärendemängden i Europadomstolen. Jag kan stanna här och konstatera de svar jag har fått, eller den brist på svar jag har fått. Jag ser fram mot att kunna fortsätta att arbeta med de här frågorna, förhoppningsvis i bred samverkan framöver. Det krävs att Sverige är samlat för att kunna driva på och vara en så konstruktiv kraft som möjligt i den europeiska politiken i så grundläggande frågor som att stå upp och verka för mänskliga rättigheter. Nu lämnar jag från Socialdemokraternas sida över till Björn von Sydow, som för vår del ska diskutera och lyfta fram frågan om Ryssland.

Herr talman! Jag är glad att Carina Hägg inte är talman utan att den talman som sitter är talman så att jag fick de två minuterna. Jag tänker inte utnyttja dem, för det finns ingen anledning att svara Carina Hägg en gång till. Vi har varit fyra fem företrädare som har svarat Carina Hägg så seriöst vi bara kan - det har vi faktiskt gjort. Carina Hägg är som en ivrig bäver som bara hugger sig fast i de här frågorna. Det uppskattar jag, och jag ska här på slutet berömma henne för den fantastiska energi och entusiasm hon lade på kampanjen om mäns våld mot kvinnor. Hon var ambassadör, eller vad vi ska kalla det, för det här i Sverige med vår talman Per Westerbergs välsignelse. Hon gjorde ett fantastiskt jobb där. Jag vill sluta med att berömma Carina Hägg. Hon vet att jag är väldigt engagerad i de här frågorna, och vi har jobbat en del ihop. Jag vill tacka Carina Hägg för att hon har gjort det. Vi kommer att fortsätta att kämpa för de här frågorna på barrikaderna, i Europarådet och på olika ställen. Carina Hägg kan vara säker på att det kommer en proposition om människohandel. Vi får ta debatten då.

Herr talman! Det är sant att det är en positiv utvärdering som har ägt rum och som vår delegation har överlämnat till kammaren. Mycket som skedde under det där halvåret var gott. Men kriget mellan Georgien och Ryssland ledde till problem. Ett problem var: I vilken egenskap uttalade sig Sveriges utrikesminister under de första dagarna och agerade han under den första tiden efter krigsutbrottet? Det var inte klart om det var Sveriges utrikesminister eller ordföranden i ministerkommittén. Ett resultat av denna oklarhet blev att det var omöjligt för ministerkommitténs ordförande, Sveriges utrikesminister, att besöka Moskva och fullgöra det uppdrag som borde ha skett med båda de krigförande länderna. Det finns uppgifter om att det sedan den tiden är svårt för Sveriges utrikesförvaltning att ha grannskapskontakter, åtminstone på politisk nivå, med företrädare för Ryssland. Från och med mitten av september kom det svenska programmet för ordförandeskapet att vara mycket effektivt när det gällde att lotsa fram en politik för att komma ur kriget och stödja den vapenvila som Frankrike hade åstadkommit i sin egenskap av Frankrike och ordförande i EU. Från september och framåt var det alltså ett effektivt ordförandeskap igen. Ryssland är ett mycket stort problem i Europarådet, i Europa och, enligt min mening, för Ryssland självt. Dagens regim - jag vill säga Putins regim - saknar varje demokratisk karaktär och för dessutom med sig stora socioekonomiska och rättsliga problem. Det är svårt att se någon positiv utvecklingstendens i dagens Ryssland. Men Ryssland är ett grannland till Sverige och är en del i Europa, och Rysslands politik och Rysslands maktförhållanden spelar en stor roll i alla parlament, utrikesförvaltningar och regeringar i dagens Europa. Vilket förhållningssätt ska man ha till Ryssland? Ska man göra så att det blir färre kontakter och möten mellan politiker i de demokratiska länderna, Europarådet, Europeiska unionen, OSSE och Ryssland? Är det en meningsfull väg att hantera den problematik som ligger i att Ryssland i många hänseenden inte bryr sig om vapenstilleståndsavtalet med Georgien och andra betydelsefulla internationella, folkrättsligt giltiga konventioner? Om detta utspelas konflikter i Europarådets parlamentariska församling. Vi socialdemokrater har bestämt oss för att både som svenska politiker och som delar i församlingen ha en uttalat kritisk hållning till regimen Putin. Men vi har också föresatt oss att det är bättre att ständigt använda en rysk närvaro i församlingen och andra delar till att hela tiden sätta Putinregimens problem på dagordningen och ständigt erinra, ja, till och med pressa våra ryska kolleger om de problem som Rysslands inre samhällsskick utsätter Ryssland självt för men också hur regimen är en djupt problematisk kraft i dagens Europa. De borgerliga ledamöterna i vår delegation har valt att i gångna omröstningar rösta för förslag som skulle innebära att Ryssland fråntas rösträtten under viss tid och att överväga om ryska politiker under överskådlig tid inte ska tillåtas att komma till församlingen. Min fråga inför kammaren är: Är detta uttryck för ståndpunkter som Moderata samlingspartiet har? Är det ståndpunkter som Centerpartiet har? Är det ståndpunkter som Folkpartiet liberalerna har? Är det ståndpunkter som Kristdemokraterna har? Jag vill fråga: Är detta era partiers ståndpunkter? Vi socialdemokrater anser att det behövs en samlad politik i förhållande till Ryssland. Det är en mycket komplicerad politik, men den behöver mejslas ut. Vår fråga är: Är det detta som ni har röstat för eller stött, att röstandet skulle ske i vår parlamentariska församling? Är det uttryck för era partiers ståndpunkter i en del av Sveriges utrikespolitik i förhållande till Ryssland?

