Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Anf. 2 Mats Green (M)

Herr talman! Låt mig börja med att för tids vinnande yrka bifall till reservation 4, men givetvis står vi bakom samtliga våra reservationer.

Sverige måste ha fler bostäder. Det har aldrig varit viktigare. Bostadspolitiken och vikten av fler bostäder är en av Sveriges absolut största samhällsutmaningar. Särskilt för kommunerna, deras utveckling och deras möjligheter. Vi talar om migrationsutmaningen, storstädernas befolkningsökning, landsbygdens befolkningsminskning, studier, arbetsmarknad, tillväxt och skattekraft - listan kan göras lång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Enligt Boverkets prognos behövs 600 000 nya bostäder till 2025. För att behovet ska kunna mötas krävs rejäla reformer av bygg- och bostadspolitiken. Prognoser inför 2018 visar dock på en vikande byggtakt. Det är det sista Sverige behöver nu.

Naturligtvis är tillväxt och arbetsmarknadens funktion viktigt, men det är kanske inte det viktigaste för den enskilda människan. Vad är det då vi ser just nu? Jo, vi ser unga vuxna som bor hemma hos föräldrarna och inte kan flytta hemifrån. Vi ser äldre som känner att de inte kan sälja sina hus och flytta till en mindre och lämpligare bostad på grund av inlåsningseffekter.

Vi ser människor som skiljer sig och inte kan flytta isär, och vi ser andra som inte kan flytta dit där det finns nya jobb. Vi hör dessutom om företag som funderar på och hotar med att flytta sin etablering från Sverige på grund av att deras anställda inte hittar någon bostad. På allt detta läggs dessutom migrationsutmaningen. Redan utan den hade vi haft bostadskris; med den dubblas bostadskrisen.

Utmaningarna på bostadsmarknaden spiller över på, och hämmar, samtliga politikområden. Det finns ingen quickfix, utan det handlar om grundläggande och långsiktigt sunda förutsättningar och liberalare spelregler för ett ökat bostadsbyggande över hela linjen.

Vi moderater har tillsammans med våra allianskollegor här lagt fram förslag om allt från radikala förenklingar över hela linjen till en översyn av Lantmäteriet, vars verksamhet handlar om att värna och garantera äganderätten - grundstenen i demokratin. Det finns inte en enda del av de alltför omfattande svenska regleringarna som vi inte kan tänka oss att minska eller förenkla.

Alliansregeringen genomförde omfattande regelförenklingar som tillsammans med ett uppdämt behov är en av anledningarna till att vi nu har det högsta bostadsbyggandet på flera decennier. Samtidigt är det viktigt att vi fortsätter reform- och förenklingsresan - inte bara på marginalen, utan så att vi vågar förändra grundfundamenten, om vi ska kunna hantera nuvarande och framtida bostadsutmaningar.

För att lösa bostadskrisen behöver samtliga partier våga lyfta på alla stenar, som Caroline Szyber var inne på nyss. Vi moderater vill ha breda och blocköverskridande långsiktiga överenskommelser där vi på allvar och prestigelöst börjar hantera Sveriges enorma bostadsutmaning på djupet. Vi behöver utöver fortsatta genomgripande regelförenklingar framför allt se över bostadsskatter och hyresreglering, stimulera rörlighet och flyttkedjor och bättre utnyttja det befintliga beståndet.

Framför allt behöver vi en politik som ger möjligheter för alla, i synnerhet för unga och dem med lägre inkomster, att äga sitt boende. Ägandet är grunden i bostadsmarknaden och måste också vara det i bostadspolitiken. En politik för allas möjlighet att köpa och äga sitt boende är också i sig själv en åtgärd för ökat bostadsbyggande.

Herr talman! Regeringen har inte levererat lösningar utan sitter kvar med alla sina heliga kor. Till skillnad från de bostadspolitiska samtal regeringen bjöd in till 2015 bör de nya bostadspolitiska samtal vi öppnar för handla om att göra så mycket som möjligt för att öka byggandet, inte om att behöva göra så lite som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi ser tyvärr en trött och passiv regering med få egna idéer och en väldigt långsam handläggning av de få idéer den har. Det är bekymmersamt. Vi ser en regering som satsar på subventioner, vilka inte efterfrågas. Branschen sågar dem, helt enkelt, och vill inte ha dem.

Jag är personligen mest orolig för att subventionerna minskar det innovations- och nytänkande som vi ändå har börjat se i bostadssektorn. Framför allt handlar de miljarder regeringen slösar på byggsubventioner om att köpa sig fri från ansvar och sin skyldighet att agera mot bostadskrisen.

"Min uppgift som bostadsminister är att sätta krav på kommunerna att bygga", sa bostadsminister Peter Eriksson i SVT:s Agenda för några veckor sedan. Nej, hans uppgift som bostadsminister är att underlätta byggandet i kommunerna. Bostadskrisen ska hanteras, inte kommenteras, i synnerhet om man är ytterst ansvarig för att det byggs mer i Sverige. Vad han säger är alltså att det är andra som ska göra det som är hans främsta uppgift som bostadsminister.

Ett enigt Sveriges Kommuner och Landsting, regeringens egna partivänner och koalitionskollegor, såväl som otaliga enskilda kommuner uppger att brister i lagar och regler för bostadsbyggande utgör det största hindret för deras förmåga att tillgodose bostadsförsörjningen.

Trots den värsta bostadskrisen på mer än ett halvsekel har ingen regering i modern tid levererat så få förslag för att öka bostadsbyggandet. Det är både oacceptabelt och ohållbart. Den nyss avgångne inrikesministern har levererat 75 propositioner. Två miljöpartistiska bostadsministrar har i bostadskrisens Sverige levererat sju, snällt räknat. Jag säger snällt räknat, för större delen av dem härrör från allianstiden och formulerades till största delen av Alliansen.

Regeringen har fått släpas till allt, alltifrån flexiblare bullerregler till de eftergifter i bostadspolitiken man tvingades till genom migrationsuppgörelsen. De få förslag regeringen har lagt fram handlar om att man, ett antal år för sent, accepterar de åtgärder som Alliansen föreslog för flera år sedan. Detta är inte att föra en aktiv bostadspolitik.

Regeringen skulle kunna få igenom vilken förenkling som helst i riksdagen i morgon, om man bara hade föreslagit någon. De marginella åtgärder man nu räknar upp har av alla aktörer konstaterats vara för lite och för sent. Detta går inte.

Herr talman! Det är nu hög tid att regeringen börjar ta sitt ansvar - inte fortsätter att undvika det.

(Applåder)

Roger Hedlund (SD)

Anf. 3 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! I dag diskuterar vi utgiftsramarna eller de ekonomiska förhållandena när det gäller bostadspolitiken och utgiftsområde 18. Vi ser att det råder en stor bostadsbrist i Sverige. Det är någonting som påverkar flera politiska områden. Framför allt påverkar det arbetsmarknaden. Vi ser att många storstadsregioner med en stark tillväxt har problem med att rekrytera personal på grund av bostadsbristen. Det är viktigt att vi som politiker skapar bra förutsättningar för de storstadsregioner och större städer som har en tillväxt på arbetsmarknaden att få tillgång till arbetskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Sverigedemokraterna har föreslagit en regional bostadsplanering som kanske framför allt ska hjälpa mindre kommuner i landet, som finns på pendlingsavstånd till de större storstadsregionernas arbetsmarknader, att få fram fler bostäder. Här finns det en stark möjlighet att faktiskt få fram fler bostäder - det är enklare än att få fram dem i storstadsregionerna. Det är i dessa områden som jobbtillväxten finns. Det är också där som satsningarna kan ge störst effekt.

Det är viktigt att vi ser över finansieringen av det ökade bostadsbyggandet både för privatpersoner och för byggbolagen. Det är att gå i helt fel riktning att försvåra möjligheten för privatpersoner att ta ett bostadslån. Eftersom behovet är så pass stort och priserna ökar så pass kraftigt är det viktigt att alla får en möjlighet att finansiera sitt boende.

Att införa nya amorteringskrav ställer sig Sverigedemokraterna väldigt kritiska till. Vi ser att det kommer att få en negativ påverkan när det gäller att människor ska kunna få en bostad och att det kommer att påverka bostadsbehovet på arbetsmarknaden. Vi vill i stället se en sänkning av ränteavdraget. Det ska vara en långsam sänkning över tid. Och det ska vara en översyn när vi har gått ned till ett ränteavdrag på 25 procent. Samtidigt vill vi kompensera hushållen genom sänkt skatt. På så vis kan de finansiera sina boenden, både köpta bostäder och hyrda bostäder.

Vi vill se över fler möjligheter för privatpersoner att finansiera sitt boende. Det kan vara olika finansieringslösningar: alltifrån startlån till landsbygdslån och bostadssparande, framför allt för unga. Där finns det en möjlighet att skapa den framförhållning på bostadsmarknaden som under lång tid har saknats. Det är någonting som har satt oss i den situation som vi i dag är i. Vi behöver sätta oss ned och diskutera hur vi kan skapa bättre förutsättningar för fler att finansiera sitt boende.

Men det är inte bara finansieringsmöjligheterna för privatpersoner som är viktiga i detta sammanhang. Det är även viktigt att få till en ökad produktivitetsutveckling för byggbolagen. Det handlar om att se till att minska kostnaden för bostadsbyggandet och i förlängningen också hyrorna för dessa bostäder. Jag är övertygad om att det finns mycket att göra på det området och att vi från politiskt håll tillsammans med byggbolagen och andra aktörer kan se till att skapa förutsättningar för att faktiskt öka produktiviteten och på så vis sänka kostnaderna.

Vidare behövs det öppna bostadspolitiska samtal för att man ska kunna få igenom en rad viktiga politiska förändringar. Jag är väldigt trött på att lyssna till personer som står i denna talarstol och pratar om att det behövs politiska samtal över blockgränsen men som inte är beredda att prata med Sverigedemokraterna i frågan. Så länge man står här och pratar om att man vill genomföra en rad olika politiska förslag men samtidigt inte tar den möjligheten är det bara ett politiskt spel i sammanhanget. Vi är öppna för samtal varje dag. Det är bara att höra av sig till Sverigedemokraterna. På så vis kan vi skapa en bra förutsättning för en majoritet i riksdagen. Det gäller både de rödgröna partierna och Alliansen, såklart.

Man kan kolla på statistiken över antalet färdigställda bostäder under 2016. Det visar sig att det är 42 000 bostäder. Samtidigt hade vi en befolkningsökning på 144 000 personer. Den ekvationen går inte ihop. Ska vi få en balans på bostadsmarknaden och komma i kapp, herr talman, behöver det byggas i större utsträckning än vad det görs i dag. Befolkningsökningen visas tydligt i statistiken. År 2017 påbörjas omkring 72 000 bostäder. Det är ett steg i rätt riktning, men så länge befolkningsökningen är kraftig kommer vi inte att få en balans på bostadsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det finns flera utsatta områden i Sverige. Polisen har pekat ut framför allt 61 områden som behöver en insats från politiskt håll för att det ska skapas trygghet för dem som bor där. Det handlar också om att motverka att fler områden blir utsatta enligt polisens rapporter. Det behövs en nationell handlingsplan för kommunerna, så att de kan agera för att motverka att fler områden tas upp i polisens rapportering. Men det handlar också om de områden som i dag är belysta.

Vi i Sverigedemokraterna har tillfört 250 miljoner kronor i vår budget för att kunna göra speciella insatser i dessa områden, så att polisen på ett tryggare sätt kan vara där naturligt i vardagen men också göra insatser när det väl behövs. Läser man polisrapporterna ser man att just hur dessa bostadsområden är utformade är en avgörande anledning till att polisen i dag inte kan verka och skapa trygghet där.

De förslag som regeringen har kommit med, till exempel tillfälliga bygglov, visar att vi går i motsatt riktning. Vi går från att minska antalet utsatta områden till att öka dem. Detta innebär att vi får fler utanförskapsområden med enkla bostäder där de som har hand om bostäderna inte har ett intresse av att upprätthålla en god ordning i och med att det handlar om tillfälliga bygglov.

Däremot gläder det mig att regeringen nu kommer med besked om att EBO-lagstiftningen ska ses över. Men det förslag som man kan utläsa att regeringen kommer med oroar mig. Man pratar om att det ska finnas ett värdigt boende för de personer som ordnar ett eget boende, som i dag har fått uppehållstillstånd och befinner sig i anläggningsboenden. På vilket sätt garanterar man att det inte innebär att dessa personer i ett senare skede ändå hamnar i en form av trångboddhet, när de har fått sitt första boende och sedan flyttar vidare? Regeringen behöver verkligen se över det förslag som kommer att läggas på bordet.

Vi har sett en rad undanträngningseffekter av anvisningslagen, som trädde i kraft den 1 mars 2016. Det är ett viktigt område att jobba med för att inte skapa en polarisering i samhället när vi ser en ökad konflikt mellan grupper på grund av den orättvisa som regeringen presenterar i sina förslag.

För att få ett ökat byggande och minskade kostnader behöver vi öka konkurrensen på byggmarknaden. Vi behöver skapa bättre förutsättningar för fler byggbolag att vara med och konkurrera i de kommunala upphandlingarna och att generellt vara med på bostadsmarknaden genom att öka möjligheten för fler att ta del av byggkrediterna.

Vi behöver också stärka kravet på byggande på den mark som finns och säljs runt om i landet. Tillsammans med den regionala bostadsplaneringen och en bostads- och infrastrukturberedning kan vi skapa bra förutsättningar för att få till en planering och möjliggöra att fler bostäder byggs i Sverige.

Vidare föreslår Sverigedemokraterna i sin budget att det ska läggas 400 miljoner kronor på stimulansbidrag för byggande av studentbostäder. Vi föreslår också ett investeringsbidrag för äldrebostäder på 450 miljoner kronor årligen. Allt detta handlar om att skapa bättre förutsättningar för fler att få ett boende i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det är roligt, kan jag tycka, att vi ser att man från regeringens sida lägger fram ett förslag när det gäller radonsanering. Det är ett bidrag på 34 miljoner kronor årligen. Detta är någonting som vi interpellerade om i våras. Vi fick svar på vår interpellation under hösten, och nu kan vi se att det finns ett radonbidrag i regeringens budget. Detta är någonting som Sverigedemokraterna följer upp.

Sverigedemokraterna föreslår en kulturell planering, vilket innebär att vi ska försöka bygga vackert och med stil för att motverka den utveckling av miljonprogramområden som vi har sett under tidigare byggboomar i Sverige. Det är viktigt hur vi utformar våra bostadsområden och vilken harmoni som vi bygger in i dessa områden. Det handlar om att se till att bygga på ett sådant sätt att vi faktiskt trivs i våra områden. Detta är för Sverigedemokraterna en viktig fråga i den framtida bostadspolitiken.

Med de orden, herr talman, vill jag för tids vinnande passa på att yrka bifall till reservationerna 1 och 8.

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson (SD).

Anf. 4 Ola Johansson (C)

Herr talman! Jag yrkar bifall till de fyra allianspartiernas gemensamma reservationer: reservation 11, som gäller översyn av Lantmäteriet, och reservation 4, som gäller ett nytt konsumentpolitiskt mål.

I övrigt anser Centerpartiet att det beslut som fattades tidigare om budgetramarna leder fel och kommer att innebära en fortsatt klyvning av Sverige - mellan stad och land, mellan dem som finns på bostadsmarknaden och dem som står utanför och nu försöker ta sig in. Centerpartiet deltar därför inte i beslutet om budgetramar i eftermiddag.

Som Caroline Szyber och Mats Green har nämnt behövs det ett omtag och breda överenskommelser i Sveriges riksdag om skatter, regelförenklingar och annat som leder till ett ökat bostadsbyggande, herr talman. Det behövs ett nytt ledarskap för Sverige, ett ledarskap som ser problemen på bostadsmarknaden och försöker hitta lösningar.

Den rödgröna regeringen slår sig gärna för bröstet, men med så många som står utanför bostadsmarknaden som i dag kan man inte tala om annat än ett misslyckande. Det byggande vi ser i dag är i själva verket resultatet av en planeringsaktivitet som startade långt innan vi bytte regering. De flesta bostäder som i dag subventioneras var redan beslutade när Stefan Attefall lämnade in inpasseringskortet till Näringsdepartementet.

