Väg-, fordons- och trafikfrågor

Herr talman! I betänkandet TU12, Väg-, fordons- och trafikfrågor , behandlas motioner och yrkanden om förnybara drivmedel, åtgärder inom taxibranschen, fordonsbesiktning, registreringsskyltar, digitala färdskrivare, övergivna fordon och parkeringsfrågor. Många för fram förslag om olika miljöåtgärder inom trafikområdet. Utskottet betonar i betänkandet att omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem är en av de största utmaningarna inom transportpolitiken. En rad strategiska insatser har gjorts, och ytterligare betydelsefulla åtgärder har aviserats. Rörande riksdagens tidigare tillkännagivande om att regeringen borde se över de konsekvenser som lagen om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel har för mindre tankställen i glesbygd ser utskottet med tillfredsställelse på att regeringen meddelat sin avsikt att inom en snar framtid återkomma till riksdagen med förslag som innebär att dispenserna från pumplagens sista steg ska permanentas. När det gäller taxitrafiken betonar utskottet att en sund konkurrens ska råda inom taxinäringen. Utskottet konstaterar att ett införande av redovisningscentraler för taxinäringen skulle kunna vara en verksam åtgärd för att främja taxibranschens utveckling. Därför utgår utskottet från att regeringen skyndsamt bereder de aktuella taxifrågorna och återkommer till riksdagen med sin bedömning. Med hänvisning till sina ställningstaganden och pågående beredningsarbeten avstyrker utskottet samtliga 47 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Det finns 14 reservationer i betänkandet, vilket utskottet här överlämnar till riksdagen för debatt och ställningstagande.

