Utgiftsområde 19 Regional utveckling

Betänkande 2004/05:NU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
8 december 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
PDF

Beslut

Anslag till regional utveckling (NU2)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om 3,5 miljarder kronor i anslag till regional utveckling för 2005. De största anslagen går till Europeiska regionala utvecklingsfonden (1,6 miljarder kronor), allmänna regionalpolitiska åtgärder (1,5 miljarder kronor), och till transportbidrag (356 miljoner kronor). Riksdagen godkände även att två anslag också ska kunna användas för att finansiera särskilda riskkapitalinsatser inom ramen för EU:s strukturfondsprogram.
Utskottets förslag till beslut
Bifall propositionen, avslag motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 44
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-10-26
Justering: 2004-11-16
Trycklov: 2004-11-24
Trycklov: 2004-11-25
Trycklov till Gotab och webb: 2004-11-30
Reservationer: 8
Betänkande 2004/05:NU2

Alla beredningar i utskottet

2004-10-26

Anslag till regional utveckling (NU2)

Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om 3,5 miljarder kronor i anslag till regional utveckling för 2005. De största anslagen går till Europeiska regionala utvecklingsfonden (1,6 miljarder kronor), allmänna regionalpolitiska åtgärder (1,5 miljarder kronor), och till transportbidrag (356 miljoner kronor). Riksdagen föreslås även godkänna att två anslag också ska kunna användas för att finansiera särskilda riskkapitalinsatser inom ramen för EU:s strukturfondsprogram.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-12-02
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:NU2, Utgiftsområde 19 Regional utveckling

Debatt om förslag 2004/05:NU2

Webb-tv: Utgiftsområde 19 Regional utveckling

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 136 Ulla Löfgren (M)
Herr talman! Vi ska nu debattera utgiftsområde 19 Regional utveckling. När jag läste "Regional utveckling" tänkte jag: Regional utveckling kan vara både positiv och negativ utveckling. Vad som avgör det ena eller det andra är inte först och främst den förda regionalpolitiken eller det som ingår under utgiftsområde 19, utan det är huruvida man för en allmänt klok politik. Då kan det leda till positiv regional utveckling. En oklok politik med försvårande regler och dåliga lagar kan tvärtom påskynda en negativ utveckling. Som exempel på en klok politik som lett till positiv utveckling kan man ta beslutet om ändringar i minerallagen som riksdagen fattade under den borgerliga regeringen år 1991. Det innebar att fler utländska prospektörer lockades till landet och därmed att flera nya gruvor öppnades kring Bolidenfältet och i södra Lappland. Malå har blivit geologiskt centrum, och det sker en positiv utveckling. Till det har givetvis även starkt bidragit det kloka beslut som den socialdemokratiska regeringen en gång fattade om att utlokalisera delar av SGU till Malå. Då börjar jag tänka på utlokalisering. Att alla myndigheter inte behöver ligga i Stockholm är riksdagen helt enig om. Men när det kommer till skarpt läge kommer regeringen för det mesta fram till att Stockholm ändå är den bästa lokaliseringen. Detta trots att det finns många exempel på lyckade lokaliseringar utanför Stockholm. Förresten tycker jag inte om ordet utlokalisering. Det förutsätter på något vis att huvudalternativet alltid är Stockholm. Det borde det inte vara Själv bor jag i Umeå dit FOI, eller dåvarande FOA, lokaliserades på 80-talet med sin NBC-forskning. Det har tillsammans med Skyddsskolan, som lokaliserades till Umeå bland annat på grund av att FOI fanns där, bildat en kraftfull enhet som är specialiserad på NBC-skydd. Den enheten är internationellt känd och anlitad bland annat av FN. Umeå universitet, som är en annan lyckad lokalisering, medverkar givetvis också i samarbetet. Herr talman! Som exempel på åtgärder som försvårar den regionala utvecklingen kan jag ta förmånsrättslagen. Den kan nog i sin nuvarande utformning fungera i starka tillväxtcentrum. Men på orter där tillväxten inte har drivit upp värdena på fastigheter i höjden och där näringsfastigheter i princip är värdelösa är den förödande. Man kan även påstå att tajmningen för att införa de nya förmånsrättsreglerna har varit extremt dålig när det har sammanfallit med att bankerna dessutom i god tid har börjat tillämpa de så kallade Basel II-reglerna, som är tänkta att träda i kraft den 1 januari 2007. Om man hade varit lite förutseende från regeringens sida skulle man först ha konsekvensutrett förslaget om ny förmånsrätt och undersökt hur de nya Basel II-reglerna påverkar bankkrediterna. Därefter skulle man ha lagt fram ett förslag som säkrade att företagen kan få tillgång till expansionskapital eller lån vid tillfälliga behov. Nu har man i stället utrett ett system för att säkra riskkapital i tidiga skeden. Det behövs det också, och det är väl bra. Men Claes de Neergaards utredning skulle ha varit bredare och belyst hela kapitalförsörjningssystemet, och den skulle absolut ha kommit tidigare. Herr talman! Det mesta som leder till positiv regional utveckling handlar dock om lokala initiativ. På flera håll i landet har man exempelvis startat kreditgarantiföreningar. Kapitalbasen i en kreditgarantiförening måste var minst 1 miljon euro och kapitalbasen måste utgöra minst 8 % av de utestående garantierna. Det är flera regioner eller städer som har lyckats samla ihop så mycket pengar att de har kunnat starta en kreditgarantiförening. Runtomkring i Europa är kreditgarantiföreningar en gammal företeelse. Utomlands, alltså i Europa, finns det också möjlighet för kreditföreningar att komma i besittning av kapitalbas i form av strukturfondsmedel från EU. I Sverige beviljas dock ingen medfinansiering om en kreditgarantiförening skulle vilja hämta hem strukturfondsmedel från EU. EU-medel kräver just en nationell medfinansiering. Men nog är det väl märkligt att statsstödsreglerna hindrar just Sverige från att medfinansiera en EU-satsning för att underlätta för företag att finansiera sin verksamhet? Jag tycker att man borde undersöka lite noggrannare vad det kan bero på. Herr talman! Lokala initiativ kan få problem om inte samhällsservicen fungerar som den ska. Jag ska ta ett aktuellt exempel. Biltestverksamheten liksom gruvverksamheten i norra Sverige får en allt större regional betydelse. Det betyder att det finns ett behov av mobiltelefontäckning inom deras verksamhetsområden. För att få kunskap om hur täckningen ser ut i de GSM-nät som ägs av operatörerna Vodafone, Comviq och Telia har man i Västerbotten genomfört en oberoende mätning av mobilnätens täckning och kvalitet. Det är PTS som har bekostat den. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att det finns så stora brister i nuvarande GSM-nät som mätningarna visar. Det är också oacceptabelt att vägarna ser ut som de gör, att Rikstrafikens upphandlingar inte fungerar tillfredsställande och att bränsleskatterna är för höga. Herr talman! Jag vill sammanfattningsvis i likhet med den borgerliga fyrpartireservationen hävda att det inte i första hand är åtgärderna under utgiftsområde 19 som bidrar till att uppfylla målen med den regionala utvecklingspolitiken. Det är i stället regionala hänsyn på andra politikområden. Därmed yrkar jag bifall till reservation 1. Jag avslutar med ett citat av Göran Hallin, analys- och utvärderingschef vid ITPS. Han säger så här till tidningen Gränsbrytning: "Regionalpolitiken kan liknas vid en stödgeologi, där man är snabb att lägga på nya stöd och program men har svårigheter att ta bort andra. Följden blir att man även skapar nya institutioner vilket gör att vi även kan se spår av myndighetsgeologi. Vissa stöd och instrument skulle helt enkelt behöva tas bort, men den bollen ligger hos regeringen."

Anf. 137 Yvonne Ångström (Fp)
Herr talman! Vid ett frukostmöte i morse som talmannens nätverk ordnade fick vi rådet av Arvid Lagercrantz, en journalist med enormt lång erfarenhet av riksdagsarbetet, att fatta oss kort och att helst tala utan manus. Jag ska försöka göra det; jag har några små punkter. Vi i den borgerliga alliansen står gemensamt för reservation 1, så det som Ulla Löfgren där har anfört behöver jag inte gå in på. Dessutom kommer Ulla, jag och några till i näringsutskottet från samma län. De problem, svårigheter och även möjligheter som Ulla Löfgren har berört behöver jag därför inte ta upp. Jag ska bara ta några små punkter. I de här fyra partierna anser vi att tillväxt sker genom ökad produktion i företag - inte genom stöd, som för det mesta inte har varaktiga effekter. Det har ju bland andra ITPS konstaterat. Vi tycker att man till exempel ska ha färre regler. Jag såg i någon av tidningarna - jag minns inte riktigt vilken - häromdagen att Thomas Östros vill ta bort 300 regler. Jag vet inte om jag läste rätt, för jag hann aldrig gå in på detaljerna. Men i så fall är det väldigt bra. Vi vill också ha förändrade skattevillkor för företagen, lägre arbetsgivaravgifter och en del annat. Vi anser att de selektiva stöd som fördelas till vissa företag inte bör finnas kvar. Vi vill hellre ha generella stöd, typ godstransportstöd, som utgår från att utjämna avståndsskillnader. Vi i Folkpartiet har också i ett antal år motionerat om persontransportstöd. Det är till för att transportera det kapital som man kan säga att företagen har i de anställdas eller företagarens hjärnor. Det har än så länge inte gått att få gehör för det, men i år är det några partier till som är med på den reservation som gäller det. Det är reservation 8, som jag yrkar bifall till. Även om vi inte vill ha de selektiva stöden så är några av partierna överens om att de stöd som faktiskt finns kvar fördelas ute i regionerna, och inte centraliseras som majoriteten föreslår. Jag yrkar bifall till reservation 7. Det är precis som det sades i den tidigare debatten om kommunikationer, som jag lyssnade på med stort intresse även om den blev lång. Infrastrukturen blir sämre i vissa delar av landet genom de satsningar som görs till exempel i Trollhättan. Liksom talarna där är jag av uppfattningen att det ska göras en sådan satsning men att man inte bör dra ned på andra ställen. I nästan varenda län finns det något projekt - det är väl 15 stycken - som antingen senareläggs eller inte blir av alls. Det talades också om IT-kunskap. Man nämnde ett seminarium som vi hade här i riksdagen i går kväll. Då fick vi veta att det viktigaste kanske inte är att satsa mer pengar på linor och snören, utan att lära företagen hur man använder sin utrustning. Det finns en mängd andra frågor. Ulla Löfgren var inne på förmånsrätten, så den ska jag inte ta upp igen. Men jag tycker att det var synd att det blev ett sådant beslut som det blev. Det finns en punkt där det har väckts några motioner. Den handlar om växelkursen för euro. Till min och andras stora glädje blev beslutet efter diskussion i utskottet och lite mer ingående undersökningar att vi har ett enigt utskott som i sitt ställningstagande har sagt att vi förväntar oss att en förändring av den förordning som gäller eurokursen kommer att läggas fram av regeringen senast i samband med vårpropositionen. Jag tycker att det är bra. För många som får EU-stöden innebär 50 öres skillnad per euro mycket pengar i slutändan. Det är jag alltså väldigt nöjd med. Jag står naturligtvis bakom alla folkpartireservationer och dem där vi finns med, men jag yrkar bifall bara till nr 7 och nr 8.