Jag har själv som kommunpolitiker fram till 2010 utarbetat planprogram eller detaljplaner för alla de 579 nya bostäder som getts startbesked och som kvalificerade min egen kommun Kungsbacka för en byggbonus på runda 13 miljoner kronor enbart för 2017. Jag vågar nog här inför talmannen framföra ett varmt tack från den alliansstyrda kommunledningen i Kungsbacka för pengarna vi fått för att vi likt de flesta andra tillväxtkommuner redan haft de styrdokument framme som krävs för att få ta del av de sköna miljarderna. Samtidigt beklagar jag att det socialdemokratiskt styrda Hylte kommun med 11 000 invånare som enda Hallandskommun inte fått något. Grannkommunen Halmstad med 100 000 invånare kvitterade ut 24 miljoner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det brukar från regeringens sida sägas att detta skulle vara ett sätt att få kommuner som inte tidigare varit villiga att bygga bostäder att plötsligt vilja göra det. Det tror inte jag på. Jag skulle hellre påstå att det i enstaka fall är den latheten som nu belönas, samtidigt som de som redan levererar och har bostadsförsörjning som en löpande kommunal verksamhet nu får mera.

Kort sagt har den rödgröna stödpolitiken slagit fel. Den missar sitt mål och gynnar redan starka kommuner som växer. Den spär på byggbolagens vinster. Samtidigt står de kommuner som vill men inte kan bygga utan stöd.

Det är tack vare konjunkturläget, låga räntor och stor efterfrågan som det byggs mer nu än på länge. Men nej, det är inte nog. Det byggs för få bostäder, och det som byggs är i stor utsträckning anpassat till dem som har råd att betala.

Herr talman! Det kan handla om att inte kunna tacka ja till ett jobb eller söka en utbildning. Det kan handla om att inte kunna flytta till något eget när separationen är ett faktum. Det är också så att stigande ålder kan göra att behoven ändrar sig. Intresset för trädgården och garagehobbyn kanske har svalnat, och man vill förbereda sig för en ny fas i livet där utrymmena inte behöver vara lika stora. Men eftersom man börjar få svårt att röra sig och så småningom behöver omsorg några gånger om dagen behöver bostaden vara rymligare och tillgängligare än tidigare.

Bristen på bostäder är ett stort problem. Men det största, skulle jag vilja påstå, är att så få har möjlighet att byta bostad och att de bostäder vi redan har används ineffektivt. Det andra stora problemet - som är följden - är att många fortfarande står utanför eller inte kan välja det boende som passar dem. Om den här utvecklingen får lov att fortsätta, herr talman, kommer det att krävas extraordinära åtgärder för att skaffa fram tak över huvudet åt dem som - om de ens har en bostad - bor trångt eller med osäkra svarta andrahandskontrakt.

Centerpartiet har länge pekat på de höga flyttskatterna som ett problem. Ett annat problem är att det utanför de större städerna fortfarande är så att man får ganska lite betalt för huset man säljer, samtidigt som den lägenhet man skulle vilja flytta till - om den ens byggs - blir väldigt mycket dyrare att bo i. Om vi återigen tar lilla Hylte som exempel får man en ganska ny och bra villa för 700 000-800 000 kronor. Den skulle säkert ha kostat det tiodubbla här i storstaden. Samtidigt ökar hushållens skuldsättning så till den grad att Finansinspektionen fortsätter att lägga fram förslag som ytterligare försvårar för många att komma åt en bostad att köpa och äga.

Båda sakerna visar, menar vi i Centerpartiet, på den klyvning som vi har och som har orsakats av regeringens ovilja eller oförmåga att göra verkliga reformer på bostadsmarknaden - reformer som får fart på nyinvesteringarna och hejdar prisutvecklingen, reformer som ökar rörligheten och förenklar för byggföretagen, reformer som gör att fler bostäder kan byggas och renoveras kostnadseffektivt och samtidigt klimatsmart och energieffektivt, reformer som sänker trösklar och öppnar dörrar in på bostadsmarknaden och reformer som öppnar för en friare hyressättning och fler och blandade upplåtelseformer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Bostadssamtalen vill vi helst glömma. Eftersom regeringen tyckte att det var viktigare att ha stöd av Vänsterpartiet än att göra blocköverskridande och långsiktigt hållbara överenskommelser bidde det ingenting, för att anknyta till sagan om Mäster skräddare. Jo, det bidde kanske en tummetott - ett 22-punktsprogram där omfattande subventioner var den stora grejen. Där finns ingenting om enklare och snabbare planprocesser, en ordentlig översyn av instansordningen för överklagande eller ett förenklat strandskydd som gör att kommunerna själva tillåts bestämma mer.

I stället får vi nya städer - en satsning som kunde ha betytt något om den parats med en verklig vilja att bygga ut den infrastruktur som skulle kunna göra den idén möjlig. Men det blir alltmer uppenbart att frågan om höghastighetståg har hamnat i ett dödläge. När en av de förmodade nya städerna, Landvetter, inte kommer att nås av någon järnväg, eftersom regeringen inte tänker prioritera ny järnväg till Borås i den nationella planen, undrar man ju hur det blir med de andra städerna. Centerpartiet satsar 400 miljoner mer på järnvägen i vår budget och föreslår utöver det en modell med lånefinansiering till höghastighetsbanor. Mot det, herr talman, ska ställas den rödgröna urspårningen av järnvägsunderhållet. Är det meningen att man ska ta sig till de här nya städerna med hjälp av en subventionerad elcykel som man får i julklapp?

Vi ser heller ingenting som på något sätt kommer att bidra till att stärka intresset för att bygga hyresrätter, utan snarare nya restriktioner mot att äga och förvalta sådana. Restriktionerna kommer i form av skatter, överimplementeringar av EU-direktiv och hyresgästers veto mot renoveringar.

Centerpartiet har i vår bostadsmotion lagt fram 28 förslag. Till det ska läggas 7 förslag som främjar hållbarhet och klimatnytta; det handlar om att bygga serietillverkade hus i trä och att energieffektivisera på ett sådant sätt att redan gjorda satsningar på förnybar fjärrvärme och närproducerad el kommer att främjas.

Herr talman! När vi nu har varit överens med regeringen om att det ska inrättas ett nationellt centrum för energieffektivt byggande är det ytterst beklagligt att Näringsdepartementet sjabblar bort alltsammans i en upphandling som de främsta aktörerna på området inte kunnat delta i. Passivhuscentrum i Västra Götaland kommer att läggas ned, trots att det var dit bostadsministern valde att resa för att utlova pengar till rådgivning.

Herr talman! Jag fick för några veckor sedan möjlighet att delta i en debatt om attacker mot blåljuspersonal. Men i stället för att i en sådan debatt peka ut vissa grupper och platser ska vi erkänna att planeringen inte alltid har tagit tillräcklig hänsyn till att miljöer ska kännas trygga för dem som bor och vistas där. Centerpartiet satsar därför 70 miljoner mer än regeringen på ett särskilt stöd för åtgärder som är säkra och trygghetsskapande. Det kan handla om att få bort buskage och skymmande gathörn, att göra det omöjligt att från gångbroar ge sig på räddningstjänst, ambulans och poliser, att lysa upp ytor och skapa mötesplatser för människor, att förändra strukturer genom att blanda upplåtelseformer samt att få bort barriäreffekter som uppstått när vägar dragits fram och skärmat av bostadsområden från varandra.

Det finns många bra sätt att bryta utanförskapet och få fler att känna sig trygga och säkra i sin utomhusmiljö. Det dåliga sättet är att inte skärpa lagar för att kunna ingripa när busschaufförer eller räddningstjänst attackeras och att inte tilldela polisen nog med befogenheter och resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Bostäder ska också vara säkra att bo i. Radonbidraget återställs nu, och det ska återigen bli möjligt att söka pengar för att kunna kartlägga, mäta och sanera bort strålning. Den som utsätts för höga halter radon löper större risk att drabbas av lungcancer än rökare. Strålningen kan komma från berggrunden i marken huset byggts på och från byggmaterial i äldre hus. Centerpartiet tycker att det var olyckligt att radonbidraget togs bort. Att det nu återinförs välkomnar vi.

Herr talman! Många är överens om att bristen på kompetens är nästa stora bygghinder. Det är mycket arbetsmarknads- och utbildningspolitik i detta. Det handlar också om hur väl vi tar hand om och utvecklar den kompetens som de nyanlända har. Det saknas byggnadsarbetare, arbetsledare, ingenjörer och projektledare. Klagomål på långa planprocesser och övernitiska bygglovshandläggare kan ofta skyllas på bristande erfarenhet och hög arbetsbelastning.

Lantmäteriet är en sådan myndighet där det skulle behöva anställas fler. Problemet är att myndigheten inte klarar av att behålla den personal som finns och att få söker sig dit. Därför är inte lösningen mer pengar till myndigheten utan en total översyn, där mer av Lantmäteriets uppgifter blir sådant som kan hanteras inom byggprojekten. Många förrättningar, till exempel att räkna ut andelstal i vägsamfälligheter, borde kunna göras med en enkel anmälan till myndigheten.

Låt mig till sist säga följande. Regeringen ändrade till slut bullerriktvärdena. Det är ett exempel på senfärdighet. Ett annat exempel är att trots att frågan om riksintressen har utretts avstår regeringen från att lägga fram förslag som gör att bostadsbyggande inte hindras av oklarheter om hur riksintressen ska tolkas. Det är få saker nu, förutom ekonomiska pålagor och regleringar, som mer uppfattas som en byggbroms än det exemplet. Regeringen borde presentera förslag om riksintressenas storlek, mängd och tolkning som vi kan ta ställning till här. Regeringen borde också göra verklighet av förslag om att på ett bättre sätt samordna planering av bostäder, arbetsplatser och infrastruktur mellan regioner och kommuner.

Herr talman! Det är mycket regeringspartierna borde kunna åstadkomma när de nu går in på sista rundan av sitt maktinnehav.

Anf. 5 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2.

Bostadsbristen är fortfarande för många en av de absolut viktigaste frågorna i dag. Vart ska man flytta när kontraktet har gått ut? Hur ska jag ha råd med nästa månads hyra? Hur ska jag kunna flytta hemifrån? Hur ska vi göra när vi tänker skilja oss?

Under många år har det byggts alldeles för få bostäder i Sverige. Det beror på att det knappt har funnits en ordentlig bostadspolitik, och det har inte funnits en politisk vilja att ändra på det. Ett antal företag har varje år byggt några bostäder som de tjänar pengar på, och så har det varit bra med det.

Vänsterpartiet tycker att detta behöver ändras. Riksdagen måste kliva fram politiskt och se till att det byggs det antal bostäder som behövs av den kvalitet som vi tycker är värdig ett välfärdsland som Sverige.

Bostäder är och ska vara en del av välfärden i Sverige. Det ska funka så att unga vuxna i 19-20-årsåldern enkelt ska kunna flytta till en egen bostad. Det kan inte vara föräldrarnas sak att lösa. Det kan inte rimligtvis fungera så att en ensamstående fembarnsmamma ska hitta en lägenhet till alla sina ungar. Sverige är inte USA, där föräldrarna ska spara ihop pengar till allt det som deras egna barn behöver i livet - universitet, flytta hemifrån, eventuellt klara av en sjukdom. I Sverige har vi en gemensam välfärd där vi hjälps åt med detta. Då blir det billigare och mindre stressfullt för oss alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vänsterpartiet vill se att behovet av bostäder i större utsträckning följs upp och planeras, så som sker på många andra välfärdsområden. Det kan gälla behovet av sjukvård, byggande av skolor och annat.

Efter 90-talet verkade det som att frågan hade lösts. Sverige var färdigbyggt. Bostadsbristen var borta för alltid. Det visade sig vara fel. Därför tycker vi att det är rätt att statsbudgeten innehåller satsningar på ökat bostadsbyggande. Det behövs ett politiskt agerande för att fler bostäder faktiskt ska byggas. Det kan tyckas självklart, och jag önskar att vi vore mer överens om det i kammaren i dag.

Det behövs verkligen hyresrätter till rimliga hyror. Vad hade alternativet varit? Jo, att inte göra någonting alls - att vi skulle göra det de borgerliga partierna i kammaren föreslår, nämligen att inte satsa en enda krona på byggandet av fler hyresrätter med rimliga hyror. Då hade det varit 10 000 sådana hyresrätter färre i dag. Unga Skövdebor och Uppsalabor, unga tjejer och killar i Tyresö hade inte fått en hyresrätt till rimliga hyror. I stället vill ni att ungdomarna ska tvingas belasta sina stackars föräldrar eller att bara de med stora arv ska klara sig. Allt ska handla om vilka föräldrar man har valt och att de sedan ska hjälpa efter bästa förmåga. Vänsterpartiet vill att vi ska ta fram en bostadspolitik som ger frihet både till barnen och till föräldrarna.

Nästa steg är att införa statliga lån för nyproduktion av hyresrätter. Då minskar riskerna för byggandet av nya hyresrätter. Det skulle kunna tredubbla byggandet. Allmännyttan kan då lätt sätta igång nyproduktionsprojekt. I stället för att bygga få dyra hyresrätter kommer statliga lån att leda till att bostadsbyggandet förändras. Vi får vänja oss vid att det i stället byggs fler hyresrätter med lite lägre hyra per bostad. Vi behöver komma bort från de dyra nyproduktionshyrorna, de så kallade presumtionshyrorna, och ha vanliga hyror även på nyproduktionen.

Den marknadsstyrda bostadspolitiken har nått vägs ände. Vi ser nu hur många bostäder byggs på spekulation. Det driver i sin tur upp priserna för vanliga familjer som bara vill ha någonstans att bo. Många har köpt både en och två lägenheter eftersom de har hört att det är så man tjänar pengar nu för tiden. Den så kallade bostadskarriären har byggt på bostadsprisernas eviga uppgång, och det har visat sig vara ohållbart. Det har gjort bostäder till något som ska handlas med, inte något att bo i och för barnen något tryggt att växa upp i. Det har gjort att det i vissa fall har blivit omöjligt för vanliga löntagare att på ett relaxed och avslappnat sätt hitta en bostad som passar.

Samtidigt tror jag att detta sätter skräck i dem som i dag har skuldsatt sig upp över öronen för att komma in på bostadsmarknaden. De är så oroliga för att bostadspriserna ska sjunka att vissa av dem kämpar för att fler bostäder inte ska byggas i området. Jag menar att det här splittrar människor och skapar otrygghet och osäkerhet inför framtiden. Samtidigt förväntas dessa personer öka sina lån ytterligare när barnen växer upp, eftersom alldeles för få känner trygghet i att det ska finnas lättillgängliga bostäder för ungdomarna när de växer upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Alla inser att denna situation är ohållbar, att priserna är ohållbara, att prisutvecklingen i Sverige är ohållbar för människor och för ekonomi, att bostadsbyggandet måste vara behovsstyrt och planeras i förväg och forskas på och att det måste byggas med kvalitet och med omsorgsfullt och demokratiskt stadsbyggande som viktiga principer, inte i första hand spekulationsdrivet eller helt och hållet konjunkturdrivet.

Om vi blir fler behöver vi bygga mer. Så enkelt är det. För detta vill Vänsterpartiet se ett gemensamt ansvar. Bostaden kan aldrig i första hand handla om något vi ska tjäna pengar på, utan den ska vara något att bo i.

Vänsterpartiet vill därför inleda en övergång till ett bostadsbyggande som gör att varje ung har en bostad som väntar på henne eller honom när hen fyller 20 eller 21. Vi vill se en bostadsfinansiering och ett risktagande som ligger mer på det gemensamma och en allmännytta som ska bli större för att kunna bygga till lägre hyror och sätta press på den lokala, privata marknaden. Vi vill också skapa ett nationellt byggbolag för att med goda arbetsvillkor bygga bra bostäder för fler än bara de som har råd att lägga ut mycket pengar.

