Utgiftsområde 8 Migration

Herr talman! Vi ska i dag debattera socialförsäkringsutskottets betänkande om svensk migrationspolitik. Den har under senare år genomgått en stor förändring. Införandet av ny instans- och processordning med prövning av ärenden i domstol var en utmaning för hela det politiska samhället men också för domstolsväsendet. Vi kan i dag utläsa en rad positiva effekter, men vi har också säkerligen skäl att utifrån gjorda erfarenheter förfina systemet och återkomma ytterligare under de kommande åren. En utredning är tillsatt, och vi kommer säkert att få skäl att återkomma och behandla den i kammaren. Migrationspolitiken har inte bara genomgått förändringar. Den har också tillförts en rad prövningar och framtida utmaningar. Det är prövningar i form av drastiskt skiftande antal asylsökande kopplade till situationer ute i världen som vi i egenskap av litet land har svårt att påverka. Gällande prognoser om ca 38 000 asylsökande i år och kommande år ställer stora krav på Migrationsverket och migrationsdomstolarna men också på det politiska systemet och framför allt kommunerna. Det är utmaningar som vi genom beslut i riksdagen har till uppgift att finna lösningar på. Det handlar om fortsatta oroligheter ute i världen med våld och krig. I de signaler som härutöver kommer med anledning av klimatförändringar och härigenom miljöpåverkan i olika delar av världen finns skäl att tro att människor kommer att tvingas röra på sig och finna skydd i andra länder. Det är länder som många gånger ligger långt ifrån tidigare hemland, och kanske utgör Sverige en möjlig tillflyktsort. Frågan belystes på ett kraftfullt sätt under gårdagens besök av Nobelpristagaren Al Gore. Till detta ska föras de förslag som finns i utredningen från Kaki om svensk arbetskraftsinvandring från tredje land som nu bereds inom Regeringskansliet. Hittillsvarande signaler från regeringen är att man lämnar delar av utredningen och bortser från bland annat fackliga organisationers synpunkter. Under gårdagen beskrev en av landets ledande fackföreningsordförande en situation som inte är okänd men som diskuteras för lite i samhället. Det handlar om personer med utländsk härkomst som utnyttjas av hänsynslösa arbetsgivare. Enligt Byggnadsarbetareförbundets ordförande lever ca 5 000 byggnadsarbetare under vad man enligt Byggnads bedömning liknade vid slavliknande förhållanden. Vi har tidigare här i kammaren fått beskrivet för oss hur personer som brukar kallas papperslösa utnyttjas av skrupelfria personer just för att man befinner sig i landet utan erforderliga handlingar och härigenom illegalt. Gruppen lever i en utsatt situation under undermåliga förhållanden och utnyttjas inte sällan i arbetslivet för vad som brukar kallas svältlöner. Migrationsministern har i uttalanden lagt över hela ansvaret för situationen på de berörda individerna och tycks ha bortsett från agerandet från arbetsgivare och myndigheternas ansvar. Härefter har tystnad rått från Regeringskansliet. Eftersom frågan ytterligare en gång lyfts fram genom ett kraftfullt agerande under gårdagen måste jag fråga företrädare för majoriteten vilka åtgärder man har för avsikt att vidta för en grupp som så påtagligt utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare. Hur tänker majoritetspartierna agera mot de arbetsgivare som beter sig på det fruktansvärda sätt som fackliga organisationer signalerar? Herr talman! På stora delar av det migrationspolitiska området kan jag finna att det finns en stor politisk enighet. Även om resan till denna enighet för vissa av riksdagens partier, och numera regeringsbildande partier, har varit minst sagt krokig tycks man nu ha anammat den grundsyn som genomsyrat den svenska migrationspolitiken under många år. Jag välkomnar Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna till denna bredare gemenskap i ett känsligt politikområde. Debatten från dessa tre partier var för något år sedan en helt annan. Då kritiserades i skarpa ord den politik som fördes och som i stora stycken i dag utgör regeringens politik. Stegbytet i debatten är påtagligt. Jag måste ändå beklaga att man genom sitt tidigare agerande skapade en otydlighet för många, inte minst asylsökande och så kallade papperslösa, och en förhoppning som man efter regeringsbildandet 2006 helt bortser ifrån. Herr talman! Vi har alla som deltar i denna debatt mött människor som har lagt sitt öde i de svenska myndigheternas händer. Vi har mött barn, unga män och kvinnor och familjer som berättar historier som många gånger har innehåll som skrämmer och förskräcker. Förväntningarna på en bättre framtid är påtagliga. Grymheter i världen och i omgivningarna har gjort att man tvingats fly med förhoppning om en lugnare och mänskligare värld någon annanstans. Man har sett Europa och Sverige som en möjlig del av världen för framtida möjligheter att utvecklas som individ eller en fristad undan förföljelse. I Sverige har vi mött upp med öppenhet och med en myndighetsstruktur för prövning av individens rätt till uppehållstillstånd. Tydlighet i handläggningen med en start och ett tydligt avslut är viktigt för en bra prövning i ärenden. Otydlighet och långa handläggningstider är den oftast förekommande kritiken från personer som sökt sig till Sverige. Samma signaler kommer från personerna oavsett resultat av prövningen i uppehållstillståndsfrågan. Därför är det viktigt att handläggningstiderna är korta, att människor blir bemötta på ett bra och rättssäkert sätt och att man vid ett avslag på asylansökan får stöd för ett bra och värdigt sätt att återvända. Genom en rad stödinsatser kan individer ges bättre förutsättningar att möta de prövningar som uppstår. Vi socialdemokrater är dock kritiska till den modell av återetableringsstöd som den borgerliga regeringen har infört. Ansökningar om stödet har också visat sig vara få, vilket ger en bild av hur man ser på det även från migranternas sida. Jag konstaterar att migrationsministern och regeringen har varit lyhörda för den kritik som vi socialdemokrater och många av landets kommuner har fört fram vad gäller mottagandet av asylsökande, bostadsfrågan och mötet med kommunerna. På en debattsida kan vi i dag läsa att en utredning ska tillsättas för en ökad spridning av asylsökande till kommuner med bostäder och arbetstillfällen. Det är en bit på vägen, men var finns greppet om en mer solidarisk fördelning av ansvaret? Var finns trycket på de kommuner som inte ställer upp och som heller inte tycks vilja ställa upp i fördelningen? Jag är positivt överraskad över att regeringen äntligen tar ett initiativ, men hoppas att utredningen får ett bredare perspektiv på frågan än vad som framkommer i den debattartikel som migrationsministern så lämpligt placerat ut denna debattdag för utgiftsområde 8. Med den i många stycken breda majoritet som finns i riksdagen har vi dock möjlighet att skapa en politik inom området som klarar att stå pall oavsett varifrån den politiska vinden blåser. Förutsättningarna finns, men det kräver en stor öppenhet från alla partiers sida. Herr talman! Trots samstämmigheten i de breda perspektiven har vi socialdemokrater en rad reservationer till dagens betänkande. I vissa stycken utgörs reservationerna av samskrivningar med v och mp. Vi står givetvis bakom samtliga reservationer som vi har lämnat in, men vill för tids vinnande yrka på reservationerna 4, 6, 11 och 12. Till betänkandet har vi också fogat ett särskilt yttrande. Herr talman! Starka signaler har kommit från ett antal av de kommuner som påtagit sig ett stort ansvar i mottagandet av flyktingar. Genom att ett antal av landets mer välmående kommuner inte har påtagit sig ett solidariskt ansvar för att skapa boende för flyktingar uppstår en obalans och ett svårt tryck på vissa kommuner. Vi får höra talas om familjer som trängs i små lägenheter och om hur barn tidigt står och väntar utanför skolan som nu har fått börja servera frukost för att barnen ska orka med hela skoldagen. Vi hör talas om barn som inte får en chans till studiero i hemmet och som inte får en chans att läsa sina läxor. Vi får höra om kommuners oro för att inte kunna möta upp 100 nya barn i månaden som ska få möjlighet till en bra utbildning. Här måste vi finna system för att alla kommuner ska ta sitt solidariska ansvar för att människor som kommer till vårt land ska få en bra start och en möjlighet att komma in i samhället. Dagens system med möjlighet till eget boende, EBO, skapar boendesituationer som inte är tillfredsställande. Tidigare regering var uppmärksammad på situationen och vidtog en rad åtgärder som följdes upp av riksdagen. Dessa åtgärder bedöms av många kommuner som inte tillräckliga. Vi socialdemokrater ser därför ett behov av en utredning kring förutsättningarna för EBO och välkomnar regeringens något blygsamma öppning i den här debatten. Vi behöver också en lagstiftning som gör att alla kommuner tar sitt ansvar. Kommuner som Södertälje, Botkyrka, Göteborg och Malmö ska inte behöva ta huvuddelen av ansvaret. Det är inte rimligt att ett antal kommuner som Ekerö, Täby, Danderyd, Vaxholm och Vellinge har tagit bara ett litet - eller inget - ansvar. Regeringen måste redovisa hur man vill skapa en rättvis fördelning mellan kommunernas ansvar för mottagandet. Sverige är ett av få länder i Europa och världen som är villiga att tillsammans med FN arbeta med mottagande av så kallade kvotflyktingar. Detta sätt att tillsammans med FN-organ skapa möjlighet att lyfta ut människor som är på flykt från många gånger mycket svåra förhållanden är viktigt. Regeringen har i propositionen ökat antalet så kallade kvotflyktingar något. Vi socialdemokrater anser dock att det finns skäl att ytterligare se över våra möjligheter att utöka detta antal. I en tid då regeringen föreslår ökad arbetskraftsinvandring kan denna invandring sätta graden av arbetsförhet före behovet av skydd för människor på flykt. För att minimera denna eventuella konflikt kan ett utökat kvotflyktingmottagande vara en möjlig väg att gå för att stärka skyddet för de mest utsatta. Sverige kan också genom denna handling vara en signal till andra länder i den så kallade västvärlden att ta sitt solidariska ansvar. Herr talman! Ökad rörlighet i världen och människors behov av skydd eller önskan om ett bättre liv kommer att bli en central fråga under kommande år. Detta kommer att utmana men också skapa möjligheter för såväl individer som länder att utvecklas. Många pekar på västvärldens behov av arbetskraft utifrån de demografiska perspektiven. Andra pekar på individens önskningar om att få utvecklas genom utbildning och arbete i främmande länder för att senare återvända för att bidra till utvecklingen i sitt tidigare hemland. Det är utmanande då vi vet att det finns nationer, grupper och också individer som inte ser humaniteten på samma sätt som Sverige traditionellt har gjort. Jag är glad att vi i Sveriges riksdag har en bred förankring kring den svenska migrationspolitiken. Det är viktigt nationellt men också i vårt arbete inom EU och FN. Vi socialdemokrater har bland annat i frågan om svenskt agerande inom ramen för det gemensamma EU-arbetet framfört krav på ett kraftfullt svenskt agerande för att följa upp den svenska hållningen. Svaret från regeringen har inte alltid varit helt tydligt. Sveriges röst ska vara stark i migrationspolitiken och den blir stark av ett samlat agerande från riksdagens partier. (Applåder) I detta anförande instämde Tomas Eneroth, Matilda Ernkrans, Kurt Kvarnström, Ronny Olander, Jasenko Omanovic och Magdalena Streijffert (alla s).