Herr talman! Vi ska nu, precis som Ola Johansson sade, diskutera en rad frågor som berör väg-, fordons- och trafikfrågor. Det rör sig om frågor inom ett brett spektrum. Debatten riskerar därför att bli ganska ostrukturerad. Den kommer i varje fall att handla om många olika saker. Jag tänker uppehålla mig vid de punkter där vi yrkar bifall till olika reservationer. Det innebär inte att jag inte står bakom alla reservationer som vi har lagt fram, men för tids vinnande gör jag på detta sätt. Det första som måste konstateras är att vi nu har en regering och en riksdagsmajoritet som är tömd på idéer för framtiden. Det visas inte minst när vi nu ska debattera några frågor som är ganska enkla men som skulle innebära stora positiva förändringar för dem som är berörda, om bara majoriteten för ett ögonblick orkade lyfta blicken. I stället är man fixerad vid jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar som helt tar bort möjligheten att vidta åtgärder ens i de enklaste frågor. Finansdepartementet styr hela den högerledda regeringen och riksdagsmajoriteten. Jag ska ge några exempel. Det handlar om tömningscentraler för taxi som skulle inbringa ca 1 miljard till statskassan - ingen åtgärd. Det handlar om åtgärder som skulle underlätta livet i glesbygd genom att bilbesiktningen skulle kunna ske närmare hemmet och skyltning för att det lokala näringslivet ska utvecklas - ingen åtgärd. Det handlar om initiativ som innebär att snöskotern ges bättre förutsättningar, inte minst inom besöksnäringen - ingen åtgärd. Det handlar om en enkel översyn av digitala färdskrivare för att förbättra konkurrenssituationen för seriösa åkare - ingen åtgärd. Herr talman! Detta är inte bra. Jag hoppas att majoriteten tänker om och kastar loss från fixeringen vid skattesänkningar. Det första som jag tänker beröra lite mer är tömningscentraler för taxi. Vi har fyra motioner där man kräver åtgärder inom detta område. Det är tre socialdemokratiska motioner och en motion från centerpartisten Staffan Danielsson. Vi har alltså ett blocköverskridande krav som ratas. För mig är det obegripligt att utskottsmajoriteten inte backar upp de här förslagen. Taxibranschen har i en uppvaktning av trafikutskottet uttryckt sitt sedan länge kända krav på att tömningscentraler ska vara obligatoriskt. Jag förstår taxibranschen. Det de strävar efter är att konkurrens på lika villkor ska kunna ske. Svartåkare och fifflare ska ges så lite utrymme som möjligt. De seriösa taxiåkarna har inget emot den här åtgärden. De skulle tvärtom hälsa det här förslaget med tillfredsställelse. Det ger dessutom, lågt räknat, 1 miljard i ökade intäkter till staten. Det kan aldrig vara fel att se till att de skatter som beslutats av denna kammare verkligen också betalas. Jag vill i det här sammanhanget också peka på att Skatteverket i en skrivelse från november förra året stöder förslaget. Inte minst det borde väl få en ansvarskännande majoritet att agera. I debatten har framförts att detta skulle kosta stora pengar för varje taxibil. Summor på 100 000 har nämnts av finansministern. Vi kan konstatera att han i det här fallet har räknat fel. Det är summor helt tagna ur luften. När taxibranschen senast besökte vårt utskott kom den här frågan upp. Beskedet vi då fick var att det skulle kosta ungefär 2 500 per taxibil. Jag har också vid ett flertal tillfällen diskuterat denna fråga med taxichaufförer som jag har åkt med. Samtliga har uttryckt sin förvåning över att detta inte redan är praxis. Taxibranschen är för. Skatteverket är för. Vi inom oppositionen är för. Det är bara regeringen och majoriteten i den här riksdagen som är emot. I majoritetstexten gömmer man sig bakom en utredning som är ute på remiss. Jag vet inte vad som är riktigt, men taxiföreningen påstod i alla fall vid sin uppvaktning av utskottet att den här utredningen inte är relevant i den här frågan. Det beredningsarbete som sägs pågå i Regeringskansliet skulle behöva att en majoritet i riksdagen gav till känna att någonting måste göras i denna fråga. Jag uppmanar er att tänka om och agera nu. Därför yrkar jag bifall till reservation nr . Herr talman! Det finns i detta betänkande några frågor som berör politiken utifrån perspektivet att hela Sverige ska leva. Det är bilbesiktningens reglering och frågor om vägskyltning. Den avreglering av bilbesiktningen som genomfördes för en tid sedan gjordes utan att någon som helst hänsyn togs till situationen på landsbygd och i glesbygd. Vi kan redan nu se att de kraftigt ökade priserna för besiktning som befarades har blivit verklighet. Om man dessutom tvingas åka långa sträckor för att besiktiga sitt fordon höjer det kostnaden på ett påtagligt sätt för den enskilde. Vi menar att staten måste ta ett ansvar för att avståndet till närmaste bilbesiktning ska bli rimligt, detta för att bilbesiktningen ska fungera i hela landet. Risken är stor att vi annars får många obesiktigade och därmed farliga fordon på våra vägar. Det är också så att besiktningsverksamhet är myndighetsutövning, och sådan verksamhet menar vi inte ska konkurrensutsättas. Myndighetsutövning måste man kunna lita på. Det kan inte vara så att vinsten för enskilda företag ska ställas mot säkerhet, som faktiskt görs i detta fall. Den självklara slutsatsen för vår del blir att en utvärdering av hela denna verksamhet bör göras. Då bör även möjligheten att dra tillbaka hela denna misslyckade reform undersökas. Så till frågan om regelverket för skyltning. Det borde vara möjligt att tillämpa de regler som finns på detta område mer flexibelt. I glesbygd är det ofta långt mellan näringsidkare och serviceställen. Många av dessa är för sin överlevnad beroende av förbipasserande och turister. Trafikverket borde därför tillsammans med kommuner och lokala näringsidkare kunna komma överens om en mer flexibel tillämpning av skyltanvisningarna så att man på det här sättet kan stödja utveckling i glesbygd. Det kan inte vara någon stor fråga för myndigheterna, men det är en mycket viktig fråga för företagen. Jag vill med det här yrka bifall till reservationerna 4 och 9. Herr talman! Jag har vid ett antal tillfällen försökt få till stånd en diskussion om snöskoterpolitik i den här kammaren. Jag gläds nu eftersom vi i det här betänkandet har två motioner som tar upp just det här ämnet. Särskilt glädjande är det att motionerna kommer från bägge blocken i riksdagen. Det finns många frågor som förtjänar att uppmärksammas när det gäller snöskotern. Det första och viktigaste är snöskoterns attraktionskraft på alla som någon gång har provat att köra detta fordon. Det är lätt att inse att man med en snöskoter kan få en upplevelse av naturen som annars bara är några få förunnad. Snöskotern är både som arbetsfordon, för bland annat renskötsel och skogsbruk, och som rekreation mycket värdefull för det svenska samhället. Besöksnäringen drar årligen in stora belopp knutet till användningen av just snöskotern, något som skulle kunna utvecklas mycket mer. Det är därför minst sagt beklagligt att regering och riksdagsmajoritet är så ljumt intresserade av snöskoterns möjligheter. Från regeringens sida gömmer man sig bakom Nationella Snöskoterrådet som bara är ett råd, precis som namnet säger. Visserligen är alla intressenter som berörs av frågorna med runt bordet men utan mandat att föreslå politiska åtgärder som förändringar i regelverk eller andra viktiga frågor. Det är därför av yttersta vikt att behandlingen av dessa två motioner nu blir välvillig, menar jag. Frågan om finansiering av skoterleder är den kanske enskilt viktigaste frågan för den framtida utvecklingen av branschen. Säkra och turistvänliga leder ger möjlighet till en utveckling av besöksnäringen som annars riskerar att gå förlorad. Genom bra leder stimuleras dessutom skoterförarna att använda lederna, vilket leder till att skador på bland annat mark och skogsplanteringar kan begränsas till ett minimum samt att säkerheten främjas. Jag anser att användarna av snöskoter på ett eller annat sätt själva måste vara med och finansiera huvudparten av dessa leder. Det är inte rimligt att det i framtiden är kommunerna eller staten som via bidrag till snöskoterklubbar finansierar denna verksamhet. Detta bör regeringen skyndsamt utreda. Jag vill också i detta sammanhang peka på säkerheten. Alltför många olyckor med snöskoter inblandade sker. Varje år omkommer dessutom flera människor i snöskoterolyckor. Ofta finns alkohol med i bilden. Säkerheten vid leder över vattendrag och andra olycksorsaker kan åtgärdas genom att den nationella snöskoterpolitiken stärks. Jag vill därför yrka bifall till reservation 10. Herr talman! I betänkandet tas också problemen med de digitala färdskrivarna upp. Via en motion från Monica Green har denna fråga kommit på utskottets bord. De digitala färdskrivare som var tänkta att förbättra konkurrenssituationen för den seriösa åkerinäringen har tyvärr visat sig ge motsatt effekt i vissa fall, detta på grund av att tekniken inte är fulländad. En rad felkällor har kunnat påvisas i färdskrivarnas funktion. Det är därför av största vikt att en översyn av hur de digitala färdskrivarna fungerar kommer till stånd snarast. Jag kan för min del inte på denna punkt förstå utskottsmajoritetens njugghet. Låt oss tillsammans se över denna fråga för en bättre fungerade konkurrens mellan seriösa åkare! Jag yrkar bifall till reservation 13 och hoppas att utskottsmajoriteten kan komma till samma slutsats. Sammanfattningsvis yrkar jag bifall till reservationerna 1, 4, 9, 10 och 13. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 och 3 i det här betänkandet. Och även om det finns andra reservationer i betänkandet som MP ställer sig bakom om och som också är viktiga frågor tänker jag ändå ägna mitt anförande åt just dessa reservationer. Jag tänker nu förklara varför. "Ett långsiktigt hållbart transportsystem är en av de största utmaningarna inom transportpolitiken .". Så står det i sammanfattningen i betänkandet som Ola Johansson precis läste upp för oss. Det står vidare att "en rad strategiska insatser har gjorts och att ytterligare betydelsefulla åtgärder aviserats". Vilka åtgärder, kan man fråga sig. Läser man vidare så är det första som utskottsmajoriteten väljer att lyfta fram detta: att glesbygdens folk inte ska få tillgång till förnybara drivmedel. Utskottet ser med tillfredställelse fram emot att dispenserna från pumplagens sista steg ska permanentas, det vill säga att de mindre mackarna som ofta ligger i gles- och landsbygd inte ska behöva sälja förnybara drivmedel. Själv landsbygdsbo och beroende av bilen kan jag inte låta bli att ställa frågan: Vad är det för långsiktighet i det här? Varför ska inte de som bor i glesbygd kunna tanka förnybart i framtiden? Vad ska de stoppa i sina tankar när oljan sinar eller blir så dyr att de inte har råd att tanka bensin eller diesel? Är det egentligen inte gles- och landsbygdsborna som i första hand borde få tillgång till de alternativa drivmedlen, vi som verkligen är beroende av bilen på ett helt annat sätt än de som bor i städerna. Herr talman! För många år sedan köpte jag en etanolbil. Folk tyckte att jag var lite knasig, för jag hade åtta mil till macken när jag skulle åka och tanka med mina dunkar som jag fick ta med mig. Så kom pumplagen, och jag fick hälften så långt till en etanolpump. Jag fick även sällskap, för det var många som köpte etanolbilar runt om i bygden. Etanol var då det klimatsmartaste alternativet. I dag finns det bättre alternativ. Åtskilliga forskarrapporter, Gröna bilister samt andra seriösa aktörer har kommit fram till att biogas är det bästa bränslet jämfört med dagens alternativ. Klimateffekten av att byta bensin och diesel mot biogas är överlägsen. Om framställning av biogas använder gödsel, avloppsvatten och andra organiska substanser som annars läcker växthusgaser till atmosfären blir klimatnyttan dubbelt positiv. Dessutom kan biogastekniken underlätta för att skapa ett ekologiskt hållbart kretslopp av växtnäring. Biogas är det enda fordonsdrivmedel som har klarat svanmärkningens alla kriterier i dag. Även om klimathotet är den stora ödesfrågan är det för Miljöpartiet inte acceptabelt att framställningen av förnybara drivmedel ökar hälsoriskerna, bidrar till vattenbrist eller tränger undan matproduktion och viktiga biotoper. Det är också viktigt att bränslet är framtaget under bra sociala och arbetsmässiga förhållanden. Det är detta som svanmärkningen handlar om, och i dag är det som sagt bara biogasen som uppfyller alla dessa kriterier. Råvara för biogasutvinning finns spridd över hela jordklotet. En övergång till biogas kan därmed minska länders sårbarhet. Vi blir inte längre beroende av de få länder som har oljefyndigheter, litium till elbilsbatterier eller andra råvaror som transportsystemen förutsätter. Utifrån statsfinansiell synvinkel vore det en välgärning om dyr oljeimport kan ersättas med inhemsk produktion av bränsle. Över hälften av den biogas som utvinns i Sverige används för uppvärmning. Ca 15 procent gör ingen nytta alls utan facklas bort. Endast en fjärdedel av biogasproduktionen används där den gör störst klimatnytta, det vill säga för att ersätta fossila fordonsdrivmedel. Herr talman! Detta är bakgrunden till att Miljöpartiet i höstas lämnade in en motion om en långsiktig biogasstrategi. I den finns 17 konkreta förslag till åtgärder. Två av de förslagen ska vi debattera om i dag. Det ena förslaget handlar om pumplagen. Som vi alla vet beslutades den 2005 av en rödgrön riksdagsmajoritet. Huvudsyftet med lagens införande var att bryta det näst intill totala oljeberoendet inom personbilstrafiken i Sverige. Ett enigt trafikutskott gjorde våren 2010 ett tillkännagivande om att regeringen behövde utvärdera pumplagen och återkomma med förslag till förbättringar. I den utvärdering trafikutskottet gjorde på eget initiativ tillsammans med riksdagens utredningstjänst konstaterades det att pumplagen hittills inte kan sägas vara orsak till den så kallade mackdöden. Den nedläggning som skett i glesbygd är en följd av de strukturrationaliseringar bensinbranschen i likhet med andra branscher håller på att genomföra. Den genomförda utvärderingen visar också att det bidrag på 150 miljoner per år för delar av merkostnad för installation av pump till de fossilfria drivmedlen inte har fungerat teknikneutralt. Etanolpumpar dominerar stort bland de alternativ till fossila bränslen som har etablerats sedan pumplagens tillkomst. Pumplagen, som var tänkt att vara teknikneutral, har med andra ord i praktiken lett till att det i stor utsträckning har investerats i E85-pumpar, medan få investeringar har gjorts i biogaspumpar. Vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i våra budgetmotioner föreslagit ett stöd för fler tankställen för biogas. Vi vill också revidera pumplagen. Men i stället för att, som regeringen, backa och bara ge landsbygdens folk tillgång till fossila bränslen vill vi att svanmärkta fordonsdrivmedel ska finnas tillgängliga i samtliga svenska kommuner inom en snar framtid. Vi har en gemensam reservation om detta, reservation nr 2, som jag startade med att yrka bifall till, därför att tillgång till förnybara drivmedel är en viktig fråga, inte bara för städernas invånare utan även för landsbygdens, kanske framför allt för landsbygdens invånare, som jag sade tidigare. Men, herr talman, det är också viktigt att det ska vara möjligt att köpa fordon eller konvertera sitt fordon så att det går att köra på biogas. I vår motion föreslår vi ett konverteringsstöd för dem som vill bygga om sina bilar till biogasbilar. Det är i dag möjligt att göra vad gäller bilar och bussar. Det är betydligt knepigare för lantbrukare som vill köpa en biogastraktor eller konvertera sin skördare till biogas. Det finns nämligen i dag inget regelverk för typgodkännande för vare sig biogaslastbilar, biogastraktorer eller andra fordon som används inom lantbruket. Vi pratar ofta om att de gröna näringarna ska förse oss med framtidens bränslen och drivmedel. Men lantbrukarna ska ju också själva kunna använda sig av den fordonsgas som de producerar. I dag finns det, enligt uppgift i betänkandet, en traktor i Sverige som har efterkonverterats till biogasdrift, detta på dispens från Transportstyrelsen. Jag förstår inte varför lantbrukets fordon ska behöva behandlas så styvmoderligt att de ska godkännas och köras på dispens. Ett problem för dem som vill utveckla biogaslastbilar, biogastraktorer och andra fordon är att det inte finns något regelverk för de här fordonen att typgodkännas mot. Det är ett stort problem menar både fordonstillverkarna och de lantbrukare som vi har varit i kontakt med. Vår gemensamma reservation med S och V, reservation nr 3, om efterkonvertering av arbetsmaskiner med mera, handlar om att vi vill att Transportstyrelsen ska få i uppdrag att snarast ta fram ett sådant regelverk. Avslutningsvis vill jag än en gång yrka bifall till den reservationen. (Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, Åtgärder inom taxibranschen, och reservation 4, Bilbesiktningens reglering. För övrigt vill jag uttrycka mitt instämmande med föregående talare vad gäller förnybara drivmedel. Herr talman! Den svenska taxinäringen står enad bakom kravet att alla inom näringen ska vara anslutna till redovisnings- och tömningscentraler. I reservationen skriver förutom Vänsterpartiet även Socialdemokraterna och Miljöpartiet att det behövs kraftfulla åtgärder mot fusket inom taxibranschen. Det är viktigt med en sund konkurrens. I det perspektivet är det viktigt att alla är anslutna till redovisnings- och tömningscentraler. Vi anser att det behövs redovisningscentraler till vilka köruppdragen och ersättningarna rapporteras. Flera myndigheter, som exempelvis Skattemyndigheten, tycker att det underlättar deras skattegranskning. Även Ekobrottsmyndigheten och Konkurrensverket förordar ett system med redovisningscentraler. Vi anser att kravet på anslutning till redovisningscentral ska vara ett villkor för att få ett taxitillstånd. Utskottsmajoriteten avstyrker förslaget med hänvisning till regeringens pågående beredningsarbete och det arbete som bedrivs av berörda myndigheter. Jag kan bara konstatera att det verkar som om majoriteten i trafikutskottet på grund av prestigeskäl säger nej till dessa centraler. Jag anser att det hade varit en viktig signal som vi hade kunnat ge branschen, det vill säga om trafikutskottet hade varit enigt i synen på dessa centraler. Att kunna visa på enighet hade varit bra, inte bara för att tillmötesgå taxibranschen utan också för att underlätta myndigheternas arbete. Man har tidigare från allianspartiernas sida sagt nej med motiveringen att det blir regelkrångligt och att det blir kostsamt. Majoriteten av taxiåkarna är redan anslutna till beställningscentraler och detta utan att de själva upplever det som krångligt. Men för att få effekt mot dem som inte vill göra rätt för sig behövs det krav på att alla ska vara anslutna till dessa centraler. Som sagt hade det varit bra om vi hade kunnat visa enighet från trafikutskottets sida, enighet dels mot taxinäringen, dels mot Finansdepartementet. Det hade förhoppningsvis inneburit en skyndsammare ärendebehandling hos finansminister Anders Borgs departement. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4, Bilbesiktningens reglering, som förutom Vänsterpartiet även Socialdemokraterna och Miljöpartiet står bakom. Avregleringen av bilbesiktningen kommer att minska tillgängligheten till dessa på landsbygden. Vi vill därför att avregleringen av fordonsbesiktningsverksamheten ska följas upp och utvärderas. Avregleringen av bilbesiktningen kommer med stor sannolikhet att också leda till sämre tillgänglighet på landsbygden och till högre priser. Utskottsmajoriteten verkar tro att bara man minskar statens ägande i Svensk Bilprovning AB kommer det att gynna konsumenterna. Å ena sidan säger majoritetspartierna att de är övertygade om att fordonsbesiktningen på en konkurrensutsatt marknad kan utformas på ett sätt som gynnar konsumenterna. Man säger att högt ställda krav på trafiksäkerhet och miljökontroll kan uppnås lika väl på en omreglerad marknad. Å andra sidan är man fullständigt ointresserad av att omreglera marknaden så att den gynnar konsumenterna. Man säger att det finns möjligheter att omreglera eller reglera, men allianspartierna har ingen avsikt att göra det. Det är det man säger i utskottsmajoritetens ställningstagande, att när det gäller "olika servicefrågor vill utskottet tillägga att riksdagen inte är skyldig att detaljreglera vilka affärsstrategier ett företag på en konkurrensutsatt marknad ska tillämpa". Så mycket var alltså konsumentintresset värt. När företagarintresset ställs mot konsumentintresset tar allianspartierna med stöd av Sverigedemokraterna alltid ställning för företagarintresset. Det finns för övrigt, herr talman, en mytbildning om att konkurrens leder till lägre priser. Säg elmarknaden så förstår ni vad jag menar. I Statens offentliga utredningar, SOU 2005:4, visas exempel på detta. Det har blivit dyrare efter att man har liberaliserat och ökat konkurrensen på marknaden. Det här gäller post, el, som jag nämnde, flyg och taxi. Och varför är det på det sättet? Det är helt enkelt så att privata företag inte har något intresse av att i allmänhet vara "snälla", utan de är vinstdrivande företag som har till uppgift att skapa vinst till ägarna. För dem är det inte mer konstigt att tjäna pengar på bilbesiktning än att tjäna pengar på att sälja korv eller blommor. Ett privat företags drivkraft är att sätta ett pris så att förtjänsten eller vinsten blir så optimal som möjligt. Det är enkel företagsekonomi som det handlar om. (Applåder)