Anf. 138 Lars Lindén (Kd)
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4. En bristfällig näringslivspolitik i Sverige drabbar i första hand de företag som redan har för mycket motvind. Det drabbar företag i glesbygd, i skogslänen och i norra Sveriges inland på ett förödande sätt. Skulle dessa företag få uppleva ett bättre generellt företagsklimat i Sverige skulle de känna sig optimistiska inför framtiden, trots lägesnackdelarna. När regeringen äntligen, efter många, många års kritik för handlingsförlamning, bestämde sig för att slopa arvs- och gåvoskatterna så var det många småföretagare som kände ny inspiration och lust att kämpa vidare. Tyvärr har regeringens senfärdighet i denna fråga lett till att många tusen företag försvunnit bland annat på grund av dessa skatter. Vi har över 20 000 företag färre i dag i Sverige än för tio år sedan. Glädjen över slopade arvs- och gåvoskatter blev kortvarig. Vi har en regering som tydligen försöker förverkliga ordspråket: "När glädjen är i stugan, står ofta sorgen i förstugan". Efter nyheten om slopandet av arvs- och gåvoskatten ordinerade regeringen genast ny taggtråd. Regeringen befarade väl att det nya tillståndet där företagarna såg hoppfulla ut och började tro på framtiden skulle ge sämre opinionssiffror vid nästa mätning. Alltså gick man in med mer taggtråd för att få applåder från den företagsfientliga s-väljarkåren. Nu skulle företagen i stället få börja hjälpa staten med att få statsbudgeten i bättre balans genom att regeringen överlämpar mer av sjukskrivningskostnaderna på företagarna. Ett steg framåt och två steg bakåt är tydligen numera regeringens näringslivspolitik. Det här drabbar de svagaste företagen först, som jag har sagt. Det får naturligtvis negativa regionalpolitiska konsekvenser. På DN Debatt i går lovade vår nya näringsminister att stimulera företagandet. Det Göran Persson och Pagrotsky misslyckades med på tillväxtkongressen ska nu Östros lyckas med inom fem sex år. Vi säger: Grattis, Östros! Kristdemokraterna kommer att stödja dig i de flesta av dessa 300 punkter. Välkommen till verkligheten, får vi väl säga. Det är uppmuntrande för oss i Kristdemokraterna och i alliansen att det inte var förgäves att år in och år ut motionera om bättre företagsvillkor i landet. De flesta av de här 300 förslagen var ju bara att plocka ur de fyra borgerliga partiernas motioner under de senaste åren. En del av dessa åtgärder är redan beslutade av riksdagen, men regeringen har inte fått ändan ur vagnen för att genomföra dem. Nu hoppas vi att det blir av. Eller är det bara prat även den här gången? Förlåt om vi har svårt att höra vad regeringen säger. Vad ni är och gör överröstar oftast allt vackert tal och alla vackra löften. Ni verkar inte förstå att en del av dessa löften är självfinansierande, utan de ska tydligen uppfyllas först om fem sex år som om de vore kostsamma. Det är en överlevnadsfråga för Sverige som välfärdsland att omgående sätta de här åtgärderna i sjön. Det är ett måste för en fungerande regionalpolitik. Det har alldeles för länge varit regeringens linje att inte skapa ett generellt bra företagsklimat där alla företag, såväl i glesbygd som i tätort, ska ha chans att växa och känna arbetslust. I stället har man älskat att leka tomte och dela ut bidrag till höger och vänster med dålig pricksäkerhet - allt för att kompensera en dålig generell näringslivspolitik. De flesta experter är rörande överens om att detta fungerar dåligt. Senast förra torsdagen lyssnade vi i det här huset till en regionalpolitisk opinionsbildare, Per Åhlström, tidigare statssekreterare i Regeringskansliet och ledarskribent i s-tidningarna Dagbladet och Nya Norrland. Han ansåg att svensk regionalpolitik i huvudsak var ett stort misslyckande. I det betänkande som vi behandlar i dag vill man dessutom skapa än mer centralisering av besluten genom att länsstyrelserna inte längre ska få vara med i handläggningen som tidigare. Erfarenheterna från många andra länder är att det är den motsatta vägen, att låta besluten fattas så nära företagarna som möjligt, som ger bäst träffsäkerhet och effekt. Tar regeringen över huvud taget regionalpolitiken på allvar? Ska hela Sverige leva? Ja, när det gäller Trollhättan verkar man ta den på allvar, men det är i senaste laget. Men vad händer i Sundsvall nu när Kubal varslar 500 anställda? Regeringen skapar regionalpolitiskt kaos också för att man saknar en klok energipolitik. Kubal kan inte få offerter på energi på mer än något år i taget. Det fick vi höra när vi var där. Då blir det osäkert att nyinvestera för många hundratals miljoner, och då blir de schweiziska ägarnas beslut att man satsar i andra länder. Sundsvall lämnar man. Samtidigt fattar regeringen beslut i försvarsfrågan som får stora regionalpolitiska konsekvenser. Det kommer att drabba Östersund och Arvidsjaur mycket hårdare än vad Trollhättan någonsin kommer att råka ut för. Ett av Försvarsutredningens direktiv var att ta regionalpolitisk hänsyn i sitt förslag. Dessa hänsyn lyser tyvärr helt med sin frånvaro. Vi i näringsutskottet har inte ens fått yttra oss om förslaget till försvarsbeslut. Vi ska ju ha ansvar för regionalpolitiken. Hela Sverige ska leva är nu förvandlat till halva Sverige ska dö. I regionalpolitiken framöver är det viktigt att vi inser att glesbygden och inlandet på många håll har stora resurser och möjligheter att utvecklas. Ibland handlar det bara om möjligheter att få lån och att det skapas kreditgarantiföreningar på det lokala planet. Sedan klarar man sig. Det viktigaste i framtiden är att kommunledningarna i de här områdena förstår att prioritera näringslivsutveckling. Det duger inte att anställa en näringslivssekreterare utan att resurser och stöd från kommunledningen upprättas. Man kan inte hoppas att regeringen ska pytsa ut någon miljon till stöd och hjälp. Hela kommunledningen måste börja prioritera näringslivsutveckling som nummer ett. Lyckas man inte här kommer det att saknas resurser inom alla andra verksamhetsområden i kommunen. Dessa kommunala strategitänkande näringslivskontor skulle vi kunna ge regionalpolitiskt stöd. Men då måste man där börja arbeta med långsiktiga och näringslivsinriktade strategier för att utveckla de unika förutsättningar man har i kommuner och grannkommuner. Vilka näringar har en möjlighet att nå en global marknad? Handlar det om träförädling, turism, livsmedel, gruvmaskiner och så vidare? När varje region har funnit sin specifika utvecklingsmöjlighet kan regionalpolitiska ekonomiska stöd sättas in för att stödja just de här branscherna och nätverken. I det här betänkandet föreslår vi kristdemokrater till exempel att man flyttar över 100 miljoner från utgiftsområde 19 till utgiftsområde 24 för att fördubbla vårt lands marknadsföring av Sverige som turistland. Det snedvrider inte konkurrensen mellan turistentreprenörer utan hjälper alla i turistbranschen i hela landet. Det skapar tiotusentals årsarbeten i glesbygden. Träförädlingsbranschen kan med statliga pengar hjälpas att skapa resurscentrum med designer, marknadsförare, försäljare och produktutvecklare. Kommunerna kan få resurser för att skapa starka kreativa näringslivskontor, som jag tidigare nämnde. Inlandsdelegationen, som just nu skriver sin slutrapport, verkar vara inne på mycket av det här tänkandet. Vi får se när den kommer om några veckor. Herr talman! Det här är ett nytänkande som tillsammans med en ny, generell och bättre näringslivspolitik i landet och en klokare energipolitik kan få alla kommuner i hela Sverige att försörja sig själva och utvecklas. Då har vi lyckats med att forma en bra näringslivs- och energipolitik och en fungerande regionalpolitik.