De nya livsmiljöer som byggs upp i dag ska hålla i många hundra år framöver. Det är därför av särskilt värde att det nu inrättas två nya anslag, dels för att åtgärda radon i bostäder, dels för innovativt och hållbart byggande. Hög arkitektonisk kvalitet och offentliga rum vi alla kan dela är viktiga för vårt välmående.

Vi gör nu satsningar på forskning om social bostadspolitik. Det ska leda till att det byggs upp en större forskning om bostadsbyggande och de livsmiljöer som finns runt omkring oss, som betyder så mycket för oss i vardagen. Vi fokuserar även på digitalisering av samhällsbyggnadsprocessen, som även den kommer att höja kvaliteten på boendemiljöerna som byggs i dag. Så skapar vi ett samhällsbygge för framtiden.

Då är det synd att de borgerliga partierna vill ta bort alla satsningar för framtidens byggande och på byggande av hyresrätter med rimliga hyror.

Regeringen och Vänsterpartiet lägger fem gånger mer på detta än vad den borgerliga regeringen gjorde under sin period - och givetvis mycket mer än vad de borgerliga partierna gör i sina budgetmotioner. Vi gör den största satsningen på 20 år, men mer behövs.

I de borgerliga budgetmotionerna är det samma visa som alltid. När sjukvården behöver mer pengar, skolorna behöver bli bättre och det behövs fler hyresrätter med rimliga hyror vill de borgerliga ha 30 miljarder i skattesänkningar.

Bara på sjuka och arbetslösa sparar Moderaterna in 4 miljarder för att betala skattesänkningar till sina kärnväljare.

Centerpartiet sänker lönerna. De introducerar åter den dyra och ineffektiva sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga, något som bara skänker pengar till stora företag. För att man ska få en känsla av vad detta innebär kan jag berätta att Centerpartiets skattesänkningar skulle kunna betala för tiotusentals sjuksköterskor. Centerpartiet sparar in 12 miljarder på arbetsmarknadspolitik och hjälp till arbete, vilket framför allt slår mot nyanlända. Centerpartiet sparar över 8 miljarder på sjuka och funktionsnedsatta och drar ned på bostadstillägget för samma grupp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Liberalernas skattesänkningar går nästan bara till de absolut rikaste. De träffar i princip de grabbgäng som sitter med helrör på Stureplan på fredagskvällarna. Liberalerna gör störst satsningar på denna grupp. Man sänker skatten med 22 miljarder för dem med absolut högst inkomster. De med lägre inkomster får noll kronor, och de med sjukersättning får höjd skatt och sänkt bostadstillägg.

Sverigedemokraternas budgetmotion ger den rikaste tiondelen 13 gånger mer än dem med lägst inkomster.

Herr talman! De borgerliga har inget nytt att komma med. De har inga förslag för framtiden, inga visioner och inga tankar om vad framtiden för vårt land är.

Signalen från de borgerliga är den gamla vanliga: Den ensamstående mamman som kånkar matkassar från förskolan och hem varje dag ska betala skattesänkningar för Danderydsmiljonärerna. För den skolelev som inte får tillräcklig hjälp med läxorna drar de in lärartimmar eftersom det finns några miljonärer i Stockholmskommuner som behöver skattesänkningar. För den hyresgäst som räknar pengarna varje månad för att få ihop till mat och kläder vill de införa marknadshyra så att hyresvärden blir ännu rikare när hyran höjs med 50-60 procent.

Herr talman! Alternativen i svensk politik är tydliga. Vi har en höger som vill fortsätta skära ned på välfärden och sänka skatten för de högavlönade. Notan vill de skicka till oss andra, som arbetar och sliter varje dag, och göra vår välfärd allt sämre.

Det är en dålig idé. Jag vill minska klyftorna. Jag vill inte ha rikare rika; jag vill ha rikare fattiga. Jag vill att vi ska ägna oss åt ekonomisk utjämning de kommande åren. Nästa år är det val, och då får väljarna bestämma framtiden för Sverige.

(Applåder)

Anf. 6 Mats Green (M)

Herr talman! Jag instämmer med Caroline Szyber i att det är lite speciellt att debattera bostadspolitik med Vänsterpartiet, för det känns som att debattera med någon i ett parallellt universum. Ibland kan man tro att Vänsterpartiet är ett oppositionsparti fastän de tvärtom är en del av regeringsunderlaget.

Herr talman! Utmärkande för Vänsterns bostadspolitik, i den mån det finns någon, och även för Nooshi Dadgostars inlägg här är inte allt man är aktivt och positivt för utan allt man är negativ till och emot.

Jag har precis som tidigare roat mig med att gå igenom Vänsterpartiets bostadspolitiska motioner under både innevarande och tidigare riksdagsår. Där finns inte en enda åtgärd som syftar till att få fler bostäder. Det enda man är för är de byggsubventioner som man vill genomföra och även har varit med på. Vänsterpartiet slåss alltså med näbbar och klor för att stoppa in skattepengar i privata företag - företag som dessutom inte har problem med sina vinstmarginaler. Jag vill att Nooshi Dadgostar utvecklar detta.

Med tanke på den bostadsutmaning vi står inför: På vilket sätt vill Vänsterpartiet bygga bort denna? Man kan inte ha en bostadspolitik som bara går ut på att stoppa saker. Ibland måste man också vara för något.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Kan inte du, Nooshi Dadgostar, räkna upp era tio viktigaste förslag för att få fler bostäder i Sverige? Jag lovar att du inte får ihop så många, men gör ett försök.

Anf. 7 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Både jag och Mats Green är i viss mån för subventioner. Mats Green vill subventionera städhjälp till rika familjer. Mats Green vill subventionera ett ROT-avdrag som framför allt går till dem som tjänar mest. Mats Green är också för dagens ränteavdrag, som egentligen är en subvention till banken.

Politik bygger till viss del på att vi ska göra investeringar och satsningar. Vi menar att även hyresrätter behöver subventioneras. Men det räcker inte. Dagens investeringsstöd har gett tusentals nya hyresrätter, vilket vi är glada över.

Men vi vill förändra finansieringssystemet för bostadsbyggande och införa statliga lån så att man kan bygga många fler hyresrätter. Jag nämnde att det kommer att leda till att det byggs uppemot tre gånger så många hyresrätter eftersom man slipper ha en egen kapitalinsats. Avkastningskraven sänks väsentligt om man har ett gemensamt risktagande. Nu tittar en statlig utredning på detta. Får vi upp byggandet på detta sätt betyder det ganska mycket.

Vi vill förenkla reglerna för allmännyttan. Här diskuteras i dag affärsmässighet och om man kan ha olika nyproduktionsprojekt. Vi menar att vissa ändringar behöver göras i dagens lagstiftning för allmännyttan - den lagstiftning som ni lade fram under förra mandatperioden. Det är ju det stora politiska verktyg som kommunerna har för att bygga bort bostadsbristen.

Det behöver finnas mark för att bygga. Därför vill vi hjälpa kommunerna att ha en aktiv markpolitik så att de kan köpa in mark och bygga ut områden med mer bostäder.

Anf. 8 Mats Green (M)

Herr talman! Om jag ska vara snäll och visa god vilja, vilket jag alltid gör, kom Nooshi Dadgostar med kanske fyra förslag som hon anser leder till fler bostäder. Jag anser kanske inte det, men det var ändå fyra förslag.

Det främsta av dessa förslag var att man ska stoppa in miljarder av skattepengar i privata byggbolag för att de ska bygga något de redan har byggt. Dessutom gynnar det dem som redan finns på bostadsmarknaden eftersom en förutsättning för att komma i fråga för någon av dessa lägenheter är att man har stått i den vänsterpartistiska bostadskön. Det gynnar alltså dem som redan har.

Säg att jag skulle återvända till mitt uppväxtområde, utanförskapsområdet Öxnehaga i Huskvarna. Om jag kom dit och sa att jag skulle fixa deras bostadssituation genom att ge miljarder till privata byggbolag skulle det inte lyfta.

Herr talman! Man måste våga ge sig på grundproblemet, och grundproblemet i Sverige är att vi behöver fler bostäder. Då kan man inte ha en politik som till 90 procent går ut på att göra det svårare att bygga bostäder, svårare att hyra ut bostäder och, framför allt, svårare att hyra en bostad. Det är helt oacceptabelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi måste dessutom komma ihåg att Vänsterpartiet är en del av regeringens regeringsunderlag. Vilka frågor har Vänsterpartiet drivit på aktivt och drivit regeringen framför sig i för att få fler bostäder? Svaret är: inte i någon enda fråga. Egentligen har man lagt in sitt veto mot en räcka åtgärder. Detta försökte man göra under alliansregeringen, och det försöker man göra under denna regering.

Återigen: Är dessa - snällt räknat - fyra förslag allt som Vänsterpartiet har att komma med? Då har vi problem.

Anf. 9 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Att ändra på hela finanssystemet för bostadsbyggandet i Sverige tror jag inte kommer in i den ram som Mats Green sätter - att det är en liten del i en stor palett eller liknande.

Ditt stora problem, Mats Green, är verkligheten. När du var med och styrde kom bostadsbyggandet aldrig över 30 000 bostäder per år, inte en enda gång. I dag bygger Sverige över 76 000 bostäder. Mats Greens stora problem är verkligheten. Din politik fungerade inte, och då måste man tänka om.

Jag tycker att det är ganska elakt mot de egna alliansvännerna att vara så kritisk mot de verktyg vi använder oss av i dag. Kristdemokraterna vill också ha investeringsstöd. Och titta på Centerpartiet! De föreslår också lån för infrastrukturinvesteringar. Detta är inget som ligger bortanför de vänner du har.

Vi behöver kunna komma överens om att vi behöver ändra på något, för det fungerar ju inte. Vi bygger inte bostäder för dem som behöver det och som har vanliga plånböcker. Då behöver staten tillsammans med industrin gå in och fundera på om vi kan förändra de finansieringsstrukturer vi har i dag för att få fram ett mycket större utbud. Då räcker det inte med de små detaljfrågor som Mats Green kan rapa upp i många långa dokument.

Attefallshusen gav ingenting. Att ta bort ett bygglov på en enskild åtgärd i ett hus leder inte till tiotusentals fler bostäder, utan det krävs något större. Där har Moderaterna inga besked, för man tycker att marknaden ska sköta detta. Men det gör den inte, så vi måste hjälpas åt tillsammans. Investeringsstödet har bara i år gett 10 000 bostäder. Det är bättre än ingenting, vilket är vad Mats Green föreslår.

Anf. 10 Ola Johansson (C)

Herr talman! Egentligen tycker jag att det är olyckligt att vi ska behöva vänta med att lyssna på Robert Hannahs utmärkta förslag om bostadspolitiken. Och jag är nyfiken på att höra vad Johan Löfstrand och Emma Hult har för åsikter om stödpartiet Vänsterpartiet och deras ganska hårt nedkörda socialistiska påle i den bottenlösa dy som bostadspolitiken har blivit.

Centerpartiet skänker pengar för att personer som står långt ifrån arbetsmarknaden ska ha en chans att komma in på den och därmed ha möjlighet att skaffa sig en bostad och flytta hemifrån. Detta kritiserar Nooshi Dadgostar, men ändå skänker hon 1,7 miljarder till redan lönsamma byggföretag i form av byggsubventioner.

En annan sak slår mig när Nooshi nämner Danderyd. Då kommer jag återigen att tänka på min egen hemkommun, borgerligt styrda Kungsbacka, som har välskött ekonomi, låg kommunalskatt, ordning och reda samt en pågående bostadsplanering och som får 13 miljoner i byggbonus. Det är totalt bortkastade pengar. Samtidigt får kommuner som har mindre välskött ekonomi av olika skäl - det kan vara att majoritetsstyret ser ut som det gör, men det kan också bero på att man har väldigt låg befolkningstillväxt - ingenting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

När Nooshi Dadgostar talar om frihet undrar jag vilken form av frihet hon menar. Hon vill reglera och subventionera bort all frihet som finns i bostadspolitiken. Jag är lite nyfiken på var Nooshi Dadgostars gräns går när det gäller hur mycket pengar man kan använda för att subventionera fram saker och ting som Vänsterpartiet anser att det finns brist på i samhället.

Anf. 11 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Det är helt riktigt att Vänsterpartiet vill investera i sådant som vi har brist på i samhället. Vi tycker att det är viktigt. Bostadsbristen är ett enormt problem, och det som byggs i dag är inte för vanliga plånböcker.

Jag hör inte en enda borgerlig politiker i kammaren i dag som har ett förslag på hur vi bygger fler hyresrätter till rimliga hyror. Det finns inga förslag, vare sig från Mats Green eller Ola Johansson. Vad är ditt förslag för hur vi ska få ned hyrorna på den nyproduktion som vi bygger i dag? Vad är ditt förslag? Vi måste ha några idéer om detta. Det är den stora fråga som vi står här och debatterar i dag.

Investeringsstöden har fungerat, men jag menar att det inte är tillräckligt. 10 000 hyresrätter med rimliga hyror är bra, men det når inte ända fram. Vi tycker att vi ska gå längre. Precis som ni tycker vi att man ska gå in med statliga lån för exempelvis nyproduktion i infrastruktur, vilket är bostadsbyggande i det här fallet. Där håller vi med varandra.

Vi behöver på olika sätt fundera på nya idéer. Vi kan inte bara skrika om regleringar, socialism och allt det som Ola Johansson säger men som inte betyder något. Jag hänger inte med på vad det innebär.

För mig är det viktigt att det kommer fram nya hyresrätter nu som folk kan efterfråga. Investeringsstödet är ett sätt, men vi har många andra förslag. Vi vill använda allmännyttan på ett bättre sätt, vi vill hjälpa kommunerna med markpolitiken på ett mycket mer progressivt och framåtsyftande sätt och vi vill ha olika stödsystem så att nyproduktionsprojekt kan startas oftare och snabbare, när det inte finns ett stort behov av eget kapital och avkastning på eget kapital.

Anf. 12 Ola Johansson (C)

Herr talman! Nooshi Dadgostar har utsetts till regeringens utredare för att få fram mer byggbar mark, något som är angeläget.

Det torde inte vara obekant för Nooshi Dadgostar vad som sägs i den beskrivning som finns från de byggföretag som ska bebygga marken.

Det torde inte vara obekant för Nooshi Dadgostar vad de allmännyttiga bostadsföretagen berättar för henne när det gäller förutsättningarna för att få fram fler hyresbostäder.

Det torde heller inte vara obekant för Nooshi Dadgostar att en nyproducerad bostad - en hyresrätt - som upplåtelseform alltid är dyrare än vad en redan byggd bostad är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det torde därför heller inte vara obekant för Nooshi Dadgostar att de billiga hyresrätter som en ung person, en nyseparerad person, en person som är på väg in på arbetsmarknaden eller en person som är nyanländ och försöker starta ett liv här i Sverige har tillgång till är en bostad som redan finns - en bostad som tillgängliggörs genom ökad rörlighet och genom att människor bestämmer sig för att det är dags att äga sin bostad.

Ägande är något som inte existerar i Vänsterpartiets värld. Om Vänsterpartiet genom politiska beslut kunde få bort ägande som boendeform tror jag inte att det skulle vara främmande för Nooshi Dadgostar att föreslå något sådant. Jag tror att drömmen för Vänsterpartiet är att vi har 100 procent subventionerade hyresrätter.

Jag är fortfarande nyfiken på var Nooshi Dadgostar anser att gränsen går för hur mycket skattemedel man kan kasta in i bostadsmarknaden i syfte att få fram den typ av bostäder som Nooshi föreställer sig att människor vill ha.

Anf. 13 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! De borgerliga partierna, Ola Johansson inkluderad, målar upp halmgubbar, och så slåss de mot dem. Och så är det väderkvarnar, och så slåss de mot dem. Så håller de på, och de skriver egna pamfletter.

Vi måste prata med riktiga människor i verkligheten. Folk har ingenstans att bo, Ola Johansson. Det är jättesvårt att hitta någonstans att bo. Jag har en syster som fick flytta från Stockholm. Hon skulle plugga här, men hon fick hoppa av och flytta till Malmö. Vad erbjuder du henne? Vad har du att säga till henne? Ingenting. Du viftar med dina pamfletter. Det är oseriöst.