Herr talman! Nu är vi åter samlade för en flykting- och migrationspolitisk debatt i riksdagens kammare. Jag kan med några års perspektiv från kammaren på dessa frågor konstatera att en del framsteg har gjorts. I allt väsentligt är debatten i dag en annan än den var för 10-15 år sedan. Den stora förändringen av debatten har handlat om vad som diskuteras. Det är nämligen oftare så nu att partier tar upp flyktingmottagandet - även statsrådet väljer den inriktningen i en artikel i dag - och de påstådda problem som det medför att människor söker sig till Sverige för att få skydd undan förföljelse. Detta beskrivs som den stora frågan. Kommer det för många? Varför bor de så trångt? Vad ska vi göra åt problemen i en del kommuner? Låt mig säga att vi också har förslag, och jag återkommer till dem i debatten, om hur vi ska se till att människor får en värdig start på livet här i Sverige när de har kommit hit. Men vi vägrar från Vänsterpartiets sida att följa med i den utveckling som vi nu ser när debatten flyttar fokus. Utgångspunkten för en flyktingpolitik och en migrationspolitik värd namnet måste vara de skäl som människor har att lämna sina hemländer. Vi har en värld som brinner, en värld där krig och väpnade konflikter rasar runt om i alla världsdelar, i det närmaste runt hela jordklotet. Vi har en värld där människor förtrycks, förföljs och utsätts för diverse trakasserier därför att de har åsikter som staten ogillar, känner kärlek till en person av samma kön eller är kvinnor och hävdar sin mänskliga värdighet. I en stor del av dessa konflikter runt om i världen medverkar Sverige dessutom indirekt genom vapenexport till att underblåsa konflikten. Herr talman! Detta är den viktiga debatten - debatten om hur konflikter i världen skapar flyktingströmmar och debatten om hur klimatförändringarna tvingar människor att lämna sina hemländer, klimatförändringar skapade av den rika världens överkonsumtion. Människor drivs av fattigdom och svält till andra delar av världen för att söka sin försörjning och överlevnad, fattigdom och svält som är framtvingad av de internationella institutioner som den rika västvärlden har byggt för att säkra sitt herravälde över världen och för att säkra sina företags vinster. Det är inte för inte som de afrikanska länderna trots sin oerhörda rikedom på naturresurser i dag är länder varifrån många människor tvingas att fly. De tvingas fly från fattigdom, konflikter och förtryck. En orsak till det är förstås att den rika västvärlden, Sverige inräknat, under så många år har rånat världsdelen på naturresurser, har stött odemokratiska diktatorer och har på många olika sätt medverkat till att människor har tvingats lämna denna liksom andra kontinenter. Så visst ska vi tala om flyktingmottagandet. Visst ska vi tala om och föreslå olika åtgärder för hur människor ska kunna få ett liv som fungerar här i Sverige, både de som är födda här i Sverige och de som har kommit hit därför att de har tvingats till det. Men om vi inte beskriver bakgrunden till varför människor tvingas fly har debatten förändrats på ett sätt som inte gynnar den som hävdar mänskliga rättigheter eller ens den som vill ha en logisk och begriplig diskussion om varför flyktingar faktiskt finns. Herr talman! Jag måste säga att det senaste året inger oro därför att det som vi har sett under det senaste året är hur fler och fler partier - Göte Wahlström välkomnade just detta - har lämnat tankarna på att det behövs en grundläggande förändring av svensk asylpolitik och numera sluter upp bakom den politik som i allt väsentligt, jag återkommer till de nyanser som vi ändå ser, är den som socialdemokrater och moderater tidigare har fört gemensamt. Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna gjorde sig i valrörelsen kända för att vara partier som ville se en annan flyktingpolitik. Det skulle vara intressant om företrädare för dessa tre partier som är här i dag kunde redogöra för på vilka punkter som flyktingpolitiken har förändrats med deras hjälp i regeringsställning. Och säg nu inte arbetskraftsinvandring en gång till, för det är inte svaret för den som tvingas fly från sitt hemland. Det är svaret för den som söker ett arbete i en annan del av världen, och det är vi alla här i riksdagens kammare, såvitt jag vet, välkomnande inför, även om vi ser olika regler för hur det borde gå till. Några borgerliga företrädare nickar - det syns inte i tv-kameran, och det är därför som jag säger det - som om de inte kände till att vi här är överens om att arbetskraftsinvandring är någonting som bör öka. Herr talman! Faktum är att det var Vänsterpartiet som väckte den första motionen här i riksdagens kammare om att se över frågan om behovet av arbetskraftsinvandring och hur den skulle utformas. Det går bra för den som önskar större kännedom om detta att söka i riksdagens protokoll. De senaste månaderna inger också oro. Vad är det vi har sett? Vi ser hur den rika västeuropeiska unionen nu bygger upp murar runt sina yttre gränser. Frontex, som är EU:s gränsövervakningsbyrå, gör nu allt för att förhindra att människor ska kunna komma till EU och till Sverige för att få sin konventionsstadgade rätt att söka skydd undan förföljelse tillgodosedd. Det sker med den svenska regeringens beredvilliga stöd. Det finns inga garantier för att den som möter Frontex militära fartyg i Medelhavet har rätt att söka asyl - tvärtom. Många är de som vittnar om motsatsen - hur fartyget bordats, hur man har sänts tillbaka till Afrika utan att ha fått sin rätt att söka asyl tillgodosedd. Därför måste regeringspartierna i dag ge ett svar. Hur ska ni garantera att den som vill söka asyl i Sverige och i EU får den rätten tillgodosedd? Jag gissar att ni inte har uppfattningen att man inte ska ha denna rättighet. Det kan man annars lätt tro med tanke på att det i dag inte finns några lagliga vägar, eller åtminstone väldigt få lagliga vägar, till Sverige för att söka asyl. Tvärtemot vad ledande socialdemokrater under de senaste veckorna har hävdat i olika politiska sammanhang finns det ingen vanlig väg att söka asyl. Människor hänvisas snarare till flyktingsmugglare, inte därför att de vill satsa kanske 100 000 kronor på att ta sig hit utan därför att de måste. Jag känner inte många, jag känner nog ingen, som skulle satsa 100 000 kronor på att ta sig till Sverige och söka asyl om det fanns ett vanligt sätt att ta sig hit. Logiken i denna uppfattning är bekymmersam. Vi har också sett hur människor avvisas till andra EU-länder, exempelvis Grekland. Det görs med stöd av Dublinförordningen, en förordning som Sverige har undertecknat och som handlar om att man ska söka asyl i det första landet inom EU som man har satt ned sin fot i. Det kan vara Italien, det kan vara Spanien, och det kan vara Grekland. Det är ofta något av de länder som ligger vid EU:s yttre gräns, företrädesvis vid Medelhavet. Men avslöjanden har nu visat att förhållandena i flera av dessa länder, inte minst i Grekland, för dem som återsänds varit inte bara bristfälliga utan fullständigt oacceptabla. Därför är regeringen också svaret skyldig i fråga om vad man avser att göra för att ingen ska sändas tillbaka till Grekland eller något annat land enligt Dublinförordningen och där riskera en omänsklig behandling eller misshandel eller att återsändas till en situation i sitt ursprungsland där man riskerar förföljelse, tortyr och trakasserier. Jag ser fram emot att migrationsministern i sitt anförande säger något, och gärna något konkret, om vad man avser att göra för att förändra situationen på den punkten. Jag sade att vi har en oroväckande utveckling framför oss. Det beror förstås på vilken väg vi väljer. Låt oss ta anhöriginvandringen som ett sådant exempel. Där har såväl Folkpartiet som Moderaterna nu väckt förslag i den allmänna debatten, men de har ännu inte nått riksdagens kammare, som går ut på att man inte ska få återförenas med sina barn eller med sin make eller maka i Sverige, trots att man har fått tillstånd att stanna här. Nej, man ska ändå inte få återförenas förrän man har klarat av att skaffa ett arbete, trots den diskriminering av invandrare som vi ser på arbetsmarknaden, och förrän man har klarat av att skaffa ett boende som staten godkänner som rimligt, trots att vi också där känner till svårigheterna för många invandrade att få en bostad. Också där finns en öppen och rå diskriminering. Kan det verkligen vara ett kommande regeringsförslag att man inte ens ska få ta sina barn till Sverige trots att man själv har fått tillstånd? Vad säger Centern och Kristdemokraterna egentligen om detta? Ja, i den allmänna debatten har Kristdemokraterna invänt. Från Centern har vi inte hört någonting. Men är det bara invändningar i medierna man gör för att sedan vid kommande regeringssammanträden ändå vika sig och acceptera att detta förslag om en begränsad anhöriginvandring läggs på riksdagens bord? Där är såväl Centern som Kristdemokraterna i dag svaret skyldiga. Det finns ändå, herr talman, möjligheter att avsevärt förbättra mottagandet jämfört med hur det ser ut i dag. Vi gör inte den enskilde till den som bär skulden för trångboddhet eller för att man lever i en social situation som inte är hållbar. Vem skulle själv villigt välja att leva under sämre förhållanden än man har möjlighet till? Vem i denna kammare skulle välja att bo tolv personer i en tvårumslägenhet och alltså inte ha en egen lägenhet, en stor lägenhet, för sin familj? Och varför skulle människor med invandrarbakgrund vara annorlunda än de ledamöter vi ser i denna kammare av vilka, såvitt jag kan se, inte många har invandrarbakgrund? Nej, herr talman, det handlar om att ställa krav på dem som kan agera, om att ställa krav på kommunerna. Självfallet öppnar möjligheterna för kommunerna för att ta ansvaret och ge ett värdigt boende och en värdig mottagning. Därför lägger vi i Vänsterpartiet i vår budgetmotion fram förslag om ett omfattande ökat stöd för kommunmottagandet. Men det måste också till någonting mer för att bryta motståndet hos de kommuner som vägrar att ta emot någon alls av dem som fått uppehållstillstånd i landet. Därför ställer vi också krav på en tvingande lagstiftning som gör alla kommuner skyldiga att ha ett mottagande. Vi lyssnar gärna på kommande inlägg och repliker från socialdemokratiskt håll om hur man i dag ställer sig i den frågan. I gårdagens debatt om arbetsmarknadspolitiken framstod det som att man snarare ville ställa krav på dem som kommer hit att flytta dit där jobben finns. Men samtidigt har partiordföranden sagt att man vill ha en tvingande lagstiftning. Ta replik nu eller anmäl er på talarlistan senare och berätta vad som är den socialdemokratiska positionen! Herr talman! Låt mig också säga några ord om de tusentals människor som i dag lever i Sverige utan papper - människor som har kommit hit på olika vägar. Några har sökt asyl men inte blivit beviljade asyl i den hårda verklighet som Migrationsverket och både den tidigare och den nuvarande regeringen har skapat. Andra har kommit hit i hopp om att få en bättre framtid. Några har stannat här efter det att deras besöksvisum har gått ut. Alla lever de här utan den sociala trygghet som vi andra är väldigt vana vid. De lever här utan möjligheter att ställa krav på sin arbetsgivare. Löner på 20, 30 eller 40 kronor i timmen är inte ovanliga. Man har ingen möjlighet att klaga på villkoren och ingen möjlighet att invända mot en arbetsgivare som behandlar en dåligt. Gör man det är risken stor att man sänds tillbaka till en verklighet som man inte längre klarar av att leva i. Från Vänsterpartiets sida ställer vi krav på garanterad rätt till sjukvård för den som är gömd. I det sammanhanget yrkar jag bifall till reservation 10. Jag har noterat att Socialdemokraterna yrkat bifall till flera av de reservationer som vi gemensamt lagt fram. Jag återkommer helt kort till det i avslutningen. Vi ställer också krav på rätten till skolgång. Även barn till gömda ska ha den rätten. De ska inte riskera att bli gripna när de försöker lära sig någonting. Vem går då till skolan? Och vilken framtid bygger vi, oberoende av vad man anser om föräldrarnas skäl för att få stanna i landet, för de barn som inte är skyldiga till annat än att de har följt med sina föräldrar? Vi vill i dag höra vad regeringen är beredd att göra för de papperslösa. Gemensamt med Göte Wahlström frågar jag: Är ni beredda att bevilja skadestånd till den papperslöse som utnyttjas som svart arbetskraft? Är ni beredda att avskaffa det som i utlänningslagstiftningen kallas för illegalt arbete? Och - här skiljer jag mig på ett grundläggande sätt från Göte Wahlström - är ni beredda att göra det som verkligen skulle lösa situationen för den som lever utan papper, nämligen att bevilja rätten att stanna här, att ge papper till dem som är papperslösa? Jag har inte sagt så mycket om arbetskraftsinvandringen. Jag räknar, herr talman, med att andra gör det i den här debatten. Men från vår sida kommer vi inte att acceptera att det är det enda svaret som i dag avges. Arbetskraftsinvandring är ju svaret på vissa frågor och för vissa människor men långt ifrån för alla. Även om en del saker har förändrats till det sämre - till exempel har partiers positioner förändrats i en mer restriktiv riktning - tvekar Socialdemokraterna fortfarande. Vi noterar och även välkomnar - låt mig öppet och klart säga det - att man numera både är beredd att ge gömda barn skolgång och tycker att det som borde vara fullständigt självklart, nämligen att man på Migrationsverket har god kunskap om kvinnors asylskäl, nu också blir verklighet. Det här är nya positioner för Socialdemokraterna men också viktiga förändringar som vi sett. Att man också nämner papperslösas situation är ett steg framåt, även om man inte är beredd att göra någonting som löser situationen för de papperslösa. Omdömet beträffande Socialdemokraterna får väl än så länge bli: framåt men aldrig glömma. Herr talman! Avslutningsvis: Debatten får inte förskjutas. Att bara tala om kommunmottagandet och om problem när människor kommer hit är inte tillräckligt. De sakerna måste vi lösa. Vi lämnar förslag om hur det kan göras. Men minns man inte grundorsaken till att människor flyr då blir varje människa som kommer till Sverige en belastning, ett problem, ett bekymmer som måste lösas. Därför tror jag att det är avgörande att vi också minns de väpnade konflikter som pågår i Irak och Afghanistan samt det förtryck och den tortyr som människor i fängelser i Iran och Algeriet men också i Bangladesh och i många latinamerikanska länder utsätts för. Tappar vi det fokuset då har vi tagit fel riktning. Därför kommer vi att fortsätta att från talarstolen i denna kammare försvara rätten till asyl, kräva att murarna runt "Fästning Europa" bryts ned och hävda att varje människa som flyr till Sverige undan förföljelse ska få möjlighet att stanna här. I detta anförande instämde LiseLotte Olsson (v).

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i det som Kalle här tog upp om att vi i första hand kanske mer måste se till migrationens orsaker än till flyktingmottagandet när vi nu tar ställning till olika frågor om migration. Det händer mycket i världen, och fort går det också. Inte minst höjs både temperaturen och havsnivån i en oroväckande fart. Vilka konsekvenser det kan föra med sig kan vi bara ana oss till, så det gäller att vi inte blundar utan går in i framtiden med vidöppna ögon. I går hade vi, som nämnts, celebert besök här i riksdagen. Det budskap som förmedlades av de två fredspristagarna kändes inte främmande för mig. Det kändes snarare väldigt välbekant, till exempel att forskarna i FN:s klimatpanel inte har tagit ställning till vare sig upptiningen av permafrosten eller glaciärernas smältning och att det därför kan bli ett värre scenario än det som FN-panelens rapport visar på. Då ska vi betänka att det scenario som EU med flera planerar efter är det bästa scenariot, det vill säga det som innebär en höjning med bara 2 grader. För att nå dit måste väldigt mycket göras, och det måste göras nu . Det räcker inte att låta marknaden sköta det hela. Trots den kunskapen är risken stor att Balimötet inte leder fram till någonting. Den som i går såg på nyheterna kunde se att det inte finns stort hopp om att konkreta resultat kommer att nås. Al Gore talade bland annat om den svenske kemisten Svante Arrhenius som redan 1897 visade på själva fysiken och på koldioxidens roll för temperaturen på jorden. Hans beräkningar blev snabbt etablerade och understöddes av mer noggranna undersökningar under 1930-talet. Arrhenius gjorde den första modellen för global uppvärmning. Som vi fick höra i går hamnade han ganska rätt. Men varför har ingen lyssnat? Hur kunde, och kan, människorna vara så dumma? Ja, det blev ju inte varmare förrän efter 1980-talet då oron så sakteliga började spridas bland politiker och beslutsfattare. Ändå reagerar vi inte förrän nu - vissa reagerar inte ens nu. Det som var annorlunda i går var att ingen vred på sig, pustade, fnös eller skrattade när Nobelpristagarna talade, som så många gjort under de många debatter där Miljöpartiet pratat om den här frågan här i kammaren och i fullmäktigeförsamlingar runt om i landet. Lite extra intressant blev det när Al Gore beskrev den gröna skatteväxlingen som det mest lyckosamma exemplet för att nå reella minskningar av utsläppen. Det var vår moderate statsminister som fick sola sig i glansen över forna tiders för miljön så gynnsamma skattepolitik - en politik som för övrigt snabbt blev förpassad till sopkorgen då alliansen tog över efter förra valet med hjälp av löften om minskade skatter på bensin med mera. Tiderna förändras, och jag är naturligtvis glad över att även moderater och kristdemokrater nu förstått värdet av höjda koldioxidskatter, att klimathotet faktiskt är på riktigt och att det förändrade klimatet får konsekvenser. De odlar till exempel broccoli på Grönland nu och planerar för en storskalig produktion. Visste ni det? Bra, tycker de på Grönland. Al Gore talade också om klimatflyktingar och tog upp Darfur som ett tydligt exempel på hur klimatpåverkan också späder på konflikter eller ger upphov till dem. Han sade att en höjning av havsnivån på 1 meter kommer att ge 100 miljoner nya klimatflyktingar, och 6 meter, som är möjlig, kommer att ge 450 miljoner nya klimatflyktingar. Bara en bråkdel av dem kommer att inrymmas under Genèvekonventionens definition av vad en flykting egentligen är. Bara få kommer alltså att beviljas asyl i ett annat land. Vi står nu inför helt andra migrationsströmmar och flyktingströmmar än tidigare. Vi måste tänka på det i framtiden. Man kan fråga sig hur många av dem som nu tar sig in i Europa som är klimatflyktingar redan i dag, de där som vi envisas med att kalla olagliga eller illegala immigranter. Herr talman! Häromdagen diskuterade vi helhetssyn med biståndsministern. Helhetssyn innefattar att hantera både det vi ser i dag och det vi kommer att få se i framtiden, förutom att det omfattar att vi ska samordna olika pengapåsar och verksamhetsområden. Tror vi att Balimötet kommer att bli en framgång, eller tror vi att USA och några andra klimatmarodörer kommer att stoppa processen som så många gånger förr? Beroende på svaret kan vi också fundera över vilka scenarier världen och Sverige står inför. Men hur vi än gör kommer vi att få en ökad mängd klimatflyktingar. Frågan är hur många, vart de tar sig och varifrån de kommer. Vill det sig riktigt illa kan vi få klimatflyktingar från länderna norr om Medelhavet inom en överskådlig framtid. Vi har tio år på oss att vända trenden, fick vi höra i går. Det är bråttom. Herr talman! Från framtid och världen till nutid i Sverige och utgiftsområde 8. Sverige har gått från invandringsland till utvandringsland till invandringsland till flyktingmottagningsland samtidigt som vi fortsätter att vara ett utvandringsland också. När det i dag talas om människor i Sverige från andra länder kallas de ofta rätt och slätt flyktingar oavsett varför de är här. Orsaken är naturligtvis att vi under de senaste åren tagit emot bara dem som vi är förbundna att ta emot enligt internationella överenskommelser. Alla har rätt att få sin asylansökan prövad, men få beviljas asyl. Vägen till beslut är ofta lång och törnig, och många har befunnit sig i Sverige i sex, sju, åtta år eller mer, har jobbat här, skaffat en partner och barn här, och här har de sina vänner. Många skickas hem igen, och för vissa går det bra. Andra väljer att leva gömda framför att skickas hem till krig, risk att utsättas för tortyr, förföljelse, fängelse, hedersmord etcetera. Vi har vid flera tillfällen här i kammaren, också i dag, pratat om gruppen papperslösa i Sverige och hur, eller om, vi ska lösa frågan om deras legala ställning här i landet. För mig är det självklart att vi ska tala om hur, inte om, eftersom de i de flesta fall prövats enligt den tidigare lagstiftningen, som vi alla var överens om inte var rättssäker. Därefter har de prövats med den tillfälliga lagen, men en mycket stor del av dem som fortfarande bor här trots avvisningsbeslut var ensamstående män. De kallades inte ens till intervju, än mindre fick de något ombud. De fick beslut som inte gick att överklaga, och deras ärenden prövades aldrig enligt den nya lagen, som ju visat sig ge en mycket större andel uppehållstillstånd än den förra. Det om något visar att den förra inte var rättssäker. Hade deras ärenden prövats enligt den nya lagen är chansen mycket stor att de hade fått uppehållstillstånd. I det här läget räcker det inte med att hänvisa till att man ska respektera fattade beslut. Beslut måste upplevas som rättvisa för att kunna respekteras av den som omfattas av beslutet. Jag tycker att det är en prioriterad fråga, det är en fråga som vi i alla partier borde försöka komma överens om för att lösa. Herr talman! Miljöpartiet har i sin budget lagt fram ett antal förslag för att lösa de papperslösas situation och för att minska mängden avvisningar, förutom medel till sjukvård även för gömda vuxna flyktingar. Eftersom de är budgetpåverkande och ramarna redan är tagna kan jag inte yrka på dem här. Däremot kan jag yrka på något vi drivit under många år, och det är att om man har varit ett år i Sverige, sex månader för barn, utan att få ett svar på sin ansökan ska man automatiskt beviljas uppehållstillstånd. Det är inte rimligt att någon ska få vänta längre på svar än så, och det sätter press på myndigheten att skapa bättre och humanare rutiner. Vi motsätter oss den stora mängden avvisningar och att människor avvisas gång efter annan trots att deras länder inte tar emot dem. Det är ett inhumant och cyniskt sätt att spela rysk roulett med människors liv förutom att det är kostsamt för skattebetalarna. Vi ville minska utgifterna för avvisningar med 130 miljoner, men tyvärr kan jag inte rösta för det här. I betänkandet kan vi läsa att handläggningstiderna minskat och mängden avvisningar likaså. Men fortfarande sker avvisningar på ett sätt som inte är förenligt med den människosyn åtminstone jag företräder, och många med mig, också här i kammaren. Jag yrkar bifall till reservation 3 om handläggningstider. Herr talman! Just nu är det massavvisningar av afghaner och irakiska kurder som är på tapeten. Enligt Migrationsverket går det bra att skicka hem afghaner från södra Afghanistan till Kabul eftersom de har rätt att söka arbete där. Vad Migrationsverket inte säger är att alla passerar Kabul som kommer med flyg. Där ligger den internationella flygplatsen. Det innebär ju inte att den sydafghan som kommer till Kabul kan stanna där. Afghanistan är ett klansamhälle, och UNHCR rekommenderar att man inte ska skicka människor tillbaka till internflykt eller utanför sin klan. Ändå är det just det vi gör. Till både Kurdistan och Afghanistan sänds nu flyktingar tillbaka i massor från grannländerna, som bär den allra största bördan av USA:s båda krig. Det är i det läget cyniskt och osolidariskt med både den kurdiska och den afghanska regeringen att späda på den bördan med ännu fler människor att försörja i hemlandet, där kaos redan råder, där krig, det vill säga väpnad konflikt, råder. Jag är överens med regeringen om att fler länder bör ta emot flyktingar, inte minst USA, men det innebär inte att de som redan befinner sig här, många gånger sedan många år, ska skickas tillbaka hem på det sätt som sker. Frågan om det är väpnad konflikt eller ej har vi nu diskuterat i ett halvårs tid, och vi är inte överens här i kammaren. Jag tänker inte förlänga diskussionen om det i det här inlägget. Herr talman! En situation som dyker upp gång efter annan handlar om dem som under vistelsen i Sverige träffat en partner här och ibland också skaffat barn. Huvudregeln är att man då ska åka hem och söka uppehållstillståndet från hemlandet. Det är väl frid och fröjd om det är ett land personen i fråga kan resa till, men när det handlar om personer som tidigare sökt asyl hamnar vi många gånger i en helt absurd situation. De undantagsregler som finns kan inte användas för dem som mest behöver dem. Det är en lucka i lagen som bör rättas till, i det här fallet har jag till och med stöd från Migrationsverket, tror jag. Man måste vara mer flexibel när det handlar om personer som har rätt att få uppehållstillstånd här i landet. Inga barn ska behöva vara utan sin ena förälder, och inga makar ska behöva leva åtskilda på det sätt som vi tvingar dem till. Herr talman! En sista hjärtefråga jag vill ta upp är de kvotflyktingar som kom för många år sedan och som aldrig fick information om att de skulle begära flyktingstatus för att också bli erkända som flyktingar här i landet. Det är inte förrän de nu blivit äldre och fått pension som det visat sig bli ett ödesdigert misstag. Som konventionsflykting har du rätt till garantipension, eftersom du får tillgodoräkna dig åren i hemlandet som tjänsteår. Men det gäller inte övriga invandrare som får nöja sig med äldreförsörjningsstöd, som är att likställa med att leva på socialbidrag men utan socialbidragets fördelar att få hjälp med till exempel tandvårdskostnader och annat. Att efter ett helt arbetsliv, varav kanske 15-20 i Sverige, behöva leva på drygt 3 000 kronor per månad är inte rimligt. Jag vet att regeringen nu gör en översyn av garantipensionen. Jag hoppas att mina många påstötningar i den här frågan får regeringen att inte glömma bort dem som nu drabbats av egentligen en retroaktiv lagstiftning, eftersom de vid ankomsten omfattades av det tidigare pensionssystemet. Jag yrkar därför också bifall till reservation 14. Jag är övertygad om att vi får tillfälle att diskutera boendet sedan, i samband med migrationsministerns inlägg. Jag tycker att det ser ut att vara någonting positivt på gång. Ändå yrkar jag bifall till reservation 8 redan nu. Göte Wahlström och även Kalle Larsson har talat om barns skolgång och om reservation 11. Jag instämmer i det. I detta anförande instämde Mehmet Kaplan (mp).