Anf. 139 Håkan Larsson (C)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna nr 4 och nr 6 i det här betänkandet. Syftet med den regionala utvecklingspolitiken är att ge alla delar av vårt land så likvärdiga förutsättningar för tillväxt och utveckling som möjligt. Det handlar om att ta hela landet i bruk. Sverige behöver en politik som fungerar såväl för våra stora städer som för landsbygd och glesbygd. Det gäller att skapa ett klimat som uppmuntrar människor att ta initiativ för att utveckla den bygd där de lever och verkar, oberoende av var detta är i vårt avlånga land. Målet för den regionala utvecklingspolitiken sägs vara väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med god servicenivå i alla delar av vårt land. Detta är en utmärkt målsättning. Tyvärr stannar dock detta mest vid vackra ord samtidigt som klyftorna och motsättningarna mellan olika delar av vårt land vidgas. Det är en farlig utveckling som måste brytas. Regering och riksdag har slagit fast att samtliga statliga myndigheter ska ta regionala hänsyn. Likaså finns det beslut om att nytillkommande statliga arbetstillfällen i första hand bör lokaliseras på andra håll än i huvudstadsregionen. I praktiken har dessa stolta deklarationer tyvärr inte betytt så särskilt mycket hittills. Det allvarligaste och mest aktuella exemplet på att det är det centralistiska tänkandet som styr är den försvarsproposition som kammaren ska behandla den 15 december. Trots vackra ord om vikten av väl fungerande verksamhet och att man ska ta regionala hänsyn föreslår regeringen att halva landet ska lämnas tomt på militär verksamhet. Utan sakskäl vill regeringen rasera den militära verksamheten i Östersund och Arvidsjaur i redan utsatta regioner där försvaret för övrigt har investerat hundratals miljoner kronor i toppmoderna anläggningar bara de senaste åren. Blir regeringens proposition verklighet, vilket jag fortfarande hoppas att den inte blir när det gäller grundorganisationen, innebär skrotandet av garnisonen i Östersund den största statliga nedläggningen någonsin. Förlusten av de över 1 400 arbetstillfällena i Östersund motsvarar ungefär 20 000 i Stockholm. De indirekta effekterna kan beräknas vara tre gånger större. Fundera lite över vilka reaktioner det skulle bli om 60 000 arbetstillfällen skulle försvinna på ett bräde i Stockholmsregionen! Hur det än går med försvarsbeslutet krävs en långsiktig plan för hur statlig verksamhet ska omlokaliseras till Norrland och andra delar av Sverige. Jag är glad över att vi i år har en fyrpartireservation bakom kravet på en strategisk plan med tydliga mål för omlokalisering av statlig verksamhet. Ett annat exempel på de vådliga konsekvenserna av den centraliseringspolitik som förs kan jag också hämta från mitt hemlän Jämtland. Jag har tidigare pekat på den situation som just Ragunda befinner sig i. Det är en naturresursrik kommun som har släppt ifrån sig sina forsar i Indalsälven, där en tiondel av Sveriges vattenkraft produceras. Problemet är att knappast någonting av de rikedomar som det strömmande vattnet skapar får medverka till lokal utveckling av de bygder som har släppt till vattenkraften. Skulle Ragunda ha legat i Norge, där det finns ett fungerande system för återbäring på vattenkraften, hade kommunen haft helt andra förutsättningar att satsa offensivt på framtiden. Nu tvingas kommunen kämpa med utflyttning, minskande skatteunderlag och en i praktiken ständig ekonomisk kris. I nästa vecka ska för övrigt kommunfullmäktige i Ragunda ta ställning till sin budget, som innebär ytterligare nedlagda byskolor och kraftiga neddragningar när det gäller vård och omsorg. Så borde det inte behöva vara om en del av de rikedomar som skapas lokalt också får stanna lokalt. Ragunda har liksom en annan vattenkraftskommun, Jokkmokk i Norrbotten, halverat sin befolkning på de senaste 50 åren. Nu är det hög tid att ge dessa kommuner möjligheter att bryta den onda cirkeln och kunna ta vara på sina tillväxtförutsättningar, för de finns. Att se till att det finns en god infrastruktur i alla delar av vårt land är ett ansvar för staten, likaså att medverka till att det finns riskvilligt kapital även i de glesare delarna i landet. I dag är detta ett stort problem, även för många i grunden lönsamma och stabila företag. När man träffar företagare i Norrlands inland hör man ofta att de har jättestora problem med att få bankerna att låna ut pengar och över huvud taget har problem med krediter. Detta beror naturligtvis, som har sagts här, delvis på de nya förmånsrättsreglerna. Nu är det statens ansvar att se till att de här problemen får en lösning. Kreditgarantiföreningarna, som har nämnts här, behöver verkligen stödjas, för de är lokala krafter som går samman för att lösa de här problemen. Med goda och rättvisa förutsättningar kan växtkraft skapas lokalt av dem som berörs. Det måste bli enklare för människor att förverkliga sina affärsidéer för att stärka både sig själva och den bygd där de verkar. Ett annat problem, som också finns med i det här betänkandet, är att regeringen vill centralisera de regionalt beslutade företagsstöden i stödområdena från länsstyrelse till central nivå. Det är ett oklokt förslag, särskilt som EU-kommissionen för närvarande gör en översyn av riktlinjerna för regionalt beslutade statliga stöd för den kommande programperioden från 2007. Som vi konstaterar i Centerpartiets och kd:s gemensamma reservation menar Europaforum Norra Sverige, som samlar landstingen och kommunförbunden i de fyra nordligaste länen, att det är minst sagt dumt att ensidigt försämra möjligheterna till regionalt beslutade företagsstöd innan de nya reglerna är fastställda. Det kan ju mycket väl bli så att det blir lättare att genomföra generella stöd som vi i grunden tycker är bra. Det finns exempelvis öppningar från EU-kommissionen vad gäller en arktisk zon, där man efterfrågar medlemsländernas synpunkter och där det till och med finns öppningar för att differentiera arbetsgivaravgifterna, vilket särskilt i Norge har visat sig vara ett mycket effektivt sätt att få en positiv utveckling i hela landet. I grunden är jag, som många vet, ganska kritisk till EU, men jag anser att det är självklart att Sverige måste slå vakt om de rättigheter som vi har när det gäller stöd till regioner med långa avstånd, med gleshet och kärvt klimat. Sammanfattningsvis: Sverige behöver en politik för utveckling i hela landet. Vi behöver ett starkt och levande Stockholm likaväl som ett starkt och levande Jämtland. En sådan utveckling kräver att gamla centralistiska synsätt ersätts med ett underifrånperspektiv där alla regioner ges förutsättningar att ta vara på sina speciella möjligheter.

