Utgiftsområde 21 Energi

Herr talman! I kväll ska kammaren behandla näringsutskottets betänkande om utgiftsområde 21 Energi. Inledningsvis vill jag framföra att utskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om 2,7 miljarder kronor i anslag till utgiftsområdet och vad regeringen föreslagit beträffande de olika anslagen. Majoriteten, bestående av Kristdemokraterna, Moderaterna, Centern och Folkpartiet, står bakom betänkandet i dess helhet, medan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tio reservationer samt särskilda yttranden om budgetförslaget eftersom de avstått från att delta i beslut om anslaget. I betänkandet ingår bland annat energipolitikens mål, innehåll och villkor - även kärnkraften. Vidare ingår Svenska kraftnäts investeringar, inklusive likströmsförbindelsen mellan Sverige och Finland, samt Sydlänken mellan Närke och Skåne. Där menar för övrigt majoriteten att det inte är en fråga för riksdagen att avgöra vilken teknik som ska användas. Utskottsmajoriteten ställer sig bakom lagförslaget i propositionen beträffande den småskaliga vattenkraften. Förslaget innebär att principerna för tilldelning av elcertifikat ska vara desamma för småskaliga vattenkraftsanläggningar som för övriga anläggningar i systemet. Utskottet uppmärksammar dock de oönskade effekter som elcertifikatssystemet kan ha vid miljöprövningar. Med denna lilla inledning överlämnar jag ärendet till kvällens debattörer.

Herr talman! Vi politiker kan välja att se energipolitiken som ett bekymmer eller som en möjlighet. Vi socialdemokrater väljer det sistnämnda. Mänskligheten förfogar i dag över större möjligheter än någonsin att lösa de väldiga utmaningar som ligger framför oss. För oss är det en självklarhet att social rättvisa och välfärd går att förena med produktivitet och tillväxt. Sociala reformer bidrar till ekonomiska framsteg. En miljömässig omställning kräver nya lösningar, nya sätt att tillföra energi, modern och miljöanpassad teknik samt framtida innovationer. Det ger både nya jobb och utveckling. Vi har gjort en hel del redan. En framsynt politik har bland annat lett till att vår oljeimport mer än halverats sedan 1979. Den förnybara energin har ökat med 31 terawatt sedan 1994. Den förnybara elen har tack vare elcertifikaten ökat med 5 terawatt sedan 2002. Oljeanvändningen i bostäder och för service har minskat med 15 terawatt. Industriproduktionen har faktiskt ökat med 70 %, men oljeanvändningen i industrin har trots detta minskat. Men det räcker förstås inte. Vi måste fortsätta bekämpa hotet om ett förändrat klimat genom att ställa om vår energiförsörjning så att behovet av fossila bränslen bryts. Kärnkraften ska avvecklas med hänsyn till sysselsättning och välfärd. En politik som bygger på förnybar energi och ökad hushållning, inte minst i våra bostäder och gemensamma lokaler, är en politik för framtiden. Här ligger en väldigt stor potential, kanske uppåt 30 %. Det finns redan nu mycket spännande tvärvetenskaplig forskning, bland annat om hur IT-lösningar och design kan få oss att reducera vår energiförbrukning i hemmen. Vår ambition måste vara att vårt beroende av olja ska brytas fram till 2020, helt i enlighet med Oljekommissionens rapport. Vi vill också inrätta ett nytt investerings- och forskningsprogram för att minska beroendet av olja. Vi har i vår budgetmotion redovisat medel för detta. De borgerliga partierna har varken visat på metod eller medel, trots att det inte går en dag utan att klimatfrågan finns med på dagordningen både nationellt och internationellt. Oljekommissionens rapport har rönt stor uppmärksamhet internationellt. Vi vill ju att Sverige även fortsättningsvis ska vara ett föregångsland när det gäller omställning. Herr talman! Miljötekniken är vår åttonde största exportgren, men den kan bli mycket större både inom tillverkning och inom tjänstesektorn. Bara genom att läsa mina egna dagstidningar hemma i Värmland kan jag se att exempelvis solcellsfabriken i Glava har ökat antalet anställda från tre till 200 på ett par år. Nu är fabriken i startgroparna för nästa stora investering, bland annat ett eget FoU-center. Inom parentes måste jag säga att fabriken har fått en stor del av sin arbetskraft genom ett bra samarbete med arbetsförmedlingen och bra arbetsmarknadsutbildning i regionen. En annan stor industri i Arvika tillverkar värmepumpar och satsar också på ett eget FoU-centrum med ett fyrtiotal forskare. Affärerna går lysande. I Kristinehamn kom för några veckor sedan nyheten om 40 nya jobb i en industri som tillverkar komponenter till vindkraftverk. I Karlstad-Hammarö tas nu en större vindkraftpark i bruk. Jag kan naturligtvis gå utanför hemmaplan och se vad som händer i Örnsköldsvik med omnejd. Västernorrland håller på att byta ansikte från att vara en av de mest energikrävande basindustrilänen till att bli en av de mest energiskapande och miljöteknikexporterande länen i vårt land. SKF är en av de världsledande när det gäller kullager till vindturbiner. Svenska företag levererar vindkraftparker till Kina. Jag skulle kunna göra listan