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. Jag tycker att det kan vara på sin plats att man talar om vilka fyra mål kammaren har satt upp för det här politikområdet. Vi ska värna asylrätten, ha en reglerad invandring, öka möjligheterna att komma till Sverige och arbeta och harmonisera gentemot EU. Grundbulten i en demokrati är att värna asylrätten. I lugna tider brukar det inte vara något problem att få alla att säga att det verkar bra. Just nu upplever vi stora flyktingströmmar. I oktober kom 3 500 människor till Sverige och sökte asyl. Under november kom 2 800. Innan året är slut bedöms det ha kommit ungefär 38 000 människor, som tidigare har sagts. Vi har ganska bra handläggningstider jämfört med tidigare. 56 procent får sitt beslut inom sex månader. Det är ändå stora utmaningar och svårigheter förknippade med den stora mängd människor som kommer till Sverige för Migrationsverket, för kommunerna och för samhället i stort. Låt mig gå tillbaka ett år i tiden. Då hade vi en diskussion om hur vi skulle hantera ensamkommande barn. Vi fick många ensamkommande barn, och vi hade svårt att få dem att få komma till olika kommuner. Vissa kommuner, inte minst Mölndal, fick en oerhört stor belastning. Under det år som har varit har regeringen tillsatt pengar. Vi har varit ute och pratat med människor, och det har vidtagits ett antal åtgärder. Nu när årsskiftet kommer tror vi att det finns en balans i placeringen av de ensamkommande barnen. Herr talman! Det är när den stora flyktingström som vi nu upplever kommer som den generösa flyktingpolitiken sätts på prov. Därför tycker jag att vi efter den här debatten ska ha ett klarläggande i var riksdagens största parti, Socialdemokraterna, står i frågan. Är det Göran Johanssons linje som gäller? Den säger att vi avvisar alla som kommer illegalt - ett tydligt och klart brott mot Genèvekonventionen. Eller är det Ilmar Reepalus variant som gäller? Där sätter man upp en gränsstation på Öresundsbron - ett klart brott mot Schengenavtalet? Det bör förtydligas, för det här är inte vilka socialdemokrater som helst. När det gäller de utmaningar och svårigheter som finns med flyktingmottagandet har, som vi vet, regeringen fattat ett beslut om att se över lagen om mottagande av asylsökande. Det är bra, för det var tolv år sedan det gjordes. Under de här tolv åren hade Sverige i princip en socialdemokratisk regering. Därför är det lite förvånande med den starka kritiken från tunga kommunala socialdemokratiska företrädare. Varför ska vi ha reglerad invandring? Förespråkare för mer eller mindre fri invandring brukar säga att det är inhumant. Men det är precis tvärsom. Det är en garanti för att de som faktiskt behöver det mest får möjlighet att stanna. Det underlättar också kampen mot svartarbete. Det underlättar kampen mot organiserad brottslighet. Det är också ett grundskydd och ett rättmätigt krav från oss som bor och lever i det här landet att myndigheter har lite koll på vad det är för människor som befinner sig här. Till stöd för den reglerade invandringen har regeringen nu tilldelat Migrationsverket medel som motsvarar en ärendehantering på 220 000. Det säger generaldirektören att han är mer än nöjd med. Vi har också satsat 14 miljoner på att gå in i viseringssystemet VIS som innebär att när någon söker visering kan man ta biometriska uppgifter, bland annat fingeravtryck, för att få en tätare koppling mellan identitet och person. Sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka har vi den nya instans- och processordningen. Jag vill hävda att den har varit mycket framgångsrik. Men bra kan bli bättre. Det är därför regeringen också nu har en utredning som löper. Jag tror att det är vid halvårsskiftet nästa år som utredaren återkommer med lite synpunkter på sekretessfrågor och offentliga biträden. Den 27 februari 2009 kommer sedan översynen att presenteras. Migrationsverket för också en dialog med polisen. Reglerad invandring har en början och ett slut. I början är det viktigt med en rättssäker process för att hantera vilka grunder den sökande har. Men om det visar sig att de grunderna inte är tillräckliga är det viktigt att människorna det handlar om lämnar Sverige. Det ska helst ske frivilligt. Men om de inte gör det frivilligt måste de få lite hjälp. Jag tror att polisens roll i detta kan förbättras. När det gäller möjligheten att komma till Sverige och arbeta är det full fart. Remisstiden gick ut den 15 november. Jag har läst remissvaren. De är till övervägande del positiva. Jag måste ändå säga att jag blev lite förvånad när Kalle Larsson, som jag har uppfattat som livrädd för att människor ska komma till det här landet och arbeta, nu helt plötsligt säger att de var först. Vi får naturligtvis titta på detta noggrant. Jag gjorde ändå en sökning snabbt och lätt för ett par minuter sedan i riksdagens arkiv. Då visade det sig att den 25 januari 1991 fanns det en moderat partimotion där man föreslog en ökad arbetskraftsinvandring. Den 12 december samma år kom det en vänsterpartistisk partimotion. I delar av den står det så här: Vänsterpartiet motsätter sig en ökning av renodlad arbetskraftsinvandring vid sidan av den fria nordiska arbetsmarknaden. Jag vet inte vad som är rätt eller fel, men det känns som att Kalle Larsson behöver kolla en gång till. Arbetskraftsinvandring är ett strategiskt politiskt vägval. Vi moderater och vi i alliansen tror att det värnar asylrätten på sikt. Det är viktigt att man inom ramen för en reglerad invandring inte bara kan komma till Sverige som flykting utan också kan komma hit och arbeta. Det för också med sig en möjlighet att utjämna de stora ekonomiska skillnader som finns på jorden. Vi vet hur mycket pengar som går från de människor som lämnar sitt land och arbetar någon annanstans tillbaka till ursprungsländerna. Det finns lite olika siffror, men det är två tre gånger så mycket som det internationella biståndet. Därför är det viktigt att titta på detta i ett samlat perspektiv. Jag vet att både vår migrationsminister och vår biståndsminister gör detta. Det är meningen att det ska bli en vinna-vinna-situation. Det ska inte bli som Kalle Larsson beskriver det hela - med västvärldens fel och brister. Det finns säkert annat också. Jag blev förvånad över att du glömde den kommunistiska världens fel och brister. Vi har ett eget behov av att få hit människor som arbetar. Den demografiska situationen kommer att innebära att vi behöver människor som kan utföra viktiga arbeten, vårda oss och allt vad det kan vara. Det finns nu i EU en diskussion om ett så kallat blue card . Det rör sig om en liten del högutbildade, oftast med högskoleexamen. Det är bra, men det är för lite. Den svenska linjen är ett mycket bredare anslag. Vi vill också att arbetsgivaren ska kunna hjälpa till att hitta de behov som finns. 200 000 flyktingar har kommit till EU i år. Under UNHCR:s vingar finns drygt 20 miljoner människor. Antalet människor som lever på under 1 dollar per dag ökar. Det jag nu beskriver, herr talman, är en utmaning i samma klass som klimatfrågan. Den utmaning som flyktingar och migranter kommer att utgöra kan inte Sverige allena hantera. Det är därför vi säger: Samarbete, samarbete och åter samarbete men också en harmonisering av det samarbetet inom EU. EU måste bli bättre på det här området. Vi måste hjälpas åt mer. Migrationsministern har sett till, i och för sig efter idogt tjatande, att 32 miljoner har landat i det här landet för att hjälpa till med hanteringen av irakier. Om jag är rätt underrättad kommer Migrationsverket att starta ett projekt som man bedömer ska kunna hantera ungefär 5 000 ansökningar. Man ska få ett svar bara efter ett par veckors tid. Vi kan bli effektivare inom EU med brottsbekämpning. Vi kan öka kvaliteten på mottagandet, höja kvaliteten inom asylprocessen och öka den totala kapaciteten att ta emot flyktingar i Europa. Det primära måste väl ändå vara att en flykting får skydd och inte att den kommer till Avesta? De som inte ställer upp på det här samarbetet måste faktiskt vara snälla och hederliga och tala om hur vi löser den globala situationen gemensamt. (Applåder)

Herr talman! Jag ska ställa en viktig fråga till Mikael Cederbratt. Den handlar om hur man vill att människor som sedan många år tillbaka lever här ibland oss utan rättigheter och utan att kunna kräva sina rättigheter ska uppfatta det besked vi just fick. Jag mötte i går Yacine och Kemal, och jag har tidigare träffat Sarwar. De är från Algeriet, Kurdistan och Bangladesh. De här tre personerna är här utan papper. De har flytt från olika problem i sina hemländer och kan inte återvända. De har levt här, och i flera fall har de arbetat och betalat skatt. De har fått möjlighet att överleva, men inte mer. Nu har Mikael Cederbratt en möjlighet att göra någonting för att hjälpa de här människorna. Men vi har hört från andra regeringsföreträdare att man inte är intresserad av det. I stället säger man: Åk hem! Lämna landet! Det är ditt eget fel att du befinner dig här. Här talar vi om människor som aldrig prövats i en rättssäker asylprocess. En del har aldrig ens fått möjligheten att komma till domstol och få sina fall prövade. Visst omfattades man av den tillfälliga asyllagstiftningen, men där var det Migrationsverket som avgjorde. Frågan till Mikael Cederbratt är: Hur länge ska människor behöva leva i Sverige utan rätt till sjukvård, utan att barnen får gå i skola och utan rättigheter på arbetsmarknaden? Hur länge ska människor behöva leva i skuggorna av samhället? När är Mikael Cederbratt och Moderaterna beredda att se och erkänna att dessa människor finns här som papperslösa och göra någonting för att förbättra deras situation?

Herr talman! Det Kalle Larsson nu pratar om är resultatet av en politik som inte har fungerat. Sedan gäller det trovärdigheten för ett system med en reglerad invandring. Det handlar faktiskt om att de människor som inte har tillåtelse att vara i landet lämnar landet. Jag tror inte på allmänna amnestier. Det visade sig att den tillfälliga lag som fanns tidigare gav en del förväntningar, men den gav inte något bra resultat. Vi kommer att föra diskussioner om arbetskraftsinvandring och den propositionen.

Herr talman! Jag är inte överraskad, men det är lite tråkigt att Mikael Cederbratt inte ens använder tiden han har till sitt förfogande för att nämna någonting som han är beredd att göra. Han säger att vi kommer att prata om arbetskraftsinvandring. Det vet vi om. Det har ni gjort sedan ni tillträdde. Ni har inte pratat om papperslösa, gömda eller migration och flyktingpolitik. Ni har bara pratat om arbetskraftsinvandring. Men min fråga var en annan, och jag tror att svaret är så hänsynslöst och rått som Mikael Cederbratt uttrycker det: Åk hem! Har ni fått nej, även i en rättsosäker asylprocess, ska ni inte vara kvar i landet. Men varför kritiserade i så fall även Moderaterna Utlänningsnämnden så hårt som man trots allt i slutändan gjorde? Hur kan Mikael Cederbratt vara så nöjd med den nya ordningen där domstolar avgör fallen som andra instans om det inte var något problem med den tidigare? Vad är det som gör att Mikael Cederbratt inte har något positivt att säga till de tusentals människor som lever här i dag utan möjlighet att återvända? De har löner på 30-40 kronor i timmen. Barnen har ingen möjlighet att gå i skolan. De har ingen rätt till sjukvård. Den som har en medkänsla borde väl åtminstone, även om man motsätter sig en allmän amnesti, kunna medge att situationen skulle kunna förbättras när det gäller de sociala villkoren. Det handlar om rätten för barnen, som inte är skyldiga till någonting i sammanhanget, att gå i skolan, rätten för alla att få sjukvård och möjligheten att få hjälp att inte avlida om man drabbas av en olycka. Kan vi åtminstone hoppas på att Mikael Cederbratt, oberoende av amnestifrågan, är beredd att resonera om möjligheterna att människorna som lever här får hjälp när de blir sjuka och drabbas av olyckor och att barnen får chansen att gå i skolan?

Herr talman! Det är helt fel att säga att vi bara pratar om arbetskraftsinvandring. Vi har ökat kvoterna när det gäller kvotflyktingar. Vi för ett resonemang inom EU om att man ska kunna öka kapaciteten för att ta emot asylsökande. Vi följer med stor spänning den nya instans- och processordningen som har varit en framgång. Man tittar på detta med skolgång och sjukvård, och det bereds i Regeringskansliet. Vad som kommer ut av detta kan jag inte ge något svar på i dagsläget. Detta är faktiskt den andra kammardebatten där jag har försökt att få ett svar från Kalle Larsson. Du har ingen lösning på hur vi ska hantera detta stora globala problem. Sverige kan inte självt hantera dessa stora mängder människor.

Herr talman! Mikael Cederbratt ställde en fråga till mig om vad som utgör den socialdemokratiska linjen inom migrationspolitiken. Jag kan försäkra Mikael Cederbratt om att den linje som vi har följt i majoritetsställning har varit en rak och bred linje. Det är samma linje som vi fortsätter att följa. Mikael Cederbratt oroas över att frustrerade kommunpolitiker, i avvaktan på att handlingsförlamningen hos regeringen ska släppa, går ut och agerar. Det är i kommunerna man får ta konsekvenserna av den avsaknad av politik som har funnits under snart ett och ett halvt år från regeringens sida på det här politikområdet. Mikael Cederbratt kan vara säker på att vårt parti står fast vid vår politik. Som talesman för partiet kommer jag att fortsätta med det. Nu när Mikael Cederbratt har lockat in Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna på den linje som nu ska utgöra regeringens linje och som egentligen har legat ganska nära vår linje på området tidigare hoppas jag att vi får den breda majoritet som jag eftersträvade i mitt anförande. Min fråga till Mikael Cederbratt är: Vad tänker Mikael Cederbratt göra i majoritetsställning för att lösa de problem som företrädare ute i kommunerna signalerar om? Det handlar om den trångboddhet som finns och den oro man känner inför framtiden, som jag beskrev i mitt inledningsanförande. Vad tänker Mikael Cederbratt göra i majoritetsställning för att möta detta? Regeringen har signalerat att man har en utredning på gång. Jag konstaterar att det kan vara ett ämne till någonting. Men vad händer därefter? Kan Mikael Cederbratt beskriva det ytterligare?