Anf. 140 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Först av allt yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet om utgiftsområde 19 Regional utveckling i deras helhet och därmed avslag på samtliga reservationer. Vi lever i en inkonsekvent värld, där fattigdom och välfärd många gånger lever sida vid sida trots att ingen egentligen vinner på det. Att hålla ihop, att färdas tillsammans, är en grundläggande drift hos människor. Ändå har vi ibland så oförklarligt svårt att göra detta. Solidaritet och sammanhållning är därför en av de mest grundläggande ambitionerna för oss socialdemokrater. Vi vet att sammanhållning varar i längden. Det är inte en svensk åsikt - det är en global insikt. Det är ur detta perspektiv man måste se regional utveckling, som vi talar om här och nu. Precis som man gjort i de tidigare anförandena menar jag att den regionala politiken omfattar så mycket mer än bara detta politikområde. Därför är det också viktigt att se vad konsekvenserna blir för helheten om några delar av politikområdena slås i spillror. Regional utveckling handlar således inte bara om tillväxt och arbeten. Regional tillväxt handlar också om välfärden, en bra sjukvård, skola och äldreomsorg och trygghet när man är föräldraledig eller när man blir sjuk eller arbetslös. Det är trygga människor ute i vårt land som vågar möta framtiden, som vågar satsa på utbildning och entreprenörskap. Det är därför som jag ser med oro på det historiskt hårda slag mot sjuka och arbetslösa som Moderaterna nu har presenterat. Herr talman! Den svenska regionalpolitiken har förändrats de senaste åren. Det ligger helt i linje med strategin i och genomförandet av propositionen om en politik för tillväxt och livskraft i hela landet som började gälla år 2002. Dessa riktlinjer och åtgärder följs nu upp och genomförs kontinuerligt. Regionalpolitiken har också delvis fått en ny inriktning på grund av dels EG:s struktur- och regionalpolitik, dels den ökade betoningen på hållbar tillväxt och på långsiktighet. Jobben kommer att ligga högt på den socialdemokratiska agendan. Att skapa fler jobb, att få bukt med slöseriet att människor som vill och kan arbeta går arbetslösa kan inte nog betonas. Vi vet att sysselsättningen är betydligt högre och arbetslösheten lägre på arbetsmarknader med ett brett utbud av jobb. På arbetsmarknader där näringslivet är svagt och pendlingen är låg är frånvaron och arbetslösheten stor. Därför behöver vi samarbeta mellan regionerna, och infrastrukturfrågornas betydelse för den regionala utvecklingen är oerhört viktig. Många orter som genomgått en snabb strukturomvandling har också stor arbetsfrånvaro. Detta gäller inte enbart små samhällen utan även i storstadsregioner finns det här problemet. Invandrartäta områden saknar till exempel ofta bra förbindelser med en värld där det talas svenska och där jobben finns. Det krävs nytänkande, erfarenhetsutbyte, många aktörer, utbildning, kompetensutveckling, kunskapsöverföring och inte minst visioner för att klara framtidens arbetsmarknad. En ökad tillväxt och förbättrad välfärd kräver ett arbetsliv där människor efterfrågas och har möjligheter att utvecklas. Vad jag kan känna en oro för är när vi - även på den här nationella nivån - pratar om motsättningar mellan regioner. Vi ställer landsända mot landsända, kustland mot inland, storstad mot landsbygd. Vi framhåller mer vår oförmåga än vår förmåga till utveckling. Som det står i budgetpropositionen: Den regionala utvecklingspolitiken har inga geografiska avgränsningar. Den utgår från de lokala arbetsmarknadsregionernas funktionssätt och bedrivs i såväl gles- som landsbygd, i små och medelstora städer samt i storstadsområden. Motivet för att bedriva en regional utvecklingspolitik i alla delar av landet är bland annat att den nationella tillväxten utgörs av summan av den tillväxt som skapas lokalt och regionalt. Den samlade nationella tillväxten är således delvis avhängig av hur väl de förutsättningar som finns lokalt och regionalt tas till vara. Detta, herr talman, borde vara vår gemensamma ledstjärna. Det är lätt att hålla sig för skratt efter att ha lyssnat på vissa anföranden här i dag. Då tänker jag inte minst på Lars Lindéns anförande och kd:s uppfattning. Att människor bor kvar i det här landet framstår näst intill som en obegriplighet, och att någon region över huvud taget kan överleva är väl närmast ett mirakel med det synsätt som här presenterades. Att det finns bara åtta reservationer till betänkandet förvånar mig med tanke på de brösttoner som väljs. De borgerliga partierna har lyckats knåpa ihop en gemensam reservation. När jag läser den inledande och påföljande texten i reservation 1 kan jag se en ganska stor samsyn i den och majoritetstexten och budgettexten. Det står till exempel: "Det nuvarande inriktningen på olika - och komplicerade - bidragsformer måste brytas. Då elimineras riskerna för att företagsstöd och bidrag snedvrider konkurrensen, vilket minskar effektiviteten i samhällsekonomin. Det gäller att ta till vara och maximera de förutsättningar som finns i varje region." Just det. Det är precis vad vi socialdemokrater vill. Därför följer vi nu upp och genomför tidigare beslut om att gå från bidrag till lån. Därmed kan det erbjudas lån med större risktagande i stödområde B. Meningen är att fokus ska flyttas från stöd till enskilda företag till insatser av bredare karaktär, framför allt samverkansinsatser. Dessa förändringar bör förbättra förutsättningarna för ett framgångsrikt genomförande av de regionala tillväxtprogrammen. Herr talman! I förslagen framkommer att Moderaterna vill minska utgiftsramen med drygt 800 miljoner i förhållande till förslaget från s, v och mp. Folkpartiet vill minska med drygt 500 miljoner, och Kristdemokraterna vill minska med 100 miljoner och minska landsbygdslånen med 10 miljoner. Centerpartiet däremot vill öka det allmänna regionalpolitiska anslaget med 489 miljoner och landsbygdslånen med 5 miljoner. De är också ensamma om att föreslå ett anslag om 100 miljoner till regionalt och lokalt utvecklingsarbete. Det är alltså en skillnad på 1,4 miljarder kronor mellan moderat förslag och centerpartistiskt i en budget om knappt 3,5 miljarder. Så var det med den alliansen för Sverige - knappast trovärdig och mer ohederlig än hederlig på grund av osämja. Det skulle vara intressant för var och en som intresserar sig för regional utveckling att veta vilken politik som egentligen döljer sig bakom den dimridån. Så vill jag något kommentera reservationerna, närmast reservation 4 om utlokaliseringsfrågor. Ansvarskommittén har i stort redan det uppdrag som krävs i reservationen. Det finns ganska utförligt beskrivet i betänkandet. Utskottsmajoriteten håller också med om att det finns ett stort intresse för ut- och omlokaliseringar och anser att lokaliseringsfrågan är en viktig framtidsfråga. Inte minst i dessa dagar lär vi bli varse detta med anledning av kommande försvarsbeslut. Herr talman! Låt mig till sist säga något om utvecklingen av EG:s sammanhållningspolitik. Sverige driver självklart att det så kallade glesbygdsperspektivet ska fortsätta att gälla för vårt land liksom att vattengräns ska jämställas med landgräns. Kommissionens förslag till förordning innebär dock att mål 1-stödet försvinner och att insatser i stället kommer att finansieras inom ramen för det nya målet för regional konkurrenskraft och sysselsättning. Naturligtvis ser vi nödvändigheten av att de glesbefolkade områdena i norra Sverige kommer att specialbehandlas på något sätt. Men, herr talman, det är för tidigt att göra några uttalanden nu. Förhandlingarna pågår, och den nya delen ska träda i kraft 2007. Jag vill dock redan nu ta tillfället i akt och säga att jag har förståelse för den oro som finns ute i landet om den framtida utformningen. Näringsutskottet följer den här frågan, och vi har i utskottet en särskild arbetsgrupp som har till uppgift att bevaka just sammanhållningspolitiken. En viktig uppgift för den nya regionala utvecklingspolitiken är att stimulera till ökat nyföretagande och stärka utvecklingen i befintliga företag. Detta kommer att debatteras mer ingående nästa vecka när vi behandlar utgiftsområde 24. Låt mig avslutningsvis så att säga knyta ihop säcken med att åter säga att regional utvecklingspolitik omfattar många områden inom i princip samtliga politikområden, och det är viktigt att vi håller ihop dem.

Anf. 141 Ulla Löfgren (M)
Herr talman! Jag är glad över att Sylvia Lindgren tycker att lokaliseringspolitiken är viktig och menar att vi ska hålla ihop om den. Jag ser fram emot att vi framöver i utskottet kommer att vara eniga om lokaliseringsfrågorna. Skillnaden i utgiftsramar mellan de borgerliga partierna är väl inte så märkvärdig. För en stund sedan debatterades ett annat utgiftsområde, nämligen kommunikationer. Där tog vi igen på gungorna vad vi förlorade på karusellen. Vi får väl bryta arm om vad som är viktigast när det är dags för att bestämma sig. Jag antar att det är på sättet ni också sköter samarbetet med v och mp. Jag är överens med Sylvia Lindgren om ytterligare en sak, och det är att det är viktigt att hålla ihop och att framhålla att alla politikområden är viktiga - det sade jag tidigare. Skola och äldreomsorg är exempelvis områden där det är jätteviktigt att det fungerar på alla håll i landet. Jag vill poängtera att Moderaterna vill ge mer pengar till kommunerna för att de ska kunna sköta de här viktiga områdena. Vi föreslår en sänkning av ersättningsnivåerna för att fler människor ska komma i arbete så att vi ska ha råd att satsa på viktiga områden, bland annat skola och äldreomsorg. Vi säger att de områden ska undantas där det inte finns något alternativ, först och främst rehabilitering, just för att se till att folk får snabbare rehabilitering. Alltså vill vi tvinga fram lite förändringar som gör att människor kommer till arbete snabbare än i dag.

Anf. 142 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Jag är glad att Ulla Löfgren nu svänger lite när det gäller lokaliseringen och säger att vi är överens, även om Ulla Löfgren och Moderaterna har skrivit en reservation om det här. Vi tycker att det är viktigt att man bevakar lokaliseringsfrågorna, men Ansvarskommittén har i det här sammanhanget en väldigt viktig uppgift. Det är inte bara att utlokalisera saker och ting, utan det handlar också om att försöka samordna det myndigheterna gör. Ulla Löfgren må väl ändå hålla med om att det vore väldigt olyckligt att utlokalisera verksamheter som ganska snart kommer att flyttas från de områden dit de utlokaliserats. Då har man så att säga skjutit björnen för tidigt.

Anf. 143 Ulla Löfgren (M)
Herr talman! Naturligtvis ska man göra utlokaliseringar, och jag uppfattade det så att också Sylvia Lindgren tyckte att man skulle göra sådana. Det är vad vi har föreslagit i fyrpartireservationen, att man ska kunna lokalisera verksamheter över hela landet. Men givetvis ska det finnas någon klokhet i det, man ska inte bara omlokalisera för omlokaliseringens egen skull. Men vissa verksamheter passar kanske bättre i Göteborg än i Stockholm. Det passar ju förträffligt att utlokalisera SGU till Malå, där malmen fanns, för att förvara borrkärnorna.

Anf. 144 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Självklart. Vi är väldigt överens om principer och riktlinjer när det gäller lokaliseringsfrågorna. Ansvarskommittén har en viktig del i detta. Jan Bergqvist har också ett särskilt uppdrag med anledning av försvarsbeslutet. Ulla Löfgren kan ändå inte komma ifrån att ni har skrivit under en reservation där ni ställer ytterligare krav. Det ska inte spreta åt olika håll, utan det ska ske sammanhållet. Men man kan inte blunda för att det med en budget som omfattar 3,5 miljarder skiljer det 1,4 miljarder. Det är mycket pengar. Jag citerade inledningen av reservation 1 som är det som alliansen har kunnat enas om. Inledningen kan vi vara överens om, men vad som skiljer oss åt är det gamla vanliga. Ni talar om skatter och förändringar på arbetsrättens område, och där, Ulla Löfgren, kommer vi inte att kunna bli överens. Det är viktiga ideologiska frågor, och dem håller vi stenhårt på i våra hjärtan.

Anf. 145 Lars Lindén (Kd)
Herr talman! Sylvia Lindgren pratade mycket vackert om trygga människor och om hur viktigt det är att man vågar satsa, bygga hus, skaffa barn och utbilda sig. Det kan jag hålla med om. Men tycker du att det skapas trygghet när man ständigt ska vara beroende av beslut i Nutek, i Almi och i regeringen för att få veta om man har någon framtid som företagare? Man måste också kunna känna trygghet om att det finns jobb i en kommun så att man inte är tvungen att flytta därifrån. Det vore betydligt bättre om det fanns en generell, bra näringslivspolitik som räckte till för att även företag i glesbygd kunde överleva. Det är självklart. Oron ute i bygderna handlar om att man inte kan försörja sig, annars skulle ju folk stanna kvar. Den dåliga näringslivspolitik som förs i Sverige i dag får den konsekvensen att företag i första hand i dessa områden får packa ihop, och det är väl inte att skapa trygghet. Här skapar regeringen snarare en kolossal otrygghet.

Anf. 146 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Vi kunde läsa i ett TT-meddelande i går att nyföretagandet i Sverige har ökat under årets sex första månader. Totalt nyregistrerades 26 812 företag under första halvåret 2004. Det är en ökning med 2,4 % jämfört med motsvarande period förra året. Många av dessa företag startades i Stockholm, men det är i glesbygdskommunerna som nyföretagandet ökar mest. Det borde väl även glädja Lars Lindén, eller?