Jag noterar också att det fortfarande inte finns några förslag om att bygga nytt på ett sätt som prickar åtminstone en vanlig löntagare. Jag kräver inte att man ska bygga de absolut billigaste bostäderna. Jag håller helt med om att det är de som redan är byggda som är billigast. Men vi måste åtminstone bygga för något slags medelsvensson, eller hur? Vi måste bygga för breda grupper. Där har Ola Johansson inget svar.

Jag håller med om att nyproduktion är dyrare. Det är därför som vi vill gå in med statliga lån just i nyproduktionen, för att balansera upp detta glapp och för att se till att risktagandet där blir mindre. Då kan allmännyttan ha startat tre, fyra eller fem fler projekt. Om vi sprider ut kostnaden för risken att starta nya byggprojekt kan vi bygga mycket mer. Det leder till att en eller två lägenheter till och med kan få stå tomma i våra städer, så att det finns en rörlighet på det sätt som Ola Johansson säger.

Det ägda boendet är subventionerat i dag. Vi lägger omkring 30-40 miljarder på det ägda boendet, och det är bara omkring 6 miljarder som går till hyresrätterna. Hur kan dessa 6 miljarder vara så provocerande för Ola Johansson och inte de 40 miljarderna?

(Applåder)

Anf. 14 Robert Hannah (L)

Herr talman! De offentliga finanserna är i ordning, sysselsättningen växer och ekonomin befinner sig i högkonjunktur. Men i stället för att använda högkonjunkturen för att bygga en buffert för sämre tider väljer regeringen att elda på ekonomin, presentera ofinansierade bidragshöjningar och göda byggföretag med byggsubventioner för byggnader som ändå ska byggas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vad Sverige behöver i dag är Liberalernas ekonomiska politik där utbildning belönas, där subventioner går till barnfamiljer och pensionärer i stället för till byggföretag, där det alltid är lönsamt att gå från bidrag till jobb och där man inte förpassar funktionshindrade till ett ovärdigt liv genom att ta bort deras personliga assistans.

Efter tre år med en rödgrön regering finns det ärligt talat knappast någon i Sverige som tycker att Sverige är på rätt väg.

Liberalerna är mycket glada över att det byggs mycket nu. Men även om det byggs mycket mer än på länge är vi långt ifrån att uppnå de 600 000 bostäder som behöver byggas till 2025. I stället visar prognoserna nu att bostadsmarknaden kommer att bromsa in, bland annat på grund av regeringens nya amorteringskrav som kommer att komma snart.

Dessutom står regeringen långt ifrån att ge tak över huvudet till alla de asylsökande som har fått uppehållstillstånd i Sverige. I stället tvingas svenska kommunpolitiker att köpa bostäder eller ta hyresrätter från den vanliga bostadskön.

När Mehmet Kaplan sparkades från sin post som bostadsminister fanns det inga som helst förslag för att ge tak över huvudet för dessa nyanlända, detta trots att Liberalerna och flera andra allianspartier länge krävt undantagsregler för att få fram bostäder och bättre användning av Migrationsverkets upphandlade boenden.

Hela denna höst har gått utan att regeringen och Peter Eriksson har levererat en enda proposition om bostadspolitiken, och Peter Eriksson har fortfarande inget svar på frågan vart de nyanlända ska ta vägen. Detta är den mest avgörande fråga som vi har i Sverige. Vi har väldigt många nyanlända som ska in på den svenska bostadsmarknaden. Nooshi Dadgostar och andra sitter och talar om att unga ska ha någonstans att bo. Men det blir inte lättare om man ska ta de bostäder som de unga ska bo i.

De rödgröna kommer i dag att slå sig för bröstet och ta åt sig äran för att det byggs mycket, trots bristen på politik. Jag kan garantera att det inte på något sätt är den rödgröna bostadspolitiken som har lett till den produktionsökning som vi ser i Sverige i dag. Mehmet Kaplan, Peter Eriksson och regeringen har hittills bidragit med endast fyra saker till svensk bostadspolitik.

För det första har man gjort mindre regelförenklingar. Det intressanta i sammanhanget är att Miljöpartiet röstade emot nästan samtliga när Alliansen styrde under den förra mandatperioden. Nu passar det alltså, men då gjorde det inte det.

För det andra har man skapat, eller vill skapa, flummiga bostadsråd och andra samtalsforum som inte kommer att leda till några som helst fler bostäder. Liberalerna säger nej till samtliga dessa. Jag ska också vara tydlig med att Liberalerna gärna deltar i dessa samtalsforum - Boinstitutet och en massa andra som Hyresgästföreningen och marknaden själva har skapat. Vi behöver inga fler. Det finns tillräckligt många redan i dag.

För det tredje har man infört missriktade subventioner till välbeställda byggföretag.

För det fjärde vägrar man röra vid ränteavdragen. I stället tänker man nu straffa särskilt unga och ensamstående för att ta sig in på bostadsmarknaden genom amorteringskrav som effektivt stänger dem ute.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det är intressant i sammanhanget att lyssna på vad Finansinspektionen sa när man presenterade det nya amorteringskravet. I brist på andra förslag lägger man fram detta förslag. Om regeringen hade gått fram med ett förslag om ränteavdragen, där alla får vara med och bidra till en sund skuldsättning i Sverige, hade Finansinspektionen inte lagt fram detta förslag.

Det är också intressant att Per Bolund, finansmarknadsministern, säger att bara 15 procent kommer att hindras från att ta sig in på bostadsmarknaden på grund av det nya förslaget. Det drabbar de rika, eftersom de som inte har höga inkomster redan nu inte får banklån för att köpa en bostad.

Man kan mycket tydligt se att detta i praktiken innebär att regeringens politik går ut på att unga, nyutexaminerade, nyanlända och ensamstående är de enda som inte ska få ta sig in på bostadsmarknaden på grund av att människor runt om i Sverige redan har tagit mycket stora lån. Man vill över huvud taget inte se till att alla svenskar är med och bidrar till en sund skuldsättningspolitik i Sverige.

Liberalerna är främst kritiska till att regeringen genom sin budget fortsätter att driva på en politik som syftar till att subventionera fram fler bostäder. Det är en politik som i grunden är feltänkt. Subventionerna snedvrider konkurrensen, och medlen går i en majoritet av fallen till bostäder som ändå kommer att byggas. Det framgår mycket tydligt av när dessa subventioner kan sökas. Det är först när man har fått bygglov och gått igenom en otroligt lång process, som säkert har tagit tre, fyra, fem eller sex år, som man ska söka denna subvention för att få bygga bostaden. Det faller på sin egen orimlighet att byggföretag inte redan skulle ha planerat under fem sex år för ett hus som ska byggas och att de sedan inte kommer att bygga om de inte får bygglov och en finansiering av staten. Så funkar det inte. Dessa subventioner går direkt ned i fickan på byggföretag som redan har tänkt bygga dessa bostäder.

Vid vartenda besök som jag har gjort på olika byggföretag under de senaste åren har jag fått bekräftat att de bostäder som nu får subventioner redan är planerade.

I Göteborg sa en byggherre att det kommer att bli 100 kronor lägre hyra för en bostad som man nu bygger. Ja, den kommer att vara 100 spänn billigare än den som byggdes för två år sedan. Det är inte att faktiskt få fram fler bostäder.

De 10 000 bostäder som Nooshi Dadgostar slår sig för bröstet för hade redan byggts. Vad hade hänt om vi i stället faktiskt hade gett dessa pengar till pensionärer och ensamstående föräldrar?

Liberalerna säger nej till bostadssubventionerna. Vi satsar i stället pengar på att höja bostadstilläggen markant mer än regeringen föreslår och även deras stödparti Vänsterpartiet föreslår. Dessa pengar satsar vi särskilt just på pensionärer med garantiinkomster och på flerbarnsfamiljer. Det är en effektiv politik för att få in fler resurssvaga familjer på bostadsmarknaden.

Medan regeringens politik alltså innebär att man subventionerar ekonomiskt starka byggföretag, som inte vill ha medlen, innebär Liberalernas ekonomiska politik hjälp till resurssvaga individer som behöver bostadstillägg och bostadsbidrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Om man ska jämföra solidaritet, vad är då solidariskt? Är det att hjälpa rika byggherrar som har fått bygglov och ska bygga en bostad och som gärna tar emot gratis pengar, eller är det att hjälpa ensamstående mammor, som Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet tidigare här klappade sig på bröstet för att de hjälper att komma in på bostadsmarknaden och så att de har råd med hyran? Jag är ganska tydlig med att jag tycker att hjälpen ska gå till individer och inte till företag.

Liberalerna föreslår i sin budgetmotion fyra större satsningar inom bostadspolitiken, utöver de höjda bostadstilläggen.

För det första vill Liberalerna ta bort flyttskatten, så att fler har råd att flytta till något som de faktiskt vill bo i. Vi vill ta bort både taket och räntan. Det skulle vara den absolut största och mest effektiva satsningen för att få en bättre fungerande bostadsmarknad, så att äldre svenskar har råd att flytta till någonting som är mer anpassat för dem och så att flerbarnsfamiljer kan flytta in i de bostäder som många äldre svenskar i dag bor i.

För det andra vill Liberalerna sänka ränteavdragen med 1 procent per år under tio år ned till 20 procent och kvitta detta med sänkt inkomstskatt. Vi säger nej till regeringens kommande amorteringskrav som bara riktas mot yngre och ensamstående.

För det tredje säger Liberalerna ja till att Boverket ges i uppdrag att utveckla något som svenska folket och branschen faktiskt vill ha och behöver ha, nämligen offentlig hyresstatistik, så att alla svenskar kan jämföra och se om de betalar en rättvis hyra.

För det fjärde säger Liberalerna ja till att inrätta ett ekonomiskt stimulansbidrag till de kommuner som har förkortat eller framgångsrikt arbetar med att förkorta handläggningstiderna för plan- och bygglovsärenden. Detta ger långt fler bostäder än de samtalsforum som Miljöpartiet satsar alla sina pengar på.

Jag vill därefter säga något om konsumentpolitiken. På det konsumentpolitiska området motionerar Liberalerna tillsammans med de övriga allianspartierna om en återgång till Alliansens konsumentpolitiska mål, som handlar om att stärka individernas konsumentmakt. Jag yrkar därför bifall till reservation 4, vilket också de andra allianspartierna har gjort.

Medan Liberalerna anser att konsumentpolitiken ska användas till att stärka konsumenternas makt vill Miljöpartiet använda konsumentpolitiken till att styra människors beteenden och till att skapa fikaklubbar för miljöpartister. Liberalerna säger därför fortsatt nej till regeringens partssammansatta forum för miljösmart konsumtion.

Vi är för miljösmart konsumtion, och vi är för att arbeta med dessa frågor. Den här typen av sammansatta forum finns dock redan, och staten behöver inte vara den som bjuder in. Det kan branschen i stället göra själv. Vi behöver inte dessa flumkonferenser från Miljöpartiet. I stället ska vi prata om hur man direkt stärker konsumentmakten, vilket Konsumentverket redan i dag har i uppdrag att göra. Liberalerna säger därför ja till att öka stödet till de civila samhällsorganisationer som på olika sätt stärker konsumentmakten. Vi vill alltså hellre ge pengarna till konsumentorganisationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi i Liberalerna säger också ja till att satsa medel på att Konsumentverket ska hitta åtgärder för att stärka konsumentmakten för personer med funktionshinder. Vi vill att personer med funktionshinder ska ges möjlighet att använda sin konsumentmakt på ett bra, tydligt och effektivt sätt, och det ska vara rättvist för dem att kunna handla. Medan regeringen satsar på att dra ned på och förstöra för livet för Sveriges funktionshindrade och satsa på elcyklar jobbar vi i Liberalerna i stället för att stärka funktionshindrades rättigheter att vara sina bästa jag. Det är att arbeta med effektiv konsumentpolitik.

Från Liberalernas sida anser vi att budgetförslaget måste betraktas som en helhet, herr talman. Därför yrkar vi inte bifall till vår egen budgetreservation utan har ett särskilt yttrande.

(Applåder)

Anf. 15 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Jag har ägnat mig åt att läsa Liberalernas budgetmotion och det vi diskuterar i kammaren i dag. Liberalerna är det parti som sänker skatten mest för de absolut rikaste. Man har en fördelningsprofil i sin budget som innebär jättemycket rikare rika, vilket de fattiga får betala. Så funkar Liberalerna nuförtiden. Det tycker jag är tråkigt, vill jag börja med att säga.

Jag sa i mitt anförande att jag tycker att de borgerliga partierna behöver komma fram med hur de vill lösa situationen. Hur ska vi bygga hyresrätter och bostäder med rimliga hyror och priser? Hur ska detta gå till? Det regeringen och Vänsterpartiet gör är att ge ett investeringsstöd som gör att vi kan få fram hyresrätter med rimliga hyror. Robert Hannah frågade i sitt anförande vad som hade hänt om vi inte hade gjort det. Ja, då hade vi inte fått några hyresrätter med rimliga hyror. Det är ju så att det blir rimliga hyror med detta. Det är det som är poängen - att de ska komma fram.

Hur vill Liberalerna göra för att vi ska få hyresrätter med rimliga hyror?

Anf. 16 Robert Hannah (L)

Herr talman! Vilka är de rika som Nooshi Dadgostar talar om? Det är barnmorskor. Tycker du att en barnmorska är rik, Nooshi Dadgostar? Tycker du att en specialistsjuksköterska är rik? Tycker du att en förstelärare är rik? Tycker du att vanliga svensson är rika? Det är nämligen dem du pekar ut när du säger att vi sänker skatten för de allra rikaste.

Sverige har en av de absolut högsta inkomstskatterna i världen. Vad Liberalerna vill se är en grön skatteväxling där vi sänker skatten på inkomst och höjer den på konsumtion - särskilt av det som förstör miljön. Det är inte orimligt att tycka att det är en bra politik så att Sverige kan vara mer konkurrenskraftigt i världen. Att kalla barnmorskor, specialistsjuksköterskor och förstelärare rika tycker jag dock är orimligt.

Vad vill vi göra för att få mer rimliga hyror i Sverige? Vi tycker att vi har för dålig konkurrens. Vi tycker att våra byggkostnader är högre än i andra länder. Vi i Liberalerna har varit tydliga med att vi vill ha typgodkända hus som ska vara fria att byggas över hela Sverige. Sabos kombohus är en jättebra satsning. Vi vill ha fördjupade översiktsplaner som huvudregel så att en kommun kan planera framåt i tiden. Vi vill att kommuner ska planera efter behov så att det ska finnas detaljplaner efter den befolkningstillväxt som ska finnas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi vill stärka de individer som är resurssvaga på riktigt. Det handlar oftast om ensamstående föräldrar och om pensionärer med garantiinkomster, och där satsar vi mer på höjda bostadstillägg än något annat parti i detta rum i dag. Vi gör alltså väldigt mycket på det här området, men det är marknaden som måste förbättras. Det handlar om att få en bättre och mer fungerande byggmarknad.

Det är inte byggsubventioner till hus som redan ska byggas som är lösningen - tyvärr. Alla byggherrar jag har träffat har sagt att de hus de nu tar pengar för, gratis, och stoppar i fickan redan skulle byggas. Detta är inte lösningen.

Anf. 17 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Det är inte på det sättet som Robert Hannah säger. Många av dessa hus hade inte byggts, och de hade absolut inte haft de låga hyror som de har i dag. Det är det som går tillbaka till människorna - de låga hyrorna och de nya hyresrätterna. Det är ju inte så att bostadstillägg i sig bygger nya bostäder.

Robert Hannahs parti vill även ha marknadshyror. I Stockholm eller i min hemkommun, som ligger utanför Stockholm, skulle det kanske höja hyrorna med 60-70 procent. På vilket sätt tror Robert Hannah att marknadshyror skapar ett byggande som gör att till exempel vanliga löntagare kan få nya hyresrätter om nu hyrorna ska gå upp med 60-70 procent? Hur går det ihop, så att säga? Det är min första fråga.

Robert Hannahs parti vill även sänka värnskatten. Det är den rikaste procenten i Sverige som betalar värnskatt. På vilket sätt ger det fler billiga hyresrätter att sänka skatten för de absolut rikaste i Sverige?