Herr talman! Ska jag tolka Göte Wahlströms svar på min fråga i anförandet så att det som Göran Johansson sade angående avvisning av människor som kommer illegalt in i landet är någonting som du officiellt tar avstånd ifrån? Gäller samma sak gränsbevakning och liknande på Öresundsbron? Tar Göte Wahlström officiellt avstånd från detta? Gör han inte det vet jag fortfarande inte var jag har Socialdemokraterna. När det gäller de utmaningar och svårigheter som finns med att vi har många som kommer till kommunerna fungerar det på det sättet att länsstyrelserna har i uppdrag att försöka skriva avtal med fler kommuner. Jag tycker faktiskt att Kommun-Sverige ska ställa upp bredare än vad man gör. Men det är viktigt att ha en frivillighet i detta, en morot till de asylsökande. Man ska inte bestämma att nu ska du åka till den och den kommunen. Göte Wahlström pratar om handlingsförlamning. Socialdemokraterna gjorde ingenting under de tolv år som man regerade. Den här regeringen har varit i gång i ett år, och man är nu i gång att se över lagen om mottagande av asylsökande. Jag kan inte se någon handlingsförlamning.

Herr talman! Mikael Cederbratt kan gå tillbaka i de handlingar som finns från tidigare mandatperiod och läsa hur många betänkanden som socialförsäkringsutskottet behandlade i denna kammare om detta politikområde. Han får då kanske en annorlunda bild än den han nu beskrev av om det har hänt eller inte hänt någonting under den tid vi satt i majoritetsställning. Återigen: Mikael Cederbratt kan vara säker på att den hållning som har varit den socialdemokratiska på migrations- och flyktingpolitikens område ligger fast. Men att kommunföreträdare är oroade över situationen, både den lokala situationen och hur cyniska smugglare hanterar situationen, tycker jag att man i stället ska ta åt sig och vara beredd att gå in och vidta ytterligare åtgärder. Jag konstaterar också att Mikael Cederbratt fortsätter att gå den så kallade frivillighetsvägen, innebärande att Vellinge, Ekerö, Täby, Danderyd och andra kommuner utifrån frivillighetens linje ska kunna hålla sig borta från det solidariska ansvaret för att hjälpa till i det flyktingmottagande som vi alla här i kammaren anser vara så viktigt. Jag ställde ytterligare en fråga till Mikael Cederbratt angående situationen på arbetsmarknaden. Jag beskrev den utifrån en artikel från i går där Byggnadsarbetareförbundets ordförande gick ut och markerade att 5 000 byggnadsarbetare lever under slavliknande förhållanden. Vad tänker Mikael Cederbratt i majoritetsställning göra åt den här situationen? Det händer ju inte någonting från regeringens sida. Vad tänker majoritetspartierna här i riksdagen vidta för åtgärder för att komma till rätta med situationen? Vi vet att de 5 000 människorna inom Byggnads är ett område på arbetsmarknaden. Vi kan se detta på flera områden på arbetsmarknaden. Vad tänker man göra åt arbetsgivarna? Vad tänker man göra för att underlätta och förbättra för dem som drabbas?

Herr talman! Jag får fortfarande inte svar på frågan om Göte Wahlström motsätter sig de uttalanden och förslag som Göran Johansson och Reepalu har gjort. Jag tycker att det är tråkigt att du inte kan vara så pass tydlig. Därför har jag svårt att se var vi har Socialdemokraterna i dagsläget. I Göteborg föreslogs att man skulle minska flyktingmottagandet. Om jag har fått rätt information blev vår käre Göran Johansson överkörd av de andra partierna. När det gäller de brister som har varit uppe i diskussionen om svartarbete och motsvarande ställer vi oss som allians bakom kollektivavtal. Vi har lagar som hanterar svartarbete. Jag kan inte säga annat än att följer man kollektivavtalen och ser till att ha kontroll över skatterna, för det är framför allt på skattesidan, tror jag att lagstiftningen är tillräcklig. Sedan kanske övervakningen bör vara lite mer intensiv från de övervakande myndigheternas sida.

Herr talman! Jag ska försöka bryta den nya traditionen att inte hålla sig inom utsatt talartid. Men efter allt spännande som har sagts från talarstolen finns det risk att även jag kommer att överskrida den. Jag vill börja med att yrka bifall till föreliggande förslag så att jag inte glömmer det i slutskedet. Jag vill också poängtera att det för Centerpartiet är oerhört viktigt att man värnar en öppen och human flyktingpolitik. Det är oerhört viktigt att slå fast att det är asylrätten som ska värnas. Jag tänkte använda en hel del av tiden till att faktiskt bemöta några av de frågor som har ställts så att vi kan få en debatt om vart vi rör oss i den politiska debatten just i dag. Men innan jag kommer dit tror jag att det är dags att vi tar oss en funderare på hur vi beskriver världen. Aldrig tidigare har fler människor levt i demokratier. Aldrig tidigare har så många barn fått leva till vuxen ålder. Aldrig tidigare har så få kvinnor dött i barnsäng. Aldrig tidigare har så många människor fått rätt till en utbildning. Vi kan se hur det på det stora hela går åt rätt håll. Därmed inte sagt att alla världens problem är lösta. Det vore intressant att få höra hur Kalle Larsson resonerar kring det förtryck som har skett tidigare i Irak. Jag kan inte minnas att jag lade märke till att Kalle Larsson innan Saddam Hussein föll var särskilt kritisk till hans regim eller att du jublade den dagen han faktiskt föll, en av de grymmaste diktatorer som vi har sett. Det är också viktigt att poängtera hur det ser ut när det gäller migrationspolitiken i Sverige. Kalle Larsson målar gärna och ofta upp den som om vi byggde stora murar, byggde stängsel och grävde vallgravar utanför. Trots det är det årtionden sedan det var så många människor som kom till Sverige och också hade möjligheten att få stanna. Detta är någonting som vi måste välkomna och se som någonting positivt. Vill man värna den asylrätt som vi har i Sverige måste det innebära att en del människor faktiskt inte uppfyller de kraven men ändå söker asyl. De måste också lämna landet. I annat fall innebär det att man urholkar asylrätten. Jag vet inte hur många inlägg jag har hört från Kalle Larsson i debatter eller hur mycket jag har sett honom skriva där han säger att han vill värna asylrätten. Men för att värna den internationellt reglerade asylrätten måste det också innebära att man inte säger att alla på denna planet har rätt till asyl. Därför är det också viktigt att vi har en helhetssyn på hur vi sköter migrationspolitiken. Den berör långt ifrån bara det som sker i den här kammaren. För att vi ska vara tydliga med hur vi vill se politiken framöver är det viktigt att vi slår fast asylrätten. Men eftersom vi i Sverige vill ha en bredare och humanare migrationspolitik slår vi också fast att vi ska ha andra skyddsvärda skäl som gör att människor får rätt att stanna i Sverige. Vi kompletterar också detta med arbetskraftsinvandring så att den som kommer för att söka lyckan i Sverige av ekonomiska skäl ska ha möjligheten att göra det. Vi måste också se till att vi inte är en isolerad ö i världen, utan vi ingår i en europeisk gemenskap där vi också måste få processen att fungera. Den debatt vi hade tidigare i höstas visade ju på att det i princip finns två läger i den här kammaren. Det ena omfamnar och ser behovet av att vi på europeisk nivå kan få en bättre migrationspolitik som följer en hel kedja. Det andra lägret består av isolationister som åsidosätter möjligheten till en bra flyktinghantering inom hela Europeiska unionen av det enkla skälet att de motsätter sig internationellt samarbete. Det är också viktigt att gå vidare än så och ha möjlighet till samarbete utanför de europeiska gränserna. Vi vet vilket hårt tryck som de av våra brodernationer inom Europeiska unionen som ligger vid Medelhavet är utsatta för. När Kalle Larsson riktar kritik mot Grekland vet vi att det har förekommit en del incidenter som inte är okej. Det finns en rapport från Europeiska unionens LIBE-utskott. Där finns en kritik. Men vi vet också att Grekland har vidtagit åtgärder. Den värsta av de migrationsanläggningar som fanns är nystartad till exempel. Det vore också intressant att höra Kalle Larsson utveckla lite om han inte ser att de här länderna befinner sig under en ganska hård press. Vi vet att år 2006 kom 100 000 irreguljära migranter bara till Grekland. I år beräknas det vara 50 000 personer. Det vore intressant att höra hur Kalle Larsson ser på detta. Är de också migranter som borde ha möjlighet att få stanna i Sverige? Hur anser Kalle Larsson att vi ska kunna hantera det här på ett rimligt sätt inom Europeiska unionen när trycket är så pass stort som det faktiskt är? Göte Wahlström skulle jag vilja fråga om han inte ser en konflikt mellan sitt krav på att styra upp kommunal verksamhet och grundlagens stadgade rätt för kommunerna att vara självstyrande. Jag uppmanar ständigt de centerpartistiska kommunalråden att ta ett större ansvar i migrationspolitiken. Jag känner mig i dagsläget fortfarande främmande för att med lag tvinga människor till detta. Tror Göte Wahlström att det är helt rätt väg att gå att kommendera över den politiska ledningen i en kommun och säga: Du och ni ska acceptera detta! Tror inte Göte Wahlström att det är viktigt att ha de lokala politiska ledarna med sig i den här diskussionen? Varför glömmer Göte Wahlström att poängtera att man inte heller i Kungsör, där det är ett socialdemokratiskt kommunalråd, förrän nu har börjat ta ansvar? Inte heller i Surahammar eller Fagersta, och jag kan räkna upp en massa socialdemokratiska kommuner, tar man detta ansvar. Du försöker göra det här till en fråga om borgerligt eller socialdemokratiskt. Men så är icke fallet. Det finns många kommuner som tar ett stort ansvar och gör det med den äran, men det finns också många, och där är vi alla lika goda kålsupare, som behöver ta ett mycket större ansvar framöver. Det är också intressant att höra Göte Wahlströms diskussion kring att det nu måste ske någonting. De problem som vi kan se och som vi erkänner finns i många kommuner som har tagit ett väldigt stort ansvar är ju inte någonting som skedde i går. Det skedde inte på valdagen förra året heller, utan det är någonting som har byggts upp under väldigt många år. Göte försökte nyss, under replikskiftet med Mikael Cederbratt, hävda att det hände så himla mycket tidigare. Men hade det hänt så mycket under den socialdemokratiska regeringen så hade ju problemen inte funnits där i dag. Det här är ett arv som vi har fått från er och som vi nu sitter och har att försöka hantera. Vi välkomnar självklart att Socialdemokraterna vill vara en del av detta. Jag hoppas att ni kan komma med mer konstruktiva inlägg än dem vi har sett från ledande företrädare på kommunal nivå inom socialdemokratin. Det har också kommit frågor om hur vi i Centerpartiet ser på försörjningskrav för anhöriginvandring. Det är en diskussion som jag tror att det är rimligt att vi tar, Kalle Larsson, och jag välkomnar en sådan diskussion av en enkel anledning. Menar vi att vi ska upprätthålla de fyra mål som den här riksdagen har satt upp, där vi har en majoritet i kammaren för att upprätthålla dessa mål, måste det innebära att medborgarna ska känna förtroende för den förda politiken. Det är också så att anhöriginvandringen aldrig kan sägas vara ett problem, och inte heller att vi behöver sätta ett tak för hur stor den får vara, om vi vet att den inte blir en belastning för de svenska välfärdssystemen. Men Kalle Larsson slirar väldigt mycket här, och det verkar som om han återigen säger att alla ska få stanna i Sverige, så länge de inte kommer hit och arbetar. Det är en linje som är oerhört olycklig. För sanningen är ju det motsatta: Ju fler som kommer hit och arbetar, desto fler kan komma hit och få ett skydd av oss då vi solidariskt tar det ansvaret via de skattemedel som vi betalar in och då vi har en fungerande sjukvård och hälsopolitik och ett mottagande som är värdigt Sverige av i dag. Herr talman! Min tid har runnit ut, och eftersom jag lovat att hålla mig inom uppsatta ramar får jag ta resten under replikskiftena. (Applåder)

Herr talman! Ja, Fredrick Federley, ni har fått ärva! Ni har fått ärva krigen i Irak, Afghanistan och Somalia och situationen i Palestina. Vi vet om det, och vi var också beredda och är beredda att hjälpas åt att hitta lösningar för de situationer som människor drabbas av i de här krigssituationerna. Ja, Fredrick Federley, vi fick flera propositioner och flera betänkanden att hantera under den socialdemokratiska majoriteten under den förra mandatperioden - så många att Centerpartiet ojade sig över att det blev för många under den perioden. Det kan vi knappast säga att utskottet har drabbats av så här långt under innevarande mandatperiod. Fredrick Federley! Jag tror att det finns skäl att styra upp kommunerna. För några timmar sedan, strax efter kl. 10, avslog en riksdagsmajoritet ett betänkande som behandlade ett fempunktsprogram där vi också hade tankar om hur vi skulle kunna stötta kommunerna i deras arbete att ta emot flyktingar, integrationsarbete och så vidare. Så ser situationen ut. Fredrick Federley! Jag ställde en fråga tidigare om det här med arbetskraft och arbetsgivarnas situation. Jag fick ett svar från Mikael Cederbratt som företrädare för det största majoritetspartiet i riksdagen som sade att kollektivavtalen är en garant för att stå emot den situation som vi i dag upplever: att människor drabbas av det som kallas slavaktiga anställningsförhållanden med låga löner och så vidare. Fredrick Federley har inte gjort sig känd som någon kollektivavtalskramare i debatten så här långt, men frågan är: Står Fredrick Federley bakom Mikael Cederbratts agerande om att kollektivavtalen är den viktigaste garanten för att stå emot de slavliknande anställningsförhållanden som i dag drabbar människor som lever i ett papperslöst tillstånd eller som på annat sätt finns ute på arbetsmarknaden och kommer från en annan nation?

Herr talman! Göte Wahlström har helt rätt när han säger att jag inte är övertygad om att kollektivavtal är allena saliggörande på den svenska arbetsmarknaden. Den svenska modellen, som en gång innebar att vi hade kollektivavtal som reglerade det mesta, har urholkats genom ett samarbete mellan LO och Socialdemokraterna där man, när det har passat den egna viljan, har infört lagstiftning på lagstiftning och därmed urholkat kollektivavtalen. Jag håller med Mikael Cederbratt om att där kollektivavtal finns och inte är tvingande mot någon som inte är sluten till arbetsgivarallians eller fackförbund och när det inte ger ingrepp på en arbetsplats där man undanber sig - från arbetstagares och arbetsgivares sida - att bli inblandad i detta så tycker jag att det är helt rimligt att kollektivavtalen verkar. De är en viktig del för att få detta att fungera. Men det vore också intressant att höra dig nyansera kritiken. Ska vi ge oss in i den här debatten vore det intressant att höra: Tycker du att det är helt rätt att man krossar en näringsidkare i Östergötland som har bättre villkor för sina anställda än vad kollektivavtalen innebär så att han går i konkurs och så att de anställda blir arbetslösa? Det är ju det du indirekt säger. Du glömmer alltid kritiken av vad facken gör när man mal ned enskilda arbetstagare och enskilda arbetsgivare för att man vill bevara den egna maktpositionen på arbetsmarknaden. Det är den du står här och värnar egentligen - inte de enskilda arbetstagarna. Men det finns inget försvar när sådana övergrepp begås på arbetsmarknaden, oavsett om det är en svensk medborgare eller någon som är här och befinner sig i ett parallellt samhälle för att han eller hon lever gömd.