Herr talman! Björn von Sydow ställde raka frågor, dock inte med anledning av skrivelsen från regeringen gällande verksamhetsåret 2008 och inte heller Europarådsdelegationens arbete under 2008. Det var snarare en förfråga inför den berättelse som vi har anledning att diskutera nästa år, herr talman, nämligen hur Europarådets parlamentariska delegation hanterar frågan om den ryska efterlevnaden av de resolutioner som kammaren har antagit. Låt mig bara lätta på förlåten, herr talman, som ett försök till svar på Björn von Sydows fråga. Jag delar helt bedömningen att det är ett mycket komplicerat förhållande som gäller i Ryssland. Den situation som råder är djupt problematisk, som Björn von Sydow sade. Marietta de Pourbaix-Lundin beskrev tidigare vad som händer i Ryssland. Jag delar helt den uppfattningen. Göran Lindblad gav också bilder från situationen i delrepubliker i Ryssland som kommer oss till del, inte minst från Civil Rights Defenders. Det är allvarligt. Frågan är, herr talman: Om vi försöker få en dialog och har varit överens om spelreglerna för församlingen, ska vi då i något läge försöka säga att dialogen har nått vägs ände? Gör någonting med anledning av det vi säger! Delta i dialogen! Om de inte gör det och kommer tillbaka med det svaret, behöver vi då vidta någon åtgärd? Ja, har vi sagt. Låt oss då ställa frågan om att utmana rösträtten under en kort period, inte diskvalificera Ryssland men utmana.

