Utveckling av nya bilmotorer och alternativa drivmedel

Fru talman! Svensk fordonsindustri är tekniskt världsledande. Den är viktig för vårt lands välfärd och något att vara stolt över som svensk. I dag sysselsätter den 400 000 personer. Det går inte heller att underskatta betydelsen för svensk ekonomi. I dag är nettoexportvärdet 48,4 miljarder kronor. På sikt är det viktigt att vi åstadkommer hållbara och effektiva kommunikationssystem. Det är system som måste vara bra för miljön, som tryggar ett fortsatt transportarbete och som inte leder till onödigt höga kostnader. På sikt kommer oljan att behöva ersättas som drivmedel. Det är uppenbart. Vilket eller vilka drivmedel som tillhör framtiden är däremot vanskligare att uttala sig om. Där finns fortsättningsvis mycket att göra. Det finns en betydande forskning, och den är viktig. Där är också Sveriges deltagande viktigt. Det arbetet måste vara långsiktigt, professionellt och internationellt slagkraftigt. Det är av största vikt att vi säkerställer att den forskningen vilar på en vetenskaplig grund för att kunna konkurrera internationellt. I vår reservation i betänkandet pekar vi på behovet av teknikneutralitet för att utvecklingen inte ska stoppas. Den största otjänst som politiken kan göra för en bra utveckling är att man går in och lägger fram förslag som ensidigt gynnar vissa drivmedel. Då upphör nämligen alla drivkrafter att utveckla något nytt. Det är så man stoppar utveckling. Ett typexempel på hur man inte ska göra är förslaget om att tvinga dem som säljer drivmedel att tillhandahålla ett så kallat förnybart drivmedel. Det finns en proposition aviserad till den 20 oktober. Förslaget har tidigare behandlats av Lagrådet. Förslaget innebär att man ska tvinga dem som säljer drivmedel att tillhandahålla ett förnybart bränsle. I praktiken innebär det i dag etanol eftersom det knappast kommer att finnas tillgång till något annat förnybart drivmedel för närvarande. Detta riskerar att stoppa fortsatt teknikutveckling av andra drivmedel. I grunden är det en feltanke. När vi nu har en ökad efterfrågan på fordon som använder förnybara bränslen kommer naturligtvis även de som säljer drivmedel att tillhandahålla detta. Utredningen som föregick förslaget konstaterade själv att förslaget man lade fram hade mängder med nackdelar och brister. Lagrådet har behandlat förslaget. Det gjorde man den 9 september. Det är en fullständigt nedgörande kritik. Man skriver: "Över huvud taget synes förslaget inte ha beaktat samverkan mellan tillgång på drivmedel och fordon, distributionen och prissättningen; förslaget riskerar att medföra att ett stort distributionssystem byggs upp utan att det finns förnybara drivmedel, leverantörer i grossistledet eller fordon som använder förnybara drivmedel. Vidare kan konstateras att på kort sikt etanol är det enda realistiska drivmedelsalternativet och att förslaget, fast det i sig är teknikneutralt, därför riskerar att gynna etanolbaserad teknik framför annan teknik." Lagrådet hävdar vidare att förslaget inte går att använda som grund för lagstiftningen, detta inte minst på grund av de brister som förslaget har gentemot de fria rörligheterna och den gemenskapsrättsliga grunden. I dag har man justerat förslaget lite grann. Men det är uppenbart att den tid som återstår till ikraftträdandet den 1 februari nästa år inte är tillräcklig. Omställningstiden för de berörda säljställena är minst sagt kort. Många anläggningar som i dag inte säljer förnybara drivmedel uppges i motiveringen vara så utrustade att de kan använda befintlig utrustning. Det finns inga uppgifter i utredningen om dem. Och vid de säljställen som saknar sådan utrustning kommer det att krävas avsevärda investeringar. 