mycket längre. Detta visar på möjligheter för framtiden. Detta hade naturligtvis inte skett utan tydliga politiska signaler och tydliga incitament. Det är klart att den förra regeringen och vi använde den kraft vi hade som ägare i Vattenfall så att Vattenfall gjorde ett ambitiöst program för nyinvesteringar och omställning. Det är oerhört viktigt att Vattenfall förblir ett statligt bolag. Därför blir jag bekymrad över meningen i betänkandet där det framgår att staten således bör kvarstå som huvudägare. Jaha - är det någon del som ska säljas? Vilken del? Det finns ingen tydlighet där. Frågan står obesvarad. Vilken del av Vattenfall, och i så fall varför? Det är inte att undra på att basindustrin blir orolig och släpper rapporter om risken att tusentals jobb försvinner när inte regeringen och dess partier förmår att visa vägen in i framtiden. Det är det som skapar resultat. Det finns ingen sådan vilja och ambition. Vad händer efter 2010? Hur blir det med den bristande konkurrensen som också uppmärksammats av EU? Vi lade fram förslag om flera åtgärder på detta område. Ingenting av det har följts upp av den nya regeringen. Vi efterlyser handling bakom orden. Ena dagen kan vi höra att man vill minska koldioxidutsläppen. Andra dagen bromsar man utvecklingen inom kollektivtrafiken och bygger mer motorvägar. Man säger att energieffektivisering är bra men anvisar inga medel. Vi har de facto medel i vårt budgetförslag för detta. Hur går det med miljöbonusen till den havsbaserade vindkraften? Är regeringen beredd att skicka in den förberedda ansökan om förlängning av den stimulansen för att säkerställa framtida projekt? Ytterligare ett exempel är att LRF har gjort bedömningen att produktionen av bioenergi kan öka med 30 terawatt och ge 25 000 nya jobb. Kommer regeringen att bejaka den satsningen? Eller är det kärnkraftskramarna som vi såg senast i dag i form av Fredrik Reinfeldt i en av kvällstidningarna som kommer att vinna gehör inom alliansen? Vilken politik är det som gäller? Någon gång måste också ni i regeringspartierna sätta ned foten och tala om vad som ska hända efter 2010. Just nu är det en icke-politik. Det är en bit av vår politik, och sedan händer ingenting. Det är ett stopp för en utveckling. Då förstår jag att basindustrin blir bekymrad. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna nr 1, 4 och 8. I detta anförande instämde Alf Eriksson, Kurt Kvarnström, Jasenko Omanovic, Krister Örnfjäder och Thomas Östros (alla s).

Herr talman! Det kan synas som att det råder stor enighet om att energin är en nyckelfråga för att klara en långsiktig och hållbar samhällsutveckling. Så långt är vi väl överens, men inte längre. Användning av fossil energi som kol, olja och naturgas har lett till ökade utsläpp av växthusgaser. Detta har resulterat i att temperaturen på jorden har ökat, isarna vid polerna har smält, havsnivån har stigit, översvämningar i låglandsområden och erosion i kustnära områden och så vidare. Det känner vi till. Det är en vardag som vi kan ta del av runtom i världen. Användningen av fossila energislag orsakar klimatförändringar. Det är ingenting nytt. Det har vi känt till under många år. Det skadar vår hälsa och hotar vår säkerhet. Det krävs därför en genomgripande omställning av energisystemen, som innebär att kärnkraften och de fossila energislagen fasas ut och ersätts med förnybara energislag och en ökad grad av energieffektivisering. Statsministern och miljöministern har angett att regeringen har ambitionen att utsläppen av växthusgaser ska minska med 30 % fram till 2020. Det är en bra ambition. Hur det ska gå till får vi inget besked om. Vad som behövs i dag är förslag på konkreta åtgärder och inte bara prat. En hållbar energiförsörjning är det övergripande målet för Vänsterpartiets energipolitiska förslag. Våra förslag innebär en omställning av energisystem och transporter till förnybar energi och ökad energieffektivitet samt en utfasning av kärnkraften och de fossila energislagen. En sådan omställning har påbörjats med hjälp av de energipolitiska beslut som riksdagen fattade 1997 och 2002. Vänsterpartiet var med och utformade politikens inriktning. Herr talman! Enligt min mening är det av stor betydelse att det inledda omställningsarbetet fortsätter samtidigt som tempot höjs. Ambitionen bör vara att uran, kol, olja och naturgas i stort sett ska vara utfasade från energisystemet i Sverige om 20-30 år. Det är rimligt. Kärnkraften bör enligt min mening utvecklas i en jämn takt. Vänsterpartiet har medverkat till att två reaktorer har stängts. De återstående tio reaktorerna bör kunna vara avvecklade senast år 2025. I det här läget finns anledning att komma ihåg den uppgörelse som Centerpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gjorde 1997 om det målmedvetna samarbetet för byggandet av ett hållbart energisystem. Resultatet kan vi se i att reaktorerna i Barsebäck har avvecklats. De gröna certifikaten för stöd till förnybar elproduktion har införts och bidragit med fyra terawattimmar förnybar el. Andra åtgärder har varit en kraftfull