Fru talman! I dag ska vi debattera betänkandet TU12. I betänkandet behandlas många motioner med hela 47 motionsyrkanden. Många av motionerna har vi behandlat positivt, och flera av motionsförslagen är redan under utredning eller är på väg att genomföras och införas. Trots detta har oppositionspartierna lyckats med att foga 14 reservationer till betänkandet, men det är i endast sex av dessa reservationer som de tre oppositionspartierna är eniga. Fru talman! Några av de frågor som tas upp gäller införandet av redovisningscentraler för taxinäringen. Regeringen arbetar redan med frågan och inväntar alla remissvaren för att sedan återkomma med ett förslag på hur detta kan genomföras. Det är viktigt för att minska den olagliga verksamheten inom taxinäringen, och taxinäringen vill själv införa redovisningscentraler. Tidigare har det påståtts att det skulle vara både dyrt och krångligt för taxinäringen med dessa redovisningscentraler. Men nu har taxinäringen själv sagt att detta kostar högst några tusenlappar per bil, och man anser att det är en fullt överkomlig kostnad. Utskottet ser fram emot förslaget från regeringen och inväntar utredningens svar. Det är också positivt att taxinäringen har lämnat in ett remissvar i denna del, och det är viktigt att vi tar del av svaret innan det slutliga förslaget läggs fram. Jag gläder mig också åt att oppositionen delar uppfattningen att vi ska införa redovisningscentraler. I den frågan är vi i stort sett överens. En annan fråga som är under utredning, och där vi väntar på svaret, är ett permanentande av det fjärde steget i pumplagen. Pumplagen har utretts, och det har konstaterats att sedan pumplagen infördes har många mackar lagts ned av olika anledningar. Det har försvunnit oerhört många bensinmackar och tankställen i vårt land. Lagen kan i enskilda fall ha haft stor inverkan på detta. Jag är helt övertygad om att många av de mindre bensinmackarnas ägare på landsbygden, med redan en dålig lönsamhet innan pumplagen infördes, har fattat beslutet att lägga ned sin mack i stället för att bygga ut med alternativt bränsle. Konsekvensen av detta har blivit att många landsbygdsbor har ingen mack att tillgå utan får åka långa sträckor för att komma till en bensinmack. Självklart vill vi ha flera alternativ även på landsbygden, men det är bra om det också finns en bensinmack till de bilar som finns där. Det är inte heller bra att folk ska behöva åka långa sträckor för att komma till en bensinmack eller köpa drivmedel till sina andra fordon. Utskottet välkomnar nu regeringens förslag om ett permanentande av dispenserna. Fru talman! Alliansregeringens stöd till miljöbilar och sänkta vägskatter har gjort att antalet miljöbilar har ökat till över 330 000 år 2010 mot att det år 2006, när vi tog över regeringsmakten, fanns 30 000 miljöbilar i landet. Det är alltså över 300 000 fler miljöbilar som har tillkommit under alliansregeringen. När det nu finns fler miljöbilar kommer också marknaden att öka för de olika alternativen, och det kommer att växa fram fler drivmedelsställen och fler tankställen. Pumplagen var ett misslyckat politiskt experiment som vi alla ska dra lärdom av. När politiker styr för mycket, som i pumplagens fall, kan det bli inte helt önskvärda effekter. Allt vi fick var en mängd olika nedlagda bensinstationer och ett stort antal etanolpumpar. Fru talman! En annan fråga som tas upp i betänkandet är efterkonvertering av bland annat traktorer och lastbilar. Det handlar framför allt om konvertering från diesel till metangas eller en kombination av gas och diesel. Frågan är under utredning, och vi är positiva till utredningen. Vi vet redan i dag att det är möjligt att få dispens för efterkonverteringen. Jag har också tittat på den traktor som är konverterad. Även frågan om bilbesiktningen tas upp i betänkandet. Vänsterpartierna vill helst förbjuda konkurrensen på detta område. Konkurrensutsättning av Svensk Bilprovning har inte gjort att priset höjts, såsom många tidigare har påstått, eller att stationer har lagts ned. Det är precis tvärtom. Det har efter beslutet tillkommit fler besiktningsställen i både tätorter och glesbygd. Dessutom har det kommit in nya aktörer som har skapat ett annat koncept och ökat valfriheten för våra fordonsägare. Fru talman! En annan viktig fråga som tas upp i betänkandet är de övergivna fordonen som blir stående runt om i vårt land. Det är mycket angeläget att hitta en lösning. Detta problem tittar nu Miljödepartementet på. Naturvårdsverket har fått i uppgift att utreda frågan tillsammans med producentansvariga. Resultatet av utredningen ska redovisas i juni. Jag förväntar mig ett bra svar. Fru talman! Alliansregeringen säger också nej till S och V:s förslag om införande av fordonsskyltar fram på motorcyklar. Dels är motorcykelåkarna mot detta av säkerhetsskäl, dels är ett av de tyngsta argumenten att det skulle uppfattas som ett handelshinder inom EU om Sverige ensidigt inför ett krav på skyltar för sina motorcyklar. Sverige behöver inte vara först med allt, speciellt inte när det inte är bra förslag. I övrigt är det Transportstyrelsen som beslutar om utformningen av fordonens skyltar. Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder) I detta anförande instämde Christer Akej, Lotta Finstorp, Malin Löfsjögård, Edward Riedl och Eliza Roszkowska Öberg (alla M), Lars Tysklind (FP) samt Annelie Enochson och Lars Gustafsson (båda KD).