Anf. 147 Lars Lindén (Kd)
Herr talman! Det var en dum fråga. Det är självklart att det gör det. Det är utifrån ett väldigt lågt läge som det ökar. Jag har levt bland företagare i 30 år. Det hörs ju inte precis några hurrarop för regeringen ute bland företagare. Det är tungt. Det är 20 000 företag färre i Sverige i dag än vad det var för tio år sedan, och det är dystert. Nu när det börjar bli högkonjunktur vänder det, och det vore väl konstigt annars. Men det förs ju ingen bra generell politik. Sedan är du kritisk till vår regionalpolitik därför att vi drar in 100 miljoner. Men det handlar inte om att dra in dem, utan vi flyttar över dem till turism. Det är en betydligt effektivare regionalpolitik än detta pytsande med små belopp. Skulle vi marknadsföra Sverige som ett turistland skulle det ge tiotusentals nya jobb. Det är regionalpolitik som fungerar. Du gillar inte vårt sätt att se på näringslivspolitik över huvud taget. 99 % av alla företagare tycker att förslaget om att övervältra kostnaderna för sjukskrivningar på företagen är ganska kontraproduktivt. Det är väl bara regeringen som inte inser det. När det gäller energipolitiken stod jag en gång för linje 3. Jag tyckte att kärnkraften skulle bort. Men vi kan ju inte ta bort den förrän vi har någonting att ersätta den med. Det är därför som man får det resultat som man nu har fått vid Kubal. Det går inte ens att få en offert, det hörde vi ju själva när vi var där. Man hade två års offert på energi. Det är väl ingen som vill satsa miljontals kronor i en sådan verksamhet. Er politik är ju inte öppen för att näringslivet ska ha vettiga villkor. Det är det som är det stora problemet.

Anf. 148 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Lars Lindén vet ju mycket väl att energi är en avreglerad marknad. Det finns inte någon anledning för oss att gå in och tycka till om hur avtalen mellan Kubal och Vattenfall ska se ut. Det vore lite väl magstarkt. När det gäller dumma frågor eller inte tycker jag att det var bra att Lars Lindén svarade att han tyckte att det var bra att företagandet hade ökat i glesbygd. Vi har haft en strategi för att komma till rätta med särskilda riskkapitalinsatser. Jag kan inte säga att allting nu är bra. Men man ökar flexibiliteten och möjligheten att få riskkapital i dessa områden. Det har varit någonting som näringslivet och företagarna har fajtats för att få. Ge oss en eloge för att vi inför detta och ger denna möjlighet till ett högre riskkapital! När det gäller att stärka företagsamhet och utveckla entreprenörskap lär vi väl säkert komma in på det under utgiftsområde 24. Men låt mig bara nämna några saker. Den generella nedsättningen av sociala avgifter utvidgas för företag inom stödområden. Statens insatser för information och rådgivning till företagare ska förstärkas. Utveckling av innovationssystem och kluster ska främjas, bland annat genom nationella program och även när det gäller utbyggnad av bil- och komponentskluster i övre Norrland, mineralutvinning och så vidare. Det fanns massor med olika delar i det här som är nödvändiga för att öka företagandet. Det vore bra om man någon gång också kunde sätta sig in i saken och se vad som görs och inte bara hissa svart flagg, Lars Lindén.

Anf. 149 Håkan Larsson (C)
Herr talman! Jo, det händer väldigt mycket positivt också i glesbygden och i norra Sverige, som jag känner väl till. Men det skulle kunna vara mycket bättre med en mer genomtänkt politik. Det är jättebra att Sylvia tycker att vi ska ha en omfattande omlokalisering av statlig verksamhet över hela landet. Men nu krävs det en reservation eftersom det händer så otroligt lite på det här området. Det går inte att bara vänta på ansvarsutredningar. Jan Bergqvist har en jätteutmaning nu om han ska fullfölja försvarsbeslutet. Vad regeringen står i begrepp att göra är att dra tillbaka den mest omfattande statliga verksamheten från norra Sveriges inland, från den region där det här betyder allra mest. Då kan man inte vänta på utredningar, utan man måste agera nu. Sedan har jag en fundering om EU:s sammanhållningspolitik. Inför 2007 håller man på att se över regelverket. Att i det läget försämra och centralisera de regionala företagsstöden är oklokt. Vi måste veta vilka regler som gäller framöver. I Finland, till exempel, har man inte en tanke på att försämra sina stöd innan man vet hur fortsättningen blir. Jag hänvisade tidigare till Europaforum Norra Sverige där Sylvias partikamrat Jens Nilsson är ordförande. I ett uttalande säger man: En centralisering av besluten strider enligt vår uppfattning mot näringspolitiken. Vad säger du om detta? Till sist: Nu är det läge att diskutera en generell differentiering av socialavgifterna eftersom EU-kommissionen öppnar för en arktisk zon, som man kallar det. Där väntar man på inspel från medlemsländerna. Ska vi inte satsa på en generell differentiering innan man börjar att försämra de företagsstöd som finns nu?

Anf. 150 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Det är viktigt som skrivs i betänkandet att de aviserade ändringarna i fråga om företagsstödet inte ska ses isolerade. I en samlad bild ingår bland annat att Almi AB kommer att erbjuda lån med större risktagande i stödområde B, enligt förslaget i budgetpropositionen, under utgiftsområde 24. Självklart måste det, som också utskottets majoritet betonar, även i fortsättningen vara möjligt att bevilja sysselsättningsstöd och regionalt utvecklingsbidrag i såväl stödområde A som B i nära samråd med berörd region. Det är inte fråga om att man ska centralisera eller ta bort verksamheter. Fokus ska ligga på tillväxtarbete på regional nivå, helt i linje med de beslut vi tidigare fattat här i riksdagen. Projektstöden utvidgar möjligheten att använda pengarna mer flexibelt. Regionala utvecklingsbidrag betalas väl ut av Nutek redan i dag.

Anf. 151 Håkan Larsson (C)
Herr talman! Visst är det en centralisering om man till exempel plockar bort sysselsättningsbidragen från länsstyrelserna och flyttar upp dem till nationell nivå. Det kan ingen förneka, men det är ju det som regeringen föreslår i sin budget. Det här ska självfallet inte ses isolerat, men man måste ju sätta in det i sitt sammanhang. Eftersom vi nu är medlemmar i Europeiska unionen, vad vi än tycker om det, måste vi ju spela enligt EU:s spelregler. Där diskuteras nu hur stöden ska vara utformade för kommande programperiod. Att i det läget försämra och centralisera stöden, som Europaforum Norra Sverige säger, är ju väldigt oklokt. Det är mycket bättre att ha kvar dem och att sedan göra en förändring inför den kommande programperioden. Jag tog upp Ragunda förut. Det är en kommun med mer än en tiondel av Sveriges vattenkraft, som jag har sagt ett antal gånger i den här kammaren, som har en oerhört kärv ekonomisk situation. Där är det för övrigt Centerpartiet och Socialdemokraterna som gemensamt styr. Man upplever att man inte får möjlighet att utveckla sin kommun på ett bra sätt. Hur ska en sådan kommun få en framtidstro och en bättre utveckling enligt Sylvia Lindgren?

Anf. 152 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Jag kanske har svårt att göra mig förstådd, och det felet må väl läggas på mig. Självklart är det så att utvecklingsbidragen och sysselsättningsstöden ska användas i regionen, men man ska kunna använda dem i ett mer flexibelt system så att man också ska kunna ta större risk i de berörda regionerna. Den regionalpolitiska utredningen och riksdagen har ju slagits för att kunna gå in och göra förändringar när det gäller riskkapitalet. Den generella nedsättningen av sociala utgifter utvidgas till att gälla för företag inom stödområden redan budgetåret 2005. När det gäller utlokaliseringen inser vi självklart att man måste kunna utlokalisera, hjälpa varandra, se helheter och att verksamheter ska bedrivas där verksamheter bäst kan bedrivas. Men det är också viktigt att man utlokaliserar och omlokaliserar verksamheter dit de kan fortsätta att leva. Det är tyvärr ofta dragkamper inom regioner om olika myndigheter. Är det då inte bättre att man klart ser över så att man inte direkt utlokaliserar någon ny myndighet som man sedan snabbt lägger ned? När det gäller Ragunda och vattenkraften har vi haft åtskilliga debatter och diskussioner om vattenkraften, och där känner vi till varandras inställning. Jag tycker att det är bra med åtgärder som är av karaktären sociala avgifter och skatteutjämningskaraktär i olika delar för bil- och komponentskluster i Norrland med speciella mikrolån, företagsstöd och dylikt. Det är sådana delar som är viktiga. Om man petar in ytterligare i det här är jag övertygad om att det skapar motsättningar i landet i dess helhet. Låt oss utveckla regionerna i landet i stället för att skapa motsättningar.

Anf. 153 Yvonne Ångström (Fp)
Herr talman! Ja, Sylvia Lindgren, Folkpartiet vill göra en minskning i budgeten av stöd, eftersom - och det har jag redan tidigare talat om - vi tycker att de selektiva stöden inte ger tillräcklig effekt. Sylvia nämnde själv den regionalpolitiska utredningen. Den håller på att bli några år gammal vid det här laget. Jag tror att den hade 18 eller 19 bilagor, och i åtminstone ett par av dem fanns utredningar just om sysselsättningsstödets effekter. Företagen som fick sysselsättningsstöd gick bra så länge stöden betalades ut. Sedan planade kurvan nedåt väldigt snabbt. Alltså tycker vi inte att det är bra att satsa på sysselsättningsstöd. Vi satsar i stället mer än regeringspartiet och stödpartierna på en del andra områden, vilket nämnts i tidigare debatter i dag. Vi vill till exempel satsa 450 miljoner på kommunikationer. Vi vill ha mer pengar till forskning och utveckling vid universiteten, skattesänkningar för företag, lägre arbetsgivaravgifter och en del annat. När det gäller de här stöden är vi liksom andra partier, förmodar jag, mycket nyfikna på den redovisning som Riksrevisionen kommer att göra någon gång i början på nästa år om vilken effekt stöden har, vilken information man ger till riksdagen om stödens effekter, och så vidare. Jag tror att vi kan vara överens om att det är något att vänta på, för då kanske vi får veta lite mer.