satsning på kommunala energirådgivare samt forskning och utveckling av energi- och miljömässigt hållbar teknik. Herr talman! Enligt de energipolitiska riktlinjer som riksdagen våren 2005 fastställde ska Vattenfall AB inom ramen för affärsmässighet bidra till en svensk elförsörjning som är ekologiskt och ekonomiskt uthållig samt ge svensk industri och samhället i övrigt el till konkurrensmässiga priser. Jag anser dock i linje med vad som tidigare anförts i våra diskussioner och debatter i utskottet att Vattenfalls insatser för energiomställningen måste öka betydligt såväl i Sverige som i andra länder. För att detta ska kunna åstadkommas behövs tydliga politiska riktlinjer. Dessa skulle bland annat kunna innebära att de stora investeringar som Vattenfall gör för brunkolsbrytning och fossila kraftverk och kärnkraftverk tvingas minska samtidigt som bolagets investeringar i förnybar energi måste öka. Vidare skulle riktlinjerna omfatta att projekt utomlands ska drivas på ett ekologiskt och socialt ansvarsfullt sätt. Energiomställningen måste, om den ska resultera i ekologiskt hållbar försörjning, fokusera på energieffektivisering och produktion och utveckling av förnybar energi. En radikal energiomställning är inte bara nödvändig utan ger även ekonomiska fördelar. Energieffektivisering har en mycket stor potential. Enligt EU-kommissionen uppskattar man att det finns en ekonomisk potential för effektivisering på 20 %. Enligt energirådgivarna i Sverige är det möjligt att effektiviseringen av el- och värmeanvändningen i Sverige kan uppgå till hela 62 terawattimmar fram till 2020. Det finns en stor utmaning här som riksdagen bör kunna anta. Herr talman! Som framgår av Vänsterpartiets förslag vill vi för år 2007 i förhållande till regeringen öka anslagen till insatser för effektivare energianvändning och energiforskning med 50 miljoner kronor respektive 100 miljoner kronor. När det gäller insatserna för effektivare energianvändning anser vi att ett ökat stöd till energirådgivning åt kommuner och regioner borde beviljas för perioden 2007 till 2009. Genom att öka stödet till energirådgivarna kan tempot i utfasningen av den fossila bränsleanvändningen öka och energieffektiviseringen inom bostadssektorn höjas. De effektiviseringsvinster som därigenom kan uppnås menar vi kan bidra till att avveckla en kärnkraftsreaktor under innevarande mandatperiod, det vill säga senast 2010. Nu har vi förstått att detta är omöjligt eftersom alliansen inte tänker göra något under den här perioden. Man har någon form av borgarfred fram till 2020, och sedan får vi se vad som händer i energipolitiken. Det är synd, för vi har inte tid att sitta och vänta på att komma överens, utan vi behöver gå fram ganska snabbt. Det ökade anslaget till energiforskning behövs enligt vår uppfattning för att ytterligare bistå forskning, utveckling och kommersialisering av förnybara energislag. Kraftfulla satsningar krävs för att bland annat stödja pilot- och fullskaleanläggningar för exempelvis metanol. Vidare behöver etanolproduktion ur skogsråvara fortsatt stöd för att utvecklas. Är regeringen beredd att driva frågor om lägre tull på importerad etanol? Vi behöver inte bara utöka den inhemska produktionen utan också importera och få bort skyddstullarna för att göra det möjligt för bland annat Brasilien att konkurrera på den svenska marknaden. Herr talman! Vattenkraften är den viktigaste energikällan för förnybar elproduktion i Sverige. Jag är positiv till att man på olika sätt effektiviserar den. När riksdagen år 2006 beslutade om en utfasning av den småskaliga vattenkraften konstaterades bland annat att elcertifikatssystemet i kombination med stigande elpriser har skapat ett växande intresse för att återuppta driften i ett stort antal nedlagda vattenkraftsanläggningar. Motivet för riksdagens beslut var att man ville begränsa det växande exploateringstrycket på dessa anläggningar. Detta är i allra högsta grad fortfarande aktuellt. Jag vill i detta sammanhang även framhålla min uppfattning att det förslag som nu förelagts riksdagen saknar nödvändig konsekvensanalys, bland annat beträffande hur mycket ny småskalig vattenkraft som det kommer att medföra och hur övrig produktionsform kommer att påverkas. Vidare finns det enligt min mening en stor osäkerhet om systemets inverkan på kommande miljöprövningar. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 om inriktningen på energipolitiken, reservation 5 om direktiv till Vattenfall och reservation 9 om elcertifikat för småskalig vattenkraft. Avslutningsvis vill jag vända mig till Mikael Oscarsson, som nyss redogjorde för vad betänkandet innehöll. Du nämnde Sydlänken. Jag kan inte annat än hålla med om att det är ett viktigt projekt. Det är viktigt för svensk industri att det kan bli av, och det skulle kunna skapa oerhört många jobb om regeringen ville ta initiativ och faktiskt peka på de möjligheter som finns. Det handlar om kanske 2 000 jobb i Bergslagen och för ABB. Det är en stor utmaning, och där borde regeringen ta ett initiativ och prata med dem som handhar frågan.