2 400 av 4 000 säljställen kommer att tvingas till investeringar. Även om de minsta säljställena har undantagits efter kritik bävar jag för konsekvenserna för landsbygden. Vilka stationer kommer i framtiden att tvingas slå igen? Vad innebär det för de små samhällenas fortlevnad där bilen är en nödvändighet? Dessa åtgärder kräver myndighetstillstånd. Hur ska det ske till den 1 februari? Man måste praktiskt kunna verkställa det. Går det till den 1 februari? Räddningsverket skrev ett remissvar där man också upplyste om att det är en ytterst begränsad grupp som får utföra nya installationer. Hur ska man hinna med det till den 1 februari? Detta är alltså ett typexempel på hur man kan bromsa utvecklingen av ny teknik genom att politiker går in och pekar på vilken teknik som ska användas. Över huvud taget tycks politiken när det gäller driften av fordon ha blivit ett ganska osammanhängande lapptäcke. Det finns ytterligare ett exempel i budgetpropositionen, och det är förmodligen ett förslag som har kommit till i syfte att man vill kompensera den ena av de svenska personbilstillverkarna för effekten av tvånget att sälja just alternativa drivmedel eftersom det gynnar etanol. Därför införs det nu en skattelättnad för det andra alternativa drivmedlet som är tillgängligt, nämligen gas. För bilar som drivs med gas reduceras förmånsvärdet på tjänstebilar, vilket innebär att gasdrivna bilar blir billigare att inneha än etanolbilar. Politiken hänger inte ihop. Vad regeringen de facto gör är att i praktiken tvinga mackarna att sälja etanol och att skattemässigt gynna fordon som använder gas. Politiken hänger inte ihop. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Fordonsindustrin är oerhört viktig för Sverige. Det är en av de industrisektorer som i dag drar den svenska ekonomin. Trycket på att vi ska få miljövänliga fordon blir allt större. Därför måste vi självfallet hjälpas åt att stimulera utvecklingen av Sveriges position som ledande tillverkare av miljöfordon. Samtidigt måste användningen av nya och miljövänliga drivmedel öka så snabbt som möjligt. EU:s direktiv om främjande av användningen av biodrivmedel och andra förnybara drivmedel innebär att den minsta andelen sådana drivmedel ska vara 2 % och att målet ska uppnås i slutet av år 2005. Men Sveriges riksdag har ställt sig bakom näringsutskottets förslag att nivån ska sättas till 3 %. Efter ett besök med utskottet i Brasilien förra året, där vi fick veta att man blandade in 20 %, tror jag att vi kan höja nivån, även om vi inte kan gå så långt med tanke på vårt kalla klimat. Ett antal utredningar har gjorts, och forskning pågår. Men i dagsläget har, enligt Folkpartiets, Moderaternas och Kristdemokraternas uppfattning som framförs i reservation 1, regelsystem och styrsystem blivit ett oöverskådligt lapptäcke av skatter och regler. Och vi anser alltså att hela området måste ses över. Men det är väldigt komplicerat. Det är många utskott inblandade - miljö- och jordbruksutskottet, skatteutskottet och näringsutskottet. Men näringsutskottets ansvarsområde gäller främst energifrågorna samt forskning och utveckling. Och vi har i vår reservation begränsat oss till i första hand dessa områden. Målet är givetvis att åstadkomma hållbara och effektiva kommunikationssystem. Därför måste, vilket redan har betonats, koldioxidutsläppen och användningen av fossila bränslen minskas mycket kraftigt. Det är mycket positivt att EU-länderna gör gemensam sak för att utveckla denna omställning. Någon som jag talade med privat sade litet skämtsamt att vi kanske skulle utrusta alla bilägare med en egen liten apparat för hembränning av bilbränsle. Nej, det är givetvis ingen utväg, men alla sätt bör kanske prövas. Det finns ett stort antal styrmedel på skatteområdet. Och enligt vår mening är det mycket viktigt att de är teknikneutrala. Vi ska inte fokusera på vilken teknik som används utan på resultaten. Vi får inte reglera till förmån för ett enda bränsleslag, vilket Krister Hammarbergh var inne på och vilket man i dag också ser en risk för, till exempel att gasdrift skulle