Herr talman! Vi fick helt plötsligt en arbetsmarknadspolitisk debatt. Jag minns en debatt jag hade med Fredrick Federley för något år sedan då han myntade ett nytt ord. Maktköttkvarnstänkande kallade han det, då den fackliga organisationen tog strid för de medlemmar som finns ute på arbetsplatser. Jag minns ordet, för jag skickade in det till en akademi för att kunna användas i olika sammanhang. Nu är vi återigen inne i en dubbel debatt. Ta de företag som i dag utnyttjar anställda som inte har papper eller som på något annat sätt känner att de är i ett fruktansvärt underläge inför sin arbetsgivare, inte vågar ta kontakt med någon facklig organisation och inte vågar se till att de får ett kollektivavtal som håller uppe nivån för de anställda på företaget. De vill inte, säger Fredrick Federley, och då ska de slippa. Det är precis det som Byggnadsarbetareförbundets ordförande visar på. Det är då man landar i situationen att det råder slavliknande förhållanden till löner som ligger långt, långt under vad som anständigheten kan kräva. Det tycker Fredrick Federley är bra, bara det är frivilligt. Det är skönt att höra att det nu finns en vakthund i det borgerliga gänget, som kallas Moderaterna och som orkar stå emot Centerns nyintagna position när det gäller att jaga ut människor i en situation av otrygghet i anställningarna där vi vet att de som drabbas allra värst är de människor som vi här i vår debatt och i vårt betänkande i socialförsäkringsutskottet vill slå vakt om. Och det är skönt att veta att Moderaterna står på vakt mot Centerns nya intrång på det här området, och vi kommer naturligtvis att fortsätta följa den här diskussionen och bevaka att man lever upp till det som Mikael Cederbratt alldeles nyligen sade här i talarstolen och som nu Fredrick Federley tar avstånd ifrån. (Applåder)

Herr talman! Jag får börja med att tacka Göte för att han ser till att min vokabulär blir förevigad i Svenska Akademiens ordlista. Jag kallade det maktens köttkvarnar, för det är precis vad det handlar om. Det handlar om att upprätthålla makt. Jag välkomnar också att vi har en vakthund i alliansregeringen. Jag välkomnar Moderaternas politiska inriktning, för den är så mycket ärligare än vad Socialdemokraternas var. Jag har aldrig riktigt förstått om det är LO som har suttit i regeringen eller om det är Socialdemokraterna. Det vore skönt att få lite klarhet i den frågan. När det gäller Centerpartiets nyintagna position kan jag berätta att när jag gick med i partiet 1994 ville vi helt slänga ut LAS. I dag vill vi göra små ändringar. Det är nog snarast så att vi tyvärr har gått lite åt vänster i den delen. Men vad är det då Göte vill att vi ska göra? Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att du kräver att vi ska införa någon typ av lagstiftning som garanterar en minimilön. Är det vad Göte Wahlström förordar så var det nya tongångar som hördes från socialdemokratin. Jag ser fram emot att föra den diskussionen vidare. Återigen verkar det som om du vill reglera arbetsmarknaden ännu mer via lagstiftning - inte via kollektivavtalen. Återigen: När det passar de egna syftena att upprätthålla en maktbalans på arbetsmarknaden är man beredd att frångå kollektivavtalen och förstöra dem alltmer genom lagstiftning. Själv ser jag fram emot den diskussion som Svenskt Näringsliv och arbetstagarsidan nu har inlett, där man kanske kan få ett nytt grundavtal och en ny diskussion om arbetsmarknaden som kanske är lite rimligare och inte bygger på maktretorik utan på hur vi får en väl fungerande arbetsmarknad. Jag vill också respektera enskilda arbetstagare och arbetsgivare som inte vill omfattas av systemet.

Herr talman! Jag tror att vi får ursäkta Fredrick Federley lite när han talar om att upprätthålla maktpositioner. Han vet ju hur sådant går till. Han är ju den som har övergivit grundläggande principer som han tidigare högtidlighöll för att få ingå i den majoritet som vi nu har och som styr det här landet. Att gå från att förespråka fri invandring dagen före valet till att nu vara dess främste angripare, till och med asylrättens främste angripare, eller en av de främsta, är en lång resa. Vidare är det en lång resa att dagen före valet kräva amnesti för dem som är gömda i Sverige till att dagen efter valet kalla detta krav för koko. Det är inte vokabulären jag ifrågasätter, utan principerna för dess förändrande för att få ingå i majoriteten. Om Fredrick Federley malt i kvarnen eller om han malts i den vet jag inte. Uppenbart är dock att han övergivit grundläggande principer som han tidigare stod för just för att få ingå i en majoritet. Den resan får han gärna göra, men det är bra om han kan vara ärlig när han beskriver hur utvecklingen gått till. Jag ska avstå från de mest uppenbara provokationerna i frågeställningarna och i stället ställa två konkreta frågor. Är Fredrick Federley nöjd med det som görs när det gäller att förbättra situationen i Grekland och andra Medelhavsländer för personer som återsänds dit enligt Dublinförordningen, eller har Fredrick Federley några tvivel om att det är en riktig väg att gå? Den andra frågan gäller anhöriginvandring. Ska jag uppfatta det så att även Fredrick Federley är beredd att göra inskränkningar i rätten för familjer att återförenas i Sverige när en av föräldrarna fått tillstånd att stanna här? I vilken utsträckning är det i så fall en rimlig mänsklig och liberal hållning att inta att familjer ska hållas splittrade för att en av föräldrarna diskrimineras på arbets- eller bostadsmarknaden?

Herr talman! När det kommer till maktdiskussionen får jag tacka för den föreläsning som Kalle Larsson höll inledningsvis om hur världen är uppbyggd och hur maktförhållandena ser ut. Jag delar inte riktigt den världssynen. Det finns andra länder som behöver kritiseras mycket mer än västvärldens fria demokratier. Socialister har en tendens att beskriva världen, historien och verkligheten som det passar dem själva, vilket jag förstår. Den tidigare historien i socialistiska stater innebar att man just skrev om historien. Det var inte så att jag dagen före valet krävde en amnesti. När den debatten fördes, innan den tillfälliga lagen kom, stod jag på den sidan. Men jag har ändrat mig för jag har sett, detta har jag sagt tidigare i kammaren, vilka effekter det får. Vi gav falska förhoppningar till människor som i dag gått under jorden eftersom de i den andra prövningen, under den tillfälliga lagen, inte fick möjlighet att stanna. Det har skapat ett parallellt samhälle som vi inte kan hantera. Menar Kalle Larsson att även om man får en rättssäker prövning enligt den nya processordningen, får avslag och går under jorden, man ändå ska få stanna i Sverige? Hur tror Kalle Larsson att vi ska kunna ha respekt för det svenska domstolsväsendet och de svenska lagarna i så fall? När det gäller Kalle Larssons frågor har man från grekiskt håll svarat på kritiken från LIBE-utskottet och också vidtagit en lång rad åtgärder. Det finns säkert mer att åtgärda, men jag har ingen anledning att tro att det är de demokratiska länderna inom Europeiska unionen vi ska rikta den hårdaste kritiken mot. Låt oss i stället rikta kritik mot många av de länder där vi inte vet vad som försiggår eftersom de inte har fria medier. Diskussionen uppstod faktiskt för att journalister kunde visa att det fanns brister. Det är så det ska fungera i en öppen demokrati. Även i Sverige har vi tidigare sett att det gjorts felaktigheter från Migrationsverkets sida, vilka sedan kunnat rättas till.

Herr talman! Fredrick Federley väljer att undvika att svara på min andra fråga eftersom den frågan är känslig. Han tänker använda sin sista replik till det för han vet att jag inte har rätt till ytterligare replik. Så kan man förstås debattera. Det är måhända skickligt men inte alldeles hederligt. Därför tänkte jag ge Fredrick Federley chansen att använda hela nästa replik till att förklara sin syn på anhöriginvandringen genom att varken svara på de saker som Fredrick Federley beskyller mig för eller ställa några ytterligare frågor. Det vi diskuterar är människors rätt att återförenas med sina familjer. Moderaterna och Folkpartiet har öppnat för att familjer där en av föräldrarna fått uppehållstillstånd i Sverige inte ska få återförenas med sina barn och sin make eller maka förrän de fått bostad som staten godkänt samt arbete eller annan sysselsättning. Den fråga jag därför nu ställer är hur Fredrick Federley ser på detta. Jag kan som bakgrund säga att det var några partier - Fredrick Federleys parti var tidigare ett av dem - som snarare krävde utökad anhöriginvandring. Vi ansåg att om det fanns en gammal släkting kvar i hemlandet och som var ensam, den sista länken till hemlandet som det kallas, skulle den personen ha möjlighet att komma hit och inte behöva leva isolerad i sitt gamla hemland. Han eller hon skulle alltså kunna återförenas med sina släktingar här. För bara några år sedan hade Centerpartiet, Vänsterpartiet och flera andra partier den gemensamma uppfattningen att vi skulle utöka möjligheterna till anhöriginvandring. Därför vore det intressant att veta om det kommer en proposition från regeringen - och som Fredrick Federleys parti står bakom - som vill hindra mammor och pappor från att återförenas med varandra och sina kanske fyra fem år gamla barn bara för att de diskriminerats på arbets- och bostadsmarknaden.

Herr talman! Kalle Larsson inte bara skriver om historien efter egna syften utan han har dessutom en kristallkula så att han kan förutsäga vad som kommer att stå i den första utredningen, trots att direktiven till den inte ens är skrivna och regeringen ännu inte satt ned foten beträffande vilken väg man ska gå. Jag är imponerad över Kalle Larssons detaljkunskap om vad förslaget, som eventuellt kan komma att landa på riksdagens bord under denna mandatperiod, kommer att innebära. Det är en imponerande och skicklig förmåga han har. Det Kalle Larsson i själva verket försöker göra är att ge oss en skrämselbild. Hur ser det egentligen ut med anhöriginvandringen? Jag ska ge min bild av hur jag anser att den bör fungera. Min ytterst personliga uppfattning är att detta i grunden bygger på att vi måste ha ett system där den som bäst behöver skydd också kan få det. Det handlar även om ekonomiska förutsättningar för att kunna ge ett bra och värdigt skydd samt ett värdigt mottagande. Om vi ska kunna upprätthålla den delen tror jag att man måste ställa större krav på ekonomin för dem som är anhöriga och kommer i andra hand. Om världen fortsätter att se ut som den gör med bland annat krig, eftersom allvarliga saker mycket väl kan hända i Mellanöstern, skapar det ett helt nytt tryck som läggs på det tryck som redan finns. Då finns det risk för att vi får en obehaglig debatt om hur många människor som ska få komma till Sverige. Enda sättet att hålla sig borta från det är att slå fast att de som ska ha skydd, antingen via internationella konventioner om asylrätt eller att de har särskilt skyddsvärda skäl, också får stanna. De får de rätta möjligheterna. Men det vi också säger är att vi genom att ställa ekonomiska krav på anhöriginvandringen gör det möjligt att vidga skyddet till att även gälla andra människor. Så länge vi ser till att vi har den grundplattformen att stå på är det inga problem med hur många människor som kommer hit. Kalle Larsson borde vända perspektivet ditåt och i stället fundera på var vi skulle landa med hans politik. Hur många människor tror han att vi kan låta komma till Sverige innan vi får en mycket obehaglig debatt i samhället?

Herr talman! Jag begärde ordet för att ställa ett antal frågor, och under det förra replikskiftet uppkom ytterligare några som jag kanske måste ställa först. Den första handlar om den grupp som Fredrick Federley säger att man gav falska förhoppningar om att de skulle få stanna i landet när den tillfälliga lagen tillskapades och som sedan gömde sig. Men faktum är att de gömde sig redan tidigare. Den tillfälliga lagen gav en stor del av dem åtminstone en möjlighet att få stanna här, men de levde gömda redan innan lagen kom. Det är en viktig grupp att prioritera för oss alla. Vi har alltså en stor mängd människor som levt i Sverige under många år, som talar svenska och som arbetar inte bara för slavlöner utan också för bra löner, för det finns även sådana. De finns i landet. De har valt att stanna här och leva gömda trots de stora påfrestningar det innebär. Vi har ett ansvar. Alla partier har tillsammans ett ansvar för att lösa situationen för den stora gruppen. Det vill jag skicka med Fredrick Federley i hans arbete. Vad gäller dem som kommer hit som anhöriga till flyktingar har de oftast egna flyktingskäl. Redan det faktum att man är anhörig till en person som är politiskt förföljd ger sådana skäl. Det är också viktigt att ta med i arbetet. Nu kommer jag till det som jag egentligen tänkte fråga om, nämligen det jag sade om att vi kommer att se oerhört många fler flyktingar, nämligen klimatflyktingar, i världen. Genèvekonventionen är anpassad till den situation som rådde efter andra världskriget. Den omfattar inte klimatflyktingar. Vad ska vi göra för att även klimatflyktingarna i världen ska kunna tas om hand på ett reglerat och bra sätt? Nu är det inte möjligt.

Herr talman! Det är alltid skönt att diskutera med Miljöpartiet om de här frågorna eftersom det är en mycket resonerande ton. Vi tar självklart med oss de synpunkter du har. Jag vill lägga mest fokus på din direkta fråga på slutet. Det måste föras en diskussion på FN-nivå för att modernisera detta. Under slutet och andra hälften av 90-talet fick vi en diskussion om säkerhetspolitiken där man började väga in klimathoten, naturkatastrofer och så vidare. Jag tror att den diskussionen kommer framöver också när det gäller migrationen när vi ser vilka konsekvenser som kan komma. Precis som Bodil hör jag till dem som talade om detta innan man fick Nobelpris för det. Jag vet vilket spott och spe man kunde få och hur man ansågs vara märklig när man påtalade att det pågår förändringar. Vi har landat i någon slags gemensam världsbild av vad som faktiskt sker nu. Nästa diskussion som måste komma är hur vi motverkar den miljöpolitiska biten och, om saker sker, hur vi bäst ska rusta oss för att kunna bemöta flyktingströmmar, sjukdomsspridning och katastrofala scenarier med översvämningar och sådant som kan komma i de farvattnen. Jag tror inte att vi från Sveriges håll allena kan göra detta. Men vi kan påbörja diskussionen. Den måste tas på FN-nivå och EU-nivå. Det är fullt rimligt att anta att EU är en av dessa platser. EU kommer också att utsättas för hårt tryck. Holland ligger till exempel inte så käckt till när det kommer vattenhöjningar. Vi måste också hantera de människor som säkerligen kommer att söka sig till Europa. Vi har en annan kapacitet att kunna skapa oss ett skydd mot sådana förändringar.

Herr talman! Fredrick Federley säger att vi ska rusta oss för att bemöta flyktingströmmarna. Man kan tolka ordet bemöta på väldigt många olika sätt. Det kan tolkas som att vi nu ska se till att vi motar dem som kommer. Det kan vi fortsätta att göra om vi ska tolka Genèvekonventionen i den strikta mening som vi gör i dag. Om kanske redan tio år handlar det om att vi i världen solidariskt måste ta emot alla de människor som rör sig runt eftersom det inte finns några andra möjligheter. Då kan inte vi i den rika världen fortsätta att strikt hålla oss till att vi ska ha en reglerad invandring och bara de som innefattas under Genèvekonventionen ska få lov att stanna här. Det måste finnas helt andra grunder. Detta är någonting som vi inte kan lösa här i Sverige. Vi måste göra det på global nivå. Men vi kan redan nu tänka i de banorna och se att Genèvekonventionen inte ens omfattar dem som borde få stanna i dag. Du var också inne på detta med boende och de centerpartistiskt styrda kommunerna. Jag tror precis som du att det inte är en fråga om socialdemokratiska eller borgerliga kommuner som tar emot eller inte. Jag tror inte heller att man kan tvinga kommuner att ta emot. Det vore bra om vi kunde göra det och om Vellinge, Täby och de andra faktiskt tar emot. De har råd att göra det. Jag vill att vi i alla partier ska tänka på att det också är viktigt att det finns en mottagningskapacitet i kommunerna. Det ska finnas tolkar och möjlighet till svenskundervisning så att vi inte återigen begår samma misstag som vi gjorde när vi började ta emot flyktingar i många kommuner en gång i tiden. Jag har egentligen ingen fråga. Det är mer ett medskick.

Herr talman! Tack, Bodil. Jag kanske använde fel ord när jag sade bemöta. Jag menade inte att vi ska bygga murar och stänga dörren. Det jag menade var: Hur ska vi hantera det och vara rustade för att ha ett värdigt mottagande? Det gäller att ha en kapacitet framöver när vi ser vad konsekvenserna blir. En del tror att det sker längre fram och andra att det sker fortare. Vi måste vara rustade att erbjuda något som är värdigt. Man skulle kunna tänka sig att det uppstår massflyktsituationer. Jag tror att vi behöver en mental beredskap för det. Jag behöver bemöta en del i det du sade. Det är inte bara asylrätten som är viktig. Det gäller också den andra stora biten i Sverige som handlar om andra skyddsvärda skäl. Jag har ingen färdigt linje för om jag tycker att det ska in i Genèvekonventionen att man ska ge asylrätt på grund av naturkatastrofer på grund av växthuseffekten eller om det kan räcka att det finns särskilt skyddsvärda skäl. Det är den stora biten. Jag vill poängtera att vi från Sverige tar ett mycket större ansvar och har en mycket öppnare och generösare politik än vad vi skulle ha om vi strikt följde internationella asylregleringar. Då skulle det bara vara några få procent som fick stanna av den som faktiskt gör det. Det är en jätteintressant diskussion. Jag tror att vi måste börja få en mental beredskap och fundera på vad vi gör. Det är en oerhört viktig framtidsfråga som kommer att ställa oss inför stora och svåra prov. Framför allt handlar det om de människor som befinner sig i situationer som gör att de kan tvingas lämna sina hem på grund av klimateffekter.