Fru talman! Sverige behöver inte vara först med allt, säger Sten Bergheden. Det är ungefär samma linje av argument som Moderaterna använde när de var emot bilbälte i bilarna på den tiden - Sverige behöver inte vara först med allt. Nej, vi behöver inte vara först med allt, men i en del saker behöver vi nog gå före andra länder och visa att det är möjligt. Det var en mer allmän kommentar. Jag förstår inte majoritetens inställning när det gäller redovisningscentraler, tömningscentraler för taxameter i taxibranschen. När representanter för taxibranschen besökte oss i utskottet sade de att den utredning som det nu hänvisas till löser inte problemet. Den tar inte upp problemet. Frågorna berörs inte. Jag vet inte om man ska tro på taxibranschen eller på majoriteten i utskottet, men jag tror ändå att taxibranschen har bra koll på vad som sker på området. Det är väl bra om ett förslag är på väg fram av något annat skäl, men jag tror att det är väsentligt att också riksdagen uttalar sin vilja att betyda något. Eller är vi bara något som kommer i andra hand - något som följer efter regeringen hela tiden? Det förstår jag inte. Jag tycker att majoriteten måste visa att riksdagen betyder något. Sedan var det frågan om miljöbilar. Hur många kör med miljöbränsle? Det är väl miljöbränslet som är viktigt, inte bilen i sig? Det må vara om en bil är miljöbil, men det är miljöbränslet som avgör om bilen framdrivs på ett miljövänligt sätt.