Anf. 18 Robert Hannah (L)

Herr talman! Jag tycker att det är en villfarelse när Vänsterpartiet talar om låga hyror. Det finns inga låga hyror i nyproduktion; de kommer alltid att vara högre än för befintliga bostäder. Det vi behöver satsa på är smarta renoveringar i de billigare bostäder som redan finns ute på marknaden. Där kan jag hålla med om att man behöver göra ett starkt arbete.

När det gäller byggsubventionerna kan man fråga sig om en 90-talist verkligen har chans på en hyresrätt i Stockholms, Göteborgs eller Malmös innerstad i dag. Nej, dessa subventioner går till folk som redan står i bostadskön. Det är inte de människor ni efterfrågar ska ha bostäderna som får dem, Nooshi Dadgostar. Det ska man också vara tydlig med.

När jag har pratat med byggföretag i min hemstad Göteborg har det blivit tydligt att det blir en 100 kronor billigare hyra för deras hyresgäster. Ta då i beaktande att ett bostadsbidrag till den ensamstående mamman eller till pensionären med garantiinkomster ger en 1 000-2 000 kronor lägre hyra varje månad. Det är effektiv bostadspolitik, och det är att hjälpa de individer som faktiskt behöver stöd. Era subventioner kommer att gå till dem som står först i kön, och det är inte de som behöver bostäderna mest.

Nooshi Dadgostar talar också om hyror som höjs med 60-70 procent. Eventuellt kan det ske på Kungsholmen, Södermalm och Östermalm, men i praktiken har vi redan marknadsnivåer i de absolut största delarna av Sverige i dag. De bostäder som nu kommer ut på bostadsmarknaden med presumtionshyror och med era subventioner är redan långt mycket dyrare, och det är ganska lätt att få tag i dem i innerstäderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Däremot måste man fundera på hur vi får en marknad som fungerar. Det vi har i dag är nämligen en totalt icke fungerande marknad med svarthandel, där 90-talister inte över huvud taget har en chans att komma in på bostadsmarknaden och där det är 25 års kö till en bostad. Jag har till och med anmält bostadskön i Stockholm till Guinness Rekordbok, och det av en anledning: Vi har en icke-fungerande bostadsmarknad. Det måste vi lösa, och det görs inte genom mer socialism utan genom mer marknad.

Anf. 19 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Civilutskottet debatterar nu utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik.

Jag kommer i mitt anförande att tala mestadels om bostadspolitik, och jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Herr talman! Vi står nu här i mandatperiodens sista budgetdebatt. Nästan fyra år har gått av mandatperioden, och om man tittar tillbaka ser man att det har hänt mycket. Tittar man tillbaka på tidigare mandatperioder kan man konstatera att bostadsbyggandet under många av åren under 2000talet har varit väldigt lågt. Tittar man på en kurva eller ett diagram ser man att det bara var något av åren som bostadsbyggandet kom över 30 000 bostäder per år. I dag är verkligheten helt annorlunda.

Åren kring 2017 kommer att gå till historien som några av de år i modern tid då det byggdes mer än på väldigt länge. Enligt Boverkets prognos kommer 76 000 bostäder att ha påbörjats under 2017. För 2018 ser det enligt prognosen ut som att över 70 000 bostäder kommer att påbörjas. Under den här mandatperioden kommer regeringen med stor sannolikhet att ha sett till att över 250 000 bostäder har påbörjats, vilket jag ändå tycker kan ses som gott.

Vi har sett till att det har funnits goda förutsättningar för att det ska byggas. Framför allt kommer vi med stor sannolikhet att nå det mål som regeringen har satt upp om att det ska byggas minst 250 000 bostäder till 2020.

Självklart räcker inte detta. Självklart måste det göras mer. Men man kan ändå konstatera att vi under dessa år har bevisat att det går att påbörja byggandet av bostäder och att det går att bygga bostäder.

Det diskuteras fortfarande och lyfts hela tiden upp i debatten att vi behöver ytterligare regelförenklingar. Jag tror att vi hela tiden måste se till detta, men den som säger att det inte går att bygga bostäder i Sverige har fel. Det är bara att titta på statistiken - det byggs nu som aldrig förr.

Självklart är det så att regeringen inte kan ta åt sig äran för den byggnation som sker just nu. Den tidigare regeringen vidtog säkert ett antal åtgärder som var goda och positiva. Jag har själv i denna talarstol tidigare berömt Stefan Attefall för en del av de saker han har gjort som har underlättat byggandet.

Min stora fundering är dock: Om det nu var så att det under den förra mandatperioden genomfördes så oerhört många reformer, varför kom då byggandet inte igång?

För mig är det självklart. För mig handlar bostadsbyggandet inte om regelverk eller om konjunktur utan om politisk vilja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det som den socialdemokratiskt ledda regeringen gjorde i början av denna mandatperiod var att tydligt peka ut bostadspolitiken och bostadsbyggandet som någonting väldigt viktigt. Regeringen gjorde en tydlig satsning, där vi sa att vi under de kommande åren kommer att lägga 6 miljarder per år för att stimulera bostadsbyggandet runt om i landet.

De pengarna har bland annat gått till en kommunbonus, där vi har sett till att ganska många kommuner som tidigare inte hade en bostadsförsörjningsplan nu har en sådan. Under tiden de har tagit fram bostadsförsörjningsplanen har kommunerna i mångt och mycket också funderat över var i kommunerna de kan planera att bygga bostäder.

Jag tror att denna bonus har gett stor effekt. I min hemkommun Linköping, som har fått en hel del pengar, har bonusen inneburit att man också har börjat att planera projekt för de kommande åren. Ett antal små kommuner har kanske inte tidigare haft någon bostadsförsörjningsplan men har nu tagit fram en sådan och kommer att aktivt bygga under de kommande åren. Jag tycker att kommunbonusen har gett effekt.

Förutom detta har vi lagt en stor andel av dessa resurser på ett investeringsstöd. Investeringsstödet har ju debatterats flitigt här i kammaren. Under 2017 kommer 10 000 bostäder att ha beviljats investeringsstöd. Många av dessa bostäder hade säkerligen byggts ändå, men vi hade haft helt andra hyresnivåer än de vi har nu.

Jag tror att alla som kommer att stå i denna talarstol i dag är överens om att den stora utmaningen framgent är att vi måste se till att hyrorna är rimliga i samband med att det byggs.

Staten har även skjutit till pengar för sanering av mark för bostadsändamål. Detta tror jag är en oerhört viktig åtgärd. Jag har träffat många kommuner som är mycket glada för det här stödet. De har mark som de i dag inte klarar av att få ihop kalkylen för. Genom ett stöd som gör att de kan sanera för bostadsändamål har de dock fått igång byggandet på ett antal tomter där det tidigare har varit svårt.

Regeringen gör en stor översyn av byggreglerna. Detta är någonting som borde ha gjorts för länge sedan. Min uppfattning är att vi ska vara försiktiga med att röra speciellt mycket mer i PBL. Justeringar behöver göras, men inte så mycket. Jag tror däremot att det finns mycket att göra i byggreglerna. Denna utvärdering och genomlysning borde ha gjorts för länge sedan.

Vi har ett stöd till byggande av äldrebostäder. Detta är ett väldigt attraktivt stöd, som många söker. Det mest fascinerande är att vi är överens med ett antal av allianspartierna om att ett stöd för byggande av äldrebostäder är någonting som vi behöver. Jag kan inte förstå vad som är skillnaden mellan att subventionera byggandet av äldrebostäder och bostäder för äldre och att subventionera byggandet av andra bostäder.

Slutligen har vi ett antal ytterligare åtgärder gällande renoveringsstöd, stadsmiljöavtal och liknande. Dessa har på olika sätt bidragit till att kommunerna har fått igång byggandet.

Om jag ska vara riktigt ärlig: Regeringen har gjort en hel del bra saker, men i grund och botten är det kommunerna som ska ta åt sig äran för det ökade bostadsbyggandet. Det rör sig om kommuner som vill. Vi kan se väldigt många kommuner som i dag har dubblat sitt bostadsbyggande, och det handlar i mångt och mycket om politisk vilja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Titta på kommuner som Örebro, Linköping och Malmö, där politiken faktiskt har gjort skillnad! Där har den politiska ledningen tydligt pekat och sagt: Vi måste få upp bostadsbyggandet för att bygga bort bostadsbristen. Detta har gett resultat.

I grund och botten är det så att med en socialdemokratiskt ledd regering tillsammans med socialdemokratiskt ledda kommuner byggs det i detta land. Historien har visat gång på gång att det är då det byggs.

Herr talman! Däremot kan man konstatera att vi inte är nöjda. Självklart finns det utmaningar kvar. Extra tydligt blir detta i det läge som vi befinner oss i nu. Marknaden är på vissa ställen överhettad. Man kan se att det finns en oro. Det finns tendenser till att allt som byggs inte blir sålt eller uthyrt.

Detta är någonting som måste analyseras och som måste tas på största allvar. Däremot tror jag att man måste göra den analysen under en längre tid. Jag tror inte att man i dag kan säga om detta är en fastighetsbubbla eller om det bara är en återgång till ett normalläge.

Självklart måste man ta detta i beaktande, men jag är övertygad om att Sverige i grund och botten fortfarande har bostadsbrist och om att det även fortsättningsvis behöver byggas bostäder i Sverige. Det kanske är så att den produkt som just nu byggs och den produkt som just nu säljs måste förändras. För om nu bostadsmarknaden är en marknad som vilken annan som helst, vilket åtminstone en del av de tidigare talarna här har gett uttryck för, innebär detta att det skulle fungera och att vi skulle få produkter som är billigare.

Men just nu sker inte det. Jag tror att vi behöver mer av politisk styrning och en större diskussion om hur bostadspolitiken ska fungera i framtiden.

Herr talman! Vi ser att det finns utmaningar. Jag tror att nästan alla tidigare talare i talarstolen har sagt att vi nu behöver en ny samlad bostadspolitik.

Jag håller med om det. Vi behöver en samlad bostadspolitik, och vi behöver blocköverskridande samtal. Det absolut viktigaste framgent är att vi får en långsiktig politik, en rättvis skattereform samt ett antal förenklingar som gör att vi kan hålla uppe ett stort, kontinuerligt byggande - framför allt ett byggande av bostäder med rimliga hyror.

Där verkar vi vara överens, och det är oftast där samtalet slutar. Men jag tycker att vi också måste gå vidare i diskussionen och i samtalet och fundera på vilka som är de grundläggande värderingarna i den svenska bostadspolitiken. Där tycker jag att vi måste ta vår utgångspunkt. Vi ska inte prata om olika ideologiska skygglappar.

Vi kanske måste ändra hyressättningssystem. Vi måste kanske investera i fler bostäder. Staten måste definitivt ta ett större ansvar. Dessa frågor diskuteras inte över huvud taget. Om vi ska ha blocköverskridande samtal och en långsiktig bostadspolitik måste vi ha en utgångspunkt i vilka värden som ska vara grundläggande.

Sverige är i dag ett av de länder i Europa som lägger absolut minst pengar på den sociala bostadspolitiska sektorn. Jag tror att vi måste lägga mer, och jag hoppas att även den borgerliga sidan inser att vi måste skjuta till mer pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Robert Hannah från Liberalerna nämnde i sitt anförande att vi måste höja bostadsbidragen och bostadstilläggen. Det kanske vi måste göra. Problemet är dock att det skapar väldigt stora inlåsningseffekter. Hur ska vi hantera detta? Det går inte att bara höja bidrag utan att också reflektera över vilka konsekvenserna blir.

Herr talman! Vi står inför stora utmaningar. Det råder brist på bostäder, och det byggs i dag inte tillräckligt mycket. Framför allt byggs det inte bostäder som människor har råd att bo i.

För mig handlar det om att vi måste skapa en bostadspolitik som utvecklar den svenska modellen, det vill säga ett system som är generellt och som inte pekar ut enskilda individer eller ställer olika grupper mot varandra. Vi ska skapa detta i traditionell svensk anda - gemensamt. Det ska utgå från det som är grundfundamentet i Sverige, det vill säga den svenska modellen.

Då tror jag att vi måste ha en gemensam vision om ett generellt system, ett system som är unikt för Sverige, och att vi ska värna den svenska modellen. Dessa grundläggande värden vill jag ta med mig till de framtida samtalen kring hur vi ska utveckla den svenska bostadsmarknaden.

(Applåder)

Anf. 20 Mats Green (M)

Herr talman! Vi har nu hört Socialdemokraternas Johan Löfstrand och kommer strax att få höra Miljöpartiets Emma Hult - två företrädare som jag hyser stor respekt för, därför att båda är pragmatiska och kunniga på bostadspolitikens område och egentligen vill uträtta mer. Jag vill säga det.

Problemet är bara att det är en dubbellåsning i regeringen, därför att där Johan Löfstrand är pragmatisk är Emma Hult dogmatisk, och där Emma Hult är pragmatisk är Johan Löfstrand dogmatisk. Till allt detta ska läggas Vänsterpartiets mindre pragmatiska bostadspolitik.

Problemet jag talar om vad gäller dubbellåsningen i den rödgröna regeringen är att vi har en socialdemokrati som lägger in sitt veto mot alla strukturella förändringar av bostadsmarknaden och att vi har ett miljöparti, som till råga på allt sitter på ministerposten, som lägger in sitt veto mot alla nödvändiga, avgörande regelförenklingar. Detta är alltså inte i bostadskrisens Sverige en automatisk väg till framgång.

Jag noterar att även Johan Löfstrand vill ha bostadspolitiska överläggningar, där vi alla vänder på alla stenar.

Det är givetvis så, herr talman, att vi alla har heliga kor som vi måste slakta i bostadspolitiken. Jag kan tala för mitt parti och säga att vi är beredda att göra det och vet att också min allianskollegor har en vilja att göra det. Men då måste både Socialdemokraterna och Miljöpartiet - jag har nu gett upp hoppet om Vänsterpartiet - också vara beredda att göra det.

Efter de tidigare bostadspolitiska samtalen uppfattar vi att alla heliga kor finns kvar på regeringssidan. Är det så fortfarande? Räkna upp de heliga korna, om de finns kvar!

Anf. 21 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! I grund och botten håller jag med Mats Green om att vi nog måste vända på många stenar för att lösa de utmaningar vi står inför. Och jag tycker nog att regeringen i mångt och mycket i de bostadspolitiska samtalen hade en öppen agenda där de absolut flesta frågorna gick att diskutera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Den fråga som är signumet för de åtta åren av alliansregering har varit regelförenklingar. På det området kan man väl säga att den nuvarande regeringen lyfte på alla stenar som gick att lyfta och gjorde ett ganska stort omtag kring vilka reformer som vi tyckte var lämpliga och inte.

Efter de bostadspolitiska samtalen levererade regeringen ett 22-punktsprogram, och på regelförenklingsområdet finns det nu en stor samsyn. Det är till och med så att byggindustrin har gått ut och sagt: Rör inte PBL mer, utan fokusera snarare på andra saker, för det är inte där det behövs förändringar. Vi fokuserar då på att se över byggreglerna snarare än planfrågorna. Vi har alltså gjort ett antal stora förändringar och förskjutningar på området.

När det gäller skatteområdet var vi väldigt intresserade av att hitta en överenskommelse. Tyvärr blev de skattepolitiska diskussionerna en politisk fars där man skulle recensera vad de olika personerna hade sagt i slutna rum, vilket jag tyckte var sorgligt. Jag tror att vi hade haft en bra mycket bättre situation om vi hade kommit fram på skatteområdet. Men det blev lite för mycket politisk lekstuga.

Slutligen: Det som jag tror är viktigt om vi ska föra bostadspolitiska samtal, vilket jag sa i mitt anförande och som egentligen är min motfråga till Mats Green, är: Vilka värden vill Moderaterna och Mats Green stå upp för om vi nu ska omdana och skapa ett nytt bostadspolitiskt system?

Anf. 22 Mats Green (M)

Herr talman! Jag håller med om mycket av det som Johan Löfstrand står och säger. Och jag känner till Johans frustration över regeringspartnern Miljöpartiets oförmåga att agera och ta tag i de enklaste frågorna. Jag vet det, och jag respekterar det. Vi har väl sett antal exempel på det i bostadspolitiken som inte har gagnat landet.