Anf. 154 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Ja, självklart finns det väl all anledning att göra det. Men som Yvonne Ångström säger har nog den regionalpolitiska utredningen några år på nacken. Därefter har beslut fattats i den riktningen här i riksdagen, och 2002 fick vi den nya regionalpolitiken. Nu går man in och gör förändringar för att gå ifrån bidrag till lån. Då blir det ett ramaskri från några regioner som tror att man kommer att ta pengar från den regionala verksamheten. Men det handlar ju om att öka flexibiliteten för att kunna öka riskkapitalsatsningarna. Yvonne Ångström, visst sjutton skiljer ni er mycket åt i alliansen när det gäller regionalpolitiken. De 1,4 miljarderna av en budget på 3,5 miljarder visar ju att ni inte är sams i alliansen för Sverige. Sedan vill jag ta upp en sak som Yvonne tog upp i sitt inledningsanförande och yrkade bifall till men som jag inte kommenterat tidigare, nämligen det transportpolitiska stödet. I utskottstexten har vi skrivit att Näringsdepartementet ska göra en översyn av transportbidraget. Det tycker vi är en viktig del i sammanhanget. Det är alltså inte så att den delen är bortglömd.

Anf. 155 Yvonne Ångström (Fp)
Herr talman! Det är alldeles utmärkt. Det som jag avsåg speciellt var persontransportstödet. Jag hoppas att översynen ska leda till att man kan införa det.

Anf. 156 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! En viktig uppgift för den nya regionala utvecklingspolitiken är att stimulera till ökat nyföretagande och att stärka utvecklingen i befintliga företag. Därför föreslås åtgärder med syfte att bidra till att stärka entreprenörskapet och gynna utvecklingen i livskraftiga företag. Det är sådana exempel som vi gemensamt borde kunna enas om för att åstadkomma en regionalpolitik som ger tillväxt i hela landet.

Anf. 157 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Det här är en mycket intressant debatt, och mycket har klargjorts när det gäller betänkandet. Men jag ska i alla fall tala om Vänsterpartiets ståndpunkt i den här frågan. Vänsterpartiet ser det som en självklarhet att alla människor ska kunna välja var de vill bo. Sveriges befolkning ska kunna bo, leva och jobba i hela Sverige. Hela landet ska vara tillgängligt för alla. Men precis som det slogs fast i den regionalpolitiska propositionen behöver vi fungerande arbetsmarknadsregioner med god kommersiell och offentlig service, vård, kommunikationer, arbete och näringsliv. Kvinnor och män måste ges samma förutsättningar att delta i det lokala och det regionala utvecklingsarbetet, annars får vi ett demokratiproblem. Tillväxtprogrammen kan vara den arbetsmetod som garanterar mångfald och uthållig tillväxt. Den yttersta förutsättningen för att människor ska kunna leva och bo på landsbygden är att det finns arbete åt alla. Vänsterpartiet vill skapa jobb både inom den offentliga sektorn och inom näringslivet genom olika stimulanser. Målet för Vänsterpartiet är att det ska finnas arbete där människor bor. Svensk basindustri kommer till stor del från våra naturtillgångar, från skogen, gruvorna och vattnet. Men de mest snabbväxande näringarna finns bland företag inom turism, service och så kallade kunskapsföretag, där få medarbetare besitter specialistkompetens inom ett väl avgränsat område. De regionala arbetsmarknaderna i Sverige ser mycket olika ut både vad gäller antal arbeten och i vilka sektorer dessa arbeten finns. Omstruktureringen av arbetsmarknaden tenderar att koncentreras till vissa starka tillväxtregioner. Utvecklingen är mycket svår att styra, och det finns ingen patentlösning på problemen. Ska hela Sverige leva, och framför allt Norrland, måste det ske förändringar. Såväl nya som gamla verksamheter kan med fördel bedrivas även utanför storstadsregionerna. Precis som beslutats tidigare här i riksdagen bör nya myndigheter och verk placeras i andra delar av landet, gärna i Norrland och i skogslänen. En utvärdering av omlokaliseringar som gjordes av Statskontoret för så länge sedan som 1989 visade att omlokaliseringar påverkade mottagningsortens befolkningsunderlag och skatteunderlag positivt. Den nya personalen har medverkat till en vitalisering av de flesta myndigheter, och personalens arbetsmiljö har förbättrats avsevärt. Myndigheterna har också fått lägre lokalhyror. En omlokalisering måste dock vara väl genomtänkt och belysa sociala konsekvenser, mångfald och regionala konsekvenser. Den bör också ta hänsyn till konsekvenserna för en jämställd och uthållig utveckling på den lokala arbetsmarknaden. Ansvarskommittén arbetar ju, precis som Sylvia Lindgren förut sade, med den här delen. Eftersom det nu pågår ett omfattande arbete med att kartlägga och föreslå flytt av statliga myndigheter och verk med anledning av nedläggningar och omstruktureringar av försvaret, ett arbete som ska redovisas den 15 januari 2005, lyfter inte Vänsterpartiet fram sin motion om en plan för omlokalisering av statliga verk och myndigheter. Vi anser att det här arbetet är så viktigt att det måste slutföras först. Herr talman! Detta betänkande föreslår förändringar av olika stöd, och det sker helt i linje med den regionalpolitiska propositionen, där olika stöd och bidrag direkt till företag ska minska till förmån för olika former av stimulanser. De selektiva regionala företagsstöden är regionala utvecklingsbidrag, sysselsättningsbidrag och landsbygdsstöd. De regionala utvecklingsbidragen lämnas till investeringar i maskiner och byggnader hos företag som planerar en expansion men kan också ges till utbildning av personal och forskning. Landsbygdsstödet riktar sig till små och medelstora företag i glesbygds- och landsbygdsområden. Sysselsättningsbidraget ska bidra till nya och varaktiga arbetstillfällen i regionala stödområden. Regionalt beslutade utvecklingsbidrag föreslås avvecklas inom stödområde B från juli 2005. Men precis som påpekats tidigare kommer Almi Företagspartner samtidigt att erbjuda lån med större risktagande i stödområde B från juli 2005. Också Nutek kommer även fortsättningsvis att kunna fatta beslut om regionalt utvecklingsbidrag i stödområde B. Regionalt utvecklingsbidrag i stödområde A kommer att vara kvar. Landsbygdsstödet ska ligga kvar på regional nivå, och en förenkling av stödet kommer att ske. Det kommer också att ske inom ramen för det regelförenklingsförslag som kommer med de 300 reglerna som ska försvinna. Regionalt beslutade sysselsättningsbidrag föreslås avvecklas. Pengarna kommer att finnas kvar på central nivå, och Nutek kommer att besluta om dem. Vänsterpartiet förutsätter, precis som Socialdemokraterna och den övriga majoriteten i utskottet, att det sker på förslag från och i nära samarbete med regionerna. Det är ju ute i regionerna som det här ska bli en praktisk verksamhet. I stödområde A ska det kunna gå att ge stöd både till nyetableringar och, när det finns särskilda skäl, andra typer av sysselsättningssökande åtgärder. I stödområde B ska det gå att ge stöd till nyetableringar. Länsstyrelsens uppdrag inriktas mer på att förstärka insatser för entreprenörskap och nätverksbyggande mellan företag och mellan myndigheter och företag. Målsättningen är att de medel som tidigare använts till regionalt utvecklingsbidrag och sysselsättningsbidrag ska användas för att stimulera insatser för utveckling och ge kunskap till befintliga och nya små företag, och även delfinansiera de regionala tillväxtprogrammen, samt för landsbygdsstöd. En utgångspunkt är att förslagen så långt som möjligt inte ska medföra minskad tillgång till regionalt utvecklingskapital. Det finns också medel för att stimulera utvecklingen av fler kreditgarantiföreningar i Sverige. Det är ett arbete som har pågått i flera år, och det kommer nya pengar för att arbetet ska fortsätta. En effektiv och väl fungerande kapitalmarknad är en av flera grundförutsättningar för företag och deras utveckling. Det är inte minst sant för de riktigt små företagen på små orter. Det finns också en brist på kapital. För att motverka dessa brister, och för att i vissa skeden bidra till att komplettera marknaden, har staten ett ansvar. Det ansvaret tar man genom de här förslagen. Herr talman! Avslutningsvis kan jag inte låta bli att redogöra för en del av ett möte som jag var på i går kväll som handlade om IT och små företag. Det är flera stycken här i kammaren som var på samma möte. Där fick vi redovisat för oss forskning om i vilken utsträckning svenska företagare, små som stora, har egen e-postadress. Forskningen visar att 30-45 % av svenska företagare har egen e-postadress. I riktigt små företag i Sverige i dag har 60-70 % inte tillgång till de fördelar som bredband och datorer ger för att underlätta för administrationen och för att marknadsföra sig. I Hede, på Gotland och i många andra orter i Sverige har man tagit detta på allvar. Där utbildar man företagare i alla branscher om hur man kan övergå från att använda telefon och fax till att använda dator, bokföringsprogram och Internet för att utveckla sitt företag, göra rationella inköp och marknadsföra sig och nå sina kunder. Det sker med hjälp av bland annat medel från Nutek. Detta är ett sätt att via projekt och stimulans i stället för via investeringsstöd till företag ge fortbildning. Därmed ökar man möjligheten för det lilla företaget att utvecklas och få högre omsättning och därmed också för att det ska gå att behålla och skapa arbeten även på en liten ort i Sverige. Det är ett exempel på hur man med stimulans kan öka utbildningen, kunskapen och skapa kluster och nätverk genom att det lilla företaget kan använda generella åtgärder, i det här fallet utbildning och stimulansåtgärder. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 158 Håkan Larsson (C)
Herr talman! Det här med IT-utbildning och en verklig digital allemansrätt är något som verkligen kan hjälpa till att utveckla den svenska landsbygden och glesbygden likaväl som de tätbebyggda områden av Sverige. Så där vill jag hålla med Gunilla Wahlén. Vad jag begärde ordet för är att jag inte förstår varför du tycker att det är bra att centralisera de regionalt beslutade företagsstöden i det här läget. Det här innebär ju en centralisering av makten, att man flyttar besluten från länsstyrelser ute i regionerna upp till Nutek, Almi och andra centrala organ. Sedan kan man ju säga att det ska ske i samförstånd med den lokala och regionala nivån. Men besluten flyttas. Det är en centralisering. Jag vill än en gång hänvisa till Europaforum Norra Sverige, där det sitter företrädare för alla partier och där man är väldigt oroad över detta förslag. Man understryker att det regionala och lokala inflytandet måste ges utrymme i den här beslutsprocessen och att förslaget i budgetpropositionen om att fasa ut stöden till förmån för lån i det här läget är orealistiskt. Man pekar på att vi måste avvakta och påverka det kommande systemet under nästa programperiod och att en centralisering av besluten dessutom strider mot närhetsprincipen. Varför ska man i detta läge centralisera dessa beslut, Gunilla?