Fru talman! Leif Pettersson tar upp att vi ska vara först med vissa saker. Vi var först med pumplagen, det vill säga det enda landet i Europa som försökte tvinga mackägarna att sätta upp en pump med alternativt bränsle som sedan inte efterfrågades eftersom det inte fanns bilar eller bränsle till pumparna. Vi börjar i andra ändan, nämligen att få ut bilar på marknaden så att efterfrågan ökar på bränslet. Då växer också pumpställena fram. Sedan är nästa steg att vi måste få fram mer biogas i landet, och den frågan får vi självklart jobba vidare med. Jag litar på Skatteverkets förslag till Finansdepartementet som ska lösa delen med redovisningscentraler, och jag vill åtminstone invänta det förslaget innan jag sågar det.

Fru talman! Jag kan väl hålla med om att vi ska invänta förslaget, men jag har inte alltför stora förhoppningar om att det ska leda dit vi vill. Men vi får väl nöja oss med det så länge och se vad som händer. Det innebär ändå att jag naturligtvis står fast vid vår reservation. Sten Bergheden sade någonting som troligtvis inte stämmer, att priset på bilbesiktningen inte har höjts. När jag skulle besiktiga ett släp kunde jag konstatera att priset var betydligt högre än vad det har varit tidigare. Nog har även Svensk Bilprovning passat på att i denna avreglerade marknad ta ut det man kallar marknadsmässiga priser. Man har naturligtvis sett vad de privata tar ut och lägger sig på samma nivå. Det finns ingen anledning att tro något annat. Sedan sade Sten Bergheden att det finns nya besiktningsställen ute i glesbygd. Då frågar jag: Var då? Det vore väldigt bra att få reda på det. Jag vet i alla fall inte några sådana ställen som har etablerats i Norrbotten, och det är väl det län som har mest glesbygd av alla.