När det däremot handlar om vad det är för innehåll vi vill ha i bostadspolitiken tror jag inte att det finns några som helst skillnader vad gäller vision. Vi behöver fler tillgängliga bostäder för alla i alla priskategorier. De som behöver ett hyrt boende ska få ett hyrt boende. De som vill ha ett ägt boende, och det är ju alltid det billigaste i längden, ska också få möjlighet att köpa och äga sitt boende. I synnerhet gäller det dem med små ekonomiska marginaler, därför att de inlåsningseffekter som vi ser nu slår ju framför allt mot låginkomsttagare. För ett parti som ändå har social rörlighet som den bärande tanken är detta A och O. Men återigen är problemet att vi har en regering som sitter kvar med alltför många heliga kor. Det gäller alltifrån hyresreglering till strandskydd, riksintressen och det ena med det andra.

Jag är beredd att svälja väldigt mycket som jag egentligen inte tror på så länge vi får en bostadspolitisk överenskommelse som verkligen börjar ta tag i alla de grundläggande problemen på den dysfunktionella svenska bostadsmarknaden. Det är jag beredd att ta i hand på.

Problemet är att regeringen gick in i de bostadspolitiska överläggningarna med ambitionen att behöva göra så lite som möjligt, att stöka undan politikområdet och begrava de stora frågorna i utredningar. Det är inte så man löser den svenska bostadskrisen.

Återigen: Vi behöver gå på djupet med våra bostadsutmaningar.

Anf. 23 Johan Löfstrand (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Jo, visst kan det vara så att jag med jämna mellanrum är frustrerad. Men den frustrationen riktar sig ganska ofta mot en del av allianskamraterna och i stor utsträckning mot en del myndigheters agerande, för där finns det en hel del att göra och att känna frustration över.

Jag kan också konstatera att Peter Eriksson under den ganska korta tid som han har varit bostadsminister har åstadkommit väldigt mycket. Han har lagt fram ett antal förslag. Framför allt tycker jag att Peter Eriksson har varit aktiv i debatten och på ett klokt sätt bidragit till att vi har flyttat fram positionerna och sett till att bostadsbyggande är en självklarhet, samtidigt som han har argumenterat klokt för både investeringsstöd och andra åtgärder som jag tycker är bra.

När det gäller frågan om grundläggande värden säger Mats Green att vi nog är överens om dem. Men jag tror inte att vi är överens, och det är nog det som är grundproblemet. En av utgångspunkterna i moderat politik är ju att man ska göra en ganska stor reformering av hyressättningssystemet. Då är min fundering: Tycker Moderaterna att det inte är speciellt viktigt om en stor del av bostäderna i bostadsbeståndet kommer att bli dyrare?

Ramböll utredde vad införandet av rena marknadshyror - det är inte det som Moderaterna föreslår - skulle innebära i Stockholm. Det skulle innebära att hyrorna skulle öka med ungefär 17 miljarder i Stockholmsområdet. Om man bara skulle reformera hyressättningen lite skulle det medföra en ganska stor kostnad, och då får man höja bostadsbidragen ganska rejält för att kunna kompensera detta.

Jag tror tyvärr inte att vi är överens.

(Applåder)

Anf. 24 Ola Johansson (C)

Herr talman! Jag tar min utgångspunkt i beskrivningen av historiken som Johan Löfstrand började sitt anförande med. I beskrivningen glömdes det, som så ofta, att vi under början av 2010-talet hade en av de värsta finanskriser som vi har fått uppleva under den tid som jag har varit politiskt aktiv. Men det nämns oftast inte som en faktor för att bostadspolitiken, så som den ser ut i dag, är sådan. Man glömmer ofta också bort att tala om att kurvorna över bostadsbyggandet ökade ganska kraftigt redan under Stefan Attefalls tid som bostadsminister 2013.

Av Johan Löfstrands anförande uppfattar jag ändå att han faktiskt håller med om att de bostäder som färdigställs med byggsubventioner, i kommuner som har planerat för och beslutat om dessa bostäder och som nu även belönas med en byggbonus, är bostäder som beslutades redan före den nuvarande regeringens tillträde, det vill säga före 2014.

Jag skulle gärna vilja höra Johan Löfstrand bekräfta att den bilden stämmer.

Om vi talar om framtiden så stämmer det att vi har ett högt bostadsbyggande. Det byggs väldigt mycket, och skälen till detta är att vi har regelförenklingar på plats. Man brukade ofta raljera över de 55 uppdragen eller alla utredningar som tillsattes. Det var ju faktiskt så att 55 uppdrag och förslag var beslutade redan när den nuvarande regeringen tillträdde. Det är i hög grad detta, i kombination med en gynnsam konjunktur, som gör att det byggs, och det byggs för att det finns människor som har råd att betala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Frågan som jag vill ställa till Johan Löfstrand är: Hur säkerställer han att det också kommer att byggas i framtiden när räntorna stiger, kreditrestriktionerna kommer att öka och prisutvecklingen i stället för att stiga snarare dämpas?

Anf. 25 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Jag kan vara ärlig och erkänna att vi hade en finanskris tidigare under 2000-talet. Men det är ganska fascinerande att varje gång som vi har haft en socialdemokratiskt ledd regering, det vill säga under perioden 2002-2006 och perioden 2014 fram till i dag, så har bostadsbyggandet varit mycket, mycket högre än vad det någonsin varit under de borgerliga åren. Antingen har vi bara en rackarns tur med konjunkturen eller så är det så att det politiska initiativet i stat och kommun faktiskt ger ett högre bostadsbyggande i landet. Jag tror på det sistnämnda.

Som svar på Ola Johanssons frågor kring investeringsstödet kan jag säga att ja, så är det. Jag kan nog konstatera att en del av de bostäder som nu byggs med investeringsstöd skulle ha byggts ändå. Sedan kan man konstatera att vi ju ska ha tio veckors handläggningstid, så några av de bostäder som byggdes 2017 måste ändå ha börjat planeras under vår regeringstid. Så tror jag faktiskt att det är.

Det man kan konstatera är att investeringsstödet har gjort att vi nu har 10 000 bostäder i det här landet som under 15 års tid kommer att ha avsevärt mycket lägre hyror, vilket var syftet. Syftet var att skapa bostäder med lägre hyror.

När vi är inne på diskussionen kring lägre hyror kan vi konstatera att det man kan anklaga borgerligheten absolut mest för var att man under de åtta åren av borgerligt styre såg till att 60 000 bostäder som annars hade varit förhållandevis billiga såldes ut i Stockholm. Man såg till att de ombildades till bostadsrätter, vilket har gjort att det är mycket, mycket svårt att få tag i billiga bostäder i Stockholm.

Det är någonting som man kan beskylla borgerligheten för under deras åtta år: Det var 60 000 bostäder som ombildades, och på så sätt minskade antalet billiga hyresrätter.

Anf. 26 Ola Johansson (C)

Herr talman! Det är ju något av en förbannelse i politiken att just när borgerliga, alliansstyrda regeringar tillträder, då inträffar en global finanskris. Vi lär få vänja oss vid det, eftersom vi ser risken för detta också under 2018.

Det är också detta som är ett av de starkaste skälen till att det finns en stor skillnad mellan den budget som regeringen lägger fram och allianspartiernas budget. Vi är mycket mer återhållsamma med statens utgifter, just därför att vi vet att någonting sådant kan inträffa. Det är en diskussion som har förts tidigare, men vi ska ha med oss detta i dagens debatt.

Det tycks som om vi är överens om att det behövs blocköverskridande samtal om de långsiktiga spelreglerna. För oss i Centerpartiet är det viktigt att man i ett sådant samtal inte backar för att diskutera hyressättningen i nyproduktion, en successiv nedtrappning av ränteavdragen, införandet av ett bosparande för unga, som gör det möjligt för unga att även äga sin bostad och inte enbart vara hänvisade till den något begränsade hyresmarknaden, samt att också göra en översyn av de skatter som gör det dyrt att flytta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag noterar också att Johan Löfstrand talar om behovet av en social bostadspolitik, vilket är en viktig faktor. Vi måste dock inse att det handlar om att se om det finns möjligheter att styra över de här omfattande subventionerna och kunna använda sig av medlen för att stärka dem som är svagast på bostadsmarknaden.

Det finns ju en anledning till att allianspartierna väljer att satsa medel på bostadsbyggande riktat till särskilda grupper, exempelvis äldre, och det är att EU:s statsstödsregler inte tillåter något annat än detta. Men det är klart att det går att diskutera hur den definitionen ska göras, det vill säga om statsstöd ska kunna användas också till att stödja personer som står väldigt långt från bostadsmarknaden i dag.

Anf. 27 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Jag tror att Ola Johansson och jag i mångt och mycket är överens om många av de saker som vi måste resonera kring. Det tycker jag är bra. Jag är helt övertygad om att vi måste göra en ordentlig skattereform.

Däremot tror jag att det är viktigt att vi när vi gör denna skattereform funderar på vilka värden och vilken värdegrund den ska vila på. Många av dagens skatter på det bostadspolitiska området är oerhört snedvridande och fördelningspolitiskt katastrofala, hävdar jag. Ingen av oss vill såklart ändra fastighetsskatten; det är ju politiskt omöjligt så här ett år före valet. Men man kan konstatera att dagens fastighetsavgift slår mot de hushåll som har den absolut svagaste ekonomin. Har du en högre inkomst och en fastighet som är värd mer, då betalar du precis lika mycket i fastighetsskatt som den som har en väldigt billig bostad.

Det finns ett antal sådana exempel där det skattesystem vi har i dag fördelningspolitiskt slår väldigt fel. Det behövs definitivt en skattereform, men det måste vara en skattereform som bygger på en helt annan fördelningspolitisk grundtanke än de skatter som vi har i dag.

När det rör den sociala bostadspolitiken är det återigen så: Vi måste fundera på vilka värden vi ska skydda när vi skapar en social bostadspolitik. Jag är helt övertygad om att bostadsbidrag och bostadstillägg är någonting som vi måste ha kvar. Vi måste också vara medvetna om vad bostadstillägg och bostadsbidrag innebär, nämligen att man låser in människor. Tittar vi ut över Europa, där det finns sådana här system, ser vi att det är väldigt passiviserande med bidrag som låser in människor. Det gör att människor inte orkar ta ett jobb och inte utvecklas som individer.

Därför måste man resonera om hur dessa system ska se ut, och det vill jag göra framgent. I grund och botten måste vi dock fundera på hur den svenska modellen ska utvecklas i stället för att avvecklas.

(Applåder)

Caroline Szyber (KD)

Anf. 28 Caroline Szyber (KD)

Herr talman! Johan Löfstrand är ju en progressiv kraft i Socialdemokraterna, och jag ser verkligen fram emot den bostadsutredning som ni nu jobbar med, den sociala bostadspolitiken som ni sitter och gör själva. Det finns både lite nytänkande krafter i den och krafter som kanske försöker göra vad de kan för att hålla kvar detta system, som ska utvecklas, som det så vackert hette här på slutet. Vad ni kommer fram till ska därför minst sagt bli intressant att se.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag skulle ändå vilja höra hur Johan Löfstrand vill utveckla vår bostadsmarknad. Om jag ska vara konkret har jag tagit upp det här med ägarlägenheter, som är den vanligaste formen utanför vårt lands gränser. Jag tog även upp hur man kan utveckla kollektiva boenden och kanske även hyrköp, vilket även det är en modell som finns.

Jag har frågat regeringen flera gånger, och jag måste säga att jag får ganska oklara svar. Känslan är väl en stor skepsis. Min första fråga är därför: Vad avser regeringen att göra för att uppmuntra nya boendeformer? Det tror jag nämligen är en ganska viktig nyckel till att utveckla vår bostadsmarknad.

Jag vill också kommentera det här med att bostadsbidrag har stora inlåsningseffekter. Jag håller verkligen med om det, men jag tror också att det är ett problem att man bygger väldigt generellt för att få lägre hyror i stället för att rikta dessa stöd till grupper.

Johan Löfstrand tog upp att vi kristdemokrater och delar av övriga Alliansen är positiva till att man satsar på äldre. Ja, för att kommuner som är S-, MP- och V-ledda annars satsar på att bygga hotell och simhallar. De satsar på att göra väldigt mycket utom att bygga äldreboenden. Därför är det här riktade stödet ett sätt att också rikta sig till en särskild grupp. Det tycker jag är motiverat, till skillnad från regeringens allmänna investeringsstöd.

Anf. 29 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Jag kan konstatera att det som vi i den här gruppen sitter och arbetar med är oerhört spännande och intressant, och jag kan redan i dag säga att jag är helt övertygad om att alla som sitter i gruppen kommer att stå bakom samtliga förslag som gruppen kommer att lägga fram.

Det tror jag är väldigt viktigt. Det handlar återigen om vilket system vi vill ha och vad som ska vara värdegrunden. En väldigt stor del av den bostadspolitik vi har i dag är fördelningspolitiskt felaktig. Vi måste reformera den på ett antal olika områden. Framför allt måste vi konstatera att bostadspolitik inte är som politiken för vilken marknad som helst. Det är ett politiskt område där samhället och staten måste ta ett lite större ansvar.

Du ställde en fråga om nya och fräscha idéer, Caroline Szyber. Det är jätteviktigt. Vi måste se till att utnyttja det befintliga beståndet mycket bättre än vad vi gör i dag. Det är i mångt och mycket nyckeln i mycket större utsträckning än att vi ska kunna bygga bort bostadsbristen. Jag tror att det i dag finns många bostäder som inte används tillräckligt effektivt eller ändamålsenligt, hur man nu vill nyttja dem.

Vi behöver ha ett resonemang om hur vi ökar rörligheten i beståndet och ser till att människor hittar ett lämpligt boende i den moderna värld vi lever i i dag. Det kan definitivt vara intressant att se hur vi kan förändra regelverk så att det är lättare att bo tillsammans och så vidare.

Man måste också konstatera att människor vill bo på ett speciellt sätt. Tittar vi på reformen med Attefallshus var målsättningen att det skulle byggas 150 000 sådana. Jag tror att det har blivit 1 800 bostäder när man tittar tillbaka. Den reformen gav inte riktigt den effekt man trodde. Jag tror att många vill bo som de bor i dag.

Caroline Szyber (KD)

Anf. 30 Caroline Szyber (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Jag håller inte alls med. Jag tror inte alls att många bor som de vill i dag. Det är en stor del av problemet på vår bostadsmarknad att människor i dag knappt vågar ha bostadsdrömmar, eftersom så många står så otroligt långt från bostadsmarknaden.

Det behövs nya grepp där man tänker nytt. Man kanske betalar en viss del av sin hyra, får en option och kan efter några år få en möjlighet att köpa sin bostad. Det gäller personer som i dag aldrig skulle kunna få ett lån från banken och står allt längre från sin bostadsdröm. De kanske skulle kunna få köpa sin lägenhet eller till och med köpa ett hus. Har man inte kommit in är det otroligt mycket svårare. Det som i dag är den största möjligheten är att ens boende går upp i värde.

När det kommer till Attefall har det raljerats från olika håll. När jag har talat med Stefan Attefall själv har jag fått veta att det var en frihetsreform. Jag vet att det är jättesvårt för vissa härinne att se värdet av en frihetsreform och av frihet och valfrihet. Den kan vara en egen debatt i sig. Det var en frihetsreform. Det var att människor själva skulle kunna få bygga på sin egen tomt.

Man kan raljera väldigt mycket om väldigt många olika saker. Men det finns kommuner som har använt en del av Attefallhusen för att hjälpa personer som har stått utanför bostadsmarknaden. Det har varit ens egna barn och en del nyanlända. Jag säger inte att det här är lösningen, långt ifrån. Men man vinner ingenting på att peka finger åt dem som i varje fall försöker dra sitt lilla strå till stacken, framför allt inte från politiskt håll.

Det kan handla om fyra, tio, hundra eller tusentals nya bostäder. Vi behöver alla. I stället för att peka finger ska vi vara positiva till dem som bygger om eller bygger nytt och väljer att hyra ut. Jag har fortfarande inte fått svar på min fråga om att pröva nya grepp på bostadsmarknaden.