Anf. 159 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Jag kan kortfattat nämna två skäl till att man ska göra det nu. Mitt exempel gäller utbildning av småföretagare, riktigt små företag, till exempel i Hede och på Gotland. Vi fick i går höra hur man har identifierat ett problem för små företag att utvecklas. Det är att de inte kan använda datorn. Det finns bredband, de har dator, men de kan inte använda den därför att de inte vet hur man gör. Och det stödet, den stimulans som man ger, är inte någon investering i en fastighet och inte någon investering i ett helt företag, utan det är en generell åtgärd. Och den generella åtgärden kan man vidta på olika platser där det finns behov. Och Nutek kan se var någonstans i landet dessa behov finns. Behovet är lika stort i Småland som i Jämtland och i Västernorrland av denna utbildning. Ett annat skäl är att vi tyvärr är medlemmar i EU, och EU kommer att se till att alla stöd på ett eller annat sätt kommer att försvinna. Det är konkurrenshämmande. Vi får därför inte själva i landet bestämma om stöd eftersom det hindrar konkurrensen. Om vi ska vänta till 2007 med att ta bort stöd, ändra regler och minska pengarna i dessa områden kommer det att bli en otroligt stor omställning efter 2007. Vi vet ännu inte utfallet av dessa förhandlingar, men jag är ganska övertygad om att stöd kommer att få tas bort. Vi får vara glada om vi kan få behålla en nedsättning av sociala avgifter i stödområde A.

Anf. 160 Håkan Larsson (C)
Herr talman! Jag kan bara konstatera att Europaforum Norra Sverige som jobbar just direkt gentemot EU-kommissionen och som är oerhört kunnigt på det här området anser att det är ett väldigt negativt beslut från svensk sida att i det här läget centralisera dessa stöd. Och jag tror att man vet vad man talar om. Dessutom har inte minst ITPS i en utredning visat att dessa sysselsättningsbidrag faktiskt har en mer positiv verkan än man tidigare har bedömt. Jag anser att man inte ska försämra dessa stöd innan man vet hur det blir i framtiden. I stället finns det all anledning för Sverige att försöka påverka den kommande politiken. Och där behövs säkert mer ansträngningar. Och det finns faktiskt öppningar från EU-kommissionen som Sverige måste ta till vara. Man har öppnat för en arktisk zon där det finns möjlighet att påverka vilket område som detta ska gälla. Då handlar det om långa avstånd, kärvt klimat och så vidare. Och man har till och med pekat på de väldigt goda erfarenheterna av den generella nedsättningen, alltså inte bara upp till en viss summa som det är i Sverige, av socialavgifterna som man tidigare har haft i Norge. Jag tycker att det vore väldigt positivt om man från Sverige, Finland och även Norge, eftersom man ingår i samma EES-system, skulle försöka påverka det här för att få en verklig förändring. Jag tror nämligen inte alls att det är kört. Det är det om vi inte försöker påverka. Det är dags att agera.

Anf. 161 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Europaforum är ett mycket bra organ. Och det är Europaforum som har tillfört det här landet mycket kunskap om strukturfonderna, om mål 1-områden och alla EU-fonder som finns. Man har bidragit mycket till den kompetens som vi har inom riksdagen om strukturfonder. Europaforum har en mycket hög trovärdighet enligt mitt sätt att se. Den diskussion som förs om att stöden avvecklas tror jag beror på den information som kom ut på en gång om att stöden nu ska bort, att de stöd som finns kvar ska ligga centralt och att ingen annan får vara med och lägga sig i. Men när jag har gått igenom detta, diskuterat det och sett hur det är utformat stämmer det inte. Dessa pengar finns. Det är inte mindre pengar. Det kommer att finnas mer pengar till stödområde B från Almi, riskkapital som kan lånas ut till små företag. Det har blivit en förändring, men jag tror inte att förändringen har blivit till det sämre. När det gäller EU-förhandlingarna är jag precis lika glad som Håkan Larsson om vi själva får bestämma vilka stimulanser som vi ska ha i det här landet. Men jag vet hur det är. Det är prövat. Vi får inte själva bestämma att ha vissa stöd i vissa regioner - transportstöd eller persontransportstöd - utan det ska vara generella stöd över hela landet. Vi har försökt få stöd till vissa branscher, men det går inte. Vi har prövat, och vi fick igenom en del i fråga om nedsättning av sociala avgifter i mål 1-området. Och vi får vara väldigt glada om det får vara kvar.

Anf. 162 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Befolkningen i glesbygden har fortsatt att minska sedan mitten av 1990-talet samtidigt som befolkningen i tätortsområdena och i storstadsregionerna har fortsatt att öka. Framför allt glesbygderna i skogslänens inland har en snabb befolkningsminskning. Orsakerna till den snabba minskningen är främst de låga födelsetalen. Men under senare tid har minskningstakten för glesbygden dämpats något. Ett annat förhoppningsvis positivt trendbrott är att befolkningen i de tätortsnära landsbygderna som minskade under slutet av 1990-talet faktiskt har börjat öka sedan 2002. Men en av de viktigare frågorna är att servicen på landsbygden är på en rimlig nivå. Miljöpartiet vill att det ska finnas en grundnivå på service för alla och att olika regioner och lokala krafter utifrån detta ska kunna driva på för en bättre service med lokala och regionala lösningar. Lokalt engagemang ska vara viktigt och få betydelse för bygdens utveckling. I detta sammanhang finns det skäl att trycka på den sociala ekonomin som en stark förändrings- och utvecklingskraft. Det är viktigt att samhällets regelverk stöder utvecklingen av sociala och kooperativa lösningar eftersom sådana kan lyfta en bygd och ge den kraft och framtidstro. En intressant ny utveckling av kooperativ verksamhet är faktiskt kreditgarantiföreningarna, en intressant form av kooperation bland aktiva företag. Det är ett mycket bra initiativ som är lovande för framtiden. Men det är viktigt att den offentliga servicen inte försvinner i kommuner och län med vikande befolkningstal. Glesbygdsverket ska utreda vad som kan betecknas som god servicenivå och hur detta mål ska följas upp och utvärderas. Ett hjälpmedel i detta arbete är servicedatabasen. Där har man kartlagt tillgängligheten till apoteksvaror, banktjänster, dagligvaror, posttjänster och systembolagsvaror. Och man kommer att fortsätta att se över tillgängligheten till drivmedel och dagligvaror. Dessutom ska Konsumentverket 2005 rapportera hur man har använt dessa 20 miljoner kronor som avsattes för att motverka ytterligare försämringar av tillgången till kommersiell service i särskilt utsatta områden. Apoteket, Systembolaget, Svenska Spel, Glesbygdsverket, länsstyrelser och andra ska samverka när det gäller arbetet med lokala utvecklingsprogram för kommersiell service. Men för närvarande är det i många bygder långt till service och dåligt med allmänna kommunikationer. Frågan om ett glesbygdsavdrag har tagits upp av Miljöpartiet ett antal gånger under den senaste tioårsperioden. Jag tycker att det är glädjande att frågan nu ska utredas som ett resultat av vårt budgetsamarbete med Socialdemokraterna och Vänstern. Utlokaliseringsfrågan är naturligtvis viktig, och givetvis ska vi fortsätta att driva på för utlokaliseringar. Ett intressant exempel på någonting som jag skulle kunna tänka mig att utlokalisera är Vattenfall. Vi får väl se om vi kan lyckas med den saken. Frågan om lättnader i fråga om strandskyddet med hänsyn till regional utveckling har varit aktuell under en lång tid. Syftet med strandskyddet är ju att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor för växt- och djurliv. Kommunernas roll och ansvar när det gäller strandskyddet är av central betydelse. Redan i dag har de flesta kommunerna ett ansvar för hanteringen av dispenser från strandskyddet. Tyvärr har det visat sig - det framgår bland annat av Naturvårdsverkets analys - att det när det gäller de beslut om undantag från strandskyddet som sker finns stora brister i tillämpningen. Det finns alltså snarast ett behov av att skärpa tillämpningen av strandskyddsreglerna, inte av att ytterligare lätta på de reglerna. Det är också viktigt att jämställdhetsaspekterna beaktas inom ramen för den regionala utvecklingspolitiken, bland annat genom könsuppdelad statistik. Uppföljningen av de nationella jämställdhetsmålen inom den regionala utvecklingspolitiken underlättas genom en sådan statistik. För utvecklingen i glesbygden och på andra håll är det viktigt att det skapas jobb för befolkningen och att befolkningen själv skapar jobb. Två av de viktigare aspekterna för att skapa bra jobb är att det finns personal med rätt kompetens och att det finns pengar för att komma i gång och för att driva företagen samt för investeringar. Staten intresserar sig för dessa frågor och gör olika försök att öka tillgången till riskvilligt kapital. Det är då häpnadsväckande att regeringen mot en riksdagsmajoritets vilja driver igenom den mycket diskuterade förändringen av förmånsrättsreglerna. Det är uppenbart att regeringen inte tog hänsyn till vad som händer med kreditgivningen till småföretagen när den lagen utarbetades. Den småföretagare som i dag med goda säkerheter har ett lån på till exempel en och en halv miljon måste efter årsskiftet prestera det dubbla genom företaget eller i kombination med ytterligare någon personlig insats. Alternativet är att köpa dyra bankprodukter såsom factoring och leasing. Många företag kommer att bli hårt ansatta av den här lagen. Den skapar redan problem, vilket framgår av en undersökning som Västerbottens Handelskammare genomfört i Västerbotten. Industri 45 är ett nätverk i Norrlands inland som består av 60 industriföretag och som sysselsätter 729 anställda. Tillväxten och lönsamheten ligger i dag betydligt över genomsnittet för industriföretag i riket. Industri 45 genomförde alldeles nyligen ett seminarium i Vilhelmina. På seminariet avhandlades också frågan om riskkapital. Olika kreditgivare medverkade. Det fanns en total enighet om att förmånsrättslagen är mycket illavarslande. Flera företag är hårt ansatta vad gäller finansieringen. Vissa har även fått rådet av banken att gå i konkurs innan den nya lagen träder i kraft. Småföretagen i de fyra nordligaste länen kan på goda grunder beräknas ha lån mot en företagsinteckning om ca 11 miljarder. Om den nya nivån på 55 % börjar gälla försvinner säkerheter om ca 5 miljarder som de ytterligare måste prestera för sina befintliga krediter. Statens nettointäkt från regionen som en följd av förändringen kan beräknas till 15 miljoner. För en krona till staten ska småföretagen prestera 300 kr i säkerhet eller köpa dyra bankprodukter och äventyra företagets resultat. I Finland, som delvis har stått som modell för lagen, finns det ett stort statligt riskkapitalbolag, Finnvera Oy, som till stor del kompenserar bortfallet mellan 50 % och 100 %. Något motsvarande statligt riskkapitalbolag finns inte i Sverige. I riksdagen fanns det en majoritet för att stoppa steg två i den här lagstiftningen. Men genom att göra frågan till en budgetfråga tänker regeringen tvinga igenom den här riskfyllda nya lagen. Det borde ske en konsekvensutredning innan nya regler kan börja gälla med retroaktiv verkan. Visserligen tänker regeringen utvärdera lagen före sommaren, men det är i fel ordning. Kreditgivarna agerar snabbt och har redan påbörjat anpassningen till 55 %.