Fru talman! Att det har tillkommit fler besiktningsställen ser man om man går in och tittar i Svensk Bilprovnings statistik. Det är tre nya stationer, och en av dem planeras, om jag är rätt underrättad, uppe i Luleå. Dessutom har sex ställen kommit till genom det nya bolaget, och ytterligare sex ställen är planerade genom det nya bolaget. Den debatt vi hade här för drygt ett år sedan handlade om att antalet besiktningsställen runt om i landet skulle minska och att det skulle bli dyrare. Det är bara att gå in och provbesiktiga en bil i dag för att se att det fortfarande kostar 300 kronor på bilbesiktningen. Registreringsbesiktningen har däremot blivit dyrare. Det är möjligt att du har registreringsbesiktigat en släpkärra, Leif Pettersson. Annars ska priset ligga kvar på 300 kronor. Det intressanta var den debatt vi hade tidigare, då man sade att de här priserna skulle stiga. Det har de inte gjort. Vi skulle få färre bilprovningsställen, men vi har snarare fått fler. Kan vi inte vänta och se hur utvecklingen blir - den är ju relativt positiv - innan vi sätter i gång och utreder detta, som vänsterpartierna vill, för att se om vi ska återinföra det vi hade en gång i tiden? Detta är faktiskt en positiv sak för landet: fler besiktningsställen och fortfarande samma pris.

Fru talman! Sten Bergheden talar om pumplagen som ett misslyckat experiment. Jag vill inte hålla med om den historieskrivningen. År 2005 hade 10 procent av mackarna förnybara drivmedel. År 2009 var det 50 procent. 90 procent var i och för sig etanol, men etanol är ändå ett bra steg på vägen. Det är ett förnybart drivmedel även om det, som sagt var, finns bättre alternativ. 10 procent var ändå biogas 2009. Men under den här tiden har 15 procent av mackarna i landet lagt ned, och det är ett stort problem för landsbygden. Men det är andra saker som spelar in, som att de stora bensinbolagen ofta säger upp avtalen med de mindre mackarna. Jag skulle vilja ha reda på vad Sten Bergheden och majoriteten har för idéer om hur man ska kunna göra någonting åt det - om det nu är viktigt att landsbygden får ha kvar sina små mackar, för det är där problemet ligger. Det är viktigt att vi får mer förnybara drivmedel även på landsbygden, säger Sten Bergheden. Ja, då undrar jag: Hur ska man göra för att få det om man inte tror att man behöver göra olika saker, ha olika mål, stöd och regler för att man måste ha förnybara drivmedel på mackarna?

Fru talman! Ett sätt att försöka behålla de bensinmackar som finns kvar är just att lämna dispenser för de mackar som av olika skäl inte har kunnat bygga ut detta fullt ut, till exempel att de inte har ekonomi eller förutsättningar för detta. Vi tycker att det är viktigt att en mack inte läggs ned på grund av att det är så dålig lönsamhet, att den inte orkar bära kostnaden och att den inte har tillräckligt underlag i området. Samtidigt drabbas alla bensin- och dieselbilar och övriga fordon i området av att drivmedel inte finns tillgängliga. En sak är att införa dispenser, och en annan sak är att vi satsar på landsbygdsstöd för att det ute på landsbygden ska kunna startas upp olika alternativ till bensinmackar. Det har kommit ett nytt koncept där man har en större container och har möjlighet att ta emot drivmedel. Det viktigaste i sammanhanget är ändå: Hade man verkligen undersökt hur detta såg ut innan man införde pumplagen hade man säkert kommit fram till att ett försök att tvinga ett antal bensinmackar att göra en stor investering som inte bär sig ekonomiskt skulle resultera i precis det vi nu ser, att många i stället har tagit beslutet att lägga ned. Jag vet det, för jag har varit runt om i många delar av landet och diskuterat med mackägarna. Det är så pass små marginaler att sälja drivmedel i dag att man inte klarar att göra dessa investeringar bara av ideologiska skäl, utan det måste också finnas en marknad i området. Det är den vi i Alliansen nu har skapat tack vare att vi har fått fram fler miljöbilar. En annan sak som vi måste jobba vidare med nu är att producera mer biogas i landet. Det jobbar vi vidare med nu.

Fru talman! Jag förstod ändå inte riktigt hur vi ska kunna öka tillgången till förnybara drivmedel just på landsbygden och vilka stöd som majoriteten och regeringen har på förslag där. Jag skulle också vilja höra lite om det här med efterkonverteringen. Det är riktigt, som Sten Bergheden säger, att det står i betänkandet: "Utskottet konstaterar att frågan om efterkonvertering av traktorer har ingått i det uppdrag från regeringen som Energimyndigheten fått att presentera en biogasstrategi." Nu är det så att det finns många andra fordon än traktorer som man använder i lantbruket. Vi har skördare och alla möjliga fordon. Jag undrar när det ska komma regelverk för dem. Det här är någonting som har varit på tal väldigt länge, säger de som jag har pratat med. De tycker att det borde införas rätt snart.

Fru talman! Ja, vi har undersökt om man inte kunde komma fram snabbare. Det som har varit lösningen är att vi försöker utreda detta och hitta någon form av dispens tills det är möjligt att ändra lagstiftningen fullt ut. Det är det vi jobbar med nu. Det är det uppdrag som finns. Vi har möjlighet att redan i dag få dispens. När det gäller andra maskiner utgår jag självklart från att det här ska gå att använda för dem. I betänkandet står det till och med att även lastbilar är med i diskussionen. Självklart handlar det om att vi ska kunna gå över till diesel och biogas för de fordon som man så önskar och att vi försöker underlätta i den delen. Det arbetet är redan på gång, och vi jobbar hårt med att försöka hitta en bra lösning på detta. Under tiden ska vi kunna ge dispenser. När det gäller hur vi ska lyckas få fram mer biogas handlar det om att vi kanske ökar djurproduktionen och får i gång svenskt lantbruk. Då är kanske inte Miljöpartiets förslag på höjda handelsgödselskatter eller köttskatter rätt väg för att få fram mer biogas i landet. Där får man nog tänka om. Om det är det man har tänkt får man nog fundera på hur man kan stimulera lantbruket att växa i landet så att vi får fram den biogas vi efterfrågar.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa två frågor till Sten Bergheden. Den ena handlar om förnybara drivmedel. När det gäller pumplagen noterade jag två uppfattningar. Å ena sidan sade du i början av ditt anförande att pumplagen i enstaka fall hade inneburit nedläggning av mackar. Å andra sidan var det en stor attack mot pumplagen. När det gäller pumplagen måste man tala om vad strategin innebär att satsa på bilar som kan drivas med förnybara drivmedel och inte också satsa på pumpar som har alternativa drivmedel. Det som jag tycker har varit väldigt bra är att man gör både-och, inte antingen eller, för att få en större andel miljöbilar. Jag tycker att det är ett gott resultat av det som vi rödgröna partier gjorde innan ni kom till makten, det vill säga skapade förutsättningar för fler miljöbilar. Det är därför ni kan slå er för bröstet och säga att nu har vi 300 000 fler. Det är nog ett resultat av det arbete som vi rödgröna partier har gjort. När det gäller registreringsskyltarna vill jag bara passa på att rätta till. Om man läser reservationen ordentligt ser man att det faktiskt står att vi vill att frågan om registreringsskylt fram på motorcyklar ska utredas. Det är en stor skillnad mot vad Bergheden ville framställa att reservationen innehöll.