prioriteras vid val av fordon som åsätts lägre värde som tjänstebilar. Forskningen på fordons- och drivmedelsområdet måste vara långsiktig, professionell, internationellt gångbar och konkurrenskraftig. Vår svenska fordonsindustri är, som jag sade i början av mitt anförande, en av våra viktigaste industrier som med sina kringnäringar sysselsätter nära 400 000 personer. Därför måste vi alla hjälpas åt att behålla den och föra den framåt. Även om det finns vissa skillnader i ställningstaganden till olika motionsyrkanden i utskottsbetänkandet är jag övertygad om att samtliga ledamöter i näringsutskottet har den viljan. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet talar inte sällan med stora ord om sin politiks långsiktiga hållbarhet. Men faktum är att dagens transportpolitik och klimatpolitik präglas av kortsiktighet och symboliska åtgärder. I inledningen till det debatterade betänkandet anför utskottsmajoriteten: "Det är inte möjligt att i dag peka ut de miljömässigt och ekonomiskt bästa lösningarna när det gäller framtidens fordonsdrift. Därför utgår utskottet från att även fortsättningsvis olika bränslen och system analyseras i regeringens arbete." Trots denna påstådda insikt om vikten av långsiktigt tänkande har Socialdemokraterna med sina stödpartier valt att snäva in utvecklingen av alternativa bränslen genom att ställa upp på hårda och kortsiktiga krav på landets bensinstationer. Alla större bensinmackar, 2 400 sådana, ska tvingas sälja minst ett förnybart drivmedel, enligt ett lagförslag som regeringen väntas avlämna nästa vecka. Det här ska träda i kraft den 1 februari 2006. Förslaget kommer att läggas fram trots kritik från tunga remissinstanser och från Lagrådet. Bland annat Naturvårdsverket, Energimyndigheten och Petroleuminstitutet har ifrågasatt regeringens sätt att styra utvecklingen av fordon och bränslen. De anser att kraven på en snabb utbyggnad ensidigt gynnar etanol som alternativbränsle, på biogasens och andra förnybara drivmedels bekostnad. Också Lagrådet har avstyrkt förslaget med motiveringen att omställningstiden är för kort och att risken finns att stora distributionssystem byggs upp utan att det finns tillgång till förnybara drivmedel. Fru talman! Kristdemokraterna anser att de politiska styrmedlen måste vara teknikneutrala. Styrmedel får inte utformas så att de i praktiken stoppar eller bromsar teknikutvecklingen exempelvis genom reglering till förmån för ett enda bränsleslag. Inom ramen för strikta miljökrav ska prioriteringen mellan olika energikällor och produktionsmetoder överlåtas åt medborgarna och företagen. Det är angeläget att satsa på energiforskning och energiteknisk forskning. Forskningen på fordons- och drivmedelsområdet bör vara långsiktig och internationellt gångbar. Nationella lösningar och låsningar måste undvikas. De politiska insatserna måste omfatta ett brett fält. Detta bör även ske genom europeiska satsningar, så som nu har skett genom försök med bränslecellsbussar. Transportsektorns utsläpp behöver sättas i ett tydligare europeiskt sammanhang och miljömålen närmare knytas till de politiska styrmedlen. Det centrala instrumentet i denna politik bör vara systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Transporternas utsläpp bör så snart som möjligt, i praktiken år 2008, bli en del i det system för industrins koldioxidutsläpp som införts år 2005. Den fråga som jag kommer tillbaka till är således varför riksdagsmajoriteten väljer att gå emot tunga remissinstanser som Naturvårdsverket, Energimyndigheten och Petroleuminstitutet för att införa ett regelverk för bensinstationer som ensidigt gynnar ett visst alternativt bränsle - detta trots att vi nu i näringsutskottets betänkande påpekar att det i dag inte finns .

Fru talman! Jag tackar för den upplysningen men vill ändå ställa frågan till utskottsrepresentanterna. Slutligen yrkar jag bifall till vårt förslag.