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag stöder Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 3. Herr talman! Ärade ledamöter! För drygt en vecka sedan fick jag en son. Ett barns födelse borde vara en tid för helhjärtad glädje och framtidstro, men tyvärr finns det smolk i glädjebägaren när man får ett barn i dessa tider. De klimatförändringar som mänskligheten har skapat gör att glädjen grumlas och jag blir orolig för min sons framtid. Klimatprognoserna visar att när min son har uppnått min ålder, vid år 2040 ungefär, kommer den globala medeltemperaturen att ligga mer än en grad högre än i dag, det vill säga en och en halv grad över det som var världens normaltemperatur i förindustriell tid. Vi vet att redan den halva graden förhöjd temperatur skapar oerhörda problem i form av värmerekord över hela världen, extrema oväder, översvämningar på vissa håll och svår torka på andra håll. Den har redan skapat miljontals klimatflyktingar. Då blir man orolig. Vilka klimateffekter kommer inte min son och alla i hans generation att tvingas växa upp med på grund av vår konsumtion av fossila bränslen? Hur kommer en ännu högre global medeltemperatur att begränsa hans och hans generationskamraters möjligheter till ett gott liv? Klimatfrågan är mänsklighetens mest avgörande framtidsfråga. Det är viktigt att se att klimatförändringarna lika mycket är en rättvisefråga och en moralfråga som en miljöfråga. Samtidigt som vi, dagens människor, använder upp jordens lager av ändliga fossila bränslen, är det framför allt framtida generationer och människor i tredje världen som drabbas av effekterna av de klimatstörningar som vi ger upphov till. För att begränsa skadorna för dagens u-länder och för kommande generationer måste energipolitiken förändras i grunden. För svensk del innebär det att energin måste användas mycket effektivare än i dag och att energisystemet måste ställas om till en produktion av el, bränsle och värme som baseras på förnybara energislag. Hur ska då detta gå till? Jag vill börja med att säga att det är mycket glädjande att den nya regeringen äntligen har slutit upp kring klimatmålet om 30 % minskning av de svenska utsläppen till 2020. Men detta klimatmål är bara första steget på en lång vandring mot ett hållbart energisystem. Det kommer att krävas oerhört tuffa styrmedel för att det klimatmål som har satts upp också ska kunna nås. Jag är mycket tveksam till om den nya regeringen kommer att klara av detta på egen hand. Jag vill därför ge de fyra allianspartierna några tips på vägen. För att få till ett hållbart energisystem räcker det inte med att bara ersätta de fossila bränslena med förnybar energi. Den stora insatsen måste läggas på att minska energianvändningen totalt sett. För detta krävs en aktiv statlig politik. En kraftfull energieffektivisering måste ske även inom de sektorer som i dag använder förnybar energi, så att den kan frigöras för annan användning. Statens energimyndighet har i dag huvudansvaret för statens insatser rörande energieffektivisering. Myndigheten har detta uppdrag som en av många uppgifter. Det har gjort att effektiviseringsarbetet går alldeles för långsamt i dag. Vi föreslår att man i stället inrättar en särskild myndighet för energieffektivisering. Då kan detta område få det fokus som det förtjänar, vilket bidrar till en omställning till ett hållbart energisystem. Ett annat viktigt led i omställningen av energisystemet är att bryta det oljeberoende som vi har i Sverige i dag. Den kommission mot oljeberoende som den tidigare regeringen tillsatte har lagt fram ett antal förslag som syftar till att bryta beroendet till år 2020. Det gäller nu att snabbt gå från ord till handling. Ett bra sätt att gå vidare är att regeringen snabbt tar initiativ till en dialog med representanter för näringslivet, den offentliga sektorn och de politiska partierna i syfte att nå en bred anslutning till förslagen och en samsyn om vilka åtgärder som ska vidtas för att avveckla beroendet av olja och andra fossila bränslen. Eftersom avveckling av fossila bränslen kräver beslut även på lokal nivå måste lokala planer för att avveckla oljeberoendet på olika sätt uppmuntras av statsmakterna. Det behövs också en plan för en snabb avveckling av kärnkraften i Sverige. Kärnkraften är en oerhört farlig energikälla som skapar problem när det gäller både brytning av uran, användning av den i kärnkraftverken och slutförvaring. Det är inte en hållbar energikälla för framtiden. Herr talman! När det gäller utbyggnaden av förnybar energiproduktion finns det oerhört mycket kvar att göra i Sverige. Vi i Sverige har unika möjligheter att som första land i världen bli oberoende av fossil energi. Genom den väl utbyggda vattenkraften i Sverige finns det en mycket bra förnybar bas att bygga vidare från. Även utbyggnaden av biobaserad el och värme har tagit god fart genom den politik som Miljöpartiet varit med om att genomföra under de tidigare mandatperioderna. Det finns dock betydligt mer att göra. Potentialen för energi från biomassa är oerhört stor i Sverige. Bland annat kan man genom kraftvärmekombinat där man vinner både el, värme och biodrivmedel på samma på samma gång skapa oerhört effektiva system som tar till vara energin på bästa sätt. Även på vindkraftsområdet är den svenska potentialen väldigt stor. Bara en bråkdel av den möjliga vindenergin i Sverige utnyttjas i dagsläget. Om man jämför med våra grannländer ligger vi i dagsläget långt efter. I till exempel Tyskland har man under en kort tid byggt ut över 26 terawattimmar vindkraft, vilket ska jämföras med Sveriges enda terawattimme på vindkraftsområdet. Ändå har länderna ungefär samma landyta. Sverige har faktiskt en betydligt längre kuststräcka och därmed bättre förutsättningar för vindkraft än vad man har i Tyskland och andra länder. Vi anser därför att ambitionsnivån för de gröna elcertifikaten