Herr talman! Ämnet i dag är migration. Vi lever i en tid där det förekommer mycket migration i Europa och i världen och många flyttningar. Jag läste i propositionen att vi förra året i absoluta tal hade det högsta antalet människor som invandrade till Sverige någonsin. Å andra sidan hade vi det största antalet som utvandrade från Sverige på hundra år. Strömmarna går verkligen fram och tillbaka. En utgångspunkt för mig, Folkpartiet och hela alliansen när det gäller migrationspolitiken är att det i grunden är positivt för ett land med invandring. Det är positivt för länder och för Europa att människor kan röra sig mer fritt över gränserna. När man ser det historiskt kan man konstatera att när Sverige och europeiska länder har varit i intensiva utvecklingsskeden och gått framåt har det ofta varit mycket positivt att duktig arbetskraft och människor med speciella kunskaper har flyttat hit och bidragit till utvecklingen. På samma sätt har människor som har kommit hit för att söka skydd från förföljelse och förtryck också på sikt inneburit en resurs för landet. I dag söker sig som vi vet många som är på flykt till Sverige. Inställningen från vår sida är klar. Alla som söker asyl ska få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt med rätt till överklagande, och handläggningen ska gå snabbt men rättssäkert. Det kommer också personer som inte har flyktingskäl till Sverige och Europa, och de får avslag. De ska få hjälp att lämna landet på ett tryggt och värdigt sätt så snart som möjligt. Det måste tydligt sägas att vi inte är förpliktade att låta alla stanna som kommer hit. Men däremot ska vi behandla dem med respekt och erbjuda dem ett anständigt liv under handläggningen och efter återvändandet. De fyra mål som alla allianspartierna ställer upp bakom är värda att upprepa. Alla kanske inte orkar lyssna på debatten från början till slut, om det är några tv-tittare och andra, eller att läsa protokollet. Det är första är att värna möjligheten och rätten att söka asyl i Sverige. Det ska ett humant land ställa upp på helt enkelt. Det är en självklarhet. Det andra är att upprätthålla en reglerad invandring. Ett självständigt land med egna lagar och välfärdssystem måste ha en reglerad invandring och kunna bestämma vilka som ska bosätta sig här och inte. Det tredje är att öka samarbetet och harmoniseringen i EU när det gäller migrationspolitiken. Många länder i Europa måste ta ett mycket större ansvar än vad de gör i dag. Det fjärde är slutligen att öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Det har Sverige rent egoistiskt glädje av. Men också många människor som vill söka sig till ett bra liv kan få möjligheten att skaffa jobb i Sverige. Vi kommer dessutom att behöva arbetskraft i framtiden. Det visar allting. Herr talman! Förra året fick vi rätt stora förändringar när det gäller flyktingpolitiken. Vi fick en ny utlänningslag och en ny organisation och processordning med Migrationsverket, migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen. Den stora förändringen i den här lagen, som riksdagen var enig om och som jag tycker att det är viktigt att alla partier här i riksdagen visar att vi slår vakt om, var att vi fick ett mer rättssäkert system. Fram till 2006 hade vi en utlänningsnämnd, med ett stort inslag av politiker, lekmän, som fattade beslut. Vi hade en ständig debatt där politiker på olika nivåer gick in och försökte påverka beslut och påverkade beslut. Nu har vi fått en väldigt tydlig ordning där politiker inte är inblandade i dagliga beslut. I princip ska regeringen till exempel inte uttala sig i enskilda ärenden. Rättssäkerheten har ökat, och vi har fått ett domstolsförfarande. Det kan då verka lite fegt, säger en del som ringer till mig och frågar vad jag tycker om det och det ärendet. Men det är egentligen inte konstigare än om någon ringer mig, justitieministern eller någon annan och frågar vad vi tycker om en misstänkt rånare, om han bör dömas eller inte bör dömas. Det är alltså domstolens sak att avgöra det. På samma sätt är det en domstolsprocess som ska avgöra om människor enligt våra lagar har rätt att stanna här eller inte. Jag tycker att det är en bra ordning. Vi kommer ändå inte ifrån vårt ansvar. Det är ju vi i riksdagen som stiftar lagarna. Om vi så småningom konstaterar att det är någonting som är fel på det ena eller andra sättet har vi rätt att ändra lagarna. Det är det som är vårt viktiga ansvar. Därför har vi bestämt att den nya ordningen ska utvärderas med en slutredovisning 2009 och ett delbetänkande redan 2008, i juni nästa år. Då har vi naturligtvis möjlighet, om vi tycker att det har blivit negativa konsekvenser eller att någonting har blivit inhumant, att föreslå lagändringar och ändra lagen. Därför kan man inte säga att vi kryper undan vårt ansvar. Men vi gör det rimliga: Vi tar ansvar för lagen men inte för enskilda beslut. Vi kan säkert komma att hitta saker och ting som kan bli bättre, men den nya ordningen har hittills fungerat mycket bättre än vad den andra ordningen har gjort. Vi har tyvärr i Sverige sedan många år tillbaka en gammal historia med väldigt långa handläggningstider och med beslut om utvisningar som aldrig verkställdes. Vi har alltså haft människor som egentligen har fått ett utvisningsbeslut men där barnen till och med har hunnit växa upp i svenska miljöer. Det är naturligtvis väldigt tragiskt i många enskilda fall, och det är bara att hoppas och tro och att arbeta för att människor inte ska råka ut för sådan här behandling i framtiden. Vi har också, som har nämnts från flera håll, en historia med en koncentration av många inflyttade som dessutom är arbetslösa i vissa städer och stadsdelar. Där jag bor har vi Malmö, men det finns många andra exempel - Karlskrona, Södertälje, delar av Stockholm och så vidare. Åratal av misslyckad integrationspolitik, som den gamla regeringen ändå får ställas till ansvar för, märks i sådana områden där 80-90 procent av de vuxna inte har haft ett arbete att gå till. Därför klingar det lite falskt när socialdemokratiska kommunpolitiker på olika håll kastar fram desperata förslag, som vi har hört av Göran Johansson och Ilmar Reepalu, om att skicka hem människor direkt utan någon prövning enligt Genèvekonventionen till exempel, eller när deras kolleger i riksdagen motionerar och skriver reservationer om att någonting nu måste göras åt hur asylsökande bosätter sig. I många år har ni socialdemokrater låtit den här utvecklingen ha sin gång. Nu ser vi däremot tydligt att alliansregeringen försöker vända utvecklingen. Vi har i dag hört att migrationsministern tillsätter en utredning om att på olika sätt försöka uppmuntra dem som söker asyl att söka sig dit där det finns arbete och försörjning. Tidigare har integrationsminister Nyamko Sabuni tillsatt en utredning för att hitta olika styrmedel för att de som har fått uppehållstillstånd ska kunna söka sig dit där det finns arbete, bostäder och försörjning. Något sådant arbete sattes inte i gång under de tolv år som Socialdemokraterna regerade och när hela den besvärliga situation som vi ärligt talat har växte och förvärrades år från år. Tvärtom blev bland annat vi folkpartister när vi talade om utanförskapsområden nästan anklagade för att vara halvt främlingsfientliga, fastän vi var långt därifrån. Tvärtom tyckte vi att den resurs som de människor som kommer till Sverige utgör inte togs till vara på grund av den gamla integrationspolitiken. Fru talman! Just nu kommer många asylsökande till Sverige. Hälften av de irakier som kommer till Europa i år söker asyl just i Sverige. Vi vet ingenting om framtiden - det ändras fort - men just nu har Sverige ungefär dubbelt så många asylsökande som för bara några år sedan. Sverige beviljar också väldigt många uppehållstillstånd. De allra flesta av de irakier som kommer får uppehållstillstånd. Det är inte bara flyktingstatus utan även särskilda skyddsbehov man tar hänsyn till. En del får nej och måste lämna landet. Trots ökningen märker vi det positiva med det nya systemet. Handläggningstiderna har minskat, och faktum är att allt nu tyder på att uppåt 70 procent av ärendena avgörs inom sex månader. Målet är att alla ärenden ska avgöras på sex månader, men det ska jämföras med att det för några år sedan kunde ta ett eller flera år innan ärenden blev avgjorda. Fru talman! Jag tycker inte att man ska slå sig för bröstet för att man låter människor på flykt få sin sak prövad - vi ska inte skryta. Men jag tycker att det är helt fel när Kalle Larsson och andra kallar Sveriges flyktingpolitik inhuman, med de insatser som görs. Det är inte en inhuman flyktingpolitik Sverige bedriver. I längden är det naturligtvis helt oacceptabelt att säga att bara några länder i Europa ska ta ansvar för flyktingmottagandet. En av de största utmaningarna, som kanske kan bli aktuell just när Sverige har ordförandeskapet i EU, är att utforma en gemensam europeisk flyktingpolitik med gemensamma regler. Målet för de närmaste åren måste vara att arbeta fram ett system där staterna solidariskt delar på ansvaret för flyktingströmmarna till Europa, där vi får gemensamma regler för asyl grundade bland annat på Genèvekonventionen. På det sättet kan EU bli ett kraftfullt verktyg för att ta hand om stora delar av den internationella flyktingströmmen. Jag vet inte, men det skulle vara intressant att höra från er i Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som vill att Sverige ska gå ur EU, hur ni vill att man ska öka och förbättra hela EU:s möjlighet att ta emot flyktingar även om Sverige inte längre skulle vara med i det samarbetet. Samtidigt som vi ska stärka EU:s roll är det viktigt att de lagliga vägarna att komma till Sverige ökar. Vi har system där vi tillsammans med FN-organ och så vidare öppnar för flyktingar som har flytt över gränsen, som bor i flyktingläger på olika håll i världen och som kan komma hit utan att smugglas med inhumana metoder - många flyktingar kommer i dag via smuggelvägen. Det är naturligtvis bättre om fler flyktingar kan komma hit på ett helt lagligt sätt via ansökan. Om EU:s flyktingpolitik kan samordnas får vi också mycket större möjligheter att öka den andel flyktingar som med hjälp av FN-organ och andra kan tas emot. Fru talman! Vår politik bygger också på att Sverige som ett självständigt land med egna lagar och välfärdssystem trots allt, som sagt, måste ha en reglerad invandring. Det innebär, för att upprepa det, att en del får nej. Har det blivit nej tycker jag att man ska acceptera principen att man ska lämna landet. Där har också ett arbete inletts från Migrationsverkets sida för att på olika sätt underlätta återvändandet. Man har börjat med återvändandebidrag. Man tar reda på hur förhållandena är i det land dit personen ska flytta tillbaka, om det finns bostad och så vidare, om det är realistiska möjligheter att återvända. Det ska man naturligtvis fortsätta att göra. Det är viktigt att ingen människa kastas ut till någonting som hotar liv eller hälsa. Men själva principen, att till sist måste en person som fått avslag återvända även mot sin vilja, måste vi trots allt acceptera. Där skulle jag vilja fråga kanske framför allt Vänsterpartiet och Kalle Larsson: När tycker han att man ska utvisa människor mot deras vilja? Ska man göra det någon gång? Ska man aldrig göra det? Ja, då öppnar vi för en totalt fri invandring i Sverige. Jag tycker att det är en viktig fråga att besvara. Jag inser att jag har dragit över tiden, vilket jag brukar försöka undvika. Jag ber om ursäkt för det. Avslutningsvis vill jag på nytt framhålla att utgångspunkten för mig är att Sverige ska fortsätta med en human flyktingpolitik och att vi också ska öppna för människor utanför EU att komma hit och arbeta. Ska vi klara detta måste vi fortsätta på den väg vi är nu, med ett rättssäkert och konsekvent system för att bevilja uppehållstillstånd. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att svara på den direkta fråga som riktades till Miljöpartiet om hur vi vill påverka även om vi vill gå ur EU. Min uppfattning är att vi är med i EU och att vi realistiskt sett kommer att vara kvar i EU under överskådlig tid. Därför ska vi naturligtvis också vara med och påverka. Det innebär inte att jag tror att en gemensam flyktingpolitik är bra för Europa, eftersom jag tror att den i så fall kommer att försämra möjligheterna för många migranter att komma in i EU. Jag menar att det är väldigt viktigt att även andra människor får röra sig runt i världen som de vill. I dag tar vi emot många flyktingar, men andra länder tar emot andra migranter. Det ska de naturligtvis kunna fortsätta med utan att behöva känna sig styrda att ta emot bara flyktingar. Risken är ju att det blir så. Därför tror jag inte att den gemensamma asylpolitiken kommer att bli bra. Men om det skulle visa sig att det förslag som kommer är bra för människor i världen kommer jag att vara den första att applådera det. Jag är dock inte riktigt säker på att det kommer att vara så. Jag begärde replik för att jag ville återkomma till det Ulf Nilsson sade om in- och utvandringen förra året, att det var många som så att säga flyttade hit och många som flyttade härifrån. Under sommaren tog jag reda på hur många som har flyttat in i och ut ur landet sedan man började räkna. Det är ungefär 3 miljoner åt båda hållen, med en liten övervikt för dem som har flyttat hit. Här tar min talartid slut. Du får kommentera det jag har sagt, så kommer jag med min fråga i nästa replik.

Fru talman! Det sista som Bodil Ceballos sade är helt riktigt. Jag sade också i min inledning att vi har både utvandring och inflyttning och att det är positivt med människor som rör sig över gränserna. Jag tillhör inte dem som utmålar det som något otroligt hot att det kommer människor hit till Sverige eller till Europa. Tvärtom är det bara bra. Det ska ske under ordnade former och under former som innebär anständiga förhållanden för dem som kommer och att de får möjlighet att komma in i samhället. Jag använder inte flyktingströmmarna för att skrämmas, som en del kanske gör på olika håll i Sverige. Det gör nog ingen i riksdagen. När det gäller diskussionen om EU förstod jag inte riktigt svaret. Bodil Ceballos menade att det på något sätt skulle bli sämre för flyktingarna om vi fick en gemensam flyktingpolitik, samtidigt som hon säger att det är många EU-länder i dag som nästan inte tar emot några flyktingar alls. Hur länge ska vi på ett anständigt sätt kunna möta den stora flyktingström som finns om det bara är Sverige och några få länder till som tar emot ett anständigt antal flyktingar? Då blir det alldeles för många som inte får det skydd vi anser att de skulle behöva. För mig är det självklart att vi delar på ansvaret. Utgångspunkten är, som Sveriges riksdag har slagit fast, att vi väntar oss att det totala antalet flyktingar till Europa ska öka om vi delar på ansvaret. Jag förstod inte riktigt logiken i Bodil Ceballos resonemang. Det måste vara bättre om Europa kan ta emot fler flyktingar, och det kan man om vi får ett organiserat samarbete där vi också solidariskt fördelar ansvaret.

Fru talman! Då utgår jag från att Ulf Nilsson också menar att vi ska ta solidariskt ansvar för övriga migranter. Tänk på alla dem som har kommit till Spanien de senaste åren. Av dem är det bara 5 000-6 000 som har sökt asyl som politiska flyktingar. Övriga är andra typer av migranter som tar sig till Europa. Men inte sjutton tycker vi väl att de som kommer med båtar över Medelhavet inte är att räkna som flyktingar? Jag är rädd för att man försöker stänga ute hela denna grupp av andra migranter genom den gemensamma asylpolitiken. Men, som jag sade, om det är ett bra förslag är jag den första att ställa mig bakom det. Nu kommer jag till min fråga. Du talade förut om detta med respekten för fattade beslut. Det har vi diskuterat tidigare också. Med en ny utlänningslag som fungerar på ett bättre sätt än den tidigare och om besluten uppfattas som rättvisa är det lätt att också respektera besluten. Men när besluten inte har uppfattats som rättvisa, vilket man gör i hela den grupp personer som lever gömda i dag, så är det svårt att för den som blir drabbad att ha respekt för beslutet. Jag tycker att det är viktigt att alla partier här i riksdagen inför framtiden tar ett ansvar för hela den här stora gruppen som hamnade mellan stolarna, mellan två lagstiftningar. Vi pratar om arbetskraftsinvandring, vilket jag tycker är mycket bra. Vi behöver få hit människor. Vi vill kanske till och med aktivt gå ut och söka människor utanför Sveriges gränser, samtidigt som vi skickar tillbaka flera tusen härifrån. Den logiken går inte riktigt ihop. Jag undrar vad Folkpartiets syn är i den frågan.

Fru talman! Både när det gäller dem som har kommit med båtar till Spanien och när det gäller dem som lever som så kallat gömda i Sverige är det naturligtvis väldigt förenklat att säga att alla har flyktingskäl. När det gäller dem som kommer till Spanien vet vi det inte eftersom många av dem inte har prövats. Vi har ju i Europa ett system där de som söker asyl prövas. Många har inte sökt asyl utan bara kommit dit och arbetar svart. I Sverige har ärendena ändå prövats. Bodil Ceballos tillhör dem som har frågat varför en del av oss var med och diskuterade amnesti för några år sedan - inte precis före valet, men under 2005-2006 - men inte gör det nu. Man kan diskutera om det var bra eller inte, men då hade vi ohyggligt långa handläggningstider och en väldig massa människor gick runt i systemet. Några av oss tänkte då att vi en gång, som en rent tillfällig åtgärd när vi går in i ett nytt system, skulle ge dessa människor en chans att få prövning. Med den tillfälliga lagen och prövningen blev det så att över hälften av de gömda flyktingar som hade barn fick uppehållstillstånd. Att nu, när människor har fått sin sak rättsligt prövad, utgå från att alla på något sätt är felaktigt behandlade kan inte vara rimligt. Det är naturligtvis ofta många tragiska människoöden som man lätt engagerar sig i när man möter dem, men att utgå från att alla som lever här som så kallat gömda har råkat ut för rättsröta och fått sina ärenden felaktigt avgjorda är att förenkla saken. Så tror jag inte att det är.