Fru talman! Många, och alltfler, tecken tyder på att det vad gäller växthuseffekten går fortare än vi kanske tidigare trott. Dessutom kommer oljan att sina. Man talar i dag om att oljan i framtiden kommer att kvoteras, kanske redan om fem-tio år. För att möta den utmaningen gäller det att vi påskyndar teknik- och bränsleskiftet. Det är naturligtvis en utmaning men en utmaning som också innehåller stora möjligheter för framtiden. Vi i Centerpartiet menar att målet bör vara att man efter år 2015 inte bör få sälja nytillverkade fordon som drivs med fossila bränslen, med bensin och diesel. För att nå dit krävs det naturligtvis forskning. Det är glädjande att även regeringen nu inser att anslaget till energiforskning måste höjas efter tidigare neddragning. Som sagts här tidigare ska den forskningen självfallet vara teknikneutral. I dag vet vi ju inte vad som är de verkligt stora bränslena i framtiden. Därför måste vi ha en omfattande forskning på det här området. I betänkandet tas utvecklingen av nya bilmotorer och alternativa drivmedel upp. Även om det kommer att behövas mycket forskning finns det redan i dag fungerande motorer som kan drivas exempelvis med etanol, biogas och syntetisk diesel. Jag kör själv sedan en tid tillbaka en etanoldriven bil, och det fungerar alldeles utmärkt. Det är också glädjande att Saab och Volvo mer på allvar börjar inse att miljöbilarna är en viktig marknad och hör framtiden till. Det gäller att skynda på utvecklingen. I dag är det framför allt etanol men också biogas som är de möjliga bränslena. Där har vi börjat, men det finns mycket att åtgärda framöver. I Brasilien lär etanolbilarna i dag stå för 68 % av nybilsförsäljningen. Dit är det ju väldigt långt i den svenska situationen. Men även med dagens traditionella förbränningsmotorer kan andelen etanol och alkohol kraftigt ökas genom en ökad låginblandning, så det är också en åtgärd som kan vidtas ganska snabbt. Vi tror att teknikskiftet bör påskyndas genom olika stimulanser. Detta har vi tagit upp exempelvis i vår budgetmotion. Det handlar om att sänka förmånsvärdet för tjänstebilar som drivs med miljövänliga bränslen och om att ge de privatpersoner skatterabatt som köper en miljöbil. Kommuner, landsting och stat har självfallet ett stort ansvar liksom biluthyrningsfirmorna när det gäller att köpa miljöbilar vid sina upphandlingar. På så sätt kan man snabbare skapa en marknad exempelvis för etanol och biogas runtom i landet. Då blir det lönsamt för bensinstationerna att investera i miljöpumpar. Det är en klart bättre väg att gå än att tvinga bensinstationerna att investera. Risken är, som tidigare sagts här, stor att en del bensinstationer - inte minst i den glesare delen av landet - tvingas slå igen. Det kan inte vara ett syfte i sammanhanget. Övergången till miljövänliga bränslen är en stor industriell utmaning - en utmaning, som jag tidigare sade, med stora möjligheter. I Örnsköldsvik finns det nu en pilotanläggning där man tar fram etanol ur barrskogsråvara. Det finns också förutsättningar för att etablera en industri i full skala. I dag importeras det mesta av etanolen från Brasilien, men utmaningen för framtiden bör vara att producera etanol i stora volymer genom att ta i bruk outnyttjad kapacitet från såväl svenska åkrar som svensk skog. Ökad självförsörjning med drivmedel är en eftersträvansvärd målsättning som vi bör ta itu med. Potentialen är mycket stor. Eldsjälen bakom denna utveckling, Per Carstedt i Örnsköldsvik, menar att norra Sverige sitter på toppen av en guldklimp. Här finns kunskap om fibrer, skog, processindustri och styr- och reglerteknik - just den kunskap som behövs för att utveckla etanolproduktion i stora volymer. Det är dags att göra en ordentlig satsning på forskning och utveckling när det gäller alternativa drivmedel. Mycket kan, som sagt, göras redan nu. En storsatsning på etanolproduktion är viktig, som jag tidigare sagt. Men det får naturligtvis inte innebära att andra tekniker sätts åt sidan. Också de måste få möjligheter att utvecklas i den situation som vi är i. Målsättningen måste vara att göra en insats mot växthuseffekten och också att minska importberoendet, göra oss mindre oljeberoende och höja sysselsättningen. Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! Jag tänker diskutera och debattera betänkande NU5, inte ärenden som kommer och som dessutom behandlas i annat utskott. Till att börja med yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. I framtiden kan vi vänta oss att biltätheten i Kina och Indien är lika stor som i Norden. Redan om fem år kommer det att finnas över 700 miljoner bilar i världen. Detta faktum är både ett hot och en möjlighet. Hotet gäller förstås trafiksäkerhet, olyckor och dödsfall men naturligtvis också, som bland annat Håkan Larsson var inne på, de miljömässiga konsekvenserna av att det blir alltfler bilar i världen. Möjligheten ligger förstås i det betänkandet handlar om, utveckling av miljövänliga bilar och andra bränslen. Detta är en överlevnadsfråga för vårt jordklot men också en enorm möjlighet för svensk fordonsindustri som 2003 stod för drygt 15 % av Sveriges totala varuexport och som sysselsatte med kringeffekter, som vi har hört, 400 000 personer. Sedan 2000 finns det särskilda forsknings- och utvecklingsprogrammet Gröna bilen, där fordonsindustrins konkurrenskraft stärks genom utvecklande av nya miljövänliga lösningar. Programmet förlängs nu med två år. Sedan Gröna bilen-programmet startade har 290 av projektets 500 statliga miljoner bundits i projektbeslut. Genom utveckling av fordon och fordonskomponenter med bättre miljöegenskaper påskyndas omställningen till en vägtrafik vars miljöpåverkan långsiktigt är hållbar och acceptabel. Nu ökar försäljningen av miljöbilar. Var tionde såld bil är en miljöbil, får vi reda på via Bil Sweden. Det är en mycket större försäljning än vad Bil Sweden tidigare rapporterat om. Man hänvisar till att orsaken är ekonomiska incitament som befriande från trängselskatt, gratis parkering i många städer, sänkt förmånsvärde, att modellutbudet har börjat breddas, naturligtvis medvetna konsumenter och att det finns gott om tankställen åtminstone i städer. Nu vill vi socialdemokrater fortsätta på den inslagna vägen. I höstens budget föreslår regeringen 200 miljoner årligen till utveckling av strategiska branscher, varav fordonsindustrin är en. Inom den närmaste tiden kommer ett utvecklingsprogram att presenteras för just fordonsindustrin. Tänk att jag trodde att vi var överens om vikten av FoU-satsningar! Men så ser jag att alliansen saknar pengar till en sådan satsning i sin budget. I alliansens budget finns inga pengar till strategiska samarbetsavtal och utveckling av stora industribranscher i Sverige som faktiskt står för 600 000 arbetstillfällen eller 80 % av näringslivets satsningar på FoU eller 550 miljarder i exportinkomster. Det går att författa motioner och stå i talarstolen och kritisera vår politik. Men egna idéer är det ont om, och anslag till det man önskar är det ännu mer ont om. Sveriges starka position inom fordonsindustrin är just ett resultat av industriell tradition, skickliga företagare, duktiga medarbetare och en målmedveten politisk satsning, en sorts armkrok för utveckling där fordonsindustrin är ett jättebra exempel. Vi kan inte se något sådant ansvarstagande hos alliansen. Min fråga blir: Hur har ni egentligen tänkt? Har ni tänkt?

Fru talman! Sverige är i dag en ledande nation inom fordonsforskning. Framför allt vad gäller säkerhetshöjande åtgärder på fordon ligger Sverige mycket långt framme. På grund av Miljöpartiets framgångsrikt förda politik för att gynna förnybara bränslen har Sveriges fordonsindustri intagit en tätposition även på att producera bilar som kan drivas med förnybara drivmedel. Både Saab och Volvo har nyligen presenterat modeller som kan drivas med både etanol och bensin och alla blandningar av dessa bränslen. Sedan tidigare har Volvo även modeller som kan drivas på gas. En mycket viktig aspekt av fordonsutveckling saknas dock i stor utsträckning i svensk fordonsforskning - arbetet för att åstadkomma radikalt effektivare motorer och fordon. För att vi ska kunna uppnå en hållbar utveckling globalt kan vi inte förlita oss på en lösning som baseras på att rika länder även fortsättningsvis behåller sina transportmönster och stora drivmedelsefterfrågan men köper alternativa bränslen från fattiga länder. Etanol från Brasilien kan möjligen för en tid försörja ett litet land som Sverige men kan inte erbjuda något svar på hur EU och resten av den industrialiserade världen ska minska sina utsläpp på längre sikt. Lika lite kan det vara en huvudsaklig lösning att försöka tillfredsställa dagens stora drivmedelsförbrukning genom att producera inhemska förnybara bränslen. I en värld med en växande befolkning och växande välstånd finns det växande konflikter om vad marken ska användas till. Den ska räcka till mat, finkemikalier, fibrer, energiråvaror för både el, värme, processbränslen och drivmedel, upprätthållande av