ska höjas. Den ligger i dag på 17 terawattimmar till år 2016. Det är en alldeles för blygsam och försiktig höjning. Med tanke på de nya rön som kommit om klimatförändringarnas effekter och den teknikutveckling som har skett borde en nivå på åtminstone 21 terawattimmar vara rimlig. Herr talman! Förutom det långsiktiga hotet som energisystemet skapar för vårt klimat finns det risker för mer närliggande miljöproblem. Jag talar då framför allt om vattenkraften, som bör betraktas som färdigutbyggd i Sverige. En vidare utbyggnad av både storskalig och småskalig vattenkraft innebär stor påverkan på ekosystemen framför allt i våra vattendrag som inte på något sätt kan uppvägas av de små energitillskott som kommer till från kraftverken. Vi anser därför att de skyddade älvarna måste förbli skyddade. Samtidigt måste de små vattendragen också värnas i Sverige. Vi vet att över 80 % av vattendragen i Sverige är utbyggda i dagsläget. De 20 % som finns kvar bidrar med en oerhört stor del av den biologiska mångfalden. Däremot finns det inga skäl att förhindra en förnyelse av äldre teknik i de befintliga kraftverken. Men effektivisering sker ändå rutinmässigt. Det finns därför inga godtagbara skäl till att subventionera vattenkraften över huvud taget genom elcertifikatssystemet. I stället är det så att en sådan subvention, ett sådant gynnande, genom elcertifikatssystemet trycker ut annan förnybar energi, till exempel vindkraft, solkraft eller biokraft. Vi anser därför att riksdagen bör avslå regeringens förslag om att återinföra den småskaliga vattenkraften i elcertifikatssystemet. Avslutningsvis vill jag säga att även om Sverige klarar av att ställa om sitt energisystem till en hållbar utveckling och förnybar energi kan vi ändå inte vara stolta som det är i dag. Vi vet att vi har ett statligt ägt bolag, Vattenfall, som bygger och driver kolkraft och kärnkraft runtom i Europa. Det är en utveckling som måste ändras för att Sverige ska kunna föregå med gott exempel. Vi anser därför att Vattenfalls verksamhet i Tyskland och Polen ska avyttras snarast möjligt. Det har talats mycket om ett dukat bord för den nya regeringen när det gäller Sveriges ekonomi. Jag vill hävda att det på få andra områden är lika befogat att använda liknelsen om det dukade bordet som när det gäller energiområdet. Den nya regeringen har alla möjligheter att ställa om Sverige till förnybar energi. Den intressanta frågan är om den kommer att utnyttja dem.

Herr talman! Energi är en viktig resurs och har varit så under lång tid. Den har inte blivit mindre viktig i dag i takt med att växthuseffekten kommit närmare och diskuteras snart sagt överallt och av alla. Vi har i dagarna sett översvämningar i Göteborg. Tidigare i sommar såg vi de torkdrabbade områdena i Skåne. Vi ser orkaners framfart, öknars utbredning, glaciärers nedsmältning, etcetera. Tecknen på växthuseffektens skador är många och blir allt svårare att bortse från. Energi och energianvändning, som ligger bakom växthuseffekten, är en oerhört komplicerad fråga. Det är så tekniskt, miljömässigt, klimatologiskt och förstås ekonomiskt. Samtidigt berör energi oss alla. Föga förvånande är skiljelinjen mellan alliansen och oppositionen i synen på energi och energipolitiken knappt urskiljbar, skulle jag vilja påstå. Det syns tydligt i detta betänkande, där åtminstone Socialdemokraternas avvikelse mot regeringens budget är att betrakta som inget annat än marginell. Den i botten likartade synen på energipolitikens utformning kan också illustreras av hur målet med politiken som sådan formuleras. Enligt 2002 års energipolitiska beslut är det ett svenskt energipolitisk mål att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi gentemot omvärlden till konkurrenskraftiga villkor. I det betänkande vi nu har att ta ställning till formuleras målet som att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi med till omvärlden konkurrenskraftiga priser. Sedan tillägger vi i vårt betänkande att energipolitiken ska skapa villkor för en effektiv och hållbar energianvändning och kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställning till ett ekologiskt samhälle. Jag är ganska säker på att våra vänner från oppositionen också skulle kunna skriva under denna formulering. Det är alltså nästan identisk skrivning med den politik som dagens regering för och med den politik som den tidigare regeringen förde. Denna samsyn är i grunden inte så svår att förstå. I ett modernt samhälle behöver vi all energi som är billig, riklig och förenlig med högt ställda miljömål. Samtidigt som målsättningen är densamma finns det djupgående skillnader i synen på hur denna politik ska förverkligas. Särskilt tydliga är dessa sprickor hos oppositionen, som här går fram med tre olika förslag på hur energimålen ska kunna förverkligas. Inom alliansen har vi emellertid nått fram till en kompromiss. Den innebär eftergifter för samtliga allianspartier. Vi har gjort så därför att vi anser att samförstånd i denna vitala fråga är viktigare än att ängsligt bevaka varje antydan till olikhet i synsätt. Det är således ingen hemlighet att vi moderater har tvingats till eftergifter som rör synen på de gröna elcertifikaten. Vi var mot dem när de infördes, och vi är fortfarande inte så där vansinnigt förtjusta i dem. Men det ligger i själva kompromissen att man ger och tar. Möjligen kan vi säga att den kritik vi riktade mot elcertifikaten när de infördes också har förstärkts efter det att utsläppsrätterna har tryckt upp priset på energi rent allmänt. Det gör att de alternativa energikällorna har fått ett större utrymme att kunna framställas. Samtidigt inser vi att om man en gång har infört ett system, i det här fallet med elcertifikat, är det orimligt att ändra i förutsättningarna i efterhand. Det gäller i synnerhet när det gäller investeringar av det här slaget som är så långsiktiga till sin natur. En