Anf. 31 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Jag kan hålla med Caroline om att Stefan Attefall har gjort en hel del som var positivt för den svenska bostadspolitiken. Det har jag sagt i talarstolen tidigare, och jag kan säga det nu. Han var och är dedikerad när det gäller att hitta system. Han är till exempel stor företrädare för det nuvarande hyressättningssystemet. Nu ska jag inte ta hans egna ord, utan han får utveckla det själv. Men den bild jag får är att han tycker att det system vi har i dag fungerar bra.

Caroline lyfter i sitt anförande fram bostadsdrömmen. Hon är den första av alliansföreträdarna som lyfter fram ett viktigt värde och inte diskuterar regelförenklingar eller skatter. Det är någonting som ska vara grunden för en framtida svensk bostadspolitik. Bostadsdrömmen och frihetsbegreppet är två sådana värden som jag delar och tror är oerhört viktiga.

Hyrköp eller en utveckling av en ny egnahemsrörelse är saker som vi definitivt ska stödja och utveckla. Jag kommer själv från en kommun där vi har ett kommunalt bostadsbolag som har använt hyrköpsmodeller. Det finns redan sådana initiativ i dag. Det är någonting som jag tycker att vi ska främja. Visst måste det vara så att människor ska kunna efterfråga en bostad!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Problemet när vi diskuterar frihet och när alliansföreträdare diskuterar frihet är: Frihet för vem? Det blir väldigt lätt att det är de som har som har möjlighet till frihet. Jag vill ha ett frihetsbegrepp som inkluderar hela befolkningen, där en stor del av befolkningen kan ha bostadsdrömmen. Då måste vi göra radikala förändringar och få en helt annan fördelningspolitisk profil på den bostadspolitik som bedrivs i dag. Jag får vid annat tillfälle återkomma till din sista fråga.

Anf. 32 Robert Hannah (L)

Herr talman! En politik som inte ställer grupper mot varandra, så sa Johan Löfstrand från Socialdemokraterna väldigt stolt här tidigare från talarstolen. Det intressanta i sammanhanget är att just nu ställs grupper mot varandra. Regeringen tänker införa ett amorteringskrav som innebär att 15 procent inte kommer att kunna komma in på bostadsmarknaden. Det är för att den inte vågar ta tag i ränteavdragen. Det är att ställa grupper mot varandra. Men jag vill tala om en annan fråga där man också ställer grupper mot varandra.

Vi hade en väldigt stor andel asylsökande som kom hösten 2015. Frågan är: Var ska de bo? Det är en fråga som ni i regeringen är ansvariga för, eftersom den uppstod 2015 när ni hade regeringsmakten. Jag ställde frågan till Mehmet Kaplan. Han hade inte några förslag. Jag har ställt frågan till Peter Eriksson. Han kan inte svara på det. I praktiken har det inneburit att kommuner har tagit hyresrätter i anspråk från bostadskön så att ungdomar inte kan ha någonstans att bo. Man har också köpt bostadsrätter från den vanliga marknaden för att människor inte har någon annanstans att bo.

Ylva Johansson svarade på en fråga där jag säger att det inte är rimligt att nyanlända på ett varaktigt sätt går före andra som också behöver bostäder. Jag har inte sedan jag kom in i riksdagen hört ett enda förslag från regeringen om hur man tänker arbeta för att se till att de nyanlända inte går före i kön och att man inte ställer grupper mot varandra. Det enda som har genomförts är det som kom fram i migrationsöverenskommelsen mellan Alliansen och regeringen. Utöver det finns det ingenting att komma med över huvud taget.

Liberalerna ville ha ett undantagstillstånd, och talade om det redan hösten 2015, så att man får fram fler bostäder. Vi vill också använda Migrationsverkets boenden på ett bättre sätt så att kommunerna kunde köpa upp dem eller använda sig av Migrationsverkets platser. I stället har de stått tomma och kostat oss pengar. Jag vill ha ett svar på frågan. Hur ställer ni inte grupper mot varandra när det gäller nyanlända och deras bostadsbehov?

Anf. 33 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Robert Hannah vet precis som övriga här inne i salen att det som hände efter migrationskrisen var någonting som det svenska samhället inte har upplevt på decennier. Det var oerhört stora utmaningar, och vi lever kvar i en hel del av de utmaningarna.

Jag kan konstatera att det här finns väldigt mycket att göra. Jag är som socialdemokrat inte nöjd med hur situationen ser ut i dag, men vi vill göra skillnad. Jag har redan i mitt tidigare replikskifte lyft upp en sak. En av de största försyndelserna som borgerligheten gjorde under sitt styre var att man tillät att 60 000 bostäder i Stockholm ombildades till bostadsrätter. Det innebär att 60 000 bostäder som var förhållandevis billiga har ombildats och är i dag exklusiva bostadsrätter. Det gör att hushåll med en låg inkomst inte kan efterfråga dem. Den försyndelsen har gjort att bostadsmarknaden i Stockholm är än värre än vad den har varit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det regeringen har gjort är att den har lagt fram ett investeringsstöd som ser till att det skapas möjligheter att bygga fler bostäder med rimlig hyra. I grund och botten är frågan kommunal. Det är regeringens uppfattning att kommunerna ska ta det ansvaret men att staten måste ta ett större ansvar. Det gör den redan i dag, men det måste den göra i ännu större utsträckning. Den måste stödja kommunerna i utvecklingen med att ta fram bostäder som människor har råd med.

Sedan tar Robert Hannah i slutet upp de åtgärder som Liberalerna lyft fram, till exempel ett undantagstillstånd.

Jag kan konstatera att det hade varit svårt för Liberalerna att i regeringsställning föra fram ett sådant förslag då det i praktiken är väldigt svårt att genomföra. Det enda konkreta jag ser är därför att man vill höja bostadsbidraget, och det kommer inte att räcka.

Anf. 34 Robert Hannah (L)

Herr talman! Johan Löfstrand sa många gånger att han kan konstatera det ena och det andra. Det kan jag också göra i så fall: Jag kan konstatera att jag inte fick något som helst svar på frågan om vart de nyanlända ska ta vägen eller hur ni arbetar med att föra en politik som, som du så fint pratade om tidigare, inte ställer grupper mot varandra.

Det finns inga som helst svar från regeringen på dessa frågor, och ni är svaret skyldiga eftersom det är ni som sitter i regeringen. Om ni inte vill ta ansvar i de här frågorna kan ni lämna regeringsmakten.

Det Liberalerna föreslog hösten 2015 var att pröva ett visst antal undantagsregler för att se om de fungerar för att få fram fler bostäder snabbare så att unga och nyanlända får tak över huvudet och så att vi inte ställer grupper mot varandra. Om reglerna skulle fungera och om man skulle finna att de var effektiva och bra när de väl utvärderades skulle man också kunna tillämpa dem i stort i Sverige. Dessutom föreslog vi tydligt att de boendeplatser som Migrationsverket har köpt upp inte ska stå tomma. Pengar ska inte förspillas. Inte heller detta har Socialdemokraterna lyssnat på.

Jag kan också konstatera att ni inte har några som helst svar på det här. Det enda jag kan läsa ut ur Johan Löfstrands svar är att vi skulle ha använt dessa 60 000 bostadsrätter i Stockholms innerstad till att sätta de nyanlända i. Det är i så fall också att ställa grupper mot varandra.

Jag har fortfarande inte fått svar på frågan. Man kan konstatera, herr talman, att Socialdemokraterna inte har något svar på frågan. Det är därför jag inte får något svar.

Anf. 35 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Det jag menade när jag talade om ombildningen av de 60 000 bostäderna i Stockholms innerstad är att om vi inte hade ombildat dem skulle det ha funnits 60 000 hyresrätter som fler människor skulle ha haft möjlighet att efterfråga. Det tror jag hade varit någonting positivt. Framför allt tror jag att det ur ett socialt bostadspolitiskt perspektiv hade varit mycket bättre att ha 60 000 hyresrätter med förhållandevis låga hyror. Det tror jag skulle ha haft betydelse i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Robert Hannah säger att den socialdemokratiskt ledda regeringen inte har gjort någonting och att ingenting har hänt. Man kan väl ändå konstatera att hösten 2015 var det nog ingen som trodde att det skulle påbörjas nästan 80 000 bostäder i det här landet 2017. Det innebär att vi under de kommande åren kommer att färdigställa ett par hundra tusen bostäder. Det beror på att vi har en högkonjunktur, en regering som har satt tryck i frågan och kommuner som har tagit ansvar.

Robert Hannah säger att regeringen inte gör någonting - när vi nu har det högsta bostadsbyggandet i mannaminne! Det beror på att vi har ett högt tryck och att det har skapats förutsättningar att bygga bostäder. Jag tycker att vi har gjort saker och att det händer saker.

Men jag kan hålla med om det behöver göras mer om vi ska se till att skapa en bostadspolitik som ger alla möjligheter till en bostadsdröm och som ger alla möjligheter och frihet att växa. Då tror jag inte att lösningen är att bara höja bostadsbidragen.

(Applåder)

Anf. 36 Emma Hult (MP)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Inte sedan miljonprogrammets dagar har det byggts så många bostäder i Sverige som just nu. Att det byggs så mycket är helt nödvändigt, inte minst med tanke på hur lite som byggdes under Alliansens åtta år vid makten. Den bostadsskuld som har byggts upp under en lång tid är vi nu på väg att åtgärda. Under den tid som Miljöpartiet har innehaft bostadsministerposten har antalet påbörjade bostäder ökat till i genomsnitt 63 000 per år, vilket är mer än en fördubbling jämfört med under Alliansens tid.

Vi kan också glädjande nog konstatera att det byggs många nya studentlägenheter och lägenheter för unga. År 2016 färdigställdes 3 487 studentlägenheter, vilket är det största antalet under ett år sedan 2002. Men fler studentlägenheter behövs. Ingen ska behöva tacka nej till en utbildningsplats på grund av bostadsbrist. Därför har regeringen nu gett Akademiska Hus i uppgift att möjliggöra att ytterligare 11 000 bostäder byggs fram till 2021.

Trots att det inte har byggts så här mycket på ca 40 år har vi en lång väg framför oss innan vi når en bostadsmarknad i balans. Enligt Konjunkturinstitutet och byggbolagen är den enskilt största bromsklossen just nu bristen på arbetskraft inom byggsektorn. Detta är inget problem som löses över en natt, men jag kan glädjande nog konstatera att regeringen nu satsar på högskoleutbildning inom samhällsbyggnadssektorn och dessutom föreslår en utbyggnad av yrkeshögskolan och regionalt yrkesvux, vilket bidrar till en förbättrad arbetskraftskapacitet.

Mycket återstår dock att göra. Byggprocesserna måste bli både grönare och effektivare för att vi ska kunna få fram bostäder till rimliga priser. Det ska vara bostäder som ur ett livscykelperspektiv är trevliga att bo i, som inte tär på våra begränsade resurser och som dessutom passar olika plånböcker.

Här har Miljöpartiet i regeringsställning påbörjat ett otroligt viktigt arbete. Digitaliseringen av plan- och byggprocessen är ett avgörande steg för att snabbare få till stånd nya bostäder. Trots att digitaliseringen har pågått i flera decennier är det fortfarande en stor del av informationen inom samhällsbyggnadsprocessen som är analog och pappersbaserad. Detta gäller för planering, projektering och legala dokument men också för själva byggandet, driften och förvaltningen. Därför är jag mycket glad att regeringen nu har gett Boverket i uppdrag att utveckla och säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av plan- och bygglagen i en digital miljö. Detta har man gjort bland annat genom att etablera och fastställa digitala standarder för översiktsplaner, detaljplaner och planeringsunderlag från nationella myndigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

För genomförandet av detta anslår regeringen ytterligare pengar till Boverket, samtidigt som jag kan konstatera att Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna gör stora nedskärningar på Boverket. Jag ställer därför frågan till dessa partier: Hur vill ni att byggsektorn ska digitaliseras? Eller vill ni inte det?

Digitaliseringsarbetet slutar inte med planprocessen. Med dagens teknik ser regeringen att det finns stora möjligheter att effektivisera och utveckla innovativa lösningar som kan bidra till en utveckling som är såväl ekonomiskt som miljömässigt och socialt hållbar. Rent konkret kan det handla om effektiva lösningar för till exempel transporter, avfallshantering och energisystem eller metoder för medborgardialog och inkludering.

Därför är jag mycket stolt över regeringens satsningar på samverkansprogrammet Smarta städer. Det är ett samverkansprogram som också är viktigt för att vi på internationell nivå ska kunna dela med oss av det som vi i Sverige är duktiga på och för att vi ska kunna ta del av det som andra har att bidra med. Det handlar även om att kunna uppfylla målen i Agenda 2030 och att genomföra regeringens strategi för ett hållbart digitaliserat samhälle.

Herr talman! Vi har två riktigt stora utmaningar framför oss. Dels måste vi se till att de som i dag inte har någonstans att bo får någonstans att bo och har möjlighet att betala för denna bostad, dels måste vi se till att allt det vi bygger är så bra som möjligt för såväl människorna som miljön och klimatet.

Kommunerna har bostadsförsörjningsansvaret, men staten måste också ta sitt ansvar för att det byggs bostäder för alla och för att det som byggs är hållbart och används effektivt. Regeringen tar detta ansvar och har bland annat gett en statlig samordnare i uppdrag att få till stånd bostadsbyggande på statlig mark och bostadsbyggande i form av en stor samlad exploatering samtidigt som man har förtydligat länsstyrelsernas uppdrag att aktivt bidra till bostadsbyggande.

Vi kan tyvärr konstatera att behovet av att staten tar ett stort ansvar för att det byggs nya bostäder är extra stort efter de åtta år som Alliansen styrde Sverige. Allianspartierna har inte bara visat sig vara passiva i regeringsställning utan också direkt ansvarslösa i opposition. Det visade sig inte minst förra våren, när de valde att lämna de blocköverskridande samtalen om bostadspolitik. Detta är mycket allvarligt. Det krävs långsiktiga spelregler för en stabil bostadsmarknad. Därför är det jättevälkommet att flera av de borgerliga partierna i dagens debatt har sagt att de gärna vill återuppta samtalen eller starta nya samtal. Men precis som vi har hört i debatten behöver det också vara så att man vill, och inte bara tycker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Tyvärr stannar inte exemplen där. När Alliansen 2014 stolt lanserade Sverigebygget fanns en stark ambition att inte bara knyta ihop och utveckla Sveriges växande städer med snabba, moderna tåglinjer, utan att också skapa 100 000 nya bostäder längs den planerade höghastighetsjärnvägen. Regeringen har fortsatt Alliansens initiativ med Sverigeförhandlingarna, vilket hittills har resulterat i en tredubbling av antalet framförhandlade bostäder. Därför är det helt ofattbart att Moderaterna och Liberalerna nu säger sig vara beredda att stänga dörren för höghastighetståg och därmed också för 300 000 nya bostäder.

Jag undrar: Hur tror Moderaterna och Liberalerna att det gynnar Sverige och bostadskrisen att säga nej till dessa bostäder? Det är tydligt att Moderaterna och Liberalerna har blivit något av en sorts avhopparpartier. Att de inte vill ta ansvar här och nu drabbar framtida generationer som kommer att få svårt att hitta en bostad och transportera sig i Sverige på ett hållbart sätt.

Bostadsfrågan kräver mod och handling nu. Sverige behöver framtidstro och en regering som är beredd att agera och fullfölja beslut. Jag är stolt över den regering vi har i dag som gör detta.

Herr talman! Regeringen har genomfört många viktiga regelförbättringar i syfte att underlätta och förbättra bostadsbyggandet. Flera utredningar är tillsatta, bland annat för att modernisera Boverkets byggregler och för att se över översiktsplaneringen och möjligheten att avskaffa bygglovskrav för till exempel solceller och paneler. Regeringen har även infört tidsbegränsade bygglov för tillfälliga bostäder. Det är en lagändring som ökar möjligheten att använda tillfälliga bostäder som komplement till permanent byggande och som också gör att mark kan användas mer effektivt, till exempel under långa planprocesser. Överklagandeprocessen har dessutom kortats och gjorts mer rättssäker.