Fru talman! Debatten har pågått länge, så jag ska försöka att hålla mig inom min anmälda talartid. Inget system är starkare än dess svagaste länk. Det gäller också på området migration. Vi som anser att det behövs ett regelverk även på detta område måste vara angelägna om att de lagar, regler och internationella överenskommelser vi har ingått fungerar på ett avsett sätt. För oss kristdemokrater är en human flykting- och migrationspolitik en självklarhet, liksom att vårt land tar ansvar för sin del av det internationella åtagandet. Vi blir ibland påminda om att migrationsprocesser inte följer det som vi har avsett, och det berör många - ja, jag hoppas alla - illa när människor far illa på grund av felaktig behandling och övergrepp. Detta förhindrar oss inte att hävda och verka för en riktig migrationsprocess. Riksdagen har beslutat om en ny instans- och processordning, vilken samtliga partier ställt sig bakom och som nu varit i funktion i en tid. Det är något tidigt att dra definitiva slutsatser, men det finns goda skäl att hävda att beslutet var riktigt och att den utvärdering som nu pågår kan bli ett bra instrument för att utveckla och förbättra beslutsprocessen och handläggningen av ärenden. Det är dock tvivelaktigt att i ett för tidigt skede politiskt ingripa utifrån enstaka ifrågasättanden. Fru talman! En viktig länk i den svenska asyl- och migrationsprocessen är Migrationsverket. Även om det ibland kan finnas frågetecken i ett enskilt ärende måste man tillstå att det har skett en förbättring under senare tid. Det var glädjande att ta del av den debattartikel i Dagens Nyheter där Migrationsverkets nya generaldirektör Dan Eliasson öppet inbjuder till samverkan med olika frivilligorganisationer. Om denna ökade samverkan realiseras finns det förutsättningar för bättre och sakligare informationsutbyten i ärenden och aktuell landinformation. Fru talman! Vi kristdemokrater avvisar tankar på en återgång till förläggningar för asylsökande då detta inte löser några problem. Vi tror i stället på en ökad samverkan med kommuner i kombination med en förbättrad arbetsmarknad och flera arbetstillfällen runt om i vårt land. Det som kommuner ofta ger uttryck för är att det långvariga ansvarstagande som man påtar sig tidigare ofta har medfört stora kostnader och annan problematik. För en alliansregering med arbetslinjen i fokus och mod att tänka och besluta i nya banor, där arbetsmarknaden kan öppnas upp, får protektionismen inte sitta fastklistrad bakom ratten. Detta innebär inte ett huvudlöst agerande utan att man fortsätter arbetet för ett Sverige där de som kan bidrar efter bästa förmåga med sin del. Fru talman! Jag ska nu ta upp ett område som vi inte har berört här - tyvärr. De som tror att vi kan isolera oss från omvärlden med gott resultat genom att utestänga människor från andra länder har valt att sätta på sig de stora skygglapparna, som i sin förlängning innebär en utarmning av den svenska välfärden. Vi som tror på ett öppet demokratiskt samhälle och ett okränkbart människovärde verkar för de möjligheter som en väl fungerande migrationspolitik ger. Det är också därför som legitimiteten ökar med regeringens tydliga arbetslinje för alla som befinner sig här. Det blir smått patetiskt när man hör en del företrädare för icke-riksdagspartier försöka räkna fram vad invandring och migration kostar oss. I all ekonomi finns det både plus- och minussidor, vilket man givetvis lämpligt glömmer bort. Om man tänker sig att de tjänster som nysvenskar och andra icke-svenskar utför i Sverige skulle upphöra i morgon skulle flera delar av vårt samhälle stanna. Den ekonomiska effekten går knappast att överblicka. Detta faktum förhindrar inte att vi har anledning att återkommande se över befintliga regelverk och utvärdera desamma. Fru talman! Om vi vill att den svenska migrationspolitiken ska fungera är vårt engagemang i EU:s migrationspolitik ett måste. Vi kristdemokrater är inte alltid tillfreds med hur delar av EU:s migrationspolitik fungerar i praktiken. Det gäller bland annat Dublinkonventionen, flyktingmottagning och bördefördelning vid större flyktingströmmar. Det behövs också gemensamma åtgärder mot människosmuggling, det mest förnedrande som någon kan ägna sig åt. Vi väljer dock att arbeta inom gemenskapen för det vi tror på och att göra livet bättre för de människor som kommer till vår kontinent. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Fru talman! Migrationsfrågorna har alltid varit föremål för en intensiv politisk uppmärksamhet, men sällan har migrationsfrågorna stått högre på den politiska agendan än vad de gör i dag. Människors ökade möjligheter och vilja till personlig förbättring av sina livsvillkor, världsekonomins globalisering, asylsökandes möjligheter till skydd och de demografiska utmaningar som Europa och västvärlden står inför är samtliga exempel på vilken betydelse som möjligheterna till migration har för oss alla. En central fråga för regeringen är att effektivt kunna möta de utmaningar som ett ökande antal asylsökande innebär för vårt land och sträva efter att prövningen av asylansökningar ska hålla hög kvalitet i alla led. Den nya instans- och processordningen lägger en god grund för det arbetet även om det fortfarande finns förbättringar att genomföra. Mottagandet av asylsökande är centralt för att Sverige fortsatt ska kunna ha en generös asylpolitik och för att vi även framgent ska kunna vara en fristad för dem som söker skydd. Trots att det har skett stora förändringar på asylområdet har regelverket kring mottagandet inte setts över sedan början av 1990-talet. Det finns behov av att ta ett helhetsgrepp över hela mottagandet. Regeringen har därför i dag beslutat att ge Sören Häggroth i uppdrag att se över lagen om mottagande av asylsökande med flera, alltså den som kallas LMA. Utgångspunkten för översynen är att mottagandet ska bidra till en rättssäker, effektiv och human asylprocess med kort handläggningstid som underlättar de asylsökandes möjligheter till sysselsättning och egenförsörjning. Inom migrationspolitiken, liksom överallt annars i regeringens politik, förs nu arbetslinjen in. Detta sker genom ett ökat fokus på egenförsörjning redan under asyltiden och på medverkan till att göra sig anställningsbar genom organiserad sysselsättning. Mottagandet ska stödja den sökande, både under tiden asylansökan prövas och vid ett beviljande av uppehållstillstånd, liksom möjliggöra ett snabbt återvändande efter ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut. För regeringen har det varit viktigt att noga lyssna in vad kommuner och ideella organisationer har haft för synpunkter. Vidare har erfarenheter från dem som själva är eller har varit i asylprocessen spelat stor roll vid utformningen av utredarens uppdrag. Eftersom både kommuner och ideella organisationer har mycket att tillföra redan under asylprocessen ges ett särskilt uppdrag till utredningen att belysa hur de ideella organisationernas engagemang inom mottagandet bäst kan tillvaratas, breddas och fördjupas. Frågan om hur staten kan stimulera och medverka till att dessa i större omfattning än vad som är fallet i dag kan spela en aktiv roll i mottagandet ska också ses över. Utgångspunkten för hela regeringens reformarbete är att vägleda människor genom incitament och genom stimulans. Denna grundval finns även med i utredningen Effektiva insatser och incitament för snabbare arbetsmarknadsetablering för nyanlända flyktingar m.fl. som rör dem som fått uppehållstillstånd och som tillsatts av min kollega integrationsminister Nyamko Sabuni. När vi talar om mottagandet får inte frågan om återvändande glömmas bort. De som inte beviljas uppehållstillstånd efter en rättssäker domstolsprocess förväntas acceptera ett sådant beslut och lämna landet. Om så inte sker riskeras i förlängningen trovärdigheten och hållbarheten för asylsystemet och då också möjligheten att ge skydd till dem som behöver det. Tiden från ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut till utresa kan i dag vara lång. Orsaker till att återvändande dröjer efter lagakraftvunnet beslut ska belysas i utredningen, så att ett effektivt återvändande underlättas. Fru talman! Självfallet innebär all migration också en stor utmaning för framtiden. Det är en utmaning att underlätta laglig migration och öppna nya och enklare vägar för den som vill röra sig över gränserna. Det blir en av uppgifterna för oss som tror på att denna rörlighet leder till välstånd och utveckling såväl för den enskilde som för världens stater. En av dessa vägar är arbetskraftsinvandring. Så sent som på 70-talet var Sverige ett arbetskraftsinvandringsland. Men i dag domineras synen på invandring i vårt land helt av asylperspektivet, detta trots att arbetskraftsinvandring bidrar till att vitalisera arbetsmarknaden och ekonomin genom att möta behovet av arbetskraft men också genom de kunskaper och erfarenheter som dessa personer för med sig från sina hemländer. Regeringen kommer därför i vår att presentera en proposition för riksdagen där det föreslås ökade möjligheter för utomeuropeisk arbetskraftsinvandring till Sverige. Vi ser det som ett av flera instrument i arbetet för att motverka arbetskraftsbrist och upprätthålla arbetskraftsutbudet i vårt land. Det är ett instrument som kan komplettera åtgärder för att tillvarata arbetskraft som redan finns inom landet. Trots att det i dag finns en arbetslöshet i Sverige finns det samtidigt en stor brist på arbetskraft inom vissa yrken och inom vissa sektorer på arbetsmarknaden. Nästan vart tredje småföretag uppger bristen på personal som största hindret mot tillväxt. Inom byggindustrin uppger mer än två tredjedelar av företagen arbetskraftsbrist som den främsta flaskhalsen. Om dessa företag ges möjlighet att enklare anställa utländsk kompetens skulle de kunna växa och sysselsätta arbetskraft som redan är bosatt i landet. Lägg därtill vår demografiska utveckling, med en åldrande befolkning och ökande försörjningsbörda för dem som arbetar, så blir det tydligt att ökad arbetskraftsinvandring kan bidra till att säkra vår framtida tillväxt och välfärd. För att det reformerade regelverket ska ge ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring ska det ta sin utgångspunkt i efterfrågan på arbetskraft och präglas av flexibilitet, förenklad administration och långsiktig hållbarhet. Den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen ska upphöra. Det är i stället arbetsgivarens bedömning av behovet av rekrytering från utlandet som ska vara avgörande. Vi förutsätter att den enskilda arbetsgivaren har bäst kunskap om vilken kompetens som behöver rekryteras till arbetsplatsen. Så länge den som invandrar för att ta anställning tillförsäkras samma villkor avseende lön och övriga anställningsvillkor som gäller för personer som redan är bosatta i landet finns ingen anledning att sätta upp några trösklar. Tvärtom - för att Sverige ska framstå som attraktivt i en internationell konkurrens om arbetskraft måste vi sänka våra trösklar och välkomna dem som vill komma hit för att arbeta. Fru talman! När vi står här i kammaren för att debattera den svenska migrationspolitiken är det också viktigt att komma ihåg att dessa frågor inte enbart kan hanteras på nationell nivå. Människors rörlighet över gränser är en fråga som per definition är internationell. Inom EU har kommissionen nyligen inlett den andra etappen i arbetet med att ta fram ett gemensamt asylsystem för Europeiska unionen. Den fria rörlighet som vi har innebär ett behov av gemensamma regler kring inresa och vistelse. Regeringen välkomnar detta arbete och tar aktiv del i det. Vår utgångspunkt är att det gemensamma asylsystemet bör vila på ett gemensamt regelverk, med bibehållen nationell prövning. I detta arbete verkar regeringen för en stärkt ställning för asylsökande i Europa. Sverige värnar den enskildes rätt att söka asyl och få en rättssäker prövning även internationellt. Kommissionen väntas lägga fram de första förslagen till rättsakter under våren 2008. Arbetet med utformningen av det gemensamma asylsystemet är därmed en fråga som vi kommer att få anledning att komma tillbaka till framöver i denna kammare, och det kommer därutöver att vara en prioriterad fråga för det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen hösten 2009. Fru talman! Regeringens nya perspektiv på migrationspolitiken kommer att vara till gagn för Sverige, för alla oss som bor här och inte minst dem som av olika anledningar vill komma till vårt land. Migrationen över våra gränser är redan i dag omfattande och kommer sannolikt bara att öka framöver. Jag är tacksam över att få vara delaktig i den reformering av den svenska migrationspolitiken som nu genomförs. Den i dag initierade översynen kommer att förbättra mottagandet och anpassa det till moderna förhållanden. Den nya instans- och processordningen och finslipningen av densamma säkerställer en rättssäker prövning som vi alla har anledning att vara stolta över, och genom den kommande propositionen om arbetskraftsinvandring öppnas äntligen fler vägar att komma till vårt land. I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m), Fredrick Federley, Annie Johansson och Stefan Tornberg (alla c), Ulf Nilsson (fp) samt Lars Gustafsson (kd).

Fru talman! Det hade varit enkelt att invända mot mycket av det Tobias Billström framförde. Avsaknaden av resonemang om hur man ska skapa lagliga vägar att söka asyl är skriande. Jag hade också mycket väl kunnat använda min tid till att kritisera beskrivningen av arbetskraftsinvandring som den enda positiva reform som kommer utan tillstymmelse till riskbedömning av de villkor som människor tvingas arbeta under. Kanske borde jag också säga någonting om den hårda attityd migrationsministern intar mot de papperslösa och gömda som lever sedan många år i Sverige - de som arbetar och städar för att vi andra ska kunna äta på hamburgerrestauranger eller sova på hotell utan att vi ens märker att de är där. Men jag väljer att inte göra det. Jag ska i stället försöka att bjuda in migrationsministern till ett gemensamt initiativ. Det är ovanligt att jag gör det, för jag har sällan tilltro till att vi kan komma överens. Men jag tänkte ändå pröva. I dag befinner sig 60 personer på Guantánamobasen. De är till och med av USA bedömda som oskyldiga, men de kan samtidigt inte återvända till sina hemländer. De kan inte heller enligt speciell terroristlagstiftning prövas för att ta reda på om det föreligger risk för att de drabbas av tortyr eller förföljelse om de återvänder. I går röstade EU-parlamentet igenom ett förslag som innebär att EU och EU:s enskilda medlemsstater skulle kunna ta emot dessa personer. Min fråga till migrationsministern är: Skulle vi i Sveriges riksdag möjligen, över parti- och blockgränser, kunna hitta ett sätt att komma överens om att ge en signal, inte ett beslut förstås, men en signal om att det också vore möjligt för Sverige att ha den åsikten och att också ta emot personer som till och med av USA har betraktats som oskyldiga?

Fru talman! Det är, vilket Kalle Larsson är väl medveten om, Migrationsverket som fattar beslut i frågor om uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket ska göra det i enlighet med det regelverk som riksdag och regering har fastställt i laga ordning. Varken regeringen eller jag som enskilt statsråd ska uttala oss i frågor där det finns risk för att myndighetens fristående beslutsfattande påverkas. Därmed faller också resonemanget om att vi här från kammaren skulle skicka signaler eller motsvarande. Det är definitivt inte den ordning som gäller för fristående myndigheter i vårt land. Rent faktiskt är det så att det i det fall som Kalle Larsson tar upp förmodligen är flyktingkvoten som Sverige har som skulle kunna aktualiseras, eftersom det handlar om personer som inte befinner sig i Sverige. Regeringens formulerade uppdrag till Migrationsverket på den här punkten är väldigt klart. Det innebär att vidarebosättningens funktion är att erbjuda skydd samt utgöra ett sätt att dela ansvaret med länder som hyser stora flyktinggrupper. Hur detta ska gå till i detalj är någonting som Migrationsverket äger såsom varande självständig myndighet och är alltså ingenting som vi i kammaren har att ta ställning till här i dag. Jag tänker definitivt inte göra det, regeringen tänker inte göra det, och jag tror att Kalle Larsson kommer att finna att attityden från kammarens ledamöter i övrigt kommer att vara ganska sval till detta initiativ och det med rätta.

Fru talman! Jag borde kanske ha insett att Tobias Billström inte avser att uttala sig i kammaren i detta sammanhang. Det kan till och med finnas en viss logik i att han inte gör det. Jag har inte heller föreslagit vare sig ett nytt regeringsbeslut eller ett riksdagsbeslut i frågan. Däremot finns det ingen anledning för enskilda riksdagsledamöter att tveka över möjligheten att uttala sin politiska åsikt i denna fråga. Ingen här i kammaren behöver känna sig styrd av några särskilda regler som säger att riksdagsledamöter inte får ha åsikter om människors rätt att komma till Sverige. Var och en har möjligheten att underteckna den namninsamling som vi i dag inleder. EU-parlamentarikerna har i stor utsträckning gjort det, rakt över parti- och blockgränser. Vår förhoppning är att man inte uppfattar detta bara som ett initiativ från Vänsterpartiet utan att man också från andra partier är beredda att göra likaledes här i Sverige. För att inte provocera migrationsministern i onödan till att vara ännu hårdare i sitt möjligen felaktiga ställningstagande gentemot enskilda ledamöter väljer jag att inte ställa någon ytterligare fråga, utan jag ser i stället fram emot många debatter under de kommande åren.