sådan ryckighet skulle skapa en osäkerhet för marknaden och investerarna som vi inte tycker är acceptabel. Därför ställer vi oss bakom att det system som har sjösatts också får verka tiden ut. Herr talman! Det är heller ingen hemlighet att Centern gjorde ett avsteg från sitt kärnkraftsmotstånd i det att man accepterat att inga kärnreaktorer ska avvecklas under innevarande mandatperiod. I stället ska de som finns kvar tillåtas verka och vissa effektiviseringar ska också kunna tillåtas. Företrädarna för oppositionen står däremot kvar i sitt tidigare förhållningssätt att kärnkraften ska avvecklas på sikt, dock utan att ange några egentliga alternativ till hur energin ska kunna ersättas. När det gäller synen på kärnkraft ska man också notera att det i vår omvärld håller på att växa fram en helt annorlunda syn på detta energislag. På många håll i världen står man nu i beredskap att bygga ny kärnkraft. Den finska femte reaktorn är väl känd för oss alla. Mindre känt är kanske att man i Ukraina nu förbereder en investering på 20 nya kärnreaktorer. Man kan förmoda att det avser export till omvärlden och kanske inte minst till EU. Det här förändrade synsättet kan förstås vara en följd av växthuseffekten. Men det kan också vara en följd av att EU-länderna håller på att knytas närmare varandra också på energipolitikens område. Den processen påskyndas av EU:s elmarknadsdirektiv som ska införas vid halvårsskiftet. Denna integration av EU-länderna ändrar i ett slag förutsättningarna för energipolitiken. Den innebär att vi inte längre kan föra en självständig politik på samma sätt som vi kunde tidigare. Vi är beroende av vår omvärld och vår omvärld är beroende av oss. Då om inte förr måste man ställa frågan om i vad mån import av kärnkraftsel, så som den förra regeringen valde att lösa sina energiproblem, är att föredra framför produktion av egen kärnkraftsel. Och varför är det i så fall att föredra? Då om inte förr kommer också innebörden i ett gemensamt Europa att ställas på prov. Vad vi gör i Sverige är inte längre avgörande för klimatutvecklingen i den globala miljön. Det är inte heller vad vi gör här i Sverige, herr talman, som är avgörande för den elintensiva industrins framtid. Det är vad EU gör som blir avgörande. Vi är inte där nu, men vi kan hamna där fortare än vi tror. Regeringen har insett detta och anför därför i propositionen att det är det europeiska perspektivet som ska vara avgörande för politikens utformning. Hos oppositionen, däremot, verkar man inte ha insett detta. Där är perspektivet fortfarande begränsat till den svenska nationsgränsen. Den politik som den förra regeringen under visst inflytande - eller kanske till och med stort inflytande - från Miljöpartiet förde var över huvud taget ganska svårbegriplig. Det var då regeringen trots allt vackert tal om miljöhänsyn valde att avveckla energi som inte bidrog till växthuseffekten - Barsebäck - för att ersätta den med energi som gjorde det. Beslut fattades också om att investera i en kabel mellan Sverige och Finland för att kunna finna ersättningsenergi. Genom avveckling av Barsebäck kom också försörjningen av södra Sverige att påverkas med resultatet att man nu tvingas genomföra investeringar för att öka överföringen. Den nya regeringens målsättning är att skapa breda överenskommelser om energiförsörjningen. Den avser därför att bjuda in samtliga partier till överläggningar. Det är bra, för det ligger i vårt gemensamma intresse att skapa långsiktiga villkor för energiförsörjningen. Det är till och med utmärkt att regeringen tar initiativ till att vi tillsammans, så många som möjligt, är med om att utforma en energipolitik för framtidens behov och utifrån framtidens förutsättningar. Med dessa ord, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Trots den sena timmen kunde jag inte låta bli att begära replik. Det är knappt synbara skillnader, säger Anne-Marie Pålsson. Det skiljer 1,1 miljard i resurser till energiforskning 2008 och 2009. Det skiljer 725 miljoner i anslag till energieffektivisering under samma tidsperiod. Jag tror att för de borgerliga partierna har kompromissen varit viktigare än resultatet. Det har nämligen inte blivit något resultat. Det har blivit en icke-politik, som jag sade tidigare. Hur blir det med elcertifikaten i framtiden? Hur blir det med kärnkraften efter 2010? Jag har full förståelse för att Folkpartiet inte ens har begärt ordet i debatten och för att Centern har strukit sig från talarlistan. Hur blir det med kärnkraften efter 2010?

Herr talman! Först kan vi konstatera att Socialdemokraterna inte ens en gång orkade komma med ett ordentligt budgetförslag som vi kunde behandla. Det är i och för sig anmärkningsvärt. Det största partiet i riksdagen har inte tillräckligt med tid, möjlighet, resurser, vilja eller vad man nu vill för att kunna leverera ett ordentligt budgetalternativ till oss. Det ska noteras. Det är också rätt häpnadsväckande att Berit Högman här uppenbarligen anser att en regering som har verkat i tolv veckor ska kunna åstadkomma mer än vad den regering som Berit Högman företräder inte kunde åstadkomma på tolv år. Självfallet har regeringen och allianspartierna sagt att vi ska kunna enas om vissa fundamentala bitar i energipolitiken. En av de bitarna är elcertifikaten, som vi ställer oss bakom. Den andra är att vi inte kommer att avveckla någon kärnkraft. Det beskedet har vi gett till väljarna, och det gäller fram till 2010. Däremot kan företrädarna för oppositionen här inte ange någon målsättning. Socialdemokraterna säger att kärnkraften ska avvecklas i den takt som är förenlig med sysselsättning och allting annat. Hårdare är man i synen på detta från Miljöpartiets och Vänsterns sida, som vill gå skyndsammare fram i frågan. Vad ska då väljarna tycka och tro om oppositionen här, som inte alls kan enas - inte ens en gång om hur man ska bete sig fram till 2010?