Herr talman! De senaste månaderna har det blivit tydligt att det inte räcker att vi bara bygger mer. Vi måste också se till att det som byggs är bostäder där människor har råd att bo, att det som byggs i dag har så liten miljö- och klimatpåverkan som det bara går och att det håller god standard. Det ska finnas bostäder för alla åldrar och inkomstnivåer, för personer med olika behov och för unga och studenter. Vi får inte glömma bort att det vi bygger nu bygger vi för kommande generationer och att det samhälle vi planerar för i dag måste hålla för en lång tid framöver.

Jag är stolt över att vår regering har vidtagit en rad åtgärder för att öka produktionen av hållbara bostäder som även människor med lägre inkomster har råd att bo i. En av de viktigaste satsningarna som regeringen gör på det här området är investeringsstödet.

Vi kan konstatera att de 10 000 billigare hyresrätter som har byggts i år inte hade blivit byggda utan regeringens investeringsstöd. Det finns dessutom en särskild klimatbonus som kan sökas för bostadsprojekt med låg energiförbrukning. Genom klimatbonusen i investeringsstödet har tusentals nya passivhus kunnat byggas. En tredjedel av de hus som har beviljats investeringsstödet håller passivhusstandard. Investeringsstödet sänker hyrorna och minskar klimatpåverkan. Det är jag stolt över.

Ett lysande exempel på hur investeringsstödet fungerar finns i den moderatstyrda kommunen Tyresö. Det privata bygg- och bostadsbolaget Botrygg har byggt hyreshus i Tyresö centrum där hyrorna blir ca 2 000 kronor lägre per lägenhet än vad de hade blivit utan stödet. Projektet uppfyller dessutom kraven för låg energianvändning, vilket också gör det bättre för klimatet. Även det kommunala bostadsbolaget i Tyresö bygger bostäder med hjälp av investeringsstödet. De är nog de billigaste hyresrätterna i hela Stockholms län, tack vare det statliga investeringsstödet som samtliga allianspartier nu vill avskaffa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Regeringen vill satsa på att lyfta fram behovet av ett livscykelperspektiv i bostadsbyggandet. Det är något som länge har varit efterfrågat och som verkligen behövs. Därför har regeringen gett Boverket i uppdrag och direktiv till Kommittén för modernare byggregler att utreda detta.

Boverket har också fått ett särskilt uppdrag att upprätta ett informationscentrum för hållbart byggande. Syftet är att främja en ökad energieffektivisering vid renovering men också att stimulera energieffektivt nybyggande med användning av hållbara material och låg klimatpåverkan ur ett livscykelperspektiv. Till detta skjuter dessutom regeringen till 75 miljoner kronor för 2018 som är inriktat mot innovativt och hållbart byggande.

Fler hus behöver byggas i trä. Förutom att trähus är mer klimatsmarta än betonghus är trä ett förnybart byggmaterial. Dessutom finns råvaran lokalt, vilket bidrar till en starkare träindustri som i sin tur bidrar till fler jobb och en mer levande landsbygd. Regeringen arbetar aktivt för att uppmärksamma att trä är ett hållbart byggmaterial med många fördelar, bland annat genom riktade resurser till Trästad Sverige och genom satsningar på att förenkla industriellt träbyggande.

Herr talman! Sverige har gått från en passiv till en aktiv bostadspolitik där vi inte ryggar tillbaka för svåra utmaningar utan i stället arbetar tillsammans med kommunerna runt om i landet för att skapa hållbara bostäder för alla. Med Miljöpartiet i regeringen bygger vi Sverige starkt och långsiktigt hållbart. Det fungerar bevisligen inte att som Alliansen gjorde passivt sitta och titta på och hoppas att marknaden eller någon annan ska lösa problemen. Det är inte ansvarsfullt att hoppa av tåget och säga nej till höghastighetståg, till 300 000 bostäder och till modern infrastruktur. Vi måste gemensamt fortsätta att bygga ett modernt, inkluderande och hållbart Sverige.

(Applåder)

Anf. 37 Mats Green (M)

Herr talman! Jag noterar att Miljöpartiets företrädare inte klarar att ta ordet "regelförenklingar" i sin mun. Det säger kanske allt om den dogmatik som nu vidlåder regeringen.

Herr talman! Det parti, alltså Miljöpartiet, som i många kommuner och i Sveriges riksdag har varit flitigast med att motsätta sig både konkreta byggnationer och alla åtgärder för att göra det lättare och enklare att bygga har nu alltså i regeringen fått ansvaret för att det byggs fler bostäder än någonsin i Sverige. Det är inte en automatisk väg till framgång, utan det är, som man kanske skulle säga i min valkrets Jönköpings län, lite som att sätta en ateist i biskopsbänken.

Två tredjedelar av alla de åtgärder som Emma Hult nu räknade upp ska man komma ihåg genomfördes av alliansregeringen. Hon pratade bland annat om att ge Akademiska Hus i uppdrag att börja bygga studentbostäder, och det var Alliansen som tog initiativ till det, inte Miljöpartiet eller den nuvarande regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

En stor del av de regelförbättringar, som Emma Hult kallar det medan vi andra säger regelförenklingar, som man nu har tvingats genomföra är sådant som Miljöpartiet gick ihop med Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet under tidigare mandatperiod för att stoppa i riksdagen. Det tror jag att man ska vara väl medveten om.

Jag vill ställa en fråga med tanke på den från debatten, politiken och bostadsdiskussionen rent generellt frånvarande bostadsministern. Era partivänner i Sveriges Kommuner och Landsting säger att det största hindret för dem att börja bygga är de restriktioner och regler som finns. Är du beredd att lyssna på era partivänner i Sveriges Kommuner och Landsting, Emma Hult?

Anf. 38 Emma Hult (MP)

Herr talman! Jag kan säga "regelförenklingar" hur många gånger du vill. Regelförenklingar, regelförenklingar, regelförenklingar. Jag har inga problem med att ta det ordet i min mun, Mats Green. Däremot är inte alltid en regelförenkling förenad med att det blir en förbättring. Därför tycker jag att "regelförbättringar", som ibland också innebär regelförenklingar eller regelförändringar, är ett bättre ord att använda. Därför väljer jag ordet regelförbättring. Då har vi det avklarat.

Mats Green hävdar att bostadsministern inte närvarar i den bostadspolitiska debatten generellt, men då vet jag inte var Mats Green är någonstans, vad han tittar på eller vad han lyssnar på. Du har själv mött honom i både tv och andra forum i den bostadspolitiska debatten.

Jag skulle vilja ställa samma fråga som jag ställde i talarstolen, och jag hade hoppats att du skulle säga någonting om den, Mats Green. Vad säger du till Jönköpingsborna om de bostäder som Jönköping nu inte kommer att kunna bygga för att ni säger nej till höghastighetståg? Du pratar om en ateist i biskopsbänken. Jag pratar om bostäder för dem som inte har någonstans att bo. Ett nej till höghastighetstågen innebär ju nej till 300 000 bostäder i Sverige. Det tycker jag inte är ansvarsfullt.

Jag vill alltså ställa frågan igen eftersom jag ställde den i talarstolen, och jag hoppas på att kunna få ett svar.

Anf. 39 Mats Green (M)

Herr talman! Jag har mött bostadsministern i ett antal debatter. I varje debatt har bostadsministern förklarat att han inte har något ansvar. Hans enda ansvar är att ställa krav på kommunerna att bygga. Min ingång - Moderaternas och Alliansens ingång - är mer att vi ska underlätta för byggande i kommunerna.

Bostadsministern åker land och rike runt och förklarar att det är andra som ska göra det som han får betalt för och som är hans skyldighet och uppgift i regeringen. Det är en sak att säga att man har en aktiv bostadspolitik och en helt annan att verkligen ha det, vilket Miljöpartiet har visat.

Emma Hult talade om de 300 000 nya bostäderna i Sverigepaketet och nya bostäder i Jönköping. Jönköping är min hemkommun, och jag hade förmånen att sitta där tillsammans med Emma Hult och se till att byggandet av väldigt många nya bostäder kom igång. Det handlar om bostäder som vi vet att kommunerna i alla fall kommer att bygga, men vi behöver underlätta för kommunerna att bygga dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vad gäller just Jönköping har nog Miljöpartiet varit de största motståndarna till flest konkreta projekt. Man har exempelvis hänvisat till reliktbockar, som är en skalbagge, för att sätta stopp för bostadsbyggnation på Torps ängar. Detta är ett i en lång rad exempel. Jag skulle kunna gå igenom kommun för kommun i Sverige för att visa på allt som Miljöpartiet har varit emot.

Men låt mig återigen säga att vi behöver fler åtgärder. Det gäller inte bara regelförenklingar. Där har Emma Hult rätt. Vi behöver alltså mer än bara regelförenklingar, men man kan inte stöka undan det. Vi behöver mer än detta för att ta tag i bostadskrisen i Sverige, och då har vi ett problem. För Socialdemokraterna lägger in sitt veto i regeringen mot strukturella förändringar på bostadsmarknaden och Miljöpartiet lägger in sitt veto mot alla former av regelförenklingar.

Detta är inte en väg till framgång när det gäller bostadskrisen; det är en väg till katastrof.

Anf. 40 Emma Hult (MP)

Herr talman! Det är en sak att säga att man har en aktiv bostadspolitik; det är en annan sak att faktiskt ha det. I 12 av de 15 kommuner i Sverige där det byggs mest just nu styr Miljöpartiet.

Mats Green nämnde i sitt anförande att den här regeringen har lagt fram så himla få förslag. Vi har tittat lite på det. Under den mandatperiod som började 2006 hade ni egen majoritet i Sveriges riksdag. Om man jämför med motsvarande period nu - alltså tre år in i mandatperioden - hade ni lagt fram fem förslag. Vi har lagt fram sex. Du räknade snällt till sju, så vi kan säga sju. Detta har riksdagens utredningstjänst utrett, så jag tror nog att siffran stämmer.

Mats Green måste förstå att det handlar om att ha vilja, vilket även Johan Löfstrand tog upp tidigare. Regeringen har politisk vilja, vilket uppenbart även våra kommunpolitiker ute Sverige har. Det är jag stolt över. Däremot är jag oroad över att ni kanske sätter stopp för den höghastighetstågsatsning som vi vill genomföra i Sverige. Den kommer möjliggöra att man kan bo i hela landet. I de delar av landet där man bygger ut för höghastighetståg, till exempel Jönköping som vi båda kommer ifrån, kommer man att kunna bygga bostäder som i dag inte byggs eftersom det saknas en transportinfrastruktur.

Jag vill avslutningsvis säga något om reliktbocken. Den är en del av vår biologiska mångfald, och den behövs precis som många andra djurarter liksom människan. Vad Mats Green påstår är inte sant. Vi har kollat upp även detta. Det var inte så att Miljöpartiet hänvisade till reliktbocken vad gäller Torps ängar, men du kan få fortsätta att tro det. Vi har också granskat alla de andra påståendena som ni hade i rapporten. Det är inte många av dem som stämmer i verkligheten.

Anf. 41 Robert Hannah (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Låt mig påminna om att Alliansen lade fram 30 olika bostadspropositioner under sin tid vid makten. Ni har hunnit med sju hittills. Om man ska vara helt uppriktig har ni en hel del att göra.

Vad är Miljöpartiets politiska vilja, som ju Emma Hult framhåller? Med Miljöpartiet tycker jag att man alltid får ett litet paket. Det nya amorteringskravet, som regeringen troligtvis kommer att klubba igenom, innebär ett lönekvotstak på fyra och en halv gånger lönen. Bostadsminister Peter Eriksson säger att detta är en dålig idé och att man inte bör genomföra detta. Han menar att risken är att bostadsmarknaden bromsar in och att unga inte kommer att kunna ta sig in på bostadsmarknaden.

Samtidigt säger finansmarknadsminister Per Bolund att detta är en bra idé och att det bara är 15 procent av alla de nya som ska ta lån som inte kommer att kunna göra det. I hans värld är det alltså "bara" 15 procent av svenskarna som inte kommer att kunna ta lån, och det här är en "jättebra" idé. Enligt Finansinspektionen läggs detta förslag fram i brist på egna förslag från regeringen för en mer sund skuldsättning i Sverige.

Eftersom Emma Hult använde detta mot Moderaterna tidigare i dag har jag några frågor.

För det första undrar jag vem som har fel. Är det Peter Eriksson eller Per Bolund? Vem av dem har fel? Någon av dem har uppenbarligen fel. Jag vill gärna ha svar på vilken miljöpartist som har fel. Båda åsikter finns ju hos er just nu.

För det andra undrar jag vad Emma Hult säger till de 15 procent av svenskarna som inte kommer att kunna ta lån på grund av att regeringen inte vågar röra ränteavdraget. Vad är hennes budskap till dem? Vart ska de ta vägen? Vad ska de göra?

Anf. 42 Emma Hult (MP)

Herr talman! Låt mig börja med den sista frågan. Till dessa 15 procent säger jag att man nog får rösta på Miljöpartiet i nästa val, eftersom vi är det parti som längst har drivit en förändring av ränteavdraget. Det är svar på frågan.

Våra båda partier borde kanske sitta tillsamman i regeringen under nästa mandatperiod, eftersom vi då skulle få majoritet för en sådan förändring.

Det är inte upp till mig att avgöra vilken miljöpartist som har rätt och vem som har fel. Såvitt jag vet har regeringen heller inte fattat beslut vad gäller amorteringskravet. Jag får nog vänta med att besvara frågan.

Robert Hannah inledde med att berätta hur många propositioner Alliansen lade fram under åtta år. Vi är inne på vårt tredje, och vi har då lagt fram fler propositioner än vad ni gjorde under era tre första år, då ni hade egen majoritet i Sveriges riksdag.

Anf. 43 Robert Hannah (L)

Herr talman! Vad är Miljöpartiets politiska vilja? Inte ens Emma Hult vet själv om de tycker att det ska bli ett amorteringskrav eller inte. Det är väldigt tydligt att Miljöpartiet över huvud taget inte har något inflytande eller någon makt och att en röst på Miljöpartiet inte innebär något annat än som stöd till Socialdemokraterna, i varje fall när det gäller bostadspolitiken. Ni i Miljöpartiet får inte igenom ert förslag om ränteavdraget, och ni vet själva inte vad ni tycker om amorteringskravet. Det finns helt uppenbart ingen logik i er politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Peter Eriksson är emot det nya amorteringskravet. Han inser precis som Liberalerna att det skulle bli en bromskloss på bostadsmarknaden. Och precis som Liberalerna inser han att det egentligen är ränteavdraget som behöver sänkas så att hela den svenska bostadsmarknaden tar ett ansvar.

Finansmarknadsminister Per Bolund verkar å sin sida inte vilja sänka ränteavdraget, eftersom han inte har yttrat det. Däremot vill han ha ett nytt amorteringskrav som kommer att göra att - vilket han själv säger - 15 procent av svenskarna inte kan ta ett bostadslån. Detta gäller utöver dem som redan inte får ta lån, vilket oftast är unga.

Vad är Emma Hults budskap till en tandläkare som nyss blivit utexaminerad från Karolinska och som inte får ta bolån, trots att denna just nu har den lägsta lön han eller hon någonsin kommer att ha? Vad är Emma Hults budskap till den nykläckta familjen med ett litet barn som inte har någonstans att ta vägen? Vi har ju en hyresmarknad som kräver 15 års kötid för att man ska få en hyresrätt. Vad är budskapet? Är det: Nej, ni får inte komma in på hyresmarknaden för där är det 15 års kötid?

Vad gäller hyresmarknaden vill ni över huvud taget inte förändra så att den kan fungera bättre. Ni ger även budskapet att dessa personer inte ska få ta bolån för att få någonstans att bo. Om man tittar på vilken politik ni bedriver och sammanfattar allt blir resultatet hemlöshet. Ni vill ju inte förändra hyresmarknaden, och ni vill inte låta dem ta bostadslån så att de kan få någonstans att bo. Då återstår andrahandsmarknaden, och där verkar ni tycka att det finns för mycket svarthandel.

Det hela går inte ihop. Vilket är ditt svar till dessa människor?