Anf. 163 Håkan Larsson (C)
Herr talman! Jag håller med Ingegerd Saarinen om de konsekvenser som det nya förmånsrättsregelverket kommer att innebära, så det är verkligen akut att göra något åt detta. Det är bra att vi alla försöker göra det. Jag hoppas att Ingegerd Saarinen använder det samarbete med Socialdemokraterna som pågår till att få något att hända på det här området. I och med att detta, som du säger, har blivit en budgetfråga är ju Miljöpartiet mer eller mindre medskyldigt till det hela. Då måste man agera. Jag vet ju att ni i princip är mot det hela. Egentligen begärde jag ordet för att fråga vad du menar när du säger att strandskyddet behöver skärpas. Innebär det en generell skärpning, en skärpning i hela landet, eller finns det ett utrymme för flexibilitet från Miljöpartiets sida?

Anf. 164 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Först gäller det vad som sades om att vi genom budgetsamarbetet blir medskyldiga till den nya förmånsrättslagen. Det blir vi inte. Vi har mycket tydligt deklarerat att vi inte vill ha den här lagstiftningen. Att den går att driva igenom är resultatet av en konstig teknikalitet i finansutskottet som det är svårt att begripa sig på. Resultatet är att budgeten tydligen måste hanteras som en helhet. Om vi lägger fram en budget där vi har ett speciellt förslag vad gäller förmånsrättsreglerna kan de borgerliga partierna inte stödja det eftersom också allt det andra i den miljöpartistiska budgeten inbegrips. Genom denna konstiga hantering förhindras alltså riksdagens majoritet att få igenom sin vilja. Jag tycker att detta är väldigt anmärkningsvärt.

Anf. 165 Håkan Larsson (C)
Herr talman! Ja, nog är det anmärkningsvärt - det kan jag hålla med om. Dessutom är det demokratiskt tveksamt. När det gäller frågan om strandskyddet undrar jag om det ska vara lika hårda regler i en glesbygdskommun, där ett argument för att få människor att flytta dit kanske är att de kan få bo nära vatten, som i en skärgårdskommun där väldigt mycket av stränderna redan har exploaterats.

Anf. 166 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Det där är en svår fråga som jag inte har något riktigt svar på. Jag vet att vi driver att det ska vara lika tuffa regler över hela landet. Det är möjligt att det behövs - själv skulle jag gärna se det - möjligheter att göra vissa undantag i glesbygden. Men det får inte bli så att det blir alltfler undantag så att miljön och tillgängligheten för allmänheten försämras. Detta är alltså en svår fråga som jag inte helt har kontroll över. Jag vill dock inte släppa det så fritt som det är nu, för som det nu är syns det väldigt tydligt att det är mycket generösa dispensgivningar som inte är bra.

Anf. 167 Kristina Zakrisson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för att strandskyddet har fått så pass stort utrymme i betänkandet. Vi är många som menar att det har stor betydelse för utvecklingen i Norrlands inland, och min uppfattning är inte att det är alldeles för generöst, utan snarare att det borde kunna vara mycket mer flexibelt. När det gäller kapitalförsörjning i glesbygden är det viktigt att de förslag till åtgärder som finns, bland annat i Nuteks rapport Finansiering av näringsfastigheter i glesbygden , verkligen kommer till stånd. Det är svårt att etablera eller expandera ett företag, och det är nästan omöjligt att låna till att bygga. Det måste hända någonting på den fronten. Jag vill också betona vikten av att alla vackra ord som vi har, principbesluten när det gäller statliga myndigheter och verk och det regionalpolitiska ansvaret, också syns i praktiken. Min uppfattning är inte att man i dag tar sitt ansvar, och det behöver förtydligas på något sätt. Ett sätt skulle kunna vara det jag föreslår i min motion: att det skrivs in i direktiv och regleringsbrev. Jag anser att det finns mycket mer att göra på den fronten. Slutligen vill jag understryka hur viktigt det är att de löften om ersättningsjobb som finns med anledning av försvarsbeslutet verkligen uppfylls med råge. En liten ort som Arvidsjaur är väldigt beroende av Försvarsmakten som en stor aktör på en liten arbetsmarknad. Min mening är att det är nationens ansvar att även de små orterna ska kunna utvecklas och överleva.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-12-08
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 6, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Allmän inriktning av den regionala utvecklingspolitiken

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N224, 2004/05:N254 yrkandena 1, 2, 6, 19, 20 och 26, 2004/05:N255 yrkande 2, 2004/05:N257 yrkandena 1, 6 och 7, 2004/05:N267, 2004/05:N332, 2004/05:N346 yrkande 1, 2004/05:N374 yrkande 4, 2004/05:N386, 2004/05:N398 yrkandena 1, 11, 13 och 14, 2004/05:N399 yrkande 1, 2004/05:N403 yrkande 1, 2004/05:N407 yrkandena 7 och 9 samt 2004/05:N409 yrkande 2.
    • Reservation 1 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1310013
    m04708
    fp23907
    kd02607
    v25005
    c02101
    mp15002
    Totalt173133043
    Ledamöternas röster
  2. Myndighetsfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N254 yrkande 23, 2004/05:N374 yrkande 3, 2004/05:N407 yrkande 13 och 2004/05:N414 yrkande 6.
    • Reservation 2 (m, fp)
    • Reservation 3 (kd)
  3. Utlokaliseringsfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N207, 2004/05:N229 yrkandena 1-5, 2004/05:N231, 2004/05:N254 yrkande 25, 2004/05:N257 yrkande 2, 2004/05:N270, 2004/05:N289, 2004/05:N292, 2004/05:N301, 2004/05:N315 yrkandena 1-3, 2004/05:N323, 2004/05:N335, 2004/05:N368 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N372, 2004/05:N385, 2004/05:N401 yrkande 13 och 2004/05:N446.
    • Reservation 4 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1310013
    m044110
    fp04107
    kd02706
    v25005
    c02101
    mp15002
    Totalt171133144
    Ledamöternas röster
  4. EG:s nuvarande struktur- och regionalpolitik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N205, 2004/05:N268 och 2004/05:N369.
  5. EG:s framtida sammanhållningspolitik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N263 och 2004/05:N403 yrkande 22.
  6. Bemyndigandesystemet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N346 yrkande 9 och 2004/05:N358 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 5 (c, fp, kd)
  7. Aviserade förändringar angående företagsstöden

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N357 och 2004/05:N417.
    • Reservation 6 (c, kd)
    • Reservation 7 (fp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (c, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m43039
    fp00417
    kd02706
    v23025
    c02101
    mp14012
    Totalt210484744
    Ledamöternas röster
  8. Persontransportstödet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:N254 yrkande 11.
    • Reservation 8 (c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1310013
    m47008
    fp04107
    kd02706
    v23016
    c02101
    mp15002
    Totalt21689143
    Ledamöternas röster
  9. Växelkurs för strukturfondsbidrag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N311 och 2004/05:N371 yrkandena 1 och 2.
  10. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional utveckling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 19 punkterna 1-4 och avslår motionerna 2004/05:N217 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N253, 2004/05:N254 yrkande 28, 2004/05:N255 yrkande 1, 2004/05:N269, 2004/05:N303, 2004/05:N374 yrkandena 1, 2 och 5, 2004/05:N384 och 2004/05:N399 yrkande 5.