Herr talman! Med den självsäkerhet som ni i de borgerliga partierna drev argumentationen före valrörelsen och stolt beskrev den gemensamma politiken är det klart att ni har haft mycket längre tid än tolv veckor för att få ned den på pränt. Problemet är att det i det här fallet inte finns någon gemensam politik. Det vore klädsamt att erkänna det. Hur blir det med energieffektiviseringsprogram? Det är klart att såväl byggbranschen som andra förväntar sig att få besked. Omställningspengarna när det gäller oljekonverteringen är redan slut. Vad kommer efter det som ska vara incitament för såväl hushåll som andra att komma vidare efter ett par år? Och hur blir det med Vattenfall? Varför står den där meningen i betänkandet om att staten ska vara huvudsaklig ägare? Vad är syftet med den? Vilken del av Vattenfall ska säljas ut och i så fall varför?

Herr talman! Det gläder mig att Berit Högman hade modet att ta upp Vattenfall. Vad konsulterna anför till oss när de kommer för att diskutera basindustrins dilemma är att det är Vattenfall som i stora stycken har skapat den situation som vi har i Sverige med de höga priserna. Man kan ju verka på både den svenska och den tyska marknaden och dubbelköra de båda marknaderna med varandra. Vattenfall har därutöver, herr talman, varit starkt ifrågasatt och kritiserat av inte minst Riksrevisionen. Den kritiken hade den förra regeringen svårt att ta till sig. Man var oerhört senfärdig med att införa de miljöpolitiska krav som riksdagen har beslutat om i Vattenfalls bolagsordning. Faktum var att det var först efter en KU-anmälan och Riksrevisionens förödande rapport som regeringen tog sig samman och gav Vattenfall detta uppdrag. Det skedde så sent som i våras eller möjligtvis förra våren. Vattenfall är ett problem. Den nuvarande regeringen har suttit i tolv veckor och har omöjligen kunnat ta ställning till alla de problem som dyker upp. Den förra regeringen hade tolv år på sig. Under den period som Vattenfall verkade under den förra regeringen var företaget knappast det som mest skyndsamt agerade för att hjälpa vare sig de svenska elkunderna eller den svenska basindustrin för att framgångsrikt kunna konkurrera på den internationella marknaden.

Herr talman! Till att börja med gäller det frågan om huruvida oppositionen är oense eller inte. Man kan konstatera att vi tillsammans har kommit överens om 15 budgetförslag medan alliansen har kommit överens om ett. När ni har kommit överens om 15 kanske vi kan börja diskutera vilka som är överens och vilka som inte är det. När det gäller kärnkraften hävdar man att allt är prima och att den mår bra och utvecklas runtom i landet. Men Anne-Marie Pålsson hänförde själv till den finska femte reaktorn. Man måste konstatera att den redan nu, ett år efter det att den började byggas, är mer än två år försenad. Man har skjutit på igångsättandet av reaktorn fram till årsskiftet 2010/11. Det har kostat oerhörda summor och det har tagit enormt lång tid med planering och projektering. Det stämmer inte överens med verkligheten att se kärnkraften som en lösning på de energiproblem vi har i dag. Möjligtvis skulle kärnkraften kunna lösa problem som ligger 30-40 år framåt i tiden. Men frågan är om det är det som basindustrin verkligen är intresserad av. Den vill ju ha en lösning på de problem den ser i dag. Du hävdade också att det inte fanns några alternativ till kärnkraften. Jag tyckte att jag nämnde ett stort antal. Det handlar framför allt om effektivisering av energianvändningen. Det handlar om en kraftig utbyggnad av vindkraften i Sverige. Där har vi en enorm potential. Det handlar om att utnyttja den biomassa som vi har gott om i Sverige. Där finns det absolut så att det räcker för att ersätta kärnkraften i Sverige. Sedan måste jag säga att alliansen i sin nya budget är väldigt tydlig med vad man inte vill göra. Man vill inte ta bort kärnkraften. Man vill inte ta bort elcertifikaten. Men det är väldigt otydligt när det gäller saker som ni vill göra. Jag tycker att det är svårt att slå frivolter av lycka över saker som inte tas bort i och med budgetförslaget. Frågan måste då ställas: Vilka åtgärder kommer alliansen att vidta för att uppnå det klimatmål som statsministern och miljöministern gick ut med i måndags?