Herr talman! Jag tolkar Kerstin Lundgrens svar som att det för Centerpartiets vidkommande är den linje som ni agerade för i Strasbourg senast. Min bedömning är att det är en oklok linje. Vi bör säga det som Kerstin Lundgren sade i sitt anförande i långa stycken. Det ska ständigt sägas med de ryska företrädarna. Det är bättre än att de till exempel konstaterar att de inte kommer tillbaka efter det att en temporär suspendering har ägt rum eller förklarar att de ännu mindre än nu avser att följa vår domstols utslag. Bland annat gäller det förhållandena i norra Kaukasien där Göran Lindblad helt korrekt skildrade det som den ryska människorättsrörelsen framhåller. Det är en terror av ett slag som vi, undantaget de jugoslaviska inbördeskrigen, får gå tillbaka årtionden för att finna motsvarighet till. Vår hållning är i stället att vi ska försöka åstadkomma en samlad politik i alla Europarådets institutionella delar. Nyvalde generalsekreteraren Jagland valdes för att han bland annat visade sig ha en bra hållning till hur förhållningssättet till Ryssland från demokratier bör vara för att hela tiden pressa kollegerna, såväl politiker som ämbetsmän och rättspersoner som företräder de ryska intressena, på det som de har bundit sig för i konventioner och för att de har kommit att tillåtas att bli medlemmar i Europarådet och ha säte och stämma i parlamentariska församlingar.

Herr talman! En samlad politik i all ära, men vi måste också se hur vi använder de olika organens unika uppdrag. Europarådets unika uppdrag, herr talman, är att hävda rättsstatens princip, mänskliga rättigheter och demokrati. Att bjuda in till dialog är naturligtvis viktigt. Ingen i Europarådet har sagt: Stäng dörren! Uteslut! Däremot har vi rest frågan om att utmana rösträtten under en tid. Det har vi gjort tidigare när det gällde Tjetjenien. Vi måste, herr talman, alltid ställa oss frågan: Kan vi pressa mer? Vi har inte sanktionsverktyg i andra sammanhang än just på detta område, nämligen att försöka få de parlamentariker som vistas i den parlamentariska församlingen att gå hem till sig och höja rösten - inte för att säga att Europarådet är fel ute och vår regering gör allt rätt, utan för att säga: Snälla, herr Putin, gör något annat! Det har man dock inte varit beredd att göra, och det är därför vi måste pröva denna fråga. Herr talman! Jag hoppas att de oroande signaler som når oss från Tjetjenien, Ingusien och andra områden inte kommer att leda till att vi får se ett nytt utbrott. Det är oerhört allvarligt när vi har krig mellan Europarådets medlemsstater. Det är också allvarligt när en av medlemsstaterna inte tar till sig och vill göra något för att leva upp till de avtal som har träffats. Jag beklagar den resolution som Europarådet antog senast, för den var i princip att lägga sig platt. Efter det ställningstagande som man röstade för har man lagt golvet mycket lågt i den parlamentariska församlingen.

Herr talman! Det bästa får inte bli det godas fiende. Det är sant att Europarådet är fokuserat på demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten. Men verkligheten som jag ser den är att vi också behandlar en hel rad andra frågor av social karaktär delvis, av miljökaraktär - vi har haft stora miljöärenden uppe - och av energikaraktär. Nog tycker jag att det ibland är vid sidan av den tänkta fokuseringen, men vi gör det för att de länder som är representerade, även icke-demokratierna, är nödvändiga eller åtminstone starkt önskvärda att ha med när man överlägger i sådana frågor. Jag menar att Europarådet, liksom varje annan internationell organisation, också måste se att det är nödvändigt att ha kontaktpunkter med dem som har ett betydelsefullt inflytande. Jag kan ge Kerstin Lundgren rätt på en punkt. Vi kanske ska vara försiktiga med att säga att Europarådet organiserar 48 demokratier, att det är demokratiernas förening. Det är ett stort antal demokratier. Några av dem får återkommande ändå anmärkningar. Sverige har också fått erinringar och anmärkningar. Men några länder är så långt ifrån att ha demokratistatus att det vore fel att säga att de är demokratier. Det är dock viktigt att de är med eftersom de, som till exempel i Rysslands fall, har en ganska liten närvaro i det internationella systemets organisation i verkligheten. Det gör att vi får tona ned utsagorna om att det är demokratiernas sammanslutning. Vi får i stället säga att det är demokratier och länder som befinner sig olika långt från demokrati men som har ett gemensamt, nämligen att de ligger i världsdelen Europa.