biologisk mångfald samt livsviktiga ekosystemtjänster, däribland rent vatten och ren luft. För att inte drivmedelstillverkning ska ta en orimligt stor andel av resurserna krävs därför en minskad trafik i rika länder och betydligt effektivare fordon i kombination med förnybara drivmedel. Vi behöver alltså både minska den totala förbrukningen av drivmedel och gå över till förnybara alternativ. Miljöpartiet har mycket bestämt drivit kravet på att alternativa drivmedel ska finnas tillgängliga över hela landet och att det ska finnas tydliga incitament för att använda olika typer av miljöbilar och miljöbättre drivmedel. Skälen är att detta är positivt i sig, att det skapar olika tekniska valmöjligheter för framtiden. Vi vill visa på positiva alternativ när folk klagar över bränslepriserna. Vi vill däremot inte binda upp oss för en enda lösning. Det är också helt klart att varken etanol, rapsolja eller biogas kan produceras inhemskt i de mängder som krävs för att ersätta all bensin, dieselolja och flygfotogen som används i dag. Vi behöver livaktig forskning och utveckling inom området. Fossila drivmedel och motorer skiljer sig också inbördes åt. Dieselmotorn är effektivare än bensinmotorn, och det går åt mindre olja för att framställa dieselolja än bensin. Koldioxidutsläppen blir därför väsentligt mindre från dieseln. Nackdelen med dieselmotorer är att de släpper ut mer kväveoxider och partiklar, men tekniken utvecklas, och denna nackdel kan minska ytterligare med högre krav på drivmedlen. En utvecklingsväg som har förespråkats av många parter är att gå över till syntetiskt producerade drivmedel som ersätter dagens bensin och diesel. Syntetiska drivmedel kan produceras både ur fossila råvaror som fossilgas och från förnybara råvaror via förgasning av biobränslen. De kräver ingen ny infrastruktur utan kan användas direkt i dagens mackar och motorer. Det förefaller också troligt att de i stor skala kan produceras till ungefär samma kostnad som vanlig bensin och dieselolja, särskilt om oljepriserna ligger högt. Det viktiga i drivmedelspolitiken är att skynda på den tekniska utvecklingen, låta många blommor blomma och att fort prova lovande lösningar på nischmarknader. En av flera möjligheter att få in etanol på marknaden är låginblandning. Denna begränsas nu till 5 % av EU-direktiv. Denna gräns är omotiverad och bör oproblematiskt kunna höjas till åtminstone 10 %. Sverige bör verka för en ändring av direktivet. Både på grund av politiska beslut, där Miljöpartiet i hög grad har drivit utvecklingen, och på grund av de stigande oljepriserna har utsikterna för de förnybara drivmedlen dramatiskt förbättrats de senaste två åren. Ett grundläggande mål för transportforskningen måste vara att minska den samlade förbrukningen av drivmedel genom effektivare motorer, sparsam körstil, bättre logistik, minskad trafik och omfördelning mellan trafikslagen. I ett längre perspektiv bör vi försöka påverka hur människor och varor rör sig genom medvetet samhällsbyggande och stadsplanering. Genom Miljöpartiets försorg har anslagen till energiforskning nu ökats radikalt. Dessa nya resurser bör delvis användas för att öka forskningen kring hur personbilar kan göras betydligt mer energieffektiva. Redan i dag ser vi hur de höga oljepriserna gör att kunderna börjat efterfråga små och bränslesnåla bilmodeller i mycket stor omfattning. Detta skapar stora problem för svensk fordonsindustri som varit dålig på att inrikta forskningen på lägre bränsleförbrukning. Det är därför samhällsekonomiskt mycket klokt att driva forskningen så att den koncentreras på effektivisering av motorer och fordon för att utvecklingen på fordonssidan ska fortsätta att röra sig åt rätt håll. Internationellt finns många positiva exempel på hur stora tekniksprång har kunnat göras genom intensiv forskning. Över hela världen pågår en snabb övergång till hybridteknik, det vill säga fordon som drivs både av en förbränningsmotor och av en elmotor. Genom denna relativt enkla förändring kan bränsleförbrukningen i ett fordon sänkas med hälften. Japan ligger längst fram i denna teknikutveckling och USA är nu på väg att följa efter. Om Sverige ska ha en levande och ledande fordonsindustri i framtiden måste betydligt mer resurser satsas på övergång till hybridteknik och annan effektivisering av fordonen, annars riskerar Sverige att bli ohjälpligt frånåkt. Dessutom kan jag lugna Krister Hammarbergh som egentligen pratade om ett annat betänkande. Det kommer att bli undantag för landsbygden i mackfrågan.