Fru talman! Jag börjar med det sista. När det gäller registreringsskyltar fram på motorcyklar är vi inte ens beredda att utreda frågan. Vi tycker att vi har ett system i dag som fungerar. Självklart får vi bevaka detta vidare, men EU går i samma riktning som vi. Dels finns det säkerhetsskäl, dels är det EU-handelsproblem med den här frågan. Dessutom är det ändå svårt att identifiera en motorcyklist som har både visir, halsduk och luva på. I så fall måste man hitta en annan lösning för att komma åt fortkörning med motorcyklar. Det är märkligt att Siv Holma tar åt sig äran av att antalet miljöbilar har ökat under alliansregeringen. Ni har ju suttit ett antal år vid makten tidigare. Jag behöver inte upprepa hur många år det är, men det är ett antal år. Det intressanta i sammanhanget är att under den tiden lyckades ni skapa 30 000 nya miljöbilar. Vi har under fyra års tid fått fram 330 000 miljöbilar. Då försöker du, Siv Holma, påstå att det beror på er politik. Jag skulle nog vilja säga att det beror på allianspolitiken att vi har lyckats med det. Vi har satsat på att folk har vågat köpa de här bilarna, och vi har visat att vi vill gå den vägen. Det har varit oerhört positivt. Vi tycker att det är bra att det har kommit fram så pass många miljöbilar, och det hoppas jag att även Siv Holma tycker, för det är ju det mål som vi försöker nå. Sedan är det rätt att enligt pumplagsutredningen är det många strukturomvandlingar inom bensinbackarna som har påverkat nedläggningarna. Men det är många landsbygdsmackar som har fattat beslut om rationaliseringsförändring. Men bolagen kanske också har tryckt på och sagt att en mack inte längre är värd att satsa på för alternativt bränsle därför att den har så dålig lönsamhet och så låg försäljningsnivå. Självklart har pumplagen varit en effekt av hela den här delen.

Fru talman! Jag tänkte ta upp frågan om bilbesiktningen och regleringen av den. Först och främst noterade jag att på frågan var det har blivit fler bilbesiktningsanläggningar nämnde Bergheden Luleå. Luleå är, vad jag vet, inte en glesbygd, och vad jag har förstått lade man ned två gamla och startade en ny. Man måste liksom redovisa både-och för att vara intellektuellt hederlig. Sedan har jag en intressant fråga vad gäller redovisningscentralerna. Jag noterade att Bergheden sade att han uppskattade att majoriteten och oppositionen var överens. Men varför kunde vi då inte göra ett tillkännagivande? Både du och jag vet ju att man inte behöver ha ett färdigt och detaljerat utformat förslag när det gäller de här frågorna. Det hade blivit ett tillkännagivande för att få upp hastigheten i genomförandet av det som taxinäringen vill och vad många myndigheter också tycker är oerhört positivt. Det hade satt lite eld i baken på finansminister Anders Borg om vi hade gjort det. Det hade varit en stor seger för trafikutskottet, för taxinäringen och för de myndigheter som har sagt att det här är väldigt positivt. Jag ska avslutningsvis bara nämna lite grann om miljöbilar. Låt oss säga att vi, de rödgröna partierna, beredde vägen för och gav bra förutsättningar för en positiv utveckling. Sedan har ni gjort andra saker. Jag nämnde bara i all ödmjukhet att även vi har haft påverkan för att det ska bli fler miljöbilar.

Fru talman! Ja, det är väl bra att vi är överens om att det har varit ett lyckat resultat. Att vi sedan har lyckats få fram fler miljöbilar under våra fyra år än vad ni lyckades med under era tolv år är ändå ett konstaterande som vi kan stå fast vid. Det intressanta är att du vill göra ett tillkännagivande om redovisningscentralerna. Vi tycker att det är viktigt att vi väntar in remissvaren och kommer fram med ett förslag som håller och som taxinäringen och övriga delar kan stå bakom fullt ut. Vi vill utreda först och sedan fatta beslut. Skillnaden är att i vår politik tycker vi att det är ett bättre tillvägagångssätt att man först utreder och sedan fattar beslut. Vi har ju sett effekterna när man i stället fattar ett beslut och inför en pumplag och efteråt konstaterar att det inte var så bra. Som jag sade i inledningsanförandet kanske det är viktigt att dra lärdom av att det är bättre att först utreda och sedan fatta beslut.