Fru talman! Det råder naturligtvis yttrandefrihet här i landet. Den har jag inte på något vis ifrågasatt. Detsamma gäller Europaparlamentariker och bör också gälla för alla mänskliga varelser på denna jord. Alla ska ha rätt att fritt uttrycka sina åsikter. Men vad Kalle Larsson explicit efterlyste var en signal i den här frågan, och det är något helt annat. Det är klart att man kan uttrycka synpunkter och åsikter, men kammaren finns till för att fatta beslut, Kalle Larsson. Det var i kammaren du ville att vi skulle ta upp den här frågan och diskutera den. Jag tycker det kan vara värt att helt kort rekapitulera vad som gäller i frågan. Helt bortsett från det faktiska förhållandet - att Migrationsverket ensamt äger processen att ta ut människor på flyktingkvoten - finns också ytterligare en medspelare i detta, och det är FN:s flyktingskommissarie i UNHCR. Uttagningen ska i huvudsak ske på förslag från UNHCR, som också är medspelaren. Undantagsvis är det svenska utlandsmyndigheter. Det ska vi också komma ihåg. Min bedömning är att UNHCR:s roll i sammanhanget är viktig. Ska något sådant ske måste man också konsultera UNHCR och höra vad de har att säga i frågorna. Det är flyktingkommissariatet som är det globala organ som kan göra en helhetsbedömning i prioriteringen av vilka skyddsbehövande - det är för deras skull vi har inrättat flyktingkvoten - runt om i världen som har starkast behov och som man därför vill föreslå för vidarebosättning. Det kan vara värt att poängtera för att komplettera bilden av hur frågan måste hanteras.

Fru talman! Jag skulle vilja få lite mer information om det jag i dag kunde läsa i DN-artikeln om exempelvis boendet och mottagandet. När jag och flera andra läste artikeln fick vi känslan av att migrationsministern har läst vårt förslag i vår motion om ett öppnare Sverige. Det talas bland annat om att frivilligt söka sig till andra kommuner, att människor inte ska tvingas till andra kommuner utan i stället hitta morötter. Det finns problem i ett antal kommuner. Ingen kan blunda för det. Men lösningen är inte det som Socialdemokraternas partiföreträdare i Göteborg hittade på häromdagen och som ingen ställer sig bakom. Vi måste hitta nya metoder att få människor att flytta dit där plats finns och ett bra mottagande finns. Jag tog tidigare upp att det är viktigt att vi ser att till att människor inte skickas till kommuner som inte har någon som helst erfarenhet av att ta emot flyktingar. Det är så lätt att nya kommuner gör sig skyldiga till att upprepa alla barnsjukdomar. Det är viktigt att se till att den kapacitet som redan finns i de kommuner som har haft ett flyktingmottagande under en längre tid tas till vara så att fler kommuner kan vara med. Vi ska använda oss av de större kommunerna där flyktingar redan finns för att hjälpa de mindre att också ta emot och på så sätt slippa gå tillbaka i utvecklingen. Det vill jag få information om. Tobias Billström säger att UNHCR:s roll är viktig. Jag tycker också att UNHCR:s roll är viktig när det gäller rekommendationer om vart människor ska skickas tillbaka. Kan du tänka dig att uppmana Migrationsverket att följa UNHCR:s roll när det gäller rekommendationer?

Fru talman! Regeringen har, som jag nämnde, i dag tillsatt en utredning som ska se över mottagandet av asylsökande. Inom ramen för den utredningen kommer även asylsökandes boendesituation att utredas. Jag vill först och främst välkomna Bodil Ceballos öppna och konstruktiva attityd till problemen. Det är ingen lätt materia att försöka hitta väl fungerande system, men attityden är viktig för en konstruktiv debatt. Det finns naturligtvis inga enkla svar eller lösningar om det egna boendet, som har varit den stora heta potatisen den här hösten - även om det hade varit bekvämt. Att avskaffa det egna boendet hade krävt stora och omfattande tvångsregleringar i form av kommunarrest eller motsvarande. Det är faktiskt ett stort intrång i dessa personers liv som vi pratar om. De åtgärder med tvångsinslag som har föreslagits i debatten är mycket svåra att genomföra. Utredaren kommer att få i uppdrag att se över boendefrågan ur ett brett perspektiv. Det viktigaste är att öka de asylsökandes möjligheter till sysselsättning och så småningom egen försörjning, både under tiden asylansökan prövas och om personen eventuellt kommer att stanna kvar i Sverige. Det för oss då direkt in på den fråga som Bodil Ceballos ställde, nämligen hur man ska hitta den rätta mixen, blandningen. Om jag hade vetat det hade vi naturligtvis inte tillsatt utredningen. Det är viktigt att få svaren tillbaka till regeringen efter tolv års väntan på att något skulle hända. Den förra regeringen visade inte direkt framfötterna i frågan. Den asylsökandes boende ska också ses över i syfte att skapa incitament för den enskilde att bosätta sig i regioner med goda förutsättningar för både bostäder, arbete och utbildning - alltså det vi vet leder till en god och väl fungerande integrationsprocess. Det är oerhört viktigt att människor ges rätt verktyg och incitament för att söka sig till de orter runt om i Sverige där det finns arbete och de kan skapa sig en trygg framtid.

Fru talman! Det låter bra. Jag skulle också vilja ha lite mer av ett tidsperspektiv. Frågan är relativt akut i vissa kommuner, även om jag också har fått signaler om att i och med att handläggningstiderna är kortare är det i många fall ett mindre tryck. Jag skulle vilja få svar på frågan om ett tidsperspektiv. Sedan var det UNHCR:s roll. Jag fick inte något svar. Jag tycker att UNHCR är viktigt. Vi bör följa deras rekommendationer. I det här fallet säger migrationsdomstolen att de inte är svensk lag och att man inte är bunden av dem. Det är sant. De är inte svensk lag, men ändå är det fråga om rekommendationer. Vi anser att UNHCR är viktigt. Kan vi på något annat sätt få Migrationsverket att följa UNHCR:s rekommendationer med hjälp av regleringsbrev eller något annat? Det skulle jag också vilja ha svar på. Tobias Billström var inne på frågan om arbetskraftsinvandring. Vi har alltid varit inne på samma linje i den frågan. Jag tänker på de remissvar som har kommit in och som jag faktiskt också har läst. Företagen menar att det är bråttom. De vill skynda på processen, men det kanske inte går så lätt. Du har pratat om att det är många branscher där det redan nu inte finns tillräckligt många arbetstagare. Vi fick veta häromdagen att bara 0,4 procent av de utomeuropéer som kunde tänka sig att arbeta i Europa skulle välja Sverige. Samtidigt har vi den stora grupp som har fallit mellan stolarna, mellan två lagstiftningar, som vi har pratat om flera gånger. De finns här och vill stanna. Kan vi göra något för den gruppen?

Fru talman! Det var inte min mening att glömma bort frågan om UNHCR. Den ska jag genast besvara eftersom den är viktig och angelägen. Vi har ett tydligt regelverk för bedömningar och prövningar av asylansökningar i Sverige. I det ingår också att Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska beakta olika typer av information, där till exempel UNHCR:s rekommendationer och bedömningar finns med. Men UNHCR:s rekommendationer är rekommendationer, och det är Migrationsverket och domstolarna som sedan har att göra avvägningen och pröva detta. UNHCR:s rapport är en del av det underlag som de beslutande myndigheterna och domstolarna har att beakta. Nej, jag har inte för avsikt att ändra det nuvarande regelverket. Jag tycker att det är tillräckligt. Sedan var det frågan om brådskan i processerna. Jag kan bara beklaga att vi kan konstatera att det gick tolv år utan att man gjorde någonting åt lagen om mottagande av asylsökande från den förra regeringens sida. Vi har nu tvingats att under det här året sitta - visserligen med glatt hjärta eftersom vi tycker att frågorna är viktiga - på departementet och göra allt från början. Det är allt som skulle ha gjorts under alla år när vi har sett asylsiffrorna åka upp och ned. Socialdemokraterna skrattar och ler, men jag tror definitivt inte att kommunpolitikerna ute i landet skrattar och ler åt de tolv åren. Jag gjorde det definitivt inte när jag var kommunpolitiker i Malmö. Jag kan konstatera att med den bakgrunden är det förslag vi lägger fram synnerligen välkommet. Nu kommer vi att ta det helhetsgrepp på frågorna som har varit så efterlängtat och kommer att leda till att vi äntligen får rätt information om vad som behöver göras på området. Arbetskraftsinvandringen har en tydlig koppling till diskussionen. Lagstiftningsarbetet tar tid. När det gäller arbetskraftsinvandringen kommer vi att starta lagstiftningsarbetet efter nyår under första delen av 2008. När det gäller frågan om lagen om mottagande av asylsökande kommer det att ta lite längre tid. Den 27 februari 2009 är den tidpunkt då arbetet ska vara färdigt. Tillsammans med utredningen om nyanländas arbetsmarknadsetablering som redan är på gång går det att skapa en bra helhet.

Fru talman! Jag är glad att migrationsministern är här och följer debatten. Som enda företrädare för hela den borgerliga sidan under föregående period i socialförsäkringsutskottet kanske migrationsministern kan uttala sig om det som Mikael Cederbratt, företrädare för Moderaterna, uttryckte, nämligen att Socialdemokraterna inte var att lita på i migrationspolitiken. Tobias Billström var talesperson för Moderaterna under föregående mandatperiod och därigenom också en av de personer som stod bakom många av de beslut som fattades här i kammaren av en bred majoritet. Det innebär att om Tobias Billström nu har följt diskussionen och tittat på våra reservationer kan han också se att vi följer upp den politik som vi har stått bakom, liksom moderater tidigare i väldigt stor utsträckning. Det finns en bredd i det här. Nu kan vi se att ytterligare tre partier har kommit med i den bredare diskussionen som tidigare stod på en helt annan bas när det gällde migrationspolitiken. Så långt kan vi känna oss ganska stabila, tror jag, i debatten. Min förhoppning är att vi kan utveckla det ytterligare i den diskussion som kan komma. Det jag annars upplever av Tobias Billströms diskussioner här är: Stopp! Propp kommer! Det är utredningar, diskussioner, eventuellt kommande propositioner. Vi känner igen den diskussionen sedan i måndags när socialförsäkringsutskottet diskuterade senast. Det är lite grann av den problematik vi står inför, det vill säga att vänta och se. När det gäller den utredning som Tobias Billström marknadsförde i samband med debatten i Dagens Nyheter undrar jag när kan vi förvänta oss att den kommer till proposition. Och kommer den att innehålla en kommunal bördefördelning på ett annorlunda sätt än vad vi har kunnat se så här långt?

Fru talman! Det är intressant att diskutera med Göte Wahlström, som ju också har ägnat sig åt de här frågorna under ett antal år. Men jag måste konstatera att det inte är något bra testamente som Socialdemokraterna lämnade efter sig på den här punkten. Vad gäller frågan om lagen om mottagande av asylsökande, det instrument som reglerar förhållandet mellan staten och kommunerna, skulle det för länge sedan ha varit noggrant genomgånget och penetrerat, och det skulle ha förelegat tydliga förslag till kammaren. Detta har inte skett. Göte Wahlström kommer förmodligen i sin nästa replik att beröra den uppsjö av propositioner som han anser lades fram under den förra mandatperioden. Ingen av dem tog det här helhetsgreppet. Det var just det som var problemet. Det är just det som kommunerna har haft synpunkter på, att det har varit styckevis och delt. Detta, Göte Wahlström, är just problemet. När vi står här i kammaren i dag och diskuterar må vi vara uppfyllda av entusiasm inför uppgiften att så fort som möjligt åstadkomma förändringar på det här området, men lagstiftningsprocessen ser ut som den gör. Detta är problemet. Vi skulle ha gjort det här för länge sedan. Den utredning som vi har tillsatt kommer, som jag sade, att se över boendesituationen för de asylsökande. Det så kallade egna boendet som har varit föremål för mycket diskussion, med rätta, kommer att ingå i den översynen. Men jag vill gärna understryka, som jag sade nyss i min replik till Bodil Ceballos, att det inte finns några enkla skarpa Alexanderhugg för att komma till rätta med det här. Det finns inga enkla svar eller lösningar, även om det hade varit bekvämt. Kommunal bördefördelning är inte något matematiskt räknestycke. Det handlar om att se till att uppmuntra människor att bosätta sig i de kommuner där både boende och arbete kan tillgodoses. Det kräver väsentligt mycket mer av eftertanke och genomtänkta konstruktioner för att uppnå detta. Annars blir det som vi har sett i det förgångna, att den ena faktorn blir uppfylld - boendet kanske, men inte arbetet - eller också löser man frågan genom att portionera ut människor. Folk bosätter sig där tillfälligt och återfinns veckan eller månaden därpå i Södertälje, Malmö eller Göteborg. Vi har sett den socialdemokratiska politiken, Göte Wahlström. Vi har sett den under en lång period, och vi är inte nöjda.

Fru talman! Det kan finnas skäl att konstatera att det är en problematisk situation på många olika sätt. Jag tittar på rubriksättningen i den artikel som tydligen ligger till grund för den kommande utredningen: Sprid ut de asylsökande dit där jobb och bostad finns. Jag kommer från ett län med väldigt låg arbetslöshet. Där finns väldigt mycket jobb. Företagen skriker efter arbete. Men det finns inga bostäder. Vi har bostadsbrist. Vi har en minister som har gjort förändringar på marknaden som innebär att de ekonomiska förutsättningarna för att bygga hyresrätter i stort sett är minimala. Det är en ytterligare komplicerande situation. Var finns då bostäderna? De finns många gånger där det är arbetslöshet. Folk har flyttat därifrån. Det är en problematik som vi gemensamt måste hitta lösningar på. Jag är beredd att diskutera det här vidare, men vi måste göra det i ett bredare perspektiv. Under den tid vi satt i majoritetsställning var jag väldigt aktiv när det gällde att ha en dialog med politiska företrädare från övriga partier, för jag vet att det här är ett känsligt politikområde som kräver breda lösningar. Jag sade också i mitt inledningsanförande att om Sverige ska bli trovärdigt i debatten och vi ska vara starka i debatten krävs det att vi har en bred majoritet i Sveriges riksdag. Min förhoppning är att Tobias Billström som migrationsminister är beredd att lyfta in det och få en bredd i diskussionen som innebär att det arbete som vi - även om Tobias Billström kritiserar det - ändå har med oss in i processen och som Tobias Billström här i kammaren ofta har voterat för ska ligga till grund för det fortsatta arbetet. Låt oss mötas även utanför kammardebatten för att diskutera lösningen på de framtida problem vi ser och som kommunerna ropar efter att få hjälp att lösa.

Fru talman! Det var tänkvärda ord. Jag tycker att det är bra om man kan skapa en bred enighet i denna kammare när lagstiftningsförslaget väl läggs på bordet i form av en proposition, vilket lär kunna inträffa någon gång 2010 med de regler som gäller för lagstiftningsarbete och utredningsarbete. Som sagt var: Mycket skulle ha gjorts tidigare. Men nu tar vi ett helhetsgrepp om de här frågorna. Dock måste jag säga, efter att ha suttit och lyssnat på debatten här, att det är viktigt att försöka förstå problematikens hela omfattning. Att försöka uppmuntra människor att bosätta sig där förutsättningarna för både jobb och boende är som störst kräver ganska mycket arbete, ganska mycket eftertanke. Den utredning som nu tillsätts kommer att ha till uppgift att se över inte bara frågan om hur man kan organisera sysselsättning utan också hur man kan ordna principer för att leda fram människor till egenförsörjning, vilket måste vara målet. Det är tråkigt att höra hur den socialdemokratiska retoriken i de här frågorna tycks utgå från att om vi bara matematiskt fördelar människor över riket löser sig frågorna. Jag kan inte undgå att lyfta fram, eftersom Göte Wahlström sitter i Migrationsverkets styrelse, att den sammanställning som man gjorde över de kommuner som man kallade värstingkommuner, kommunerna som varken har avtal med Migrationsverket, något anläggningsboende i sina kommuner eller tecknat avtal om att ta emot ensamkommande barn, upptog 14 kommuner, och 50 procent var socialdemokratiskt styrda. Ändå hör jag aldrig någonsin Göte Wahlström säga namnet på en enda socialdemokratiskt styrd kommun i sin uppräkning av kommuner som han anser borde ta emot flyktingar. Hur kommer det sig? Kommer det sig av att du kanske har problem med att hantera detta i förhållande till kommunpolitikerna där ute?