Herr talman! Det är med en blandning av beundran och svårmod jag lyssnar på Miljöpartiet. Det finns alltid en djup kunskap om frågorna. Men samtidigt saknas det ett helhetsperspektiv, och så även i fallet med energi. Herr talman! Sverige är inte en isolerad ö i världen. Vi är inte ens en gång en isolerad ö i Europa. Vi är sammanlänkade med övriga Europa via en rad olika elkablar. Vi kan skicka el ut och in i landet, och det gör vi också hela tiden. Det här ändrar förutsättningarna för hela energipolitiken, som jag sade i mitt anförande. Med denna sammanlänkning spelar det ingen roll längre vad vi gör. Om vi sparar väldigt mycket energi påverkar det inte priset, utan det är vad som händer i Europa som påverkar priset. Och det sker inte minst genom Vattenfalls agerande. Men det hade varit samma sak även utan Vattenfall, därför att vi befinner oss på en gemensam marknad. Även om det ni i Miljöpartiet säger kan låta aldrig så vackert, aldrig så klokt och aldrig så godhjärtat är den politiken inte längre relevant med de nya förutsättningarna. Det är det som är problemet. Det är därför som jag har svårt att ta det riktigt på allvar. Tänk i termer av att vi befinner oss på en gemensam marknad och skissa en miljöpolitik utifrån det som även inbegriper att få med Tyskland på vagnen! Även om man kan vara duktig på vindkraft är Tyskland en av de största miljöbovarna när det gäller användning av fossil el. Det är problemet. Utmaningen inte bara för denna regering utan för alla andra regeringar som kommer att verka i Sverige är hur vi inom ramen för EU-samarbetet ska uppnå klimatmålen. Hur ska vi påverka de andra EU-länderna?

Herr talman! Det var lite grann det svar jag var orolig för att jag skulle få och som gjorde att jag ställde frågan också. Det svar man får är att det vi gör i Sverige över huvud taget inte påverkar vad som händer i världen. Jag vet att det argumentet används i alla andra länder i världen också. I Tyskland säger man: Ja, vad vi gör påverkar väldigt lite. I USA säger man: Vad vi gör påverkar väldigt lite. Det är just ett sådant agerande, ett sådant tänkande, som gör att det inte händer någonting över huvud taget på klimatområdet någonstans i världen. Jag tycker tvärtom att man ska se den enorma potential som Sverige har. Vi har en unik förutsättning att skapa ett hållbart energisystem som inte är beroende av fossila bränslen. Därmed kan vi ge möjligheter för andra länder att utveckla sina energislag på ett bra sätt, men vi kan också föregå med gott exempel och visa att det faktiskt går att göra någonting. Det är så man verkligen kan påverka Tyskland till exempel. Att sitta här med armarna i kors och säga att vi inte gör någonting förrän hela världen tillsammans går ut och gör någonting gemensamt är samma sak som att inte göra någonting över huvud taget. Anne-Marie Pålsson säger att vi är sammanlänkade med resten av Europa. Det är precis det vi måste se. Det är också därför som det var väldigt viktigt att avveckla Barsebäck. Barsebäck påverkade våra grannländer, framför allt Danmark, väldigt mycket. Det var en enormt kraftig opposition mot Barsebäck i Danmark. Genom att vi har ett ansvar gentemot andra länder var det också ett väldigt viktigt steg att avveckla den reaktorn. Samma sak gäller de andra reaktorer som vi har i Sverige. Vi såg vilka effekter Tjernobylolyckan fick i Sverige, trots att det var en reaktor som låg ganska långt ifrån oss. Samma effekter skulle självfallet drabba andra länder om svenska reaktorer havererade. Det är självfallet så att alla länder är sammanlänkande när det gäller energisystemen. Det är just därför som vi måste agera och gå framåt. Jag vill hävda att det är detta som är ett helhetsperspektiv. Frågan till Anne-Marie Pålsson kvarstår ändå: Vilka åtgärder kommer alliansen att vidta? När man går ut med ett klimatmål med en minskning på 30 % till 2020 måste man i rimlighetens namn också komma med någon form av åtgärder. Ni har i er budget inte föreslagit en enda åtgärd som inte redan fanns.

Herr talman! Jag är inget statsråd. Det är regeringen som är den verkställande enheten och som har initiativet i politiken. Jag, liksom alla andra som sitter här i kammaren, har att granska, kontrollera och debattera de förslag som regeringen kommer med. Däremot är det inte vår uppgift att ta initiativ i de olika frågorna. Det gör regeringen. Vilka åtgärder regeringen ämnar vidta i det här avseendet föreslår jag att Per Bolund frågar någon av företrädarna för regeringen när bästa tillfälle ges. Det regeringen har åstadkommit och de mål som man har framgår ganska tydligt i betänkandet och de satsningar man gjort. De satsningarna avviker inte i någon större utsträckning från det som exempelvis Socialdemokraterna hade som förslag när det gäller detta betänkande. Det ligger också väldigt mycket i linje med den tidigare regeringens förslag av ganska självklara skäl. Man kan inte vända uppochned på saker och ting på så kort tid som den här regeringen har hunnit verka. Herr talman! Låt mig till sist säga några ord om att påverka eller påverkas. Miljöpartiet har också en föreställning om att Sverige är ett land som alltid kan gå före och vara ett gott föredöme för alla andra. Det är vi också, och det ska vi vara stolta över. Däremot ska man akta sig för att sätta ut fälleben för svensk näring och svenska företag genom att gå före på ett oklokt sätt. Det bästa vi kan göra är att försöka påverka våra vänner i Europa och i andra internationella organ att föra en klok miljöpolitik. Det har mycket bättre förutsättningar att vara framgångsrikt än att vi alldeles på egen hand lägger ut snubbeltrådar för vår egen industri.