Fru talman! Efter dessa illustra beskrivningar av olika slag noterar jag att när många tankar och ideologiska visioner landar i verkligheten går de verkligen på pumpen, om jag får uttrycka det så. Jag tycker att debatten om taxinäringen har ventilerats så mycket att det inte finns någon anledning att gå vidare i den. Och betänkandet handlar om en lång rad frågeställningar på många områden, vilket vi har kunnat höra. Det är med tillfredsställelse som jag noterar att utskottet hänvisar till arbetet med en permanent lösning av det sista steget i pumplagen. Ett fungerande boende i glesbygd fordrar tillgång till drivmedel och service, inte minst det senare. Kristdemokraterna har med oro sett vilka konsekvenser ett genomförande av pumplagen fullt ut skulle ha fått. Det finns skäl att hänvisa till Riksrevisionens nyligen presenterade rapport om biodrivmedel. Den manar verkligen till eftertanke. Där konstateras att införandet av pumplagen har kostat distributionsledet smått osannolika 1,2 miljarder kronor. Man kan ju fundera på vilken subvention vi skulle ha haft om man hade infört biogas, som kostar ungefär sex sju gånger mer än en etanolpump - detta också med tanke på att glesbygdsstödet rör sig om ungefär 80 miljoner kronor årligen. Det är inte svårt att räkna ut vem som skulle få betala detta, givetvis konsumenterna. Resultatet av pumplagen är en stor satsning på etanol på de tankställen som nu byggt ut för alternativa drivmedel. Här konstaterar Riksrevisionen nyktert att etanolbilar ofta körs på bensin och att detta på grund av motorkonstruktionen ökar utsläppen jämfört med en bil som är avsedd för bensin. Detta är inga nyheter för den som har någon kunskap om motorer. Fru talman! Det är viktigt att politiska beslut utformas på ett teknikneutralt sätt både när det gäller fordon och när det gäller bränslen. Ofta får teknikstyrande beslut oönskade resultat och konsekvenser när de inte harmonierar med verkligheten. Genom ständiga tekniksprång blir beslut snabbt omoderna. Då är det viktigaste att man med besluten sätter upp mål för vad man önskar uppnå och inte vecklar in sig i detaljstyrningar. Detta har vi sett väldigt mycket av, tyvärr. Fru talman! Fordonshobbyn är en annan del som nämns i betänkandet men som inte tagits upp av någon av de tidigare talarna. Den omfattar drygt en halv miljon svenskar. Och Sverige är känt för att ha ett stort intresse för kulturella händelser och även för fordon. Det är alltså en av Sveriges största ideella rörelser. Sverige har under de senaste 20 åren genomfört förbättringar för hobbyn, och orimliga regler har tagits bort eller justerats. Emellertid uppstår nu nya problem när EU-regler ändras och myndigheter inför eller tolkar förordningar på ett sätt som direkt eller indirekt skapar problem för entusiastfordonsägare och för dem som vill importera exempelvis ett äldre fordon. Det har bland annat lett till att man väljer att importera ett fordon via annat europeiskt land på grund av Tullverkets uttolkning av vissa regler. Detta kan inte vara en rimlig ordning, utan det måste vi kunna lösa i det här landet. Det ligger knappast inom Tullverkets kompetensområde att bedöma ett fordons historiska värde såvida de inte har fått några nyanställda. Det vet jag inte. Med personlig erfarenhet kan jag vidimera att fordonshobbyn årligen också genererar många miljoner kronor till stat och kommun genom företag som sysslar med renoveringar och reparationer av äldre fordon. Fordonen utgör ett mycket viktigt inslag i vår kultur- och samhällshistoria och bidrar med både kunskap om teknikutveckling och historisk infrastruktur. Det samhälle som vi i dag känner har möjliggjorts genom den ökade samfärdseln. Utan densamma hade den välfärd vi ser i dag inte varit möjlig. Det finns förutom min egen motion en motion som heter T480. Om den genomfördes skulle det få allvarliga konsekvenser för hobbyn. Om man granskar registrerade fordon finner man att mycket få gamla fordon finns i daglig trafik. Exempelvis får inte ett fordon med entusiastförsäkring användas i dagligt bruk. Alla fordon nyare än 1950 måste kontrollbesiktigas regelbundet för att få framföras på väg. Verkligheten är också självsanerande då det inte går att under längre tid underhålla och upprätthålla ett trafikvärdigt fordon för dagligt bruk. Fordon som befinns trafikfarliga kan också åläggas samma krav på besiktning som andra nyare fordon. Om förslagen i motionen införs skulle fordonshobbyn åter hamna i regeldjungeln utan motsvarande förbättringar. Fru talman! Det förtjänas också att lyfta fram de ökade problemen som finns med parkeringsböter och avgifter. Problemen med fordonsägarens rättsläge vid en felaktig bot beroende på vem som svarar för utfärdande av parkeringsbot måste utredas och få en rättssäker och likställd lösning. Det handlar om tilltron till fungerande och rättssäkra regler vid parkeringar. Alkohollås är något som vi kristdemokrater har drivit sedan början på 1990-talet. Den första som motionerade i sammanhanget var Åke Carnerö. Frågan har en lång historia bakom sig. Nu verkar den snart komma i hamn när vi nu kommer att införa alkolås i bilar framöver. Så sent som i går justerade skatteutskottet ett enigt betänkande om skattebefrielse för förmånsbeskattning när det gäller alkolås. Det är ett stort steg framåt när det gäller trafiksäkerhet. Vi vet att vid väldigt många av de olyckor som sker är berusning involverad. Detta är en absolut förutsättning för att nå en nollvision. Fru talman! Jag tänker inte utveckla mig mer denna sena afton. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Annelie Enochson (KD)och Christer Akej, Sten Bergheden, Lotta Finstorp, Edward Riedl och Eliza Roszkowska Öberg (alla M).

Fru talman! Det är ett omfattande betänkande vi behandlar här i dag. I stora drag är jag överens med majoritetens betänkande. Jag instämmer också särskilt i Sten Berghedens inlägg angående taxiverksamheten. Här hoppas jag innerligt att någonting händer rätt snart. Det enda jag saknar är verkningsfulla åtgärder mot svartåkarna. Det är nog ett större problem, och det omfattar säkert behandling i fler utskott. Jag vill först yrka bifall till min reservation under punkt 5 angående krav på bilbesiktning. Den ändring vi föreslår avser fordon under 3,5 ton. Vi anser att inställelsetiden för första besiktning inte ska infalla som i dag efter 34 månader utan efter 46 månader från den månad då bilen första gången togs i bruk. Det är således vad vi kallar nya fordon. Varför då detta? Skälet är helt enkelt att kvalitet och teknik har förbättrats. Ser vi i den nuvarande bilproduktionen och även den som omfattats under senare år är det en helt annan kvalitet. De anmärkningar som kommer in är sådant som ägaren kunde lätt se om själv. I varje fall kan man nästan totalt lita på att den som har en ny bil också sköter service och liknande. Det är inte bärande delar som kan orsaka trafikolyckor och annat som det är större problem med. Det visar också den statistik som finns från bilbesiktningarna. Andelen underkända fordon har väsentligen minskat om vi ser på åren 2000-2009. Med en sådan bakgrund menar vi att det är dags att se över tidpunkten för första besiktningen. Vi kan hänvisa till förordningar. Jag tittar på kanslikommentaren. Den är ganska kortfattad, och den kan jag läsa upp: Reglerna om kontrollbesiktning harmoniserar på EU-nivå genom vissa minimikrav. I Sverige är regeln sedan länge att fordon med en totalvikt av högst 3,5 ton besiktigas första gången 34 månader efter att den tagits i bruk. Det verkar inte så fruktansvärt angeläget. Jag hoppas och tror att många med mig inser att en förordning är bra så länge den fyller sin funktion. Men när verkligheten ändras bör även vi beslutsfattare vara beredda att ändra oss. Förordningen är bra så länge den fyller sitt tänkta syfte när den en gång inrättades och inte bara för att den har blivit tradition. Fru talman! Jag yrkar än en gång bifall till SD:s reservation nr 5 under punkten 5. I övrigt ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.